Fulspel av Miljöpartiet

I veckans nummer av ”Mitt i Sundbyberg” har Miljöpartiet en helsidesannons där man inte säger ett ord om sin egen politik, utan enbart ägnar sig Ã¥t svartmÃ¥lning av alliansen och Folkpartiet.

Här finns hela deras annons i PDF-format, klicka på länken för att läsa den.

Det första man kan notera är att de tydligen stört sig något enormt på Sundbybergsspelet eftersom de försöker renommésnylta på vårt arbete. Men, låt oss gå in på några av punkterna:

Kultur

Här försöker man framställa det som om alliansen är emot kultur eller kultursatsning. Detta genom att medvetet blanda mellan alliansen och Moderaterna. Om Miljöpartiet anser att Moderaterna har en kulturfientlig politik så bör man ta den diskussionen med Moderaterna, och inte med Folkpartiet. Vi har alltid haft kultur, idrott och fritid som en viktig del av vår politiska plattform; vilket Miljöpartiet borde veta med tanke på hur många av våra förslag på området som de röstat emot. Detta går enkelt att verifiera i kommunens diarium.

Äldrefrågor

Att Sundbyberg var sämst i landet på äldrevård var en skam för vår kommun, och en skam för de tre partier (S+V+MP) som styrt kommunen i 9 av de 10 åren som föregick denna utnämning. Att då försöka skylla på alliansen när vi inte ens hade makten i ett år är ett exempel på smutskastning i den högre skolan. Tror de verkligen att väljarna är så korkade?

Dessutom försöker de ta äran för äldremässan trots att detta är ett FP-initiativ. Vad kommer härnäst; ska de ta äran för det äldrekollo som kom till tack vare FP också?

Ursvik

Här pÃ¥stÃ¥r Miljöpartiet att Folkpartiet enbart vill bygga villor med egen trädgÃ¥rd, vilket inte är korrekt. Däremot drev vi linjen om Ursvik som ”trädgÃ¥rdsstaden” pÃ¥ den tiden dÃ¥ de rödgröna inte hade nÃ¥gra idéer alls om omrÃ¥det. Det hade gett en annorlunda stadsdel än den som växer fram idag, men det innebär inte att vi säger nej till allt annat än villor.

Däremot är vi tveksamma till att bygga hyreshus i Ursvik eftersom hyrorna kommer att bli astronomiska. Stora delar av Sundbybergs befolkning kommer inte att ha råd med de hyror som blir i området, och risken finns att Förvaltaren blir stående med tomma lägenheter under långa perioder.

Kymlinge

Här räcker det tydligen inte med att frisera sanningen lite grann, utan man tar till grova lögner när man pÃ¥stÃ¥r att ”I Kymlinge och Ursviksskogen vill alliansen öppna en T-banestation och bygga en ny stadsdel.” Det här är en sÃ¥ grov lögn att jag höll pÃ¥ att spräcka en ven. Vad i HELVETE är det här för JÄVLA SKITSNACK av Miljöpartiet.

Det vet mycket väl att vi föreslagit att man ska titta på om man kan öppna spökstationen för att kunna ta tunnelbanan ut i naturen och ingenting annat. Det är bara att läsa vår motion i frågan. Vi har aldrig sagt att vi vill bygga en stadsdel där. Om Miljöpartiet nu inte läser våra motioner (utan istället avslår dem för att de råkar komma från Folkpartiet) så kan de väl läsa artikeln i Metro istället.

Ok för att man i en valrörelse överdriver lite grann, eller vinklar sanningen, men att ljuga som Miljpartiet gör? Och ljuga så grovt? Står hela Miljöpartiet i Sundbyberg bakom den här lögnen, eller är det deras toppstyrda ledning som är igång och kör egna initiativ igen?

Jag förstår att Miljöpartiet skäms över att de svikit sina löften till väljarna, och jag förstår att de skäms över att bli utskällda av en partikamrat, men det är inte Folkpartiets fel att ni sviker era väljare; det är inte Folkpartiets fel att ni inte längre har en politik för miljön; det är inte Folkpartiets fel att ni vill bebygga Kymlinge och att ni i det längsta försökte bebygga Råsta kulle.

