Döda svenska tecken (och annat)

Sedan jag skrev senast har alla mina svenska tecken dött, dvs alla åäö ser bedrövliga ut just nu.

Dessutom har mitt tema ändrats (igen) vilket kräver en massa inställningar. Jag ska ta och åtgärda det de närmaste dagarna, men jag orkar inte gå tillbaka och fixa svenska tecken i gamla inlägg.

Kapitel 22 – ny version

Eftersom jag flyttat om en del för att synka kalendrarna mellan mina tre personer så uppstår ett problem här; Marmat ser händelser som egentligen skedde för flera veckor sedan. Jag får fundera på hur jag ska lösa det (eller om jag ska lösa det; det är ingenting som någon som läst texten reagerat på hittills)

Kapitel 22

De följande veckorna hade han fullt upp med studier, projektarbeten som skulle redovisas, vapenövningar och den vanliga fysiska träningen, så det fanns ingen tid att utforska just nu, utan våren övergick i försommar.

Men så kom en period där det var lite lugnare för Marmat. Eftersom det dessutom en vändag, dagen före en fridag, fanns möjligheten att stanna uppe senare än vanligt och han bestämde sig för att återvända till det konstiga rummet. Den här gången hade han förberett sig och lånat ett stort stycke läder som han tog med ned fontänen. Innan han hoppade i rullade han in sina kläder i läderstycket och band sedan ihop detta med ett rep.

Som tur var brukade innergården vara tom på kvällen. Han skulle annars ha fått svårt att förklara varför han tänkte bada i fontänen, varför han ville bada så här dags, och varför han virade in sina kläder i ett läderstycke. Så här års, med sommaren precis runt hörnet, hände det visserligen att elever badade i det vattendrag som rann igenom skolan, men ingen brukade bada i fontänen, och inte när solen gått ned.

Nu var det ingen som rörde sig på innergården, men för säkerhets skull skyndade han sig på och hoppade sedan ner i fontänen med sitt ihoprullade läderstycke. Att simma ner till stegen var inga större problem – även om det var jobbigare ned än upp – och när han väl fått mer än halva kroppen utanför vattnet kände han hur han inte längre drogs uppåt av vattnet utan istället nedåt mot rummet och han fick hålla emot för att inte ramla ned.

Åter i det konstiga rummet uppstod frågan vad han skulle göra nu. Skulle han ta på sig kläderna igen så att han fick båda armarna fria när han hoppade ned i den brunn som verkade leda nedåt? Han visste inte hur djupt det var, eller ens om det fanns någon utgång i botten och att bara ha höger arm att simma med skulle göra det jobbigare.

Å andra sidan skulle det vara tråkigt att simma ned med kläderna på eftersom han då skulle behöva utforska i blöta kläder. Han hade en idé som han tänkte prova. Han hade haft ett extra rep som han bundit kring sin läderrulle och nu knöt han upp det repet. Den ena änden knöt han fast i läderrullen och den andra kring midjan. Nu borde han kunna dra ned sitt paket med kläder när han väl hade simmat ned, men om det inte fanns en öppning slapp han hålla på att simma med det.

Ett djupt andetag senare hoppade han ner i brunnen och började simma nedåt. Efter vad han trodde var fyra fullsteg ned började det bli jobbigt att hålla andan och han var på väg att vända när han noterade ett ljussken och insåg att det inte var så långt kvar nu. Ytterligare ett fullsteg såg han en öppning på höger sida och han simmade igenom den.

Även här var vattnet annorlunda från allt vatten han någonsin sett tidigare. Vattnet slutade en fot in i öppningen och öppningen övergick i en tunnel. Tacksamt tog han flera djupa andetag innan han kröp så långt in i tunneln att hans kropp helt var ute ur vattnet. Därpå drog han ned sin läderrulle genom att dra i repet och han hoppades att kläderna fortfarande var torra.

Först måste han ta sig ut ur tunneln eftersom han knappt kunde stå på knän i den. Det var inte särskilt långt att krypa, vilket han var tacksam för. Hans knän var ömma nog som de var, och han hade rivit upp flera sår på både knän och fötter. Tunneln öppnade sig in i en grotta och när han väl kunde stå upp öppnade han sin läderrulle.

Lite fukt hade läckt in, men kläderna var nästan torra. Eftersom det trots årstiden var ganska svalt här nere var han glad att han hade torra och varma kläder på sig. Det hade kunnat bli väldigt kallt annars.

Grottan hade en svag belysning, men han kunde inte se var ljuset kom från. Det var ungefär som om väggarna släppte ifrån sig ljus. Nu var detta inte den viktiga frågan, utan det var istället om man kunde komma vidare från den här grottan.

Det var fyra fullsteg till andra änden av grottan och där kunde han se en öppning in i någonting som såg ut som ytterligare en korridor. Den här korridoren påminde en hel del om korridoren som funnits när han först kom ner under marken via det sänkbara golvet. Det fanns däremot två viktiga skillnader.

Den här korridoren var inte alls lika fin. Den var smutsig och dammig och det konstiga vita materialet hade spruckit på flera ställen. Dessutom finns inga facklor här; varken vanliga facklor eller de konstiga metallfacklorna som han hade sett tidigare.

Han fick därför förlita sig på sin egen ljusboll igen och han bestämde sig för att utforska vart den här korridoren ledde.

Förutom bristen på belysningen och att korridoren såg ut som om den varit bortglömd i minst hundra år så skilde den sig på ytterligare en viktig punkt; det luktade gammalt och instängt. Marmat undrade om någon ens hade varit här på senare år, men när han tittade ned på golvet insåg han snabbt att han inte var den enda som varit här nyligen. På golvet syntes nämligen tydliga spår av någon som gått här. Flera gånger till och med.

Efter en kurva fortsatte korridoren några fullsteg innan den delade upp sig i två grenar; en som gick nedåt och till vänster medan den högra grenen ledde uppåt. Marmat hade ingen aning om hur långt ned under marken han var, men oavsett djup betydde uppåt antagligen en utgång och just nu var han inte intresserad av att avsluta sitt utforskande. Han tog därför till vänster.

Den korridor han gick i nu fortsatte att gå nedåt och svänga vänster, ungefär som en korkskruv som skruvats ned i marken. Han hoppades att han skulle slippa möten eftersom det inte fanns någon möjlighet att gömma sig. Skulle någon annan vara här nere skulle Marmat snabbt bli avslöjad.

En lång promenad senare tog till slut korridoren slut. De sista hundra fullstegen av korridoren skiljde sig genom att korridoren här var helt rak. Den varken svängde eller gick i någon annan riktning är rakt fram. På sidorna fanns dessutom ett antal dörrar och Marmat räknade till fem dörrar på vardera sidan.

Dessa var dock alla låsta eller blockerade och Marmat lyckades inte öppna dem. Däremot fanns en elfte dörr där korridoren tog slut. Han samlade sig och kände på dörren; redo för besvikelsen över ytterligare en låst dörr.

Till Marmats förvåning, och glädje, var det inget problem att öppna den här dörren och han kom in i det största rum han någonsin sett. Han kunde se taket, men det var så högt upp att han inte kunde avgöra hur långt bort det var och rummets väggar kunde han inte se alls, bortsett från den vägg som ingången satt i.

Rummet var dessutom fullt med hyllor av olika slag. Visserligen fanns det böcker i en del av hyllorna, men de var inte dimensionerade för detta utan istället var utrymmet mellan planen i hyllan över två fullsteg och i hyllorna stod ett antal trälådor, kistor och andra föremål var syfte enbart var att fyllas med mindre föremål. Hyllorna dignade med dessa lådor och sträckte sig långt upp i luften, åtminstone en trettio fullsteg upp och det stod rad på rad på rad med dessa hyllor.

Han hade faktiskt ingen aning om var han skulle börja leta eftersom lådorna inte verkade sorterade på något sätt och dessutom var det så oerhört många lådor. Innan han kunde bestämma sig för var han skulle börja hörde han dock ett ljud längre bort i rummet. Det var svårt att höra, men det lät som två män som pratade med varandra. Eftersom det fanns gott om ställen att gömma sig på beslutade han sig för att smyga i riktning mot ljudet och försöka få en glimt av vilka som var här.

Efter att ha passerat ungefär tio rader med hyllor var han nu så nära att han kunde urskilja vad de talade om. En av rösterna kände han dessutom igen. Det var Sythen, hans före detta privatlärare.

Den andra rösten kände han inte igen, men det lät som om Sythen var eleven här och att den andra mannen var rejält mycket äldre än Sythen. De stod och diskuterade ett föremål som de kallade för tittkula. Han kunde inte se föremålet, inte så länge som han skulle hålla sig gömd i alla fall, men det lät ungefär som det föremål för kommunikation som han tidigare hade läst om. Det här föremålet verkade dock enbart fungera i den ena riktningen.

