Idag är det valdagen

Idag är det valdagen, och för alla de som inte förtidsröstat är det nu dags att avlägga sin röst och påverka vilka som ska styra Sverige, Stockholms läns landsting och Sundbyberg.

Om du inte redan läst den, så finns min personvalsplattform för Sundbyberg här. Tyvärr hann jag aldrig slutföra tre delar, men jag har skrivit om dessa delar förut och hoppas att den skrivna delen ska vara tillräckligt underlag när du beslutar dig.

Min personvalsplattform för landstinget hittar du här. Även här saknas en del text, men här vill jag framförallt hänvisa till mittinlägg om evidens i vården.

Slutligen hittar du min plattform för riksdagen här. Det här segmentet är — hör och häpna — faktiskt färdigskrivet.

Är det någon poäng att kryssa då?

Finns det dÃ¥ nÃ¥gon poäng med att kryssa? PÃ¥ kommunal nivÃ¥ stÃ¥r jag pÃ¥ plats 3 pÃ¥ listan och borde komma in pÃ¥ partival. Men, personvalskryss ger tyngd till de frÃ¥gor som jag vill driva och visar pÃ¥ att du — förutom Folkpartiets i Sundbyberg politik generellt — gillar en del av mina Ã¥sikter. Det gör det lättare för mig vid diskussioner i kommunfullmäktigegruppen efter valet (plus att det givetvis är roligt att fÃ¥ kryss)

På landstingsnivå står jag på plats 4 i valkrets Nord. Här fyller kryss definitivt en funktion. Plats 4 är en ersättarplats och med tillräckligt många kryss blir jag ordinarie ledamot. Jag har fortfarande möjlighet att påverka landstingsgruppen (och Folkpartiets politik) som ersättare, men det blir lättare som ordinarie.

På riksdagslistan står jag på plats 47 och i Stockholms län är det snudd på omöjligt att kryssa sig in. Trots detta fyller kryss en funktion här, eftersom det visar att många väljare bryr sig om de frågor jag driver, och att Folkpartiet borde bli bättre på dessa frågor. Det är kort sagt en tydlig signal om att Folkpartiet behöver återfå sin liberala kompass i integritetsfrågor och att vi behöver byta politik här. Däremot kommer jag inte att komma in i riksdagen, och jag kommer inte få chansen att argumentera dessa frågor där under nästa mandatperiod. Men, jag får en debattplattform och jag får ett mandat att påverka partiet.

Frågor

Jag kommer att vara ute ganska mycket under valdagen. 12-14 står jag i vår valstuga på Stationsgatan och 14-18 står jag och delar ut valsedlar. Jag har dock mobilen med mig. Är det en fråga som du känner att du måste ha svar på innan du bestämmer dig så finns jag på 0709-528 196. När jag delar ut valsedlar är det svårt att svara i telefon, men skicka ett SMS så svarar jag så snabbt jag kan.

Vilka kan rösta på mig?

Jag har fått frågan några gånger, och tänkte här gå igenom vilka som kan personkryssa mig och hur man går till väga i sådana fall:

Kommunfullmäktige Sundbyberg

Här måste man vara skriven i Sundbyberg, vilket kanske inte är så förvånande i ett kommunfullmäktigeval. Ta en valsedel från Folkpartiet och kryssa mig (plats nummer 3 på listan)

Riksdagsvalet

Lite mer komplicerat eftersom Stockholms län är tvÃ¥ valkretsar. För att kryssa mig mÃ¥ste du bo i det som kallas ”yttre länet” vilket är alla kommuner i Stockholms län utom Stockholms stad.

Bor du i Sundbyberg, i Solna, i Sollentuna, i Täby, i Lidingö eller någon annan kommun i Stockholms län (utom Stockholms stad) så tar du en Folkpartivalsedel, vänder på den (vi har namn både på framsidan och baksidan) och kryssar mig på plats 47.

Landstingsvalet

Faktiskt det val som är krångligast. Landstinget har 12 valkretsar, men är man valbar i en krets så är man valbar i alla. Du måste dock ha tillgång till rätt valsedel. Här ska du ha en valsedel från landstingsvalkrets nord, och den finns bara i Sundbyberg, Solna och Sollentuna.

Vill du rösta på mig i en annan valkrets (exempelvis i Stockholms stad) så går det utmärkt, men du måste då hämta en valsedel från min valkrets först. Detta kan du göra i alla vallokaler i Sundbyberg, Solna och Sollentuna. Eller, så mailar du mig din adress så skickar jag en valsedel.

