Den politiska bloggosfären och debatten däromkring

En viss metadebatt försiggår, där politiska bloggare diskuterar politiska bloggar.

Det inleddes med att Sanna Rayman skrev blogginlägget bloggosfär i lågkonjunktur vilket tolkades på olika sätt. Min lokala moderata kollega Fredrik Antonsson såg det som en hyllning till bloggare som vågar spreta och gå emot partilinjen. Lite senare filosoferar han mer på en meta-nivå kring frågan. Folkpartikollegan Seved Monke ser istället inlägget som ett angrepp på bloggosfären i allmänhet och politiska bloggar i synnerhet. Dessutom har han en av de mer spännande diskussionerna i kommentarsfältet till inlägget. Mary breddar hela diskussionen.

Men, jag ska inte ägna hela inlägget åt länkande. Jag tycker att metadiskussioner är intressanta, men samtidigt lite svåra; detta eftersom man måste ta några steg utåt för att försöka se frågan utifrån.

I grunden tycker jag att Sanna har en poäng. Eftersom det är svÃ¥rt att föra en diskussion utan att generalisera — sÃ¥vida man inte tänker spendera en vecka pÃ¥ att skriva varje inläg — sÃ¥ kommer jag ocksÃ¥ att generalisera här.

Generalisering 1: jag kommer att dela in bloggar i politiska bloggar och icke-politiska bloggar. Jag är givetvis medveten om att det är en generalisering som är orättvis mot alla de bloggar som inte handlar om politik, eftersom de inte definierar sig som ”icke politik” utan istället som bloggar om mode, konst, kultur, livsstil, etc. Men, det gör inte sÃ¥ mycket i det här fallet eftersom jag ”bara” vill exkludera de bloggar som inte handlar om politik; mitt resonemang är alltsÃ¥ enbart applicerbart pÃ¥ politiska bloggar, där min egen blogg ingÃ¥r.

Periodicitet

När det kommer till politiska bloggar så har dessa en viss periodicitet. Ett valår, som detta, så vaknar fler bloggar till liv; bloggar som sedan läggs ned. Inget fel i det, min egen blogg var från början planerad att läggas ner efter valet 2006, men jag valde istället att permanenta den.

Precis som en del bloggar startades inför valet 2006, och sedan lades ner, så räknar jag med att en del av de bloggar som startats i år också kommer att läggas ner efter valet. Antalet politiska bloggar växer, men vi får räkna med att se peakar i kurvan när det är valår.

Jag ser inte detta som konstigt, eller ens negativt. Under ett valÃ¥r sÃ¥ vill fler diskutera politik, och ju fler kanaler desto bättre. Även de bloggar som funnits lÃ¥ngt innan valet — och som planeras fortsätta efter valet — tjänar pÃ¥ dessa tillfälliga bloggar som dyker upp, eftersom de skapar ett intresse för att läsa om — och diskutera — politik.

Partigängare kontra frifräsare

Bland politiska bloggar kan man dela upp dessa i partimedlemmar kontra icke partimedlemmar. Likaledes kan man dela upp bloggarna i partilojala kontra kritiska mot alla. Här råder en viss överlappning, där partimedlemmar är mer partilojala och icke partimedlemmar oftare är kritiska även mot det parti som man sympatiserar med.

Samtidigt är det svÃ¥rt att generalisera här. Det finns mÃ¥nga bloggare som bÃ¥de är medlemmar i ett parti — och aktiva i dem — som samtidigt vÃ¥gar vara kritiska mot sitt eget parti. Jag anser mig själv tillhöra dem som kritiserar mitt parti, när jag anser att det behövs, och det som är gemensamt för alla bloggar som jag länkat till i det här inlägget är att de vÃ¥gar gÃ¥ emot partilinjen när de tycker att det är motiverat.

Jag tänker till och med gÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt som att hävda att en bra blogg kan inte drivas av nÃ¥gon som är 100% lojal partigängare, som hÃ¥ller med partiet om allt. Den person som hÃ¥ller med ett parti — oavsett vilket parti det är — om precis allt, som aldrig har kritik mot ett parti, tänker inte själv. Tänker man inte själv är man heller inte intressant att läsa.

Varför ska man läsa en blogg om det bara är en papegoja som återupprepar partilinjen? Då kan man lika gärna gå till källan ifråga, dvs partiet i fråga.

Kärnan i kritiken

Det är också här som jag tycker att Sanna sätter fingret på problemet med en del politiska bloggar. Om allt man ägnar sig åt är att hålla med varandra och dunka varandra i ryggen så är man ointressant. Eller för att citera Sannas inlägg:

Den systematiseringen är idag vardag. Länkandet är ofta urskillningslöst. Det enda kriteriet verkar vara att man håller på samma lag i valrörelsen. Syftet är inte så mycket att uttrycka sig eller göra en intressant analys, som att driva kampanj åt sitt gäng.

Jag deltar ibland i korslänkande, där ett antal liberala bloggar lyfter varandra för att en viss fråga ska synas. I de fallen tycker jag att det är relevant, eftersom det är frågor som är viktiga för oss, och vi vill lyfta att Folkpartiet har bra politik.

