When copyright goes bad

Nedanstående klipp är ganska långt (15 minuter) men väl värt att se, och behandlar problemen med copyright så som det fungerar idag:

Ytterligare ett argument (bland många) mot Ipred-lagen, och som bekant är ett avskaffande av både Ipred-lagen och FRA-lagen en del av min personvalsplattform.

(tipstack: Opassande)

80 && 64 && 4 = 0

För nästan ett år sedan skrev jag ett inlägg om Ipred, piratkopiering och rättssäkerhet, där jag bland annat tog upp varför svensk spelindustri har vunnit på piratkopieringen; detta eftersom de stora företagen inte skulle ha funnits om det inte varit för just piratkopiering.

Jag var nöjd med den artikeln, och tyckte den var ganska väl täckande. Detta tills jag — via opassande — hittade Thomas tvivlarens utmärkta inlägg 80+64+4 = 0. Denna artikel är nämligen den typ av djuplodande och uttömmande artikel som jag hade velat skriva.

Så, istället för att försöka toppa det inlägget så länkar jag helt enkelt dit.


Och apropå rubriken: jag är alldeles för mycket matematiker för att ange en rubrik som inte är matematiskt korrekt. Jag använder istället bit-wise AND som operator eftersom uttrycket då blir korrekt.

Nu börjar läsplattorna bli intressanta

Läsplattor, dvs en förenklad form av en dator anpassad just för att läsa texter, har funnits ett tag och Amazon har med sin Amazon Kindle tagit ett stort steg mot att förändra köp- och läsbeteenden bland bokläsare i — framförallt — Usa.

Samtidigt fungerar Kindle inte helt optimalt i Sverige, och en del användare är missnöjda både med läsbarheten och att den upplevs som för seg. Men, det är ett steg i rätt riktning och jag tror att vi kommer att få hur elektroniska böcker kommer att ta marknadsandelar från tryckta böcker, även i Sverige.

Men, intressantare är ändå Bonniers Bonnier Mag +. Den är fortfarande i prototyp-stadie, så det lär dröja innan vi får se den marknaden.

Mag+ from Bonnier on Vimeo.

Det som är intressant med denna är att den är mer genomtänkt och fungerar bättre för tidningar. Därmed tror jag att den skulle vara alldeles utmärkt för bibliotek, där man skulle kunna ta med sin läsplatta och tanka ner böcker/tidningar/magasin, eller kanske till och med göra det via nätet.

Jag ser det som ett intressant — och bra — sätt att vitalisera bibliotekens roll i samhället, och lÃ¥ta dem gÃ¥ före in i informationssamhället. FrÃ¥gan är bara vilket bibliotek som kommer vara först med en dylik lösning.

Det är en rättsskandal och ett justitiemord

Jag funderade ett tag pÃ¥ om jag skulle beröra frÃ¥gan alls, men eftersom jag skrev om inledningen[1] pÃ¥ Pirate Bay-rättegÃ¥ngen sÃ¥ känns det lämpligt med en kommentar nu när vi nÃ¥tt en första slutpunkt (men däremot inte den sista; “Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. but it is, perhaps, the end of the beginning.” för att citera Churchill).

Det finns flera saker man kan konstera om de fällande domarna i Pirate Bay-målet (aftonbladet) och de är i korthet:

1: Tingsrättens ledamöter saknar helt den tekniska kompetens som behövs för att kunna bedöma om ett brott begåtts. Hade de haft basala kunskaper om internet, peer-to-peer och torrent-trackers så hade de insett att det inte kan vara ett brott att driva en katalogtjänst av det här slaget.

I det här sammanhanget är DN:s artikel extra intressant och då särskilt kommentaren från Roger Wallis:

Roger Wallis tror domen kommer att leda till en flodvåg av stämningar.

– Mot telia, mot bredbandsbolaget. För om de här killarna har varit medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, dÃ¥ mÃ¥ste rimligtvis de som säljer bredband ocksÃ¥ ha varit det. Det blir jättestora konsekvenser. Hela bredbandsutvecklingen kan stanna upp.

2: Vilket för oss in pÃ¥ följdeffekterna. Tingsrättens domslut innebär nämligen att det gÃ¥r utmärkt att — som Roger pÃ¥pekar ovan — stämma bredbandsleverantörer. Men, inte bara de, utan det gÃ¥r även utmärkt att stämma Google (som i det här exemplet katalogiserar torrents (dvs precis det som Pirate Bay-killarna fälldes för)) eller YouTube som ofta har upphovsrättsskyddat material liggande (och de förmedlar ingen katalogtjänst, utan har de facto upphovsrättsskyddat material pÃ¥ sina servrar; även om de plockar bort det om de uppmärksammas pÃ¥ det).

“You broke teh internet!” kort sagt.

3: Dessutom är ju påföljden horribel. Johan Ingerö har en utmärkt jämförelse mellan olika straffpåföljder:

Svensk påföljdspraxis, som bland annat innebär en till två månader i fängelse och ett par tusen i böter för vanemässiga rattfyllon, fortsätter att imponera. För övrigt brukar skadeståndet för mord ligga på några tiotals tusen var åt de närmast anhöriga.

Detta att jämföra med ett “brott” (där citationstecknen reflekterar min syn pÃ¥ fildelning, jag ska inte uttala mig om Ingerös stÃ¥ndpunkt) som helt saknar offer och där de som “utsätts” faktiskt vinner ekonomiskt pÃ¥ det hela.

Sedan finns det givetvis folk som Dick Harrison inte förstått någonting alls, men man kanske inte ska förvänta sig mer av någon som tycker att det är ok att sextrakassera sina kvinnliga doktorander.

Han säger bland annat:

Jag applåderar domslutet. Det här är en principdom som kommer att vara vägledande i kommande rättegångar.

Vi får verkligen hoppas att det inte blir vägledande, sett till de effekter som jag räknar upp i punkt 2. Sedan har jag inte missat ironin i att en professor i historia applåderar de värsta ludditer vi sett sedan katolska kyrkans härjningar på medeltiden.


Läs även:



[1] Tidigare inlägg:

Ipred, piratkopiering och rättssäkerhet

Det var länge sedan jag skrev om piratkopiering — min senaste seriösa artikel är frÃ¥n november 2006, även om jag skrev en mer lättsam artikel i september 2007 — och det har inte berott pÃ¥ ointresse eller okunskap.

Det är ett ämne som jag tycker är väldigt intressant, men jag har valt att ha mitt fokus pÃ¥ Sundbyberg och det finns sÃ¥ mÃ¥nga andra som skriver bra om ämnet, däribland opassande.se. Eftersom vi är ganska fÃ¥ som skriver om Sundbyberg och dÃ¥ jag — helt oblygt — tillhör den grupp som kan politiska frÃ¥gor i Sundbyberg bäst sÃ¥ har jag valt det fokuset.

Men, samtidigt har jag länge funderat på att skriva ytterligare en artikel om piratkopiering, Ipred och rättssäkerhet, och den kommer här.