Naturreservatet

Sedan påstås att vi skulle ha varit emot naturreservatet, vilket inte heller är korrekt. Däremot ville vi ha ett större naturreservat och vi ville att det skulle ha ett starkare skydd än att vara kommunalt naturreservat. Ett kommunalt naturreservat har nämligen inget skydd alls utan kan bebyggas när kommunens politiska ledning så önskar. Vilket vi oroar oss över att Miljöpartiet vill göra.

Kraftvärmeverket

Nästa pÃ¥stÃ¥ende är att kraftvärmeverket skulle ligga vid ”Kista trafikplats”, ungefär som om det vore en liten friggebod som ingen märker av. Problemet är bara att verket i sig är ganska stort. Sedan tillkommer lagerutrymmen, vägar (för 40 lastbilar med flis per dygn) och ett skyddsomrÃ¥de. Allt som allt är det en ganska stor del av Kymlinge som ryker med Miljöpartiets politik; men man vÃ¥gar inte ens stÃ¥ för sin politik utan lÃ¥tsas som om det bara är nordvästra hörnet som berörs.

Sedan påstår man tillråga på allt att vi skulle vara emot kraftvärmeverket för att det skulle förhindra byggnation i Kymlinge, vilket även det är en FET JÄVLA LÖGN. Vi är emot kraftvärmeverket för att vi inte vill bygga i Kymlinge. Alls.

Strandpromenaden

Miljöpartiet påstår sig också vilja bygga om Hamngatan för att förenkla tillgången till strandspromenaden. Varför rev man då upp överenskommelsen att leda Hamngatan i tunnel? Det var en del av överenskommelsen med Folkhem som vi gjorde, men Miljöpartiet valde att omförhandla detta och bytte Hamngatan i tunnel mot fler hyresrätter. Hade Folkpartiet fått fortsätta bestämma (som väljarna ville) så hade Hamngatan gått i tunnel och vi hade kunnat knyta ihop Tuvanparken med vattnet. Nu valde man istället att ha en tungt trafikerad väg som skär av kontakten mellan vattnet och parken.

Om Miljöpartiet nu är för att dra ner Tuvanparken till vattnet (som de påstår i annonsen) så är det lite konstigt att de röstat nej till detta i stadsbyggnadsnämnden, liksom att de valt att säga nej till en nedgrävning av Hamngatan.

Återigen; allt detta går att kontrollera i diariet. Tydligen räknar Miljöpartiet med att ingen ska hinna syna deras lögner när de går ut med dem i sista valveckan.

Järnvägen

Slutligen pÃ¥stÃ¥r Miljöpartiet — precis som sossarna — att det skulle vara nÃ¥gon större skillnad i tidplanen för nedgrävning av järnvägen, vilket inte heller det är sant. NÃ¥gon nedgrävning blir det inte nästa mandatperiod — oavsett styre — eftersom nästa mandatperiod kommer att gÃ¥ Ã¥t för detaljplaneändringar. Dessutom kan vi inte pÃ¥börja nedgrävningen innan tvärbaneutbyggnaden är klar; det ryms helt enkelt inte fler vägarbeten kring järnvägen än det är just nu.

Där sossarna överdriver årtalen, och påstår att byggstart skulle vara 2013 med de rödgröna (vilket inte är praktiskt möjligt, pga detaljplaneändringar) och 2021 med alliansen (vilket är överdrivet åt andra hållet; trolig byggstart är 2016, oavsett styre i Sundbyberg, länet och riksdagen) så tar Miljöpartiet i så att de spricker och påstår att nedgrävningen skulle påbörjas 2045 med alliansen. Vilket givetvis är en lögn eftersom Miljöpartiet vet att detta är en grov överdrift.

