Kryssa Mattias

Liberal fritidspolitiker i Sundbyberg

De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få
lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.
(Benjamin Franklin)

  • Nya inlägg

  • Senaste kommentarer

  • Senaste Trackbacks:

  • Allmänt

  • Andra bloggar

  • Liberaler

  • Mer från/om mig

  • Politik

  • Politiska bloggar i Sundbyberg

  • Kampanjer

    • Stöd Israel
  • Ekonomiskt stöd

  • Länkregistrering

  • Technorati

  • Networked blogs

  • Licensvillkor

  • Creative Commons License
    Alla texter och alla bilder är licensierade under en Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell- Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
  • Arkiv för kategorin 'Jämställdhet' .

    Jämställdhet, feminism, genusteori, etc.

    Vart är feminismen på väg och vem vill följa med?

    Skrivet av Mattias den 4 maj 2010

    Var på ett spännande seminarium idag, anordnat av Liberati Feminism. Seminariet sändes live över Bambuser, men går även att se i efterhand på länken nedan. Först såg det ut som om sändningen inte lagrades korrekt, men när jag gick in och kollade så verkar hela seminariet finnas med.

    Klippet är ganska långt, 1.5 h, men väl värt att se.

    Postat i Jämställdhet, Liberalism | Kommentarer inaktiverade för Vart är feminismen på väg och vem vill följa med?

    Myter om föräldraförsäkringen

    Skrivet av Mattias den 4 oktober 2009

    De senaste veckorna har det pågått en debatt kring föräldraförsäkringen inom Folkpartiet. Detta eftersom frågan kommer upp på landsmötet i slutet av november, och det är en fråga som många har åsikter kring. Ett av de fora där det diskuterats är tidningen NU som är det närmaste vi kommer ett partiorgan inom Folkpartiet. Tyvärr är det väldigt få av deras artiklar som ligger på nätet, och insändare och debattinlägg finns inte på nätet.

    För den som är intresserad borde man kunna hitta tidningen på ett bibliotek eller på närmaste Folkparti-expedition. I nästa veckas nummer hoppas jag att den insändare som Jessica Bagge, Magnus Källström och jag skrev kommer med. Där bemöter vi framförallt argumentet att VAB skulle ha en större effekt på jämställdheten inom arbetslivet än föräldraledigheten. Samma tema kommer upp i den här tråden på politikerbloggen. Jag försökte få in en debattartikel där om att det visst är liberalt att vara för en delning av föräldraförsäkringen, men de har uppenbarligen inte publicerat den.

    Så, då använder jag min egen blogg för att skriva om dessa två ämnen som hänger, dvs varför det är liberalt att argumentera för en delning av föräldraledigheten, liksom varför det stora jämställdhetsproblemet för småbarnsföräldrar är det ojämna uttaget av föräldraledighet och inte VAB-dagarna.

    En delad föräldraförsäkring är liberalt

    Det framställs gärna som att föräldraförsäkringen är liberal i sin konstruktion och om man vill styra om den så är man oliberal, man vill lägga sig i hur föräldrarna använder sina pengar och detta ska familjerna sköta själva på det sätt som passar dem.

    Detta framförs gärna i högt tonläge med ett indignerat darr på stämman, och det skulle också vara korrekt om det handlade om föräldrarnas pengar. Nu är det dock inte fallet, utan det handlar om en transferering från skattebetalarna till de som för tillfället är föräldralediga.

    Precis som alla andra bidrags- och transfereringssystem så kan givetvis vi som betalar (genom staten) ställa krav på mottagarna. När det kommer till a-kassan så ställer vi krav på att man ska söka jobb, på att man ska vara beredd att flytta, osv. För sjukbidraget ställer vi kravet att man ska vara för sjuk för att kunna arbeta. För pensionen ställer vi krav på ålder.

    Kort sagt, alla andra transfereringssystem är villkorade; uppfyller du inte villkoren får du heller inga pengar. Det är därmed inte det minsta orimligt att ställa krav även på föräldraförsäkringen. När denna infördes 1974 var syftet att få ut kvinnor i näringslivet, samtidigt som vi upprätthöll nativiteten. Sedan kan vi lägga på fler syftet på systemet och när vi nu kan konstatera att föräldraförsäkringen gör att båda könen deltar i arbetsmarknaden, men att kvinnor gör det under sämre villkor än män är det helt rimligt att se vilka förändringar som kan göras.

