Studentbostäder

Uppdatering: Även SvD skriver om bristen på studentbostäder.

En av de första frågor som jag var engagerad inom när jag hade flyttat till Sundbyberg var frågan om studentbostäder. Eftersom jag har en bakgrund inom studenpolitiken (den studentfackliga, så som den bedrivs av bland annat teknologkårerna) och dessutom hade suttit två år i styrelsen för Stångåstaden (Linköpings kommunala bostadsbolag, som även har ett stort antal studenbostäder) var det en naturlig fråga för mig.

Därför blev jag väldigt glad när Nina Lundström i september 2002 (vilket rent formellt tillhör mandatperioden 98-02 eftersom fullmäktige byts den 1/11 efter val och nämnderna byts 1/1 Ã¥ret efter) lade ett yrkande om att ”kommunen skulle inventera sitt markinnehav för att se om det gick att omvandla tomma lokaler till studenbostäder”. Detta eftersom vi dÃ¥ hade gott om tomma affärslokaler och ont om studentbostäder.

Tyvärr omvandlades inga lokaler, men ett resultat blev att ca 70 bostäder i kvarteret banken skulle omvandlas till studentbostäder allt eftersom tidigare hyresgäster flyttade ut. Inte riktigt den mängd studentbostäder som vi hade önskat, men i alla fall ett litet steg på vägen.

Vår ambition var större än detta, och det svar som Folkpartiet hade fått 2002 indikerade att det skulle tillkomma fler studentbostäder i framtiden. Eftersom Socialdemokraterna dessutom hade gått ut i valrörelsen 2002 och lovat satsa på studentbostäder så hade man kanske kunnat tro att det skulle tillkomma fler de närmaste åren.

Mitt intryck under Ã¥ren 2003-2005 var dock att det faktiskt inte tillkom nÃ¥gra studentbostäder alls, sÃ¥ 2006 följde jag upp frÃ¥gan genom att ställa en interpellation i fullmäktige. Det interpellationssvaret är antagligen det kortaste svar som nÃ¥gonsin lämnats i fullmäktige, och det besvarade inte de frÃ¥gor jag ställde. Det enda man kunde utläsa ur ”svaret” var att det inte hade skapats nÃ¥gra studentbostäder och att Socialdemokraterna inte var intresserade av att svara pÃ¥ frÃ¥gan om varför.

Föregående mandatperiod

Det var därför lite extra kul när vi vann valet 2006. Äntligen skulle det kanske kunna bli lite ordning på torpet och Folkpartiet skulle kunna bidra till att det skapades studentbostäder i Sundbyberg. Tyvärr tappade vi makten 2007 när två moderata ledamöter i fullmäktige valde att svika väljarna genom att gå över till Socialdemokraterna och tvinga igenom ett maktskifte i kommunen. (Vilket jag inte tänker skriva mer om just nu, det finns ett antal inlägg om detta för den som är intresserad).

Ã…terigen sÃ¥g det ut som om studentbostäder var ett förlorat omrÃ¥de, men eftersom vi hade ett tidigare löfte frÃ¥n Socialdemokraterna — plus att de även i valrörelsen 2006 gÃ¥tt ut och lovat studentbostäder — följde vi upp frÃ¥gan i opposition.

Därför interpellerade Folkpartiet återigen om detta i september 2009, men vi fick fortfarande inget svar på vad som hade hänt med löftena om studentbostäder och det verkade snarare som om utvecklingen hade gått bakåt, dvs under de två senaste mandatperioderna hade det försvunnit fler studentbostäder än vad som tillkommit.

Nuvarande status

SÃ¥ därför lyfter vi frÃ¥gan igen. Det är en viktig frÃ¥ga för mig, men ocksÃ¥ en viktig frÃ¥ga för Sundbyberg. Sundbyberg är en del av Stockholmsregionen och regionen behöver personer med högskoleutbildning. Bristen pÃ¥ studentbostäder gör regionen mindre intressant för blivande studenter och vi riskerar att tappa den kompetens som vi — och regionens företag — behöver. Därför interpellerade jag om frÃ¥gan igen innan sommaren, och nedanstÃ¥ende klipp pÃ¥ YouTube tar upp denna interpellation.

Interpellation har inte besvarats i fullmäktige än, utan den kommer antagligen upp pÃ¥ höstens första fullmäktigesammanträde, i september. Att det rÃ¥der en allvarlig brist pÃ¥ studentbostäder i regionen är inget pÃ¥hitt frÃ¥n vÃ¥r sida, bland annat tas det upp i gÃ¥rdagens DN. Sundbyberg har — som en del av regionen Mälardalen — en del av ansvaret för att det skapas studentbostäder. Men, här har utvecklingen de senaste tre mandatperioderna gÃ¥tt Ã¥t helt fel hÃ¥ll.

Min förhoppning är att min interpellation ska fÃ¥ sossarnas samarbetspartier i fullmäktige — Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet — att vakna och utöva lite pÃ¥tryckning pÃ¥ Socialdemokraterna. Uppenbart är att om frÃ¥gan enbart avgörs av Socialdemokraterna sÃ¥ kommer det inte att skapas nÃ¥gra studentbostäder i Sundbyberg den här mandatperioden. Heller.

Insändare om Landsvägen

I veckans ”Mitt i Sundbyberg” lyckades jag och Henrik Persson fÃ¥ in en insändare om landsvägen och det trafikkaos som rÃ¥der (och har rÃ¥tt) där. Inledningsvis insändaren för den som inte läst den redan:

Om du har problem att läsa insändaren så kan du klicka på bilden.

Både jag och Henrik sitter i stadsbyggnadsnämnden, och vi satt även där förra mandatperioden. Då var dock jag ordinarie och Henrik ersättare och den här mandatperioden har vi bytt så att Henrik är ordinarie. (Ska man vara riktigt noggrann så ersatte jag Nina Lundström 1/1 2008 och hon tog istället över ansvaret för Kultur- och fritidsfrågor som jag hade ansvarat för tidigare)

Jag har skrivit om Landsvägen och tvärbanans sträckning tidigare, bland annat i samband med det pressmeddelande som vi skickade ut i början av 2008; ett pressmeddelande som ledde till en artikel i ”Mitt i Sundbyberg” men tyvärr inte till nÃ¥gra Ã¥tgärder frÃ¥n Socialdemokraterna.

Vilket är pudelns kärna. Att undvika trafikstörningar när tvärbanan byggs är helt omöjligt och tvärbanan tillför sÃ¥ mycket att det är värt en del störningar. Men, störningarna hade kunnat bli mindre och trafikkaoset hade kunnat bli ett begränsat kaos istället för en total trafikinfarkt. Om man bara hade gjort nÃ¥gonting, men det gjorde man inte. Ã…tminstone sÃ¥ räknar inte jag ”stoppa huvudet i sanden och hoppas pÃ¥ det bästa” som en Ã¥tgärd.

Men, de byggde Ã¥tminstone inga cykelbanor pÃ¥ delar av Landsvägen som de ursprungligen tänkte. Däremot försökte de länge förrvärra kaoset genom att bygga ett gigantiskt bergrumsgarage. Förutom det trafikkaos som detta skulle ha lett till — bÃ¥de när det var klart och under själva byggnation — sÃ¥ skulle det ha pÃ¥gÃ¥tt sprängningar i omrÃ¥det under en lÃ¥ng tid, och kommunen skulle ha gÃ¥tt in med ett antal miljoner för att stötta projektet.

Allt som allt ett väldigt tveksamt projektet som enbart stoppades tack vare att Lorryprojektet drabbades av en likviditetsbrist. Hade sossarna fått som de velat så hade man hållit på och sprängt hela förra året.