Av männens diskussion förstod han att de stod och tittade på några magiker; kvinnliga magiker dessutom vilket innebar att de inte var här i Zoream. Kvinnorna höll på att undersöka ett föremål som männen fann väldigt intressant. Helt plötsligt började hans hjärta slå snabbare när han förstod vilket föremål det var som de pratade om; det var Besökaren.

Helst ville han springa fram, tränga undan männen, och studera det föremål han så många gånger läst om, men hans förnuft tog överhanden. Han tvingade sig själv att vänta tills männen var klara och han kunde höra deras fotsteg när de gick mot samma dörr som han tidigare gått in igenom.

Ytterligare en stund gick, i tystnad, medan han stålsatte sig själv, men till slut var han helt säker på att männen hade lämnat rummet och att de inte skulle komma tillbaka den närmaste stunden. Han lämnade sitt gömställe och gick fram till det de kallade för en tittkula.

Den såg precis ut som det föremål han läst om, som kunde användas för kommunikation. En glaskula som var ungefär två fot bred stod på en typ av plattform. Hade glaskulan varit fylld med vatten skulle den ha rymt ungefär en hink, men istället för vatten kom det ett skimrande ljus inifrån kulan. Plattformen var gjort i något material som var kolsvart i färgen. Marmat hade aldrig sett något liknande material och mitt i plattformen fanns ett avtryck av en hand, ungefär som det avtryck som han tidigare hade sett i den övre korridoren.

Det här avtrycket var dock skimrande ungefär som om ett ljus pulserade precis under avtrycket. Han gick närmare och tittade in i kulan. Den bild han såg var från någon form av källarrum med stenväggar och stengolv. Han kunde inte se hela rummet men han kunde se ett antal böcker och åtminstone tiotalet konstiga föremål som han inte hade en aning om vad de var. Inget av dem såg ut som något av de föremål som han hade läst om.

Ett föremål kände han igen direkt. Det såg precis ut som den bild på Besökaren som nu fanns på en utriven sida i hans rum. Han ville kliva igenom glaskulan och undersöka föremålet, men det räckte med att sträcka ut handen för att inse att tittkulan enbart visade hur det såg ut, han kunde inte förflytta sig genom den.

Bredvid Besökaren kunde han se två kvinnor som stod vända med ryggen mot honom och det såg ut som om de undersökte Besökaren. Den ena kvinnan såg ut att vara yngre än den andra. Hon hade en guldskimrande klänning och mörkt, rakt hår som ända ned till hennes midja.

Den andra kvinnan hade en enkel blå bomullsklänning och de gråa stråken i hennes tidigare brunröda hår avslöjade att hon var väsentligt äldre än den andra kvinnan. Marmat ville så gärna höra vad de sa till varandra, men det verkade som om tittkulan enbart visade bilder; inget ljud kom genom tittkulan. Han undrade om det kanske gick att få ljud på något sätt, men han vågade inte röra tittkulan; tänk om han av misstag skulle råka ta bort bilden också?

Han trodde ett kort ögonblick att kvinnorna hade sett honom. De vände sig hastigt om och tog några steg mot honom, men sedan stannade de och vände tillbaka till Besökaren för att studera den vidare. Marmat undrade vad som hade hänt men var nöjd över att kunna fortsätta studera dem och föremålet.

Marmat hade stått en bra stund och stirrat och han hade antagligen kunnat stå länge till. Men nu kunde han höra fotsteg, fotsteg som rörde sig mot honom. I panik insåg han att någon hade kommit in i rummet och att denna någon – eller var det några? – nu var på väg mot honom.

Snabbt sprang han i den andra riktningen och gömde sig bakom ytterligare en låda. När ljudet hade passerat honom smög han försiktigt tillbaka till dörren och återvände genom korridoren. Det tog längre tid den här gången eftersom han flera gånger stannade för att lyssna efter fotsteg, men han hörde inga sådana.

Åter på sitt rum drog han en lättnadens suck och kände sig tacksam över att han återigen hade undgått upptäckt. Samtidigt visste han att han var beredd att ta den här risken fler gånger. Han ville se föremålet fler gånger och under de veckor som följde lyckades han ta sig osedd till föremålet varje vändags kväll. Det gjorde att han oftast sov länge på fridagarna, men det var det värt.

I den här regionen var försommaren kort och det blev snabbt sommar. Därmed blev det ett uppehåll i skolans aktiviteter och de elever som så önskade återvände hem över sommaren, medan de elever som stannade kvar hade möjlighet att ägna sig åt studier och övningar på egen hand.

Om Marmat fortfarande hade känt likadant som när han kom hit skulle han ha lämnat så snart han fick chansen och aldrig återvänt, men nu hade han bestämt sig för att ägna sommaren åt att lära sig mer om tittkulan och Besökaren. Han besökte flera gånger det bibliotek som han först hade hittat, men han hittade ingenting mer om Besökaren. Däremot hittade han några gamla texter som han trodde handlade om tittkulan. Dessa texter tydde på att man borde kunna styra tittkulan genom att hålla handen mot avtrycket och sedan styra ned jord i avtrycket.

Han hade inte vågat prova detta än eftersom han fortfarande var orolig över att råka förstöra tittkulan. Detta skulle dels avslöja att någon varit där, men det skulle framförallt förhindra honom från att titta på Besökaren fler gånger och det ville han verkligen inte.

Just därför blev han oerhört besviken nästa gång han besökte tittkulan. Inget flimmer av ljus kom ifrån kulan och både kulan och handavtrycket var lika mörka och svarta som den plattform som kulan stod på. Han undrade om tittkulan hade gått sönder? Kanske hade den magi som fick kulan att fungera tagit slut? Kunde det vara ytterligare ett av de magiska föremål som de inte längre kunde använda?

Eller, var den bara avstängd? Alla de gånger som han hade smitit ned här hade kulan varit aktiv, men kanske någon hade stängt av den just den här gången? Eftersom det i alla fall inte skulle bli värre än en svart kula utan någon bild bestämde han sig för att försöka aktivera tittkulan och han lade handen på nedsänkningen i plattformen. Det kändes kallt och blank, ungefär som när man lägger handen på ett fönster på vintern.

Där stod han en stund, med handen på nedsänkningen och kände kylan mot handflatan. Han kunde inte se att han hade något val; han ville verkligen fortsätta titta i tittkulan och då var han tvungen att försöka aktivera den. Han fokuserade på nedsänkning och sträckte ut sitt sinne mot det flöde av magi som han hade lärt sig att betrakta som en flod. Han tog tag i den och började leda en svag rännil av jord, genom handen och in i nedsänkningen.

Han hade tränat tillräckligt mycket för att slippa sluta ögonen för att använda magi, och han tyckte ibland att han till och med kunde se de strömmar han skapade med blotta ögonen, och nu såg han hur en tunn rännil av jord sipprade ned i plattformen.

Han kunde se ett svagt skimmer från nedsänkningen och bestämde sig för att öka styrkan; han förde in en större och starkare ström av jord in i nedsänkningen. Ju mer han förde in, desto tydligare började nedsänkningen att lysa och efter en stund kom ett svagt ljus mitt i kulan. Nu kändes det som om han var på rätt väg och han ökade styrkan. Igen, och igen, och igen.

Bilden kom dock inte tillbaka, och även om han ökade styrkan på jordströmmen till dess att han kände att han nått sin bristningsgräns kom han inte vidare. Marmat kände sig besviken, men han var långt ifrån beredd att ge upp. Han fortsatte skicka in så mycket jord som han orkade och fokuserade sedan på att försöka se och känna om det fanns någon annan magi.

Nu när han fokuserade på det kunde han tydligt känna elementet vatten med handen. Eftersom han ändå inte lyckats få en bild kunde han inte se någon anledning att inte utforska detta närmare. Han sänkte styrkan på sitt flöde av jord till dess att han inte kunde känna vatten längre och ökade sedan precis till den nivå där han kunde känna det igen. Han skulle inte klara av att tillföra vatten till strömmen om han hade en så kraftig ström av jord som han hade haft tidigare.

Väl där började han försiktigt blanda in vatten i strömmen av jord. Eftersom han inte ens tränat magi i ett år var detta en ansträngning för honom, men han var glad att han deltagit i ett antal lektioner där de övat sig just på att blanda olika element. Till slut tändes hela kulan upp och han kunde nu se bilderna från det andra rummet igen.

Det rummet var tomt just nu, vilket Marmat inte hade någonting emot. Det han ville titta på var Besökaren och den var lättare att studera när ingen stod i rummet och störde hans bild. Han släppte strömmen och slutade mata in jord och vatten. Han kände sig väldigt nöjd med sig själv när tittkulan fortsatte visa bild trots att han inte längre aktivt matade plattformen med magi.