Denna valsedel tar du med till vallokalen och sedan kryssar du mig på plats nummer 4.

Partivalsedlar (blanka)

Det finns även rena partivalsedlar, dvs där det enbart stÃ¥r ”Folkpartiet liberalerna”. Dessa gÃ¥r tyvärr inte att använda för personval. Det cirkulerar ett pÃ¥stÃ¥ende om att man kan ta en sÃ¥dan valsedel och skriva dit ett namn, men enligt den information som jag fÃ¥tt frÃ¥n valmyndigheten sÃ¥ räknas detta inte som ett personvalskryss. Det svar som jag fick frÃ¥n valmyndigheten var:

Även om väljaren tar en blank valsedel och skriver till NN i NN:s egen valkrets blir det endast en röst på partiet. Detta givet att Folkpartiet anmäler kandidaterna på valsedeln. Att anmäla kandidaterna innebär att det enda sättet för väljarna att personrösta på en kandidat är att kryssa den kandidaten på den tryckta valsedeln. På detta sätt skyddar sig partiet mot tillskrivna namn som inte är önskvärda från partiets sida.

Om du förtidsröstat

Om du förtidsröstat, men efter detta bestämt dig för att du vill kryssa en kandidat kan det vara värt att veta att du kan ändra din röst.

För att göra detta måste du dock gå till din vallokal på valdagen. Där förvaras alla förtidsröster, och de anonymiseras (och läggs bland övriga röster) först när vallokalen stänger. Du kan alltså gå dit och få tillbaks ditt kuvert med förtidsröster. Därefter går du in i valbåset, kryssar någon (exempelvis mig) och lämnar in dina nya röster.

När du väl röstat i vallokal kan du dock inte längre ångra dig, utan lagd röst ligger.

Frågetecken?

Om du fortfarande har frågetecken; ställ frågan som en kommentar här, eller maila mig. Jag svarar gärna på frågor.

Evidens i sjukvården

En av de viktigaste landstingsfrÃ¥gorna — kanske till och med den viktigaste — är att vÃ¥rden ska präglas av evidens, dvs att vÃ¥rden ska använda metoder och mediciner som vi vet fungerar; sÃ¥ lÃ¥ngt som detta är möjligt.

Ursprungligen hade jag till och med tänkt ha rubriken ”Evidens i sjukvÃ¥rden” pÃ¥ min landstingsbroschyr, men jag blev avrÃ¥dd frÃ¥n detta eftersom evidens är ett ord som inte används särskilt ofta och att mÃ¥nga därmed kunde tänkas skippa innehÃ¥llet baserat pÃ¥ rubriken, sÃ¥ jag bytte.

Men, i grunden är detta en hörnpelare i min landstingskandidatur; individen ska fÃ¥ välja själv, men sjukvÃ¥rden ska enbart erbjuda sÃ¥dan behandling som har effekt. Landstingen ska inte betala för akupunktur, för homeopati, för kiropraktik (utom vid ryggproblem, men dÃ¥ är det egentligen bättre att uppsöka sin vÃ¥rdcentral), för kristallterapi, för magnetterapi, för antroposofisk ”medicin” eller för annat lurendrejeri. (Notera dock att kiropraktik kan hjälpa vid ryggbesvär, och att akupunktur eventuellt hjälper vid vissa smärtbesvär)

Därför blev jag så glad när jag läste debattatikeln på DN från föreningen Vetenskap och Folkbildning, där de går till storms mot den här typen av kvacksalveri. Bland annat går de till frontalangrepp mot homeopati, detta extrema exempel på kvacksalveri:

Anledningen är att homeopatiskt tillverkad medicin inte är något annat än rena sockerpiller. De tillreds genom att i omgångar späda ut ett ämne i sådan astronomisk grad att det ofta över huvud taget inte finns något kvar av det. Lösningen droppas sedan på sockerpiller som säljs mot alla möjliga åkommor. Detta känner homeopaterna mycket väl till, men det bekymrar dem inte att det går emot all etablerad vetenskap.

De tar dessutom upp ett antal politiker som ställer sig bakom kvacksalveri (tyvärr finns det även Folkpartister här, vilket jag tycker är väldigt pinsamt) och de skriver bland annat:

Alternativmedicinen stöds av politiker i bägge blocken och i alla partier. Bland de rödgröna vill Gunvor Ericson, riksdagsledamot för Miljöpartiet och dess hälsopolitiska talesperson, tillsammans med resten av MP införa ett nationellt register över utövare av alternativmedicin.