Under mina tre år som ordinarie ledamot i stadsbyggnadsnämnden (och FP:s gruppledare i nämnden) så förde jag vid ett antal tillfällen fram att vi behövde göra trafikanalyser för att kunna planera trafiken och minska risken för trafikinfarkter, men fick nej på detta. Nu har man åtminstone tagit fram en trafikplan (som är ute på remiss) som förhoppningsvis kan lösa en del problem, men det har tagit Socialdemokraterna över tre år att komma till den punkten.

Vilket är synd, särskilt för de kommuninvånare och näringsidkare som drabbas av att Socialdemokraterna inte är beredda att utöva politiskt ledarskap.

Debatt om upphandlingspolicy

På senaste fullmäktige diskuterade vi bland annat förslaget på ny upphandlingspolicy (som nu är återremitterat för andra gången pga de svagheter som finns i den) och det absoluta krav på praktikplatser som finns med i denna.

En replikväxling uppstod då mellan mig och Bengt Sjöholm (KD) om vad jag egentligen sa. Jag har därför klippt ihop replikväxlingen, inklusive mitt inledande anförande här:

Efter att ni konstaterat att jag hade rätt och Bengt Sjöholm fel så vill jag passa på att be om ursäkt för kvaliteten. Jag provade ett nytt verktyg för att kunna spela in webbsändningen direkt från skärmen, men bildkvaliteten blev inte särskilt bra och det ligger med en reklamruta (eftersom jag inte vill betala för programmet förrän jag utvärderat det ordentligt)

Förvaltaren

Disclaimer: Jag har på bloggen varit (och är) tydlig med att jag framför mina personliga åsikter, och att dessa inte nödvändigtvis sammanfaller med mina offentliga roller. Detta för att vara tydlig med att Folkpartiets åsikter framförs på Folkpartiets hemsida (eller vår blogg) och mina åsikter framförs här.

I just det här inlägget kommer jag huvudsakligen att föra fram mina åsikter som hyresgäst, och jag kommer att göra en tydlig skillnad på hur jag ser på bolaget beroende på om det är politikern Mattias eller hyresgästen Mattias som uttalar sig. Detta för att det är en väldigt tydlig skillnad. I vissa fall tycker politikern Mattias samma sak som Folkpartiet i Sundbyberg, och ibland tycker hyresgästen Mattias samma sak som politikern Mattias. Men, det är skillnad mellan dessa tre.

Förvaltaren ur ett politiskt perspektiv

Under de år som jag varit politiskt aktiv i Sundbyberg har det kommunala bostadsbolaget Förvaltaren förändrats och förbättrats. När jag flyttade hit var bolaget ganska dåligt skött, med höga kostnader, en dålig avkastning på det bundna kapitalet och var ett högriskprojekt med alla de kommersiella fastigheter man hade.

De senaste åren har det dock blivit mycket bättre. Förvaltaren har ombildat bostäder vilket frigjort kapital till investeringar i form av bl.a. renoveringar. Man har skurit ner sina kostnader och har nu en ekonomisk kostym anpassad till verkligheten. Dessutom har man gjort sig av med stora delar av sitt bestånd av kommersiella fastigheter.

Det finns dock mer man borde göra. Till att börja med borde man göra sig av med alla sina kommersiella fastigheter, inklusive Hallonbergens centrum. Förvaltaren borde ägna sig åt bostäder enbart och inte som sossarna vill; ägna sig åt en massa annan verksamhet. Förutom att sälja alla kommersiella fastigheter borde man göra sig av med sina bredbandsbolag och enbart ha kvar ett enda bolag; bostadsverksamheten.

Sedan är det min bestämda uppfattning att Förvaltaren på bostadsmarknaden fortfarande är en för dominerande aktör, och att man borde fortsätta ombilda bostäder. Ingen stadsdel borde ha mer än 50% hyresrätter.

Men, i korthet så är Förvaltaren numera ett välskött bolag med kompetent personal, och om man ska ha kommunala bostadsbolag så börjar Förvaltaren nu likna ett bolag som är värt att behålla. När man väl gjort sig av med all kringverksamhet blir det dessutom ett riktigt bra bolag. Detta skulle kunna jämföras med det Förvaltaren som i raskt takt rörde sig mot konkurs i början av 90-talet.

Förvaltaren ur ett hyresgästperspektiv

Jag flyttade till min lägenhet i Rissne 2007. Jag hade tidigare bott hos en privat hyresvärd i centrala Sundbyberg, men flyttade eftersom lägenheten var för liten och Förvaltaren var de som snabbast kunde ordna fram en trea Ã¥t mig. Det tog inte mÃ¥nga mÃ¥nader i deras kö om man — som jag — var beredd att flytta till Rissne. Vilket sÃ¥ här i efterhand förvÃ¥nar mig lite, eftersom jag tycker att Rissne är ett väldigt trevligt omrÃ¥de, även om det inte finns sÃ¥ mycket restauranger eller butiker här.

Jag trivs dessutom tillräckligt väl i omrÃ¥det för att inte börja leta en ny bostad, trots att det finns ganska mycket hos Förvaltaren som jag stör mig pÃ¥ som hyresgäst. Dessutom är jag lite snÃ¥l och väldigt lat och vill därför inte flytta ”i onödan”. Men, det innebär inte att jag är nöjd med Förvaltaren som hyresvärd, och det finns mycket hos dem som jag stör mig pÃ¥.

Det började redan innan jag flyttade in. Den hyra som jag blev informerad om (som jag tyckte var lite saftig, men som jag var beredd att acceptera) visade sig inte stämma alls. Istället hade de skickat information om vad hyran skulle bli om jag gjorde alla de tillval som de tyckte att jag borde göra; nya golv, nya tapeter, etc. Om jag godtog den standard som redan fanns i lägenheten (och som var god standard) så blev hyran 10% lägre. Gissa vad jag valde?

I samband med att jag skulle skriva pÃ¥ kontraktet sÃ¥ passade jag pÃ¥ att frÃ¥ga om man kunde fÃ¥ hjälp att montera en bänkdiskmaskin. Jag trodde jag skulle fÃ¥ svÃ¥rt att klara mig utan en sÃ¥dan, och bara nÃ¥gon vecka tidigare hade jag dessutom köpt en ny sÃ¥dan eftersom min gamla gÃ¥tt sönder. DÃ¥ — och först dÃ¥ — blev jag informerad om att det redan fanns en diskmaskin i lägenheten. Ok, det var ju kul, men om Förvaltaren bara hade informerat om detta sÃ¥ hade jag inte behövt köpa en ny bänkdiskmaskin; en bänkdiskmaskin som nu hade använts i en vecka och som jag därför tvingades sälja med en ganska kraftig förlust.

Vilket för oss till det stora problemet med att bo hos Förvaltaren; information. Som jag nämnt ovan — i politikersegmentet — har Förvaltaren jobbat mycket med att bli ett bättre bolag, och det märker man även som hyresgäst. Men, deras attityd till information (och till hyresgäster) är fortfarande densamma. Hyresgästerna ska vara jävligt glada att de fÃ¥r äran att bo hos Förvaltaren och om Förvaltaren informerar om nÃ¥gonting sÃ¥ ska detta ses som en ynnest. Att skicka ut information i god tid, eller att föra en dialog med de boende är under Förvaltarens värdighet.