Grundförutsättningar

Jag kommer i den här artikeln inte att ta ställning för eller emot kopiering; jag kommer varken att inta en upphovsrättsfundamentalistisk position eller en information-vill-vara-fri-position.

Istället kommer jag att konstatera att så länge som vi har upphovsrätt så kommer vi att ha piratkopiering och så länge som vi har piratkopiering så kommer vi att ha både de som vill att det ska vara utan straff-påföljd och med, och vi kommer att ha personer och organisationer som kommer att argumentera utifrån sina åsikter och förutsättningar.

Bakgrund

Lite bakgrund om mig själv först. Jag tillhör de som växte upp med hemdatorer och som minns alla skräckkampanjer kring piratkopiering. Jag minns när kassettbanden skulle slå ut musikindustrin, jag minns hur piratkopiering på kassett sågs som ett hot mot spelindustrin. Jag har varit med och sett hur den s.k. scenen vuxit fram och jag har själv varit en aktiv deltagare i den när commodore 64:an (c-64:an) var den dominerande hemdatorn.

Jag har kopierat filmer, skivor och spel; det sistnämnda i tusental. Som en aktiv deltagare i piratscenen på c-64:an var jag medlem i en av de elit-grupper som fanns och jag har skyfflat piratkopior en masse. När det var som mest aktivt skickade jag ut ca 100 disketter per vecka och varje diskett innehöll mellan 5 & 10 piratkopierade spel.

Jag är dessutom en storkonsument av musik, film och spel. Mina samlingar av dvdfilmer, spel till olika plattformar och skivor tar upp ca 5 bokhyllor och under årens lopp har jag lagt mer pengar på att köpa media i olika former än vad en genomsnittlig svensk lägger ut på en livstid. När jag flyttade för två år sedan så slängde jag 4-5 papperskassar fullproppade med originalfilmer på VHS.

Jag köper i korthet inte argumentet att branschen skulle förlora pengar på piratkopiering och precis som DN påpekade för ett år sedan så handlar piratkopiering i väldigt liten utsträckning om att det skulle vara gratis, eller att man inte vill betala. Eller, så kan vi ta rapporten från KTH som visar att fildelare köper mer musik.

Piratkopiering och spelbranschen

Innan jag övergår till huvudämnen, låt oss göra en kort djupdykning i den svenska spelbranschen. Hur många här känner till DICE, eller Digital Illusions CE? De flesta är säkert bekanta med att de är Sveriges mest framgångsrika spelföretag, att de numera ägs av Electronic Arts och att de ligger bakom den framgångsrika spelserien Battlefield.

Vad färre antagligen känner till är att deras första titel var Pinball Dreams, ett flipperspel till Amigan. Ännu färre lär ha koll på att de killar som utvecklade spelet hade sin bakgrund i scenen på Amigan och innan dess c-64:an, i gruppen The Silents. Visste du till exempel att denna grupp hade två s.k. copy-partyn i Alvesta; hel-helgsträffar med tre syften; knäcka spel, kopiera spel och tävla i demoprogrammering.

Utan piratkopieringen på c-64:an så hade det inte växt fram en pirat-scen, en pirat-scen som utvecklades till en demo-scen; en demo-scen som utgör rötterna för detta spelbolag. Utan piratkopiering inget Battelfield.

Eller, ta exemplet Starbreeze. De ligger bland annat bakom spelen The Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay och The Darkness. Detta företag har sina rötter i PC-gruppen Triton som i sin tur verkade på PC-scenen; en scen som inte skulle ha funnits utan piratkopieringen. Det var piratkopieringen som byggde upp den infrastruktur som möjliggjorde demoscenen.

Så när anitpiratbyrån faller ut i hätska utfall mot scenen så får man inte glömma att det är just scenen som var en viktig förutsättning för många av de bolag som de företräder.

Disclaimer: Jag har inte varit aktiv pÃ¥ PC-scenen pÃ¥ 15 Ã¥r — och min senaste kontakt med scenen var den demoscen som fortfarande lever pÃ¥ c-64:an för nÃ¥gra Ã¥r sedan — sÃ¥ jag vill inte uttala mig om hur den utvecklats sedan dess, men jag tycker att denna historiska tillbakablick är viktig.

Men, jag ska inte dyka allt för djupt i huruvida piratkopiering är positivt eller negativt. Som jag skrev i början så är inte poängen med den här artikeln att ta ställning i den frågan, utan att peka på problemen med Ipred i relation till rättssäkerheten.

Ipred och rättssäkerhet

Det stora problemet med rättsfall kring piratkopiering av filmer, spel och musik är att det är digitala distributionsvägar och digitala spel. Visst finns det fortfarande i vissa länder en piratkopiering som sker på tryckta media, men de fall som kan bli aktuella i Sverige handlar om digital distribution.

Digital distribution har nackdelen att det dÃ¥ handlar om digitala spÃ¥r, vi pratar om att använda skärmdumpar och loggfiler som spÃ¥r. Jag har tidigare tagit upp exempelvis bevismaskinen som kan användas för att skapa “bevis” för piratkopiering.

bevismaskinen

Bilden ovan (klicka för större version) är skapad i just bevismaskinen och tycks indikera att antipiratbyrån (det är ip-adressen för www.antipiratbyran.se som visas) håller på och tankar ner en upphovsrättsskyddad fil.

Och det är just det som är problemet med om någon annan än polisen tar fram bevisen när det är digitala bevis; det går inte att säkerställa att bevisen är korrekta. Det är både enkelt att fabricera bevis, och då antipiratbyrån är part i målet så har de givetvis ett intresse av att få fram bevis även om dessa inte finns.

Loggar och skärmdumpar borde inte ha värde i en rättegÃ¥ng sÃ¥ länge som det inte är polisen — och enbart polisen, dvs utan “hjälp” frÃ¥n antipiratbyrÃ¥n — som ansvarar för insamlandet och hanteringen av bevis.

Men, just nu ser det — tack vare Ipred-lagen — ut som om dessa “bevis” skulle vara tillräckliga för att fÃ¥ ut information om vem som har en ip-adress, och dessa “bevis” kan ligga till grund för att polisen ska fÃ¥ beslagta datorer och andra “bevis”.

Noll rättssäkerhet

Just därför finns ingen rättssäkerhet i hanterandet. Om man tycker att piratkopiering ska vara förbjudet så ska det hanteras av rättsväsendet. Bevisinsamlandet ska skötas av polisen och det ska hanteras som vanliga brottsmål, inte som sker nu.

Extra illa är dessutom att IP-adressen anses som knuten till en abbonnent. Det innebär att — tills rätten säger annorlunda — sÃ¥ har jag ansvar för vad andra gör pÃ¥ nÃ¥gon av mina datorer; jag har ansvar för vad som försiggÃ¥r pÃ¥ mitt öppna trÃ¥dlösa nätverk; jag har ansvar för om nÃ¥gon som hälsar pÃ¥ mig kopplar upp sig pÃ¥ mitt fasta nätverk (ja, jag har nätverksuttag i de flesta av mina rum, undantaget är köket) ; jag har ansvar för om jag konfigurerat min server fel sÃ¥ att andra kan skapa nedladdningar pÃ¥ den.

