Jag skriver sällan om opinionsundersökningar, då de är svårtolkade och svänger en hel del. Som Carl Melin påpekar på DN Debatt så behöver metoderna för opinionsundersökningarna anpassas till ett annat samhälle med andra kommunikationsformer och med mer rörliga väljare.

Dessutom är det inte resultatet på träning som räknas, utan det är match-resultatet — dvs de siffror som räknas ihop på valdagen — som räknas.

Samtidigt så pekar både DN (DN/Synovate, 26/3) och Aftonbladet (Aftonbladet/United minds, 30/3) på att skillnaden mellan blocken minskar, där alliansens partier går framåt, samtidigt som de rödgröna backar.

Det är egentligen inte så konstigt. I över tre år har de rödgröna kunnat kritisera regeringen utan att bli synade på vilken politik de själva vill föra. Om man jämför regeringens politik med en idealbild så är det självklart att regeringens politik framstår som mindre bra; det går helt enkelt alltid att förbättra en politik (även om alliansens för en bra politik, och gör ett långt bättre jobb än de rödgröna gjorde förra mandatperioden). Om väljarna då får frågan om de vill ha alliansens bra politik, eller en ännu bättre politik, så väljer de givetvis den ännu bättre politiken.

Men, det är inte det valet som vi ställs inför på valdagen, utan då ska väljarna välja mellan alliansens politik och de rödgrönas politik, och när de rödgröna tvingas tala om sin egen politik så tappar de också väljare. Extra tydligt blir detta i United Minds undersökning där Miljöpartiet tappar rejält. Media har nu gullat med Miljöpartiet i ett år, men när media äntligen börjar granska vilken politik som de står för — och när väljarna inser att miljöpartiet inte alls står för en rödgrön skatteväxling utan istället en röd-röd skattechock — så tappar de också i opinionen. Sedan är frågan om medias granskning har börjat i tid, eller om den är tillräcklig.

Vi kan bland annat se att Miljöpartiet vill återinföra friåret om de kommer till makten. Efter att alliansen äntligen fått fart på landet igen, och att det numera lönar sig att arbeta igen, så vill Miljöpartiet bryta den utvecklingen och införa belöningar för drönartillvaro, där man ska få betalt för att pilla sig i naveln i ett år. Om skattesystemet belönar de som kostar skattemedel, istället för att belöna de som drar in skattemedel, tror ni då att vi får mer pengar till offentliga utgifter, eller färre? Svaret är givetvis att staten får in mindre pengar, och vi får därmed mindre pengar att satsa på de områden som verkligen behöver stärkas.

För oss som bor i Stockholm vore det dessutom katastrofalt om Miljöpartiet (och Vänsterpartiet) fick igenom sin vilja och därmed stoppade förbifart Stockholm. Förbifarten behövs, och då inte primärt för bilisternas skull, utan för kollektivtrafikens. Vi utnyttjar redan spårbunden trafik (tunnelbana och pendeltåg) maximalt. Det enda sättet att transportera fler personer kollektivt (på kortare sikt, att bygga ut den spårbundna trafiken är svårt, dyrt och tar lång tid) är genom fler bussar. Bussarna åker på vägar och om vägarna är fullproppade med bilar så kommer de inte fram. Genom att bygga förbifart Stockholm så avlastar vi Essingeleden och en del andra vägar i Stockholm, och därmed får vi plats med fler bussar.

Förbifart Stockholm står alltså inte i kontrast mot kollektivtrafiken, utan det är en vital del i satsningen på kollektivtrafik i regionen. Här ska jag dock berömma Socialdemokraterna som har insett detta och som ställer sig bakom förbifart Stockholm. Problemet för Socialdemokraterna är bara att de samarbetar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som båda säger blankt nej till förbifarten. Med ett rödgrönt styre blir det därför ingen förbifart Stockholm.

Läs mer om opinionsundersökningen hos Seved Monke, Tokmoderaten och Kent Persson.

Läs mer om förbifart Stockholm hos Seved Monke, Mark Klamberg, Maria Wallhager, Magnus Andersson, Nina Larsson, Lotta Edholm och Per Ankersjö.

Eftersom tvärspårbanan nu ska dras igenom Sundbyberg (vilket är positivt) och då ska dras via landsvägen så kan det vara värt att ha i åtanke att man måste lösa trafiksäkerheten på ett bra vis.