Vilket jag tycker är tråkigt. Förvaltaren berömmer sig gärna om att få goda värden när man gör nöjd-kund-undersökningar, och det kanske man får också. Problemet är bara att jag inte är den enda som skiter i att skicka in dessa undersökningar eftersom jag redan vet att Förvaltaren tänker ignorera klagomål och förbättringsförslag. Jag lämnar gärna feedback som kund, men då vill jag veta att feedbacken faktiskt används också. Så är tyvärr inte fallet hos Förvaltaren. Är man dumdristig nog att ringa och klaga på någonting så får man ett väldigt frostigt mottagande. Däremot ska i ärlighetens namn tilläggas att felanmälningen tidigare fungerade riktigt bra; hur den fungerar nu vet jag inte eftersom jag inte använt den på ett tag.

Om vi fortsätter med information, låt mig ta några exempel till:

  • När Förvaltaren ska in i lägenheten och göra arbeten sÃ¥ fÃ¥r man alltid information om detta sent. Nu har de visserligen installerat nyckeltuber i dörrarna, men tidigare innebar detta alltid en massa krÃ¥ngel med hur man skulle lösa tillträdet just för att framförhÃ¥llningen blev för dÃ¥lig.
  • Tidigare hade vi en Ã¥tervinningsstation pÃ¥ Mjölnerbacken, sÃ¥ att det var relativt enkelt att Ã¥tervinna papper, glas, etc. Denna drog man helt plötsligt in, utan att gÃ¥ ut och informera om detta ordentligt. Hur man ska lösa Ã¥tervinningen om man jobbar dagtid och inte har tillgÃ¥ng till bil har de fortfarande inte informerat om. Nu löste jag problemet genom att köpa en bil, men alla har inte den möjligheten.
  • För ungefär tvÃ¥ Ã¥r sedan gjorde man om kösystemet sÃ¥ att mÃ¥nga tappade sin kötid. Jag har förstÃ¥else för att det gamla systemet hade problem, men dÃ¥ hade man väl kunnat informera i god tid innan man gjorde om systemet eller — ännu hellre — lÃ¥tit kötiden stÃ¥ kvar tills nästa gÃ¥ng man flyttade istället. Men, inte Förvaltaren; här skickade man istället ut information när förändringen var gjord och utan dialog med de boende. Jag har dessutom försökt föra upp den här frÃ¥gan med Förvaltaren som politiker, men de slÃ¥r bara dövörat till om man försöker pÃ¥peka att de kanske hade kunnat sköta frÃ¥gan lite smidigare. Ã…terigen blir det tydligt att Förvaltaren inte ser pÃ¥ hyresgästerna som kunder utan som nÃ¥gra jobbiga typer som man inte vill ha kontakt med.

För oss som bor på Mjölnerbacken och som parkerar i parkeringshuset blev det dessutom extra tydligt hur dåliga Förvaltaren länge varit på att just förvalta, då parkeringshuset länge var i väldigt dåligt skick. Nu är det några andra som sköter det, och jag hoppas att det ska leda till att vi kanske får se lite underhåll av parkeringshuset också. Det skulle verkligen behövas.

Tyvärr verkar underhåll vara ytterligare en svag punkt för Förvaltaren. Just på Mjölnerbacken har det yttre underhållet varit bedrövligt i år. Plogningen har alltid fungerat dåligt, och i år var man väldigt sena med att ta bort grus och sand efter sommaren. Man skyllde då på problem med en upphandling. Även underhållet av grönytor är väldigt dåligt just nu, och jag tror inte att de klippt gräset alls i år. Även här skyller man på en misslyckad upphandling.

Men hallå? Förvaltaren borde väl ha tillräcklig kompetens för att göra en upphandling? Yttre underhåll är inte direkt en komplicerad upphandlingsprocedur (och måste ett allmännyttigt bostadsbolag verkligen upphandla?) och de som drabbas är de boende, där man nu informerar i trapphusen om att det ska lösa sig någon gång i framtiden. Jaha, tack för det liksom.

Så, nej, som hyresgäst är jag faktiskt inte särskilt nöjd med Förvaltaren. Som politiker är det inte min roll att gå in och försöka detaljstyra bolaget (och det är dessutom i formen ett aktiebolag, med aktiebolagslagen som styrande så jag kan inte ens om jag skulle vilja) och som jag angett tidigare så finns det mycket med Förvaltaren som jag är nöjd med; som politiker alltså.

Däremot hoppas jag att min politiska blogg ska uppmärksamma nÃ¥gon hos Förvaltaren pÃ¥ hur flera hyresgäster upplever bolaget. Jag är definitivt inte ensam i min kritik — flera hyresgäster jag pratat med är skitförbannade pÃ¥ exempelvis ändringen av kösystemet — men däremot har jag inte direkt fört anteckningar pÃ¥ hur mÃ¥nga det är.

Det här är definitivt inte Sveriges mest inflytelserika politiska blogg, och inte heller Stockholms. Men nu när Fredrik Antonsson (tokmoderaten) svikit Sundbyberg för Tyresö så kanske jag kan kriga om titeln Sundbybergs mest inflytelserika politiska blogg. Och med den titeln hoppas jag kunna påverka Sundbybergs största hyresvärd; Förvaltaren. Åtminstone lite grann.

Kommunal propaganda, tröskeleffekter och fair trade

Det blir lite blandat i det här inlägget, men pÃ¥ nÃ¥got sätt kändes det fel med rubriken ”gott och blandat”. Därav den nÃ¥got otympliga rubriken.

Kommunal propaganda

Nyligen kom Svenskt näringslivs årliga undersökning om företagsklimatet i landets kommuner. Man kan givetvis ha olika åsikter om hur viktig och relevant denna undersökning är. Jag tycker själv att det är en viktig indikator, men jag är samtidigt medveten om att inte alla delar den bilden.

Samtidigt har näringslivsrankingen varit ett viktigt argument från de styrande i kommunen, en signal om hur duktiga man är. Att vi backade 2008 (som rörde 2007) var man snabba att skylla på det borgerliga styret 2007, och kommunens hemsida brukar gärna lyfta fram hur duktiga vi är.

Men, i den senaste undersökningen — den som kom 2011 men rör Ã¥ret 2010 — sÃ¥ rasade Sundbyberg i rankingen. FrÃ¥n plats 10 till plats 26, som dessutom är en plats sämre än den ranking som vi hade 2008 (för Ã¥ret 2007). Om nu det borgerliga styret misslyckades under 2007 sÃ¥ mÃ¥ste det rödgröna styret ha misslyckats ännu mer 2010.

Låt mig dock återgå till rubriken här; om propaganda. När Sundbyberg nu misslyckas kapitalt i årets ranking så borde det väl vara räfts- och rättarting på kommunens hemsida? Inte direkt. På kommunens hemsida lyckas man framställa det som en framgång att vi nått plats 26. Bland annat skriver man:

– Det är viktigt att vi fortsätter vårt arbete för bättre näringslivsklimat i Sundbyberg. Staden har en stor potential för att kunna locka till sig nya etableringar och jag är övertygad om att det arbete som vi har lagt som grund för att göra Sundbyberg mer företagsvänlig kommer att resultera i bättre resultat i framtiden, säger Siyamak Sajadian (MP), näringslivsrådets ordförande.

Men hallå? Hur kan man framställa det som att kommunen lyckats bra när vi backat 16 placeringar på listan? Läser man enbart på kommunens hemsida skulle man nästan kunna tro att vår ranking förbättrats när sanningen är att vi rasat på listan.

Det enda positiva i sammanhanget är att Miljöpartiet erkänner att det är deras fel.

Fair trade

För några veckor sedan skrev jag en artikel om fair trade och fair trade city; en artikel som jag fick en del positiv respons på.

Jag tänker inte återupprepa mig, eftersom artikeln är ganska färsk, men jag noterar inlägget på SvD brännpunkt om just Fair trade city. I sammanhanget tycker jag att det är värt att uppmärksamma att det inte enbart är Timbro som har kritik mot rättvisemärkt.

