Kryssa Mattias

Liberal fritidspolitiker i Sundbyberg

De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få
lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.
(Benjamin Franklin)

  • Nya inlägg

  • Senaste kommentarer

  • Senaste Trackbacks:

  • Allmänt

  • Andra bloggar

  • Liberaler

  • Mer från/om mig

  • Politik

  • Politiska bloggar i Sundbyberg

  • Kampanjer

    • Stöd Israel
  • Ekonomiskt stöd

  • Länkregistrering

  • Technorati

  • Networked blogs

  • Licensvillkor

  • Creative Commons License
    Alla texter och alla bilder är licensierade under en Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell- Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
  • Arkiv för kategorin 'IT / Data' .

    Nej, datorspel är fortfarande inte farliga

    Skrivet av Mattias den 5 augusti 2008

    Till och från blåses det upp stormar av moralpanik kring datorspel. Dessa kan ta sig uttryck i två former:

    1. De kan vara beroendeframkallande och passiviserar användaren. Den vinklingen skrev jag om för cirka två år sedan.
    2. De kan göra spelaren våldsamma och skapar en effekt som hade gjort Pavlov grön av avund.

    Den sistnämnda vinkeln kommer ofta upp i samband med våldsamma spel, och favorithatobjektet för de puritaner som krigar mot den här typen av spel tycks vara GTA-spelen (Grand Theft Auto). Nu senast är det Expressen som slår på stora trumman om hur en artonåring mördade en taxichaufför enbart pga av att han spelat GTA4 (ett väldigt bra vuxenspel för övrigt).

    Expressens slutsats är dock lite förvånande eftersom de skriver:

    18-åringens föräldrar är fattiga och hade inga pengar för att ge honom spelet. I stället köpte han två knivar och gick till attack – i verkliga livet.

    Ok, så killen som knappast hade spelat spelet särskilt mycket (eftersom han inte ägde det) begick alltså ett mord pga att han spelat spelet? Är det bara jag som tycker att det känns som ett bakvänt resonemang?

    Sedan följer artikelns verkliga clou:

    Nu varnar experterna för spelet som innehåller bilstölder, våld och narkotika.

    – Det finns en liten grupp sårbara unga killar som kan vara i riskzonen. Spelen blir deras verklighet, det blir en sort modellinlärning, säger Owe Sandberg, psykolog och psykoterapeut, som arbetar med ungdomar som är datorspelsberoende.

    Expressens “expert” är Owe Sandberg. Owe fucking Sandberg; denna charlatan som alltid tillfrågas när tidningar skriva larmartiklar om datorspel. Det faktum att Owe Sandberg tjänar pengar på att framställa spel (och spelande) som farligt tycks alltid undgå de “journalister” som skriver dessa artiklar. (För mer om Owe Sandberg rekommenderar jag den här artikeln hos Copyriot)

    Tyvärr verkar dock Thailändska myndigheter ha fallit till föga för landets egna puritanska krafter, och GTA4 är numera förbjudet i landet. Synd att politiken ska suga så mycket i ett land som i övrigt är väldigt trevligt.

    I don’t get it. You know, I just don’t get it. I missed the fucking point some place. The boat left and I wasn’t on the boat. Explain it to me. Heavy Metal bands on trial because kids commit suicide? What’s that about? Judas Priest on trial because “my kid bought the record, and listened to the lyrics, …..” Well that’s great! That sets a legal precedent. Does that mean I can sue Dan Folgerburg for making me into a pussy in the mid-70′s. Is that possible, huh? Huh?! “Your honor, between him and James Taylor, I didn’t get a blow job ’till I was 27 years old. I was in Colorado wearing hiking boots eating granola. I want some fucking money right now!”

    I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att ny kultur alltid leder till moralpanik. När jag växte upp var det videofilmerna som skulle göra massmördare av oss alla. Innan dess var det serietidningar, rock’n'roll, Jazz, med flera (inte nödvändigtvis i den ordningen) som skulle fördärva ungdomen.

