Den något kryptiska rubriken ska utläsas som restart, reboot, return och står för ett återupplivande av bloggen som nu legat i träda i ett halvår.

Normalt sett brukar jag försöka hålla mitt privatliv borta från bloggen, men sex månaders frånvaro tarvar en förklaring. Efter fullmäktigemötet i oktober blev jag tvungen att uppsöka akuten pga smärtor i vänster arm. Det positiva med det besöket var att de kunde konstatera att jag inte hade några problem med hjärtat, men däremot var mitt blodtryck skyhögt (180 över 140) och även blodsockret var högt (15 mmol/l).

Blodtrycket berodde på stress (det var en lång och stressig dag där jag gick på 100% från 08.00 till 22.00, och att sitta och vänta på akuten är inte direkt avslappnande), kaffe och snus och efter att ha dragit ner på alla tre är mitt blodtryck nu ok, även om det sticker iväg om jag stressar; vilket är en anledning till att jag håller ett lägre tempo och valt att prioritera ner vissa aktiviteter.

Blodsockret å andra sidan beror på att jag nu fått typ-2 diabetes. Detta var i sig inte oväntat, eftersom det ligger i släkten, men jag hade räknat med att det skulle dröja till 50-årsåldern innan det bröt ut. Detta har lett till att jag lagt om min livsstil en del, och både tränar regelbundet liksom försöker få in vardagsmotion i mitt normala schema.

Det tog några månader att lägga om livsstilen, men nu känns det som om jag etablerat nya — och bättre — vanor, och att jag därmed kan återuppta sådant som jag tycker är roligt; exempelvis att blogga.

Som inledande ambition tänkta jag försöka blogga en gång per vecka, med målsättningen att öka med tiden, men jag har valt att ta det lite lugnt så här i början; jag vill av naturliga skäl inte riskera att stressa upp mig och få problem med blodtrycket igen. Min diabetes kräver redan en medicin (metformin) och eftersom jag dessutom har s.k. Metabolt syndrom så äter jag även Simvastatin. Då jag inte vill äta mer medicin än som är absolut nödvändigt så vill jag gärna hålla blodtrycket under kontroll utan att äta medicin för det också .

Och med det tycker jag att jag skrivit tillräckligt mycket om mitt privatliv och i framtida inlägg kommer jag att återgå till att skriva om politik. Jag vill dock poängtera att detta inlägg är ämnat som information; jag vill inte — och förväntar mig inte — att någon ska tycka synd om mig. Visst, det är aldrig roligt att utveckla en kronisk sjukdom, men diabetes är en ganska “snäll” sjukdom för att vara kronisk, och så länge man tar hand om sin kropp så kan man leva ett fullgott liv med diabetes.

Det pågår en diskussion — både på bloggar och twitter — om skolan, om skolk och om skolk i betygen. Åsikterna går att åt alla möjliga håll, och även om jag själv anser att det är bra att ha med frånvaro i terminsbetygen (men inte i slutbetygen) så tycker jag att det är spännande att följa en debatt med så mycket känslor och så mycket åsikter. Ibland verkar det som om alla har en åsikt så snart det handlar om skolan.

Vad jag blir riktigt trött på är dock folk som kommer med hemsnickrade definitioner på liberalism och hävdar att sossarna skulle vara mer liberala i skolfrågan för att Juholt nu råkar vara emot frånvaro i betyget.

Ursäkta, men hur tänkte ni nu? Att man tycker att ett förslag från Folkpartiet är dåligt gör inte förslaget i sig oliberalt (eller liberalt) och många politiska frågor saknar helt den ideologiska dimensionen. Man kan vara för frånvaro i betygen med liberala resonemang, man kan vara emot frånvaro i betygen med liberala resonemang och man kan vara för — eller emot — frånvaro i betygen att blanda in liberalism överhuvudtaget.

Hävdar man att det är oliberalt att vara för frånvaro i betyg så har man de facto diskvalificerat sig från debatten eftersom man uppenbarligen inte vet vad man talar om. Punkt.

Den här bloggen startades en gång i tiden (maj 2006) som en personvalsplattform till valet 2006, och den skulle sedan läggas ner. Efter valet gjorde jag istället om den till en kommunikationsplattform för att föra ut vilken politik vi drev i majoritet, och efter kuppen i Sundbyberg (2007) blev fokus istället på hur illa socialdemokraterna skötte kommunen.

Efter valet 2010 har jag i ärlighetens namn varit lite less på bloggen, och haft svårt att fokusera vilka ämnen jag ska skriva om. Dessutom har jag varit inblandad mitt i smeten i en del av de händelser som präglat kommunen efter valet, och av respekt till konfidentiell information varit tvungen att vara väldigt försiktig med vad jag skriver.