Däremot skulle jag aldrig delta i ett länkande bara för att det är en Folkpartist som skriver någonting. Jag länkar till sådant som är intressant, eller som är bra skrivet, eller som jag håller med om (och ibland sådant som uppfyller alla tre). Länkande till någon bara för att han/hon är i samma parti som mig är ointressant, och jag tror (och hoppas) att de flesta liberaler resonerar som mig.

Oavsett vilket parti — eller vilken ideologi — som man tillhör sÃ¥ anser jag att man sänker värdet pÃ¥ sin blogg om man länkar urskillningslöst. Varje länk man gör som skribent är en rekommendation om att det man länkar till är läsvärt. En icke genomtänkt länkning sänker därmed värdet pÃ¥ ens egen blogg.

Sedan tänker jag inte peka ut nÃ¥got parti — eller nÃ¥gon blogg — som mer benägen att ha meningslösa länkar. De som läser min blogg är fullt kapabla att själva avgöra vilka bloggar som de tycker är läsvärda och vilka som ägnar sig Ã¥t meningslöst AOL:ande (eller för all del, +1:ande för de som inte var med pÃ¥ den tiden).

Avslutning

Men, jag ser det delvis som ett övergående problem. Just nu är det mycket bloggväggar och korslänkningar eftersom det är ett enkelt sätt att lyfta en fråga i bloggosfären. När valet väl är över och/eller när Knuff ändrat sina algoritmer så kommer fenomenet att minska.

Samtidigt kommer vi att få se en nedgång i antalet politiska bloggar efter valet. Delvis för att en del bloggar är rena valrörelsebloggar. Delvis för att en del bloggare tröttnar och kommer att vara utbrända efter valet.

Eventuella maktskiften kommer också att minska mängden politiska bloggar. Att byta mellan majoritet och opposition (eller vice versa) är inte helt trivialt, och särskilt inte om valresultat gör att man hamnar på politiska positioner där det är svårare att uttala sig.

Däremot ser jag inte utvecklingen som något problem; varken det ryggdunkande som pågår på vissa ställen, eller den tillväxt som skett i bloggosfären. Jag ser det som en naturlig utveckling; det är den strategi som fungerar bäst just nu, och politiker är som människor i stort; vi väljer framgångsrika strategier när vi kan. Varför välja den slingriga och smala stigen när vi har en motorväg precis bredvid?

Andreasviklund.com till salu

Normalt sett skriver jag inte om ifall en domän eller site är till salu, men jag gör ett undantag i det här fallet.

Via E24.se ser jag att Andreas Viklund blivit skönstaxerad och nu är tvungen att sälja sin site för att försöka lösa en skatteskuld som uppstod pga denna skönstaxering.

Utan att ha läst skattemyndighetens utredning sÃ¥ känns det spontant som om de tagit i i överkant; jag har svÃ¥rt att se att en site — inte ens en sÃ¥ populär site som Andreas site — kan dra in sÃ¥ mycket i annonsintäkter att det skulle motivera en sÃ¥dan skönstaxering.

Även om jag aldrig tidigare besökt Andreas site, så är jag givetvis väl bekant med hans arbete. En av hans mallar, WP-Andreas09, är den mall som jag utgick från när jag skapade min blogg, och mycket av hans design är kvar i orört skick. Jag har pillat i lite detaljer, men grunddesignen är för bra för att jag ska vilja ändra den.

I vilket fall så hoppas jag att Andreas fortsätter att skapa mallar för bloggar och hemsidor, oavsett vad som händer med den här skatteskulden. Andreas är så pass duktig, och hans mallar så pass bra, att hans fortsatta arbete skulle vara till nytta för hela bloggosfären.


När jag ändå var inne på E24.se noterade jag skatteverket nu ska hårdgranska diverse bloggar. Det berör inte mig personligen; när jag startade bloggen bestämde jag mig för att inte ha annonser och för att inte göra reklam i någon form. Dels för att slippa hålla på och deklarera dessa sidoinkomster, men framförallt för att min neutralitet inte ska kunna ifrågasättas och för att inte behöva riskera publicera budskap som jag inte står för. Hade jag använt google-ads hade jag löpt risken att få reklam för SD (de var tidigare aktiva med att göra reklam den vägen). Eller så hade det kanske dykt upp reklam för något annat parti, exempelvis som när Monica Green gjorde reklam för moderaterna.

På min blogg ger jag stöd till sådan politik som jag gillar, och ingenting annat, och skulle jag ha reklamrutor så kontrollerar jag inte innehållet till 100%. Plus då att jag tycker att deklarationen är tillräckligt krånglig som den är, utan att behöva hålla på och deklarera sidoverksamheter. Jag utgår dock från att skatteverket nu granskar fler som gör reklam på sina bloggar, och de kan ju börja med att kolla att Monica Green tar upp sina sidoinkomster. Som riksdagsledamot utgår jag från att hon föregår med gott exempel och redogör för sina reklamintäkter.


Det finns dock ett undantag från min princip om att inte ta emot stöd för bloggen, och det handlar om kostnader för mina valkampanjer. Precis som förra valet kommer jag dock redovisa varenda intäkt och utgift som jag haft. Som exempel kan ni se mina redovisningar för maj 2006, juni 2006, juli 2006 och augusti 2006.

Den observanta läsaren kan notera att det inte finns någon redovisning för september, men jag hade inga intäkter där, utan bara en massa kostnader för reklam (sökordsannonsering via Google för att vara specifik).