    Tittar vi på statistiken (PDF-rapport om uttag av föräldraledighet) så kan vi konstatera att det enbart är 3-9 % av föräldrarna som delar lika på föräldraförsäkringen (vilket betyder att ena föräldern tar ut minst 40% och den andra föräldern tar ut högst 60%). Tittar vi på tabell 12 ser vi att för barn som uppnått tre (3) års ålder fördelar sig uttaget av föräldradagar enligt följande för 2005:

    • Kvinnor:
      • Förvärvsarbetande: 295 dagar

      • Egen företagare: 270 dagar
    • Män:
      • Förvärvsarbetande: 67 dagar

      • Egen företagare: 53 dagar

    Trots pappamånader och trots ett otal kampanjer för att få männen att ta ut en större andel av föräldraförsäkringen är det fortfarande kvinnan som tar ut huvuddelen av föräldraförsäkringen, och då är det rimligt att individualisera även föräldraförsäkringen, dvs hälften till vardera förälder.
    Mer statistik om föräldraförsäkringen kan du hitta hos jämställdhetsombudsmannen.

    VAB-dagar

    Det har förts fram att det verkliga problemet för jämställdheten skulle vara VAB-dagarna. Låt oss därför titta på hur siffrorna ser ut här.

    I Götene kommun tog föräldrarna ut 4,3 VAB-dagar i genomsnitt per barn och rikssnittet ligger på 4 dagar. I den här artikeln i SvD kan vi läsa att kvinnorna tar ut 64% av alla VAB-dagar och 80% av all föräldrapenning. Dessutom är det enbart 51% av kvinnor med barn under sex (6) år som jobbar heltid mot 92% av motsvarande män.

    Vi kan då snabbt räkna ut att för en genomsnittlig familj (2 barn) så får de 4 VAB-dagar per barn och år och med de sex första åren och två barn så blir det 4*6*2 = 48 dagar. Fördelar vi det genomsnittligt på kvinnor och män så tar genomsnittskvinnan ut 31 VAB-dagar och genomsnittsmannen tar ut 17 VAB-dagar. Det är alltså en skillnad på 14 dagar.

    Ser vi till föräldrapenningen så tar genomsnittskvinnan enligt ovan ut 297 föräldradagar och mannen 67 dagar. Vi får då en skillnad på 230 dagar per barn, eller 460 dagar sett på två barn. Skillnaden i VAB i relation till skillnaden i föräldraförsäkring är 3%. Av det ojämna uttagandet av ledighet mellan kvinnor och män så står alltså föräldraförsäkringen för 97% och VAB:en för 3%. Att fokusera på VAB:en är lite grann som att skylla på kräftorna för att man har huvudvärk dagen efter kräftskivan.

    Om vi studerar de lönemässiga och karriärmässiga skillnader som finns mellan kvinnor och män — och under förutsättning att vi ser det branschvis — så är föräldraförsäkringen det stora problemet, tillsammans med att kvinnor arbetar deltid i högre utsträckning under småbarnsåren. VAB:en är faktiskt ganska ointressant i sammanhanget.

    Postat i Jämställdhet, Liberalism, Sverige | 3 Kommentarer »

    Jämställdheten i Sundbyberg

    Skrivet av Mattias den 11 mars 2009

    Eller kanske snarare frånvaron av densamma. I samband med maktskiftet 2007, när svekkartellen tog över makten i Sundbyberg, så skrev jag ett inlägg om alla de som förlorade på maktskiftet, däribland jämställdheten.

    Jag tänkte expandera detta lite grann och titta just på hur jämställdheten inom kommunen förändrats sedan maktskiftet.

    Kommunstyrelsen

    Kommunstyrelsen (KS) är den enda nämnd som man enligt kommunallagen måste ha och den kan jämföras med regeringen, med en stor skillnad; i kommunstyrelsen är både majoritet och opposition representerad.

    När makten skiftades så utökades KS till 26 ledamöter (13 ordinarie, 13 ersättare, majoriteten har 7+7) från 22 (11 ordinarie, majoriteten hade 6+6). Samtidigt minskade antalet kvinnor i KS (inklusive ersättare) från 41% till 35%.

    Ur ett jämställdhetsperspektiv hade man kunnat se det som en förbättring att kommunstyrelsens ordförande (KSO) är en kvinna, men det hade vi haft även om alliansens förslag till KSO hade blivit vald.

    Heltidspolitiker

    Under alliansens tid fanns det fyra heltidspolitiker; två kommunalråd (FP+M), ett oppositionsråd (S) och en heltidsarvoderad nämndordförande (M). Här var hälften kvinnor, och hälften män.