Jag har dock beslutat mig att göra en omstart på bloggen. Fokus kommer fortfarande att bli Sundbyberg, men jag kommer att lägga mer tid på stora övergripande frågor (exempelvis frågan om Norrenergi som är en väldigt viktig fråga politiskt och ekonomiskt) och mindre på andra frågor.

Även i fortsättningen kommer jag utgå en del från mina uppdrag, vilket innebär vissa rapporter om viktiga frågor i fullmäktige, kommunstyrelsen och kultur- och fritidsnämnden. Eftersom jag lämnat över ansvaret för stadsbyggnadsfrågor blir det dock mindre om dessa frågor.

Mitt mål blir dock inte att blogga flera gånger per vecka, utan istället kommer jag att prioritera det som jag tycker är roligast; långa, genomarbetade inlägg med mycket fakta i. Då och då uppblandat med lite kortare inlägg också.

Slutligen kommer jag att lägga lite mer fokus på nationell politik och politik på landstingsnivå. Dock är jag inte det minsta intresserad av att hålla på och kommentera ledarfrågor inom olika partier; även om bloggen hade varit aktiv när sossarna valde ny partiledare så är det inte den typ av frågor jag vill skriva om.

Jag hoppas att jag behållit några läsare trots detta uppehåll, och min tillgängliga tid kommer att fortsätta gå i vågor; vissa veckor kan det bli flera inlägg (och kanske till och med dagligen) och vissa veckor kommer det inte att bli något inlägg alls. För tillfället jobbar jag med tre lite längre inlägg:

1. Ett lokalt inlägg om Norrenergi, och då både med historik och om vad som krävs i framtiden. Bland annat kommer jag att punktera myten att dimslöjan läggs ner 2014.
2. Ett inlägg som berör både Sundbyberg, Sverige och världen i stort, om rättvisemärkt, och då framförallt om “Fairtrade city”, någonting som jag anser att Sundbyberg bör undvika.
3. Slutligen ett inlägg om hur politiken (och förvaltningen) bör bli bättre på att använda modern teknik och hur vi som politiker borde bli förebilder i arbetet med att skapa “det papperslösa kontoret” (eller åtminstone “det inte så pappersdränkta kontoret”)

Dessutom är det snart motionsstopp till Folkpartiets landsmöte. Jag planerar att inlämna några motioner i alla fall, och jag kommer att avrapportera detta här.

Vill passa på att tillönska er alla ett gott nytt år, med förhoppningen att 2011 blir ett bättre år än 2010.

Detta blir också mitt kortaste inlägg någonsin, eftersom jag vill återgå till champagne-drickandet.

Jag har inte bloggat mycket sedan valet, vilket beror på två skäl:

1. Alla möten äter effektivt upp min lediga tid. När väl allt efterarbete efter valet (förhandlingar, nomineringar, etc) är klart så blir min kalender lite mer mänsklig.
2. Eftersom jag deltar i en del förhandlingar, och får information från andra, så vill jag inte riskera att skriva någonting som är intern information. Det effektivaste sättet att sabotera en förhandling är att avslöja vad som sägs och varför. Dessutom är den information som jag får i förtroende och då kan jag inte skriva om den på bloggen.

Därför tänker jag inte ens kommentera vilka förhandlingar som är klara och vad som kan tänkas vara kvar. När information blir officiell kommer även mina läsare att få den.

Jag räknar med att kunna blogga mer regelbundet från början av november, och jag hoppas att ni som läser bloggen har en förståelse för varför jag inte kan avslöja interna diskussioner.

Som en sidonot så fick jag hem Falllout: New Vegas i veckan. Har bara hunnit spela en halvtimme hittills, men det ser lovande ut.

Fick ett tips om politometern som är en ny spännande meta-blogg. De samlar ihop en massa politiska bloggar (med målsättningen att täcka alla) så att man snabbt och enkelt kan få en överblick över vad som skriva om i den politiska delen av bloggosfären.

Bland annat kan man snabbt se de senaste politiska inläggen, och till och med filtrera dessa på parti. Här är exempelvis de senaste inläggen från Folkpartistiska bloggar.

Den här helgen får vi sova en timme extra, då sommartiden tar slut och vi återgår till normaltid (dvs vintertid).

Tycker ärligt talat att det känns konstigt att kalla det för sommartid när den börjar redan i mars och slutar i oktober, men en timmas extra sömn tackar jag aldrig nej till.

Och som en påminnelse, så här såg det ut för snart ett år sedan:

Under helgens kommunala riksmöte i Linköping (mer om det på bloggen i helgen, hinner inte just nu) så handlade ett seminarium om dörrknackning som kampanjmetod.