Till sin förvåning kunde han nu känna någonting mer med handen. Förvånande eftersom känslan av vatten dykt upp medan han aktivt matade nedsänkningen med magi, men den här gången hade känslan dykt upp efter att han släppt flödet. Det han kände var någonting strävt och stickigt, samma känsla som han brukade få av trä.

Hade han tänkt igenom sitt beslut hade han kanske agerat annorlunda, för att inte riskera att tappa bilden igen, men nu reagerade han instinktivt och utan att tänka. Han styrde ett svagt flöde av trä ned i handavtrycket in i de punkter där han kunde känna elementet trä. Ingenting hände, så han ökade styrkan steg för steg tills någonting hände. Det kom ett ljud från tittkulan, ett sprakande ljud som om någon drog med fingrarna över ett spänt trumskinn.

När ingenting mer hände ökade han styrkan ytterligare ett steg, men nästan omedelbart släppte han magin och vände sig om. Han hade hört fotsteg; var någon på väg in i rummet utan att han hade lagt märke till det? Hans hjärta slog dubbelt så snabbt som vanligt när han snurrade runt för att se om någon var på väg hit.

I panik såg han sig om och hittade ett lämpligt gömställe och hoppades att ingen hade sett honom. Han höll andan och väntade. Men, det var ingen som kom? Han kunde fortfarande höra fotsteg men nu förstod han. Ljuden kom inte bortifrån ingången till det här rummet, utan de kom ifrån tittkulan! Det han hörde var ljud från det rum som tittkulan visade och han måste ha lyckats få tittkulan att inte bara visa bilder utan även förmedla ljuden från rummet.

Nu kunde han se vad fotstegen kommit ifrån. Två flickor var nu i bild. De såg ut att vara yngre än honom, antagligen tolv eller tretton år gamla. Han hade för länge sedan passerat den ålder då pojkar tycker att flickor bara är besvärliga och han hoppades att de skulle vara söta. Han hade inte sett några flickor i sin egen ålder sedan han lämnade byn, utan här på magikernas skola hade han enbart stött på kvinnor som var i samma ålder som hans mamma; eller äldre.

Eftersom de hade ryggen mot honom kunde han enbart se dem bakifrån. Den ena var lite kortare och lite rundare, med ljusrött lockigt hår, medan den andra flickan var längre, smalare och med mörkt, rakt hår som gick ned till midjan. Helst ville han ropa till dem att vända sig om, så att han kunde få se hur de såg ut. De verkade inte dela hans fascination för Besökaren, utan de verkade snarare se sig omkring och han kunde se hur den rödhåriga flickan verkade peka ut någonting.
Sedan vände sig den mörkhåriga flickan om och hon tittade rakt på honom. Hans hjärta åkte upp i halsgropen; kunde hon se honom? Han förstod dock att det hon tittade på var det föremål som stod hos dem, vilket antagligen var en likadan tittkula som den han själv tittade igenom.

Han tänkte för sig själv att hon faktiskt var väldigt söt. Det mörka hÃ¥ret ramade in ett smalt ansikte med tunna drag och en väldigt vacker näsa. TvÃ¥ blÃ¥a ögon; den mörkaste blÃ¥a färg som Marmat nÃ¥gonsin sett. Han tittade fascinerat pÃ¥ hennes läppar medan hon talade: “Ella, titta pÃ¥ det här. Vad tror du att det är?”

Nu vände även den andra flickan sig om, och precis som hennes kropp varit lite fylligare så var även hennes ansikte. Även hon var söt, med sina gröna ögon och fräknar som spred sig ut från näsan ut över kinderna, och han skulle inte tacka nej till en puss från henne. Men, den första flickan var så oerhört vacker att Marmat nästan glömde bort varför han var här.

Marmat önskade att han skulle få veta även hennes namn, men de verkade mer intresserade av att utforska rummet än att diskutera det. Men, Marmat kunde nöja sig med att titta just nu. Tids nog skulle han antagligen få veta mer om dem, och var de egentligen var. Han stod kvar och tittade, och väntade; nöjd med hur den här dagen utvecklat sig.

Läs mer

Remiss om trängselskatt

Uppdatering 2013-11-11: Jag missförstod Kristdemokraternas yrkande så jag har uppdaterat texten något. Dessutom förtydligade jag några delar. Ändringar markerade med kursivt fet är tillägg och ändringar markerade med strykning är just strykningar.

På måndagens kommunstyrelse (KS) var det ett antal remisser som skulle behandlas. Nu är det givetvis så att Sundbyberg enbart är en remissinstans bland flera, och bara för att vi påpekar någonting i ett remiss-svar så innebär det inte att vi får igenom det. Men, jag tycker likväl att vi som politiker har ett ansvar för att lyfta fram hur olika förslag påverkar medborgarna i vår kommun.

En av dessa remisser handlade om förändringar av trängselskatten i Stockholm, där den bärande idén i förslaget är att Essingeleden ska beläggas med trängselskatt långt innan förbifarten är klar. Jag är i grunden positiv till trängselskatt på Essingeleden, men då måste det finnas rimliga alternativ för trafik som passerar Stockholm från norr till söder eller vice versa. Det är inte rimligt att vi som bor i Sundbyberg ska behöva betala trängselskatt för att åka till Södertälje, Mjölby, Malmö eller var vi nu är på väg.

När förbifarten väl är klar är det en bra ändring, eftersom det då finns alternativ till Essingeleden, men innan dess är alternativen antingen kraftiga omvägar (med ökad tidsåtgång och miljöbelastning) eller tåg. Tyvärr är tåg inte alltid ett fungerande alternativ, vilket alla som jobbat i Södertälje är smärtsamt medvetna om. Därför ville jag och Folkpartiet ha in en skrivning om detta. Vårt förslag var följande formulering:

“De föreslagna förändringarna av trängselskatten skapar en situation där boende i Sundbyberg tvingas betala trängselskatt för att resa till kommuner söder om Sundbyberg; oavsett om dessa kommuner är Södertälje, Linköping eller Malmö. Innan genomfarten är tillgänglig finns inga alternativ för vÃ¥ra invÃ¥nare — sÃ¥vida man inte inkluderar alternativ med kraftigt förlängda restider och därmed med ökade koldioxidutsläpp. FrÃ¥n Sundbybergs perspektiv är det därför helt orimligt att införa trängselskatt pÃ¥ Essingeleden innan förbifarten är klar och i bruk.”

Den formuleringen fick vi inte igenom. Det enda parti som stödde vårt ställningstagande (även om de formulerade det i en egen skrivelse) var Kristdemokraterna. Övriga partier röstade på styrets (dvs utan KD, alltså S+MP+C) förslag, som innebär att Sundbyberg tycker att det är ok att boende i Sundbyberg ska straffbeskattas om de vill resa söderut i Sverige.

Dessutom fanns en annan aspekt som vi ville lyfta, även om den inte stod med explicit i remissen. En poäng med att ändra trängselskatten är för att få in mer pengar, och dessa pengar ska sedan kunna användas till infrastruktursatsningar i länet. Det i sig är positivt; Stockholm både växer och har en kollektivtrafik (och infrastruktur) som är gravt eftersatt, så det behövs verkligen satsningar.

Problemet är — och dÃ¥ kommer vi till den del som inte uttrycks explicit i remissen — att staten vill betrakta dessa pengar som en del av statens delfinansiering för infrastruktur. Detta är problematiskt av flera skäl, där de tvÃ¥ viktigaste är:

  1. Stockholmsregionen får ofta lägre delfinansiering av infrastrukturprojekt än andra delar av landet. Lösningen på detta är inte att minska statens finansieringsgrad, utan den borde snarare öka.
  2. Om trängselskatten ska ingå som en del av statens finansiering så betalar vi som bor i Stockholms län dubbelt; först genom trängselskatten och sedan genom kommunal eller landstingskommunal finansiering (dvs över skattsedeln)

Därför ville vi ha in en skrivning om detta. Det är nu, innan beslut fattats som vi bör framföra att trängselskatten ska hanteras av regionen och inte av staten. Vi ville därför komplettera med följande stycke:

“Det är dock viktigt att dessa intäkter inte ingÃ¥r i statens delfinansiering vid investering i ny kollektivtrafik, utan att de beräkningsmässigt ingÃ¥r i regionens delfinansiering. Annars betalar boende i Stockholms län dubbelt upp; först genom trängselskatter och sedan genom landstingskommunala och kommunala skatter. Stockholms län har under mÃ¥nga Ã¥r blivit kraftigt missgynnade när det kommit till statliga investeringar i infrastruktur och en modell där trängselskatten ingÃ¥r i statens delfinansiering skulle ytterligare förstärka den snedvridning som finns mellan Stockholms län och övriga delar av landet.”