Tröskeleffekter

En lite luddig rubrik kanske. Det jag är ute efter är att föra ett resonemang kring när vi gör justeringar för vissa grupper, men därigenom skapar tröskeleffekter som gör att vi permanentar en struktur som vi egentligen var ute efter att åtgärda.

Ursprunget till den här texten var länsförbundets senaste ordförandeträff där ordförande för de olika kommunföreningarna i länet samlades för informationsutbyte och diskussioner. Inbjuden var även Erik Ullenhag i egenskap av ny ordförande för länsförbundet. Erik höll ett intressant anförande, och det är alltid en fröjd att lyssna på Ullenhag; faktum är att jag är övertygad om att vi skulle dubbla våra siffror i nästa val om vi körde enbart reklamfilmer med Erik.

Men, ett av de ämnen som Erik kom in på var den timglas-struktur som finns i svenskt näringsliv där vi har många småföretag och gott om riktigt stora företag. Det som saknas är medelstora företag; de där företagen som kommit förbi småbolagsstorleken men som inte ännu är nästa Ericsson eller nästa Ikea eller nästa H&M.

Nu är detta givetvis en komplex fråga, och det går inte att peka ut en åtgärd, men ett problem som finns är de tröskeleffekter som vi politiker skapat. Ett exempel är det undantag från LAS som finns för små bolag, där man får undanta två personer från turordningsreglerna vid nedskärningar. Det är ett alldeles utmärkt undantag som varit viktiga för småbolag. Men, så fort bolagen passerar den magiska gränsen i antalet anställda så har de inte längre det undantaget. Finns det någon som tror att detta motiverar de bolag som är precis på gränsen till att växa mer?

Det finns andra exempel. I dagsläget måste du upprätta en jämställdhetsplan om du har 25 anställda eller fler (innan den 1/1 2009 var gränsen 10 anställda). En arbetsgivare som har 24 anställda får då en tröskeleffekt om man anställer en person till eftersom man då ska lägga tid och kraft (och pengar) på att upprätta en jämställdhetsplan.

Min åsikt, generellt, är att vi har för många regler, lagar och förordningar för företag och att vi borde skära ner i denna flora. Men, minst lika viktigt är att titta över dessa tröskeleffekter. Om någon lyckas starta ett företag och komma upp i 24 anställda så vill vi givetvis att den företagaren ska bli motiverad att anställa ännu fler; 25 eller 50 eller 100 eller ännu fler. Då behöver vi gå igenom vilka regler som skapar tröskeleffekter.

Detta bör vi dessutom ha i åtanke när vi skapar nya lagar eller ändrar befintliga. Nu senast var det Miljöpartiet som ville avskaffa sjuköneansvaret för företag med färre än 10 anställda. Detta är i sig ett jättebra förslag, och det glädjer mig att MP vill förbättra för småföretagare. Men, vi får en ny tröskeleffekt. Med 10 anställda ska man inte bara betala sjuklönen för denna nya anställda, utan även för de 9 anställda som man tidigare sluppit kostnaden för. Om anställningen i sin tur beror på sjukdomar så blir kostnaden dubbel.

Där Miljöpartiet hade ett bra förslag i sin budget (trots tröskeleffekter) så hade Vänsterpartiet istället ett dåligt förslag med tröskeleffekter. Vänsterpartiet vill avskaffa jobbskatteavdragen (ja, alla fyra) med gigantiska skattehöjningar för de flesta som arbetar. Dock skulle man inte ha skattehöjningar för inkomster på 25.000 eller mindre (med reservation för att jag kan minnas siffran fel).

Givetvis går ett sådant system att skapa rent praktiskt, men det blir gigantiska tröskeleffekter. Den som tjänar precis under gränsen har ingen som helst motivation att jobba mer eller förhandla fram en högre lön, och den som ligger över gränsen är snarast motiverad att sänka lönen.

Det innebär både tröskeleffekter, ökat svartjobbande och ett evinnerligt rundande av skattesystemet genom fringisar och andra löneförmåner. I slutändan kommer det att leda till att staten får in mindre i skatt, så allting som Vänsterpartiet hade tänkt finansiera genom sin ändring av skatterna fryser inne eftersom det inte finns några pengar till det.

Vilket ocksÃ¥ är nÃ¥gonting som man bör ha i Ã¥tanke varje gÃ¥ng som man diskuterar ändringar i skattesystemet; vilka sidoeffekter fÃ¥r det? Ibland ser man — exempelvis — beräkningar pÃ¥ att vi skulle kunna ha ”gratis” kollektivtrafik genom att höja landstingsskatten. Vad dessa beräkningar alltid saknar (förutom att de baseras pÃ¥ inkorrekta siffror) är hur det pÃ¥verkar skatteutjämningssystemet. Om Stockholms läns landsting höjer landstingsskatten med 1 krona sÃ¥ gÃ¥r inte hela höjningen in i landstingets budget utan en del försvinner ut i andra delar av landet.

Fairtrade city — varför inte?

I Sundbyberg pågår en diskussion ifall kommunen ska ansöka om att bli s.k. fairtrade city och frågan torde dyka upp i fullmäktige det närmaste året.

Det är dock inte en fråga som enbart berör Sundbyberg utan i landet finns flera städer som redan är fairtrade city liksom städer där diskussionen förs eller har förts. Men, låt oss inleda med vad fairtrade är och vad det innebär.

Fairtrade

Fairtrade började i Sverige som rättvisemärkt, men sedan ett år tillbaka har man även i Sverige valt att kommunicera den internationella termen Fair trade. I grunden är tanken både vettig och sympatisk; som konsumenter ska vi använda vår konsumentmakt och köpa produkter som producerats under vettiga villkor. De som arbetar på kaffeplantager ska ha tillgång till vettiga arbetsvillkor, barnen ska ha tillgång till skola, etc.

Det stora problemet med fair trade är att man ser den fria marknaden som nÃ¥got negativt, och att man inte förstÃ¥tt hur viktigt globalisering och frihandel varit för att bekämpa fattigdomen. Istället för att hjälpa — exempelvis — fattiga kaffebönder i afrikanska länder att modernisera sitt jordbruk och hitta andra intäktskällor försöker man istället lÃ¥sa världsmarknadspriserna och införa planekonomi pÃ¥ de produkter som man ägnar sig Ã¥t.

Alla som har nÃ¥gon som helst kunskap om hur planekonomi fungerar — eller snarare inte fungerar — inser ganska snabbt att detta inte är en särskilt lämplig modell. Istället för att följa världsmarknadspriser — och erbjuda ett prispÃ¥slag pÃ¥ detta för de som erbjuder sina anställda bra villkor och erbjuda hjälp med omställning för de som inte kan möta konkurrensen — försöker man sätta en miniminivÃ¥ pÃ¥ rÃ¥varupriset för de distributörer som ingÃ¥r i fair trade.

Detta i sin tur innebär att de som deltar i systemet kan slÃ¥ ut andra producenter. Om man överproducerar en vara — exempelvis kaffe — sÃ¥ att rÃ¥varans pris sjunker under den garantinivÃ¥ som fair trade erbjuder sÃ¥ slÃ¥r man ut de kaffebönder som inte ingÃ¥r i fair trade; detta eftersom de inte har tillgÃ¥ng till denna prisgaranti.

Som konsument känns det givetvis bra att köpa kaffe som är rättvisemärkt, då man tror att man hjälper fattiga kaffebönder, men istället betalar man ett extra pålägg som dels går till administration av fair trade systemet (att betala lönen för en tjänsteman i Sverige var kanske inte anledningen till att man köpte rättvisemärkt kaffe) och till att hålla olönsamma kaffeplantager under armarna samtidigt som bättre fungerande plantager slås ut.

