Hur pass laddade — och fyllda med konfliktfrågor — som en nämnd eller en styrelse i kommunen är varierar med tiden. När jag återgick till Stadsbyggnads- och miljönämnden (SMN) i Sundbyberg — 1/1 2008, efter att tidigare ha suttit där 2003-2004 — hade vi precis haft ett maktskifte där Socialdemokraterna återtagit makten tack vare två avhoppare i fullmäktige.

Det var en period där Socialdemokraterna skulle ändra på allt, och där nämndens arbete präglades av konflikt och olika åsikter i ett antal frågor; bland annat kring strandpromenaden som vi från Folkpartiet försökte rädda. Detta ledda i sin tur till att vi från Folkpartiet la ett antal yrkanden, yttranden, reservationer och ledamotsinitiativ.

Den här mandatperioden har istället haft väldigt få konfliktfrågor hittills, med resultatet att det finns mycket färre skrivelser från Folkpartiet i den nämnden. Det ska inte tolkas som att vi dragit ner på tempot, eller att vi inte längre skulle driva en egen linje; vi har “bara” haft väldigt få ärenden med en ideologisk laddning eller där partiernas olika synsätt på stadsbyggnadsfrågor lyser igenom.

Man skulle till och med kunna hävda att nästa nämnd (imorgon, onsdag) faktiskt är riktigt tråkig. Ett antal ärenden är ren myndighetsutövning, och där är det svensk lag som styr. Det gör också att jag väljer att prioritera ett annat möte som krockar med detta; eftersom jag numera är ersättare i den nämnden är jag inte längre tvungen att gå på alla möten. Under förra mandatperioden var jag ordinarie ledamot, och då valde jag alltid nämnden vid kalenderkrockar. Att byta från att vara ordinarie ledamot till att bli ersättare har gett mig en något ökad flexibilitet kalendermässigt.

SMN: Ekbacksgränd

Men, det finns ett ärende där vi kommer att lägga ett s.k. särskilt yttrande. Ett sådant lägger man när man tycker att ärendet i sig är vettigt (eller om man inte tänkt delta i beslutet, men så är inte fallet här) men vill göra ett påpekande; eller flera.

Ärendet ifråga rör en detaljplaneändring för området Sundbyberg 2:22 och då specifikt för området Ekbacksgränd. Här vill man bygga ett nytt hus i närheten av Ekbackens äldreboende, på det område som ligger vid Järnvägen. Från Folkpartiet är vi i grunden positiva till detta, men väljer att lyfta några frågor:

1. Bullerfrågan: en byggnation i närheten av järnvägen riskerar att bli bullerstört, och det är då viktigt att man bygger på ett sådant sätt att bullret kommer ner i vettiga nivåer. För inomhusmiljöer innebär det maximalt 55 decibel. Som jämförelse ligger ett normal samtal på 50-70 decibel.
2. Kommunal service: Om det nu ska flytta in personer i det här huset så måste de ha tillgång till kommunal service. Det innebär att det ska finnas förskoleverksamhet i närområdet. Det innebär att skolverksamhet på lågstadienivå ska ligga på gångavstånd. Det innebär att det måste finnas plats i Sundbybergs skolor för de barn som flyttar in. Etc.
3. Trafik: Ekbacksgränd ansluter till Järnvägsgatan och Järnvägsgatan är redan hårt trafikerad. I dagsläget är det stopplikt för de som kör ut på Järnvägsgatan och de kan i rusningstrafik bli stående väldigt länge. Detta måste åtgärdas och antagligen krävs en ljusreglerad korsning eller en rondell. Dessutom leder ökad trafik till ökade utsläpp, vilket i sin tur minskar luftkvaliteten. Därmed behöver luftkvaliteten mätas redan nu, för att kunna avgöra om vi behöver ta till åtgärder för att minska nedsmutsningen.
4. Grönområden: Området ifråga har ett grönområde i form av ett antal träd (området är lite för litet för att jag som skogsägare ska kunna kalla det för en skog) och en del av dessa försvinner när man bygger. Det är dock viktigt att inte hela grönområdet försvinner; dels fungerar en del av träden som bullerskydd mot järnvägen och dels ligger en del av träden i närheten av en existerande förskola och kan därmed fungera som lekområde för dessa förskolebarn.