Denna skrivning höll KD med om, men de valde att inte ställa sig bakom vÃ¥rt förslag utan hade istället ett eget, men vi fick inte med nÃ¥got annat parti pÃ¥ detta. Det är trÃ¥kigt att styret minus KD (dvs S, MP, KD, C) inte ville betona att Sundbybergare inte ska betala dubbelt. Jag tycker personligen att den Ã¥sikt som Folkpartiet framförde inte var särskilt kontroversiell, och jag hade trott att hela styret (och inte “bara” KD) skulle ansluta till vÃ¥r linje. Men, tydligen inte.

Slutligen hade vi ytterliga två stycken som vi ville ha in i svaret:

“För att kollektivtrafiken ska kunna vara ett attraktivt alternativ till bilen behöver den förbättras i samklang med att förändringar av trängselskatten genomförs, det vill säga förändringen av trängselskatten bör tydligare kopplas till en förbättrad infrastruktur i regionen. Det gör att vi Ã¥terigen mÃ¥ste poängtera hur viktigt det är att de ökade intäkterna frÃ¥n trängselskatten faktiskt gÃ¥r till Stockholmsregionen genom att lÃ¥ta dessa utgöra en del av den delfinansiering som landstinget och SL stÃ¥r för. Stockholmsregionen stÃ¥r inför stora — och unika — utmaningar och en finansieringsmodell där trängselskatten ingÃ¥r i statens delfinansiering innebär att regionen inte kommer kunna möta de utmaningar som vi stÃ¥r inför. Det innebär en minskad tillväxt för regionen, och i förlängningen minskar det även tillväxten i landet dÃ¥ Stockholms län är en viktig motor i Sveriges ekonomi.

Även med de aspekter som vi tagit upp hittills i vÃ¥rt yttrande är detta fortfarande inte tillräckligt. Stockholms län bör leda utvecklingen mot ett mer hÃ¥llbart samhälle där kommunikationerna inte blir beroende av fossila bränslen. Sundbybergs stad anser därför att satsningar mÃ¥ste göras pÃ¥ förbättrade cykelstrÃ¥k i hela regionen, och pÃ¥ en samordning av cykelstrÃ¥ken mellan de kommuner som ingÃ¥r i Stockholms län.”

Det första stycket av dessa två är egentligen enbart en förstärkning av vårt tidigare stycke om att trängselskatten ska betraktas som Stockholmarnas pengar och inte som statens pengar. Vi tyckte dock att detta var så viktigt att vi ville utveckla och förstärka.

Det andra stycket handlar om minskad miljöbelastning och att göra cykeln till ett mer attraktivt val. Just den delen var vi överens med styret om, men de hade en — i vÃ¥rt tycke — mycket svagare skrivning här.

Provval och framtiden

Idag börjar provvalet till landstinget för yttre länet i Stockholm. Det innebär att folkpartimedlemmar i alla kommuner i Stockholms län — utom Stockholms stad — kan rösta fram vilka personer de vill ska representera Folkpartiet i landstinget.

Jag har i år valt att ställa upp i alla tre provvalen (riksdag, landsting och kommun) men har redan från början varit tydlig med att det är landstinget som är mitt fokus och det är där som jag tror att jag kan bidra mest; både till Folkpartiet, till liberalismen och till väljarna. Även om resultatet i provvalet till riksdagen var en besvikelse är det därför inte svårt att ta nya tag till det här provvalet.

Jag har skrivit här om var jag stÃ¥r politiskt i landstingsfrÃ¥gor, men provvalet handlar inte enbart om politiska Ã¥sikter — trots allt är vi alla liberaler och bland kandidaterna finns mÃ¥nga frÃ¥gor där vi är överens — utan ocksÃ¥ om vilka man tror blir en bra representant för Folkpartiet och för vÃ¥r politik.

Varför Mattias

Som ett förtydligande först; med den här uppräkningen menar jag inte att övriga kandidater skulle sakna en (eller flera) av dessa egenskaper. Det jag säger är att jag har dem. Men, varför ska man då rösta på mig i provvalet? Vad är det som gör att jag är värdig din röst? Jag skulle vilja ange åtta (8) skäl för detta:

  1. Hög arbetskapacitet
  2. Hög arbetsdisciplin
  3. Intresse och nyfikenhet
  4. Snabblärd
  5. Kampanjvillig
  6. Debattglad
  7. Utåtriktad
  8. Snäll och glad

Om jag dÃ¥ gÃ¥r in lite mer i detalj pÃ¥ varje punkt; lÃ¥t mig börja med arbetskapaciteten. Jag har en väldigt hög arbetskapacitet som gjort att jag under mÃ¥nga Ã¥r orkat med bÃ¥de ett heltidsarbete inom IT-branschen (och under mÃ¥nga Ã¥r som konsult i den branschen) samtidigt som jag pÃ¥ ett bra sätt kunnat utföra olika politiska uppdrag. Jag har under Ã¥ren orkat med att vara ordförande för Folkpartiet Sundbyberg i fem Ã¥r, jag har suttit i kommunstyrelsen med olika utskott och samtidigt i flera andra nämnder, jag har varit ansvarig för omrÃ¥det kultur och fritid för Folkpartiet Sundbyberg i flera Ã¥r, etc. Samtidigt har jag hunnit med att gÃ¥ pÃ¥ olika politiska utbildningar (ledarskap, landstingspolitik, etc) och att ovanpÃ¥ detta hinna med att göra nÃ¥gonting mer än “bara” jobb och politik. När jag fÃ¥r förtroendet att representera Folkpartiet sÃ¥ levererar jag. Jag sitter inte av uppdrag, och vid de fÃ¥ fall där jag känt att jag inte riktigt hunnit med har jag tagit ett steg tillbaka och lÃ¥tit nÃ¥gon som kunnat utföra uppdraget bättre ta över.

Om vi fortsätter med arbetsdisciplin sÃ¥ hänger den ihop med kapaciteten. Jag vill alltid göra mitt bästa och jag skulle aldrig ta ett uppdrag för att det är “fint” eller för att det skulle “främja karriären”. Jag kandiderar till de uppdrag där jag känner att jag kan göra en skillnad, och jag kandiderar där jag känner att jag kan tillföra nÃ¥gonting. När det kommer till landstingsfullmäktige sÃ¥ vet jag efter en mandatperiod som ersättare att jag kan tillföra nÃ¥gonting, och att jag kommer slutföra uppdraget.

För den som oroar sig över risken att jag ska bränna ut mig så vill jag vara tydlig med två saker:

  1. När jag hade studieuppehåll (94-95) för att jobba på studentkåren i Linköping var jag ytterst nära att gå in i väggen. Sedan dess känner jag väl igen signalerna, och jag tillåter mig själv att koppla av ibland.
  2. Sedan jag blev diagnosticerad med Diabetes (typ-2) för två år sedan har jag lagt om både kost och motion. Det gör att jag har mycket mer energi idag, och jag känner mig piggare och mer alert. Min arbetsbelastning har blivit en tillgång snarare än en börda.

Egenskaperna intresse och nyfikenhet kommer in på så sätt att jag tycker att landstingsfrågor är roliga, och det finns massvis kvar för mig att lära. En stark drivkraft för mig har alltid varit att lära nytt, och landstingsfrågorna ger mig den möjligheten. Jag är ingen erfaren landstingspolitiker som kan alla frågor som ett rinnande vatten, men jag har lärt mig massvis den här mandatperioden och jag kommer att lära mig ännu mer nästa mandatperiod. Om jag får förmånen att representera Folkpartiet.

Ska man ägna sig åt landstingsfrågor är det också viktigt att man är snabblärd, vilket jag är. Detta eftersom man hela tiden måste lära nytt, lära om, läsa på, läsa in. Folkpartiets landstingskansli har jätteduktiga medarbetare, men det går inte att förlita sig på deras kompetens enbart. Detta gäller i ännu högre grad för oss som är fritidspolitiker som då har mer begränsat med tid för inläsning.

Men, politik handlar inte bara om att vara påläst och duktig. Skulle det vara enda faktorn skulle Folkpartiet vara rejält mycket större än vi är idag. Man måste också nå ut med sin politik, och där spelar min kampanjvillighet in. När Folkpartiet har kampanjer av olika slag så ställer jag upp, och jag deltar i utåtriktad verksamhet. Det är viktigt att vi som ställer upp som kandidater rör oss ute bland våra väljare; det räcker inte med att vi är duktiga i sammanträdesrummen.

Även om det är viktigt att kampanja räcker det inte med enbart det. Vi måste synas i många sammanhang, och där ingår debatter i olika former. Även om det givetvis finns många Folkpartister som är duktigare än jag på att debattera tycker jag att jag blivit en ganska bra debattör efter mina år i Fullmäktige i Sundbyberg. Men, du behöver inte ta mig på mitt ord här; utan gör din egen bedömning.