Sammanfattning

Som sammanfattning kan man konstatera tre saker om Miljöpartiets annons:

  1. Den innehåller ett antal lögner, och riktigt grova sådana också. Faktum är att Miljöpartiet vinner lögntävlingen den här valrörelsen som det parti som ljuger mest och värst.
  2. Man ägnar en hel sida åt att prata om andras politik (och att ljuga om den) men väldigt lite om sin egen politik. Jag som trodde att en valrörelse handlade om att föra fram vilken politik man vill föra, och inte om att ljuga om andra partier.
  3. Man blandar frisk mellan alliansen, Moderaterna och andra allianspartier. Antagligen för att konfundera och för att anknyta till Socialdemokraternas lokala smutskastningskampanj mot Moderaterna. Där måste jag dock erkänna att Socialdemokraterna varit ganska renhåriga mot övriga borgerliga partier (även om de försöker ta åt sig äran av en del FP-förslag).

Miljöpartiets annons går till historien som den smutsigaste och lögnaktigaste annonsen i den här valrörelsen. Tydligen är de fortfarande sura över att vi inte ville bli ett stödparti till de rödgröna när de kuppade till sig makten i Sundbyberg.

Expressens valstuga

Idag söndag, från klockan 14, finns jag i Expressens valstuga på Sergels torg. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte har 100% koll på exakt vad jag förväntas göra där (och så här mitt i brinnande valrörelse hinner jag inte direkt förbereda någon större grej) men om jag får möjlighet tänkte jag säga några ord om ett av mina favoritämnen; snuset och varför man ur folkhälsoperspektiv inte bör förbjuda snuset eller jaga snusare.

Först tänkte jag tala om integritet, men det är ganska många som pratat om det ämnet redan. Därför valde jag ett ämne som jag inte tror varit uppe så många gånger.

Vissa pass i valstugan har varit 30 minuter, och andra en timma, så jag är också lite osäker på om min sluttid är 14.30 eller 15.00, men såvida jag inte får order om annat planerar jag att finnas där mellan 14.00 och 15.00.

Kom gärna dit och hälsa på; om inte annat så är Expressens valstuga en lite annorlunda aktivitet så här i valrörelsen.

Vilka kan rösta på mig?

Jag har fått frågan några gånger, och tänkte här gå igenom vilka som kan personkryssa mig och hur man går till väga i sådana fall:

Kommunfullmäktige Sundbyberg

Här måste man vara skriven i Sundbyberg, vilket kanske inte är så förvånande i ett kommunfullmäktigeval. Ta en valsedel från Folkpartiet och kryssa mig (plats nummer 3 på listan)

Riksdagsvalet

Lite mer komplicerat eftersom Stockholms län är tvÃ¥ valkretsar. För att kryssa mig mÃ¥ste du bo i det som kallas ”yttre länet” vilket är alla kommuner i Stockholms län utom Stockholms stad.

Bor du i Sundbyberg, i Solna, i Sollentuna, i Täby, i Lidingö eller någon annan kommun i Stockholms län (utom Stockholms stad) så tar du en Folkpartivalsedel, vänder på den (vi har namn både på framsidan och baksidan) och kryssar mig på plats 47.

Landstingsvalet

Faktiskt det val som är krångligast. Landstinget har 12 valkretsar, men är man valbar i en krets så är man valbar i alla. Du måste dock ha tillgång till rätt valsedel. Här ska du ha en valsedel från landstingsvalkrets nord, och den finns bara i Sundbyberg, Solna och Sollentuna.

Vill du rösta på mig i en annan valkrets (exempelvis i Stockholms stad) så går det utmärkt, men du måste då hämta en valsedel från min valkrets först. Detta kan du göra i alla vallokaler i Sundbyberg, Solna och Sollentuna. Eller, så mailar du mig din adress så skickar jag en valsedel.

Denna valsedel tar du med till vallokalen och sedan kryssar du mig på plats nummer 4.