SÃ¥, även om man är motstÃ¥ndare till piratkopiering och även om man lider av vanföreställningen att “kopiering är stöld” sÃ¥ kan man inte vara för Ipred-lagen; inte om man värnar om rättssäkerheten.

Och ja, det gäller även för mina partikamrater som dumt nog röstade igenom detta i riksdagen. Gör om; gör rätt!

Don’t copy that floppy

Cereal Killer: We have just gotten a wake-up call from the Nintendo Generation.
Citat från Hackers.

Även pÃ¥ den tiden när disketter var det primära mediet för program och spel sÃ¥ gjordes det reklamfilmer som försökte utmÃ¥la piratkopiering som det som skulle döda branschen, och det snart. Det är samma mantra som branschen upprepat i 20 Ã¥r nu (och ändÃ¥ sÃ¥ ökar vinsterna för varje Ã¥r… )

I vilket fall hittade jag den här gamla filmen pÃ¥ YouTube. Skön nostalgikick, och en del humor 🙂

För att fortsätta pÃ¥ anti-pirat-temat. Tillhör du de som — liksom jag — stör sig pÃ¥ den fÃ¥niga reklam som ofta finns pÃ¥ köp-dvd:er; den som förklarar varför man inte ska piratkopiera? NedanstÃ¥ende parodi fÃ¥ngar ganska väl min Ã¥sikt om den reklamen:

Annars tycker jag den här reklamfilmen (som från början är reklam för Zune) där någon hängt på ett pro-piracy-budskap är ganska charmig:

Men, om anti-pirat-reklamen ska fortsätta bli mer och mer överdriven så lär den snart se ut som i den här parodin:

Färdigdiskuterat

Det har nu gått mer än två veckor sedan Lena Holfve fick Dagens media att publicera hennes lögner och mer än en vecka sedan jag kom hem från min internetlösa semester och fick läsa dravlet.

Det är en alldeles för lång tid för att fortfarande älta detta, om och om igen, och för mig känns det färdigdiskuterat. Dessutom är imorgon min sista semesterdag och på onsdag börjar jag jobba igen, så jag väljer att avsluta; för min del i vilket fall.

Det mesta som behöver sägas har redan sagts i föregående inlägg, utan detta blir mer en summering. Innan Lena Holfve satte igång sin kampanj mot dvdforum och dess moderatorer (däribland mig) så ledde en googling på namnet Lena Holfve till Lenas olika projekt och företag (kulturpool, talskrivarna, osv) liksom till recensioner av hennes böcker och till information på svenska Wikipedia.

Numera finns på första sidan länkar både till min blogg, liksom till Jonas Aronssons blogg. Går man till sidan två hittar man en tråd på dvdforum där hennes fånigheter belyses, och man hittar även länkar till andra som skriver om hur förbannat korkat hon betett sig.

I korthet får den som googlar på frasen “Lena Holfve” upp en hel del information som inte framställer Lena Holfve i en särskilt god dager. Inte vad jag skulle kalla att vårda sitt varumärke.

Älska lagom

Boken Älska lagom, den som Lena Holfve ansåg sig behöva skydda, gav vid en googling tidigare träffar på Lenas sida på kulturpool, liksom ett antal recensioner, och annat som positivt byggde upp varumärket Älska lagom (kan man prata om varumärken i det här sammanhanget? ja, ja, någon lär väl rätta mig om jag använder termen felaktigt) och den blogg som hon störde sig på fanns långt ner i listan över länkar.

Numera innehåller första sidan länkar till en tråd på dvdforum, liksom till bloggar som kritiserar hennes agerande. Om det var att skydda det värde som titeln Älska lagom hade så har hon lyckats ganska dåligt alltså.

Reklam

Även om det var oombedd reklam, och reklam som jag helst hade sluppit, så har Lenas kampanj varit bra reklam för mig och min blogg. Under förra veckan var bloggen uppe på plats 44 på bloggtoppens politiklista vilket är ungefär dubbelt så bra som vanligt (den brukar ligga mellan 90 & 110, på en höft) och på blogtoplist var den uppe på plats 21. Bloggen hade dessutom besökssiffror i nivå med Federleys blogg, och med tanke på att jag knappt publicerat någonting under sommaren så beror en klar majoritet av träffarna på Lena Holfve.

Till råga på allt så har juli varit den mest välbesökta månaden i bloggens historia; till och med fler träffar än under september förra året (då det som bekant var val). Eftersom jag inte postat mycket annat än historien om Lena Holfves smutskastningsförsök så verkar det troligt att dessa besökssiffror är tack vare Lena Holfve. Så, tack för alla nya besökare som du genererat Lena.

Jag skulle misstänka att även dvdforum haft fler besökare än vanligt, men jag har inga siffror på detta ännu.

Sammanfattning

Det sker fortfarande några få inlägg i tråden hos Dagens Media, men tråden börjar bli ganska ointressant. En viss diskussion sker även på dvdforum, och ibland kommer det nya inlägg på flashback, men i korthet verkar de flesta — däribland undertecknad — ha ledsnat på Lena Holfve och hennes posse. Hade det inte varit sommartorka är dessutom frågan om någon media ens hade brytt sig om Lena Holfves krokodiltårar.

Lena Holfve – cyberstalker

Uppdatering 2017-09-18: Tydligen har fru Holfve valt att återupprepa sina lögner på en ny blogg, och även om hon inte namnger mig explicit så är det inte så svårt att gissa vem hon syftar på om man känner tillbakgrundshistorien. Vissa av länkarna (ex.vis dvdforum som inte finns längre) som finns i det här inlägget är sedan länge döda, men texten stämmer fortfarande.

Uppdatering 2007-10-26: Någon har registrerat den här länken med en spam-bot, vilket gjort att det kommit in extremt mycket spam-länkar som kommentarer. Jag har därför valt att stänga inlägget för nya kommentarer. Den som absolut vill lämna en kommentar får istället göra det på ett annat inlägg, exempelvis detta.

Varning: Det här inlägget är långt, med tonvis av länkar. Jag rekommenderar ändock läsning av det.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta; skratta åt humorn i någon som bär sig så otroligt fånigt åt, eller gråta över att det fortfarande finns de som går på hennes lögner. Men, låt mig börja från början.

Bakgrund

Det finns ett antal forum som jag frekventerar någorlunda regelbundet. På vissa av dessa är jag dessutom moderator, och på det forum där jag både varit medlem längst och moderator längst — och mest aktivt — har vi en off topic avdelning där det skrivs om allt möjligt. Forumet ifråga är dvdforum.nu och trots namnet spenderar jag mest tid med filmdiskussioner liksom off topic, eftersom det är de avdelningar där jag modererar.