Att jag är utåtriktad har jag redan berört under kampanj, men att vara utåtriktad handlar inte bara om kampanjer, utan om hur man kommunicerar med väljare och medborgare mellan val. Här är jag aktiv i sociala media (även om jag skulle behöva återgå till ett mer regelbundet bloggande, men mer om det senare när jag skriver om framtiden) och jag är tillgänglig både via telefon och epost. Ingen ska behöva vänta längre än tre dagar på ett svar via epost, och för den som så önskar har jag till och med en chatt-funktion på min blogg där jag svarar på olika frågor.

Så, slutligen, hur kan snäll och glad vara ett argument? Det är enkelt; politik tar mycket tid och kraft. Det blir mycket trevligare om man på interna möten bidrar till att sprida en god stämning. Jag är gärna besvärlig om jag har en avvikande åsikt, och jag är beredd att slåss för den, men jag vill göra det på ett sådant sätt att jag inte skapar dålig stämning i en grupp. De Folkpartisammanhang som jag varit med i har under alla år präglats av att vi haft ett gott klimat men högt i tak. Detta är givetvis inte min förtjänst, men jag tror att jag bidragit till detta.

Framtiden

Så, var vill jag landa med allt detta? Min förhoppning är att jag ska få ett tydligt stöd i provvalet, ett stöd som ger mig möjligheten att stå på valbar plats på valsedeln, och att kunna kombinera detta med en personvalskampanj fokuserad på landstingsfrågor. Detta skulle då i sin tur leda till att jag skulle kunna fokusera mer på landstingsfrågor under nästa mandatperiod. Jag har inte ambitionen att lämna kommunalpolitiken helt, men jag skulle vilja lägga mer tid på landstingsfrågor och mindre tid på kommunala frågor än jag gör idag, samtidigt som jag vill fortsätta kunna vara en tillgång för min kommunförening och min kommun.

Om jag kan uppnå detta tänkte jag också omfokusera bloggen och låta den ha fokus på landstingsfrågor, med en mer regelbunden uppdateringsfrekvens än idag. Det problem som jag haft är att många av de kommunala frågor som jag jobbat med hittills helt enkelt inte kunnat omvandlas till intressanta inlägg på bloggen.

Men, för att nå den framtiden behöver jag ha stöd i det provval som pågår just nu. Om du är medlem i Folkpartiet och bor i Stockholms län (men inte Stockholms stad) hoppas jag att jag kan få ditt stöd i provvalet.

Budget 2014 (med plan 2015 & 2016)

Tidigare har budgeten för Sundbyberg alltid tagits i slutet av året; oftast i november men någon enstaka gång i december. I år gjordes dock schemat om, och budgetfullmäktige hölls redan i juni. Jag är oerhört tveksam till om detta verkligen är en förbättring, men nu valde minoritetsstyret att flytta på mötet så då får vi som opposition anpassa oss till det.

Budgetfullmäktige äger rum en hel dag (från 09.00 till strax efter 22 i det här fallet, och då gick det ovanligt fort) och skulle jag återrapportera allt som hände skulle jag få spendera en vecka bara på att skriva. Istället tänkte jag göra några korta nedslag med korta videoklipp från mötet. För den som vill läsa hela Folkpartiets budgetförslag så finns det här (inklusive en kort sammanfattning)

Jag har valt att fokusera på några specifika områden, och jag kommer att ta dem i den ordning som jag prioriterade dem på fullmäktige. Varför de fick den prioritet de fick kommer jag gå in på under varje specifik punkt.

Kultur- och fritid

Det omrÃ¥de som jag la mest tid och kraft pÃ¥ var kultur- och fritidsnämnden (som dÃ¥ även innehÃ¥ller idrott). Skälet till detta är ganska enkelt; jag sitter som andra vice ordförande nämnden (och är därmed oppositionens representant i presidiet) och jag var talesperson för Folkpartiet i dessa frÃ¥gor pÃ¥ budgetfullmäktige. Dessutom ansvarade jag för underlag och förslag pÃ¥ det här omrÃ¥det när vi tog fram vÃ¥r budget. Det är kort sagt “mitt” omrÃ¥de, och det är frÃ¥gor som jag ägnat mig Ã¥t sedan 2007 (även om jag inte var ansvarig i Folkpartiet för dessa frÃ¥gor 2008 & 2009) och därmed kan jag dem ganska bra.

Som Folkpartiets talesperson fick jag dessutom förmånen att hålla vårt inledningsanförande. Det är ett lite längre anförande (4 minuter istället för 3) där jag kan måla med lite bredare penseldrag utan att behöva gå in på detaljer. I korthet blir det en fyra minuters sammanfattning av varför Folkpartiets budget är den bästa när det kommer till kultur och fritid:

Efter att alla partier haft sina inledningsanföranden kommer den allmänna debatten, där alla ledamöter i fullmäktige kan gå upp och säga det de vill. Här har alla ledamöter två inlägg, på vardera tre minuter. Eftersom fyra minuter är lite för kort för ett inledningsanförande ägnade jag en del av mitt andra inlägg till att komplettera med det som jag inte riktigt hann med i inledningsanförandet:

Jag inledde dock det inlägget med att prata om sådant som vi var överens om. Noterbart är att den teknik som används för att spela in (och sända) våra fullmäktigemöten har vissa problem. Det är inte direkt första gången som kameran visar fel bild, även om det den här gången var en ganska kort stund. I mitt tredje (och sista) anförande utvecklade jag våra resonemang om lokaler kontra verksamhet; yta kontra innehåll:

Förskolenämnden

Normalt sett skulle jag kanske inte satt Förskolenämnden som prioritet 2; det är fortfarande ett ganska nytt omrÃ¥de för mig och jag är “bara” ersättare i nämnden. Men, eftersom vÃ¥r ordinarie ledamot i nämnden, IngMarie Bohmelin, inte sitter i fullmäktige sÃ¥ fick jag förmÃ¥nen att vara partiföreträdare även här, och dÃ¥ fick även omrÃ¥det en högre prioritering frÃ¥n mig.

Fördelen med att vara partiföreträdare är att man dessutom får två inlägg förutom inledningsanförandet. Det gör att man kan hinna med sådant som man inte riktigt hann med i sitt första inlägg. Här fick jag då möjligheten att fortsätta argumentera för att vi borde anställa två genuspedagoger till förskoleverksamheten.

I det tredje inlägget kunde jag sedan utveckla vad begrepp som minskade barngrupper och färre barn per pedagog egentligen innehåller; hur dessa två hänger ihop. Jag anmärkte även på att minoritetsstyrets svar på vår kritik i huvudsak gick ut på att verksamheten är bra; vilket inte är ett tillräckligt svar på de förslag som vi förde fram:

Allmänpolitisk debatt

När det kommer till nämnderna i sig brukar jag dock räkna kommunstyrelsen till den viktigaste. Det är den enda nämnd som kommunallagen kräver att man har, och det är det närmaste en regering som finns i kommunen. Att sitta i kommunstyrelsen var mitt drömuppdrag 2006 och det var med stor glädje som jag tackade ja till att vara ersättare där, och det är ett uppdrag som jag prioriterar högt i min kalender. Däremot är jag inte partiföreträdare här, utan av naturliga skäl är det vÃ¥r gruppledare Johan StorÃ¥kers som företräder partiet här. Därför kommer den debatten “bara” trea pÃ¥ min prio-lista.

Eftersom jag ansvarade för att ta fram de siffror som vår budget baserades på, där vi först räknar fram vilket reformutrymme vi kan tänkas ha, fokuserar mitt första inlägg ganska hårt på just siffror och de svårigheter som vi hade som opposition eftersom minoritetsstyret gav oss ett väldigt dåligt underlag. Det blir ganska mycket siffertuggande i mitt inlägg, men just eftersom det handlar om de siffror som bygger upp en budget är det svårt att undvika. I inlägg två valde jag att följa upp kring investeringsbudgeten eftersom kommunen har ett väldigt stort åtagande de närmaste åren.

I just det här fallet valde jag dessutom att ha med den replikväxling som blev på mitt inlägg. I de flesta fall har jag inte tagit med replikväxlingen, eftersom jag inte tycker den tillför så mycket, men i det här fallet tycker jag att det blev en ganska intressant replikväxling mellan mig och Jonas Nygren, som är kommunstyrelsens ordförande.

Stadsbyggnads- och miljö

När vi tappade makten 2008, pga två ledamöter i fullmäktige som svek väljarna, gjorde vi en skiftning inom partiet. Vår dåvarande gruppledare, Nina Lundström, och jag bytte då ansvarsområden med varandra där Nina tog över kultur och fritid och jag tog över stadsbyggnads. 2010 fick jag återigen ansvar för kultur och fritid och ungefär samtidigt lämnade jag över ansvaret för stadsbyggnadsfrågor till Henrik Persson. Men, om man drivit frågor inom ett visst område i flera har man givetvis ett intresse för området, så jag fortsätter hålla mig á jour även om det numera är Henrik som driver våra frågor här.