Får vi igenom våra önskemål är vi dock positiva till denna förtätning. Folkpartiet har aldrig varit motståndare till förtätningar i sig, men vi menar att varje förtätning måste göras förnuftigt och i dialog med de som bor i närområdet eller som på andra sätt påverkas av en förtätning. Det är också därför som vi bråkat om vissa nybyggnationer (exempelvis på Hamngatan där vi invänt att strandpromenaden inte fått tillräckligt skydd) men helt släppt igenom andra nybyggnationer (exempelvis radhusen i Rissne).

Kultur och fritid (KOF)

Inom kultur och fritid (vilket även inkluderar idrott) är det nästan tvärtom, dvs det är sällan som det är några stora åsiktsskillnader. Ibland kan det finnas lite olika detaljåsikter (exempelvis kring hur bidrag ska fördelas) men det är inte så ofta som vi har stora diskussioner.

Det finns dock undantag, och ett sådant är upphandling. Från Folkpartiet och Moderaterna driver vi hårt att om man ska upphandla en verksamhet så ska det göras korrekt. För Socialdemokraterna är det dock viktigare att värna Unga Örnar och därför vägrar man göra en korrekt upphandling av kolloverksamheten och därför vill man inte överhuvudtaget diskutera en upphandling av fritidsgårdsverksamheten. Detta trots att kostnaderna stiger samtidigt som besöken blir färre i en av kommunens fritidsgårdar.

KOF: Upphandling av biblioteksverksamhet

På nästa nämnd (på torsdag) är det dock framförallt två motioner som det borde bli diskussion om. Den ena motionen handlar om att biblioteksverksamheten borde upphandlas, och den är lagd av Moderaterna. Denna motion nämns även lite kort i veckans “Mitt i Sundbyberg”. Förslaget här är att när huvudbiblioteket ska flyttas från Järnvägsgatan till nya lokaler så ska man passa på att upphandla verksamheten.

Vilket komplicerar frågan både för mig och för Folkpartiet. Folkpartiet i Nacka har deltagit i beslutet att upphandla biblioteksverksamhet och i grunden är driftsform oviktigt; precis som för skolan är det verksamhetens kvalitet som är det primära och inte vem som råkar vara utförare. Att upphandla biblioteksverksamheten — eller delar av den — kan både göras med säkerställd kvalitet och med de folkbildnings- och demokratiaspekter som biblioteksverksamheten ska innehålla. En upphandling behöver i sig inte vara negativ.

Men, samtidigt menar vi att tidpunkten “i samband med flytten” inte är den bästa tidpunkten att göra detta, utan snarare den sämsta. Ska man göra en upphandling så borde den ha gjorts i god tid innan flytten, eller så bör den vänta tills verksamheten i de nya lokalerna hunnit etablera sig så att man inte skapar situationen “hela havet stormar”. Frågan är dessutom om det är lämpligt att börja med att upphandla huvudbiblioteket. Eftersom väldigt lite biblioteksverksamhet bedrivs av andra aktörer än Sveriges kommuner vore det lämpligare att utvärdera verksamheten i upphandlad form genom att börja med ett stadsdelsbibliotek.

Därför kommer vi att säga nej till motionen i nämnden. Inte för att vi är emot upphandling generellt — för det är vi verkligen inte — och inte för att vi är emot upphandling av biblioteksverksamhet, utan helt enkelt för att vi tycker att tidpunkten är olämpligt vald.

Den andra motionen handlar om obligatoriska föräldrasamtal när ungdomar omhändertas för att de är för berusade för att ta hand om sig själva. I grunden är förvaltningens svar här korrekt, dvs vi kan inte tvinga föräldrarna att komma på samtal, men det borde inte hindra oss från att alltid bjuda in till samtal. Sedan är det tyvärr alltid så att vissa föräldrar (även om de är få) skiter i vad deras barn gör eller att de är på väg att förstöra sina liv.