Den andra april startade en av våra medlemmar en tråd om intellektuell egendom eftersom han på sin reseblogg hade fått ett hotfullt meddelande om att han kränkte upphovsrätten för en — för mig helt okänd — författare med namnet Lena Holfve. Enligt den text som vår medlem kopierade (från sin blogg, nota bene, inte från ett brev) var i korthet:

Titeln “Älska lagom” är min intellektuella egendom. […] Redigera omedelbart bort uppgiften att du har illustrerat “Älska lagom” på:
ed.blogg.se/m_052006.html
ed.blogg.se/m_022006.html
[…]

Jag var en av flera som svarade i tråden, och påpekade att Lena Holfve antagligen syftade på titelskyddet, vilket vid en prövning skulle kunna leda till att kortfilmen inte skulle få använda just den titeln. Däremot hade Lena ingen upphovsrätt på titeln, och trådens skapare begick inte heller upphovsrättintrång när han hävdade att han hade illustrerat en kortfilm med namnet Älska lagom.

Jag var inte den enda som störde mig på Lenas attityd; hur hon satte sig på höga hästar och hotade folk, så i tråden skrevs en del syrliga kommentarer om Lena Holfve. En av forumets medlemmar konverserade dessutom med Lena via epost, och la sedan in dessa brev i forumet. Eftersom jag var osäker på hur lagen om upphovsrätt ska tolkas när det gäller e-brev så ville jag inte gå in och radera dessa, men bad istället medlemmen i fråga att göra det själv:

Att publicera andras brev kan eventuellt ses som upphovsrättsintrång; det beror lite grann på sammanhanget […] I det här sammanhanget, och då det rör sig om epost, är det väl lite tveksammare, men jag lämnar den frågan till någon som faktiskt har juridisk utbildning […] Däremot tycker jag att det är moraliskt tveksamt att publicera andras brev. Jag tänker dock inte förbjuda det, eller radera det ur tråden; jag ber er istället fundera på hur ni skulle ställa er om någon publicerade någonting som ni trodde var privat.

Efter denna anmodan valde medlemmen ifråga att redigera sina inlägg och radera texten, vilket jag tyckte var en trevligare lösning än att jag skulle gå in och ändra i andras inlägg. Lite senare i tråden upptäckte någon att Lena hade skrivit en bok om vardagsjuridik, liksom att hon suttit som nämndeman. Detta gav naturligtvis upphov till viss munterhet eftersom hon inte hade riktigt den koll på URL (upphovsrättslagen) som hon själv hävdade.

Tråden var vid några tillfällen på väg att spåra ut, och sett i backspegeln skulle jag kanske ha styrt upp den lite mer, men enligt min bedömning så bröt den aldrig mot svensk lag eller forumets egna regler. Hela diskussionen var på upphällning, och hade antagligen varit helt bortglömd några veckor senare, men då kom den första av Lenas attacker.

Lenas brev

Den artonde april får jag ett ganska otrevligt brev där hon i mästrande ton, kombinerat med väl valda hot, försöker få mig att radera tråden — eller åtminstone en hel del inlägg i den. I detta brev skriver Lena Holfve:

[…]I Forumet förekommer citat från ett privatbrev, och jag har upphovsrätten på alla mina texter också privata oavsett om jag skrivit dem i ett brev eller e-brev.
[…]
Det betyder i klartext att ni publicerar stulna texter och det i sig är ett upphovsrättsbrott.
[…]
Publicerandet av mitt namn är inte tillåtet enligt PUL, Personuppgiftslagen, man måste ha mitt tillstånd för att publicera mitt namn offentligt.
[…]
Det kan mycket lätt tolkas som att du uppmanar folk att begå brott mot PUL.
[…]
Flera har i Forum ifrågasatt om det är ett brott att ta titeln “Älska lagom” eller att utge sig för att vara “Älska lagoms” illustratör, och om jag vet vad jag talar om.
[…]
Jag vill gärna veta varför ni bryter mot så väldigt många lagar och om ni tänker fortsätta med det?
[…]
Jag vill också veta varför du uppmanar dem att skriva Lena Holfve väldigt ofta för att ni ska sega er upp på Google. Jag anar vad Googles personal skulle säga om jag visade dem det.
[…]
Jag skulle också vilja ha namn och adresser till de medlemmar som stulit […] så att vi får fakturera dem eftersom upphovsrätten för oss innebär försörjning.

I korthet så anklagar hon mig för att vara kriminell, att försöka rigga googles sökmotor och för att riktigt spetsa till det så följer hon upp med hot om att anmäla detta till google. Just det sistnämnda rör mig iofs inte i ryggen eftersom vi inte försökt rigga googles sökmotorer, men det stör mig med folk som kommer med hot.

Jag besvarar givetvis brevet och förklarar i korthet att min bedömning är att dessa påstådda brott inte förekommer i tråden och att jag därför inte tänker agera. Samtidigt informerar jag om vem hon ska kontakta om hon tycker att jag modererar fel. Jag förklarar även att jag som moderator inte kan göra någonting åt en av de bilder som hon stör sig på eftersom den är en avatar och att hon är tvungen att kontakta forumansvarig för detta. Jag påpekar även att hon missförstått §50 i URL, liksom att vi inte lagrar medlemmars adresser (inte för att hon skulle ha fått dem ens om jag hade kunnat få fram dem).

Jag kan erkänna att jag kanske är lite väl bitsk i mitt svar — någonting som jag tenderar att vara ibland i skriven text — men med tanke på hennes brev till mig är det fortfarande ett både vänligare och hövligare brev än hon förtjänar.

Som svar på detta får jag ytterligare ett otrevligt brev, men vid det här laget har jag bestämt mig för att ignorera Lena Holfve då hon inte tycks intresserad av fakta och tydligen inte läser vad man skriver till svar.

Jag trodde, helt ärligt, att det skulle sluta här, men då börjar tydligen fas två; cyberstalkingen.

Cyberstalking

Tydligen anser sig Lena Holfve förorättad av mig personligen, och hon — med hjälp av sitt posse — ger sig då ut för att försöka smutskasta mig. Bland annat skriver hon (eller någon ur hennes posse) på Jinges blogg:

Det blir lite roande då Mattias Lönnqvist talar om (andras) brott. ML som är moderator på DVDforum som är fullständigt nedlusat med stulna foton och stulna texter.

Återigen dessa anklagelser om att jag skulle vara kriminell och att dvdforum skulle vara en samlingsplats för upphovsrättsbrott. Hon spammar dessutom min blogg med samma text, om och om igen, och jag väljer — eftersom jag gillar yttrandefrihet — att släppa igenom en av dessa texter.