En sammanfattning av dessa kostnader och gåvor är att jag stod för ungefär en tredjedel av kostnaden, en av mina släktningar stod för en tredjedel och kommunföreningen stod för ungefär en tredjedel. Vilket var en ren vinstaffär för partiet eftersom det mesta av mitt arbete ledde till röster på partiet och inte kryss på mig (även om det givetvis är svårt att mäta några exakta siffror).

I vilket fall, rena gÃ¥vor — som i det här fallet — ska inte tas upp i deklarationen, sÃ¥ därmed slapp jag det extra arbetet. Samtidigt kunde jag ha fullständig transparens i min kampanj, där det framgick tydligt hur min kampanj var finansierad. Jag kommer att göra samma typ av redovisning även denna gÃ¥ng, men inte förrän jag har nÃ¥gra utgifter att redovisa (och kostnaderna för bloggen räknar jag inte in den här gÃ¥ngen, eftersom de kostnaderna skulle jag ha haft ändÃ¥).

Därför är jag inte Piratpartist

Jag fÃ¥r ibland frÃ¥gan om varför inte jag — som sÃ¥ starkt tar ställning mot FRA, mot Ipred, för integritet — är piratpartist istället för folkpartist.

Nu senast fick jag frågan via chatten (som finns nere i vänstra hörnet om någon missat den) och då hade jag inte möjlighet att ge ett längre svar, eftersom jag satt i ett möte samtidigt. Så, istället kommer ett längre svar här på bloggen.

Inledningsvis; jag har ingenting emot Piratpartiet (PP) som parti. De har många vettiga åsikter och jag har hög respekt för flera piratpartister; exempelvis läser jag med stor behållning både Opassande, Thomas tvivlaren, Henrik Alexandersson och Oscar Swartz. Just Oscar har dessutom skrivit några av mina absoluta favoritinlägg, däribland Pirater och kukar. Och älska lagom.

Men, likväl så håller jag fast vid Folkpartiet, även om jag ibland haft mina tvivel. Under förra mandatperioden var det framför allt när Folkpartiet ställde sig bakom kraven på övergångsregler, liksom när FP var drivande i buggningsfrågan, som jag hade tvivel. Då liksom nu kom jag dock fram till att jag fortfarande tror på Folkpartiet i allmänhet, och de liberala krafterna i Folkpartiet i synnerhet. Men, vad är det då som får mig att stanna kvar:

  1. RegeringsfrÃ¥gan: Jag har all respekt för Piratpartiets strategi att bli vÃ¥gmästare och fÃ¥ igenom ökad respekt för integriteten genom att samarbeta med det block som ger dem mest inflytande pÃ¥ detta omrÃ¥de. Men, detta är omöjligt för mig. Jag sÃ¥g ett samarbete med sossarna 2006 som väldigt tveksamt och när de nu formerat sig som de rödgröna sÃ¥ är det helt omöjligt för mig. Jag vill inte — och kan inte — stöda en regering som innehÃ¥ller kommunister. Jag vägrar att stötta en majoritet som innehÃ¥ller vänsterpartiet. Det är ingen förhandlingsposition frÃ¥n min sida utan jag säger bara blankt nej.
  2. Landets ekonomi: Detta tangerar givetvis föregående, men jag är allvarligt oroad över hur tillståndet ser ut i Sverige och vår ekonomi behöver ytterligare en mandatperiod med alliansstyre. Visserligen är integriteten hotad (också) men jag menar att risken är större här.
  3. Skolan: Folkpartiet är de som drivit (och som driver) skolfrågan och tack vare oss börjar vi äntligen se en förbättring av skolan efter 30 år av flumskola. Men, det behövs mer och det behövs ett Folkparti i regeringsställning som driver skolfrågorna. I ärlighetens namn ska tilläggas att sossarna skärpt sig i denna fråga, och ibland till och med låter vettiga; liksom att Miljöpartiet ofta har vettiga åsikter i skolfrågor. Men, de kamperar med Vänsterpartiet som är helt skogstokiga när de kommer till skolfrågor. De vill inte bara återinföra flumskolan utan vrida det ytterligare några varv så att skolan kommer att bli helt förstörd. Detta kan jag inte, och vill jag inte, acceptera.
  4. Landstinget: Jag tillhör de som tycker att landstingen ska avskaffas, men fram till dess måste vi driva en landstingspolitik som är baserad på patientmakt (vårdval), kvalitet och evidens. Det är en politik som jag vill driva, och den möjligheten finns inte i PP. Piratpartiet är en alldeles utmärkt konstruktion på nationell nivå där de behövs (och så länge som det inte kostar alliansen valsegern så ser jag gärna att PP kommer in i riksdagen) men PP har ingenting att tillföra på landstingsnivå. Jag vet att det finns piratpartister som inte delar min åsikt här, och som vill se PP i landstingen, men min åsikt är att PP inte har någonting att tillföra i landstingen.
  5. Kommunerna: Även om jag gillar landstingsfrågor, och hoppas få syssla med dessa nästa mandatperiod, och även om jag gärna skulle sitta en 2-3 mandatperioder i riksdagen, så är jag i grunden kommunpolitiker. Det är kommunpolitiken som är min livsluft och det är Folkpartiet i Sundbyberg som är min förening. Det är här jag vill verka och det är här som jag känner att jag har mest att tillföra. Inte heller på kommunal nivå anser jag att PP har någonting att tillföra.
  6. Ledningsfrågan: Om nu inte ovanstående hade räckt (och redan i punkt 1 har ni svaret på varför jag är Folkpartist och inte Piratpartist, även om punkt 5 är den som väger tyngst för mig) så har jag inget förtroende för piratpartiets ledning, och då framför allt dess partiledare. Min åsikt är att PP i dagsläget lider av det som kallas Founders syndrome och partiet skulle må väl av att byta partiledare. Att vissa misstag begåtts kan ursäktas med att det är en ung organisation, men det fungerar inte att driva ett parti som ett småföretag, eller tro att partiledaren kan göra lite som han känner för. Så, även om inte punkterna 1-5 ovan hade funnits så hade jag fortfarande inte kunnat gå med i PP, eftersom jag inte kan gå in i en organisation där jag inte har förtroende för ledningen. (Anmärkning: jag skriver givetvis detta från ett utifrån-perspektiv. Jag kanske har helt fel i frågan, och jag hoppas till och med att jag har fel)