Kommunstyrelsen (KS)

Den nämnd som har flest diskussioner (även om den inte kan mäta sig med kommunfullmäktige) är antagligen kommunstyrelsen. Visserligen har vi ibland extremt korta möten (rekordet är typ 8 minuter) men ordinarie kommunstyrelsemöten med ordinarie ärenden brukar leda till en hel del diskussioner. Det är också här som partierna etablerar sina åsikter och synpunkter innan kommunfullmäktige, så det brukar bli en hel del yrkanden och yttranden.

Senaste kommunstyrelsen hade vi igår (måndag) och som vanligt när det är ombildningsärenden uppe så blev det en del diskussion kring dessa. Från Folkpartiet är vi positiva till ombildningar, men vi tycker att processen kompliceras i onödan av att man hela tiden bildar dotter-dotter-bolag för dessa ombildningar.

Från Folkpartiet hade vi dessutom några påpekanden kring Milo-området och en gång- och cykelväg i Kymlinge. Detta eftersom det är områden där vi länge drivit ett antal frågor.

En lång diskussion blev det kring upphandlingspolicyn. En upphandling görs för att öka kvaliteten i en verksamhet, eller för att få en viss kvalitet till en lägre kostnad (eller både och). Därför är det viktigt att prisinstrumentet är en viktig del av upphandlingen, och för att uppnå detta ska man inte överlasta en upphandling med en massa andra krav. Ju fler krav man ställer och ju fler faktorer som avgör vem som vinner en upphandling, desto lägre vikt får priset.

Om man då som Socialdemokraterna (och deras stödpartier) slänger in en massa andra krav i upphandlingspolicyn (och i kommande upphandlingar) så ökar man det pris som kommunen kommer att få betala. Den här gången la man bland annat på krav om praktikplatser. Det är givetvis positivt om fler praktikplatser skapas i kommunen — så att fler kan få arbetslivserfarenhet och ta steget från arbetslöshet — men det är inte särskilt ekonomiskt att skapa dessa platser via upphandlingar. Det är ett dyrt sätt för kommunen, och vi kan inte heller styra att dessa platser går till kommunmedborgare. Vill man arbeta med att skapa fler praktikplatser finns det bättre — och mer ekonomiska — sätt att göra detta.

KS: Om medborgardialog

Intressant nog dök det upp ett medborgarförslag om att kommunen borde ha en chatt/debattsida för kommunens invånare. Kommunen hade länge en debattsida, men Socialdemokraterna la ner den eftersom man hade problem med anonyma inlägg med grova personangrepp. Från Folkpartiet ville vi att kommunen skulle ta det ansvar man har enligt lag (lagen om elektroniska anslagstavlor) och skärpa upp reglerna så att diskussionsforumet skulle fungera bättre.

Det var man dock inte intresserad av från Socialdemokraterna utan man la helt enkelt ner diskussionsforumet istället och ströp därmed debatten. I den vevan lovade man att införa regelbundna chattar istället, men av det löftet bidde det inte ens en tummetott.

Eftersom det är lätt att lösa båda frågorna — diskussionsforum och chattar — rent tekniskt så är det enbart en ambitionsfråga; har det nuvarande styret en ambition om att det ska finnas en dialog mellan medborgare och folkvalda? Jag hoppas det, men de har inte visat några ambitioner i den riktningen hittills.

Mer från KS

Kommunstyrelsen hade ytterligare en ansökan om kameraövervakning att ta ställning till, och återigen lyfte vi frågan om en kameraövervakningspolicy. Efter att ha tjatat om detta i över ett år ser det nu äntligen ut som om Folkpartiet kan få genomslag för vår begäran om detta och troligen kommer vi att få en policy i kommunen. Sedan måste vi se till att det blir en bra policy också.