    Under svekkartellen finns det fem heltidspolitiker; fyra kommunalråd (S, S, MP, V) och ett oppositionsråd (M). Av dessa är en (1) kvinna, dvs 20%. Skulle jag vara lite elak så skulle jag räkna med Robert Ahl (MP) också, men huvuddelen av hans arvodering kommer från en tjänst som politisk sekreterare så det gör jag inte. Tillägg: Det är alltså Roberts roll som man kan vara tveksam till, inte hans könstillhörighet. Så att ingen misstolkar mig.

    Går vi in på kommunalråden enbart (som väl bättre får sägas spegla majoritetens ambitioner) så var 50% av kommunalråden kvinnor under alliansen (jag räknar alltså inte oppositionsrådet som kommunalråd) och under svekkartellen är 25% av kommunalråden kvinnor.

    Nämndordförande

    En tung post, med stort politiskt inflytande är posten som nämndordförande. Här blir det lite svårjämfört eftersom svekkartellen splittat en nämnd i två och infört en nämnd som tidigare var ett utskott.

    Jag har dessutom exkluderat KS (som berörs tidigare) och valnämnden (som ärligt talat inte är en särskilt tung nämnd)

    Här kan vi se att vi gått från fyra nämnder (med 50% av vardera kön som ordförande) till sex nämnder (med 33% kvinnor). Om vi även räknar med det utskott (Kultur-, idrotts- och myndighetsutskottet, där jag var ordförande) som blev en nämnd så har vi gått från 40% kvinnor till 33% kvinnor.

    Jag anser dock att det är fel att räkna med ett utskott som hade en ganska marginaliserad roll i den politiska processen. Däremot kan vi räkna med KS och då går vi från 40% kvinnor till 43% kvinnor, så om man räknar på ett visst sätt skulle det kunna se ut som om jämställdheten förbättrats. Notera dock att alliansens kandidat som KSO hade lett till 40-60% kvinnor bland nämndordförande (beroende på vem som hade valts som ny ordförande som stadsbyggnads)

    Nämnd-presidium

    Men ok, det var ju lite olika siffror beroende på hur man räknar, så låt oss räkna hela presidiet istället. Jag hade lite svårt att hitta exakt vilka som satt i alla nämnder innan maktskiftet, så i de fall där jag är osäker så har jag räknat det som en man (så att ingen ska kunna påstå att jag försöker vinkla siffrorna). 2007 är siffrorna från när alliansen styrde, nu är siffrorna när svekkartellen styr.

    • Kommunstyrelsen:
      • 2007: 66% kvinnor. Av majoritetens poster var 50% kvinnor

      • Nu: 33% kvinnor. Av majoritetens poster är 50% kvinnor
    • Barn- och ungdomsnämnden (BUN):
      • 2007: 66% kvinnor. Majoriteten: 50%

      • Nu: 0% kvinnor. Majoriteten: 0%
    • Individ- och omsorgsnämnden (Omsorg):
      • 2007: 33% kvinnor. Majoriteten 50% (här är jag osäker på 1:e vice ordförande och har satt detta som en man)

      • Nu: 33% kvinnor. Majoriteten 50%
    • Kompetens- och försörjningsnämnden (Kompetens)
      • Fanns inte under vår tid utan är ett resultat av att Individ- och kompetens delades i två. Samma siffror när man jämför.
    • Kultur- och fritidsnämnden (KoF):
      • Fanns inte under vår tid. Istället fanns ett utskott med en ordförande och en vice. Ska vi jämföra så hade det presidiet 50% män och den nämnd som finns nu har 100% kvinnor.
    • Stadsbyggnads- och miljönämnden (SMN):
      • 2007: 33% kvinnor. Majoriteten 50%

      • Nu: 0% kvinnor. Majoriteten 0%
    • Äldrenämnden (Äldre):
      • 2007: 66% kvinnor, majoriteten 50%

      • Nu: 100% kvinnor, majoriteten 100%

    Vad kan man se av det? Jo, att kvinnorepresentationen blivit sämre i KS (men där beror det mer på vem som råkar vara oppositionsråd, så det ska vi inte lasta svekkartellen för), BUN, SMN och högre i Äldre. Jag väljer att skriva högre istället bättre eftersom det inte är eftersträvansvärt att ha 100% av ett kön, oavsett kön. Dock är det mer jämförelsen över alla nämnder som är intressant.

    Sedan tillkommer KoF som har högre kvinnorepresentation än det utskott det ersätter. Noterbart är dock att BUN & SMN räknas som två av tunga och “viktiga” nämnderna. Jag tycker att det är fel att ranka nämnder på det sättet, men i och med att de räknas som tunga så skickar det ut signaler.