De värsta anklagelserna kommer dock på Jonas Aronssons blogg där hon skriver:

Eftersom jag inte släpps in i ert Forum har det inte varit möjligt att ens förklara någonting, minst av allt vad som gäller. Det är verkshöjd på titeln “Älska lagom”.
[…]
Ni sysslar med samtliga brott som finns i sammanhanget.
[…]
Det ÄR verkligen inte var dag man ser folk bryta mot t r e grundlagar.
[…]
Vi ska bygga en site på det här sen, eftersom jag inte får yttra mig i ert Forum.
[…]
du får inte – för mig – påstå att du är illustratör till ett upphovsrättsligt verk – som heter Älska lagom
[…]
Gärningsmannagruppen [moderatorerna] vi analyserar använder flera tekniker för att trycka ned mig, som är representant för en specifik grupp de tycks avsky nämligen upphovsmän.
[…]
Det är bara unga, svaga män.
[…]
[moderatorerna] förefaller vara lika våldtäktsmän
[…]
Därefter kommer [jag] i sinom tid även att polisanmäla de som begått brotten
[…]
Mina jurister har frågat om jag står ut med mordhot, begagnade kondomer och bajs på posten – eller vad man nu kan få från era läger.
[…]
Begära att hela er domän upphör.
[…]
Jag kontaktar min biskop och katolska kyrkan i Sverige […] Samt Vatikanen för vi är 1000 miljoner människor som inte accepterar att ni sätter den här arma kvinnan i Nattvardsbilden istället för Jesus.

En ganska lång harang av hot och lögner, huvudsakligen publicerat under namnet Lena Holfve. Jag har dock skurit ner ganska mycket. Senare försöker hon påstå att det inte är hon som skrivit det, men eftersom hon citerar ur ett brev som jag skickat henne privat är det extremt hög sannolikhet att det faktiskt är Lena Holfve som skriver. Övriga inlägg som stöder henne — men med andra alias — är alla från samma IP-adress som Lena Holfve själv postar ifrån.

Lena Holfve och IP-nummer

Låt oss ta en kort paus och titta lite noggrannare på denna IP-adress. De flesta inläggen, inklusive de som citerar mitt e-brev till Lena kommer från IP-adressen 81.16.172.130 vilket i klartext blir pc130.net172.koping.net. Att dessa kommer från Lena vet vi nu eftersom inläggen citerar ett brev som jag skickade till henne. Det sista inlägget, det som dementerar att det är Lena, kommer från 217.211.220.187, vilket i klartext blir 217-211-220-187-o868.telia.com. Detta är samma IP-adress som publicerade en kommentar på min blogg, och vi kan nu med stor säkerhet fastställa att båda IP-adresserna är spårbara till Lena. Den första är antagligen från kontoret och den andra från hennes privata Telia-abbonemang.

Uppdatering: Lenas epost till mig kommer från 81.16.160.67 vilket utläses till epost1.koping.net och webmail.koping.net, liksom några IP-adresser som ligger i Telias nät.

När vi nu etablerat att dessa två IP-adresser är spårbara till Lena Holfve, vad kan vi mer lära oss om henne? Om vi går in på Wikipedias artikel om Lena Holfve så kan vi se att en viss IP-adress, 81.16.172.9 varit väldigt flitig i att redigera just artikeln om Lena. Den här ip-adressen är väldigt lik Lenas första IP ovan, så låt oss se var den hamnar. Ip-adressen 81.16.172.9 utläsas som pc9.net172.koping.net. Samma subnet och allting; troligtvis är detta en dator på samma kontor som där Lenas första inlägg skrevs, och det är alltså Lena själv — eller någon av hennes kollegor — som varit inne. Vad har de då lagt till för viktig information? Jo, länkar till Lenas olika företag:

Lena Margareta Holfve, född 8 mars 1953 i Brännkyrka, är författare och grundare av flera olika webbsajter, bl a Kulturpool.se, Talskrivarna.se,Manusbanken.com, och Teaterlistan.se samt Skrivskolan.com

Hur tänkte du nu Lena? Vilket encyklopediskt värde har denna reklam och hur hör det hemma på Wikipedia? Nu är dessutom Wikipedia så pass smidigt så att man kan se som en viss person redigerat. Det verkar lite intressant att Lena varit inne och redigerat inlägget om Internationella kvinnodagen. Vad är det för viktig information hon lagt till där då:

Kvinnliga offentliga personer födda 8 mars

  • Författare Lena Holfve

För det är ju verkligen sådan information som ska in i ett uppslagsverk? Nu när vi etablerat att dessa IP-adresser hör till Lena Holfve, och vilken typ av person hon verkar vara, låt oss återgå till huvudspåret.

Lenas andra attack

Efter detta lugnade det ner sig, och jag trodde — måhända naivt — att Lena hade checkat in med verkligheten och ägnat sig åt någonting mer konstruktivt. Men, tji fick jag. I juni, den fjortonde för att vara specifik, sätter hon igång igen. Dels spammar hon dvdforum (med den användare som hon vid olika tillfällen hävdar att hon inte har) och dels skickar hon en massa spam via epost. I detta brev hävdar hon bland annat:

Moderatorerna drar igång en väldig “kampanj” baserat på detta brev. De hetsar pöbeln på ett sätt som jag hoppas blir föremål för studier.

Återigen en massa lögner om vad jag skulle ha gjort. Jag försöker dock att hantera det korrekt, och på forumet raderar vi den information som hon inte har rätt att lägga ut och låser tråden. Lena har dock kvar sitt konto, och så länge hon följer reglerna har hon all möjlighet i världen att posta i forumet om hon så skulle önska.

Den riktiga käftsmällen kommer dock när det visat sig att hon lyckats lura i Mats Johansson (M) sina lögner. Därmed finns hennes lögner numera diarieförda hos riksdagen:

I ett annat aktuellt fall, författaren Lena Holfve mot de ansvariga för webbplatsen dvdforum.nu (ägd av börsnoterade Mediaprovider Scandinavia AB), rör polisanmälan grovt förtal utfört av forumets moderatorer själva ““ de som ska fungera som ordningsmän.

Mats Johansson kan möjligen ursäktas med att han skrev detta i god tro, men då hade han gott kunnat publicera en ursäkt när jag gav honom den korrekta bakgrunden. Någon sådan polisanmälan fanns nämligen inte, utan det var enbart ämnat att skrämma mig och Jonas (den andra moderatorn för off topic). I en krönika som Mats Johansson senare publicerar på politikerbloggen tycks han ha insett att han bidragit till att föra fram lögner, så han backar delvis och skriver istället:

I ett annat aktuellt fall är forumets moderatorer själva polisanmälda – de som ska fungera som ordningsmän.

Han vågar inte längre peka ut dvdforum, och dess moderatorer, eftersom han vet att det inte är sant, men han vågar inte backa hela vägen och han vågar inte be om ursäkt. Å andra sidan passar det Mats Johanssons agenda att föra fram dessa lögner, eftersom han — som bekant — vill begränsa yttrandefriheten genom införandet av en IO (InternetOmbudsman) som ska censurera forum. De som känner igen namnet Mats Johansson, men som inte riktigt kan placera honom, känner antagligen igen namnet eftersom det var han som ville förbjuda bloggar. (Någonting han senare försökte dementera — dock utan större framgång).

