För drygt en månad sedan var jag på stadspromenad i Sundbyberg med nätverket Yimby, men jag valde att inte skriva om det då eftersom jag tänkte vara lite lat och bara länka till deras rapport om promenaden.

Nu finns den rapporten publicerad så jag hänvisar till den i första hand.

Som en kort kommentar var det en givande promenad, som även jag lärde mig ifrån. Jag tycker att Yimby är ett spännande nätverk som har många åsikter om stadsplanering som ligger i linje med mina egna.

Eftersom tvärspårbanan nu ska dras igenom Sundbyberg (vilket är positivt) och då ska dras via landsvägen så kan det vara värt att ha i åtanke att man måste lösa trafiksäkerheten på ett bra vis.

Nedanstående video är från Houston Texas, och visar vad som händer om man misslyckas med trafiksäkerheten:

Ikväll, 18-20, i Hallonbergens centrum — aulan i kulturcentrum för att vara specifik — anordnar handikappalliansen i Solna och Sundbyberg en utfrågning / debatt kring frågor som är viktiga för dem inför valet 2010.

Alla partier i fullmäktige är inbjudna och jag ska försöka representera Folkpartiet i Sundbyberg. Jag skriver försöka eftersom det inte är mitt kompetensområde även om jag har viss koll på tillgänglighetsfrågor genom stadsbyggnadsnämnden och kultur & fritidsnämnden.

Kom gärna och lyssna, även om jag inte kan lova att jag kommer att göra bra ifrån mig i debatten.

Jag har tidigare skrivit om varför det är en dålig idé att byta namn på Allén till Löfströms allé och varför Folkpartiets namnförslag är bättre. Vi föreslog då att vi istället skulle byta namn på Tornparken till Löfströms allé.

Eftersom jag tyckte att det var synd att “Mitt i Sundbyberg” inte tog upp Folkpartiets namnförslag när man skrev om namnbytet så skrev jag en insändare istället, och i veckans nummer är den med.

Klicka på bilden för en större version

Här kommer insändaren i textform också:

Vi släppte följande pressmeddelande idag med anledning av gårdagens möte i Stadsbyggnads- och miljönämnden:

Här hittar du hela underlaget:

Beslut i kommunfullmäktige
Underlag till nämnden
Folkpartiets yrkande
Kommentarer från Avis
Kommentarer från Shell
Kommentarer från Skanska
Kommentarer från Trident
Kommentarer från Vattenfall

Eller kanske snarare frånvaron av densamma. I samband med maktskiftet 2007, när svekkartellen tog över makten i Sundbyberg, så skrev jag ett inlägg om alla de som förlorade på maktskiftet, däribland jämställdheten.

Jag tänkte expandera detta lite grann och titta just på hur jämställdheten inom kommunen förändrats sedan maktskiftet.

Kommunstyrelsen

Kommunstyrelsen (KS) är den enda nämnd som man enligt kommunallagen måste ha och den kan jämföras med regeringen, med en stor skillnad; i kommunstyrelsen är både majoritet och opposition representerad.

När makten skiftades så utökades KS till 26 ledamöter (13 ordinarie, 13 ersättare, majoriteten har 7+7) från 22 (11 ordinarie, majoriteten hade 6+6). Samtidigt minskade antalet kvinnor i KS (inklusive ersättare) från 41% till 35%.

Ur ett jämställdhetsperspektiv hade man kunnat se det som en förbättring att kommunstyrelsens ordförande (KSO) är en kvinna, men det hade vi haft även om alliansens förslag till KSO hade blivit vald.

Heltidspolitiker

Under alliansens tid fanns det fyra heltidspolitiker; två kommunalråd (FP+M), ett oppositionsråd (S) och en heltidsarvoderad nämndordförande (M). Här var hälften kvinnor, och hälften män.

Under svekkartellen finns det fem heltidspolitiker; fyra kommunalråd (S, S, MP, V) och ett oppositionsråd (M). Av dessa är en (1) kvinna, dvs 20%. Skulle jag vara lite elak så skulle jag räkna med Robert Ahl (MP) också, men huvuddelen av hans arvodering kommer från en tjänst som politisk sekreterare så det gör jag inte. Tillägg: Det är alltså Roberts roll som man kan vara tveksam till, inte hans könstillhörighet. Så att ingen misstolkar mig.