    Sammanfattning

    Som sammanfattning kan man konstatera att Sundbyberg har gått från att vara en politiskt jämställd kommun under Alliansen till en mindre jämställd kommun under svekkartellen. Det kan dock vara värt att notera att detta framförallt beror på ett parti; miljöpartiet. De har gått från att vara ett ganska jämställt parti (på den tiden då Gustaf Wiberg var gruppledare) till ett rent gubbparti där äldre män sitter på alla tunga uppdrag.

    Miljöpartiet har tre platser i KS (varav två ordinare), ett kommunalråd och fyra nämndpresidialer (1 ordförande, 3 vice ordförande). Av dessa är alla män. Sedan Siyamak Sajadian Sasanpour tog över som gruppledare i Miljöpartiet så har de ägnat sig åt att tvinga bort alla kvinnor från ledande poster. Kvar finns män, män och åter män. Så, inte bara har Miljöpartiet helt släppt miljöfrågorna (i utbyte mot arvoderingar) utan de har också slängt jämställdheten på sophögen.

    Miljöpartiet har kort sagt gått från att vara ett av kommunens mer jämställda partier till att bli ett rent manschauvinistiskt parti där kvinnor hålls borta från alla förtroendeuppdrag med någon som helst tyngd.

    Ledande socialdemokrater i kommunen hackar gärna på moderaterna för att de är sämre på jämställdhet men fakta är att Moderaterna utvecklas åt rätt håll. Däremot så hör man aldrig någon socialdemokrat klandra Miljöpartiet; trots att MP — som jag här visat — är ett rent sexistiskt parti. Kan det möjligen bero på att sossarna egentligen inte tycker att det här med jämställdhet är särskilt viktigt och att de därför inte bryr sig om den bedrövliga utveckling som MP haft de senaste två åren?

    Så, de senaste två åren har alltså Miljöpartiet släppt miljöfrågorna, de bryter sina vallöften, de skiter i demokratin och de skiter i jämställdheten. Vad är då kvar? Förutom att roffa åt sig så många arvoderingar som möjligt? Var det verkligen därför som väljarna röstade på Miljöpartiet? Är det verkligen så illa att ledande företrädare i miljöpartiet inte kan ordna sin försörjning på andra sätt?

    Postat i Jämställdhet, Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen, Stadsbyggnads och Miljö, Sundbyberg | Kommentarer inaktiverade för Jämställdheten i Sundbyberg

    Att dra felaktiga slutsatser

    Skrivet av Mattias den 18 augusti 2008

    I dagens SvD skriver Elise Claeson om socialiberalism, borgerliga värderingar och jämställdhet. Själva ansatsen är det inget större fel på. Jag delar skribentens åsikt att en del av de som kallar sig socialliberaler egentligen är sossar som inte riktigt vill erkänna att de är sossar. Däremot skulle jag kanske inte ta i från tåspetsarna som Elise gör:

    Våra främsta socialliberaler är våra främsta förespråkare för s-välfärdsstaten; den är här för att stanna och vi bör acceptera att vi är naturliga sossar.

    Däremot är själva grunddiskussionen intressant; var går skiljelinjen mellan socialdemokrati och socialliberalism; har sossifieringen av Sverige gjort att “alla” är sossar i mindre eller större utsträckning?

    Tyvärr fortsätter hon inte ansatsen, antagligen för att hon redan från början visste vad hon ville komma till för slutsats:

    Om socialliberaler saknar en ideologi, så har jämställdheten fyllt det tomrummet. Jämställdheten är liberalers ursäkt för att de uppträder som sossar. Överbeskattning av barnfamiljer och stora subventioner av kommunala dagis har socialiserat våra familjeliv. Allt för att uppnå matematisk jämställdhet i arbetslivet, även för barnfamiljer; i förvärvsstatistiken är vi världens mest jämställda land. Sånt spinner socialliberaler på.

    Det som faktiskt står mellan raderna är att jämställdhet skulle vara en socialdemokratisk dygd; att man inte kan vara för jämställdhet om man är liberal eller “höger”, vilket är en fullständig kortslutning i logikkretsarna.

    Jämställdhet är snarare en prioritering av liberalismen. Liberalismen handlar om att alla människor ska ha samma friheter, rättigheter och möjligheter. I grunden handlar jämställdhet (eller feminism) om samma saker; med den enda skillnaden att man väljer att betona att kön inte ska få avgöra vilka möjligheter man har som individ.

    Att då hävda att jämställdhet skulle vara “vänster” eller att “högern” skulle betona kärnfamiljen före individens rättigheter är bara fånigt. Kärnfamiljen är en social konstruktion, som dessutom inte har särskilt långa anor. Om kärnfamiljen slutar existera därför att vi som individer väljer att leva på andra sätt; so f*ck*ng what?