Nu låter det kanske som om jag är kritisk mot PP som parti, men det är jag verkligen inte. På nationell nivå tycker jag att partiet behövs och jag hoppades redan 2006 att PP skulle komma in i riksdagen. Likaledes hoppas jag fortfarande på att PP ska komma in. Dröm-scenariot för mig är en alliansregering som är beroende av PP som vågmästare, där alliansen saknar 1 eller 2 mandat från egen majoritet.

Skräck-scenariot är å andra sidan en rödgrön regering som har egen majoritet och där PP inte kommer in.

Däremot är jag tveksam till om Piratpartiet behövs på längre sikt. Jag tycker mig se att tillväxten av liberaler är god i Folkpartiet, och jag är övertygad om att vi i valet 2014 kan gå ut i valrörelsen som det verkligt liberala partiet. Just nu skulle dock de liberala krafterna inom partiet behöva det stöd som en valframgång för Piratpartiet skulle innebära.

Men, det blev ett ganska långt svar på en kort fråga, men det var svårt att ge ett kortare svar än så.

Väljarkontrakt – nej till datalagring

Folkpartisterna Mathias Sundin och Camilla Lindberg har dragit igång ett utmärkt initiativ; ett väljarkontrakt för de riksdagskandidater som lovar att rösta emot datalagringsdirektivet om de kommer in i riksdagen.

Mer information hittar du här, på kampanjens hemsida där du också kan följa vilka kandidater som skrivit under.

Eftersom integritetsfrågor är en viktig del i min personvalskampanj, och då jag är motståndare till både FRA & Ipred så har jag givetvis skrivit under. Jag är (i skrivande stund) inte upplagd på sidan (pga lite scanner-strul fick jag inte iväg dokumentet förrän idag) men fram till dess kan du se det undertecknade dokumentet här.

Och ja, min handstil är så svårläst att jag valde att skriva med kapitäler så att det skulle gå att läsa också.

Glöm inte provvalet till landstinget

För de av mina läsare som är folkpartister och som bor i Sundbyberg, Solna eller Sollentuna så pågår nu provvalet för landstinget, och sista dag att rösta är den 5/1.

Jag hoppas givetvis att ni sätter en röst på mig, men det viktigaste är att så många som möjligt tar chansen att påverka så att vi får en bra lista till valet 2010.

För den som vill veta mer om vad jag tycker om landstingsfrågor så finns min plattform här.

Inte optimalt, men glad och stolt ändå

På kvällens julöppet fick vi resultatet i provvalet presenterat för oss. Innan jag går in på hur det gick för mig så vill jag göra ett påpekande; jag kommer inte att publicera hela resultatet här, utan enbart min egen plats. Detta av flera skäl:

  1. Vi har inte skickat ut resultatet till medlemmarna och de bör få läsa resultatet först.
  2. Vi har inte tagit några beslut om att publicera provvalsresultatet på webben, och även om detta är min privata, personliga, blogg så är jag fortfarande ordförande för Sundbybergs lokalförening. Då kan jag inte publicera listan hur som helst.
  3. Jag har faktiskt inte listan just nu. Visst, jag kommer ihåg en del placeringar på listan, men inte exakta röstsiffror och inte exakt var alla hamnade på listan.

Men, min egen plats kan jag skriva fritt om, och jag kan skriva lite grann om listan i allmänhet. Det första man kan notera är att vi hade ett högt valdeltagande i provvalet; över 50% av medlemmarna röstade. Det andra vi kan notera är att vi hade en väldigt tydlig vinnare (som över 90% av de röstande röstade på) och sedan var det oerhört jämnt mellan platserna 2-4.

Själv kom jag 4, dvs i den oerhört jämna gruppen och då fick jag till och med fler röster än tvåan, men platserna 1-4 sorteras på vem som får flest ettor, inte vem som får flest röster (detta kallas i Folkpartikretsar för Stockholmsmodellen och den är vanlig i våra provval).

Jag tror dessutom att ni kan gissa vem som vann, eftersom det är en person som brukar vinna våra provval.

Efter detta kommer nu nomineringsvalberedningen att ta fram ett förslag på en lista, och den fastställs sedan på vårt årsmöte, men sett till valresultatet är det troligt att jag hamnar på valbar plats, och jag har en reell chans att bli ett topp-namn.

