Kryssa Mattias

Liberal fritidspolitiker i Sundbyberg

De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få
lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.
(Benjamin Franklin)

  • Nya inlägg

  • Senaste kommentarer

  • Senaste Trackbacks:

  • Allmänt

  • Andra bloggar

  • Liberaler

  • Mer från/om mig

  • Politik

  • Politiska bloggar i Sundbyberg

  • Kampanjer

    • Stöd Israel
  • Ekonomiskt stöd

  • Länkregistrering

  • Technorati

  • Networked blogs

  • Licensvillkor

  • Creative Commons License
    Alla texter och alla bilder är licensierade under en Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell- Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
  • Arkiv för kategorin 'Landstinget' .

    Åsikter och tankar kring Stockholms läns landsting

    Remiss om trängselskatt

    Skrivet av Mattias den 6 november 2013

    Uppdatering 2013-11-11: Jag missförstod Kristdemokraternas yrkande så jag har uppdaterat texten något. Dessutom förtydligade jag några delar. Ändringar markerade med kursivt fet är tillägg och ändringar markerade med strykning är just strykningar.

    På måndagens kommunstyrelse (KS) var det ett antal remisser som skulle behandlas. Nu är det givetvis så att Sundbyberg enbart är en remissinstans bland flera, och bara för att vi påpekar någonting i ett remiss-svar så innebär det inte att vi får igenom det. Men, jag tycker likväl att vi som politiker har ett ansvar för att lyfta fram hur olika förslag påverkar medborgarna i vår kommun.

    En av dessa remisser handlade om förändringar av trängselskatten i Stockholm, där den bärande idén i förslaget är att Essingeleden ska beläggas med trängselskatt långt innan förbifarten är klar. Jag är i grunden positiv till trängselskatt på Essingeleden, men då måste det finnas rimliga alternativ för trafik som passerar Stockholm från norr till söder eller vice versa. Det är inte rimligt att vi som bor i Sundbyberg ska behöva betala trängselskatt för att åka till Södertälje, Mjölby, Malmö eller var vi nu är på väg.

    När förbifarten väl är klar är det en bra ändring, eftersom det då finns alternativ till Essingeleden, men innan dess är alternativen antingen kraftiga omvägar (med ökad tidsåtgång och miljöbelastning) eller tåg. Tyvärr är tåg inte alltid ett fungerande alternativ, vilket alla som jobbat i Södertälje är smärtsamt medvetna om. Därför ville jag och Folkpartiet ha in en skrivning om detta. Vårt förslag var följande formulering:

    “De föreslagna förändringarna av trängselskatten skapar en situation där boende i Sundbyberg tvingas betala trängselskatt för att resa till kommuner söder om Sundbyberg; oavsett om dessa kommuner är Södertälje, Linköping eller Malmö. Innan genomfarten är tillgänglig finns inga alternativ för våra invånare — såvida man inte inkluderar alternativ med kraftigt förlängda restider och därmed med ökade koldioxidutsläpp. Från Sundbybergs perspektiv är det därför helt orimligt att införa trängselskatt på Essingeleden innan förbifarten är klar och i bruk.”

    Den formuleringen fick vi inte igenom. Det enda parti som stödde vårt ställningstagande (även om de formulerade det i en egen skrivelse) var Kristdemokraterna. Övriga partier röstade på styrets (dvs utan KD, alltså S+MP+C) förslag, som innebär att Sundbyberg tycker att det är ok att boende i Sundbyberg ska straffbeskattas om de vill resa söderut i Sverige.

    Dessutom fanns en annan aspekt som vi ville lyfta, även om den inte stod med explicit i remissen. En poäng med att ändra trängselskatten är för att få in mer pengar, och dessa pengar ska sedan kunna användas till infrastruktursatsningar i länet. Det i sig är positivt; Stockholm både växer och har en kollektivtrafik (och infrastruktur) som är gravt eftersatt, så det behövs verkligen satsningar.

    Problemet är — och då kommer vi till den del som inte uttrycks explicit i remissen — att staten vill betrakta dessa pengar som en del av statens delfinansiering för infrastruktur. Detta är problematiskt av flera skäl, där de två viktigaste är:

    1. Stockholmsregionen får ofta lägre delfinansiering av infrastrukturprojekt än andra delar av landet. Lösningen på detta är inte att minska statens finansieringsgrad, utan den borde snarare öka.

    2. Om trängselskatten ska ingå som en del av statens finansiering så betalar vi som bor i Stockholms län dubbelt; först genom trängselskatten och sedan genom kommunal eller landstingskommunal finansiering (dvs över skattsedeln)

    Därför ville vi ha in en skrivning om detta. Det är nu, innan beslut fattats som vi bör framföra att trängselskatten ska hanteras av regionen och inte av staten. Vi ville därför komplettera med följande stycke:

    “Det är dock viktigt att dessa intäkter inte ingår i statens delfinansiering vid investering i ny kollektivtrafik, utan att de beräkningsmässigt ingår i regionens delfinansiering. Annars betalar boende i Stockholms län dubbelt upp; först genom trängselskatter och sedan genom landstingskommunala och kommunala skatter. Stockholms län har under många år blivit kraftigt missgynnade när det kommit till statliga investeringar i infrastruktur och en modell där trängselskatten ingår i statens delfinansiering skulle ytterligare förstärka den snedvridning som finns mellan Stockholms län och övriga delar av landet.”

    Denna skrivning höll KD med om, men de valde att inte ställa sig bakom vårt förslag utan hade istället ett eget, men vi fick inte med något annat parti på detta. Det är tråkigt att styret minus KD (dvs S, MP, KD, C) inte ville betona att Sundbybergare inte ska betala dubbelt. Jag tycker personligen att den åsikt som Folkpartiet framförde inte var särskilt kontroversiell, och jag hade trott att hela styret (och inte “bara” KD) skulle ansluta till vår linje. Men, tydligen inte.

    Slutligen hade vi ytterliga två stycken som vi ville ha in i svaret:

    “För att kollektivtrafiken ska kunna vara ett attraktivt alternativ till bilen behöver den förbättras i samklang med att förändringar av trängselskatten genomförs, det vill säga förändringen av trängselskatten bör tydligare kopplas till en förbättrad infrastruktur i regionen. Det gör att vi återigen måste poängtera hur viktigt det är att de ökade intäkterna från trängselskatten faktiskt går till Stockholmsregionen genom att låta dessa utgöra en del av den delfinansiering som landstinget och SL står för. Stockholmsregionen står inför stora — och unika — utmaningar och en finansieringsmodell där trängselskatten ingår i statens delfinansiering innebär att regionen inte kommer kunna möta de utmaningar som vi står inför. Det innebär en minskad tillväxt för regionen, och i förlängningen minskar det även tillväxten i landet då Stockholms län är en viktig motor i Sveriges ekonomi.

    Även med de aspekter som vi tagit upp hittills i vårt yttrande är detta fortfarande inte tillräckligt. Stockholms län bör leda utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle där kommunikationerna inte blir beroende av fossila bränslen. Sundbybergs stad anser därför att satsningar måste göras på förbättrade cykelstråk i hela regionen, och på en samordning av cykelstråken mellan de kommuner som ingår i Stockholms län.”

    Det första stycket av dessa två är egentligen enbart en förstärkning av vårt tidigare stycke om att trängselskatten ska betraktas som Stockholmarnas pengar och inte som statens pengar. Vi tyckte dock att detta var så viktigt att vi ville utveckla och förstärka.

    Det andra stycket handlar om minskad miljöbelastning och att göra cykeln till ett mer attraktivt val. Just den delen var vi överens med styret om, men de hade en — i vårt tycke — mycket svagare skrivning här.

    Postat i Kommunstyrelsen, Sundbyberg, Trafik | Kommentarer inaktiverade för Remiss om trängselskatt

    Provval och framtiden

    Skrivet av Mattias den 18 oktober 2013

    Idag börjar provvalet till landstinget för yttre länet i Stockholm. Det innebär att folkpartimedlemmar i alla kommuner i Stockholms län — utom Stockholms stad — kan rösta fram vilka personer de vill ska representera Folkpartiet i landstinget.