    Eller kommer ni ihåg moralpaniken om att skivor (framförallt då hårdrock) innehöll subliminala meddelanden som man kunde höra om man spelade upp skivan baklänges? Vilket betingar citatet ovan och nedan (båda från Denis Leary)

    Let me make sure I’m crystal clear on this issue, ok? Heavy Metal fans are buying Heavy Metal records, taking the records home, listening to the records and then blowing their heads off with shotguns? Where’s the problem!? That’s an unemployment solution right there, folks! It’s called natural selection. It’s the bottom of the food chain, ok? I say we put more messages on the records. “Kill the band, kill your parents, then yourself, ok!? Make sure you get your whole head in front of the shotgun. Thank you for calling! Thank you for calling!”

    (och den som händelsevis tog anstöt av ovanstående har ingen humor; bara så att vi klargjort den delen)

    Poängen — jo det finns en sådan — är att friska människor går inte ut och slår ihjäl folk för att de spelat ett spel, eller sett en film, eller läst en serietidning, eller lyssnat på en skiva, eller gått på en konsert, eller läst en bok, eller läst biblen, eller läst annan valfri religiös bok. Sjuka människor kan göra det, men de hade hittat en utlösande faktor i vilket fall som helst

    Ska vi förbjuda sådant som utlöser reaktioner hos sjuka människor är det bättre att börja med att förbjuda religiösa böcker. Bara bibeln har orsakat fler mord än alla spel tillsammans. Religiös litteratur leder till fler dödsfall per dag än all “skräpkultur” tillsammans orsakar på ett år.

    Och ändå föreslår jag inte att religiös litteratur ska förbjudas; varför? Därför att friska människor tar inte skada. För friska människor — som uppskattar den typen av litteratur — så leder de oftast till ett bättre liv. Precis som spel leder till ett bättre liv för oss som uppskattar den kulturformen. Precis som filmer leder till ett bättre liv för oss som uppskattar den kulturformen. Etcetera. Etcetera.

    Men i korthet; spel är inte farliga. Sluta slåss mot väderkvarnar och kom in i matchen.

    Postat i Internationellt, IT, IT / Data | 4 Kommentarer »

    Om FRA, kryptering, liberalism, etc

    Skrivet av Mattias den 1 juli 2008

    Flera personer har bett mig kommentera riksdagens beslut kring FRA och/eller frågat varför jag inte skrivit någonting om det. Om jag börjar bakifrån; huvudanledningen till att jag inte skrivit någonting är för att jag inte haft tid. Våren har varit hysteriskt fullbokad, vilket haft en väldigt negativ effekt på mitt bloggande.

    Det handlar alltså inte om att jag skulle följa någon partipiska eller något sådant; det här är min blogg, om jag inte delar partiets ståndpunkter lär jag framföra det.

    Innan jag går in på mina åsikter, låt oss bena upp frågan lite grann.

    Finns det säkra krypton?

    Ny var det några år sedan jag läste om kryptering på en akademisk nivå, men som jag minns det finns det ingenting som heter oknäckbara krypton. En googling gav vid handen att min minnesbild verkar korrekt. En kryptering med en nyckel som transporteras helt säkert och som är 2^N (2 upphöjt till N) bitar är knäckbart oavsett hur stort N är. Däremot växer den beräkningskraft som krävs för att knäcka krypteringen.

    Vid symmetrisk kryptering, dvs då avsändare och mottagare använder samma nyckel (som då måste föras över på något säkert vis) och med en nyckel-längd på 128 bitar så får man 2^128 (2 upphöjd till 128) möjliga nycklar, eller ett väldigt, väldigt stort tal (ca 3,4 * 10^38). För att knäcka kryptot med s.k. “brute force” (dvs ren kraft) så behöver man i genomsnitt prova hälften av nycklarna, dvs 2^127 nycklar (ca 1,7 * 10^38). Låt oss anta att man med en normal dator kan prova 10 miljoner nycklar per sekund. Då skulle det ta 17014118346046923173168730371588 sekunder, dvs 539514153540300709448526,45774951 år. Om vi istället skulle ha tillgång till datorkraft som kan tugga sig igenom 100 miljoners miljarder nycklar per sekund så skulle det istället ta ca 1701411834604692317316 sekunder, eller (ca) 53951415354030 år.