Partivalsedlar (blanka)

Det finns även rena partivalsedlar, dvs där det enbart stÃ¥r ”Folkpartiet liberalerna”. Dessa gÃ¥r tyvärr inte att använda för personval. Det cirkulerar ett pÃ¥stÃ¥ende om att man kan ta en sÃ¥dan valsedel och skriva dit ett namn, men enligt den information som jag fÃ¥tt frÃ¥n valmyndigheten sÃ¥ räknas detta inte som ett personvalskryss. Det svar som jag fick frÃ¥n valmyndigheten var:

Även om väljaren tar en blank valsedel och skriver till NN i NN:s egen valkrets blir det endast en röst på partiet. Detta givet att Folkpartiet anmäler kandidaterna på valsedeln. Att anmäla kandidaterna innebär att det enda sättet för väljarna att personrösta på en kandidat är att kryssa den kandidaten på den tryckta valsedeln. På detta sätt skyddar sig partiet mot tillskrivna namn som inte är önskvärda från partiets sida.

Om du förtidsröstat

Om du förtidsröstat, men efter detta bestämt dig för att du vill kryssa en kandidat kan det vara värt att veta att du kan ändra din röst.

För att göra detta måste du dock gå till din vallokal på valdagen. Där förvaras alla förtidsröster, och de anonymiseras (och läggs bland övriga röster) först när vallokalen stänger. Du kan alltså gå dit och få tillbaks ditt kuvert med förtidsröster. Därefter går du in i valbåset, kryssar någon (exempelvis mig) och lämnar in dina nya röster.

När du väl röstat i vallokal kan du dock inte längre ångra dig, utan lagd röst ligger.

Frågetecken?

Om du fortfarande har frågetecken; ställ frågan som en kommentar här, eller maila mig. Jag svarar gärna på frågor.

Trevligt att bli uppmärksammad

Som kandidat ganska långt ned på riksdagslistan (plats 47 i Stockholms län) är det ganska sällan som man blir uppmärksammad i det valet. Desto trevligare när andra uppmärksammar en.

Inledningsvis fick jag ett tips om att IDG listar alla kandidater i storstäderna som jobbar inom IT-sektorn. Nog för att jag trodde att vi var få, men riktigt så få trodde jag inte att vi var. Går man dessutom på hur många som står på valbar plats (vilket, i ärlighetens namn, jag inte gör) så blir det ännu färre.

Dessutom så hamnade på Liberatis endorsement-lista, vilket var väldigt trevligt. Läs gärna även Liberatis tidigare endorsement.

Sedan tidigare finns jag dessutom listad hos valpejl och det är faktiskt flera personer som mailat mig och berättat att jag var den som matchade dem bäst; vilket är väldigt roligt. Politik har för mig alltid handlat om att driva de frÃ¥gor och de Ã¥sikter som jag stÃ¥r för, men när nÃ¥gon hÃ¥ller med — och säger att man har vettiga Ã¥sikter — sÃ¥ ger det en energikick.

Slutligen kan jag tipsa om Expressens valstuga där jag kommer att finnas nu på söndag, mellan 14 & 15 (troligen, jag har fått byta tid två gånger hittills och dyker det upp någon toppkandidat kanske jag behöver byta tid igen). Kom gärna dit; valstugan finns på Sergels torg. Om jag får möjlighet att prata så kommer jag att prata om snus utifrån ett folkhälsoperspektiv, eftersom jag menar att snus är positivt för folkhälsan.

Evidens i sjukvården

En av de viktigaste landstingsfrÃ¥gorna — kanske till och med den viktigaste — är att vÃ¥rden ska präglas av evidens, dvs att vÃ¥rden ska använda metoder och mediciner som vi vet fungerar; sÃ¥ lÃ¥ngt som detta är möjligt.

Ursprungligen hade jag till och med tänkt ha rubriken ”Evidens i sjukvÃ¥rden” pÃ¥ min landstingsbroschyr, men jag blev avrÃ¥dd frÃ¥n detta eftersom evidens är ett ord som inte används särskilt ofta och att mÃ¥nga därmed kunde tänkas skippa innehÃ¥llet baserat pÃ¥ rubriken, sÃ¥ jag bytte.