Vilket jag givetvis är glad över. Jag är bÃ¥de tacksam — och stolt — över att sÃ¥ mÃ¥nga av vÃ¥ra medlemmar ville ge mig sitt stöd i provvalet och även om jag givetvis ännu hellre kommit tvÃ¥a i provvalet (att vinna ett provval mot den som vann ser jag som snudd pÃ¥ omöjligt) sÃ¥ var det väldigt jämnt mellan oss tre och det gÃ¥r inte att vara missnöjd med det stöd som jag faktiskt fÃ¥tt.

Så ja, det kändes som en bra kväll.

Julöppet i morgon

I morgon, onsdag, har folkpartiföreningen sitt årliga julöppet, då vi samlas för trevlig samvaro och god mat. I år blir det dessutom extra spännande eftersom nomineringsvalberedningen (NV) ska presentera resultatet av provvalet.

Som valledare har jag varit med och skött det praktiska fram tills rösterna skickats in. Därefter har de mottagits av länsförbundet och sedan sammanräknats av NV. Det innebär att jag är lika ovetande om resultatet som alla andra, och jag har dessutom bett NV att vara noggranna med att resultatet inte kommer ut i förväg.

Vilket kändes som en bra idé då, men just nu håller jag på att förgås av nyfikenhet; jag vill verkligen veta hur vårt provval gick; och då givetvis också hur det gick för mig i detta. Visserligen är provvalet rådgivande, i den meningen att NV (liksom föreningens årsmöte som är de som slutgiltigt fastställer listan) kan göra en del ändringar, men provvalsresultatet är ändå grundstommen i listan. Ett bra resultat i provvalet ökar kort sagt möjligheten att få sitta i fullmäktige nästa mandatperiod.

Nya tag

Det är mycket som sammanfallit de senaste veckorna. Dels har vi haft arbete med budgeten, med allt vad det innebär. Inte har det blivit enklare av att sossarna ändrat villkoren för budgeten hela tiden vilket sliter på ett parti som inte har heltidsarvoderade politiker.

Till detta har tillkommit förberedelserna inför valet 2010 (som lär fortsätta under våren, men just nu är det en liten dipp i arbetsmängden) liksom landsmötet i Växjö som jag tyvärr inte hade tid att åka på; men där jag försökt delta i diskussionen så mycket som är möjligt på distans.

Framförallt hade jag velat åka dit och försvara mina egna motioner, för att slåss för en individualisering av föräldraförsäkring, för att argumentera emot omskärelse och för att slåss för andra frågor som jag tycker är viktiga (en reformering av upphovsrätten, livstidsstraffets bevarande, gårdsförsäljning av alkohol, etc) och ser man till resultatet hade vi antagligen behövt vara fler som åkt ner för att slåss för dessa frågor. Nåja, några frågor gick ju åt rätt håll i vilket fall och det kommer en ny chans om två år.

Det som gjorde att jag inte kunde Ã¥ka är den tredje puckeln i arbetsbördan; jag arbetar som IT-konsult och min arbetsmängd är därför ganska varierande. Just den här veckan var — tyvärr — min sista vecka pÃ¥ SLL:s IT-avdelning, med allt avslutsarbete som det innebär när man lämnar ett uppdrag hos en kund. Egentligen skulle jag ha varit kvar Ã¥ret ut, men eftersom SLL drar ner pÃ¥ sina konsultkostnader (vilket jag faktiskt har förstÃ¥else för, trots allt mÃ¥ste vÃ¥rden gÃ¥ i första hand) sÃ¥ var vi ett antal konsulter som fick gÃ¥ i förtid.

Vilket gör mig lite ambivalent; å ena sidan gillar jag inte att sitta på kontoret i väntan på ett nytt uppdrag, men å andra sidan skulle det vara skönt att inte jobba 150% i några veckor och faktiskt få varva ner lite grann inför julen.

I vilket fall, vi fÃ¥r väl se hur december gestaltar sig. Jag ska pÃ¥ intervju hos en kund för ett uppdrag som verkar spännande. I sÃ¥dana fall drar det igÃ¥ng igen om en vecka. Blir det ingenting med det uppdraget sÃ¥ blir antagligen december lite lugnare. Eftersom jag förhandlat mig till en vettig grundlön — oavsett om jag sitter hos kund eller ej — sÃ¥ är det inte heller nÃ¥gon ekonomisk katastrof om jag är obelagd ett tag. Stora problemet brukar istället vara att jag blir uttrÃ¥kad om jag inte har minst fem (5) bollar i luften samtidigt.

I vilket fall ser jag fram mot december; oavsett om jag kommer sitta ute hos kund eller ej. Den 2/12 har föreningen sitt traditionella julöppet för alla medlemmar och då ska också resultatet i provvalet avslöjas, vilket ska bli spännande. Jag hoppas givetvis på ett bra resultat för mig själv i detta, men i slutändan är provvalet alltid en fråga för föreningens medlemmar och inte för mig.

Kultursamråd i Folkpartiet

Det här inlägget har en ganska FP-intern karaktär, så den som inte är medlem i FP och/eller inte har åsikter om Folkpartiets kulturpolitik kan sluta läsa här.


För er som är kvar; partiets samråd utgick från att antal punkter, som du kan läsa i dokumentet
Samråd om kulturpolitiken (PDF).