    Postat i Jämställdhet, Liberalism, Sverige | 16 Kommentarer »

    Mer gästbloggat om föräldraförsäkringen

    Skrivet av Mattias den 29 april 2008

    Jag hade tidigare ett gästinlägg skrivet av Jessica Bagge och Magnus Källström; ett inlägg som är ett av de mest kommenterade inläggen på min blogg.

    Nu har Magnus skrivit en kort uppföljning som dessutom innehåller ett excel-ark för att snabbt kunna räkna ut effekter av föräldraförsäkringen. Jag publicerar båda här:

    I diskussionen om föräldrarnas rätt att bestämma hur dagar med föräldrapenning ska fördelas brukar ett argument vara att man inte anser sig ha råd att låta den med högre inkomst vara föräldraledig. Så kan det ju naturligtvis vara, men hur många har verkligen satt sig ner och räknat på vad den faktiska skillnaden blir? När man räknar på nettoskillnaden efter skatt visar det sig ofta att skillnaderna blir relativt små. En annan faktor som påverkar är också om arbetsgivaren erbjuder utfyllnad av ersättningen över 80% av lönen.

    Undertecknad har tagit fram ett verktyg (Excel-fil) som beräknar skillnaderna när respektive förälder är hemma, modell och siffror är från skatteverket resp försäkringskassans hemsidor. För en familj där mamman tjänar 18000 kronor i månaden och pappan tjänar 23000 kronor i månaden är skillnaden beroende på vem som stannar hemma ungefär 800 kronor per månad. Familjen får mindre pengar att röra sig med, men skillnaden är kanske inte så stor som man först kan tro bara genom att titta på löneskillnaderna. Det är inte ens alltid mest ekonomiskt fördelaktigt att låta den med högre lön fortsätta jobba (t ex med utfyllnad av ersättningen från arbetsgivaren).

    Magnus Källström

    Verktyget finns här.

    Postat i Jämställdhet, Liberalism | Kommentarer inaktiverade för Mer gästbloggat om föräldraförsäkringen

    Gästblogg: Tala klarspråk om föräldraförsäkringen

    Skrivet av Mattias den 28 mars 2008

    Det var ett tag sedan, men nu kommer en gästbloggning igen. Denna gång från två av mina partikamrater i Sundbyberg och ämnet är föräldraförsäkringen och jämställdhet.

    Våga tala klarspråk om föräldraförsäkringen – man kan inte ha kakan och äta upp den

    En fråga som debatterats länge och som rör upp starka känslor är frågan om delad föräldraförsäkring – en fråga som engagerar oss som liberaler då det ställer olika liberala principer mot varandra .

    Föräldrar med gemensam vårdnad har rätt till hälften av det totala antalet dagar med föräldrapenning. En av föräldrarna kan välja att avstå rätten till föräldrapenning (bortsett från 60 dagar) och dagarna skrivs då över på den andra föräldern. Därmed kan en av föräldrarna vara hemma större delen av föräldraledigheten och idag är den föräldern i de flesta fall en kvinna; 83% av dagarna med föräldrapenning tas idag ut av kvinnor. Detta är naturligtvis infomation som inte gått arbetsgivarna förbi och om vi tror att arbetsgivare — som nationalekonomen och föräldraförsäkringsutredaren Anna Thoursie brukar säga — föredrar närvaro före frånvaro blir det mot bakgrund av den informationen rationellt att välja bort en kvinna som söker en tjänst i konkurrens med en man.

    Eftersom det är mycket svårt för företag att bedöma hur enskilda individer kommer att agera blir det kvinnor som grupp som drabbas av hur familjer idag väljer att fördela föräldaledigheten. Vi skulle kunna gå in och tvinga företagare att bortse från statistik som visar hur föräldraledigheten tas ut, men om vi anser att det är orimligt så kan vi bara acceptera att föräldrarnas möjlighet att själva fördela ledigheten medför att kvinnor som grupp blir missgynnade på arbetsmarknaden. Det gäller också kvinnor som väljer att inte skaffa barn.

    Varför talar vi inte klarspråk om det faktum att det råder en målkonflikt mellan att å ena sidan ha möjligheten att själv fördela uttaget av föräldradagar och å andra sidan ha reellt lika möjligheter på arbetsmarknaden? Som liberal är detta naturligtvis inget självklart val men det är viktigt att vara medveten och inse att man faktiskt måste ta ställning till vilken liberal princip som man prioriterar; är det möjligheten att själv välja hur dagarna fördelas och riskera att få ett skevt uttag som ger en grupp individer sämre chanser till bra lön och spännande jobb eller är det viktigare att ha regler som ger alla (i fertil ålder) en likvärdig “risk” i arbetsgivarens ögon och därmed ge individer av båda kön lika möjlighet att förverkliga sig och att slippa bli bortvald för ett beslut som av många betraktas som ett köksbordsbeslut. Det sitter betydligt fler vid det där köksbordet som inte har bett om att få ta konsekvenserna av de beslut som tas av enskilda individer.