Går vi in på kommunalråden enbart (som väl bättre får sägas spegla majoritetens ambitioner) så var 50% av kommunalråden kvinnor under alliansen (jag räknar alltså inte oppositionsrådet som kommunalråd) och under svekkartellen är 25% av kommunalråden kvinnor.

Nämndordförande

En tung post, med stort politiskt inflytande är posten som nämndordförande. Här blir det lite svårjämfört eftersom svekkartellen splittat en nämnd i två och infört en nämnd som tidigare var ett utskott.

Jag har dessutom exkluderat KS (som berörs tidigare) och valnämnden (som ärligt talat inte är en särskilt tung nämnd)

Här kan vi se att vi gått från fyra nämnder (med 50% av vardera kön som ordförande) till sex nämnder (med 33% kvinnor). Om vi även räknar med det utskott (Kultur-, idrotts- och myndighetsutskottet, där jag var ordförande) som blev en nämnd så har vi gått från 40% kvinnor till 33% kvinnor.

Jag anser dock att det är fel att räkna med ett utskott som hade en ganska marginaliserad roll i den politiska processen. Däremot kan vi räkna med KS och då går vi från 40% kvinnor till 43% kvinnor, så om man räknar på ett visst sätt skulle det kunna se ut som om jämställdheten förbättrats. Notera dock att alliansens kandidat som KSO hade lett till 40-60% kvinnor bland nämndordförande (beroende på vem som hade valts som ny ordförande som stadsbyggnads)

Nämnd-presidium

Men ok, det var ju lite olika siffror beroende på hur man räknar, så låt oss räkna hela presidiet istället. Jag hade lite svårt att hitta exakt vilka som satt i alla nämnder innan maktskiftet, så i de fall där jag är osäker så har jag räknat det som en man (så att ingen ska kunna påstå att jag försöker vinkla siffrorna). 2007 är siffrorna från när alliansen styrde, nu är siffrorna när svekkartellen styr.

• Kommunstyrelsen:
  • 2007: 66% kvinnor. Av majoritetens poster var 50% kvinnor

  • Nu: 33% kvinnor. Av majoritetens poster är 50% kvinnor
• Barn- och ungdomsnämnden (BUN):
  • 2007: 66% kvinnor. Majoriteten: 50%

  • Nu: 0% kvinnor. Majoriteten: 0%
• Individ- och omsorgsnämnden (Omsorg):
  • 2007: 33% kvinnor. Majoriteten 50% (här är jag osäker på 1:e vice ordförande och har satt detta som en man)

  • Nu: 33% kvinnor. Majoriteten 50%
• Kompetens- och försörjningsnämnden (Kompetens)
  • Fanns inte under vår tid utan är ett resultat av att Individ- och kompetens delades i två. Samma siffror när man jämför.
• Kultur- och fritidsnämnden (KoF):
  • Fanns inte under vår tid. Istället fanns ett utskott med en ordförande och en vice. Ska vi jämföra så hade det presidiet 50% män och den nämnd som finns nu har 100% kvinnor.
• Stadsbyggnads- och miljönämnden (SMN):
  • 2007: 33% kvinnor. Majoriteten 50%

  • Nu: 0% kvinnor. Majoriteten 0%
• Äldrenämnden (Äldre):
  • 2007: 66% kvinnor, majoriteten 50%

  • Nu: 100% kvinnor, majoriteten 100%

Vad kan man se av det? Jo, att kvinnorepresentationen blivit sämre i KS (men där beror det mer på vem som råkar vara oppositionsråd, så det ska vi inte lasta svekkartellen för), BUN, SMN och högre i Äldre. Jag väljer att skriva högre istället bättre eftersom det inte är eftersträvansvärt att ha 100% av ett kön, oavsett kön. Dock är det mer jämförelsen över alla nämnder som är intressant.

Sedan tillkommer KoF som har högre kvinnorepresentation än det utskott det ersätter. Noterbart är dock att BUN & SMN räknas som två av tunga och “viktiga” nämnderna. Jag tycker att det är fel att ranka nämnder på det sättet, men i och med att de räknas som tunga så skickar det ut signaler.