Utifrån detta skrev jag ner mina kommentarer kring detta. Jag publicerar mina svar av två skäl:

  1. Dels tycker jag att många av frågeställningarna är intressanta, och förtjänar att lyftas
  2. Dels ger det en bild av vad jag tycker i vissa kulturfrågor

Jag tror att mina svar ska vara förståeliga även om man inte läst dokumentet ovan, men jag rekommenderar att man läser det ändå. Om inte annat för att det är intressant. Eftersom dokumentet legat upplagt på Folkpartiets webbsidor ett bra tag tror jag inte att någon har invändningar mot att jag lägger upp det även här.

Kapitel 2: Barn och ungdomar

  • Det är positivt att Folkpartiet lyfter kultur- och musikskolorna som fyller en viktig funktion. Den frÃ¥ga jag tycker att man ska lyfta här är dock om denna verkligen är tillgänglig för alla. Skulle man kunna tänka sig att kultur- och musikskolorna borde ha ett mindre utbud (ett basutbud) som är gratis för alla, men att detta givetvis fÃ¥r kompletteras med avgifter för sÃ¥dant som ligger utanför basutbudet.
  • Vi har inom grundskolan sett vilken positiv effekt det givit att ha olika aktörer. Skulle man kunna bredda utbud (och former) inom kultur- och musikskolan genom att uppmuntra fler aktörer som erbjuder detta. Skulle en kultur- och musik-check (eller nÃ¥got annat system där brukaren styr) kunna leda till en sÃ¥dan mÃ¥ngfald av aktörer?
  • Jag saknar helt diskussionen kring nätet som kulturförmedlare och kulturplattform. Nätet ger bÃ¥de möjlighet att nÃ¥ ut med smalare kulturformer till fler liksom att utjämna geografiska skillnader. Att i en kulturskola kunna ägna sig Ã¥t filmskapande kanske är möjligt i en storstad, men blir svÃ¥rare i en landsortskommun där för fÃ¥ barn har detta intresse. Genom att ha workshops, föreläsningar, etc, via nätet skulle fler barn kunna fÃ¥ tillgÃ¥ng till detta. Nätet som kulturförmedlare skulle även kunna handla om att musik- och kulturskolan erbjuder möjlighet att spela in föreställningar/konserter/utställningar/etc och att lägga ut dem pÃ¥ nätet. Vore det inte spännande om det pÃ¥ musikskolan.se fanns möjlighet att fÃ¥ se olika framträdanden som gjorts av musikskoleelever?
  • Vidare saknar jag en hel del kulturformer i detta kapitel. Även film, drama och spel är kulturformer. Hur kan man via kulturformen spel (som mÃ¥nga barn och ungdomar uppskattar) fÃ¥ en ingÃ¥ng in i andra kulturformer? Kan vi knyta ihop olika kulturformer; exempelvis drama med rollspel (och dÃ¥ särskilt lajv, dvs levande rollspel) ?

Kapitel 3: Kulturskaparnas villkor

  • Här är ett rent faktafel där det anges att ”Genom illegal fildelning gÃ¥r upphovsmannen miste om frukterna av sitt arbete och äganderätten kränks”. Det finns nämligen inga fakta som talar för att upphovsmännen faktiskt förlorar pengar pÃ¥ den fildelning (legal eller illegal) som sker idag, utan snarare verkar det vara tvärtom, dvs att upphovsrättsinnehavarna tjänar pÃ¥ det. Givetvis kan partiet fortfarande vara motstÃ¥ndare till illegal fildelning av principiella skäl, men dÃ¥ bör argumentation utgÃ¥ frÃ¥n det och inte frÃ¥n inkorrekta fakta.
  • Dessutom mÃ¥ste frÃ¥gan om integritetsperspektivet in här. Vid en konflikt mellan upphovsrätt och integretiet; vad har dÃ¥ företräde? I dagsläget (med exempelvis Ipred-lagen) har Folkpartiet ensidigt tagit
    ställning för upphovsrätten och mot integriteten, vilket för mig framstår som ett väldigt konstigt ställningstagande av ett liberalt parti.

Kapitel 5: Läsning

  • Ett problem i dagsläget är den variation i kvalitet, tillgänglighet och utbud som finns i biblioteksverksamheten. Vi vet att vissa kommuner är jätteduktiga pÃ¥ att arbeta med dessa frÃ¥gor och med resultatet att man har en hög utlÃ¥ningsfrekvens. Andra kommuner, däribland min egen, är dÃ¥liga pÃ¥ det och har väldigt dÃ¥liga siffror för utlÃ¥ning. Hur kan vi pÃ¥ nationell nivÃ¥ stötta de kommuner som har problem här, och hur kan vi stötta de barn och ungdomar som bor i en kommun som inte tar sitt ansvar?
  • Vad som skulle kunna hjälpa i viss mÃ¥n i ovanstÃ¥ende fall, och som dessutom har flera värden, är att se hur pÃ¥ vi kan anamma ny teknik och modern kommunikation. Skulle det vara möjligt att ha utlÃ¥ning även över nätet där man skulle kunna ladda ner böcker i ljudboksformat eller textformat, och hur löser vi i sÃ¥dana fall frÃ¥gan kring Ã¥terlämning? Skulle kan kunna köra nÃ¥gra pilotprojekt med läsplattor, exempelvis Amazon Kindle som blivit en stor framgÃ¥ng i Usa och som kraftigt ökat Amazons försäljning av böcker.