Nedanstående video är från Houston Texas, och visar vad som händer om man misslyckas med trafiksäkerheten:

Citatet, som är första halvan av vers 11 i Hávamál (eller Den höges sång) översätts i Erik Brates översättning från 1913 till:

På något sätt kändes citatet lämpligt eftersom jag tänkte ta upp skillnaden mellan att använda statistik och att förstå statistik. Återigen måste jag (tyvärr) exemplifiera med Sundbyberg och den styrande svekkartellen.

Inledning

Politiker gillar statistik, och jag är inget undantag där. Det går att hitta statistik på det mesta och det är inte svårt att hitta statistik som — till synes — kan styrka vilket argument som helst. Det krävs dock att man faktiskt studerar underlaget för att kunna avgöra om de slutsatser som dragits är korrekta. Ofta sammanfattas undersökningar på felaktiga sätt, eller gör påståenden om någonting som inte mätts. Låt mig ta några exempel på felaktigt användande av statistik:

• Data som inte har någon koppling. För en beskrivning av detta på engelska, se Correlation does not imply causation på engelska wikipedia. Man har alltså två dataserier, exempelvis antalet bilolyckor per år och antal länder som har dödsstraff och så jämför man dessa och försöker hitta ett samband. Ett känt exempel på hur man kan komma till horribla slutsatser med denna metod är statistiken som “visar” att den globala uppvärmningen beror på att vi har så få pirater.
• Statistik med flera varierande parametrar. Om man ska använda statistik för att visa någonting så måste man låsa alla parametrar utom det man studerar. Vill man visa att vatten kokar snabbare på en gasspis än en elspis så ska man använda samma vattenmängd, samma vattentemperatur, samma typ av kastrull, maxnivå på alla spisar inblandade, etc och bara variera typ av spis. Inom samhällsfrågor blir detta ofta svårt eller omöjligt — vi kan inte exempelvis gå bak i tiden till 2006 och ändra så att sossarna vinner för att sedan kunna göra en jämförelse — utan då får man göra det bästa av situationen. Ska man jämföra hur väl den borgerliga regeringen hanterar inflationen jämfört med en socialdemokratisk så använder man skillnaden mot EU-15 istället för den lokala inflationen, eftersom vi historiskt har legat väldigt nära EU-15. (Jag förenklar en hel del här, och det blir givetvis inte vetenskapligt i mitt exempel)
• Underlag: Statistik måste omfatta en tillräckligt stor del av den grupp som undersöks för att den ska vara rimlig. Man kan inte göra opionsundersökningar på en person, eller på en homogen grupp, etc.
• Slutsatserna måste vara rimliga ur den datamängd man har. Om man har statistik över svenskarnas köttätande så kan man inte dra slutsatser om vår potatiskonsumtion.

Men, nu till några exempel:

Exempel 1: Sundbyberg är en grön kommun eftersom vi har så få bilar

Detta påstående finns på den s.k. Sundbybergsbloggen:

Det man ska utläsa här är givetvis två saker:

1. Att Sundbyberg har få bilar är ett tecken på att vi är en grön kommun
2. Detta är vänsterkartellens förtjänst

Men, är det verkligen så? Är det ett tecken på en miljövänlig kommun att det finns få bilar? Nej, självklart inte. Till att börja med måste man förstå de data som refereras till. Dessa kommer från SIKA, dvs Statens institut för kommunikationsanalys. Där påstås bland att annat att Solna kommun skulle vara biltätast i landet, men som min partikamrat Martin Andreasson visar, så stämmer det inte alls utan Sikas siffror bygger på var en bil är registrerad; inte var den rent fysiskt befinner sig. Jag citerar därför helt enkelt Martin:

Så, vad innebär det? Jo, det innebär att vi inte kan dra några slutsatser om biltäthet utan enbart om huvudkontorstäthet. Desto viktigare blir då följande stycke från Martin:

Och, vad kan man då säga är gemensamt för dessa tre kommuner (dvs Solna, Sundbyberg och Stockholm)? Jo:

1. Det är tättbebyggda kommuner med många invånare per kvadratkilometer. Det råkar vara länets tre mest tätbefolkade kommuner och också tre av landets mest tättbefolkade kommuner.
2. Det är kommuner som täcks av både bussar, tunnelbana och pendeltåg. Inom en snar framtid har alla tre även tvärspårbana. Det är alltså kommuner som ligger i en region som satsat på kollektivtrafik.
3. Kollektivtrafiken i respektive kommun har inte drivits från ett kommunperspektiv utan ett landstingsperspektiv.