Efter att Mats Johanssons fråga behandlats med den axelryckning den förtjänade, och efter att Jonas kontrollerat att ingen polisanmälan förelåg så trodde jag dock att Lena till slut skulle ge upp sin quijotska kamp och i mitten av juli åkte jag glad i hågen på semester på öland, utan internetuppkoppling i en vecka.

Lenas tredje attack

Tji fick jag, igen, eller hur man nu ska uttrycka det. När jag kom tillbaks var min mailbox fylld med mail om att Lena Holfve hade stämt Mediaprovider (som numera äger dvdforum.nu) och det fanns en lång tråd om detta på dvdforum. Naturligtvis begav jag mig till tråden på Dagens Media för att se vilka lögner hon kokat ihop nu. I artikeln (som är vad jag skulle kalla ett gangsterknäck) står bl.a. :

Konflikten började efter att en av Dvdforums medlemmar fick ett privat brev från Lena Holfve efter att ha bloggat om dvdfilmen Älska lagom som han illustrerade omslaget för.
[…]
– Jag polisanmäler Mediaprovider för att få reda på var gränserna går. Det pratas ju hela tiden om att internet ska vara självsanerande och att moderatorerna ska hålla rent. Men i mitt fall är det moderatorerna som hetsar, säger Lena Holfve.
[…]
Lena Holfve säger att hon försökt registrera sig på Dvdforum för att kunna gå i svaromål med sina kritiker men att hon nekades tillträde.
[…]
– De hatar upphovsrätt. De är förmodligen fildelare allihop.

Ingenting av detta är sant, och hade bara Dagens Media bemödat sig om att göra den minsta faktakontroll så hade detta korthus av lögner fallit ihop. Det är också därför som jag kallar artikeln för ett gangsterknäck eftersom journalisten var piggare på att publicera detta än att kolla om någonting var sant.

Sedan följer i kommentarsfältet ännu fler lögner om dvdforum, och om mig. Jag väljer att citera de grövsta:

Det intressanta är hur man ska ställa sig när Forum sköts av just missbrukare som tappat omdöme och som just drivs av de typiska alkoholistiska beteendena.
[…]
DVD-Forum figurerar uppgifter om att jag ska ha skrivit till “bloggaren” om någon ekobrottslighet, i ett annat namn etc.
[…]
Bloggaren lägger ut privatbrev 2/4
[…]
Moderatorn Mattias Lönnkvist (sic!) lägger, istället för att kolla upp saken, ut egna texter där han uppmanar till länkning för att manipulera sökmotorerna

De riktigt grova lögnerna i tråden står dock inte Lena Holfve själv för, utan där ber hon några ur sitt posse (eller använder alias) för att det ska se ut som om hon har många som stöttar henne. För att inte trötta ut mina läsare tänker jag inte gå igenom allting som skrivits, utan tar och publicerar två av mina svar istället (i nedkortad version) :

Nedanstående var mitt första svar, skrivet när jag hade kommit tillbaks från semestern:

Eftersom jag varit på semester och helt saknat internetuppkoppling så har jag inte kunnat svara tidigare. Eftersom Lena Holfve och hennes “posse” gjort sitt bästa för att försöka ta heder och ära av mig, och då jag blivit utpekad vid namn ett antal gånger (var det inte det som var så farligt Lena? Eller gäller lagen inte fisförnäma has-beens? ) känner jag mig tvingad att gå i svaromål. Jag är dock inte intresserad av att älta detta om och om igen, utan nöjer mig med att presentera fakta så får läsarna dra sina egna slutsatser.

Inledningsvis måste jag erkänna att jag är lite besviken på Dagens media. Jag hade faktiskt förväntat mig att de skulle hålla en viss journalistisk nivå och inte publicera vilka lögner som helst, men tydligen förekommer inte sådant finlir som källkontroll under sommaren. Låt oss bena upp det hela och presentera fakta, punkt för punkt: [Disclaimer: Jag har inte en juridisk utbildning och kan givetvis ha missförstått någon juridisk detalj. Nedanstående är därmed skrivet utifrån perspektivet “så som jag förstått URL och andra tillämpbara lagar” ]

  1. Trådens upprinnelse: Tråden inleddes inte med att ett privat brev publicerades. Weström publicerade en kommentar som Lena redan hade publicerat på hans blogg. Detta torde vara jämförbart med att skicka en insändare till en tidning och Lena Holfve har därmed frånsagt sig rätten att kontrollera hur hennes text används av bloggens ägare. Skulle så inte vara fallet så täcks det publicerade materialet antagligen av citat-rätten.
  2. Jag har aldrig publicerat några av Holves brev. Hon citerar glatt och gärna ur det svar jag skickat till henne, men jag har aldrig publicerat eller citerat de brev hon skickat. […]
  3. Jag har aldrig uppmanat till en hetskampanj mot Lena eller till kampanjer för att påverka rank-index på Google. […]
  4. Som moderator på dvdforum är man inte anställd, det är alltså ingen tjänst och inget heltidsuppdrag, utan någonting som jag gör — utan krav på monetär motprestation — för att jag råkar gilla dvdforum och vill bidra till den särskilda stämning som finns på forumet. Inte heller är någon annan anställd på dvdforum. […]
  5. Som moderator bedömer man trådarna utifrån forumets regler. Vid tveksamheter frågar man andra om råd och vid avslag på någons begäran om moderering så informerar om att det finns en forumasvarig och man kan överklaga till honom. Även Lena Holfve fick den informationen.
  6. Det är helt korrekt att jag påpekat att Lena Holfve är en otrevlig person, detta eftersom hon faktiskt varit extremt otrevlig i sin kommunikation med mig och med andra medlemmar på forumet. Det är Lena Holfve som cyber-stalkar mig, inte tvärt om.
  7. Det är även helt korrekt att jag påpekat att Lena missförstått §50 och §51 i URL. Detta eftersom hon faktiskt missförstått dessa två paragrafer. Lena har ingen upphovsrätt på titeln “Älska lagom”, men däremot kan hon ha ett titelskydd på just den titeln som förhindrar andra att använda samma titeln. […]
  8. Det är helt korrekt att tråden var på väg att urarta efter att en medlem varit i kontakt med Lena via epost och publicerat hennes svar. Eftersom jag var osäker på om hennes ebrev skyddades av URL (men tyckte att det borde vara så att de inte skyddades) så skrev jag mycket tydligt: ” […] Däremot tycker jag att det är moraliskt tveksamt att publicera andras brev. Jag tänker dock inte förbjuda det, eller radera det ur tråden; jag ber er istället fundera på hur ni skulle ställa er om någon publicerade någonting som ni trodde var privat.” Jag uppmanade alltså till en radering, men ville att personen som publicerat det skulle göra detta frivilligt, vilket han också gjorde.
  9. Som moderator kan man ta bort bilder i forumtexter, men inte avatarer (de små bilder som står under namnen på skribenterna) och den bild som Lena hängt upp sig på var just en avatar. Om någon stör sig på en avatar så hänvisar vi alltid till forumansvarig. För alla bilder gäller att ingen upphovsrättsinnehavare kontaktat mig med information om att de innehar upphovsrätt till en bild och vill att den försvinner. […]
  10. För flera bilder, de som är kompositioner av flera olika bilder, gäller dessutom att upphovsrätten inte är helt uppenbar. Man kan använda delar av andras verk i sina egna verk, någonting som exempelvis Salvador Dali gjorde med en svensk fotograf och hans fjärilsbilder.
  11. Vad gäller fotografier så finns upphovsrätten hos fotografen och den ideella upphovsrätten kan inte förhandlas bort. Däremot kan fotografen teckna ett avtal som reglerar både hur säljaren (fotografen) och köparen (exempelvis objektet) får bruka bilden. […]
  12. Jag borde inte behöva skriva det, men jag är inte alkoholiserad eller alkoholist. Att Lena Holfve tycker sig kunna utläsa detta ut mitt brev tyder snarare på en överaktiv fantasi, projicering av egna svagheter eller okunskap. Jag tänker inte spekulera i vilket dock.
  13. Lena Holfve, liksom delar av hennes “posse”, har inte förhindrats att bli medlemmar på dvdforum. De har ansökt om konto på samma sätt som alla andra och fått det på samma sätt som alla andra. Lena använda dock sitt konto till att spamma forumet och bryta mot forumets regler ett antal gånger. […]
  14. Jag tillämpar inte reglerna olika beroende på hur pass trevlig man är, och det har jag inte heller påstått. Däremot står jag kvar vid mitt påstående om att Lena Holfve är en otrevlig person[…]
    […]