    Därför brukar man säga att dylika krypton är tillräckligt säkra, dvs det krävs så mycket datorkraft att det inte är rimligt att anta att kryptot knäcks. Men, det är fortfarande inte oknäckbart. Med den utveckling som sker av datorer så är det inte orimligt att anta att man inom några år kommer att kunna knäcka den här typen av krypton på rimlig tid (med reservation för att jag faktiskt inte är specialiserad på krypton och kan ha missat någonting)

    Men, vi pratar då om att den som lyssnar (exempelvis FRA) skulle välja att lägga alla sina resurser på ett enda meddelande under en längre period. Eftersom man inte kan avgöra om meddelandet var värt det innan man knäcker kryptot så är det inte rimligt att anta att FRA skulle plocka just det här viktiga meddelandet som betyder liv och död.

    Dock, det är korrekt att det inte finns någonting som heter oknäckbara krypton. Man trodde tidigare att s.k. kvant-krypton skulle kunna erbjuda detta. Men, i maj i år visade forskare vid Linköpings Universitet att även dessa kan knäckas. Samtidigt så föreslår de sådana förändringar som skulle göra kryptot oknäckbart igen (tills nästa forskare kommer med en snilleblixt åtminstone).

    Poängen är dock inte om det finns oknäckbara krypton eller ej, utan huruvida det finns krypton som kräver så pass mycket datakraft för att knäcka dem att det inte är rimligt att avkoda på ren chans eller att avkoda ens en liten del av de som skickas från “intressanta” adresser.

    Liberalens val

    Det är inte helt ovanligt att liberaler hävdar att “om man är liberal så måste man tycka det här”. Jag gör det själv ibland och ofta är det lätt att anta ett binärt perspektiv där man måste tycka på ett visst sätt.

    Dock så är liberalismen en bred ism, med många olika tolkningar och åsikter. Därför köper jag att en del liberaler hävdar att man kan ställa personlig integritet mot säkerhet, att man måste väga nytta mot skada. Jag delar inte den åsikten; det finns en anledning till att jag citerar Franklin längst upp på sidan:

    De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få
    lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.

    För mig finns det ingen nytta som kan väga upp en kränkning av den personliga integriteten. Det är därför jag är emot kameraövervakning på offentliga platser, emot avlyssning utan brottsmisstanke (finns det en brottsmisstanke anser jag dock att man har förverkat sina rättigheter), emot husrannsakan utan skälig misstanke om brott som leder till fängelse, emot drogtester som inte är frivilliga, osv.

    Men, jag kan köpa att man inte måste dela den uppfattningen och fortfarande kalla sig liberal. Då måste vi dock analysera vad vinsten är genom denna övervakning och i vilken utsträckning den personliga integriteten kränks.

    Argument för

    Det förs även fram en del argument för FRA:s spaning. Låt oss snabbt ta en titt på dessa innan jag går till mina åsikter och slutsatser.