    Jag har i år valt att ställa upp i alla tre provvalen (riksdag, landsting och kommun) men har redan från början varit tydlig med att det är landstinget som är mitt fokus och det är där som jag tror att jag kan bidra mest; både till Folkpartiet, till liberalismen och till väljarna. Även om resultatet i provvalet till riksdagen var en besvikelse är det därför inte svårt att ta nya tag till det här provvalet.

    Jag har skrivit här om var jag står politiskt i landstingsfrågor, men provvalet handlar inte enbart om politiska åsikter — trots allt är vi alla liberaler och bland kandidaterna finns många frågor där vi är överens — utan också om vilka man tror blir en bra representant för Folkpartiet och för vår politik.

    Varför Mattias

    Som ett förtydligande först; med den här uppräkningen menar jag inte att övriga kandidater skulle sakna en (eller flera) av dessa egenskaper. Det jag säger är att jag har dem. Men, varför ska man då rösta på mig i provvalet? Vad är det som gör att jag är värdig din röst? Jag skulle vilja ange åtta (8) skäl för detta:

    1. Hög arbetskapacitet
    2. Hög arbetsdisciplin
    3. Intresse och nyfikenhet
    4. Snabblärd
    5. Kampanjvillig
    6. Debattglad
    7. Utåtriktad
    8. Snäll och glad

    Om jag då går in lite mer i detalj på varje punkt; låt mig börja med arbetskapaciteten. Jag har en väldigt hög arbetskapacitet som gjort att jag under många år orkat med både ett heltidsarbete inom IT-branschen (och under många år som konsult i den branschen) samtidigt som jag på ett bra sätt kunnat utföra olika politiska uppdrag. Jag har under åren orkat med att vara ordförande för Folkpartiet Sundbyberg i fem år, jag har suttit i kommunstyrelsen med olika utskott och samtidigt i flera andra nämnder, jag har varit ansvarig för området kultur och fritid för Folkpartiet Sundbyberg i flera år, etc. Samtidigt har jag hunnit med att gå på olika politiska utbildningar (ledarskap, landstingspolitik, etc) och att ovanpå detta hinna med att göra någonting mer än “bara” jobb och politik. När jag får förtroendet att representera Folkpartiet så levererar jag. Jag sitter inte av uppdrag, och vid de få fall där jag känt att jag inte riktigt hunnit med har jag tagit ett steg tillbaka och låtit någon som kunnat utföra uppdraget bättre ta över.

    Om vi fortsätter med arbetsdisciplin så hänger den ihop med kapaciteten. Jag vill alltid göra mitt bästa och jag skulle aldrig ta ett uppdrag för att det är “fint” eller för att det skulle “främja karriären”. Jag kandiderar till de uppdrag där jag känner att jag kan göra en skillnad, och jag kandiderar där jag känner att jag kan tillföra någonting. När det kommer till landstingsfullmäktige så vet jag efter en mandatperiod som ersättare att jag kan tillföra någonting, och att jag kommer slutföra uppdraget.

    För den som oroar sig över risken att jag ska bränna ut mig så vill jag vara tydlig med två saker:

    1. När jag hade studieuppehåll (94-95) för att jobba på studentkåren i Linköping var jag ytterst nära att gå in i väggen. Sedan dess känner jag väl igen signalerna, och jag tillåter mig själv att koppla av ibland.
    2. Sedan jag blev diagnosticerad med Diabetes (typ-2) för två år sedan har jag lagt om både kost och motion. Det gör att jag har mycket mer energi idag, och jag känner mig piggare och mer alert. Min arbetsbelastning har blivit en tillgång snarare än en börda.

    Egenskaperna intresse och nyfikenhet kommer in på så sätt att jag tycker att landstingsfrågor är roliga, och det finns massvis kvar för mig att lära. En stark drivkraft för mig har alltid varit att lära nytt, och landstingsfrågorna ger mig den möjligheten. Jag är ingen erfaren landstingspolitiker som kan alla frågor som ett rinnande vatten, men jag har lärt mig massvis den här mandatperioden och jag kommer att lära mig ännu mer nästa mandatperiod. Om jag får förmånen att representera Folkpartiet.

    Ska man ägna sig åt landstingsfrågor är det också viktigt att man är snabblärd, vilket jag är. Detta eftersom man hela tiden måste lära nytt, lära om, läsa på, läsa in. Folkpartiets landstingskansli har jätteduktiga medarbetare, men det går inte att förlita sig på deras kompetens enbart. Detta gäller i ännu högre grad för oss som är fritidspolitiker som då har mer begränsat med tid för inläsning.

    Men, politik handlar inte bara om att vara påläst och duktig. Skulle det vara enda faktorn skulle Folkpartiet vara rejält mycket större än vi är idag. Man måste också nå ut med sin politik, och där spelar min kampanjvillighet in. När Folkpartiet har kampanjer av olika slag så ställer jag upp, och jag deltar i utåtriktad verksamhet. Det är viktigt att vi som ställer upp som kandidater rör oss ute bland våra väljare; det räcker inte med att vi är duktiga i sammanträdesrummen.

    Även om det är viktigt att kampanja räcker det inte med enbart det. Vi måste synas i många sammanhang, och där ingår debatter i olika former. Även om det givetvis finns många Folkpartister som är duktigare än jag på att debattera tycker jag att jag blivit en ganska bra debattör efter mina år i Fullmäktige i Sundbyberg. Men, du behöver inte ta mig på mitt ord här; utan gör din egen bedömning.

    Att jag är utåtriktad har jag redan berört under kampanj, men att vara utåtriktad handlar inte bara om kampanjer, utan om hur man kommunicerar med väljare och medborgare mellan val. Här är jag aktiv i sociala media (även om jag skulle behöva återgå till ett mer regelbundet bloggande, men mer om det senare när jag skriver om framtiden) och jag är tillgänglig både via telefon och epost. Ingen ska behöva vänta längre än tre dagar på ett svar via epost, och för den som så önskar har jag till och med en chatt-funktion på min blogg där jag svarar på olika frågor.

    Så, slutligen, hur kan snäll och glad vara ett argument? Det är enkelt; politik tar mycket tid och kraft. Det blir mycket trevligare om man på interna möten bidrar till att sprida en god stämning. Jag är gärna besvärlig om jag har en avvikande åsikt, och jag är beredd att slåss för den, men jag vill göra det på ett sådant sätt att jag inte skapar dålig stämning i en grupp. De Folkpartisammanhang som jag varit med i har under alla år präglats av att vi haft ett gott klimat men högt i tak. Detta är givetvis inte min förtjänst, men jag tror att jag bidragit till detta.

    Framtiden

    Så, var vill jag landa med allt detta? Min förhoppning är att jag ska få ett tydligt stöd i provvalet, ett stöd som ger mig möjligheten att stå på valbar plats på valsedeln, och att kunna kombinera detta med en personvalskampanj fokuserad på landstingsfrågor. Detta skulle då i sin tur leda till att jag skulle kunna fokusera mer på landstingsfrågor under nästa mandatperiod. Jag har inte ambitionen att lämna kommunalpolitiken helt, men jag skulle vilja lägga mer tid på landstingsfrågor och mindre tid på kommunala frågor än jag gör idag, samtidigt som jag vill fortsätta kunna vara en tillgång för min kommunförening och min kommun.

    Om jag kan uppnå detta tänkte jag också omfokusera bloggen och låta den ha fokus på landstingsfrågor, med en mer regelbunden uppdateringsfrekvens än idag. Det problem som jag haft är att många av de kommunala frågor som jag jobbat med hittills helt enkelt inte kunnat omvandlas till intressanta inlägg på bloggen.

    Men, för att nå den framtiden behöver jag ha stöd i det provval som pågår just nu. Om du är medlem i Folkpartiet och bor i Stockholms län (men inte Stockholms stad) hoppas jag att jag kan få ditt stöd i provvalet.