Något senare hade det kommit så pass många nya lögner att jag blev tvungen att posta ett längre svar igen:

[…] Inte för att det tycks spela någon större roll om jag besvarar de frågor som ställs, eftersom mina svar aldrig tycks läsas, men jag gör väl ett försök till.

  • Telefonnummer: Det är helt korrekt att mitt telefonnummer inte är utskrivet. Jag är extremt försiktig med att skriva ut mitt telefonnummer eftersom jag tidigare (ej relaterat till dvdforum) fått ett antal hotsamtal. […]Vill folk kontakta mig så har jag ett antal epost-adresser. Det duger för alla andra, så det får faktiskt duga för Lena Holfve också.
  • URL: Jag har läst lagen ett antal gånger, och till och med publicerat relevanta delar i tråden på dvdforum. Där har jag också — helt korrekt — påpekat att det som kan ställa till problem är att filmen […] har samma titel som en känd bok. Det problemet uppstår när […] filmen publiceras, men det är ett problem för den som publicerar filmen, inte Weström.
  • Fotot: Om upphovsrättsinnehavaren kontaktar mig och påpekar att han eller hon har upphovsrätten till en bild så skulle den tas bort från forumet […] men nu har så inte gjorts. […]
  • Sakfrågan: Jag har försökt hålla mig till sakfrågan hela tiden. Det är du och Lena som svävar i en massa hemmahopkok om att hon skulle ha upphovsrätt på titeln, eller att §50 har någonting med bilders upphovsrätt att göra. Jag skriver _exakt samma sak_ som jag gjorde när Weström ställde sin fråga och det är fortfarande inte en enda person som kunnat belägga mig med fel (därmed inte sagt att jag absolut måste ha rätt då jag saknar juridisk skolning)
  • […]
  • […]
  • Hot är inte beroende av “vad som egentligen menas” utan hur det rimligen kan uppfattas. Om du skriver “jag ska slå dig på käften” så kan du inte senare försöka backa genom att hävda att du menade någonting helt annat, att det var ett regionalt uttryck för att gilla någon, etc.
  • […]
  • Hot, otrevligheter och lögner om mig: Jag kan ju citera några bitar: “[…]förefaller vara lika våldtäktsmän[…]”, “Jag fick svaret att eftersom jag är så ‘genuint otrevlig’ kunde jag gott ha det”, “, “Han tänkte inte ta bort det trots att han kände till att det inte är okay att lägga ut privata brev.”, “Därefter kommer […] jag i sinom tid även att polisanmäla […]”, “Det kan mycket lätt tolkas som att du uppmanar folk att begå brott mot PUL.”, “Jag anar vad Googles personal skulle säga om jag visade dem det.”, “Moderatorerna drar igång en väldig ‘kampanj’ baserat på detta brev. De hetsar pöbeln på ett sätt som jag hoppas blir föremål för studier.”, “De hatar upphovsrätt. De är förmodligen fildelare allihop.”, “moderatorerna […] hetsade […] att håna […] tydligt att de var alkoholister”, “Det blir lite roande då Mattias Lönnqvist talar om (andras) brott. ML som är moderator på DVDforum som är fullständigt nedlusat med stulna foton och stulna texter”, “[…]polisanmälan grovt förtal utfört av forumets moderatorer själva[…]”. Behöver jag fortsätta? Och då har jag ändå inte varit fokus för de värsta påhoppen. […]
  • Svar på frågor: Återigen, jag besvarar de frågor som ställs i tråden — trots att jag egentligen inte är intresserad av att delta i denna. Mitt första inlägg var ämnat att bemöta en del av de lögner som skrivits om mig, och om dvdforum. Av ren snällhet har jag dock flera gånger bemödat mig om att besvara ett antal frågor, trots att frågorna redan är besvarade. Hur många gånger måste en fråga besvaras innan du anser den besvarad? 5? 12? femtioelva?
    […]
    Om det funnits några inlägg om att man skulle “sätta på” Lena Holfve […] så skulle de ha raderats. Av mig, eller av Jonas eller av Selstam. Tidigare påståenden om att dylika inlägg skulle ha “hejats på” av moderatorerna är — som vanligt — en ren lögn.

Uppdatering: Även SvD skriver om Lenas påstådda polisanmälan. Dock enbart på webbupplagan vad jag kan se.

Andra skribenter

Slutligen så kan man konstatera att när någon bär sig korkat åt så finns det alltid någon i bloggosfären som kommenterar det. Hos Hultin kan vi läsa om ord som intellektuell egendom. Han skriver:

Med viss förvåning så läser jag hur begreppet “intellektuell egendom” kan brukas/missbrukas. Både i Svenska Dagbladet och hos Dagens Media så kan man läsa hur författarinnan Lena Holfve har försökt sig på att hävda att “Älska lagom” är hennes intellektuella egendom. […] Detta skulle alltså vara ett intrång i hennes upphovsrätt på grund av att “Älska lagom” är Lena Holfves intellektuella egendom

Han avslutar sedan med:

Allt detta säger en del om just denna författarinna, men även en del om hur framtiden kan te sig om hela detta spektakel med “intellektuell egendom” blir en juridisk realitet. Det är alltså detta som upphovsrätt och “intellektuell egendom” ska användas till, eller? […] Det är kanske säkrast att förtydliga att detta blogginlägg ingalunda är del i någon hatkampanj eller liknande. Jag blir bara upprörd över det översitteri som jag anser att Lena Holfve gett prov på. […]

Hos Solid block of Ise skriver författaren om att “han saknar ord” och han skräder verkligen inte orden i sin bedömning av Lena Holfve:

Lena Holfve verkar rätt ordentligt världsfrånvänd om hon tror att hon kan på nåt sätt äga två ord och bestämma över hur dessa ord används.

