Föreningsmötesbeslut

Vi hade föreningsmöte i onsdags, och beslutet därifrån är redan väl känt bland politiker i Sundbyberg. Men, nu skriver jag inte primärt för de som är politiskt aktiva utan för läsare som är intresserade av politik, men som inte är partipolitiskt aktiva.

Vi har länge förhandlat om ett möjligt mittenstyre i kommunen, för att försöka lösa den låsning som finns politiskt. Tanken var ett försöka bilda en mitten-majoritet bestående av S+MP+FP+KD+C. Dessa förhandlingar har dragit ut på tiden, och vi lyckades inte nå en överenskommelse till i onsdags.

Av olika skäl (som jag inte kan eller vill gå in på i detalj, däremot kommer jag att ge min bild av förhandlingarna i framtiden, när det inte kan tänkas påverka eventuella förhandlingar i kommunen eller partiets möjligheter att påverka politiken i kommunen) valde föreningsmötet att Folkpartiet inte längre kunde ingå i förhandlingsunderlaget.

Det innebär också att jag, från och med igår (torsdag) inte har en aning om hur det går med formerandet av en majoritet och/eller ett styre i kommunen. Det innebär också att vår förhandlingsdelegation (där jag ingår) går in i ett paus-läge för att återhämta våra krafter.

Självklart är det tråkigt att lägga så mycket tid (en bit över 100 timmar, oavlönat arbete, har jag lagt på detta, med helt späckade veckor eftersom jag som konsult måste fakturera mina 40 timmar per vecka också) på någonting och sedan se hur det inte blir något resultat av det hela.

Men, sådan är politiken ibland.

På landstingsnivå är däremot en alliansmajoritet formerad, landstingsråden valda, politisk plattform tagen och en första budget lagt. Däremot är det ett antal uppdrag som ska väljas, där jag har anmält intresse för några områden. Sedan får vi se om jag får partiets förtroende eller ej; jag är trots allt ganska ny i landstingspolitiken.

En kort uppdatering

Jag har haft en låg profil på bloggen sedan valet, med väldigt få uppdateringar. Detta beroende på två skäl:

  1. Jag har haft extremt mycket att göra. Jag tog ut tre veckors semester för valrörelsen, men det innebär att jag har massvis att jobba ifatt på jobbet. Som konsult måste jag sätta kundens behöv i första rummet och det har gett ett ganska intensivt schema. Samtidigt har vardagsrutinerna rullat igång igen i politiken, med styrelsemöten, föreningsmöten, nämndsammanträden etc. Även om vi haft val så skiftas inte fullmäktige förrän den 1/11 och det är först då som vi får en ny kommunstyrelse. Den 1/1 2011 skiftas nämnderna och det är först då som de nya nämndledamöterna tillträder. Det innebär att jag fortfarande sitter i kommunstyrelsen, i stadsbyggnadsnämnden och i kultur- och fritidsnämnden, med de ansvar som följer därav. Bara för att nämnderna är i slutet av sin mandatperiod kan man inte slå av på takten utan det är fortfarande handlingar som ska läsas, yrkanden som ska förberedas, etc.
  2. Väldigt lite är fortfarande klart i de förhandlingar som förs. Det innebär att jag dels saknar en hel del information (exempelvis vilka politiska frågor jag kommer få ägna mig åt de närmaste fyra åren) samtidigt som stora delar av den lilla information som jag har är sådan information som jag inte kan gå ut med. Jag kan inte kommentera pågående förhandlingar, eller hur olika poster kommer att fördela sig eftersom jag i vissa fall saknar informationen och i andra fall skulle påverka pågående förhandlingar.

Eftersom mitt fokus är på Sundbyberg i första hand, landstinget i andra hand och övrig politik i tredje hand väljer jag att hålla uppdateringsfrekvensen på bloggen låg till dess att det finns information som jag faktiskt kan gå ut med.

Men, till dess ska jag försöka kommentera lite grann om politiken på riksnivå, men det blir några kortare nedslag.

Regeringen

Jag har inte särskilt många invändningar kring regeringsbildningen, och tycker det verkar vara en ganska vettig regering. Dock är jag besviken över att Beatrice Ask är kvar som justitieminister. Hennes enda fördel som just justitieminister är att hon inte är Thomas Bodström, men i övrigt är det inte mycket som talar för henne. Ur ett liberalt perspektiv har hon varit en katastrof den senaste mandatperioden, och i en regering som består av liberaler och konservativa är det extra viktigt att ha någon med liberala värderingar på just justitieministerposten.

Däremot tycker jag inte att justitieministern behöver vara jurist eller ha en bakgrund inom juridiken. Det är dock en fördel om man då har en minister som lyssnar på sina sakkunniga och som förstår sådana finesser som att man ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas (ja, jag syftar på de gredelina kuverten här)

I viss mÃ¥n är det dock en lite färglös regering; det var väldigt fÃ¥ “skelett” som ministrarna hade i garderoben, och det hade varit trevligt med lite fler ministrar som haft ett liv utanför politiken.

