Att SD framstår som tomtar är deras bästa strategi

En intressant diskussion hos Johan Ingerö som tangerade alla möjliga ämnen — däribland hur sverigedemokraterna uppfattas och hur det ser ut med kompetensen hos deras politiker — fick mig att fundera; är det inte snarare till SD:s fördel om de uppfattas som tomtar? Jag klipper in en text som jag skrev där, men nÃ¥got modifierat.

Sd är ett skämt och deras väljare också.
Johan Ingerö

Fast är det inte det som egentligen är det farliga med SD? LÃ¥t oss anta att man som väljare är kritisk till hur “integrationen” fungerat i Sverige (vilket inte är särskilt svÃ¥rt med tanke pÃ¥ att sossarna ägnat 20 Ã¥r Ã¥t att skapa inlÃ¥sningseffekter och att passivisera driftiga invandrare; men det är en helt annan diskussion som lär kräva ett antal inlägg) och att man vill skicka en signal till politikerna (huvudsakligen pÃ¥ vänsterkanten, även om det finns en del virrpannor även bland de borgerliga politikerna) om att “nu fÃ¥r ni för i h-e skärpa er och lösa de problem ni skapat”.

Känns det då inte ganska ofarligt att lägga en röst på sverigedemokraterna? De är ju trots allt så pass dåligt pålästa och inkompetenta (undantag finns, men de är få och nu vill jag generalisera) att de knappast kommer att kunna ställa till särskilt mycket problem på andra områden. Det blir lite grann som Ny Demokrati (med riks-clownen Bert Karlsson) som fångade upp den irritation som fanns redan då, men som i övrigt var sådana clowner att väljarna ansåg att det var ofarligt att proteströsta på dem.

Jag skulle faktiskt vilja gÃ¥ sÃ¥ pass lÃ¥ngt som att pÃ¥stÃ¥ att om man vill ha in ett nytt parti i riksdagen sÃ¥ är det en fördel att ha en profilfrÃ¥ga (ex.vis invandring, men det fungerade lika bra med miljön — eller snarare ledsna sälar — för MP första gÃ¥ngen de kom in i riksdagen) och sedan framstÃ¥ som tomtar (dvs ofarliga) pÃ¥ alla andra omrÃ¥den.

Däremot är det en dålig strategi om man vill sitta kvar i riksdagen; Ny Demokrati åkte ut med dunder och brak i valet efter, och även MP åkte ut när väljarna hade skickat sin signal (och sälarna verkade glada igen). Att MP lyckades ta sig tillbaks in i riksdagen hävdar jag beror på att de förändrades till ett parti som hade kompetens inom andra områden än miljön och därmed lyckades framstå som ett mer seriöst alternativ; någonting som behövs för att stanna kvar i riksdagen.

(Inga jämförelser mellan SD och MP i övrigt)

Ska man fortsätta jämförelsen sÃ¥ framstÃ¥r junilistans intÃ¥g i EU-parlamentet som en likartad proteströstning; väljarna var irriterade och ville skicka en signal till vÃ¥ra folkvalda och dÃ¥ framstod junilistan som ett lagom ofarligt alternativ. Jag skulle inte bli det minsta förvÃ¥nad om de backar kraftigt 2009, eller till och med Ã¥ker ur. Om inte annat verkar mÃ¥nga av deras röster ha kommit frÃ¥n väljare som ansÃ¥g att “junilistan är emot EU”, vilket inte ens är särskilt korrekt; snarare tillhör junilistan EU-skeptikerna.

Det är därför det är sÃ¥ positivt att alliansen, tillsammans med MP — Kudos till dem för att de pÃ¥ riksnivÃ¥ vÃ¥gar stöda politik för att den är bra och inte beroende pÃ¥ vilket parti det kommer ifrÃ¥n; jag önskar att miljöpartiet i Sundbyberg var lika kloka– öppnat upp för arbetskraftsinvandring.

Nästa naturliga steg vore — som jag ser det — att öppna för en fri invandring med ett villkor; att man kan försörja sig själv de första tre Ã¥ren, men det är Ã¥terigen ett ämne som lär kräva ett antal inlägg i sig och jag tänkte undvika att göra detta till ett mastodontinlägg.

Men, för att sammanfatta; kan sverigedemokraternas brist på intresse för andra frågor än invandringsfrågan och deras intryck som okunniga tomtar utan mediastrategi vara en planerad strategi? Det fungerade ju alldeles utmärkt för Ny demokrati; varför skulle det inte fungera igen?