Seminariet leddes av Norrköpings oppositionsråd Mathias Sundin som i sin tur blivit inspirerad av amerikanska kampanjmetoder. Vi bussades från Linköping (där riksmötet var) till Norrköping där själva dörrknackningen skulle ske.

På bussen fick vi instruktioner om hur själva knackningen skulle gå till, liksom det material som skulle delas ut. Eftersom vi gick två och två så fick jag möjligheten att gå runt med vår förra politiska sekreterare, Ulrika Frändén, vilket givetvis var kul. Dessutom hade vi två journalister från NT (Norrköpings Tidningar) med oss, vilket ledde till följande artikel.

Eftersom jag är pedant så pekar jag ut två små fel i artikeln. Dels så kan man poströsta redan från den 20:e maj (en åtta och en nolla är ju ganska lika varandra när man gör snabba anteckningar) och dels så stavas mitt efternamn med q och inte k (jo, båda stavningarna finns i artikeln).

För den som är riktigt intresserad finns även följande reportage på SR. Det har jag dock inte hunnit lyssna på själv än så jag kan inte uttala mig om kvaliteten.

Allt som allt så var det en intressant erfarenhet, och ni ska inte bli förvånade om vi provar lite dörrknackning i Sundbyberg.

Jag brukar till och från hänvisa till Wikipedia och även hävda att Wikipedia är en bra första källa att gå till. Men (!) jag brukar också påpeka att Wikipedia inte är källan till alltings sanning, att det ganska ofta smyger sig in felaktigheter och att man alltid ska gå till flera källor.

Det här videoklippet visar på ett bra sätt på en del av problemen med Wikipedia. Sedan kommer jag själv att fortsätta gå till wikipedia som en första källa när jag ska slå upp någonting, men kom ihåg att vara skeptisk och kom ihåg att kolla flera källor.

Citatet, som är första halvan av vers 11 i Hávamál (eller Den höges sång) översätts i Erik Brates översättning från 1913 till:

På något sätt kändes citatet lämpligt eftersom jag tänkte ta upp skillnaden mellan att använda statistik och att förstå statistik. Återigen måste jag (tyvärr) exemplifiera med Sundbyberg och den styrande svekkartellen.

Inledning

Politiker gillar statistik, och jag är inget undantag där. Det går att hitta statistik på det mesta och det är inte svårt att hitta statistik som — till synes — kan styrka vilket argument som helst. Det krävs dock att man faktiskt studerar underlaget för att kunna avgöra om de slutsatser som dragits är korrekta. Ofta sammanfattas undersökningar på felaktiga sätt, eller gör påståenden om någonting som inte mätts. Låt mig ta några exempel på felaktigt användande av statistik:

• Data som inte har någon koppling. För en beskrivning av detta på engelska, se Correlation does not imply causation på engelska wikipedia. Man har alltså två dataserier, exempelvis antalet bilolyckor per år och antal länder som har dödsstraff och så jämför man dessa och försöker hitta ett samband. Ett känt exempel på hur man kan komma till horribla slutsatser med denna metod är statistiken som “visar” att den globala uppvärmningen beror på att vi har så få pirater.
• Statistik med flera varierande parametrar. Om man ska använda statistik för att visa någonting så måste man låsa alla parametrar utom det man studerar. Vill man visa att vatten kokar snabbare på en gasspis än en elspis så ska man använda samma vattenmängd, samma vattentemperatur, samma typ av kastrull, maxnivå på alla spisar inblandade, etc och bara variera typ av spis. Inom samhällsfrågor blir detta ofta svårt eller omöjligt — vi kan inte exempelvis gå bak i tiden till 2006 och ändra så att sossarna vinner för att sedan kunna göra en jämförelse — utan då får man göra det bästa av situationen. Ska man jämföra hur väl den borgerliga regeringen hanterar inflationen jämfört med en socialdemokratisk så använder man skillnaden mot EU-15 istället för den lokala inflationen, eftersom vi historiskt har legat väldigt nära EU-15. (Jag förenklar en hel del här, och det blir givetvis inte vetenskapligt i mitt exempel)
• Underlag: Statistik måste omfatta en tillräckligt stor del av den grupp som undersöks för att den ska vara rimlig. Man kan inte göra opionsundersökningar på en person, eller på en homogen grupp, etc.
• Slutsatserna måste vara rimliga ur den datamängd man har. Om man har statistik över svenskarnas köttätande så kan man inte dra slutsatser om vår potatiskonsumtion.