Desto trevligare var det att Ullenhag blev minister, liksom att Moderaterna inte förvandlades till “jätten Glufs-Glufs” som Ã¥t upp sina samarbetspartners. Likaledes är jag glad att Folkpartiet fick behÃ¥lla ansvaret för skolan eftersom vi har den bästa skolpolitiken.

Religionen i skolan

Det har framförts kritik mot att Björklund vill poängtera kristendomen i religionsundervisningen, men i sak anser jag att han har rätt. I grunden borde inte religion finnas med i grundskolan alls (eller möjligen som en kort introduktionskurs på 40 timmar i nian) men om ämnet ska finnas med i läroplanen bör fokus också ligga på kristendomen.

Inte dÃ¥ för att vi är ett särskilt kristet land, eller för att kristendomen skulle vara finare, utan för att kristendomen är den största religionen i Sverige — har varit sÃ¥ i 1000 Ã¥r — och för att den därmed pÃ¥verkat vÃ¥rt samhälle mer.

VÃ¥ra helgdagar — med undantagen första maj och sjätte juni — är alla kristna högtider och vÃ¥rt samhälle är uppbyggt kring just kristendomen. Som ett ämne som ligger i skärningspunkten mellan historia och samhällskunskap är det därför rimligt att kristendomen ges en större plats i religionsundervisning; om man nu överhuvudtaget ska ha med ämnet i läroplanen.

Siffror, siffror, siffror

Jag gillar siffror, och i det här inlägget kommer det att bli väldigt mycket siffror fram och tillbaks. Huvudfokus blir på att analysera Sundbyberg, men det blir en kort passage om landstinget (om de blir klara med sammanräkningen någon gång) liksom om riksdagsvalet också.

Personkryss i Sundbyberg

Det är ganska fÃ¥ som brukar kryssa sig in i fullmäktige, och sÃ¥ även den här gÃ¥ngen. Även i detta val var Nina Lundström den enda Folkpartist som fick tillräckligt mÃ¥nga kryss för att bli personvald. Nu kan man givetvis invända att hon stod etta pÃ¥ listan och skulle ha kommit in ändÃ¥, men att vara personvald ger ett lite starkare mandat i interna diskussioner, och Nina fortsätter att vara vÃ¥r mest kända — och mest populära — politiker.

Ser man till personvalskryssen och rangordnar enbart på dessa så ser topp-5 ut så här för FP i Sundbyberg:

  1. Nina Lundström — 155 kryss (plats 1 pÃ¥ listan)
  2. Anna-Lena Hammarin — 64 kryss (plats 4 pÃ¥ listan)
  3. Mattias Lönnqvist — 50 kryss (plats 3 pÃ¥ listan)
  4. Johan StorÃ¥kers — 44 kryss (plats 2 pÃ¥ listan)
  5. Henrik Persson — 38 kryss (plats 5 pÃ¥ listan)

Skillnaden i plats på listan och antalet kryss är alltså ganska liten (det är Anna-Lena och Johan som bytt plats med varandra) och med så här få kryss går det egentligen inte att dra några slutsatser, mer än att jag tycker att det är roligt med siffror.

I övriga partier är det några få som kryssat sig in. I Moderaterna är det Carl Grufman, men även han är etta på sin lista. I Miljöpartiet är Annika Hirvonen inkryssad, vilket innebär att hon går från den andra plats hon stod på till första plats. I Vänsterpartiet kryssade sig både Bert Jageby (etta på listan) och Marielle Nakunzi Andreasson (tvåa på listan) in.

Det är först när vi går till Socialdemokraterna som vi ser någon överraskning. Att Jonas Nygren (etta på listan) skulle bli inkryssad är ingen förvåning, och det är inte heller så förvånande att Mariam Osman Sherifay kryssade sig in, då hon stod på plats 6 på listan (även om det givetvis är ett bra resultat av henne). Den stora förvåningen är att Hiwet Hagos, som stod på plats 24, kryssade sig in. I södra Sundbyberg (centrala, Lilla Alby, Storskogen) hade hon bara 8 kryss (som jämförelse hade jag 26 i södra) men i norra Sundbyberg (Hallonbergen, Rissne, Ör, Duvbo, Ursvik, Tulemarken) hade hon 199 kryss, vilket är fjärde flest kryss i hela valkretsen. Som jämförelse hade jag 24 kryss i norra (och då bor jag ändå i Rissne och borde ha kunnat få en del kryss i just Rissne).

I vilket fall kan man inte göra annat än gratulera Hiwet till en oerhört lyckad kryssningskampanj. Jag tror att många av hennes kryss kom i Hallonbergen, men det går inte att utläsa på valmyndighetens hemsida.

När det kommer till mig personligen så är jag å ena sidan besviken över att jag inte drog fler kryss, men å andra sidan har jag som valledare valt att fokusera min energi på föreningen; på att Folkpartiet skulle göra ett så bra resultat som möjligt. Vi nådde inte ända fram, men jag känner att min prioritering var rätt i det här fallet.