    Postat i Landstinget, Sundbyberg | 2 Kommentarer »

    Så var det det här med evidens igen

    Skrivet av Mattias den 24 april 2013

    Jag har tidigare skrivit en del om evidens i sjukvården, dvs att sjukvård ska baseras på sådant som vi vet fungerar och inte på diverse mumbo-jumbo. Bland annat skrev jag det här inlägget strax innan valet 2010.

    Till och från poppar det dock upp olika förslag och studier kring alternativmedicin. Just ordet alternativ är ganska bra ord eftersom det tydliggör att det är sådant som inte fungerar. Igår uppmärksammade Sveriges radio att Mittuniversitetet nu ansluter sig till charlatanerna genom att delta i en helt ovetenskaplig undersökning där “man vill undersöka hur homeopati som tilläggsbehandling fungerar […]”

    Tyvärr (?) ger en sådan studie ingenting, eftersom vi redan vet att homeopati inte fungerar. Studien hade möjligen kunnat bli intressant genom att ha en grupp till som får ett annat placebo än homeopati. Då hade studien förstärkt det forskningsunderlag som visar oss att homeopati inte fungerar.

    Dessutom stör det mig att ett universitet ägnar sig åt sådant här dravel. Det är nästan så att man ställer sig frågan om inte deras status som universitet borde återkallas.

    Även Anna Starbrink och Birgitta Rydberg skriver bra om detta. Väl värt att läsa.

    Postat i Landstinget, Sjukvård | 2 Kommentarer »

    Besök i Södertäljedepån

    Skrivet av Mattias den 11 maj 2012

    Det senaste halvåret har jag gått en utbildning i landstingsgruppens regi för att lära mig mer om landstingets olika verksamheter. Det har varit föredrag varvade med olika studiebesök, och igår fick vi chansen att besöka Södertäljedepån. Då tidigare studiebesök varit inom vården har det inte lämpat sig att fotografera dock, så detta är första gången som jag skriver om ett studiebesök.

    Här servas en stor del av pendeltågen och man har även nattlig förvaring av tågen här under de få timmar som pendeltågen inte är i trafik. Studiebesöket inleddes med kort föredragning innan vi fick gå ut och se verksamheten.

    På bilden ovan (klicka för en större version) beskådar vi ett parkerat pendeltåg. De två bollarna är ett enkelt verktyg för att föraren ska kunna avgöra om tåget är parkerat på rätt position. När rutan nuddar den gula bollen står tåget rätt och om den nuddar den röda bollen har man kört för långt. Ursprungligen var tanken att man skulle ta fram ett komplicerat system med laser för att mäta när tåget står i rätt position, men man insåg snabbt att detta var helt onödigt när det fanns en enkel (och billig) lösning på problemet.

    Värt att notera är att tåget inte tar skada om man kör emot den röda bollen, men då matchar inte dörren i förarkupén den perrong som man ska kliva av på. Annars finns framför tågen en deformationszon, dvs om det skulle uppstå ett fel så att tåget inte stannar så bromsas det upp i denna deformationszon med minimala skador på tåget (och större skador på byggnaden). Detta eftersom ett pendeltåg kostar ca 200 miljoner och har en leveranstid på ett år; det skulle helt enkelt vara mycket värre om tåget tog skada än om byggnaden tar skada.

    Vi fick även möjligheten att åka med ett tåg. Att åka pendeltåg känns kanske inte så spännande — det gör man ju ganska ofta om man bor i Stockholm och jag tog faktiskt pendeln till Södertälje — men det var första gången som jag åkte i förarhytten. Det var faktiskt riktigt häftigt, även om vi inte fick köra själva utan “bara” titta på.

    Färden gick inte så långt, utan enbart bort till en tvätthall. Eftersom tvätten tar en kvart, och vi hade lite dåligt med tid, så körde de ingen tvättning av tåget då. Men, eftersom tvätthallen ser ut som en gigantisk biltvätt så misstänker jag upplevelsen är ganska likartad den när man sitter i bilen i en biltvätt.

    Väl tillbaka besökte vi även servicehallen och här ser man ett pendeltåg ovanifrån. Det kan vara värt att notera att det inte finns något skyddande tak. Detta eftersom tågen står inomhus när de inte används och när de körs utvecklas sådan värme att tågen inte tar skada vare sig regn eller snö.

    I servicehallen kan man även komma under tågen och på bilden står vi under en Bogie, dvs en hjulupphängning med dämpning och motorer. Det var förvånande små elmotorer som driver pendeltågen.

    Förutom ovanstående fick vi även se klottersaneringshallen och tvätthallarna. Från dessa saknar jag dock bra foton. Det kan vara värt att notera att Södertäljedepån hanterar alla skadliga ämnen som uppstår vid tvätt, klottersanering, reparation, etc, och man varken belastar marken eller Södertälje kommuns reningsverk med sin verksamhet.

    På grund av förseningarna från banverket (som ansvarar för de nya spåren som numera ska vara klara i december) kan Södertäljedepån fortfarande inte operera på full kapacitet utan man går för tillfället på ungefär 50% kapacitet. Skulle man ta in fler tåg under natten skulle man inte kunna få ut dessa under morgonen, men med de nya spåren kommer man att kunna ta in fler tåg för tvätt, sanering, service och reparation under natten.

    Allt som allt ett oerhört intressant besök och jag lärde mig mer om pendeltågstrafiken och vad detta innebär. Visserligen var det lite synd att vi inte fick prova att köra tågen, men det har med säkerhetsbestämmelser att göra och tydligen fick inte ens SL:s VD prova att köra när han var på besök.

    Postat i Landstinget, Trafik | Kommentarer inaktiverade för Besök i Södertäljedepån

    Det blev ingen elbil…

    Skrivet av Mattias den 31 maj 2011

    … den här gången heller. Men, låt mig backa några år.

    När jag flyttade till Sundbyberg i december år 2000 var jag ganska övertygad om att jag aldrig skulle behöva skaffa bil. Med kollektivtrafik och jobb inom tunnelbaneavstånd såg jag helt enkelt inte behovet.

    Inte blev mitt behov större när jag 2004 började arbeta på gångavstånd från hemmet, och inte heller när jag blev konsult 2007 (med hemmakontor i Frösunda) såg jag något behov av bil. Det var först hösten 2008 som jag upplevde ett behov av att ha tillgång till bil mer regelbundet.

    Jag jobbade då i Södertälje och efter att ha blivit stående på centralstationen i ett antal timmar vid ett antal tillfällen, utan någon som helst möjlighet att ta mig ut till kunden började jag allvarligt att överväga att skaffa bil. Särskilt eftersom resultatet av att jag inte kunde ta mig till Södertälje var att kunden inte fick den tjänst som efterfrågades och att jag inte kunde fakturera de timmar jag behövde.

    Det jag behövde då var primärt en pendlarbil, för att köra till Södertälje på morgonen och hem på kvällen. Dessutom ville jag kunna åka och storhandla och några gånger per år (midsommar, julen och några tillfällen till) ville jag ha möjligheten att kunna åka lite längre sträckor (Linköping, Mjölby, etc).

    Helst ville jag ha en elbil, mycket eftersom jag ogärna använder fossila bränslen för transporter (bortsett från sträckor som är så långa att de kräver flyg, där anser jag att det inte finns så mycket att välja på). År 2008 fanns det dock inga verkliga alternativ, utan jag valde till slut att skaffa en Toyota Prius (dvs en hybrid) istället. Hade jag köpt bil så skulle jag i ärlighetens namn inte haft råd med den, men då hade jag istället möjligheten att ta den som en tjänstebil med bruttolöneavdrag, och då blev kostnaden finansiellt överkomlig (även om det fortfarande inte var direkt billigt)

    Bortsett från en del strul (som Toyota till slut fixade) så var jag oerhört nöjd med bilen, och jag hade gärna haft den längre än jag hade. Men, eftersom jag bytte arbetsgivare 2011 kunde jag inte behålla bilen; det blir effekten av att ha en tjänstebil.

    Eftersom jag då inte längre pendlade till Södertälje hade jag först tänkt mig klara mig utan bil. Men, dels hade jag vant mig vid att ha bil, dels var det flera tillfällen då jag var tvungen att hyra bil eftersom jag inte hade fått ihop min kalender annars, så jag bestämde mig för att skaffa bil igen.