    Om man som vi landar i att det är viktigare att alla ska ha lika möjlighet att förverkliga sig och slippa väljas bort på ovan nämnda grunder så måste det också vara ok att tala klarspråk och säga till kvinnor; ni kan inte ta mer än 50% av dagarna med föräldrapenningen och samtidigt göra anspråk på att ha samma lön och möjlighet till spännande positioner som män. Vi tycker det är ett hyckleri bland dagens debattörer i jämställdhetsdebatten som i sin populistiska strävan väljer att inte framhålla denna målkonflikt.

    Vi tycker att det är dags att sluta hyckla över den påstådda diskrimineringen och de onda arbetsgivarna och åtgärda problemet som ligger till grund för detta, nämligen utformningen av försäldraförsäkringen och dela föräldraförsäkringen mitt itu. Först då blir män och kvinnor föräldrar på samma villkor.

    Jessica Bagge
    Magnus Källström

    Postat i Jämställdhet, Liberalism | 43 Kommentarer »

    Kvinnodagen

    Skrivet av Mattias den 8 mars 2007

    Idag uppmärksammar vi att det är den internationella kvinnodagen. Det finns de som hävdar att det är en dag som inte längre behövs, att jämställdheten har kommit så pass långt att dagen motarbetar sitt syfte, men jag delar inte den analysen.

    Enligt en artikel i SvD så anser många kvinnor i Sverige att de lever jämställt, men samtidigt pekar statistiken på att det finns mer att göra, även i Sverige. Som ett exempel så finns det mer att göra när det gäller våld mot kvinnor och det blir vanligare med hjärtbesvär hos kvinnor, ett ohälsosyndrom som fortfarande mest förknippas med män — vilket i sin tur leder till att många kvinnor inte hanteras korrekt av vården.

    Dessutom finns aktörer som försöker vända utvecklingen, som försöker placera in oss i fack beroende på vad vi råkar ha mellan benen. Att åstadkomma en förändring i samhället handlar inte bara om att förbättra det som går att förbättra, utan lika mycket om att förhindra att sådant som är åtgärdat inte försämras igen.

    Sedan får vi inte glömma att idag är den internationella kvinnodagen. Även om vi kommit långt i Sverige så ligger de flesta länder efter, där vissa länder är på en rent medeltida nivå. I Afghanistan stenas kvinnor för utomäktenskapliga förbindelser (medan mannen “enbart” piskas) och i Saudiarabien dömdes en kvinna till 90 piskrapp för att hon — innan hon blev våldtagen av sju män — vistats ensam med en man.

    Så länge som det finns länder med starka patriarkala strukturer, där mörkermän använder religionen som täckmantel för sin egen agenda och där kvinnor fortfarande lever på en nivå som är värre än under den mörkaste medeltiden så behövs den internationella kvinnodagen. Allt för väl skulle man kunna tillägga.

    Uppdatering: Sedan finns det givetvis de som använder jämställdhetsarbetet för att driva sin egen agenda, som försöker leda i bevis att utvecklingen i världen försätter kvinnor i en ännu sämre position. Ytterligare ett krystat försök att försöka framställa globalisering och handel som någonting negativt, vilket givetvis inte är fallet.

    Postat i Jämställdhet | Kommentarer inaktiverade för Kvinnodagen

    Hjärna jämställdhet, men först lite rökridåer

    Skrivet av Mattias den 22 februari 2007

    Nu är Annica Dahlström på tapeten igen. Hon är kanske mest känd som professorn som hävdade att kvinnor är bättre på städning än män eller för sin koppling mellan små bröst och matematisk kompetens.

    Även denna gång är hon aktuell för uttalande som rör hur mycket av våra könsroller som är biologiskt betingade och hur mycket som är socialt betingat; i korthet hur mycket av vårt beteende som är medfött och hur mycket som är inlärt.

    Innan jag inleder vill jag betona att jag är lekman både på området neurobiologi liksom inom genusteori. Däremot har jag läst en del inom båda områdena, liksom en del som berör inlärning, kognitionsvetenskap och andra områden som har tangens på diskussionen. Jag tänker inte gå in och peta på detaljer, utan snarare diskutera frågan ur en mer generaliserande ståndpunkt.