Men, i grunden är detta en hörnpelare i min landstingskandidatur; individen ska fÃ¥ välja själv, men sjukvÃ¥rden ska enbart erbjuda sÃ¥dan behandling som har effekt. Landstingen ska inte betala för akupunktur, för homeopati, för kiropraktik (utom vid ryggproblem, men dÃ¥ är det egentligen bättre att uppsöka sin vÃ¥rdcentral), för kristallterapi, för magnetterapi, för antroposofisk ”medicin” eller för annat lurendrejeri. (Notera dock att kiropraktik kan hjälpa vid ryggbesvär, och att akupunktur eventuellt hjälper vid vissa smärtbesvär)

Därför blev jag så glad när jag läste debattatikeln på DN från föreningen Vetenskap och Folkbildning, där de går till storms mot den här typen av kvacksalveri. Bland annat går de till frontalangrepp mot homeopati, detta extrema exempel på kvacksalveri:

Anledningen är att homeopatiskt tillverkad medicin inte är något annat än rena sockerpiller. De tillreds genom att i omgångar späda ut ett ämne i sådan astronomisk grad att det ofta över huvud taget inte finns något kvar av det. Lösningen droppas sedan på sockerpiller som säljs mot alla möjliga åkommor. Detta känner homeopaterna mycket väl till, men det bekymrar dem inte att det går emot all etablerad vetenskap.

De tar dessutom upp ett antal politiker som ställer sig bakom kvacksalveri (tyvärr finns det även Folkpartister här, vilket jag tycker är väldigt pinsamt) och de skriver bland annat:

Alternativmedicinen stöds av politiker i bägge blocken och i alla partier. Bland de rödgröna vill Gunvor Ericson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och dess hälsopolitiska talesperson, tillsammans med resten av MP införa ett nationellt register över utövare av alternativmedicin.

Det skulle innebära ett slags statlig kvalitetsstämpel på alternativmedicinen, och av detta skäl motsätter sig såväl Läkarförbundet som Sveriges Psykologförbund och Karolinska Institutet detta. Ingen myndighet vill heller ta på sig ansvaret för ett sådant register.

I Stockholms landsting vill Miljöpartiets oppositionslandstingsråd Raymond Wigg införa bland annat zonterapi, utbildning i traditionell kinesisk medicin och tavlor med naturmotiv som ska påskynda tillfrisknandet.

Att just Gunvor Ericson tas upp som exempel tycker jag är intressant eftersom jag tidigare påpekat att hon inte har någon trovärdighet som folkhälsopolitisk talesman.

Jag ställer mig till 100% bakom Vetenskap och Folkbildnings krav:

Vi vill att nästa regering, oavsett vilka som bildar den, ska ta sitt ansvar i hälsofrågor och varken slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner.

Dessutom lovar jag att i landstinget kämpa mot att resurser går till dylikt lurendrejeri och kvacksalveri. För den som är intresserad av läsa mer i ämnet kan jag varmt rekommendera boken Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen som borde vara obligatorisk läsning för alla som kandiderar i landstingsvalen.


Uppdatering: Läs gärna zooey som skriver initierat om Antroposofiisk ”medicin” och Maria Bergström (som liksom jag kandiderar till landstinget i valkrets nord).


Maten på våra sjukhus

I tisdags var det möte med Folkpartiets landstingsgrupp här i Stockholms län, och även vi som kandiderar till landstinget var inbjudna, vilket jag tycker är väldigt trevligt.

Förutom att få en massa information så här i valrörelsen så fick vi dessutom möjlighet att provsmaka den mat som serveras på sjukhusen. Det var ett önskemål från min sida, och till min glädje hade man hörsammat detta.

Jag måste erkänna att just maten är en fråga som jag gruvat mig för inför valrörelsen; de rödgröna har varit skoningslösa i sin kritik och jag började nästan tro på deras skräckpropaganda.