Sammanfattning

Som sammanfattning kan man konstatera att Sundbyberg har gått från att vara en politiskt jämställd kommun under Alliansen till en mindre jämställd kommun under svekkartellen. Det kan dock vara värt att notera att detta framförallt beror på ett parti; miljöpartiet. De har gått från att vara ett ganska jämställt parti (på den tiden då Gustaf Wiberg var gruppledare) till ett rent gubbparti där äldre män sitter på alla tunga uppdrag.

Miljöpartiet har tre platser i KS (varav två ordinare), ett kommunalråd och fyra nämndpresidialer (1 ordförande, 3 vice ordförande). Av dessa är alla män. Sedan Siyamak Sajadian Sasanpour tog över som gruppledare i Miljöpartiet så har de ägnat sig åt att tvinga bort alla kvinnor från ledande poster. Kvar finns män, män och åter män. Så, inte bara har Miljöpartiet helt släppt miljöfrågorna (i utbyte mot arvoderingar) utan de har också slängt jämställdheten på sophögen.

Miljöpartiet har kort sagt gått från att vara ett av kommunens mer jämställda partier till att bli ett rent manschauvinistiskt parti där kvinnor hålls borta från alla förtroendeuppdrag med någon som helst tyngd.

Ledande socialdemokrater i kommunen hackar gärna på moderaterna för att de är sämre på jämställdhet men fakta är att Moderaterna utvecklas åt rätt håll. Däremot så hör man aldrig någon socialdemokrat klandra Miljöpartiet; trots att MP — som jag här visat — är ett rent sexistiskt parti. Kan det möjligen bero på att sossarna egentligen inte tycker att det här med jämställdhet är särskilt viktigt och att de därför inte bryr sig om den bedrövliga utveckling som MP haft de senaste två åren?

Så, de senaste två åren har alltså Miljöpartiet släppt miljöfrågorna, de bryter sina vallöften, de skiter i demokratin och de skiter i jämställdheten. Vad är då kvar? Förutom att roffa åt sig så många arvoderingar som möjligt? Var det verkligen därför som väljarna röstade på Miljöpartiet? Är det verkligen så illa att ledande företrädare i miljöpartiet inte kan ordna sin försörjning på andra sätt?

I veckans nummer av “Mitt i Sundbyberg” var det en artikel om tyst asfalt och hur den har positiv påverkan både på bullernivå och partiklar i luften. Eftersom Folkpartiet drivit frågan om tyst asfalt i Stadsbyggnads- och miljönämnden så var det givetvis en positiv artikel för oss.

Samtidigt blir jag lite konfunderad. I artikeln tillfrågas även Jan Jogell (S), dvs nämndens ordförande och förutsatt att han blivit korrekt citerad så står det:

Sedan när? I nämnden har han tidigare varit väldigt kallsinnig till just tyst asfalt. Den tjugonde maj (20/5) hade vi uppe ett ärende om beläggningen på Järnvägsgatan (§117, Beläggning på Järnvägsgatan mellan Esplanaden och Ursviksvägen, Dnr 513/2007-311) där jag för Folkpartiets räkning yrkade:

och detta med motiveringen

Detta avslog Jan Jogell och vänsterstyret i nämnden. Varken S, V eller MP röstade för att man i framtiden skulle titta även på alternativet tyst asfalt utan de sa kort sagt nej både till att använda tyst asfalt i Sundbyberg och till att ha med det som ett alternativ i framtiden.

Tydligen är “positivt nyfiken” samma sak som “negativ” i vänsterstyrets vokabulär.

För den som håller koll på när stadsbyggnads- och mijönämnden sammanträder och som undrar varför jag inte skrivit om mötet den 26/8 så är anledningen väldigt enkel; majoriteten valde att flytta på mötet och då kunde jag inte gå eftersom jag hade ett jobbmöte som jag var tvungen att gå på.

Nämndens ordförande hävdar att detta kommunicerats ut, men då ingen borgerlig ledamot som jag talat med fått den här informationen så tror jag inte riktigt på det påståendet. Snarare verkar det som om majoriteten självsvådligt valt att flytta på mötet och “glömt” att informera oppositionen. Jag fick reda på det flyttade mötet först när jag undrade varför kallelsen till ordinarie mötesdatum (19/8) aldrig dök upp.