I samband med att Socialdemokraterna gjorde om nämndorganisationen (med syfte att få fram fler arvoderingar) så delade man barn- och utbildningsnämnden i två olika nämnder; förskolenämnden och grundskole- och gymnasienämnden. Detta gjordes utan någon som helst planering eller utredning innan och från Folkpartiet varnade vi för att ogenomtänkta ändringar i nämndorganisationen inte är särskilt lämpliga; man får alltid en efterbörd i form av effekter som man inte tänkte på innan.

Det visade sig att vi återigen fick rätt. Kommunstyrelsen blev nu tvungna att göra en budgetjustering, dvs man tog pengar från en nämnd och skickade till en annan. Hade man utrett frågan ordentligt (och gjort ändringen till den 1/1 2012 istället) så hade man kunnat göra en mer korrekt budget och sluppit den här typen av omflyttningar av pengar.

Sedan kan man givetvis ställa sig frågan om ändringen borde ha gjorts alls; det har fortfarande inte förts fram några vettiga argument för varför vi skulle ändra nämndorganisationen här; mer än att det nuvarande styret ville ha fler poster och arvoderingar att fördela då.

Kommande punkter

En diskussion som borde komma upp under året är Vänsterpartiets begäran om att Sundbyberg ska bli en s.k. Fair trade city. I mitt nästa inlägg tänkte jag gå in på varför detta är ett dåligt förslag och varför vi borde säga nej till detta. Det är dock en diskussion som vi inte haft i vår fullmäktigegrupp ännu, så jag vill betona att jag enbart företräder mina egna åsikter i frågan.

När den här mandatperioden (2006-2010, vi har inte skiftat i kommunerna än utan går på valresultatet 2006) inleddes hade jag ansvaret för kultur- och idrottsfrågor i kommunen, som ordförande för “Kultur-, idrotts- och myndighetsutskottet” som var ett utskott under kommunstyrelsen.

När vi tappade makten 2007, pga två avhoppade moderater, tappade jag också det ansvaret. I samband med den nya nämndorganisationen 1/1 2008 gjorde jag och Nina Lundström en rockad; jag tog över ansvaret för stadsbyggnadsfrågor i Folkpartiet i Sundbyberg och hon tog över ansvaret för kultur-, idrotts- och fritidsfrågor.

Jag stannade dock kvar som ersättare i den nybildade nämnden; dels för att ge en viss kontinuitet och dels för att stötta vår gruppledare i nämnden. Dessutom tycker jag att frågorna är intressanta och även om det är jobbigt att sitta i två nämnder så var det värt arbetsinsatsen.

Från och med fullmäktige i måndags (18/10) har jag dock övertagit ansvaret för dessa frågor igen, och är numera andra vice ordförande i nämnden. Det är ett ganska kort uppdrag, eftersom nämndens ansvar tar slut den 31/12, men på sitt sätt känns det som om cirkeln är sluten. Eller, för att vara helt sluten borde vi få tillbaks den majoritet som väljarna gav oss i valet 2006, men det lär tyvärr inte hända den här mandatperioden.

I vilket fall så har det varit spännande att följa dessa frågor under fyra år; både i opposition och majoritet; både som ansvarig och som en del av Kultur- och fritids-gruppen i Folkpartiet Sundbyberg; både i utskott och nämnd.

I dagsläget vet jag inte vilka frågor jag får glädjen att ägna mig åt under nästa mandatperiod, men jag räknar med att det kommer att bli lika intressant — och lika intensivt — nästa mandatperiod.

Nu är ju inte Sundbyberg något demokratiskt föredöme direkt, med tanke på att vi haft två socialdemokratiska KSO (kommunstyrelsens ordförande, kommunens motsvarighet till statsminister) i rad som valt sig själva i strid med väljarnas vilja, och Jonas Nygren (nuvarande KSO) är mig veterligen den enda KSO som aldrig fått väljarnas stöd att leda en kommun.