Sedan kan man jämföra de 50 kryss som jag fick den här gången, med de 8 kryss som jag fick 2006. Det var jag oerhört besviken över då, även om jag hämtade mig ganska snabbt från den besvikelsen, men jämfört med 8 kryss så är givetvis 50 kryss en framgång. Det är trots allt sexfaldigt antal kryss, och lyckas jag med samma ökning 2014 så innebär det 300 kryss (vilket inte är en helt realistisk målsättning)

Samtidigt var 2006 en försämring jämfört med 2002, då jag fick 12 kryss och då jag inte bedrev någon personvalskampanj alls (och dessutom var ganska nyinflyttad i Sundbyberg). Men, 2002 gjorde FP ett väldigt starkt resultat, så det är inte helt lätt att jämföra 2002 och 2006 (och inte helt lätt att jämföra 2006 med 2010 heller).

Mandat

Hur mandaten fördelade sig är väl känt vid det här laget, men jag tar dem en gång till:

  1. Moderaterna — 16 mandat — 7724 röster (32,91 %)
  2. Socialdemokraterna — 15 mandat — 7021 röster (29,91%)
  3. Miljöpartiet — 6 mandat — 2425 röster (10,33%)
  4. Folkpartiet — 4 mandat — 2155 röster (9,18%)
  5. Vänsterpartiet — 4 mandat — 1578 röster (6,72%)
  6. Kristdemokraterna — 2 mandat — 920 röster (3,92%)
  7. Centerpartiet — 2 mandat — 783 röster (3,34%)
  8. Sverigedemokraterna — 2 mandat — 783 röster (3,34%)

Sammanställer man detta i blocken så får man:

  1. Alliansen — 24 mandat — 11582 röster — 49,35%
  2. Rödgröna — 25 mandat — 11024 röster — 46,96%

Alliansen fick alltså fler röster än de rödgröna, samtidigt som de rödgröna fick flest mandat. Detta beror i sin tur på att vi har två valkretsar i Sundbyberg. Hade Sundbyberg varit en valkrets så skulle FP haft 5 mandat, Moderaterna 17 mandat, V 3 mandat och MP 5 mandat, övriga partier inga förändringar, vilket hade varit mer rättvist (som i proportionerligt) än nuvarande resultat, men nu är sällan politik särskilt rättvis.

Tittar man då på kostnaden, dvs hur många röster varje mandat kostade så ser vi följande siffror:

  1. Folkpartiet: 538,75 röster per mandat
  2. Moderaterna: 482,75 röster per mandat
  3. Socialdemokraterna: 468,07 röster per mandat
  4. Kristdemokraterna: 460 röster per mandat
  5. Miljöpartiet: 404,17 röster per mandat
  6. Vänsterpartiet: 394,50 röster per mandat
  7. Centern: 391,50 röster per mandat

(SD tar jag inte med, eftersom de har exakt samma siffror som Centern)

Absolut dyrast är alltså mandaten för Folkpartiet, där varje mandat motsvarar 584 (avrundat) röster, medan Vänsterpartiets mandat enbart motsvarar 395 röster. Med samma kostnad för FP som för V så skulle våra 2155 röster ha gett 5,5 (dvs 5) mandat, och med MP:s siffror hade våra röster gett 5,3 (dvs 5) mandat.

Hade V haft lika hög kostnad som oss sÃ¥ hade deras 1578 röster gett 2,93 (dvs 2) mandat och MP hade pÃ¥ sina 2425 röster fÃ¥tt 4,5 (dvs 4 mandat). Nu hjälper dock inte den här sifferexercisen, mer än att visa pÃ¥ att valkretsarna skapar en del trÃ¥kiga effekter, att det är de borgerliga partierna som förlorar pÃ¥ den, och att vi — precis som jag skrev för fyra Ã¥r sedan — borde avskaffa valkretsarna i kommunalvalen. Ã…tminstone i kommuner som har färre än 100.000 invÃ¥nare.

Landstinget

När jag började skriva pÃ¥ det här inlägget, i tisdags, fanns inga siffror alls för landstinget. Det var typ 2 av 1215 distrikt räknade. Men, eftersom jag haft svÃ¥rt att hitta tid att skriva mellan arbete (där jag ska försöka arbeta ifatt det arbete som “lÃ¥g pÃ¥ vänt” under valrörelsen) och olika politiska möten, sÃ¥ började det ramla in siffror allt eftersom, och i dagsläget pÃ¥stÃ¥r valmyndighetens hemsida att alla distrikt är färdigräknade.

Jag måste erkänna att landstingsrösterna är det som jag varit mest nervös över. Det här är andra gången som jag kandiderar till landstinget, men förra gången stod jag långt ner på listan. Den stora nackdelen med landstinget är att det är svårt att följa landstingsfrågorna om man inte sitter i landstingsfullmäktige, eller åtminstone är ersättare. Man får nämligen inga handlingar, är inte inbjuden på gruppmöten och kan inte ha uppdrag i landstinget (till skillnad från kommunen där man kan sitta i en nämnd utan att vara invald i fullmäktige).

Det i sin tur gör att varje valrörelse inleds med en väldans massa inläsning, för att att kunna svara på frågor som rör landstinget, och om man lägger ner all den tiden (och kraften) och sedan inte kommer in; ja då får man börja om från noll i nästa val.