Om vi fortsätter med kaffe som exempel så kan vi i rapporten Vad rättvisemärkt inte berättar (PDF) (ISBN 978-91-7566-525-2 , Timbro förlag) läsa bland annat:

Men är det inte då, precis som Rättvisemärkt säger, vettigt att ge producenterna ett fast pris så att de slipper osäkerheten på kaffemarknaden? Jo, det är det. Faktum är att kaffemarknaden är så pass instabil att få, om ens några, hade odlat kaffe utan någon form av försäljningsgaranti. Just därför erbjuder multinationella företag garantipriser till sina kaffeproducenter.

Men garantipriser försäkrar inte bönder mot de långsiktiga, strukturella förändringar som sker på kaffemarknaden. Och under det senaste decenniet har mycket förändrats. Gynnsamt klimat och teknisk utveckling i länder som Vietnam och Brasilien har gjort att samma arbete som förr sköttes av 1 000 personer nu kan hanteras av 5 personer och en skördetröska.

Den ökade produktiviteten har gett sänkta priser. Självklart blir det svårt för mindre jordbruk att konkurrera mot sådan effektivitet. Konsekvensen? Bara i Centralamerika har 200 000 bönder förlorat sina jobb de senaste fem åren.

Vilket givetvis inte är roligt för de som förlorat sitt jobb. Men, nu var väl poängen med rättvisemärkt att säkerställa goda villkor för de som jobbar som kaffebönder? Inte att säkerställa att de som jobbar med kaffeodling kan göra det om 10, 20 eller 30 år? Att 200.000 personer förlorat sitt jobb i Centralamerika är dock ett problem för just de 200.000 personer som förlorat sitt jobb. För att se hur det ser ut globalt måste vi dock läsa nästa stycke:

Rättvisemärkt har rätt i att fasta priser skulle ha skyddat dessa bönder från konkurs. Men att förespråka en sådan lösning är att bara berätta halva sanningen. För under samma period som bönder i Centralamerika förlorade sina jobb, kom en våg av välstånd till Vietnam. Från att ha varit 300 000 personer som arbetade i kaffeindustrin 1999, försörjer sig i dag 4–5 miljoner vietnameser på samma industri.


Hade Rättvisemärkt fått bestämma, det vill säga att bönderna erbjudits ett fast pris, skulle denna utveckling aldrig ha skett. Bönderna i Centralamerika hade fortfarande odlat kaffe med 300 år gammal teknik och de vietnamesiska bönderna, ja, de hade inte odlat alls.

Och då blir bilden med ens ännu sämre för rättvisemärkt och den planekonomiska delen av deras koncept framträder; att förhindra utveckling och höjning av välstånd genom att konservera gamla strukturer och metoder.

Timbropropaganda

Jag inser givetvis att jag riskerar att få kritik om att jag för vidare högerpropaganda eller Timbropropaganda genom att citera en rapport från Timbro. Men, rapporter från Timbro är givetvis varken bättre eller sämre än andra rapporter. Det man ska titta på är vilket faktaunderlag man utgått ifrån, och vilka olika slutsatser som dras. I det här fallet drar jag samma slutsatser som författarna.

Men, för all del, vi kan titta på en annan rapport. I det här fallet rapporten Vad uppnås med rättvisemärkning? (PDF) (utgiven av Agrifood, som i sin tur är ett samarbete mellan SLU och LU). Den skriver bland annat:

Sammanfattningsvis har Fairtrade vissa positiva effekter. […] Dock finns att antal svagheter. Framför allt kan ett minimipris aldrig komma att omfatta nÃ¥got större antal fattiga jordbrukare. Fairtrade är och förblir därför en nischmarknad för ett fÃ¥tal producenter och ett begränsat antal produkter. Därmed kan märkningen aldrig fÃ¥ nÃ¥gon betydande effekt pÃ¥ världens fattigdom. Dessutom är Fairtrade ineffektivt bÃ¥de när det gäller att transferera resurser frÃ¥n konsument till producent och när det gäller att hantera övriga problem som till exempel bristande kredit och för fÃ¥ skolor.

Detta skulle man kunna sammanfatta som att ambitionen är god, men att resultaten saknas. Viktigast är dock följande passage i rapporten:

Avslutningsvis har märkningen vissa positiva effekter i liten skala, men modellen kan inte skalas upp till större volymer. Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för uländerna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.

Och där kommer vi in pÃ¥ problemets kärna för rättvisemärkning; den fÃ¥r konsumenter att tro att de hjälper utvecklingsländer när effekten istället riskerar att bli den motsatta. Vill man stötta utvecklingsländer — vilket jag vill — bör man arbeta för en ökad globalisering och frihandel; ingenting annat. Att handla rättvisemärkt handlar enbart om att döva ett dÃ¥ligt samvete och är en ”feelgood-handling”.

Kaffe, kaffe, kaffe

Innan jag går in på fairtrade city vill jag bemöta ett problem med det resonemang som jag fört i första halvan, och det är fokuset på kaffe. Jag valde kaffe som råvara eftersom det var det jag tyckte det fanns mest data på och det är en råvara som man inte kan ställa om till (eller från) på ett år, utan det kräver lite långsiktigare investeringar.

Men, resonemanget kan föras kring vilken rÃ¥vara som helst som är rättvisemärkt. En annan rÃ¥vara som är intressant är bomull, som även den finns som rättvisemärkt vara. Det stora problemet med bomull är dock inte om den är rättvisemärkt eller ej, utan dess miljöbelastning. För ett kilo bomull krävs det — om produktionen sköts pÃ¥ billigast vis — 350 liter vatten och ett kilo kemikalier för att förvandla bomullsfibrerna till bomullstyg. Om detta görs i en miljö som saknar rening sÃ¥ rinner dessa kemikalier rakt ut i marken och de som arbetar med produktionen drar pÃ¥ sig skador av arbetet.

Dessutom ska denna bomull odlas. För att odla ett kilo bomullsfibrer krävs minst 10.000 liter vatten. Hur viktig är då rättvisemärkningen om din bomullsskjorta gjort slut på 10.000 liter vatten i ett utvecklingsland (som ofta har brist på rent vatten) och dessutom släppt ut ett kilo kemikalier i marken?

Förutom att vi i högre utsträckning borde välja tyger av andra material (ull, lin, hampa, etc) och minska vÃ¥r konsumtion av textilier sÃ¥ uppstÃ¥r det ett problem om konsumenten gÃ¥r pÃ¥ rättvisemärkt när han eller hon handlar kläder. Det är nämligen sÃ¥ mycket viktigare — bÃ¥de för oss och för utvecklingsländerna — att vi väljer ekologiskt framställd bomull. Ett första steg du kan ta som konsument här är att gÃ¥ pÃ¥ Naturskyddsföreningens bra miljöval.