Men, nu till några exempel:

Exempel 1: Sundbyberg är en grön kommun eftersom vi har så få bilar

Detta påstående finns på den s.k. Sundbybergsbloggen:

Det man ska utläsa här är givetvis två saker:

1. Att Sundbyberg har få bilar är ett tecken på att vi är en grön kommun
2. Detta är vänsterkartellens förtjänst

Men, är det verkligen så? Är det ett tecken på en miljövänlig kommun att det finns få bilar? Nej, självklart inte. Till att börja med måste man förstå de data som refereras till. Dessa kommer från SIKA, dvs Statens institut för kommunikationsanalys. Där påstås bland att annat att Solna kommun skulle vara biltätast i landet, men som min partikamrat Martin Andreasson visar, så stämmer det inte alls utan Sikas siffror bygger på var en bil är registrerad; inte var den rent fysiskt befinner sig. Jag citerar därför helt enkelt Martin:

Så, vad innebär det? Jo, det innebär att vi inte kan dra några slutsatser om biltäthet utan enbart om huvudkontorstäthet. Desto viktigare blir då följande stycke från Martin:

Och, vad kan man då säga är gemensamt för dessa tre kommuner (dvs Solna, Sundbyberg och Stockholm)? Jo:

1. Det är tättbebyggda kommuner med många invånare per kvadratkilometer. Det råkar vara länets tre mest tätbefolkade kommuner och också tre av landets mest tättbefolkade kommuner.
2. Det är kommuner som täcks av både bussar, tunnelbana och pendeltåg. Inom en snar framtid har alla tre även tvärspårbana. Det är alltså kommuner som ligger i en region som satsat på kollektivtrafik.
3. Kollektivtrafiken i respektive kommun har inte drivits från ett kommunperspektiv utan ett landstingsperspektiv.

Så, i korthet; att Sundbyberg har få bilar beror på vårt läge och vår demografi och på beslut tagna i landstinget. Det har ingenting med kommunledningen att göra. Däremot är det antagligen så att den bilistfientlighet som präglar nuvarande styre gör kommunens bilister arga och irriterade, men mig veterligen så påverkas bilinköp av ekonomi och behov, inte av hur fientlig kommunledningen är.

Exempel 2: Sundbyberg är kommunen med mest/bäst valfrihet

Ok, nu blir det bara löjligt. Socialdemokraterna slår sig på bröstet över att Sundbyberg är bäst på valfrihet men det stämmer inte det minsta.

Det som är sant är att Sundbybergs kommun rankas högt enligt ett väldigt underligt rankingsystem som har tre stora svagheter:

1. Värderingen är för grov. Det finns tre nivåer på poäng, 0-2 poäng, på ett antal områden, där man får poäng efter valmöjligheterna. Men, både 5 och 15 alternativ ger maxpoäng.
2. Rankningen bygger inte på siffror utan på enkätsvar. Kommunerna (och då oftast någon tjänsteman) har poängsatt sig själva. Det innebär att det finns utrymme för missuppfattningar, felaktiga svar, etc. Nu tror jag att de flesta kommuner svarat sanningsenligt, men frågan är i hur många kommuner som det är en tjänsteman som inte kan en viss verksamhet som svarar på enkäten.
3. Rankningen är extremt riggat mot små kommuner. Om två kommuner har samma värden så vinner den kommun som är minst.

Låt oss ta ett exempel:

• Kommun 1 har 15 alternativ inom barnomsorgen och 10.000 invånare.
• Kommun 2 har 5 alternativ inom barnomsorgen och 9.000 invånare.
• Kommun 3 har 2 alternativ inom barnomsorgen, men den tjänsteman som svarat har dålig koll på just den verksamheten (eftersom han/hon jobbar med någonting helt annat) och svarar att man har 5 alternativ. Kommunen har 9.500 invånare.

Enligt den ranking som görs skulle då Kommun 2 få bäst ranking, kommun 3 komma tvåa och kommun 1 sist. Men, sanningen är ju att kommun 1 har mest valfrihet, och kommun 3 är sämst.

Det är också därför som Sundbybergs kommun kommer högst i rankingen, för att vi är en liten kommun. Det spelar ingen roll att Stockholm har fler alternativ att välja på, eller om de skulle ha färre invånare per alternativ. Stockholm kan helt enkelt aldrig bli rankat högst med en så grov modell för rankningen.

Eller, i korthet; hela systemet är gjort så att det premierar små kommuner.

Sammanfattning

Så, i sammanfattning; man ska aldrig dra fram en undersökning, eller statistik, och påstå att detta säger ditten och datten om man inte åtminstone skummat undersökningen. Det gäller att förstå de siffror som man hänvisar till också.

Eller i korthet, man bör ha med sig mycket mannavett [enl. SAOB: mänskligt förstånd, naturligt för­stånd, yttre sinne, manz vit, mansvit, människan tillhörande andlig förmögenhet, moget förstånd] när man använder undersökningar och statistik för att backa upp sina argument.