Men, hur var det då? Var maten dålig? Verkligen inte. Den var smakrik, med en tydlig smak av de ingredienser som ingick. Grönsakerna var fräscha och både grönsakerna och pastan hade det tuggmotstånd som perfekt tillagade grönsaker och pasta ska ha, dvs den var inte kokt för länge.

Det enda jag kunde invända mot var kryddningen, men om man ska tillaga mat som ska passa alla så måste man vara försiktig med kryddningen; det går inte att hälla i den mängd peppar, vitlök och chili som jag har när jag lagar åt mig själv.

Det jag kunde konstatera var att de som kritiserar maten för att vara dålig är:

  • okunniga, dvs de har faktiskt inte provsmakat maten eller
  • oärliga, dvs de framställer maten som dÃ¥lig trots att de vet att den är god

Därmed kan jag också med gott samvete gå ut i valrörelsen och säga att alliansens ändring av sjukhusmaten är lyckad; det är en näringsrik och välsmakande mat, och den spridning av sjukdomar som lätt uppstår när många äter på samma ställe (jag undviker exempelvis alltid salladsbaren på matställen under förkylningstider) har minimerats.

Sedan är det klart att det skulle vara trevligt om alla vårdavdelningar hade ett eget kök, med egna kockar, kallskänkor och annan kökspersonal; där man kunde beställa vilken rätt man vill. Men, detta kostar pengar, och min åsikt är att det är bättre att dessa pengar läggs på sjukvården. Vill man äta á la carte som lunch så kan man gå ut och äta det på restaurang när man är frisk.

Nu blir det reklamfilm

Jag ska strax iväg till Solna för lite landstingskampanjande där, men jag tänkte lägga upp några filmer först.


Först min personvalsfilm. Den togs egentligen fram till provvalet i Stockholms län, men eftersom jag fortfarande står för de frågor som jag tog upp i filmen så fungerar den även som personvalsfilm.


Därefter Folkpartiets film om skolan (och eftersom jag jobbat som lärarvikarie kan jag tyvärr konfirmera att ibland är det så här illa i klassrummen) :


Min favorit är dock den här, om äldrevården och Folkpartiets parboendegaranti (som i sig borde vara tillräckligt skäl att rösta på Folkpartiet) :


Slutligen Folkpartiets film om kärnkraft och jobben. Rent dramaturgiskt är det den bästa filmen, men även om jag håller med om budskapet så känns den inte lika känslosam som de två tidigare filmerna.


Sundbybergsspelet

Om du inte hämtat ditt exemplar av Sundbybergsspelet än så finns det fortfarande exemplar kvar i vår valstuga på Stationsgatan.

Fördelen med att hämta spelet i valstugan — förutom att du fÃ¥r chansen att prata med trevliga folkpartister — är att du fÃ¥r spelet i A3-format, vikbart pÃ¥ mitten och med en laminering som gör att det hÃ¥ller lite längre.

För den som föredrar spelplanen i elektronisk form, så att man kan skriva ut den själv så kan du klicka på nedanstående bild:

Sundbybergsspelet i digitalst format, klart att skriva ut

Allting är relativt?

Jag tillhör de som anser att politik bör diskuteras utifrån fakta, och retoriskt brukar det ibland slå över; jag använder ofta för mycket logos och för lite pathos i min argumentation.

Utifrån dessa fakta kan man sedan argumentera, dra slutsatser och landa i olika ställningstagande. Så länge som man utgår från samma faktabas kan man föra en intellektuellt hederlig diskussion där man kan få en viss förståelse för varför någon tycker på ett visst sätt.

Men, om en sådan debatt ska kunna ske måste man utgå från absoluta fakta, och inte relativa fakta. När man relativiserar siffror, dvs ställer dem i relation till andra siffror, så gör man en värdering; man går in i slutsatsdelen av argumentationen men framställer det som om man är kvar i faktadelen.