Detta ledde i sin tur till att Folkpartiet förhindrades från att delta då jag hade ett möte och Henrik (min ersättare) var på semester i Italien.

När väl protokollet är justerat (och finns i diariet) så kan jag kolla vilka beslut som togs, men till dess har jag ingen aning om vilka beslut som nämnden tog. Jag hoppas att de gjorde någonting av den trafikutredning som presenterades.

Igår hade vi ett extrainsatt möte med stadsbyggnads- och miljönämnden (SMN). Anledningen till detta var att vi skulle hantera bygglov för Lorryprojektet, liksom för bergrumsgaraget. Det gjorde att det här mötet var lite speciellt eftersom:

• Det var ett extrainsatt möte. Nu verkar iofs sossarna gödsla med extra möten, men dessa har framförallt handlat om kommunstyrelsemöten (men så har det också varit kaos i kommunen sedan sossarna tog över)
• Från början ville man ta detta på delegation. Visserligen kan man givetvis ta mindre bygglov på delegation, men det här handlar ändå om det största bygglovet sedan jag flyttade till Sundbyberg. Nu insåg till slut även sossarna det orimliga i att ta detta på delegation, men att man ens föreslog det till att börja med är rent barockt.
• Det handlar om myndighetsutövning

Det sistnämnda är en viktig detalj. Ofta när man sitter i en nämnd och argumenterar för olika linjer så är man ganska fri, dvs man kan yrka på nästan vad som helst och man har alltid en möjlighet att inte delta i besluten.

Men, för myndighetsutövning så kan man i princip bara bifalla eller avslå ett ärende. Det finns ingen möjlighet att inte delta, vilket ställde till det för Moderaterna. De hade egentligen velat gå på den linjen — vilket jag kan ha sympati för; handlingarna kom sent och det är ett gigantiskt projekt att sätta sig in i — men eftersom man inte får avstå på ett myndighetsärende så anslöt de sig istället till Folkpartiets linje.

Nästa problem är att man är uppbunden. När man prövar ett bygglov så ska man pröva om det är i enlighet med detaljplanen. Man kan alltså inte avslå ett bygglov för att det är fult, för att man ogillar projektet, etc, utan man ska enbart bedöma om det är i linje med detaljplanen.

Även här finns dock utrymme för tolkning; vad är i linje med detaljplanen. Socialdemokraterna hävdade att bergrumsgaraget var i linje med detaljplanen. Från nämndens ordförande lät det som om han trodde att jag yrkade avslag utan att ha argument för det, men givetvis fanns det argument. Det fanns två anledningar till att jag valde att yrka avslag på bygglovet:

Eftersom detaljplanen inte anger att nybyggnation ska orsaka trafikkaos — eller ens att den får det — ser jag detta som skäl nog att yrka avslag. Det kommer att bli ett fullständig kaos i korsningen mellan Landsvägen och Ekenbergsbron när denna förvandlas till en fyrvägskorsning med in- och utfart till bergrumsgaraget mittemot bron. När man dessutom drar tvärbanan tvärs igenom denna korsning så har vi inte bara ett möjligt trafikkaos utan ett garanterat sådant.

I sig tycker jag att ovanstående är skäl nog att yrka avslag, men eftersom det handlar om myndighetsutövning ville jag ha ordentligt på fötterna och tog även med det andra argumentet emot att bevilja bygglov:

Att bevilja ett bygglov när det inte är klarlagt att det verkligen går att genomföra den fastighetsbildning som behövs är minst sagt tveksamt. Bergrumsgaraget innebär en väldigt komplex tredimensionell fastighetsbildning och jag är övertygad om att vi kommer att få se ett antal överklaganden som kommer att dra ut på tiden. Dessutom borde ärendet ha kompletterats med information om hur Lantmäteriet ställer sig.

Allt som allt är detta mer än nog för att kunna avslå bygglovet. Tyvärr fick vi från Folkpartiet enbart med oss Moderaterna på detta. Nu är det ganska sällan som vi får majoritet i nämnden, men hade jag kunnat välja ett ärende att få majoritet i så vore det detta.