    Men, över till sakfrågan; är våra könsroller medfödda? Det är här jag anser att Annica använder sina kunskaper inom Neurobiologi på ett ohederligt sätt och drar väldigt tveksamma slutsatser. Men, låt mig börja i en annan ände.

    För mig — och återigen med perspektivet att jag är lekman på området — så är det självklart att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män, och då inte bara i olika organ för reproduktion. Samtidigt finns det stora skillnader mellan olika män, precis som det finns stora skillnader mellan olika kvinnor. Könet avgör inte vad man har fallenhet för, vad man kan tänkas bli intresserad av och vem man kan bli; det finns ingen naturregel som säger att ens möjlighet att excellera inom — exempelvis — matematik beror på vilken sida (ut eller in) könsorganen är placerade.

    En del av de skillnader som trots allt finns — både inom ett kön och mellan könen — är präglat under graviditeten. Detta beroende på vilka nivåer av Testosteron och Östrogen som fostret “utsätts” för under graviditeten — i kombination med när under fostrets utveckling som denna påverkan sker. Detta gör att varken kvinnor eller män föds som karbonkopior; beroende på vilka hormonnivåer vi möter som foster, och när, påverkas vår utveckling. Ett exempel är förhållandet på längd mellan fingrar (eller en svensk artikel på samma tema).

    Men, om vi återvänder till skillnader mellan könen så utvecklas män och kvinnors hjärnor något olika. Detta sker både under fosterstadiet, liksom efter födseln — och då framförallt de första månaderna efter födseln, då pojkbebisar har en väldigt hög testosteronnivå (detta skulle även kunna förklara varför en del föds i fel kropp; om hjärnans utveckling inte matchar den kroppsliga utveckling som redan gjorts så hamnar man i fel kropp; men här spekulerar jag). Eller som wikipedia skriver om testosteron (annan länk än ovan) :

    De androgena effekterna hos spädbarn är de vi vet minst om. Under ett manligt spädbarns första veckor stiger testosteronnivåerna till de höga nivåer som senare inträder under puberteten, och blir kvar där i några månader. Vid 4-6 månaders ålder är dock nivåerna åter nere till de knappt märkbara småbarnsnivåerna. Vilken funktion denna ökning har är oklar. Det har spekulerats i att en maskulinisering av hjärnan skulle ske under denna period, eftersom inga väsentliga skillnader har upptäckts i andra delar av kroppen.

    De skillnader som vi rent fysiskt kan mäta mellan pojkar och flickor är två:

    1. Mäns hjärnor blir större. Som bekant finns det ingen koppling mellan storlek på hjärnan och intelligens, men däremot är mäns hjärnor större än kvinnors. (Vilket egentligen inte är så konstigt; män är i allmänhet större än kvinnor i allmänhet vilket visar sig genom längre medellängd, större muskelmassa, osv)
    2. Kvinnor har en mer utvecklad corpus callosum (hjärnbrygga). Den är proportionellt större och en kvinnlig hjärna har därmed bättre förutsättningar för kommunikation mellan hjärnhalvor.

    Problemet med att göra forskning på hur hjärnan hos vuxna agerar och tro att man kan dra slutsatser om skillnader mellan könen är att man inte tar hänsyn till att hjärnan inte är färdigutvecklad när vi föds. En nyfödd har några reflexer (mer eller mindre det som vi kallar reptilhjärnan) och en unik förmåga att bilda nya synapser. Ett spädbarn som berövas impulser och intryck tappar mycket av sin utveckling och det är en utveckling som inte går att få igen. Det skulle därför vara grymmare att låsa in ett spädbarn i ett mörkt och tyst rum i ett år, än en vuxen i samma situation i 10 år. Detta eftersom man hos barnet skapar permanenta skador som inte går att reparera.

    Vad har då detta med manligt och kvinnligt att göra? Jo, undersökningar kring exempelvis IQ-tester har visat på kulturella skillnader. Inledningsvis ber jag er notera att IQ inte indikerar intelligens, eftersom intelligens per se är ett ganska luddigt begrepp som inte går att mäta. Istället är det en kvot som är beroende av intelligens och kunskap. Exempelvis bygger en del av IQ-testen på en inlärd abstraktion av omgivningen; att kunna beskriva sin omgivning i geometriska objekt. Naturfolk, som helt eller delvis saknar de geometriska objekt som vi syntetiserar i kommer att ha svårare att klara av den typen av uppgifter.