Kapitel 6: Kultur som soft power

  • Här menar jag att det är viktigt att ett eventuellt stöd handlar om att stötta utövare och inte att staten ska gÃ¥ ut och marknadsföra. Det är alltsÃ¥ ok — och till och med bra — om staten förmedlar internationella kontakter, bidrar med olika former av stöd, etc, men staten ska inte ha en central ”propagandabyrÃ¥” som gör reklam för svenska kulturutövare.
  • Vi fÃ¥r inte heller glömma nyttan av internationellt utbyte där vi ger svenska kulturutövare möjligheten att utöva sin kulturform i andra länder samtidigt som vi ger utländska kulturutövare möjligheten att göra samma sak i Sverige.

Kapitel 7: Kulturens finansiering

  • Här ser jag ingen risk i att det politiska systemets makt minskar pÃ¥ kulturomrÃ¥det utan jag ser det som positivt och eftersträvansvärt.
  • För att fÃ¥ in fler finansiärer bör det finnas möjlighet till skatteavdrag för bidrag till kulturen, och kultur och idrott bör ha samma villkor och regler.

Kapitel 9: Folkbildning

  • Ny teknik och nya kommunikationsformer har flera betydelser, varav jag tagit upp tvÃ¥ exempel (ett i kapitel 2, ett i kapitel 5) tidigare. Rent generellt innebär utvecklingen en demokratisering av kunskap, där mer kunskap blir tillgänglig för fler. Nackdelen är dock att bruset blir större, dvs risken att fÃ¥ felaktig information ökar; vilket vi bland annat kan se i den mytbildning som skapats kring vaccinering.
  • Rent generellt ger nätet en möjlighet att sprida kunskaper och erfarenheter till bredare kretsar. Man behöver inte längre bo i en storstad för att kunna gÃ¥ en kvällskurs i japanska, utan via nätet skulle det kunna bli tillgängligt för alla.

Dissad av nomineringskommittén

Uppdatering: Jag har insett att nedanstående kan misstolkas på flera sätt, så jag vill göra några förtydliganden:

  1. Mina kommentarer kring Stockholms stads namn på listan handlar enbart om att föra fram Sundbybergs kommunförenings åsikt i frågan där jag har ett tydligt mandat från min förening och min styrelse om att vi enbart (med undantag av partiordföranden) vill ha namn från valkretsen på listan.
  2. Hade jag inte haft det uppdraget hade jag inte kommenterat det alls av ett enkelt skäl; eftersom jag själv deltog i provvalet så påverkas jag personligen av alla beslut som tas kring provvalet och listan. Jag försöker alltid hålla en rågång så att de åsikter jag för fram eller de beslut jag förordar inte ska ge mig själv fördelar på något vis. Ibland är detta inte möjligt, men om jag inte hade haft uppdraget från kommunföreningen hade jag valt att inte kommentera namnen från Stockholms stad alls. Jag poängterar detta för att det viktigt för mig att ingen får intrycket att jag talar i egen sak här.
  3. Att jag är besviken över att inte komma med på listan handlar givetvis om en personlig besvikelse, och som ofta när jag är besviken över någonting på ett personligt plan så gör jag en kommentar kring det. En personlig besvikelse lägger man dock snabbt bakom sig och jag är fortfarande 110% inställd på att få ett bra valresultat för Folkpartiet i staden och i länet.
  4. Som valledare för Folkpartiet i Sundbyberg kommer jag givetvis att göra allt för att Folkpartiet ska göra ett bra resultat, och den personliga besvikelse jag känner över att inte komma med pÃ¥ listan pÃ¥verkar inte mina ambitioner för valrörelsen. Folkpartiet är fortfarande det bästa valet för Stockholms län, och länet skulle verkligen vinna pÃ¥ att fÃ¥ in Nina i riksdagen igen. Jag vill vara övertydlig här, sÃ¥ att ingen tror att jag kommer att lägga mindre tid och energi pÃ¥ valet pga detta och jag har inte sänkt min ambitionsnivÃ¥ för valrörelsen; Folkpartiet ska göra ett bra val 2010 och jag — liksom Sundbybergsföreningen — kommer att bidra aktivt och positivt till detta.

Eftersom jag av princip aldrig censurerar någonting som jag redan publicerat har jag inte heller tagit bort någonting av nedanstående. Däremot har jag valt att sätta ett streck (så här) över den passage som jag skulle ha skippat om jag redan vid publicering insett att det kunde missförstås. Dessutom har jag med strykningar (dessa) och kursiveringar(dessa) ändrat texten så att den bättre visar vad mitt uppdrag från föreningen är.

Slutligen vill jag poängtera att min kritik över antalet namn från Stockholms stad på förslaget till lista inte riktar sig mot nomineringskommittén. De har antagligen gjort det bästa de kunnat och deras förutsättningar har antagligen inte varit roliga. Oavsett vilken lista de presenterat så skulle några ha blivit upprörda.