I valet 2006 fick vi två mandat i valkrets nord, och i varje valkrets har man tre ersättare. Därför bad jag vår representant i valberedning att kämpa för att vi skulle få ett namn från Sundbyberg på plats 4, vilket också är den plats som jag hamnade på (eftersom jag var den kandidat från Sundbyberg som fick flest röster i provvalet till landstinget). Då skulle vi fortfarande få representation om vi tappade ett mandat eller om någon kryssade sig förbi.

Däremot skulle vi tappa vår representation (och jag skulle inte få bli ersättare i landstingsfullmäktige) om vi både tappade ett mandat och om någon samtidigt skulle kryssa sig förbi. Att vi tappade ett mandat blev klart redan förra veckan, så nu blev det en väldigt nervös sammanräkning; om någon på platserna 5-22 skulle kryssa sig in (eller någon från en annan valkrets) skulle vi inte ha någon från Sundbyberg i landstingsgruppen.

Att kryssa sig in är svÃ¥rt, men inte omöjligt, och hade krävt 520 röster. Nu är landstingsvalet “det glömda valet” och det är svÃ¥rt att nÃ¥ ut med landstingsfrÃ¥gor, men varje val brukar det vara nÃ¥gra som blir personvalda och med en stark kampanj, ett stort nätverk och lite tur sÃ¥ gÃ¥r det.

Därför var jag nervös; att behöva sitta och uppdatera sammanräkningen och se hur personkryssen föll var en nervös väntan. Den första nervositeten släppte dock när resultaten började komma in i valkrets nord. I början var det mest distrikt i Sundbyberg som kom in, och där hade jag själv en del kryss. Ett tag ledde jag till och med kryssligan och hade Sollentuna och Solna kryssat likadant som i Sundbyberg så hade jag till och med kunnat kryssa mig in.

Sedan var det inte helt oväntat att väljarna i Solna i högre utsträckning kryssade Solna-kandidater, och Sollentunaväljare kryssade Sollentunakandidater. Det innebär att listans toppnamn — Maria Bergström — ganska snart gick om, och i det slutgiltiga resultatet fick jag fjärde flest kryss; vilket känns ganska lämpligt när man stÃ¥r som fjärde namn pÃ¥ listan.

Givetvis tycker jag att det är lite trÃ¥kigt för de kandidater som stÃ¥r längre ned pÃ¥ listan — och som la ner tid och energi pÃ¥ sina personvalskampanjer — inte lyckades kryssa sig upp, men samtidigt tänker jag vara ärlig och erkänna att jag är lättad över att de inte kryssade sig förbi mig. Landstingsvalet betyder mycket för mig, bÃ¥de som person, som politiker och som ordförande för Folkpartiet Sundbyberg; vi behöver nÃ¥gon frÃ¥n Sundbybergsföreningen i landstingsgruppen för att fÃ¥ en bättre koppling mellan kommunpolitik och landstingspolitik.

Totalt fick jag 161 kryss, varav 154 kryss var i min valkrets, valkrets nord. Det är 1,48% av rösterna och ett dugligt resultat. Det är långt kvar till de drygt 500 röster som krävs för femprocentsspärren, men ett bra avstamp inför valet 2014.

Lika roligt som de 154 kryss som jag fick i min valkrets var de 7 kryss som jag fick i andra valkretsar. Ja, det är rejält mycket färre kryss än i min valkrets, men för att kunna rösta på mig i någon annan valkrets krävs det en viss ansträngning; man måste hämta en valsedel i Solna, Sollentuna eller Sundbyberg (eller vara ute i god tid och be mig skicka en per post, vilket jag gjorde till några) och sedan ta med den till vallokalen.

Därför är jag lite extra tacksam till de som kryssade mig i valkrets 2 (Bromma-Kungsholmen), i valkrets 3 (Norrmalm-Östermalm-Gamla Stan), i valkrets Nordväst (Ekerö, Järfälla, Sigtuna, Upplands Väsby, Upplands-Bro) och i valkrets Ost (Lidingö, Nacka, Tyresö, Värmdö).

Ett stort tack till alla som kryssade mig i landstingsvalet; oavsett om ni bor i min valkrets eller någon annan stans i Stockholms län. Även om jag inte blev inkryssad så betyder det mycket för mig och det ger en extra kick att anstränga mig i landstingspolitiken.

Som en jämförelse så fick jag 18 kryss i landstingsvalet 2006, och då enbart i min egen valkrets. Det innebär niofaldigt antal kryss och femfaldigt antal valkretsar. Min målsättning blir därför att göra ett bra arbete i landstinget (och då med mycket fokus på evidens i vården) och att försöka kryssa mig upp på första plats i valet 2014.

Riksdagen

Lite kort om riksdagsvalet; min målsättning för valet 2010 var att få ett vettigt resultat i provvalet, att få stå med på riksdagslistan och att plocka 100 kryss för att visa att integritetsfrågor är viktiga för många väljare.