    Ett naturfolk, som rör sig i en begränsad region kommer att ha en utveckling av hjärnan som är lämpad för deras miljö. Naturfolk i Amazonas har ett otal olika nyanser av grönt, och deras vägbeskrivningar använder sig av dessa. Någon som är uppväxt i vår civilisation skulle inte ha en chans att kunna anpassa sig som vuxen, eftersom våra hjärnor är annorlunda präglade. Ändå finns det en tendens att se naturfolk som korkade bara för att deras intelligens tar sig uttryck som inte kan mätas med samma typ IQ-tester som vår intelligens.

    Det är också här könsroller kommer in. Jag har ingen aning om kvinnor som grupp har lättare att se smuts än män (finns det ens några seriösa undersökningar på detta? ) men om — och jag vill betona om — en sådan skillnad finns är det mer troligt att det är en prägling av hjärnan. Precis som naturfolken präglas av sin miljö så präglas även den moderna människan. Om vi skulle vara ute i skogen och jaga varje dag så skulle våra lekar anpassas efter detta och våra hjärnor skulle präglas att bättre fungera i denna miljö; vi skulle utveckla en naturlig fallenhet för väderstreck; att hitta rätt; att se små, små spår för de byten vi jagar; att kunna skilja på fler nyanser av grönt, brunt och blått men färre nyanser av rött, gult och orange.

    I vårt samhälle präglas vi av andra saker, men vi har fortfarande en prägling. Det är fortfarande så att vi som vuxna förväntar sig att flickor och pojkar ska leka på olika sätt, och dessa olika lekar präglar våra hjärnor. Det behöver inte vara några stora skillnader men om flickors lekar innehåller samarbete och kommunikation medan pojkars lekar innehåller kamp och konflikt så är det väl självklart att det påverkar oss? Det är ingen gigantisk skillnad, men skillnaden påverkar präglingen och gör att våra synapser utvecklas olika.

    Åter tillbaks till städning och smuts; vi kan kalla oss hur jämställda vi än vill men det är fortfarande så att många förväntar sig att kvinnor ska vara mer ordningssamma än män. Även om det inte sker medvetet så påverkas pojkar och flickor av att föräldrar, förskollärare, lärare och samhället i stort har olika förväntningar. En kille som har ostädat rycker man lite på axlarna åt, eller så kommentarer i stil med “du skulle behöva ett redigt fruntimmer som håller ordning på dig” (jag har fått kommentaren själv, kanske inte ordagrant, och både från kvinnor och män) medan en tjej som har stökigt ses som slarvig, konstig och kanske lite okvinnlig.

    Varför tror ni att humorprogram som “Vänner” har ett helt avsnitt där komiken bygger på att en vacker kvinna är en riktig slusk? Givetvis för att det inte skulle upplevas som lika roligt om det vore en man. Ett element i komedi är att ta våra förväntningar (som exempelvis kan vara fördomar) och vända på dem, för att göra det absurt. Det blir bara absurt så länge som vi undermedvetet har den uppfattningen. Får man upp uppfattningen på medvetandeplanet så kan man arbeta med den. Som ett exempel på hur vår syn på könen och könsroller kan användas humoristiskt rekommenderar jag den här flash-animationen av Bruno Bozzetto.

    Men, vi kommer aldrig att kunna gå emot den “programmering” som de tidiga årens prägling leder till. Därför är det viktigt att jobba med hur vi bemöter barn, och särskilt små barn. När barnen väl börjar skolan är det försent att ändra på vissa grundläggande delar. Då sitter präglingen.

    Därmed inte sagt att man ska censurera Annica Dahlström eller hennes åsikter. Däremot tycker jag att det är viktigt att ha i åtanke att hon uttalar sig kring hur mäns och kvinnors hjärnor — för all del ganska rejält generaliserat — fungerar, men ingenting om hur de nått det stadiet; hon passerar helt den prägling som trots allt sker. Å andra sidan är det givetvis lika fel att helt ignorera de biologiska skillnader som uppstår hos ett foster, eller under barnets uppväxt och enbart fokusera på betydelsen av prägling.

    Som avslutning rekommenderar jag även Blogge Bloggelitos inlägg om könsbiologi. Han skriver utifrån en helt annan angreppsvinkel än vad jag gör, och vid en första anblick skulle artikeln kunna utläsas som ett stöd för Annica Dahlström. Jag tycker dock att det är en nyanserad artikel som belyser problemet med att kategorisera skillnaderna mellan könen som antingen biologi eller uppfostran, när sanningen snarare verka vara att båda spelar in. Sedan kan vi diskutera hur mycket som är biologi och hur mycket som är uppfostran.

    Postat i Jämställdhet | 7 Kommentarer »