Så, i korthet; att Sundbyberg har få bilar beror på vårt läge och vår demografi och på beslut tagna i landstinget. Det har ingenting med kommunledningen att göra. Däremot är det antagligen så att den bilistfientlighet som präglar nuvarande styre gör kommunens bilister arga och irriterade, men mig veterligen så påverkas bilinköp av ekonomi och behov, inte av hur fientlig kommunledningen är.

Exempel 2: Sundbyberg är kommunen med mest/bäst valfrihet

Ok, nu blir det bara löjligt. Socialdemokraterna slår sig på bröstet över att Sundbyberg är bäst på valfrihet men det stämmer inte det minsta.

Det som är sant är att Sundbybergs kommun rankas högt enligt ett väldigt underligt rankingsystem som har tre stora svagheter:

1. Värderingen är för grov. Det finns tre nivåer på poäng, 0-2 poäng, på ett antal områden, där man får poäng efter valmöjligheterna. Men, både 5 och 15 alternativ ger maxpoäng.
2. Rankningen bygger inte på siffror utan på enkätsvar. Kommunerna (och då oftast någon tjänsteman) har poängsatt sig själva. Det innebär att det finns utrymme för missuppfattningar, felaktiga svar, etc. Nu tror jag att de flesta kommuner svarat sanningsenligt, men frågan är i hur många kommuner som det är en tjänsteman som inte kan en viss verksamhet som svarar på enkäten.
3. Rankningen är extremt riggat mot små kommuner. Om två kommuner har samma värden så vinner den kommun som är minst.

Låt oss ta ett exempel:

• Kommun 1 har 15 alternativ inom barnomsorgen och 10.000 invånare.
• Kommun 2 har 5 alternativ inom barnomsorgen och 9.000 invånare.
• Kommun 3 har 2 alternativ inom barnomsorgen, men den tjänsteman som svarat har dålig koll på just den verksamheten (eftersom han/hon jobbar med någonting helt annat) och svarar att man har 5 alternativ. Kommunen har 9.500 invånare.

Enligt den ranking som görs skulle då Kommun 2 få bäst ranking, kommun 3 komma tvåa och kommun 1 sist. Men, sanningen är ju att kommun 1 har mest valfrihet, och kommun 3 är sämst.

Det är också därför som Sundbybergs kommun kommer högst i rankingen, för att vi är en liten kommun. Det spelar ingen roll att Stockholm har fler alternativ att välja på, eller om de skulle ha färre invånare per alternativ. Stockholm kan helt enkelt aldrig bli rankat högst med en så grov modell för rankningen.

Eller, i korthet; hela systemet är gjort så att det premierar små kommuner.

Sammanfattning

Så, i sammanfattning; man ska aldrig dra fram en undersökning, eller statistik, och påstå att detta säger ditten och datten om man inte åtminstone skummat undersökningen. Det gäller att förstå de siffror som man hänvisar till också.

Eller i korthet, man bör ha med sig mycket mannavett [enl. SAOB: mänskligt förstånd, naturligt för­stånd, yttre sinne, manz vit, mansvit, människan tillhörande andlig förmögenhet, moget förstånd] när man använder undersökningar och statistik för att backa upp sina argument.

Jag hoppas att mina (få) läsare ursäktar att jag sällan hinner skriva om ämnen när de precis är aktuella, men den här nyheten är i alla fall inte lastgammal.

SvD rapporterade i förrgår om att SL nu inför studentrabatt, vilket givetvis är glädjande. En av de frågor som jag drev i landstingsvalet var just en studentrabatt på SL och även om jag inte kan ta åt mig äran av att det nu genomförs så känns det som om jag i alla fall bidragit med en liten, liten — pytteliten — pusselbit.

Dock tycker jag att man kan göra mer. Rabatten borde vara 50% och gälla på alla biljettyper, inklusive 30-dagarskort och rabattremsor. Mer positivt är att SL tänker nytt och inför ett prenumerationssystem så att studenter slipper ligga ute med hela kostnaden i början av terminen.

Läs mer på trafiklandstingsrådets, Christer G Wennerholm, blogg.