De två första målsättningarna lyckades jag uppnå, men inte det tredje målet. Jag kommer dock att fortsätta driva just integritetsfrågorna, och jag kommer att fortsätta kämpa för att Folkpartiet ska bli mer liberala i sin politik. Det är ett långsiktigt arbete som jag hoppas ska ge resultat på landsmötet 2011, på landsmötet 2013 och på riksdagslistan 2014.

Sammanfattning

Det finns en del som jag blev lite besviken över, men personval är svårt och vårt valsystem är fortfarande inriktat på partier och inte personer. Samtidigt finns det en del att vara glad över i siffrorna och jag tar det här med mig under mandatperioden och in i nästa val.

Just nu kommer vi lokalt att göra en valutvärderingen, men bortsett från utvärderingar har jag inga planer att blicka bakåt utan nu handlar det om att försöka få igenom så mycket bra politik som möjligt under den här mandatperioden.

Mer om valresultatet

Eftersom varken siffrorna för kommunvalet eller landstingsvalet finns publicerade än väljer jag att kommentera enbart riksdagsvalet just nu. Enligt uppgift ska det vara färdigräknat, men alla siffror finns i skrivande stund inte upplagda på valmyndighetens sida än.

Det man kan konstatera inledningsvis är att Folkpartiet backar. Det är inte mycket vi backar, men vi backar trots allt. Tyvärr slÃ¥r det igenom ganska hÃ¥rt för oss som hoppades pÃ¥ en riksdagsgrupp med starka liberaler. Att vi tappade ett mandat i Göteborg — och dessutom med nÃ¥gra fÃ¥ röster — innebär att Jasenko Selimovic inte kommer in, trots att över sju (7) procent personvalskryssade honom (gränsen för riksdagen gÃ¥r vid 8 procent). Jag tror att Jasenko hade kunnat ge en välbehövlig vitamininjektion i riksdagsgruppen och Folkpartiet behöver personer som honom om vi ska utvecklas i rätt riktning; mot en mer liberal politik.

Lika tråkigt var det att vi tappade vårt mandat i Dalarna. Det leder nämligen till att Camilla Lindberg blir av med sin riksdagsplats. Camilla var den enda borgerliga politiker som vågade rösta emot FRA-lagen och det är en gigantisk förlust för integriteten att hon nu tappar sin plats. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att påpeka att det är väljarna som sagt att Camilla inte ska sitta kvar; det är inte Folkpartiet som försökt bli av med Camilla, utan hon var (och är) vårt toppnamn i Dalarna.

Personkryss

Tyvärr lyckades ingen av mina favoriter kryssa sig in. I Östergötland fick Mathias Sundin “bara” 3,29% vilket inte nÃ¥r upp till spärren pÃ¥ 8%. Räknar man pÃ¥ dörrknackningen sÃ¥ var det 6,25% av de knackade dörrarna som gav ett personvalskryss, eller var 16:e dörrknackning. Eftersom det krävs 1522 kryss för att nÃ¥ upp till 8% sÃ¥ skulle Mathias alltsÃ¥ ha behövt knacka 24.352 dörrar — förutsatt att förhÃ¥llandet 1 kryss per 16 dörrar hade hÃ¥llit i sig.

I Göteborg kom Jasenko nära, men inte upp till de 8% som krävs. När man sänker gränsen till 5% så skulle han komma in med de siffror han har, men det hjälper inte nu, tyvärr. I Västmanland lyckades en Folkpartist, Roger Haddad, kryssa sig in, men tyvärr åt fel håll. Jag har ingenting emot Roger, men jag hade hellre sett Agneta Berliner kvar i riksdagen. Just Agneta och Camilla tycker jag tillhör de Folkpartistiska riksdagsledamöter som mest tydligt drivit en liberal linje den gångna mandatperioden. Detta bedömt på hela mandatperioden; jag gör alltså ingen bedömning av ledamöter som Gulan Avci eller Nina Lundström som inte suttit hela mandatperioden.

För att hitta någonting positivt så tycker jag att det är bra att Nina Lundström kommer in. Vi har ganska många frågor där vi tycker olika, och vi har lite olika syn på vad det innebär att vara liberal (vilket egentligen alla liberaler har; det finns inget facit) men Nina har hög integritet, en enorm arbetskapacitet och hon brinner för viktiga frågor. Jag ser det som en tydlig förstärkning av riksdagsgruppen; någonting som behövs extra väl nu när så många bra ledamöter försvinner.

På en mer personlig nivå så hamnade jag på 15 16 kryss, vilket är mindre än jag hoppades på. Jag insåg givetvis att jag aldrig skulle kunna kryssa mig in, och jag trodde inte heller att jag skulle hamna bland de som kryssades mest. Men, jag hade hoppats på fler kryss för att tydliggöra att det finns många liberaler som ser integritetsfrågor som viktiga; det hade varit ett sätt att belysa de frågor som jag brinner för.