Jag vill dock vara tydlig med att vi frÃ¥n Sundbybergsföreningen redan i vÃ¥ras — när principerna för listan skulle fastställas — var tydliga med att vi enbart vill ha namn frÃ¥n valkretsen pÃ¥ listan, och vi driver inte den linjen för att försöka orsaka konflikter utan för att vi tycker att det är lämpligt att en valsedel innehÃ¥ller kandidater frÃ¥n valkretsen.

(slut på uppdatering)


Nästa vecka är det nomineringsmöte för länets lista till riksdagsvalet. Jag trodde när jag hamnade på 41:a plats att jag faktiskt skulle få stå med på listan den här gången, men tydligen inte.

Postar nomineringskommitténs förslag här. Siffran inom parantes är vilken plats personen kom på i provvalet.

  1. [1] Jan Björklund, Stockholm
  2. [2] Nyamko Sabuni, Stockholm
  3. [8] Nina Lundström, Sundbyberg
  4. [5] Erik Ullenhag, Stockholm
  5. [6] Gunnar Andrén, Danderyd
  6. [15] Anna SteeleKarlström, Tyresö
  7. [9] Lennart Rhodin, Norrtälje
  8. [10] Helena Bargholtz, Lidingö
  9. [12] Martin Andreasson, Solna
  10. [11] Mia Franzén, Salem
  11. [19] Makan Afshinnejad, Järfälla
  12. [13] Amelie Tarschys Ingre, Lidingö
  13. [22] Metin Hawsho, Södertälje
  14. [23] Mae Liz Orrego Rodriguez, Stockholm
  15. [17] Christer Sturmark, Lidingö
  16. [18] Anna Attergren Granath, Solna
  17. [21] Stefan Saläng, Nacka
  18. [20] Elisabeth Gunnars, Österåker
  19. [26] Lars Johansson, Botkyrka
  20. [24] Maria Bergström, Sollentuna
  21. [25] Jonas Uebel, Danderyd
  22. [29] Isabella Elfwendal Jakobson, Täby
  23. [28] Tom Hedman, Solna
  24. [36] Eylem Delen, Huddinge
  25. [27] Hans Ahlgren, Täby
  26. [33] Monica Brohede Tällström, Nacka
  27. [30] Andreas Fischer. Vallentuna
  28. [37] Maria Piotrowski Halkiewicz, Ekerö
  29. [31] Peter Olevik Dunder, Haninge
  30. [35] Åsa Wennerfors, Norrtälje
  31. [38] Ninos Maraha, Södertälje
  32. [51] Jessica Ericsson, Huddinge
  33. [32] Hans Andersson, Norrtälje
  34. [47] Daniel Adborn, Nynäshamn
  35. [-] Pernilla Bergqvist, Sigtuna
  36. [46] Anders Castberger, Upplands Väsby
  37. [34] Lennart Nilsson, Nacka
  38. [50] Peter Bondesson, Värmdö
  39. [56] Martin Normark, Upplands-Bro
  40. [-] Christina Berlin, Nykvarn
  41. [-] Svante Nordell, Vaxholm
  42. [59] Amanda Brihed, Huddinge

Det finns då några saker man kan konstatera kring förslaget:

  • Dels är det fortfarande en massa Stockholmsnamn pÃ¥ listan, och jag har markerat dem med fet text. Skulle vi fÃ¥ lika mÃ¥nga mandat i valet 2010 sÃ¥ tar Stockholms stad alltsÃ¥ 75% av platserna, vilket inte är acceptabelt. Jag har samma mandat som förra gÃ¥ngen frÃ¥gan var uppe och kommer alltsÃ¥ yrka pÃ¥ att namn 2, 4 & 14 stryks frÃ¥n listan kommer att pÃ¥peka att vi inte är glada över detta.
  • Trots att jag kom pÃ¥ plats 41 i provvalet kom jag inte med pÃ¥ listan. Däremot ett antal personer som kom sämre, eller inte ens deltog. Visst, jag har förstÃ¥else för att man försöker täcka upp sÃ¥ mÃ¥nga kommuner som möjligt, men i förra valet hade vi tvÃ¥ namn frÃ¥n Sundbyberg pÃ¥ listan och det vore ocksÃ¥ rimligt sett till vÃ¥r storlek. Visserligen stÃ¥r Nina högt pÃ¥ listan, men det gör hon i kraft av sitt resultat i provvalet. Som jag skrivit tidigare borde hon faktiskt stÃ¥ pÃ¥ andra plats efter Björklund.

Eftersom jag inte anser mig ha mandat att propagera för mig själv på nomineringsmötet så kommer jag inte göra det heller. Jag är av vald av Sundbybergsföreningen för att företräda Sundbyberg, och även om det vore rimligt med två namn från Sundbyberg på listan så känns det konstigt att propagera för sig själv, så det kommer jag inte att göra.

Däremot är mitt uppdrag från föreningen fortfarande att verka för att man ska bo i valkretsen för att stå på listan, så därmed kommer jag alltså att yrka på strykning av föra fram det olämpliga i alla namn från Stockholms stad, utom partiordförande Björklund som vi tycker att det är ok att ha med på listan.

På en mer personlig not är jag rejält besviken att jag inte fick stå med och i dagsläget känns det väldigt svårt att uppbåda något engagemang för riksdagsvalet; tydligen är inte partiet särskilt intresserat av min hjälp. Och ja, jag känner mig ganska bitter för tillfället. Det känns som om jag blivit bortmyglad någonstans.