Här blev också en tydlig koppling till investeringsbudgeten eftersom en stor del av investeringarna ligger i just denna nämnd. Här blev det dessutom en replikväxling med Jan Jogell (stadsbyggnadskommunalråd) som jag dock inte har med. Men, i korthet verkar det finnas en viss samsyn kring att vi behöver göra någonting åt snödeponin i kommunen som fungerar dåligt.

Slutligen följer jag upp med en fråga kring strandpromenaden där jag fortfarande inte tycker att jag fått något vettigt svar kring när den kan tänkas öppna igen och hur länge som styret tycker att det är ok att den inte är tillgänglig. Jag går dessutom in på varför Folkpartiet är emot den planerade ombyggnationen av Duvboskolan.

Skolan

Den sista nämnden i min prioriteringslista var skolan, och det kan kanske framstå som lite märkligt att en Folkpartist inte har den frågan högst. Men, det har att göra med att jag inte ägnat mig åt skolfrågor särskilt mycket. Dessutom är vår gruppledare partiets företrädare i de här frågorna, så min roll blir mer att stötta honom genom mitt inlägg.

Avslutning

Som avslutning; detta var bara nÃ¥gra korta nedslag i debatten. För den som vill se hela debatten — inklusive alla replikväxlingar — sÃ¥ finns debatten pÃ¥ kommunens hemsida. Men, ha dÃ¥ i Ã¥tanke att det mötet tog över 13 timmar och även om vi hade tvÃ¥ pauser (lunch och middag) sÃ¥ är det ganska mycket att lyssna igenom om man tänkt se hela fullmäktige.

Moderna cykelparkeringar

Sundbybergs kommunfullmäktige tog nyligen en ny budget; denna gång för 2014. En av de saker som en budget innehåller, men som tyvärr diskuteras väldigt lite i kommunfullmäktige är investeringsbudgeten.

Det är egentligen lite konstigt. Styrets budget innehåll investeringar på nästan 2 miljarder över tre år och vår budget innehöll investeringar på några hundra miljoner mindre. Detta har ingen inverkan på driftsbudgeten på kort sikt, eftersom det finansieras via eget kapital och lån, men med stora åtaganden kommer lånen att växa; vilket ger finansiella kostnader, dvs räntekostnader; vilket i sin tur påverkar framtida driftsbudgetar.

Men, jag börjar komma från ärendet. Som opposition kan man antingen fokusera på enbart driftsbudgeten, vilket är den prioritering som både M, V och SD gjorde. De hade antagligen olika resonemang för detta, men det innebär att man godtar den långsiktiga planering som styret gör.

Eller sÃ¥ fokuserar man pÃ¥ bÃ¥de drifts- och investeringsbudget, vilket kräver mer arbete. FrÃ¥n Folkpartiet ville vi visa att vi hade egna — och andra — idéer om vad kommunen ska investera i. Det gjorde att vi skar bort en del investeringar (exempelvis ca 150 miljoner pÃ¥ ombyggnad av Duvboskolan) för att istället göra andra satsningar (exempelvis en skola pÃ¥ Duvmossen vilket är en bättre och billigare lösning pÃ¥ lokalbristen för Duvboskolan)

En av de investeringar som jag och Henrik Persson la in i investeringsbudgeten redan till budgeten för 2013 (som då togs 2012, då vi båda satt i stadsbyggnadsnämnden) var en satsning på någon form av övervakad cykelparkering. Vi valde att fokusera på en ganska enkel (och billig lösning) som egentligen är en förenklad variant av den som finns i nedanstående videoklipp:

Den går att förenkla ned till en klart lägre kostnad än de hade i Washington, och det skulle antagligen gå att driva den (inledningsvis) med hjälp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Efter några år kan man utvärdera och se om det är värt att permanenta, och då stiger givetvis kostnaden för arbetskraft eftersom arbetsmarknadspolitiska åtgärder enbart bör användas under en begränsad tid.

Men, vill man vara riktigt ambitiös, och verkligen ha ambitioner, så är denna lösning från Japan verkligen intressant. (Videon är på japanska, men innehållet går att förstå ändå.)

Tekniskt borde den inte vara något problem i centrala Sundbyberg, även om man måste välja lokalisering så att man inte krockar med tunneln för tunnelbanan, men det borde inte vara några större problem. Däremot är antagligen investeringskostnaden ganska hög.

Tyvärr är det väldigt svårt (för att inte säga omöjligt) att få socialdemokraterna att våga prova någon form av ny teknik. Genom åren har vi från Folkpartiet kommit med ett antal förslag som sågats av det enkla skälet att det är för modern teknik. Men, efter valet 2014 borde vi kunna få ändring på det.

Detaljplaner och bygglov

En fråga som kan framstå som ganska torr och tråkig på papperet, men som är klart intressantare än namnet anger är bygglovsärenden. I korthet hänger det ihop så här:

1. Ett område har en detaljplan. Denna detaljplan anger vad som får byggas där, och vad som inte får byggas där. Om ett område är detaljplanelagt som B (Bostäder) får man inte bygga byggnader ämnade för H (Handel) eller K (Kontor). Detta i korthet, mer info på Wikipedia

2. När någon sedan vill bygga i ett område så lämnar man in en bygglovsansökan. Denna prövas mot detaljplanen. I Sundbybergs fall provas detta av Stadsbyggnads- och miljönämnden. Om ett bygglov är enligt detaljplan så ska det bifallas (med vissa begränsningar) och är det inte enligt detaljplan så ska det avslås. Detta är ren myndighetsutövning och politiker ska inte blanda in politik här. Mer om bygglov på Wikipedia

3. Ibland kan bygglov ges trots att detaljplanen inte följs. Detta om avvikelsen mot detaljplan anses som ringa. Här finns ingen exakt definition, och ett antal fall har tröskats igenom rättsliga instanser för att bedöma om någonting är en ringa avvikelse eller ej.

4. Slutligen är det inte alltid nämnden som fattar beslut. Vissa bygglov kan exempelvis delegeras till tjänstemän. Detta för att skynda på processen och för att minska antalet bygglov som nämnden som måste behandla.

Ett exempel på allt ovanstående är nu uppe i Exploateringsutskottet, där förslaget från styret är att man ska ge stadsbyggnadsnämnden i uppdrag att ändra en detaljplan i Duvbo. Bakgrunden är denna:

I maj 2005 togs ett bygglov i Duvbo på delegation. Låt oss kalla adressen ifråga för X-vägen, för att hålla frågan på en generell nivå istället för att gå in på ett specifikt ärende. Här är det problematiskt att bygglovet ens kunde tas på delegation, då Duvbo är ett s.k. riksintresse och att därmed striktare detaljplan finns här. Just för områden som är riksintressen borde inga bygglov (eller rivningslov) tas på delegation utan alla sådana borde gå upp i nämnden.

När jag satt i stadsbyggnads (förra mandatperioden) drev jag (och Folkpartiet) just den linjen; att alla bygg- och rivningslov i Duvbo borde tas i nämnden och att delegationen borde återtas. Tyvärr bifölls inte min linje.

Problemet här — förutom att delegation gör att vÃ¥ra politiker inte har koll pÃ¥ vilka bygglov som är aktuella — var att bygglovet var felaktigt. Efter att byggnationen var klar överklagades bygglovet, och bygglovet revs upp. Vi hade därmed ett svartbygge pÃ¥ X-vägen, och felet lÃ¥g hos Sundbybergs kommun som utfärdat ett felaktigt bygglov.

Vi hoppar framÃ¥t i tiden, till maj 2009. DÃ¥ kom bygglovet upp igen; denna gÃ¥ng dock i nämnden där det borde ha behandlats redan frÃ¥n början. Nämnden valde dÃ¥ att bevilja bygglov, eftersom de ansÃ¥g att avvikelsen mot detaljplan var “ringa”. Det fanns ett parti som röstade nej till detta, och till och med reserverade sig mot beslutet, och det var Folkpartiet. När jag läste detaljplanen kunde jag inte hÃ¥lla med om att avvikelsen var ringa, och bygglovet borde därmed avslÃ¥s. Det var ocksÃ¥ den linje som jag drev i nämnden, men inget annat parti anslöt sig till Folkpartiets linje.

Därmed beviljades bygglov, och tillbyggnaden slutade därmed vara ett svartbygge. Kommunen hade dessutom räddat ansiktet eftersom det var kommunens fel att den här situationen hade uppstått.

Men, låt oss hoppa framåt i tiden igen. Även detta bygglov överklagades nämligen, och nu har det avgjorts i högsta instans. I maj 2012 konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att jag hade haft rätt; det här var inte en ringa avvikelse från detaljplanen och kommunen hade inte rätt att ge bygglov. Därmed fanns inget bygglov, och tillbyggnaden på X-vägen var nu återigen ett svartbygge.