Det man också kan konstatera är att väldigt få av mina kryss kom i Sundbyberg, utan istället handlar det om att jag verkar ha fått mina kryss via bloggen och via sociala medier. Det är då en plattform som jag kan fortsätta använda och gå vidare med i nästa val. Det kan verka konstigt att prata om nästa val redan nu, men om inget oväntat händer planerar jag att kandidera även 2014 (om jag får förtroendet)

Det jämna valet

Jag tycker givetvis att det är tråkigt att alliansen inte fick full valuta för sina röster och att vi inte får den majoritet som väljarna ville att vi skulle ha. Extra tråkigt är det att var två FP-mandat som var de som låg på gränsen, där det ena mandatet dessutom hade kunnat föra Jasenko in i riksdagen.

Samtidigt är en minoritetsregering ingen katastrof; regeringsformen är konstruerad just för minoritetsstyren. Det viktiga är bara att se till att Sverigedemokraterna inte ges något inflytande.

Dessutom hoppas jag att de skevheter som finns i valsystemet nu uppmärksammats tillräckligt och att vi kanske kan få de korrigeringar som behövs; och då gärna även på kommunal nivå.

Sverigedemokraterna

Slutligen lite kort om SD och deras inträde i riksdagen. Jag tycker att det är beklagligt, men det är så väljarna röstat och då måste väljarnas vilja respekteras. Det innebär inte att vi ska samarbeta med dem (varken passivt eller aktivt) men de ska inte marginaliseras heller. Låt dem få utskottsplatser, låt dem delta i debatten, och ge dem inte den martyrroll som de vill ha.

De är politiska tomtar, utan någon som helst kompetens och knappt någon politik alls. Detta lär väljarna upptäcka om man behandlar dem som vilket parti som helst. Då kommer de snabbt att tappa väljare.

Att vi inte ska samarbeta med dem är ju för att de har en sÃ¥ kass politik och för att de utgÃ¥r frÃ¥n en felaktig samhällsanalys (som i sin tur beror pÃ¥ en klandervärd människosyn). Precis som vi — inga jämförelser i övrigt — inte samarbetar med Vänsterpartiet eftersom vi ogillar deras politik och inte har nÃ¥gra beröringspunkter.

Så, släpp fram dem i utskotten, och ta debatterna med dem. De kommer förlora varenda debatt och då kommer väljarna att överge dem. Precis som de gör i Landskrona.

Nej, detta är inte Folkpartiets officiella linje

Det är ett tag sedan jag påpekade det, och så här precis efter valet när det inte är klart vilka som bildar majoritet med vilka i kommunen och då olika teorier förs fram, så vill jag återigen poängtera att detta är min privata blogg där jag går ut med mina privata tankar.

I de fall där jag för fram vad partiet tycker så anges detta explicit; exempelvis så säger Folkpartiet i Sundbyberg nej till alla former av samarbete (aktivt eller passivt) med Sverigedemokraterna. Det gör jag också, så i just den frågan är min linje samma sak som partiets linje.

Jag tror pÃ¥ öppenhet och transparens (till en viss gräns; sÃ¥nt som jag fÃ¥r veta i förtroende, däribland dÃ¥ interna diskussioner för jag inte vidare, varken muntligen eller pÃ¥ bloggen) och jag tycker att det är viktigt att politiker — däribland fritidspolitiker som jag själv — vÃ¥gar gÃ¥ ut och resonera och diskutera.

Däremot ämnar jag inte förhandla via bloggen, och partiets förhandlingar i Sundbyberg sköts av förhandlingsdelegationen som i sin tur får sitt mandat via partiet. När partiet har en officiell åsikt, som vi vill kommunicera, så kommuniceras detta via partiets officiella kanaler; exempelvis vår hemsida.

Praktiskt om majoritetsbildningen i Sundbyberg

I sammanhanget kan det vara intressant att veta hur majoritetsbildningen går till i en kommun. Det nyvalda fullmäktige har sitt första sammanträde den 1:a november. Då behöver förhandlingarna vara klara och då behöver det finnas en majoritet.

På detta möte väljs en ny kommunstyrelse som tillträder direkt, och dessutom bestämmer man vilka nämnder som ska finnas och väljer folk till dessa. Dessa nämnder tillträder dock inte förrän den 1/1 2011.

Därför finns i dagsläget ingen information om hur den nya majoriteten kommer att se ut i Sundbyberg. Det enda vi kan konstatera är att om valnattssiffrorna står sig så finns det ingen tydlig majoritet i Sundbyberg. Varken de rödgröna eller alliansen får en egen majoritet (trots att vi vann valet röstmässigt så får vi ett mandat färre än de rödgröna)

NÃ¥gra korta reflektioner kring valet

Uppdatering 2010-09-21: Bara för att vara övertydlig: Jag beskriver personliga reflektioner här, inte partiets officiella linje. Tillägg i texten är gjorde med fetad kursiv stil och strykningar markeras med överstrykning.

Detta är lite snabbt ihopslängt på lunchen eftersom jag nu jobbar som vanligt igen. Lite kort om valresultatet. En disclaimer dock; den slutliga räkningen skulle kunna leda till att något mandat flyttar på sig i riksdagen, eller eventuellt möjligen i Sundbyberg. Jag väljer dock att utgå från valnattsresultatet nu.