Som ett exempel så har jag tidigare skrivit om att fattigdomen inte ökat. Det är nämligen vad fakta säger; antalet fattiga har inte ökat. Men, detta passar inte in i de rödgrönas argumentation, eftersom de då inte kan framställa det som om vi fått det sämre under alliansen. Istället använder man relativ fattigdom. Men, relativ fattigdom är inte neutrala data, det är inte fakta, utan det är siffror som relativiserats för att säga någonting annat. Man har alltså tagit en slutsats, ett ställningstagande, en argumentation, och kallat det för fakta.

Ett annat exempel; de ”progressiva” bloggarna gÃ¥r just nu i spinn över att bloggen storstad relativiserat statsskulden. Hur stor statsskulden är säger i sig inte sÃ¥ mycket, men det är en ren faktauppgift; den är inte överlastad med Ã¥sikter och tyckanden utan säger svart pÃ¥ vitt hur stor statsskulden är. Därmed fungerar dessa siffror alldeles utmärkt som underlag i en diskussion, eftersom det är rena fakta som inte borde behöva diskuteras.

Men, dessa fakta visar en bild som Socialdemokraterna ogillar; den visar nämligen hur statsskulden minskat under alliansen — trots lÃ¥gkonjunktur — och hur den ökade 2002-2006 när Socialdemokraterna styrde i högkonjunktur. Det innebär att om man tillmäter statsskulden ett värde i en politisk diskussion kring ekonomiskt ansvarstagande (vilket man givetvis kan ha olika Ã¥sikter om) sÃ¥ visar den att alliansen sköter ekonomin bättre än socialdemokraterna gjorde.

Det Marika (som driver bloggen storstad) då gjort är att relativisera statsskulden så att siffrorna ska läsas på ett annat sätt; hon går in i slutsatsdragandet och argumenteringen men framställer det som om hon är kvar i faktadelen. Vilket jag menar är intellektuellt ohederligt.

Statsskulden ökar när staten har ett underskott, och minskar när staten har ett överskott. Över en konjunkturcykel ska staten dessutom ha ett visst överskott, men det innebär att man enstaka år kan ha ett underskott utan att för den delen missköta ekonomin. Enligt traditionell Keynesiansk ekonomi är det dessutom positivt om budgetunderskottet ökar i lågkonjunktur eftersom staten då bör låna pengar för att elda på konjunkturen. Även om Keynes idéer till viss del är utfasade så anses det fortfarande sunt att göra vissa stimulanser i lågkonjunktur; det var bland annat därför Socialdemokraterna införde ROT-avdrag under förra lågkonjunkturen.

Men, vad händer dÃ¥ om man kopplar ihop statsskuld och BNP? Jo, det innebär att när man fÃ¥r en lÃ¥gkonjunktur sÃ¥ fÃ¥r man en dubbel effekt; dels sÃ¥ kan staten ta ett underskott (dvs öka statsskulden) och dels kan BNP sjunka (eller dess tillväxt minska/avstanna). Mäter man dÃ¥ statsskuld som del av BNP sÃ¥ ger det dubbel effekt. Det som Socialdemokraterna i grunden tycker är positivt — att stimulera ekonomin i lÃ¥gkonjunktur — ser dÃ¥ ut som om det vore negativt.

Låt mig ta ett annat exempel på relativa data som visar vad jag menar. Låt oss anta att Adam & Eva båda tjänar 15.000 kronor i månaden (efter skatt) och att båda röker. Adam röker ca ett paket om dagen vilket kostar 50 kronor om dagen, eller 1500 kronor på en månad. Eva röker hälften så mycket, dvs för 750 kronor per månad.

Om vi då jämför Adam & Eva med absoluta tal så röker Adam dubbelt så många cigaretter som Eva, och han lägger dubbelt så många kronor per månad på rökandet. Relativt, så lägger Adam 10% av sin disponibla inkomst på rökningen, och Eva 5%. Adam är alltså dubbelt så hälsovådlig som Eva.