Men, man vänjer sig; och det ger energi till valkampanjen. Men, på kvällens möte med Kultur- och Fritidsnämnden tog vänsterstyret ytterligare ett steg bort från demokratin. Jag har tidigare skrivit om ledamotsinitiativ som är ett sätt för oppositionen att lyfta olika frågor i en nämnd. Juridiskt styrs detta av kommunallagen, och det hanteras i kapitel 4 som behandlar de förtroendevaldas rättigheter, och då specifikt 4 kap 17 § som säger:

Det är alltså inte angivet någon begränsning, utan precis som en fullmäktigeledamot har rätt att lägga en motion, en interpellation eller en enkel fråga i fullmäktige, så kan en nämndledamot (så länge han/hon är tjänstgörande) välja att lägga ett ledamotsinitiativ för att väcka en fråga.

Jag har gjort det flera gånger själv, både i kommunstyrelsen, i stadsbyggnadsnämnden och i kultur- och fritidsnämnden.

Den här gången ville moderaterna väcka ett ledamotsinitiativ kring hembygdsmuséet, och visst man kan ha invändningar mot deras skrivelse; att det är onödigt eftersom det redan ligger ett uppdrag; att det var en massa att-satser som inte hörde hemma i ett ledamotsinitiativ; etc.

Men, det fanns inga skäl att förvägra att ärendet skulle få väckas, och det finns — vad jag kan se — ingenting i kommunallagen som ger nämnden rätt att vägra. Ändå var det precis det som vänsterkartellen gjorde; de vägrade att låta Moderaterna väcka sitt ärende.

Dessutom blev jag lite förvånad; inte över att man körde över demokratin igen (det har ju S+V+MP sysslat med i tre år nu) utan över att man gjorde en sådan taktisk miss. Det ger ju Moderaterna utmärkt slagläge inför valet, och de kan dessutom framställa det som om vänsterkartellen försöker dölja någonting.

Inte för att jag blir ledsen över att vänsterkartellen gör bort sig; däremot blir jag ledsen när de återigen visar att de inte respekterar demokratin i Sundbyberg.

Läsplattor, dvs en förenklad form av en dator anpassad just för att läsa texter, har funnits ett tag och Amazon har med sin Amazon Kindle tagit ett stort steg mot att förändra köp- och läsbeteenden bland bokläsare i — framförallt — Usa.

Samtidigt fungerar Kindle inte helt optimalt i Sverige, och en del användare är missnöjda både med läsbarheten och att den upplevs som för seg. Men, det är ett steg i rätt riktning och jag tror att vi kommer att få hur elektroniska böcker kommer att ta marknadsandelar från tryckta böcker, även i Sverige.

Men, intressantare är ändå Bonniers Bonnier Mag +. Den är fortfarande i prototyp-stadie, så det lär dröja innan vi får se den marknaden.

Mag+ from Bonnier on Vimeo.

Det som är intressant med denna är att den är mer genomtänkt och fungerar bättre för tidningar. Därmed tror jag att den skulle vara alldeles utmärkt för bibliotek, där man skulle kunna ta med sin läsplatta och tanka ner böcker/tidningar/magasin, eller kanske till och med göra det via nätet.

Jag ser det som ett intressant — och bra — sätt att vitalisera bibliotekens roll i samhället, och låta dem gå före in i informationssamhället. Frågan är bara vilket bibliotek som kommer vara först med en dylik lösning.

Som jag skrev igår så var jag inbjuden på Handikappalliansens debatt igår och det var både lärorikt och spännande. Det var blandade intryck och erfarenheter, men lite kort:

• Positivt:
  • Lärde mig en massa
  • Fick förmedla Folkpartiets (och min) syn på vissa frågor
  • Engagerad publik som ställde smarta frågor
  • Långt kvar till valet. Det gör att vi fortfarande kan få in sådant som vi missat i vår valplattform.
• Negativt:
  • Få politiker där. Förutom FP (genom mig) så hade S en politiker där och V två. Inga partier i övrigt, vilket innebar att jag var den enda från oppositionen.
  • Långt kvar till valet. Vår plattform för valet är långt ifrån klar vilket gjorde att jag kunde säga väldigt lite om hur vi specifikt ska agera i vissa frågor nästa mandatperiod.
• Lärdomar:
  • I Sundbyberg finns 375 personer med psykiska funktionshinder, vilket motsvarar 1,05 % av vår befolkning.
  • Det är svårt att få en bostad handikappanpassad om det är en bostadsrätt. Det är en fråga som behöver lösas, särskilt eftersom jag i grunden är positiv till ombildningar.
  • Systemet för stöd till föreningslivet i Sundbyberg behöver några små justeringar för att fungera bättre.
  • Ledsagarservice kostar 150 kr/tim i Sundbyberg men är gratis i Stockholm. Är det Stockholm som är generösa eller Sundbyberg som är snåla?

Ikväll, 18-20, i Hallonbergens centrum — aulan i kulturcentrum för att vara specifik — anordnar handikappalliansen i Solna och Sundbyberg en utfrågning / debatt kring frågor som är viktiga för dem inför valet 2010.

Alla partier i fullmäktige är inbjudna och jag ska försöka representera Folkpartiet i Sundbyberg. Jag skriver försöka eftersom det inte är mitt kompetensområde även om jag har viss koll på tillgänglighetsfrågor genom stadsbyggnadsnämnden och kultur & fritidsnämnden.

Kom gärna och lyssna, även om jag inte kan lova att jag kommer att göra bra ifrån mig i debatten.

Jag har skrivit om Baseball-VM några gånger tidigare och jag har haft både positiva och negativa saker att säga om det. Jag tänkte dock inte gå in i diskussion kring detta nu, utan istället visa några bilder från två av Sveriges matcher.

Veckans nummer av “Mitt i Sundbyberg” skriver om ridhuset och Miloområdet, och jag citeras i artikeln. Artikeln var dock ganska kort och mycket av det som jag sa till reportern fick — av naturliga skäl — inte plats. Det är då det är bekvämt att ha sin egen blogg så att man utveckla sig lite grann.

Artikeln först (klicka för en större version) :

Dröjsmål för stall i Miloområdet RIDNING Sundbybergs politiker är överens och vill ha en ridanläggning i Miloområdet mellan stora Ursvik och Igelbäckens naturreservat. Ändå står projektet och stampar eftersom hela området först ska planläggas. Oppositionspolitikern Mattias Lönnqvist (fp) kräver att majoriteten bestämmer [vad] som ska hända med området. Istället finns två planförslag, varav ett omfattar en ny skola. – Vi saknar helhetsgreppet, där även bergrummet som Fortifikationsverket lämnat ingår. Vårt förslag är att skapa ett idrottsmecka i Miloområdet, med bland annat ridanläggningen, säger Lönnqvist.

Det jag försökte få fram var bland annat hur långsam den politiska processen varit, och detta trots att alla partier i fullmäktige ser ett nytt ridhus som en prioriterad åtgärd. De två partier som drivit frågan hårdast är — som jag uppfattat det — Folkpartiet och Vänsterpartiet, och med tanke på att alla majoriteter sedan 98 innehållit ett av dessa partier är det lite förvånande att projektet inte är landat ännu.

Ser vi till den här mandatperioden så kan vi beskriva tidslinjen enligt följande:

• 2006: Alliansen vinner valet och tar över makten i Sundbyberg
• 2007: I början av året så börjar vi intressera oss för Milo-området och börjar titta på hur man bäst skulle kunna använda det
• April 2007: Kommundirektören får i uppdrag att inleda förhandlingar om att köpa marken, med syfte att skapa ett idrotts- och friluftsområde
• Augusti-November 2007: Efter sommaren hoppar två moderater av och går till Socialdemokraterna. En vänsterkartell formeras som efter att ha orsakat kaos i kommunen i några månader till slut tar över makten.
• 20 maj 2008: Stadsbyggnadsnämnden beslutar att bergrummet ska planläggas som lager och att man ska bygga bostäder i en del av området. Folkpartiet protesterar mot detta, men får inte igenom våra synpunkter.
• 20 maj 2008: Som ett resultat av detta, liksom att vi tycker att det inte händer särskilt mycket med området i övrigt så lägger Folkpartiet en motion om Milot
• Oktober 2008: Detaljplaneläggningen för hus + bergrum som lager enligt ovan återkommer till nämnden för andra gången efter utställning.
• December 2008: Vår motion avslås (med den lite finare termen “anses besvarad”)
• Januari 2009: Kommundirektören återkommer till kommunstyrelsen angående det uppdrag som vi gav i april 2007.
• Maj 2009: Resten av Milo-området kommer som detaljplan till Stadsbyggnadsnämnden. Folkpartiet deltar inte i beslutet eftersom vi inte fått igenom vår vision om Milot och vi är missnöjda med det förslag som presenteras.