Det här är då ganska illa för kommunen. Man har inte bara gjort bort sig och gett ett felaktigt bygglov, utan man har gjort det två gånger i rad. Det är dessutom illa för den medborgare som sökt bygglov. Hen har nu två gånger fått bygglov, och tillbyggnaden är sedan länge klar. Om det fortsätter räknas som ett svartbygge måste denna medborgare nu riva tillbyggnaden och återställa byggnaden, någonting som givetvis kostar (och som kan vara svårt att få banklån för eftersom det inte ökar värdet på huset)

Då är kommunens plan istället att man ska ändra detaljplanen. Om denna ändras så att tillbyggnaden är enligt detaljplan så kan ett nytt bygglov utfärdas; ett bygglov som inte borde kunna avslås i rättslig instans eftersom det nu är i enlighet med detaljplan.

Men, då är problemet att en detaljplan ska givetvis inte ändras för att täcka upp för tidigare misstag. Man kan givetvis ändra detaljplanen för Duvbo, men då är det viktigt att Duvbos unika profil bevaras. Jag tror (och hoppas) att man kan göra en detaljplaneändring som säkerställer Duvbos profil, men då ska ändringen ske utifrån det perspektivet; inte utifrån att kommunen ska försöka korrigera för tidigare misstag.

Med tanke på hur illa Socialdemokraterna skött den här frågan tidigare är jag osäker på om de kan ro i land detta. Jag tycker dock att det kan vara värt att ge stadsbyggnadsnämnden en chans att korrigera tidigare misstag, men jag kommer att hålla ögonen på den här frågan. Jag är minst sagt irriterad över hur illa det här bygglovet skötts hittills och hade man bara lyssnat på Folkpartiet så hade vi inte varit i den här besvärliga situationen.

Kommunstyrelse 2012-04-10

Det var kommunstyrelse igår och i kommunal politik upplever jag det som att kommunstyrelsebeslut sällan får den uppmärksamhet som de borde få. Rent formellt fattas de flesta viktiga beslut i kommunfullmäktige, men det är i kommunstyrelse som besluten grundläggs och de beslut som fattas i kommunstyrelsen går sällan att påverka när de väl kommer till kommunfullmäktige.

Därför borde vi oftare diskutera politiska frågor innan de kommer till kommunstyrelsen; eftersom det är här som det ibland kan finnas en möjlighet att påverka. Det är också därför som jag till och från skriver om vad som händer i kommunstyrelsen. Dess möten är inte öppna (vilket däremot kommunfullmäktige är) men däremot är besluten offentliga, precis som i vilken annan nämnd som helst.

Jag väljer här att lyfta några specifika frågor som jag tycker är extra intressanta av olika skäl, framförallt då ekonomin, en integritetsfråga (kameraövervakning), några motioner och några medborgarförslag.

Ekonomin

Om vi börjar med ekonomin så bestod den egentligen av två punkter; årsredovisning 2011 och månadsrapport för februari 2012. Båda dessa kan egentligen sammanfattas med två ord; bra och dåligt. Det som är bra är att kommunen visar ett stabilt resultat med tydliga överskott. Det behövs inga akuta nedskärningar och vi har ett överskott i finanserna.

Men, det dÃ¥liga är att dessa överskott skapas genom exploateringsintäkter. Sundbyberg förbättrar sina resultat genom att sälja byggrätter och i Sveriges — till ytan — minsta kommun sÃ¥ säljs det som vi har minst av, dvs yta. Det ger en injektion i ekonomin nu, men som alla ändliga resurser sÃ¥ tar även exploateringsintäkter slut förr eller senare.

Att vi då har en ekonomi som hålls uppe av exploateringsintäkter gör att kommunen får det svårare att klara ekonomin när dessa väl tar slut. Att få en exploateringsintäkt innebär att en framtida möjlig intäkt tas ut nu, och om man inte lägger undan dessa intäkter för att ha till sämre dagar så riskerar man hamna i ett sämre läge i framtiden.

Detta i sin tur beror pÃ¥ att politiken har en mandatperiodsbaserad ekonomi. De som styr nu behöver bara ta ansvar för ekonomin den här mandatperioden. Hur det ser ut nästa mandatperiod är en frÃ¥ga för de som styr nästa mandatperiod. Man talar om börsföretag ibland om kvartalsrapportbaserad ekonomi, där man enbart ser pÃ¥ den ekonomiska utvecklingen fram till nästa kvartalsrapport — eftersom det är detta som mÃ¥nga aktieägare är intresserade av — men är den mandatperiodsbaserade ekonomi som finns i politiken verkligen sÃ¥ mycket bättre?

På kort sikt är jag inte oroad för Sundbybergs ekonomi. Vi (dvs Folkpartiet och alliansen) lade grunden för en god ekonomi genom den ekonomiska uppstädning som vi gjorde 2007 men den grunden behöver underhållas och det gör inte det nuvarande styret. När kommunen visar överskott före exploateringsintäkter de flesta år under en mandatperiod så har kommunen en stabil ekonomi, men det ekonomiska läget har inte Sundbyberg och det riskerar att straffa sig om vi fortsätter ha svaga styren som inte kan hålla i pengarna.

Integritet

Kommunpolitik är sällan ideologisk och det är oftast praktiska frågor som ska behandlas, men ibland dyker det upp frågor med ideologisk botten. Kameraövervakning är en sådan, där kommunen är remissinstans vid ansökningar om kameraövervakning.

Här upplevde vi i Folkpartiet under flera år att denna fråga inte fick den behandling den behövde och där vi var på väg ut på ett sluttande plan där vi blev mer och mer generösa med vad vi tillät. Därför drev Folkpartiet under flera år frågan om att vi borde ha en kameraövervakningspolicy, så att kommunen skulle hålla samma linje hela tiden och så att vi var tydliga med vad vi ville tillåta och när vi ansåg att övervakningen kränker integriteten.

Från början var vi ganska ensamma i den kampen, även om det var enkelt att få med övriga allianspartiet på vår linje, och vår ursprungliga motion blev nedröstad av S+MP+V. Efter valet 2010 svängde dock Vänsterpartiet i frågan och när även MP anslöt till vår linje så fanns det en tydlig majoritet för en kameraövervakningspolicy och till slut hade kommunen en sådan. Denna policy används när någon söker tillstånd för kameraövervakning i kommunen. Det har lett till att det finns en tydlig linje för vad vi avstyrker (framförallt då kameraövervakning som går in i det offentliga rummet) och vad vi tillstyrker (övervakning inne i privata lokaler framför allt).

Policyn skulle fortfarande kunna förbättras; när vi väckte frågan under förra mandatperioden så fanns en informationsplikt mot fullmäktige med i vårt förslag och den informationsplikten fick vi aldrig igenom. Men, situationen är bättre nu än innan Folkpartiet började driva frågan.

Motioner

Det fanns även två motioner att behandla som hade Folkpartiet som avsändare (den ena dock i samarbete med Moderaterna). Den första motionen, som är en FP-motion, handlade om att kommunen behöver införa ett cykelbokslut. Folkpartiet har länge drivit cykelfrågor i Sundbyberg och kommunen har blivit bättre på just cykelfrågor, men det är fortfarande en för dålig uppföljning av vad som gjorts (och då särskilt visavi vad som beslutats) och vilka resultat vi fått. Därför ville vi se ett cykelbokslut för att följa upp de beslut som fattas de senaste åren.

Den andra motionen, som vi skrev och lämnade in tillsammans med Moderaterna, handlar om att ta fram en handlingsplan för brott mot äldre. Givetvis är alla former av brottslighet förkastligt och ska stävjas, men vi är extra oroade av den brottslighet som riktar sig mot äldre. En vanlig metod är att gärningsmännen (som givetvis kan vara kvinnor också) utger sig för att komma från hemtjänst eller hemsjukvård och här menar vi att kommunen kan bidra till att minska dessa brott genom att göra det svårare för dessa gärningsmän att lura äldre att de kommer från hemtjänsten. Det kan handla om förbättrad information till våra äldre, gärna i kombination med åtgärder som identifierar eller legitimerar vår personal så att de äldre ska kunna vara säkra på att personen som ringer på verkligen är från hemtjänsten.

Denna motion föreslår kommunstyrelsen bifall på vilket gläder oss. Det är en viktig fråga och ett bifall till motionen är ett första steg på vägen mot en tryggare tillvaro för våra äldre.

Medborgarförslag

Slutligen var det ett antal medborgarförslag. Medborgarförslagen är intressanta eftersom det ger medborgarna en direkt kanal in i den kommunala demokratin, där man som medborgare faktiskt skulle kunna få en möjlighet att påverka. Det förutsätter dock att politikerna faktiskt respekterar medborgarna och behandlar förslagen med den respekt de förtjänar.

Visst, det kommer en del riktigt dåliga förslag ibland och dessa kan man givetvis avfärda med ett kort (men artigt) svar. Sedan finns det ett antal förslag som föreslår samma sak (fartbegränsningar på vissa vägsträckor får vi ett antal av varje år) men dessa bör då behandlas ordentligt första gången, och sedan kan man gå på rutin när det kommer likartade förslag.