    • De flestas mail kommer inte att läsas
      • Det är korrekt, det sker en massa filtrering innan man kommer till den nivån där mail kommer att börja läsas, men eftersom vi inte vet vilka filter som FRA kommer att använda eller vilka mönsteranalyser som de kommer att göra så kan vi inte vara säkra på att våra mail inte läses.
    • Om informationen inte har säkerhetsmässigt värde så kommer den att förstöras.
      • Detta är tyvärr skitsnack. Det vi lärt oss om övervakning är att konfidentiell information kommer att spridas. Några av de som får ta del av den information som FRA sniffar fram kommer att sprida delar av den; det kan handla om affärshemligheter, snaskiga detaljer om kändisar, osv, men det kommer att läcka. Inte för att de som jobbar på FRA är sämre människor, utan för att de är precis som alla oss andra.
    • Det är nödvändigt för nationens säkerhet
      • Tyvärr stämmer inte detta heller. Som jag redovisat tidigare så kommer man inte att kunna knäcka en stor del av det som är krypterat. Det är alltså mycket info som aldrig kommer FRA till del, och framförallt är det sådan information som de hävdar att de behöver som inte kommer att komma fram (eftersom den är krypterad).
    • Även om man inte kan avkoda meddelandet så kan man använda sig av mönster i form av vilka som skickar till vilka.
      • Inte heller sant. Det är inga problem att surfa anonymt, eller att skicka meddelanden från en anonym adress till en annan. Innan FRA ens börjat se ett mönster kommer de som skulle behöva spana på att ha bytt till andra anonyma adresser.

    Sammanfattning

    Jag tänker inte börja slänga anklagelser om att det enbart finns två liberaler bland de borgerliga ledamöterna i riksdagen, men jag tycker att det är förvånande att enbart två personer verkar dela min syn på konflikten mellan personlig integritet och säkerhet.

    Mer förvånande är dock att varken regeringen, de borgerliga riksdagsledamöterna (med två undantag) eller alla borgerliga tjänstemän verkar ha någon som helst koll på IT-frågor. Finns det verkligen ingen i regeringen som har kunskap om kryptering? Hur lyckas FRA dupera så många intelligenta personer på en gång? Är det verkligen ingen som försökt sätta sig in i frågan?

    Dessutom finns ett systemfel i hur gruppledarna i riksdagen agerar. Det är mycket tal om “vår regering” och “vi får inte fälla regeringen”, men då har man ju vänt på hela processen. Det är regeringen som ska lyda riksdagen; inte tvärt om. Om riksdagen bara ska rösta igenom regeringens förslag så behöver vi ju ingen riksdag. Det skulle räcka med att de samlades precis efter valet och röstade fram en regering. Sedan kunde riksdagsledamöterna åka hem igen.

    Extra salt i såren är att en borgerlig regering väljer att klä skott för ett idiotförslag som har socialdemokratisk stämpel. Om regeringen hade gått och sagt att man har fri röstning i den här frågan, att man vill att alla ledamöter ska rösta som de själva vill och att det inte kommer att finnas en partipiska så hade inte sossarna kunnat låtsas som om de var emot förslaget. Då hade det varit socialdemokraterna som röstade igenom förslaget medan en majoritet av de borgerliga hade röstat emot.

    Överhuvudtaget är det mellanting som vi har mellan partival och personval ett problem. Man kan inte ha både och utan vi måste välja färdväg. Antingen har vi rena partival (och då behövs knappast lika många i riksdagen) eller så har vi rena personval (där man som väljare kan ställa “sin” politiker till svars). Både och fungerar inte. Detta tarvar dock en egen artikel vid tillfälle.

    Postat i Allmänt, IT, Liberalism, Sverige | 16 Kommentarer »

    Out of memory error?

    Skrivet av Mattias den 15 oktober 2007

    Hade egentligen tänkt skriva om kvällens kommunstyrelsemöte, men det är ett halvt träd med handlingar till det mötet och inläsningen tog längre tid än planerat. Därför blir det framskjutet till senare i veckan.

    Istället får ni roa er med den här nostalgitrippen, enjoy :)

    Postat i IT / Data | 19 Kommentarer »

    Smileyn 25 år

    Skrivet av Mattias den 19 september 2007

    För att jobba i IT-branschen så skriver jag förvånansvärt sällan om just IT-relaterade ämnen; någonting jag funderar på att ändra på. I vilket fall, igår så fyllde Smileyn 25 år och opassande tipsade om ett test för att se vilken smiley man är:

    Jag var tydligen Rolling eyes vilket — faktiskt — kändes ganska träffande för mitt nätbeteende.

    Postat i Allmänt | Kommentering avstängd