Det man kan konstatera är då följande:

1. Processen tappade minst ett år på maktskiftet 2007. Det stod helt stilla under maktövertagandet och sedan blev det en inte särskilt prioriterad fråga.
2. Vänsterstyret delar inte vår vision om Milo-området utan man har delat upp det i dels bostäder och dels ett mer blandat område.
3. Hade vi vetat att två Moderater skulle hoppa av så hade det givetvis varit bättre att lyfta ut ridhuset i ett separat detaljplaneärende. Nu hade vi dock räknat med att ha en mandatperiod på oss och att kunna ta ett helhetsgrepp. Men, om vi hade lyft ut detta ärende specifikt så hade vi antagligen kunnat ha ett nytt ridhus klart nu.
4. Genom att detaljplanelägga bergrummet som lager/förråd så omöjliggörs — mer eller mindre — en framtida användning av bergrummet för idrotter. Vi ville bland annat titta på möjligheten att anlägga en skidtunnel, men nu kommer en sådan i Botkyrka istället eftersom vänsterstyret tappade bollen i den här frågan.
5. För att vara en fråga där vi är överens över blockgränsen så har den gått förvånansvärt långsamt.

Slutligen lite dokument för den som är intresserad av att läsa mer:

Förhandling om Milo-området

april 2007 – uppdrag till kommundirektören att inleda förhandlningar om Milo-området
jan 2009 – kommundirektören återkommer med resultatet av förhandling

Folkpartiets motion

Maj 2008: Folkpartiets motion om Milot
Stadsbyggnadsnämndens behandling av motionen
December 2008: Kommunstyrelsens behandling av motionen

Separat detaljplan för del av Milot

Maj 2008: Stadsbyggnadsnämnden behandlar detaljplan för bergrum och bostäder
Oktober 2008: Nämnden behandlar detaljplanen igen

Detaljplan för resten av Milot

Maj 2009: Stadsbyggnadsnämnden behandlar detaljplan för resten av Milot

Läser på kommunens hemsida att kommunen satsar medel på bokinköp och på den s.k. Sundbybergsbloggen slår man sig på bröstet över satsningen.

Satsningen i sig har jag inga invändningar emot. Biblioteksfrågan har varit alldeles för nedprioriterad under tidigare sosse-styren och jag har tidigare skrivit om vilka effekter detta lett till i Sundbyberg. När jag tog över det politiska ansvaret för kultur- och idrottsfrågor i Sundbyberg så var det några frågor som jag specifikt ville jobba mer med:

• Föreningsstödet, där vi ville skapa ett rättvist, lättförståeligt och transparent system. Vi kom nästan i mål med det, men tyvärr hann vi inte fullfölja innan sossarna tog över och återigen försökte styra systemet så att det skulle ge maximalt med bidrag till deras kompisar i Unga Örnar.
• Biblioteksfrågan, där två viktiga frågor var just utlåningssiffrorna och att få ett tillgänglighetsanpassat och modernt huvudbibliotek.
• Att stärka kontakten med kommunens olika kulturföreningar.