Sedan är vi givetvis fortfarande negativa till projektet i sig. Vi är motståndare till att kommunen ska gå in med skattepengar och delfinansiera ett kommersiellt projekt och det kommer att försvinna många miljoner ur den kommunala skattkistan innan det här projektet är slutfört. Tyvärr kan man inte använda detta som ett argument när man tar bygglovet, men nu fanns det ju andra skäl och vi kunde göra ett sista (?) försök att stoppa galenskaperna med ett bergrumsgarage.

Uppdatering: korrigerade några språkliga fel, innehållet är i sak fortfarande detsamma

Igår var det möte med stadsbyggnadsnämnden och vi inledde med en alkoholpolitisk utbildning. Denna utbildning var på sitt sätt upplyftande — eftersom jag gillar att lära mig nya saker — men samtidigt nedstämmande; som politiker är man extremt begränsad i vilka beslut som går att tas i alkoholfrågor och hur man agerar. I korthet kan man säga att de politiker som sitter i stadsbyggnads- och miljönämnden egentligen inte är politiker när det kommer till alkoholfrågor utan istället beslutsfattare. Visserligen är det så att vi — som politiker — alltid måste förhålla oss till lagar, regler och förordningar men just i alkoholfrågor är vi väldigt styrda i vilka beslut vi får fatta.

Som ett exempel, vid indragning av tillstånd (eller utdelande av desamma) får man inte ta hänsyn till andra skäl än alkoholpolitiska, dvs det spelar ingen roll om ett indraget tillstånd skulle kosta 20 arbetstillfällen eller om det negativt skulle påverka näringslivet i kommunen; det får man i dessa frågor inte ta hänsyn till.

Så, som politiker känner jag mig nu klart mer bakbunden, men samtidigt är det positivt att ha fått en större kunskap i ämnet.

Björkar och allergiker

Ett bygglovsärende som kommit in — eller marklov heter det i det här fallet — handlade om fällning av en björk. Det är kanske inte alla som är medvetna om detta, men Duvbo har en ställning som riksintresse vilket bland annat innebär att man inte får fälla träd med större stamdiameter än 20 cm (och det är en ganska ynklig björk om diametern är mindre än 20 cm).

Normalt sett ett ganska lätt ärende; områdets karaktär som riksintresse — och Duvbos unika profil i sig — skulle ha varit tillräckligt skäl att avslå markolovet. Men, nu hade den sökande anfört allergiskäl; något som i kommunens gestaltningsprogram anges “skall beaktas vid trädplantering.

Från Folkpartiets sida ville vi därför “att förvaltningen får i uppdrag att komplettera beslutsunderlaget med en medicinsk bedömning kring en eventuell trädfällning”, dvs vi tyckte inte att det var klarlagt ifall det skulle hjälpa att fälla detta specifika träd (det finns fler björkar i närheten), men om det faktiskt skulle underlätta för allergikern i fråga så tyckte vi att det var ett skäl väl värt att beakta.

Dessutom ville vi att kommunens gestaltningsprogram skulle revideras så att allergiskäl beaktas både vid omplantering och trädfällning (och inte bara vid trädfällning). Tyvärr fick vi inte med oss nämnden på detta. Istället började nämndens ordförande raljera om att vi grävde ner oss i småfrågor eftersom vi inte hade haft några invändningar på avfallsplanen. Tydligen måste man ha socialdemokraternas lov innan man får ta upp en diskussion på vissa ärenden…

Anslagstavlor och medborgarförslag

Under medborgarförslagen fanns ett “medborgar”förslag inlämnat av Lilla Alby S-förening, och eftersom medborgarförslagen är ämnade för personer — för medborgare — och inte för föreningar så var vi i fullmäktige emot att detta s.k. medborgarförslag fick ställas.

I nämnden höll vi samma linje, dvs vi påpekade det orimliga i att föreningar får ställa medborgarförslag och vi deltog därmed inte i behandlingen av ärendet. Överhuvudtaget förstår jag inte varför just socialdemokraterna tycks ha så svårt med att följa de regler som gäller.

Sedan blir det lite parodiskt när Lilla Alby S-förening, där Claes Nordmark är ordförande, ställer ett medborgarförslag till stadsbyggnadsnämnden, där Claes Nordmark är ersättare. Har Claes för vana att skicka skriftliga frågor till sig själv?