    Bilpool

    Ursprungligen var dock planen att jag skulle klara mig med att vara med i en bilpool. Jag anmälde mig till Sunfleet och var ganska nöjd med det; tills jag hade behov av bil. Tyvärr hade jag inte kollat upp vilka bilar som fanns i bilpoolen i Sundbyberg och när det visade sig att det inte fanns någon som helst möjlighet att nyttja bilarna mellan 08.00 och 17.00 på vardagar så blev det hela väldigt värdelöst.

    Dessutom var det bara marginellt billigare än att hyra bil, och de bilar som fanns kvällstid och helger var inte bilar som intresserade mig. Ärligt talar tycker jag inte att en Volvo V70 är en miljöbil, även om den går på etanol.

    En bil som fungerar?

    Eftersom det faktiskt hänt en del sedan 2008 bestämde jag mig för att inventera elbilsmarknaden; vad som fanns och vad som kunde fungera för mina behov. Det gick dock väldigt snabbt för mig att konstatera att elbil inte fungerar med mina behov. Jag har nämligen två behov:

    1. Kortare pendlingsresor

    För det här behovet finns ett antal bilar som skulle kunna fungera, dvs elbilar med en räckvidd på drygt 100 kilometer. Det täcker gott och väl mina resebehov under en vanlig arbetsdag. Istället är det infrastrukturen som fallerar för mig.

    Om det ska fungera behöver man ställa bilen på laddning över natten. Det kräver i sin tur tillgång till eluttag i närheten av bilen. Jag har ingen parkering i närheten av min bostad så jag kan inte dra en sladd från lägenheten utan är istället beroende av ett eluttag på parkeringsplatsen. Bor man på Mjölnerbacken — som jag gör — finns inte det alternativet. Det är helt enkelt inte möjligt att använda en elbil som pendlarbil för mig.

    Hade jag haft tillgång till eluttag så hade det funnits några olika bilar att välja på, exempelvis Nissan Leaf, Mitsubishi i-Miev och Peugeot iOn med flera — om de är tillgängliga i Europa än. Om någon av dem finns i Sverige, så hade den fungerat för kortare pendling, men det hade då förutsatt att det funnits ladduttag på min parkering. Vilket det som sagt inte finns.

    2. Längre resor

    Eftersom det redan fallerat på punkt 1 så var det egentligen ingen poäng med att kolla hur väl olika bilar uppfyller punkt 2, men bara för att inventera marknaden så kollade jag även detta.

    Jag har varken råd eller lust att äga flera bilar. Jag var därmed tvungen att hitta en bil som uppfyllde även mitt behov av lite längre resor. Då fungerar inte bilarna i punkt 1 eftersom de har en räckvidd på drygt 100 km. Det en bil behöver klara minimum för mig är 300 km. Om jag ska längre än så kan jag i sådana fall planera in ett stopp i Mjölby eller Linköping.

    För att kunna ta mig ner till Lund skulle jag dock helst behöva att bilen klarar 400 km, eftersom jag annars behöver mer än ett stopp på vägen. Ännu trevligare är givetvis om bilen skulle klara 700 km, eller om det fanns snabbladdarstolpar längs med motorvägarna.

    Men, sätter man 300 km som minimum så finns det faktiskt en elbil som klarar mina krav, och det är Tesla Roadster. De anger själva att den ska klara 340 km på en laddning (men här anger de 225 miles som faktiskt är 394 km) och den uppfyller dessutom någonting som var ett önskemål (men inte ett krav) på en ny bil; det är en cab.

    Problemet är bara att bilen kostar en mille, och det är långt, långt, långt mycket mer än jag har råd (och är beredd) att lägga på en bil.

    Hybrider och liknande

    Ett alternativ är då en hybrid, typ Toyota Prius men det är fortfarande primärt en bensindriven bil, även om den snittar på en halv liter milen och den går inte att köra mer än någon mil på el. Dessutom är de ganska dyra i nyskick och även begagnad så går de på en del. Dessutom är livslängden på batterierna ungefär 10 år så ska man köpa begagnat gäller det att man säljer den igen innan bilen blivit så gammal. Men, jag gillar som sagt Prius och hade kunnat tänka mig en sådan om de inte varit så pass dyra som de är.

    Ett bättre alternativ är då Opel Ampera (som är den europeiska modellbeteckningen på Chevrolet Volt). Det är en elbil, där batteriet räcker ca 60 km. Fördelen är att den även har en liten bensinmotor som går igång och laddar batteriet när det börjar bli tomt, och med full tank så kommer man ca 500 km.

    Den hade då kunnat fungera som ren elbil för punkt 1 ovan (dvs arbetspendling) förutsatt att det funnits möjlighet att ladda bilen på parkeringen och som dessutom inte hade varit begränsad i räckvidd och därmed tillåtit även längre resor.

    Hade den här bilen legat inom mina ekonomiska ramar och om jag hade kunnat lösa problemet med laddning på parkeringen och om bilen hade funnits tillgänglig att köpa, hade jag definitivt köpt den. Men, nu finns det (som sagt) inga eluttag på min parkeringsplats, och jag är i dagsläget inte beredd att lägga över 400.000 på en bil. I framtiden kanske jag tillåter mig själv en större budget, men den här gången låg maximal kostnad på 125.000 kronor.

    Det bidde ingen elbil

    Så, då blev det ingen elbil den här gången heller. I grunden är jag positivt inställd till elbilar och jag skulle gärna köpa en i framtiden. Dock behövs det i sådana fall en vettig infrastruktur där man kan ladda bilen på parkeringsplatsen och där man kan hitta laddstolpar för snabbladdning längs med Europavägarna.

    Dessutom behövs det en bil med vettig räckvidd (eller med extra bensinmotor, som i fallet med Opeln ovan) så att man slipper ladda bilen en gång i timmen på längre resor.

    Därmed förvandlade jag även mitt önskemål om en cab till ett krav. Ska jag bli tvungen att köpa en begagnad bensinare så vill jag åtminstone ha en bil där man kan fälla ner taket på sommaren. Det slutade med att jag köpte en Opel Tigra Twintop, 2005 års modell med nedfällbart plåttak. En bil som jag hittills (jag har bara haft den i en vecka) är nöjd med, men det är ingen miljöbil direkt.

    Lärdom

    Och vad kan man lära sig av det? Jo, att det inte räcker med att vilja vara miljövänlig, utan det måste också finnas rimliga förutsättningar att vara det. I dagsläget är tyvärr elbilar enbart för dem med väldigt begränsade behov eller med väldigt tjocka plånböcker.

    Vilket jag tycker är väldigt synd.

    Postat i Trafik | 2 Kommentarer »

    Nominering av landstingsråd

    Skrivet av Mattias den 8 november 2010

    Eftersom det pågått förhandlingar ovanligt länge, både i landstinget och i kommunen har det inte funnits så mycket jag kunnat skriva om. Detta för att inte påverka förhandlingarna på ett negativt sätt.

    Nu är i alla fall den politiska plattformen för landstinget klar, liksom vilka poster som Folkpartiet besätter. Därmed kunde vi också formellt nominera våra landstingsråd på länsförbundets möte igår (väljer gör dock rent formellt landstingsfullmäktige, och det görs på fullmäktige i morgon tisdag)

    I grunden är det två bra namn som Folkpartiet nominerar, nämligen Birgitta Rydberg och Anna Starbrink. Det är två ambitiösa, kompetenta och arbetsvilliga personer som kommer att göra ett lysande arbete.

    Men, jag har två invändningar som jag menar att Länsförbundet måste adressera på något sätt den här mandatperioden. Innan jag gör mina invändningar, låt mig dock vara extremt tydlig med följande:

    • Detta är absolut ingen kritik mot våra två landstingsråd. Birgitta vet jag redan är ett duktigt landstingsråd, och min respekt för henne har ökat enormt det senaste året. Att kunna ompröva sin position i sprutbytesfrågan på det sätt som Birgitta gjort är oerhört starkt, och ett tecken på en både duktig och mänsklig politiker. Anna vet jag inte så mycket om, mer än att väldigt många talar väl om henne, liksom att hon framstår som både ambitiös och kompetent.
    • Det ska heller inte tolkas som kritik mot valberedningen. De har gjort ett bra arbete utifrån de nomineringar som kommit in, utifrån vilka av de nominerade som ställt upp och utifrån de krav som inkommit från olika håll.