Fairtrade city

Men, nu var det fairtrade som artikeln skulle handa om, och inte om miljöfrågor (även om dessa givetvis är viktiga). Vad innebär det då att vara en fairtrade city? Om du följer länken så får du en lista på allt det innebär, men låt oss lyfta några av de åtaganden man gör:

  • Kommunen ska kunna erbjuda Fairtrade-märkta produkter inom kommunens avtal för sÃ¥ mÃ¥nga produkter som möjligt. Exempelvis frukter, te, kaffe, socker och profilkläder.
    • När vi nu vet att det pÃ¥ vissa produkter innebär en planekonomi, att det inte är en effektiv metod i global skala och när det dessutom riskerar att öka miljöbelastningen sÃ¥ verkar det väl ändÃ¥ lite kontraproduktivt?
  • En lokal styrgrupp tillsätts för att säkerställa fortsatt stöd för att uppnÃ¥ Fairtrade Citystatus och för att kontrollera att kriterierna efterlevs. Rapportering Ã¥rligen till Fairtrade Sverige är obligatorisk
    • Ökad administration och ökade kostnader för kommunen alltsÃ¥
  • Ett utbud av Fairtrade-produkter ska finnas tillgängligt för konsumenter i livsmedelsaffärer, pÃ¥ caféer, restauranger och hotell. Dessa produkter bör skyltas med informationsmaterial sÃ¥ det är lätt att hitta dem.
    • Vi ska alltsÃ¥ säga Ã¥t vÃ¥ra näringsidkare vilka produkter de ska ta in och hur dessa ska marknadsföras. Mer planekonomi…

Självklart ska vi som politiker aktivt bidra till en rättvisare värld och till att lyfta fler ur fattigdom och att fler får skäliga levnadsvillkor. Detta gör vi dock bäst genom att använda instrumenten globalisering och frihandel. Dessa två verktyg har mer effektivt än några andra instrument bidragit till en minskad fattigdom i världen.

Planekonomi har vi provat förut och den fungerar inte. Därför bör man vara skeptisk till konceptet rättvisemärkt. Därför bör inte Sundbyberg bli en fairtrade city.

Planeringskonferens

I helgen (fredag em till lördag em) hade vi en planeringskonferens för Folkpartiet i Sundbyberg, där vi diskuterade en ny kommunikationsplattform. Vi har tidigare — anser vi själva dÃ¥ — varit duktiga pÃ¥ att använda nya kanaler (vi var bland annat första parti i Sundbyberg att använda Twitter som en officiell kanal) men det har spretat en del, där vi växlat lite grann mellan olika kanaler.

Ett tydligt exempel på detta är YouTube där vår tidigare kommunikation i den kanalen byggt enbart på när jag haft tid (och lust, och ork) att klippa ihop filmer. Därför har vi nu skapat en officiell YouTube-kanal för Folkpartiet i Sundbyberg, med ambitionen att regelbundet lägga ut klipp om vår politik.

Det första klippet är ovanstående, som gjordes för att gå igenom de verktyg som finns och för att säkerställa att fler personer i föreningen kan använda YouTube som kanal. Filmen finns även utlagd på vår hemsida. Någon bestämd periodicitet finns inte för kanalen, men ambitionen är att komma med ett intressant klipp per månad, och då ett kortare klipp på någon eller några minuter som tar upp en intressant politisk fråga.

NÃ¥gra nedslag i kommunal politik

Hur pass laddade — och fyllda med konfliktfrÃ¥gor — som en nämnd eller en styrelse i kommunen är varierar med tiden. När jag Ã¥tergick till Stadsbyggnads- och miljönämnden (SMN) i Sundbyberg — 1/1 2008, efter att tidigare ha suttit där 2003-2004 — hade vi precis haft ett maktskifte där Socialdemokraterna Ã¥tertagit makten tack vare tvÃ¥ avhoppare i fullmäktige.

Det var en period där Socialdemokraterna skulle ändra på allt, och där nämndens arbete präglades av konflikt och olika åsikter i ett antal frågor; bland annat kring strandpromenaden som vi från Folkpartiet försökte rädda. Detta ledda i sin tur till att vi från Folkpartiet la ett antal yrkanden, yttranden, reservationer och ledamotsinitiativ.

Den här mandatperioden har istället haft väldigt fÃ¥ konfliktfrÃ¥gor hittills, med resultatet att det finns mycket färre skrivelser frÃ¥n Folkpartiet i den nämnden. Det ska inte tolkas som att vi dragit ner pÃ¥ tempot, eller att vi inte längre skulle driva en egen linje; vi har ”bara” haft väldigt fÃ¥ ärenden med en ideologisk laddning eller där partiernas olika synsätt pÃ¥ stadsbyggnadsfrÃ¥gor lyser igenom.

Man skulle till och med kunna hävda att nästa nämnd (imorgon, onsdag) faktiskt är riktigt tråkig. Ett antal ärenden är ren myndighetsutövning, och där är det svensk lag som styr. Det gör också att jag väljer att prioritera ett annat möte som krockar med detta; eftersom jag numera är ersättare i den nämnden är jag inte längre tvungen att gå på alla möten. Under förra mandatperioden var jag ordinarie ledamot, och då valde jag alltid nämnden vid kalenderkrockar. Att byta från att vara ordinarie ledamot till att bli ersättare har gett mig en något ökad flexibilitet kalendermässigt.

SMN: Ekbacksgränd

Men, det finns ett ärende där vi kommer att lägga ett s.k. särskilt yttrande. Ett sådant lägger man när man tycker att ärendet i sig är vettigt (eller om man inte tänkt delta i beslutet, men så är inte fallet här) men vill göra ett påpekande; eller flera.

Ärendet ifråga rör en detaljplaneändring för området Sundbyberg 2:22 och då specifikt för området Ekbacksgränd. Här vill man bygga ett nytt hus i närheten av Ekbackens äldreboende, på det område som ligger vid Järnvägen. Från Folkpartiet är vi i grunden positiva till detta, men väljer att lyfta några frågor:

  1. Bullerfrågan: en byggnation i närheten av järnvägen riskerar att bli bullerstört, och det är då viktigt att man bygger på ett sådant sätt att bullret kommer ner i vettiga nivåer. För inomhusmiljöer innebär det maximalt 55 decibel. Som jämförelse ligger ett normal samtal på 50-70 decibel.
  2. Kommunal service: Om det nu ska flytta in personer i det här huset så måste de ha tillgång till kommunal service. Det innebär att det ska finnas förskoleverksamhet i närområdet. Det innebär att skolverksamhet på lågstadienivå ska ligga på gångavstånd. Det innebär att det måste finnas plats i Sundbybergs skolor för de barn som flyttar in. Etc.
  3. Trafik: Ekbacksgränd ansluter till Järnvägsgatan och Järnvägsgatan är redan hårt trafikerad. I dagsläget är det stopplikt för de som kör ut på Järnvägsgatan och de kan i rusningstrafik bli stående väldigt länge. Detta måste åtgärdas och antagligen krävs en ljusreglerad korsning eller en rondell. Dessutom leder ökad trafik till ökade utsläpp, vilket i sin tur minskar luftkvaliteten. Därmed behöver luftkvaliteten mätas redan nu, för att kunna avgöra om vi behöver ta till åtgärder för att minska nedsmutsningen.
  4. Grönområden: Området ifråga har ett grönområde i form av ett antal träd (området är lite för litet för att jag som skogsägare ska kunna kalla det för en skog) och en del av dessa försvinner när man bygger. Det är dock viktigt att inte hela grönområdet försvinner; dels fungerar en del av träden som bullerskydd mot järnvägen och dels ligger en del av träden i närheten av en existerande förskola och kan därmed fungera som lekområde för dessa förskolebarn.

Får vi igenom våra önskemål är vi dock positiva till denna förtätning. Folkpartiet har aldrig varit motståndare till förtätningar i sig, men vi menar att varje förtätning måste göras förnuftigt och i dialog med de som bor i närområdet eller som på andra sätt påverkas av en förtätning. Det är också därför som vi bråkat om vissa nybyggnationer (exempelvis på Hamngatan där vi invänt att strandpromenaden inte fått tillräckligt skydd) men helt släppt igenom andra nybyggnationer (exempelvis radhusen i Rissne).

Kultur och fritid (KOF)

Inom kultur och fritid (vilket även inkluderar idrott) är det nästan tvärtom, dvs det är sällan som det är några stora åsiktsskillnader. Ibland kan det finnas lite olika detaljåsikter (exempelvis kring hur bidrag ska fördelas) men det är inte så ofta som vi har stora diskussioner.