Landstinget

Jag börjar med landstinget, eftersom det är det val som gick bäst. Här blev alliansen historiska genom att vi behåller majoriteten. Annars brukar landstinget skifta majoritet varje val och det är skönt att vi fick väljarnas förtroende att fortsätta förbättra vården.

Samtidigt tappade Folkpartiet ett mandat, och vi tappade det i just min valkrets; valkrets Nord. Det är dessutom Sundbyberg som drar ner siffrorna mest. Medan Sollentuna tappade 0,8 procentenheter och Solna 1,3 procentenheter så tappade vi 1,5 procentenheter; och då hade vi redan 2006 sämst siffror i valkretsen.

Som valledare, och som landstingskandidat i Sundbyberg, kan jag inte bli annat än besviken över dessa siffror. Förutsatt att inte personvalskryssen ändrar någonting så har jag fortfarande en ersättarplats, men det är svårt att glädja sig över det när partiets siffror är så dåliga.

I dagsläget har jag ingen analys på varför det gick så dåligt i Sundbyberg, mer än att vi haft problem att komma ut med vår politik, men jag kommer att detaljstudera siffror senare för att försöka få en känsla för var problemen ligger.

Riksdagen

Å ena sidan är jag glad över att alliansen blev största block och att vi slipper en rödgrön regering. Å andra sidan är jag bedrövad över att vi inte fick egen majoritet, att SD kom in och att de dessutom har en vågmästarposition. Tyvärr lyckades de rödgröna med sin slutspurt, dvs de kostade alliansen en egen majoritet. Jag hoppas att de är nöjda när de nu satt SD i en vågmästarposition (för att de rödgröna skulle vinna valet kan de knappast ha trott själva)

Sedan är en minoritetsregering inte den katastrof som det utmålas som; vår grundlag är konstruerad just för minoritetsstyren. Men, det innebär att alliansen måste förhandla med de rödgröna inför varje fråga och inför varje votering. Ett alternativ skulle givetvis vara att plocka med MP i regeringen, men det verkar de inte så sugna på. Dessutom vill jag helst slippa se MP i regeringen eftersom det vore dödsstöten för svensk kärnkraft och för svensk basindustri.

Sundbyberg

Låt oss först notera en sak; Sundbybergsborna röstade för ett maktskifte, mot de rödgröna och för ett alliansstyre i Sundbyberg. Det var 49,3 % som röstade på ett av de borgerliga partierna, och 47 % som röstade på de rödgröna. Inte ens med aktivt stöd av SD (2,3% vilket ger 49,3% totalt) skulle de få mer än alliansen.

Men, valkretsindelningen straffar de borgerliga partierna hårt. Våra 49,3 % ger 24 mandat, medan de rödgröna med 47% får 25 mandat. De 49,3% som de rödgröna + SD får ger 27 mandat. Därmed inte sagt att de rödgröna tänker samarbete med SD, men om de ska ha majoritet så är de beroende av SD.

Tydligaste exemplet på hur valkretsindelningen slår är om man jämför FP med MP. FP fick 9,2% vilket ger oss 4 mandat (minus ett mandat) och MP fick 10,3% vilket ger dem 6 mandat (plus två mandat). 1,1% mer ger alltså två mandat fler. Hade vi haft en valkrets (istället för 2) så hade antagligen vi båda fått 5 mandat.

Sifferexercis åsido så är jag givetvis besviken över vårt resultat lokalt. Vi förde en saklig kampanj där vi förde fram vad vi ville göra. Att vi backar betyder antingen att vi inte lyckats nå ut, eller att väljarna ogillade våra budskap, där jag tror att det är det förstnämnda. Sedan spelar rikstrenden en stor roll i Sundbyberg.

Sedan hade det givetvis varit lättare om inte Moderaterna hade sjabblat bort makten 2007. Då hade vi kunnat gå till val på vad vi gjort; visat att Folkpartiets politik är bra för Sundbyberg. Vi hade haft en plattform att utgå från, och antagligen ett större intresse från media. Men, det tjänar ingenting till att gråta över spilld mjölk.

Det man kan gråta över är dock det politiska läget i Sundbyberg. Det finns inget majoritetsalternativ i kommunen. Varken alliansen eller de rödgröna har en majoritet förutsatt att sluträkningen inte ger ett annat resultat. Från våra diskussioner med Miljöpartiet 2007 vet vi att det är snudd på omöjligt att få in dem i ett femklöver-samarbete, och med tanke på hur Miljöpartiet burit sig åt i Sundbyberg är jag personligen tveksam till att ha ett samarbete med dem.

Samtidigt är det viktigt att SD inte får något inflytande och att de inte får vara vågmästare, men jag ser personligen i dagsläget inget realistiskt majoritetsalternativ i Sundbyberg. Jag förstår faktiskt inte hur vi ska kunna skapa någon form av majoritet i Sundbyberg. De rödgröna kommer antagligen att föreslå att vi, KD eller C ska stötta ett rödgrönt styre, men för migoss är det helt uteslutet, och jag är övertygad om att övriga borgerliga politikerC+KD har samma åsikt i den frågan.