    Men, när jag nu varit tydlig med att jag inte tänker kritisera personer så vill jag återgå till två principer som jag menar behöver lyftas upp:

    1. Båda landstingsråden är från Stockholms stad. I Stockholms län har vi ett gemensamt länsförbund för alla kommuner i länet, inklusive Stockholms stad. I länsförbundet borde yttre länet (dvs länet minus Stockholms stad) och Stockholms stad ha ungefär samma tyngd eftersom vi är ungefär lika stora, bidrar med ungefär lika mycket ekonomiskt, bidrar med fler mandat i riksdagen och i landstinget.

    Samtidigt tar Stockholms stad väldigt mycket utrymme när det kommer till de tunga posterna. De har personer på valbar plats på båda riksdagslistorna och de landstingsråd som vi haft de senaste två mandatperioderna har kommit från Stockholms stad, och samma sak gäller nu för landstingsråden för den här mandatperioden. Det är givetvis inget fel på kompetens hos de personer som funnits — och finns — från Stockholms stad i riksdagen eller landstinget.

    Men, när nu Maria ändå valt att sluta så menar jag att utgångspunkten — den princip som borde lyfts fram när man bad om nomineringar — borde ha varit att vi skulle ha en kandidat från länet. Det behövs en bättre regional balans. Nu blev det inte så och då får man försöka kompensera genom att sätta personer från länet på tunga presidieposter istället, för att försöka få någon form av balans.

    2. Båda landstingsråden är kvinnor. Det är inget problem att alla poster inte är varvade 50/50 hela tiden. Man kan mycket väl ha 60/40 eller till och med 70/30 under en längre period, och man kan även ha enbart män eller enbart kvinnor i toppen under kortare period. Där är till och med Sundbyberg ett utmärkt exempel; för fyra år sedan hade vi ett matriarkat i föreningen med en kvinnlig ordförande och en kvinnlig gruppledare. Just nu råkar vi ha ett patriarkat med manlig ordförande och manlig gruppledare. Ingetdera är ett problem (och särskilt inte i en så pass liten förening som vår förening ändå är) så länge det inte pågår för länge.

    Här finns inga fixerade tider; man kan inte säga att det måste ske en blandning efter ett år eller två år eller ens fyra år. Men, i landstinget har vi haft en kvinnlig duo i toppen i åtminstone åtta år (hur det såg ut tidigare har jag dålig koll på, eftersom jag flyttade upp till Sundbyberg i slutet av år 2000) och nu fortsätter vi med en kvinnlig duo.

    Det är helt enkelt väldigt svårt för Folkpartiet att ha en trovärdighet i jämställdhetsfrågor när vi bara lyfter fram kvinnor hela tiden. Vi behöver en viss variation om vi ska kunna fortsätta driva jämställdhetsfrågor med någon trovärdighet.


    Så, jag hade gärna sett att vi hade fått ett manligt landstingsråd från yttre länet. Det hade gett en balans som saknas i landstinget. Däremot är givetvis det viktigaste att vi väljer personer med ambition och kompetens, och på den delen har Folkpartiet lyckats alldeles utmärkt.

    Postat i Landstinget | Kommentarer inaktiverade för Nominering av landstingsråd

    En kort uppdatering

    Skrivet av Mattias den 11 oktober 2010

    Jag har haft en låg profil på bloggen sedan valet, med väldigt få uppdateringar. Detta beroende på två skäl:

    1. Jag har haft extremt mycket att göra. Jag tog ut tre veckors semester för valrörelsen, men det innebär att jag har massvis att jobba ifatt på jobbet. Som konsult måste jag sätta kundens behöv i första rummet och det har gett ett ganska intensivt schema. Samtidigt har vardagsrutinerna rullat igång igen i politiken, med styrelsemöten, föreningsmöten, nämndsammanträden etc. Även om vi haft val så skiftas inte fullmäktige förrän den 1/11 och det är först då som vi får en ny kommunstyrelse. Den 1/1 2011 skiftas nämnderna och det är först då som de nya nämndledamöterna tillträder. Det innebär att jag fortfarande sitter i kommunstyrelsen, i stadsbyggnadsnämnden och i kultur- och fritidsnämnden, med de ansvar som följer därav. Bara för att nämnderna är i slutet av sin mandatperiod kan man inte slå av på takten utan det är fortfarande handlingar som ska läsas, yrkanden som ska förberedas, etc.
    2. Väldigt lite är fortfarande klart i de förhandlingar som förs. Det innebär att jag dels saknar en hel del information (exempelvis vilka politiska frågor jag kommer få ägna mig åt de närmaste fyra åren) samtidigt som stora delar av den lilla information som jag har är sådan information som jag inte kan gå ut med. Jag kan inte kommentera pågående förhandlingar, eller hur olika poster kommer att fördela sig eftersom jag i vissa fall saknar informationen och i andra fall skulle påverka pågående förhandlingar.

    Eftersom mitt fokus är på Sundbyberg i första hand, landstinget i andra hand och övrig politik i tredje hand väljer jag att hålla uppdateringsfrekvensen på bloggen låg till dess att det finns information som jag faktiskt kan gå ut med.

    Men, till dess ska jag försöka kommentera lite grann om politiken på riksnivå, men det blir några kortare nedslag.

    Regeringen

    Jag har inte särskilt många invändningar kring regeringsbildningen, och tycker det verkar vara en ganska vettig regering. Dock är jag besviken över att Beatrice Ask är kvar som justitieminister. Hennes enda fördel som just justitieminister är att hon inte är Thomas Bodström, men i övrigt är det inte mycket som talar för henne. Ur ett liberalt perspektiv har hon varit en katastrof den senaste mandatperioden, och i en regering som består av liberaler och konservativa är det extra viktigt att ha någon med liberala värderingar på just justitieministerposten.

    Däremot tycker jag inte att justitieministern behöver vara jurist eller ha en bakgrund inom juridiken. Det är dock en fördel om man då har en minister som lyssnar på sina sakkunniga och som förstår sådana finesser som att man ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas (ja, jag syftar på de gredelina kuverten här)

    I viss mån är det dock en lite färglös regering; det var väldigt få “skelett” som ministrarna hade i garderoben, och det hade varit trevligt med lite fler ministrar som haft ett liv utanför politiken.

    Desto trevligare var det att Ullenhag blev minister, liksom att Moderaterna inte förvandlades till “jätten Glufs-Glufs” som åt upp sina samarbetspartners. Likaledes är jag glad att Folkpartiet fick behålla ansvaret för skolan eftersom vi har den bästa skolpolitiken.

    Religionen i skolan

    Det har framförts kritik mot att Björklund vill poängtera kristendomen i religionsundervisningen, men i sak anser jag att han har rätt. I grunden borde inte religion finnas med i grundskolan alls (eller möjligen som en kort introduktionskurs på 40 timmar i nian) men om ämnet ska finnas med i läroplanen bör fokus också ligga på kristendomen.

    Inte då för att vi är ett särskilt kristet land, eller för att kristendomen skulle vara finare, utan för att kristendomen är den största religionen i Sverige — har varit så i 1000 år — och för att den därmed påverkat vårt samhälle mer.

    Våra helgdagar — med undantagen första maj och sjätte juni — är alla kristna högtider och vårt samhälle är uppbyggt kring just kristendomen. Som ett ämne som ligger i skärningspunkten mellan historia och samhällskunskap är det därför rimligt att kristendomen ges en större plats i religionsundervisning; om man nu överhuvudtaget ska ha med ämnet i läroplanen.