Jag tycker dock inte att man alltid ger förslagen den grundläggande behandling som de förtjänar. Om vi tar fartbegränsningar som exempel så kan givetvis inte alla gator ha 30-gräns och vi kan inte hålla på och installera fartgupp överallt (bland annat för att ge våra yrkestrafikanter, ex.vis busschaufförer, en dräglig arbetsmiljö) men styret är aldrig beredda att ta det här extra steget.

Från Folkpartiet har vi flera gånger föreslagit att man ska göra försök med dynamiska farthinder, men alltid fått nej på detta. Dessa är ett utmärkt sätt att dämpa farten utan att försämra arbetsmiljön för yrkeschaufförer, men S & MP röstar alltid ned dessa förslag när vi tar upp dem. Vi har också föreslagit s.k. semibevakade övergångsställen på Tulegatan som ett sätt att öka säkerheten för de gående (istället för de farthinder och fartbegränsningar som föreslogs i ett medborgarförslag) men även detta röstade styret ner.

Vi har på det här kommunstyrelsemötet valt att specifikt lyfta fram två medborgarförslag som vi tycker är extra bra; dels ett medborgarförslag om att införa försök med ägarlägenheter och dels ett förslag om att flytta kommunhuset. Just ägarlägenheter är sorgligt bortglömda i Sundbyberg och vi tyckte att det här var ett utmärkt förslag.

Att flytta kommunehuset till centrala Sundbyberg var en fråga som vi drev förra mandatperioden och det gläder oss att fler delar vår åsikt att nuvarande placering inte är helt optimal. Båda medborgarförslagen skriver vi om på vår hemsida.

Demokrativecka och kommunal chatt

Den här veckan är det lokal demokrativecka i Sundbyberg, vilket innebär att kommunen åtagit sig att försöka främja lokalt inflytande och demokrati.

Jag är lite kluven till projektet. Å ena sidan tycker jag att det är positivt att man försöker stärka medborgardialogen, men å andra sidan finns risken att det mest blir plakatpolitik av det hela och sedan när veckan är slut så återgår man till de vanliga rutinerna. Dessutom tycker jag att en hel del av aktiviteterna är väldigt halvhjärtade och att det ofta blir tydligt att det är just plakatpolitik man vill syssla med; att man gärna vill framstå som lyssnande och framsynta men att man helst skulle slippa ha kontakt med medborgarna.

I vilket fall, en av kampanjerna är att kultur- och fritidsnämnden har öppet sammanträde på torsdag, vilket innebär att man kan komma och lyssna. Tyvärr får man inte delta i diskussionerna utan man får enbart möjlighet att lyssna passivt. En annan aktivitet är att kommunen arrangerar en chatt mellan 15.00 och 16.00 varje vardag den här veckan. Jag kommer att delta på torsdag, och då går det att ställa frågor direkt till mig för den som så önskar.

För den som — liksom jag — tycker att 15-16 är en ovanligt dÃ¥lig tid eftersom man dÃ¥ oftast är pÃ¥ jobbet (själv utnyttjar jag möjligheten att flexa ut tidigt frÃ¥n jobbet för att kunna delta) sÃ¥ pÃ¥minner jag om att jag pÃ¥ min blogg har en funktion för att chatta direkt med mig, vid de tillfällen dÃ¥ jag är online. Vilket oftast är pÃ¥ helger och kvällstid (och det syns direkt om jag är online eller ej)

Dessutom har min chatt fördelen att den inte är filtrerad; det går alltså att ställa vilka frågor man vill. Sedan finns det givetvis frågor som jag inte kan besvara, eller frågor som jag inte vill besvara, men min ambition är att besvara de frågor jag får.

Studentbostäder

Uppdatering: Även SvD skriver om bristen på studentbostäder.

En av de första frågor som jag var engagerad inom när jag hade flyttat till Sundbyberg var frågan om studentbostäder. Eftersom jag har en bakgrund inom studenpolitiken (den studentfackliga, så som den bedrivs av bland annat teknologkårerna) och dessutom hade suttit två år i styrelsen för Stångåstaden (Linköpings kommunala bostadsbolag, som även har ett stort antal studenbostäder) var det en naturlig fråga för mig.

Därför blev jag väldigt glad när Nina Lundström i september 2002 (vilket rent formellt tillhör mandatperioden 98-02 eftersom fullmäktige byts den 1/11 efter val och nämnderna byts 1/1 Ã¥ret efter) lade ett yrkande om att “kommunen skulle inventera sitt markinnehav för att se om det gick att omvandla tomma lokaler till studenbostäder”. Detta eftersom vi dÃ¥ hade gott om tomma affärslokaler och ont om studentbostäder.

Tyvärr omvandlades inga lokaler, men ett resultat blev att ca 70 bostäder i kvarteret banken skulle omvandlas till studentbostäder allt eftersom tidigare hyresgäster flyttade ut. Inte riktigt den mängd studentbostäder som vi hade önskat, men i alla fall ett litet steg på vägen.

Vår ambition var större än detta, och det svar som Folkpartiet hade fått 2002 indikerade att det skulle tillkomma fler studentbostäder i framtiden. Eftersom Socialdemokraterna dessutom hade gått ut i valrörelsen 2002 och lovat satsa på studentbostäder så hade man kanske kunnat tro att det skulle tillkomma fler de närmaste åren.

Mitt intryck under Ã¥ren 2003-2005 var dock att det faktiskt inte tillkom nÃ¥gra studentbostäder alls, sÃ¥ 2006 följde jag upp frÃ¥gan genom att ställa en interpellation i fullmäktige. Det interpellationssvaret är antagligen det kortaste svar som nÃ¥gonsin lämnats i fullmäktige, och det besvarade inte de frÃ¥gor jag ställde. Det enda man kunde utläsa ur “svaret” var att det inte hade skapats nÃ¥gra studentbostäder och att Socialdemokraterna inte var intresserade av att svara pÃ¥ frÃ¥gan om varför.

Föregående mandatperiod

Det var därför lite extra kul när vi vann valet 2006. Äntligen skulle det kanske kunna bli lite ordning på torpet och Folkpartiet skulle kunna bidra till att det skapades studentbostäder i Sundbyberg. Tyvärr tappade vi makten 2007 när två moderata ledamöter i fullmäktige valde att svika väljarna genom att gå över till Socialdemokraterna och tvinga igenom ett maktskifte i kommunen. (Vilket jag inte tänker skriva mer om just nu, det finns ett antal inlägg om detta för den som är intresserad).

Ã…terigen sÃ¥g det ut som om studentbostäder var ett förlorat omrÃ¥de, men eftersom vi hade ett tidigare löfte frÃ¥n Socialdemokraterna — plus att de även i valrörelsen 2006 gÃ¥tt ut och lovat studentbostäder — följde vi upp frÃ¥gan i opposition.

Därför interpellerade Folkpartiet återigen om detta i september 2009, men vi fick fortfarande inget svar på vad som hade hänt med löftena om studentbostäder och det verkade snarare som om utvecklingen hade gått bakåt, dvs under de två senaste mandatperioderna hade det försvunnit fler studentbostäder än vad som tillkommit.

Nuvarande status

SÃ¥ därför lyfter vi frÃ¥gan igen. Det är en viktig frÃ¥ga för mig, men ocksÃ¥ en viktig frÃ¥ga för Sundbyberg. Sundbyberg är en del av Stockholmsregionen och regionen behöver personer med högskoleutbildning. Bristen pÃ¥ studentbostäder gör regionen mindre intressant för blivande studenter och vi riskerar att tappa den kompetens som vi — och regionens företag — behöver. Därför interpellerade jag om frÃ¥gan igen innan sommaren, och nedanstÃ¥ende klipp pÃ¥ YouTube tar upp denna interpellation.

Interpellation har inte besvarats i fullmäktige än, utan den kommer antagligen upp pÃ¥ höstens första fullmäktigesammanträde, i september. Att det rÃ¥der en allvarlig brist pÃ¥ studentbostäder i regionen är inget pÃ¥hitt frÃ¥n vÃ¥r sida, bland annat tas det upp i gÃ¥rdagens DN. Sundbyberg har — som en del av regionen Mälardalen — en del av ansvaret för att det skapas studentbostäder. Men, här har utvecklingen de senaste tre mandatperioderna gÃ¥tt Ã¥t helt fel hÃ¥ll.

Min förhoppning är att min interpellation ska fÃ¥ sossarnas samarbetspartier i fullmäktige — Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet — att vakna och utöva lite pÃ¥tryckning pÃ¥ Socialdemokraterna. Uppenbart är att om frÃ¥gan enbart avgörs av Socialdemokraterna sÃ¥ kommer det inte att skapas nÃ¥gra studentbostäder i Sundbyberg den här mandatperioden. Heller.