Det kommer att bli mycket diskussioner i partiföreningen, och det kommer antagligen att bli en ganska känslosam diskussion. Den diskussionen kommer jag inte att redogöra för här; som jag tidigare skrivit så avslöjar jag inte sådant som sägs till mig i förtroende eller som är interna diskussioner. Däremot kommer jag att fortsätta säga vad jag tycker, och jag kommer att skriva om Sundbyberg från mitt perspektiv.

Jag kommer dock INTE avslöja sådan information som kan tänkas påverka förhandlingarna och jag kommer INTE försöka påverka Folkpartiets position i olika frågor via bloggen. Interna diskussioner är just interna. Vad som inte är internt och som Folkpartiet varit tydliga med både före och efter valet är att vi INTE kommer att stötta ett styre som är beroende av SD, vi kommer inte att samarbeta med SD och vi kommer aldrig att sätta oss i en position där vi är beroende av SD.

Jag hoppas att vi som är politiskt aktiva i Sundbyberg kan hitta en lösning som är bra för kommunen, och varken jag eller FP kommer på något sätt bidra till att SD får någon som helst form av inflytande. Deras politik och deras människosyn är alldeles för främmande för oss och jag skulle hellre lämna politiken än att göra mig beroende av Sverigedemokraterna.

Idag är det valdagen

Idag är det valdagen, och för alla de som inte förtidsröstat är det nu dags att avlägga sin röst och påverka vilka som ska styra Sverige, Stockholms läns landsting och Sundbyberg.

Om du inte redan läst den, så finns min personvalsplattform för Sundbyberg här. Tyvärr hann jag aldrig slutföra tre delar, men jag har skrivit om dessa delar förut och hoppas att den skrivna delen ska vara tillräckligt underlag när du beslutar dig.

Min personvalsplattform för landstinget hittar du här. Även här saknas en del text, men här vill jag framförallt hänvisa till mittinlägg om evidens i vården.

Slutligen hittar du min plattform för riksdagen här. Det här segmentet är — hör och häpna — faktiskt färdigskrivet.

Är det någon poäng att kryssa då?

Finns det dÃ¥ nÃ¥gon poäng med att kryssa? PÃ¥ kommunal nivÃ¥ stÃ¥r jag pÃ¥ plats 3 pÃ¥ listan och borde komma in pÃ¥ partival. Men, personvalskryss ger tyngd till de frÃ¥gor som jag vill driva och visar pÃ¥ att du — förutom Folkpartiets i Sundbyberg politik generellt — gillar en del av mina Ã¥sikter. Det gör det lättare för mig vid diskussioner i kommunfullmäktigegruppen efter valet (plus att det givetvis är roligt att fÃ¥ kryss)

På landstingsnivå står jag på plats 4 i valkrets Nord. Här fyller kryss definitivt en funktion. Plats 4 är en ersättarplats och med tillräckligt många kryss blir jag ordinarie ledamot. Jag har fortfarande möjlighet att påverka landstingsgruppen (och Folkpartiets politik) som ersättare, men det blir lättare som ordinarie.

På riksdagslistan står jag på plats 47 och i Stockholms län är det snudd på omöjligt att kryssa sig in. Trots detta fyller kryss en funktion här, eftersom det visar att många väljare bryr sig om de frågor jag driver, och att Folkpartiet borde bli bättre på dessa frågor. Det är kort sagt en tydlig signal om att Folkpartiet behöver återfå sin liberala kompass i integritetsfrågor och att vi behöver byta politik här. Däremot kommer jag inte att komma in i riksdagen, och jag kommer inte få chansen att argumentera dessa frågor där under nästa mandatperiod. Men, jag får en debattplattform och jag får ett mandat att påverka partiet.

Frågor

Jag kommer att vara ute ganska mycket under valdagen. 12-14 står jag i vår valstuga på Stationsgatan och 14-18 står jag och delar ut valsedlar. Jag har dock mobilen med mig. Är det en fråga som du känner att du måste ha svar på innan du bestämmer dig så finns jag på 0709-528 196. När jag delar ut valsedlar är det svårt att svara i telefon, men skicka ett SMS så svarar jag så snabbt jag kan.

Mindre lyckad tajming

Jag har öppnat valstugan ett antal gånger den här valrörelsen, och alltid gjort det i tid. Ofta har jag till och med öppnat en halvtimma innan vi ska öppna.

Men, just idag, just den dag som ABC besökte Sundbyberg så körde det ihop sig fullständigt och jag var en kvart (inte en halvtimma som påstås i inslaget) sen till valstugan. Känns lite typiskt på något sätt.

Miljöpartiet och sanningen

Jag är fortfarande upprörd över Miljöpartiets lögner om vår politik så jag bestämde mig för att tvätta deras annons, så att inga felaktigheter skulle finnas kvar i den.

Det blev väldigt lite kvar av annonsen (klicka för större version) :

Tydligen är de verkligt desperata i Miljöpartiet när de tar till sådana här grova lögner och det lilla förtroende som jag hade kvar för dem är nu helt bortsopat.