Slutligen har en av mina favoritbloggar, Deep edition skrivit om “Roande läsning från författande troll”. Han tycks framförallt se humorn i det hela; en humor som jag också kan se men som i mitt fall dränks i att Lena Holfves attacker så ofta riktar sig mot mig.

Då är det lättare att se humorn i det som skrivs på Deep edition och då särskilt passagen:

Till slut lyckas Holfve logga in som användare på DVD-forum, förutom att hon försöker påskina att allt bara är ett påhitt från illustratören, så väljer hon att hota lite. Och gissa vem hon hotar medlemmarna med? Mats Johansson (som uppenbarligen fått en rejäl bibba mail från Lena Holfve)!

Även den mer sorgliga aspekten av det hela berörs, och detta stycke är briljant:

I slutänden så känns det hela mest sorgligt. En person som anser sig vara juridiskt kunnig går på ett antal minor. Och försöker twista lagar till att stämma överens med sin egen grusade framgång. Och samtidigt försöker nedvärdera andras kunskap för att påskina sin egen briljans i precis allt – från säkerhetsoptimering i internetsammanhang till att skriva. Problemet är också att hon låter sina hang arounds (kolla kommentarfältet på DM) spinna loss och det hela blir bara förvirrat.

Som slutkläm så snor jag helt frankt slutsatsen från ovanstående blogg:

Slutsats: Lena Holfve är ute och cyklar.

Men det har onekligen varit roande läsning.

Översättningar, verkshöjd och upphovsrätt

Via Johanna Nylander fick jag tips om denna utmärkta artikel kring upphovsrätt, sett ur ett översättningsperspektiv.

Översättare är dessa okända hjältar som låter oss ta del av verk på språk som vi inte behärskar, exempelvis Lars Vargö som bland annat översatt ett antal japanska noveller i novellsamlingen Icke brännbara sopor, William Scott Wilson som översatt Hagakure (till engelska), Takashi Kojima som översatt Akutagawa Ryūnosukes Rashomon (till engelska) och Philip Gabriel som översatt Umibe no Kafka (Kafka on the Shore) (återigen till engelska).

Nu blev det mycket japanska titlar ovan, helt enkelt eftersom jag läser en del japansk litteratur, men mina – ytterst blygsamma – japanskakunskaper tillÃ¥ter mig inte att läsa pÃ¥ originalsprÃ¥k, utan jag är beroende av en översättning. Engelsk litteratur kan jag Ã¥ andra sidan tillgodogöra mig pÃ¥ originalsprÃ¥k och därmed läser jag oftast inte heller översättningar.

Artikeln som nämns i början tar bland annat upp vanföreställningen att översättning skulle vara ett maskinellt yrke, där skönheten i ett översatt verk skulle härstamma enbart från ursprungsskribenten och att översättaren inte bidragit till verkshöjden. Jag citerar:

Det räcker med att lägga en originaltext och en översättning bredvid varandra för att se att något har hänt när det ena blev det andra: texterna är inte identiska. Ändå finns en besynnerlig föreställning om att det går att översätta ett uttryck till ett annat utan att ändra på uttrycket, att en översättning är samma text som dess original – ”bara på ett annat språk”.

Artikeln gör sedan en jämförelse med andra avbildningar och förändringar av ett konstverk:

Men den som betraktar en tavla föreställande Stockholms stadshus betraktar ju inte Stockholms stadshus, utan konstnärens avbildning av arkitekten Ragnar Östbergs skapelse. Och pÃ¥ samma sätt är en översättning ingen identisk kopia av ett original. […] En översättning är en omformulering av en text i ett nytt sprÃ¥k utifrÃ¥n en personlig tolkning av texten. En översättning har därför tvÃ¥ författare. […] Översättning är inte kopiering, utan ett kollektivt författarskap.

Författaren tar dessutom upp en del kritik mot nuvarande upphovsrättslagar. Den första kritiken handlar om efterlevandeskyddet, en kritik som gör det uppenbart att nuvarande lagstiftning inte handlar om skydd av kultur, utan om skydd av ekonomiska fördelar:

Nuvarande rättsregim bestämmer att upphovsmannens ättlingar äger rätten till upphovsmannens verk under sjuttio Ã¥r efter dennes död. NÃ¥ – är det nu rimligt att en konstnärs ättlingar ska stÃ¥ i vägen för spridandet av den avlidne konstnärens alster? […] Men om det finns nÃ¥gonting mer […] dÃ¥ är det väl rimligare att rättigheterna till ett konstverk blir allmän egendom sÃ¥ fort konstnären gÃ¥r i graven, sÃ¥ att det blir lättare att närma sig detta andra eller kanske egentliga syfte med konsten?

Det är en intressant frågeställning; har inte kultur fler syften än att skapa välstånd hos skaparens efterlevande? För att ta ett exempel ur populärkulturen; hur gagnas kultursektorn av att bolaget Disney fortfarande äger rättigheterna till det som skapades av konstnären Walt Disney?

Den andra kritiken riktar in sig på översättarens ogina lott, nämligen att hennes (eller hans) arbete inte tillmäts något värde; varken kulturellt eller ekonomiskt. I en riktigt bra översättning blir översättaren snarare medförfattare till det översatta verket, något som inte speglas varken kulturellt, i uppmärksamhet eller finansiellt.

Nuvarande rättsregim bestämmer ocksÃ¥ att författaren övertrumfar översättaren när det gäller förfoganderätten till översättarens verk. […] Javisst ska de ha ersättning, alla ska ha mat pÃ¥ bordet. Men, för det första, ska den ene upphovsmannens rätt till ersättning sÃ¥ fullständigt trumfa över den andre upphovsmannens, översättarens, rätt till rimlig ersättning? Redan det att översättaren har fört över författarens text till ett annat sprÃ¥komrÃ¥de är ju en ersättning i sig, kan man tycka [och] sÃ¥ fÃ¥r faktiskt författaren en del av kakan redan dÃ¥ han säljer rättigheterna till det utländska förlaget. Ska han verkligen fÃ¥ hela kakbiten bara för att han har ”uttryckt en specifik individualitet” pÃ¥ sitt eget sprÃ¥k?! Hans medförfattare fÃ¥r ju ingenting […] Skulle det inte vara rimligt om översättaren helt ägde rätten i det nya landet till den text som han eller hon har skapat? I nuläget är det tvärtom. Applicerat pÃ¥ den tidigare bilden utanför Stockholms stadshus skulle samma logik innebära att arkitekt Ragnar Östbergs ättlingar skulle äga juridisk rätt till alla de mÃ¥lningar av stadshuset som görs av de kluddar som sitter och mÃ¥lar där pÃ¥ kajen.