    Postat i Landstinget, Sundbyberg, Sverige, Valet 2010 | Kommentarer inaktiverade för En kort uppdatering

    Siffror, siffror, siffror

    Skrivet av Mattias den 1 oktober 2010

    Jag gillar siffror, och i det här inlägget kommer det att bli väldigt mycket siffror fram och tillbaks. Huvudfokus blir på att analysera Sundbyberg, men det blir en kort passage om landstinget (om de blir klara med sammanräkningen någon gång) liksom om riksdagsvalet också.

    Personkryss i Sundbyberg

    Det är ganska få som brukar kryssa sig in i fullmäktige, och så även den här gången. Även i detta val var Nina Lundström den enda Folkpartist som fick tillräckligt många kryss för att bli personvald. Nu kan man givetvis invända att hon stod etta på listan och skulle ha kommit in ändå, men att vara personvald ger ett lite starkare mandat i interna diskussioner, och Nina fortsätter att vara vår mest kända — och mest populära — politiker.

    Ser man till personvalskryssen och rangordnar enbart på dessa så ser topp-5 ut så här för FP i Sundbyberg:

    1. Nina Lundström — 155 kryss (plats 1 på listan)
    2. Anna-Lena Hammarin — 64 kryss (plats 4 på listan)
    3. Mattias Lönnqvist — 50 kryss (plats 3 på listan)
    4. Johan Storåkers — 44 kryss (plats 2 på listan)
    5. Henrik Persson — 38 kryss (plats 5 på listan)

    Skillnaden i plats på listan och antalet kryss är alltså ganska liten (det är Anna-Lena och Johan som bytt plats med varandra) och med så här få kryss går det egentligen inte att dra några slutsatser, mer än att jag tycker att det är roligt med siffror.

    I övriga partier är det några få som kryssat sig in. I Moderaterna är det Carl Grufman, men även han är etta på sin lista. I Miljöpartiet är Annika Hirvonen inkryssad, vilket innebär att hon går från den andra plats hon stod på till första plats. I Vänsterpartiet kryssade sig både Bert Jageby (etta på listan) och Marielle Nakunzi Andreasson (tvåa på listan) in.

    Det är först när vi går till Socialdemokraterna som vi ser någon överraskning. Att Jonas Nygren (etta på listan) skulle bli inkryssad är ingen förvåning, och det är inte heller så förvånande att Mariam Osman Sherifay kryssade sig in, då hon stod på plats 6 på listan (även om det givetvis är ett bra resultat av henne). Den stora förvåningen är att Hiwet Hagos, som stod på plats 24, kryssade sig in. I södra Sundbyberg (centrala, Lilla Alby, Storskogen) hade hon bara 8 kryss (som jämförelse hade jag 26 i södra) men i norra Sundbyberg (Hallonbergen, Rissne, Ör, Duvbo, Ursvik, Tulemarken) hade hon 199 kryss, vilket är fjärde flest kryss i hela valkretsen. Som jämförelse hade jag 24 kryss i norra (och då bor jag ändå i Rissne och borde ha kunnat få en del kryss i just Rissne).

    I vilket fall kan man inte göra annat än gratulera Hiwet till en oerhört lyckad kryssningskampanj. Jag tror att många av hennes kryss kom i Hallonbergen, men det går inte att utläsa på valmyndighetens hemsida.

    När det kommer till mig personligen så är jag å ena sidan besviken över att jag inte drog fler kryss, men å andra sidan har jag som valledare valt att fokusera min energi på föreningen; på att Folkpartiet skulle göra ett så bra resultat som möjligt. Vi nådde inte ända fram, men jag känner att min prioritering var rätt i det här fallet.

    Sedan kan man jämföra de 50 kryss som jag fick den här gången, med de 8 kryss som jag fick 2006. Det var jag oerhört besviken över då, även om jag hämtade mig ganska snabbt från den besvikelsen, men jämfört med 8 kryss så är givetvis 50 kryss en framgång. Det är trots allt sexfaldigt antal kryss, och lyckas jag med samma ökning 2014 så innebär det 300 kryss (vilket inte är en helt realistisk målsättning)

    Samtidigt var 2006 en försämring jämfört med 2002, då jag fick 12 kryss och då jag inte bedrev någon personvalskampanj alls (och dessutom var ganska nyinflyttad i Sundbyberg). Men, 2002 gjorde FP ett väldigt starkt resultat, så det är inte helt lätt att jämföra 2002 och 2006 (och inte helt lätt att jämföra 2006 med 2010 heller).

    Mandat

    Hur mandaten fördelade sig är väl känt vid det här laget, men jag tar dem en gång till:

    1. Moderaterna — 16 mandat — 7724 röster (32,91 %)
    2. Socialdemokraterna — 15 mandat — 7021 röster (29,91%)
    3. Miljöpartiet — 6 mandat — 2425 röster (10,33%)
    4. Folkpartiet — 4 mandat — 2155 röster (9,18%)
    5. Vänsterpartiet — 4 mandat — 1578 röster (6,72%)
    6. Kristdemokraterna — 2 mandat — 920 röster (3,92%)
    7. Centerpartiet — 2 mandat — 783 röster (3,34%)
    8. Sverigedemokraterna — 2 mandat — 783 röster (3,34%)

    Sammanställer man detta i blocken så får man:

    1. Alliansen — 24 mandat — 11582 röster — 49,35%
    2. Rödgröna — 25 mandat — 11024 röster — 46,96%

    Alliansen fick alltså fler röster än de rödgröna, samtidigt som de rödgröna fick flest mandat. Detta beror i sin tur på att vi har två valkretsar i Sundbyberg. Hade Sundbyberg varit en valkrets så skulle FP haft 5 mandat, Moderaterna 17 mandat, V 3 mandat och MP 5 mandat, övriga partier inga förändringar, vilket hade varit mer rättvist (som i proportionerligt) än nuvarande resultat, men nu är sällan politik särskilt rättvis.

    Tittar man då på kostnaden, dvs hur många röster varje mandat kostade så ser vi följande siffror:

    1. Folkpartiet: 538,75 röster per mandat
    2. Moderaterna: 482,75 röster per mandat
    3. Socialdemokraterna: 468,07 röster per mandat
    4. Kristdemokraterna: 460 röster per mandat
    5. Miljöpartiet: 404,17 röster per mandat
    6. Vänsterpartiet: 394,50 röster per mandat
    7. Centern: 391,50 röster per mandat

    (SD tar jag inte med, eftersom de har exakt samma siffror som Centern)

    Absolut dyrast är alltså mandaten för Folkpartiet, där varje mandat motsvarar 584 (avrundat) röster, medan Vänsterpartiets mandat enbart motsvarar 395 röster. Med samma kostnad för FP som för V så skulle våra 2155 röster ha gett 5,5 (dvs 5) mandat, och med MP:s siffror hade våra röster gett 5,3 (dvs 5) mandat.

    Hade V haft lika hög kostnad som oss så hade deras 1578 röster gett 2,93 (dvs 2) mandat och MP hade på sina 2425 röster fått 4,5 (dvs 4 mandat). Nu hjälper dock inte den här sifferexercisen, mer än att visa på att valkretsarna skapar en del tråkiga effekter, att det är de borgerliga partierna som förlorar på den, och att vi — precis som jag skrev för fyra år sedan — borde avskaffa valkretsarna i kommunalvalen. Åtminstone i kommuner som har färre än 100.000 invånare.

    Landstinget

    När jag började skriva på det här inlägget, i tisdags, fanns inga siffror alls för landstinget. Det var typ 2 av 1215 distrikt räknade. Men, eftersom jag haft svårt att hitta tid att skriva mellan arbete (där jag ska försöka arbeta ifatt det arbete som “låg på vänt” under valrörelsen) och olika politiska möten, så började det ramla in siffror allt eftersom, och i dagsläget påstår valmyndighetens hemsida att alla distrikt är färdigräknade.

    Jag måste erkänna att landstingsrösterna är det som jag varit mest nervös över. Det här är andra gången som jag kandiderar till landstinget, men förra gången stod jag långt ner på listan. Den stora nackdelen med landstinget är att det är svårt att följa landstingsfrågorna om man inte sitter i landstingsfullmäktige, eller åtminstone är ersättare. Man får nämligen inga handlingar, är inte inbjuden på gruppmöten och kan inte ha uppdrag i landstinget (till skillnad från kommunen där man kan sitta i en nämnd utan att vara invald i fullmäktige).