Men, låt oss anta att Eva går ner på halvtid. Hennes disponibla inkomst blir då hälften (ja, jag räknar bort olika tröskeleffekter i skattesystemet) dvs 7.500 kronor per månad. Eva väljer dessutom att skära ner på andra kostnader, dvs hon minskar inte sin rökning.

I absoluta tal så röker Adam fortfarande dubbelt så mycket som Eva, men i relativa termer så röker de lika mycket. Vilken är då den rimliga slutsatsen att dra? Är det att Eva är lika hälsovådlig som Adam? Eller är det att relativa termer bör användas med stor försiktighet?

Så, om vi återvänder till statskulden; varför skulle då sossarna vilja använda en relativ term här istället för en absolut? Drabbar det inte dem lika hårt? Nej, det beror på att de borgerliga har fått ta ansvaret för de två stora lågkonjunkturerna sedan oljekrisen. Först fick man städa upp efter sossarnas inflationspolitik under åren 92-94, och nu senast har alliansen fått ta ansvar under finanskrisen.

Så, med det i bakhuvudet, låt oss ta en titt på Marikas graf över statsskulden som del av BNP:

De röda fälten är borgerliga regeringar, och då ser det ju lite illa ut; det ser faktiskt ut som om de borgerliga inte kan sköta ekonomin. Men, låt oss titta på BNP-utvecklingen mellan 1990-2010:

Här ser vi två tydliga dippar i BNP:n, dels 92-94 när den borgerliga regeringen var tvungna att städa efter sossarna, och dels 2008-2010 när den borgerliga regeringen tvingades hantera finanskrisen. Jag har valt att ta med även Finlands och Danmarks utveckling för att visa att Sverige inte var de enda som hade nedgångar i BNP.

Slutligen kan vi titta på statsskulden 1990-2010:

Det vi ser är att den ökar 92-94, liksom 2003-2006. Vi ser också hur den under den här mandatperioden faktiskt minskat (även om den ökar mellan 2008 & 2009). Men, om man då gör som Marika, och relativiserar så får det tre effekter:

  1. Under perioden 92-94 så förstärker statsskuldens ökning och BNP:s nedgång varandra så att det ser värre ut än vad det är.
  2. Det döljer det faktum att statsskulden ökade under förra mandatperioden.
  3. Det får det att framstå som om statskulden ökat den här mandatperioden när den egentligen minskat.

Sedan kan man givetvis argumentera för att statsskulden borde ha ökat mindre under lågkonjunkturen 92-94 (eller mer) och man kan argumentera för att BNP-tillväxt är viktigare än minskad statskuld, eller vad man nu vill argumentera för. Men, allt detta är argument och argument bör bottna i fakta.

Fakta är att statskulden minskat den här mandatperioden, och att den ökade förra mandatperioden. Man kan ha olika Ã¥sikter om vad dessa fakta betyder, och man kan dra en massa olika slutsatser. Men, att framställa det som att det relativa begreppet ”statsskuld som del av BNP” är fakta (eller mer relevant i en diskussion) och att det absoluta begreppet ”statsskuld” inte är det; det är intellektuellt ohederligt och ger sken av att verkligheten ser ut pÃ¥ ett annat sätt än den verkligen gör.

PÃ¥ samma sätt är det ohederligt att tala om sysselsättning när man menar sysselsättningsgrad. Sysselsättning är en absolut term, och fakta är att den ökat under alliansen (trots finanskris). UtifrÃ¥n den absoluta termen sysselsättning kan man sedan argumentera, och dÃ¥ — exempelvis — hävda att eftersom sysselsättningsgraden sjunkit sÃ¥ har inte sysselsättningen ökat tillräckligt, men dÃ¥ ska man göra just det och inte komma med argument som saknar verklighetsanknytning. Allt annat är intellektuellt ohederligt.

Så, låt oss skilja på fakta (dvs absoluta siffror) och slutsatser/jämförelser/argumentation (dvs relativa siffror). En diskussion som utgår från fakta är en diskussion där båda sidor kan lära sig från varandra. En diskussion som utgår från åsikter blir mest plakatpolitik av det hela.