Det finns dock undantag, och ett sådant är upphandling. Från Folkpartiet och Moderaterna driver vi hårt att om man ska upphandla en verksamhet så ska det göras korrekt. För Socialdemokraterna är det dock viktigare att värna Unga Örnar och därför vägrar man göra en korrekt upphandling av kolloverksamheten och därför vill man inte överhuvudtaget diskutera en upphandling av fritidsgårdsverksamheten. Detta trots att kostnaderna stiger samtidigt som besöken blir färre i en av kommunens fritidsgårdar.

KOF: Upphandling av biblioteksverksamhet

PÃ¥ nästa nämnd (pÃ¥ torsdag) är det dock framförallt tvÃ¥ motioner som det borde bli diskussion om. Den ena motionen handlar om att biblioteksverksamheten borde upphandlas, och den är lagd av Moderaterna. Denna motion nämns även lite kort i veckans ”Mitt i Sundbyberg”. Förslaget här är att när huvudbiblioteket ska flyttas frÃ¥n Järnvägsgatan till nya lokaler sÃ¥ ska man passa pÃ¥ att upphandla verksamheten.

Vilket komplicerar frÃ¥gan bÃ¥de för mig och för Folkpartiet. Folkpartiet i Nacka har deltagit i beslutet att upphandla biblioteksverksamhet och i grunden är driftsform oviktigt; precis som för skolan är det verksamhetens kvalitet som är det primära och inte vem som rÃ¥kar vara utförare. Att upphandla biblioteksverksamheten — eller delar av den — kan bÃ¥de göras med säkerställd kvalitet och med de folkbildnings- och demokratiaspekter som biblioteksverksamheten ska innehÃ¥lla. En upphandling behöver i sig inte vara negativ.

Men, samtidigt menar vi att tidpunkten ”i samband med flytten” inte är den bästa tidpunkten att göra detta, utan snarare den sämsta. Ska man göra en upphandling sÃ¥ borde den ha gjorts i god tid innan flytten, eller sÃ¥ bör den vänta tills verksamheten i de nya lokalerna hunnit etablera sig sÃ¥ att man inte skapar situationen ”hela havet stormar”. FrÃ¥gan är dessutom om det är lämpligt att börja med att upphandla huvudbiblioteket. Eftersom väldigt lite biblioteksverksamhet bedrivs av andra aktörer än Sveriges kommuner vore det lämpligare att utvärdera verksamheten i upphandlad form genom att börja med ett stadsdelsbibliotek.

Därför kommer vi att säga nej till motionen i nämnden. Inte för att vi är emot upphandling generellt — för det är vi verkligen inte — och inte för att vi är emot upphandling av biblioteksverksamhet, utan helt enkelt för att vi tycker att tidpunkten är olämpligt vald.

Den andra motionen handlar om obligatoriska föräldrasamtal när ungdomar omhändertas för att de är för berusade för att ta hand om sig själva. I grunden är förvaltningens svar här korrekt, dvs vi kan inte tvinga föräldrarna att komma på samtal, men det borde inte hindra oss från att alltid bjuda in till samtal. Sedan är det tyvärr alltid så att vissa föräldrar (även om de är få) skiter i vad deras barn gör eller att de är på väg att förstöra sina liv.

Kommunstyrelsen (KS)

Den nämnd som har flest diskussioner (även om den inte kan mäta sig med kommunfullmäktige) är antagligen kommunstyrelsen. Visserligen har vi ibland extremt korta möten (rekordet är typ 8 minuter) men ordinarie kommunstyrelsemöten med ordinarie ärenden brukar leda till en hel del diskussioner. Det är också här som partierna etablerar sina åsikter och synpunkter innan kommunfullmäktige, så det brukar bli en hel del yrkanden och yttranden.

Senaste kommunstyrelsen hade vi igår (måndag) och som vanligt när det är ombildningsärenden uppe så blev det en del diskussion kring dessa. Från Folkpartiet är vi positiva till ombildningar, men vi tycker att processen kompliceras i onödan av att man hela tiden bildar dotter-dotter-bolag för dessa ombildningar.

Från Folkpartiet hade vi dessutom några påpekanden kring Milo-området och en gång- och cykelväg i Kymlinge. Detta eftersom det är områden där vi länge drivit ett antal frågor.

En lång diskussion blev det kring upphandlingspolicyn. En upphandling görs för att öka kvaliteten i en verksamhet, eller för att få en viss kvalitet till en lägre kostnad (eller både och). Därför är det viktigt att prisinstrumentet är en viktig del av upphandlingen, och för att uppnå detta ska man inte överlasta en upphandling med en massa andra krav. Ju fler krav man ställer och ju fler faktorer som avgör vem som vinner en upphandling, desto lägre vikt får priset.

Om man dÃ¥ som Socialdemokraterna (och deras stödpartier) slänger in en massa andra krav i upphandlingspolicyn (och i kommande upphandlingar) sÃ¥ ökar man det pris som kommunen kommer att fÃ¥ betala. Den här gÃ¥ngen la man bland annat pÃ¥ krav om praktikplatser. Det är givetvis positivt om fler praktikplatser skapas i kommunen — sÃ¥ att fler kan fÃ¥ arbetslivserfarenhet och ta steget frÃ¥n arbetslöshet — men det är inte särskilt ekonomiskt att skapa dessa platser via upphandlingar. Det är ett dyrt sätt för kommunen, och vi kan inte heller styra att dessa platser gÃ¥r till kommunmedborgare. Vill man arbeta med att skapa fler praktikplatser finns det bättre — och mer ekonomiska — sätt att göra detta.

KS: Om medborgardialog

Intressant nog dök det upp ett medborgarförslag om att kommunen borde ha en chatt/debattsida för kommunens invånare. Kommunen hade länge en debattsida, men Socialdemokraterna la ner den eftersom man hade problem med anonyma inlägg med grova personangrepp. Från Folkpartiet ville vi att kommunen skulle ta det ansvar man har enligt lag (lagen om elektroniska anslagstavlor) och skärpa upp reglerna så att diskussionsforumet skulle fungera bättre.

Det var man dock inte intresserad av från Socialdemokraterna utan man la helt enkelt ner diskussionsforumet istället och ströp därmed debatten. I den vevan lovade man att införa regelbundna chattar istället, men av det löftet bidde det inte ens en tummetott.

Eftersom det är lätt att lösa bÃ¥da frÃ¥gorna — diskussionsforum och chattar — rent tekniskt sÃ¥ är det enbart en ambitionsfrÃ¥ga; har det nuvarande styret en ambition om att det ska finnas en dialog mellan medborgare och folkvalda? Jag hoppas det, men de har inte visat nÃ¥gra ambitioner i den riktningen hittills.

Mer från KS

Kommunstyrelsen hade ytterligare en ansökan om kameraövervakning att ta ställning till, och återigen lyfte vi frågan om en kameraövervakningspolicy. Efter att ha tjatat om detta i över ett år ser det nu äntligen ut som om Folkpartiet kan få genomslag för vår begäran om detta och troligen kommer vi att få en policy i kommunen. Sedan måste vi se till att det blir en bra policy också.

I samband med att Socialdemokraterna gjorde om nämndorganisationen (med syfte att få fram fler arvoderingar) så delade man barn- och utbildningsnämnden i två olika nämnder; förskolenämnden och grundskole- och gymnasienämnden. Detta gjordes utan någon som helst planering eller utredning innan och från Folkpartiet varnade vi för att ogenomtänkta ändringar i nämndorganisationen inte är särskilt lämpliga; man får alltid en efterbörd i form av effekter som man inte tänkte på innan.