    Det i sin tur gör att varje valrörelse inleds med en väldans massa inläsning, för att att kunna svara på frågor som rör landstinget, och om man lägger ner all den tiden (och kraften) och sedan inte kommer in; ja då får man börja om från noll i nästa val.

    I valet 2006 fick vi två mandat i valkrets nord, och i varje valkrets har man tre ersättare. Därför bad jag vår representant i valberedning att kämpa för att vi skulle få ett namn från Sundbyberg på plats 4, vilket också är den plats som jag hamnade på (eftersom jag var den kandidat från Sundbyberg som fick flest röster i provvalet till landstinget). Då skulle vi fortfarande få representation om vi tappade ett mandat eller om någon kryssade sig förbi.

    Däremot skulle vi tappa vår representation (och jag skulle inte få bli ersättare i landstingsfullmäktige) om vi både tappade ett mandat och om någon samtidigt skulle kryssa sig förbi. Att vi tappade ett mandat blev klart redan förra veckan, så nu blev det en väldigt nervös sammanräkning; om någon på platserna 5-22 skulle kryssa sig in (eller någon från en annan valkrets) skulle vi inte ha någon från Sundbyberg i landstingsgruppen.

    Att kryssa sig in är svårt, men inte omöjligt, och hade krävt 520 röster. Nu är landstingsvalet “det glömda valet” och det är svårt att nå ut med landstingsfrågor, men varje val brukar det vara några som blir personvalda och med en stark kampanj, ett stort nätverk och lite tur så går det.

    Därför var jag nervös; att behöva sitta och uppdatera sammanräkningen och se hur personkryssen föll var en nervös väntan. Den första nervositeten släppte dock när resultaten började komma in i valkrets nord. I början var det mest distrikt i Sundbyberg som kom in, och där hade jag själv en del kryss. Ett tag ledde jag till och med kryssligan och hade Sollentuna och Solna kryssat likadant som i Sundbyberg så hade jag till och med kunnat kryssa mig in.

    Sedan var det inte helt oväntat att väljarna i Solna i högre utsträckning kryssade Solna-kandidater, och Sollentunaväljare kryssade Sollentunakandidater. Det innebär att listans toppnamn — Maria Bergström — ganska snart gick om, och i det slutgiltiga resultatet fick jag fjärde flest kryss; vilket känns ganska lämpligt när man står som fjärde namn på listan.

    Givetvis tycker jag att det är lite tråkigt för de kandidater som står längre ned på listan — och som la ner tid och energi på sina personvalskampanjer — inte lyckades kryssa sig upp, men samtidigt tänker jag vara ärlig och erkänna att jag är lättad över att de inte kryssade sig förbi mig. Landstingsvalet betyder mycket för mig, både som person, som politiker och som ordförande för Folkpartiet Sundbyberg; vi behöver någon från Sundbybergsföreningen i landstingsgruppen för att få en bättre koppling mellan kommunpolitik och landstingspolitik.

    Totalt fick jag 161 kryss, varav 154 kryss var i min valkrets, valkrets nord. Det är 1,48% av rösterna och ett dugligt resultat. Det är långt kvar till de drygt 500 röster som krävs för femprocentsspärren, men ett bra avstamp inför valet 2014.

    Lika roligt som de 154 kryss som jag fick i min valkrets var de 7 kryss som jag fick i andra valkretsar. Ja, det är rejält mycket färre kryss än i min valkrets, men för att kunna rösta på mig i någon annan valkrets krävs det en viss ansträngning; man måste hämta en valsedel i Solna, Sollentuna eller Sundbyberg (eller vara ute i god tid och be mig skicka en per post, vilket jag gjorde till några) och sedan ta med den till vallokalen.

    Därför är jag lite extra tacksam till de som kryssade mig i valkrets 2 (Bromma-Kungsholmen), i valkrets 3 (Norrmalm-Östermalm-Gamla Stan), i valkrets Nordväst (Ekerö, Järfälla, Sigtuna, Upplands Väsby, Upplands-Bro) och i valkrets Ost (Lidingö, Nacka, Tyresö, Värmdö).

    Ett stort tack till alla som kryssade mig i landstingsvalet; oavsett om ni bor i min valkrets eller någon annan stans i Stockholms län. Även om jag inte blev inkryssad så betyder det mycket för mig och det ger en extra kick att anstränga mig i landstingspolitiken.

    Som en jämförelse så fick jag 18 kryss i landstingsvalet 2006, och då enbart i min egen valkrets. Det innebär niofaldigt antal kryss och femfaldigt antal valkretsar. Min målsättning blir därför att göra ett bra arbete i landstinget (och då med mycket fokus på evidens i vården) och att försöka kryssa mig upp på första plats i valet 2014.

    Riksdagen

    Lite kort om riksdagsvalet; min målsättning för valet 2010 var att få ett vettigt resultat i provvalet, att få stå med på riksdagslistan och att plocka 100 kryss för att visa att integritetsfrågor är viktiga för många väljare.

    De två första målsättningarna lyckades jag uppnå, men inte det tredje målet. Jag kommer dock att fortsätta driva just integritetsfrågorna, och jag kommer att fortsätta kämpa för att Folkpartiet ska bli mer liberala i sin politik. Det är ett långsiktigt arbete som jag hoppas ska ge resultat på landsmötet 2011, på landsmötet 2013 och på riksdagslistan 2014.

    Sammanfattning

    Det finns en del som jag blev lite besviken över, men personval är svårt och vårt valsystem är fortfarande inriktat på partier och inte personer. Samtidigt finns det en del att vara glad över i siffrorna och jag tar det här med mig under mandatperioden och in i nästa val.

    Just nu kommer vi lokalt att göra en valutvärderingen, men bortsett från utvärderingar har jag inga planer att blicka bakåt utan nu handlar det om att försöka få igenom så mycket bra politik som möjligt under den här mandatperioden.

    Postat i Landstinget, Sundbyberg, Sverige, Valet 2010 | 2 Kommentarer »

    Några korta reflektioner kring valet

    Skrivet av Mattias den 20 september 2010

    Uppdatering 2010-09-21: Bara för att vara övertydlig: Jag beskriver personliga reflektioner här, inte partiets officiella linje. Tillägg i texten är gjorde med fetad kursiv stil och strykningar markeras med överstrykning.

    Detta är lite snabbt ihopslängt på lunchen eftersom jag nu jobbar som vanligt igen. Lite kort om valresultatet. En disclaimer dock; den slutliga räkningen skulle kunna leda till att något mandat flyttar på sig i riksdagen, eller eventuellt möjligen i Sundbyberg. Jag väljer dock att utgå från valnattsresultatet nu.

    Landstinget

    Jag börjar med landstinget, eftersom det är det val som gick bäst. Här blev alliansen historiska genom att vi behåller majoriteten. Annars brukar landstinget skifta majoritet varje val och det är skönt att vi fick väljarnas förtroende att fortsätta förbättra vården.

    Samtidigt tappade Folkpartiet ett mandat, och vi tappade det i just min valkrets; valkrets Nord. Det är dessutom Sundbyberg som drar ner siffrorna mest. Medan Sollentuna tappade 0,8 procentenheter och Solna 1,3 procentenheter så tappade vi 1,5 procentenheter; och då hade vi redan 2006 sämst siffror i valkretsen.

    Som valledare, och som landstingskandidat i Sundbyberg, kan jag inte bli annat än besviken över dessa siffror. Förutsatt att inte personvalskryssen ändrar någonting så har jag fortfarande en ersättarplats, men det är svårt att glädja sig över det när partiets siffror är så dåliga.

    I dagsläget har jag ingen analys på varför det gick så dåligt i Sundbyberg, mer än att vi haft problem att komma ut med vår politik, men jag kommer att detaljstudera siffror senare för att försöka få en känsla för var problemen ligger.