Hade vi fått fortsätta styra — det som väljarna ville — så hade vi kunnat ha ett nytt system för föreningsbidrag 2007 och biblioteksfrågan hade nu legat nära ett avslut. Men, nog med historik, låt oss återgå till denna satsning där det på kommunens hemsida står:

Detta är jättebra; jag har verkligen ingen invändningen mot satsningen i sig och det är givetvis bättre att lägga pengar på dylik kärnverksamhet än 50 miljoner på ett utomhusbad eller 60 miljoner på en konsthall (eller, för all del, 50.000 på en solresa för två av kommunalråden)

Men — och detta är ett verkligt stort men — vi har snart inget huvudbibliotek längre. Vårt nuvarande bibliotek är för litet, slitet och inte tillgänglighetsanpassat; vilket det måste vara 2010. Planen var att vi skulle flytta biblioteket till Lorry-gallerian och vi hade då fått ett fräscht och modernt huvudbibliotek som skulle varit tillgängligt för alla.

Nu är dock situationen sådan att det inte blir någon Lorry-galleri och därmed blir det inget nytt huvudbibliotek där. Det naturliga i den situationen hade då varit att Kultur- och fritidsnämnden fokuserat på den här frågan och verkligen jobbat med att hitta en alternativ lösning.

Men, det gör man inte. Vänsterkartellen sticker huvudet i sanden och verkar hoppas på att det ska lösa sig på något sätt; de har dock inga idéer om hur det ska lösas och de är inte beredda att allokera resurser till att lösa problemet.

I nämnden har vi från Folkpartiets sida lagt ett ledamotsinitiativ[1] (PDF-varning) där vi ville lyfta frågan.

Detta yrkade nämndens vice ordförande, Marielle Nakunzi Andréasson avslag på, utan motivering, och vänsterkartellen avslog därefter vår begäran. Notera då att vänsterkartellen inte har någon alternativ strategi, utan de fortsätter sticka huvudet i sanden och hoppas på att det löser sig på något sätt.

Men, om inte vi i nämnden löser frågan; vem ska då göra det? Jultomten?

Det har gått några dagar sedan dess, men flytten och en hel del att göra har förhindrat tidigare kommentarer. Sedan i måndags kväll är jag degraderad och inte längre ordförande för Kultur-, idrotts- och myndighetsutskottet.

Jag är dessutom dubbelt degraderad eftersom övriga allianspartier inte vill låta Folkpartiet sköta kultur-, idrotts- och fritidsfrågor längre. Istället blir det något annat parti som tar den vice ordförande-posten i utskottet och som därmed är alliansens talesman i dessa frågor.

Det var tyvärr inte helt oväntat; det skapar en del friktion om ett parti är för duktiga på det de gör och även om jag är besviken över att jag inte hann avsluta (eller ens påbörja) allt det arbete som — på grund av hur vänstern vanskött dessa frågor tidigare — behövde göras så är jag nöjd med det arbete som jag, och mina allianskollegor, faktiskt hann med.

Det tog oss mindre än ett år att skapa ett nytt system för föreningsbidrag; ett system som var lättförståeligt, rättvist och transparent. Detta är någonting som behövts i ett antal år, men som (S) aldrig tagit tag i. Detta delvis eftersom de gillar att ha ett system där de kan skjuta till pengar till de föreningar som de för tillfället gillar, och framstå som föreningarnas jultomte. Tyvärr ligger nu den här frågan på vänsterns bord, eftersom det är de som måste ta de nödvändiga besluten, och jag är tveksam till om de kommer att genomföra dessa förändringar.

Nästa steg hade varit att ta tag i biblioteksverksamheten. Kommunen har duktig — och engagerad — personal, men de har inte de resurser som behövs för en riktigt bra biblioteksverksamhet, exempelvis i form av lokaler. Det är också en viktig anledning till att Sundbyberg har så dålig utlåningsfrekvens.

Jag hoppas att min efterträdare som KIM-ordförande, liksom vänsterns representanter i utskottet orkar driva dessa frågor gentemot sina partier, men i just Socialdemokraternas fall är jag tveksam till om de är beredda att göra de förändringar som krävs; de har inte tidigare visat sig särskilt intresserade i frågan.