Det visade sig att vi återigen fick rätt. Kommunstyrelsen blev nu tvungna att göra en budgetjustering, dvs man tog pengar från en nämnd och skickade till en annan. Hade man utrett frågan ordentligt (och gjort ändringen till den 1/1 2012 istället) så hade man kunnat göra en mer korrekt budget och sluppit den här typen av omflyttningar av pengar.

Sedan kan man givetvis ställa sig frågan om ändringen borde ha gjorts alls; det har fortfarande inte förts fram några vettiga argument för varför vi skulle ändra nämndorganisationen här; mer än att det nuvarande styret ville ha fler poster och arvoderingar att fördela då.

Kommande punkter

En diskussion som borde komma upp under året är Vänsterpartiets begäran om att Sundbyberg ska bli en s.k. Fair trade city. I mitt nästa inlägg tänkte jag gå in på varför detta är ett dåligt förslag och varför vi borde säga nej till detta. Det är dock en diskussion som vi inte haft i vår fullmäktigegrupp ännu, så jag vill betona att jag enbart företräder mina egna åsikter i frågan.

Ytterligare en omstart

Den här bloggen startades en gång i tiden (maj 2006) som en personvalsplattform till valet 2006, och den skulle sedan läggas ner. Efter valet gjorde jag istället om den till en kommunikationsplattform för att föra ut vilken politik vi drev i majoritet, och efter kuppen i Sundbyberg (2007) blev fokus istället på hur illa socialdemokraterna skötte kommunen.

Efter valet 2010 har jag i ärlighetens namn varit lite less på bloggen, och haft svårt att fokusera vilka ämnen jag ska skriva om. Dessutom har jag varit inblandad mitt i smeten i en del av de händelser som präglat kommunen efter valet, och av respekt till konfidentiell information varit tvungen att vara väldigt försiktig med vad jag skriver.

Jag har dock beslutat mig att göra en omstart på bloggen. Fokus kommer fortfarande att bli Sundbyberg, men jag kommer att lägga mer tid på stora övergripande frågor (exempelvis frågan om Norrenergi som är en väldigt viktig fråga politiskt och ekonomiskt) och mindre på andra frågor.

Även i fortsättningen kommer jag utgå en del från mina uppdrag, vilket innebär vissa rapporter om viktiga frågor i fullmäktige, kommunstyrelsen och kultur- och fritidsnämnden. Eftersom jag lämnat över ansvaret för stadsbyggnadsfrågor blir det dock mindre om dessa frågor.

Mitt mål blir dock inte att blogga flera gånger per vecka, utan istället kommer jag att prioritera det som jag tycker är roligast; långa, genomarbetade inlägg med mycket fakta i. Då och då uppblandat med lite kortare inlägg också.

Slutligen kommer jag att lägga lite mer fokus på nationell politik och politik på landstingsnivå. Dock är jag inte det minsta intresserad av att hålla på och kommentera ledarfrågor inom olika partier; även om bloggen hade varit aktiv när sossarna valde ny partiledare så är det inte den typ av frågor jag vill skriva om.

Jag hoppas att jag behållit några läsare trots detta uppehåll, och min tillgängliga tid kommer att fortsätta gå i vågor; vissa veckor kan det bli flera inlägg (och kanske till och med dagligen) och vissa veckor kommer det inte att bli något inlägg alls. För tillfället jobbar jag med tre lite längre inlägg:

  1. Ett lokalt inlägg om Norrenergi, och då både med historik och om vad som krävs i framtiden. Bland annat kommer jag att punktera myten att dimslöjan läggs ner 2014.
  2. Ett inlägg som berör bÃ¥de Sundbyberg, Sverige och världen i stort, om rättvisemärkt, och dÃ¥ framförallt om ”Fairtrade city”, nÃ¥gonting som jag anser att Sundbyberg bör undvika.
  3. Slutligen ett inlägg om hur politiken (och förvaltningen) bör bli bättre pÃ¥ att använda modern teknik och hur vi som politiker borde bli förebilder i arbetet med att skapa ”det papperslösa kontoret” (eller Ã¥tminstone ”det inte sÃ¥ pappersdränkta kontoret”)

Dessutom är det snart motionsstopp till Folkpartiets landsmöte. Jag planerar att inlämna några motioner i alla fall, och jag kommer att avrapportera detta här.

Lokaler för 640.000 kronor per år?

Uppdatering: Jag har räknat fel på faktor 10 när det kommer till kostnaden per dag nedan. Korrekta siffror är tillagda som en kommentar.

Igår var det årets första kommunstyrelse och som så ofta blir på våra möten så var det ett antal tilläggsärenden. Fem stycken för att vara specifik.

För att vara formell så återremitterades två av dem, och tre stycken bordlades till nästa kommunstyrelse, så minoritetsstyret ska inte klandras för besluten i dem än. Jag tänker dock skriva om ett av dem redan nu, eftersom jag redan nu tycker att ärendet är väldigt tveksamt.

Tilläggsärende 4 har den nÃ¥got teknokratiska titeln ”Teknisk justering av kommunbidrag mellan individ- och omsorgsnämnden och kommunstyrelsen”. Ärendet handlar om att man gjorde en miss när man lade budgeten för mindre än en mÃ¥nad sedan och inte tog med att ordföranden för individ- och omsorgsnämnden inte är heltidsarvoderad politiker längre, och därmed ska arvoderas via kommunstyrelsen. Detta gör man genom att flytta 0,8 miljoner frÃ¥n individ- och omsorgsnämnden till kommunstyrelsen. Här uppstÃ¥r dÃ¥ ett antal frÃ¥getecken:

  1. Om man nu inte tog med det i budgetarbetet så kan inte pengarna finnas i individ- och omsorgsnämndens budgetramar heller. Det innebär att i realiteten så är det en besparing på den nämnden.
  2. Det hade varit rimligare om kommunstyrelsen stod för sparbetinget eftersom det är från kommunstyrelsen som felet härstammar.
  3. Hela argumentationen är konstig; även ett kommunalråd kostar pengar (och då mer pengar än en nämndordförande) så hur kan det tillkomma en kostnad för att en nämndordförande inte är kommunalråd?

Men, dessutom fÃ¥r jag inte ihop summan 0,8 miljoner. Det är angivet att dessa kostnader ska motsvara ”kostnader för arvode, lokaler, och diverse omkostnader (administration, IT, telefoner, etc)”.

Arvodet för nämndens ordförande är 120.000 per Ã¥r, vilket inklusive sociala avgifter och arbetsgivaravgifter borde hamna pÃ¥ drygt 160.000 kronor per Ã¥r, eller 0,16 miljoner. Kvar är dÃ¥ 0,64 miljoner (eller 640.000 kronor) för ”lokaler, och diverse omkostnader (administration, IT, telefoner, etc)”

Posten ”diverse omkostnader” torde vara kaffepengar i sammanhanget sÃ¥ om vi räknar baklänges är alltsÃ¥ lokalkostnaden för denna ordförande 640.000 kronor per Ã¥r, eller 5.333 kronor per mÃ¥nad. Nämndens ordförande kan antas jobba frÃ¥n kommunhuset en dag per vecka, vilket ger en lokalkostnad pÃ¥ drygt 1.300 kronor per dag som nämndens ordförande är där. Det fÃ¥r man ett hotellrum pÃ¥ Sheraton i centrala Stockholm för, och dÃ¥ ingÃ¥r antagligen frukost.

Jag får faktiskt inte ihop hur kostnaden ska kunna bli 0,8 miljoner utan det låter som en ren fantasisumma.