    Riksdagen

    Å ena sidan är jag glad över att alliansen blev största block och att vi slipper en rödgrön regering. Å andra sidan är jag bedrövad över att vi inte fick egen majoritet, att SD kom in och att de dessutom har en vågmästarposition. Tyvärr lyckades de rödgröna med sin slutspurt, dvs de kostade alliansen en egen majoritet. Jag hoppas att de är nöjda när de nu satt SD i en vågmästarposition (för att de rödgröna skulle vinna valet kan de knappast ha trott själva)

    Sedan är en minoritetsregering inte den katastrof som det utmålas som; vår grundlag är konstruerad just för minoritetsstyren. Men, det innebär att alliansen måste förhandla med de rödgröna inför varje fråga och inför varje votering. Ett alternativ skulle givetvis vara att plocka med MP i regeringen, men det verkar de inte så sugna på. Dessutom vill jag helst slippa se MP i regeringen eftersom det vore dödsstöten för svensk kärnkraft och för svensk basindustri.

    Sundbyberg

    Låt oss först notera en sak; Sundbybergsborna röstade för ett maktskifte, mot de rödgröna och för ett alliansstyre i Sundbyberg. Det var 49,3 % som röstade på ett av de borgerliga partierna, och 47 % som röstade på de rödgröna. Inte ens med aktivt stöd av SD (2,3% vilket ger 49,3% totalt) skulle de få mer än alliansen.

    Men, valkretsindelningen straffar de borgerliga partierna hårt. Våra 49,3 % ger 24 mandat, medan de rödgröna med 47% får 25 mandat. De 49,3% som de rödgröna + SD får ger 27 mandat. Därmed inte sagt att de rödgröna tänker samarbete med SD, men om de ska ha majoritet så är de beroende av SD.

    Tydligaste exemplet på hur valkretsindelningen slår är om man jämför FP med MP. FP fick 9,2% vilket ger oss 4 mandat (minus ett mandat) och MP fick 10,3% vilket ger dem 6 mandat (plus två mandat). 1,1% mer ger alltså två mandat fler. Hade vi haft en valkrets (istället för 2) så hade antagligen vi båda fått 5 mandat.

    Sifferexercis åsido så är jag givetvis besviken över vårt resultat lokalt. Vi förde en saklig kampanj där vi förde fram vad vi ville göra. Att vi backar betyder antingen att vi inte lyckats nå ut, eller att väljarna ogillade våra budskap, där jag tror att det är det förstnämnda. Sedan spelar rikstrenden en stor roll i Sundbyberg.

    Sedan hade det givetvis varit lättare om inte Moderaterna hade sjabblat bort makten 2007. Då hade vi kunnat gå till val på vad vi gjort; visat att Folkpartiets politik är bra för Sundbyberg. Vi hade haft en plattform att utgå från, och antagligen ett större intresse från media. Men, det tjänar ingenting till att gråta över spilld mjölk.

    Det man kan gråta över är dock det politiska läget i Sundbyberg. Det finns inget majoritetsalternativ i kommunen. Varken alliansen eller de rödgröna har en majoritet förutsatt att sluträkningen inte ger ett annat resultat. Från våra diskussioner med Miljöpartiet 2007 vet vi att det är snudd på omöjligt att få in dem i ett femklöver-samarbete, och med tanke på hur Miljöpartiet burit sig åt i Sundbyberg är jag personligen tveksam till att ha ett samarbete med dem.

    Samtidigt är det viktigt att SD inte får något inflytande och att de inte får vara vågmästare, men jag ser personligen i dagsläget inget realistiskt majoritetsalternativ i Sundbyberg. Jag förstår faktiskt inte hur vi ska kunna skapa någon form av majoritet i Sundbyberg. De rödgröna kommer antagligen att föreslå att vi, KD eller C ska stötta ett rödgrönt styre, men för migoss är det helt uteslutet, och jag är övertygad om att övriga borgerliga politikerC+KD har samma åsikt i den frågan.

    Det kommer att bli mycket diskussioner i partiföreningen, och det kommer antagligen att bli en ganska känslosam diskussion. Den diskussionen kommer jag inte att redogöra för här; som jag tidigare skrivit så avslöjar jag inte sådant som sägs till mig i förtroende eller som är interna diskussioner. Däremot kommer jag att fortsätta säga vad jag tycker, och jag kommer att skriva om Sundbyberg från mitt perspektiv.

    Jag kommer dock INTE avslöja sådan information som kan tänkas påverka förhandlingarna och jag kommer INTE försöka påverka Folkpartiets position i olika frågor via bloggen. Interna diskussioner är just interna. Vad som inte är internt och som Folkpartiet varit tydliga med både före och efter valet är att vi INTE kommer att stötta ett styre som är beroende av SD, vi kommer inte att samarbeta med SD och vi kommer aldrig att sätta oss i en position där vi är beroende av SD.

    Jag hoppas att vi som är politiskt aktiva i Sundbyberg kan hitta en lösning som är bra för kommunen, och varken jag eller FP kommer på något sätt bidra till att SD får någon som helst form av inflytande. Deras politik och deras människosyn är alldeles för främmande för oss och jag skulle hellre lämna politiken än att göra mig beroende av Sverigedemokraterna.

    Postat i Landstinget, Sundbyberg, Sverige, Valet 2010 | 12 Kommentarer »

    Idag är det valdagen

    Skrivet av Mattias den 19 september 2010

    Idag är det valdagen, och för alla de som inte förtidsröstat är det nu dags att avlägga sin röst och påverka vilka som ska styra Sverige, Stockholms läns landsting och Sundbyberg.

    Om du inte redan läst den, så finns min personvalsplattform för Sundbyberg här. Tyvärr hann jag aldrig slutföra tre delar, men jag har skrivit om dessa delar förut och hoppas att den skrivna delen ska vara tillräckligt underlag när du beslutar dig.

    Min personvalsplattform för landstinget hittar du här. Även här saknas en del text, men här vill jag framförallt hänvisa till mittinlägg om evidens i vården.

    Slutligen hittar du min plattform för riksdagen här. Det här segmentet är — hör och häpna — faktiskt färdigskrivet.

    Är det någon poäng att kryssa då?

    Finns det då någon poäng med att kryssa? På kommunal nivå står jag på plats 3 på listan och borde komma in på partival. Men, personvalskryss ger tyngd till de frågor som jag vill driva och visar på att du — förutom Folkpartiets i Sundbyberg politik generellt — gillar en del av mina åsikter. Det gör det lättare för mig vid diskussioner i kommunfullmäktigegruppen efter valet (plus att det givetvis är roligt att få kryss)

    På landstingsnivå står jag på plats 4 i valkrets Nord. Här fyller kryss definitivt en funktion. Plats 4 är en ersättarplats och med tillräckligt många kryss blir jag ordinarie ledamot. Jag har fortfarande möjlighet att påverka landstingsgruppen (och Folkpartiets politik) som ersättare, men det blir lättare som ordinarie.

    På riksdagslistan står jag på plats 47 och i Stockholms län är det snudd på omöjligt att kryssa sig in. Trots detta fyller kryss en funktion här, eftersom det visar att många väljare bryr sig om de frågor jag driver, och att Folkpartiet borde bli bättre på dessa frågor. Det är kort sagt en tydlig signal om att Folkpartiet behöver återfå sin liberala kompass i integritetsfrågor och att vi behöver byta politik här. Däremot kommer jag inte att komma in i riksdagen, och jag kommer inte få chansen att argumentera dessa frågor där under nästa mandatperiod. Men, jag får en debattplattform och jag får ett mandat att påverka partiet.

    Frågor

    Jag kommer att vara ute ganska mycket under valdagen. 12-14 står jag i vår valstuga på Stationsgatan och 14-18 står jag och delar ut valsedlar. Jag har dock mobilen med mig. Är det en fråga som du känner att du måste ha svar på innan du bestämmer dig så finns jag på 0709-528 196. När jag delar ut valsedlar är det svårt att svara i telefon, men skicka ett SMS så svarar jag så snabbt jag kan.

    Postat i Landstinget, Sundbyberg, Sverige, Valet 2010 | 4 Kommentarer »