Det skulle innebära ett slags statlig kvalitetsstämpel på alternativmedicinen, och av detta skäl motsätter sig såväl Läkarförbundet som Sveriges Psykologförbund och Karolinska Institutet detta. Ingen myndighet vill heller ta på sig ansvaret för ett sådant register.

I Stockholms landsting vill Miljöpartiets oppositionslandstingsråd Raymond Wigg införa bland annat zonterapi, utbildning i traditionell kinesisk medicin och tavlor med naturmotiv som ska påskynda tillfrisknandet.

Att just Gunvor Ericson tas upp som exempel tycker jag är intressant eftersom jag tidigare påpekat att hon inte har någon trovärdighet som folkhälsopolitisk talesman.

Jag ställer mig till 100% bakom Vetenskap och Folkbildnings krav:

Vi vill att nästa regering, oavsett vilka som bildar den, ska ta sitt ansvar i hälsofrågor och varken slösa skattebetalarnas pengar på verkningslösa behandlingar eller ge en gräddfil till alternativa behandlingsformer genom att bevilja dispenser eller subventioner.

Dessutom lovar jag att i landstinget kämpa mot att resurser går till dylikt lurendrejeri och kvacksalveri. För den som är intresserad av läsa mer i ämnet kan jag varmt rekommendera boken Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen som borde vara obligatorisk läsning för alla som kandiderar i landstingsvalen.


Uppdatering: Läs gärna zooey som skriver initierat om Antroposofiisk ”medicin” och Maria Bergström (som liksom jag kandiderar till landstinget i valkrets nord).


Maten på våra sjukhus

I tisdags var det möte med Folkpartiets landstingsgrupp här i Stockholms län, och även vi som kandiderar till landstinget var inbjudna, vilket jag tycker är väldigt trevligt.

Förutom att få en massa information så här i valrörelsen så fick vi dessutom möjlighet att provsmaka den mat som serveras på sjukhusen. Det var ett önskemål från min sida, och till min glädje hade man hörsammat detta.

Jag måste erkänna att just maten är en fråga som jag gruvat mig för inför valrörelsen; de rödgröna har varit skoningslösa i sin kritik och jag började nästan tro på deras skräckpropaganda.

Men, hur var det då? Var maten dålig? Verkligen inte. Den var smakrik, med en tydlig smak av de ingredienser som ingick. Grönsakerna var fräscha och både grönsakerna och pastan hade det tuggmotstånd som perfekt tillagade grönsaker och pasta ska ha, dvs den var inte kokt för länge.

Det enda jag kunde invända mot var kryddningen, men om man ska tillaga mat som ska passa alla så måste man vara försiktig med kryddningen; det går inte att hälla i den mängd peppar, vitlök och chili som jag har när jag lagar åt mig själv.

Det jag kunde konstatera var att de som kritiserar maten för att vara dålig är:

  • okunniga, dvs de har faktiskt inte provsmakat maten eller
  • oärliga, dvs de framställer maten som dÃ¥lig trots att de vet att den är god

Därmed kan jag också med gott samvete gå ut i valrörelsen och säga att alliansens ändring av sjukhusmaten är lyckad; det är en näringsrik och välsmakande mat, och den spridning av sjukdomar som lätt uppstår när många äter på samma ställe (jag undviker exempelvis alltid salladsbaren på matställen under förkylningstider) har minimerats.

Sedan är det klart att det skulle vara trevligt om alla vårdavdelningar hade ett eget kök, med egna kockar, kallskänkor och annan kökspersonal; där man kunde beställa vilken rätt man vill. Men, detta kostar pengar, och min åsikt är att det är bättre att dessa pengar läggs på sjukvården. Vill man äta á la carte som lunch så kan man gå ut och äta det på restaurang när man är frisk.

Nu blir det reklamfilm

Jag ska strax iväg till Solna för lite landstingskampanjande där, men jag tänkte lägga upp några filmer först.


Först min personvalsfilm. Den togs egentligen fram till provvalet i Stockholms län, men eftersom jag fortfarande står för de frågor som jag tog upp i filmen så fungerar den även som personvalsfilm.


Därefter Folkpartiets film om skolan (och eftersom jag jobbat som lärarvikarie kan jag tyvärr konfirmera att ibland är det så här illa i klassrummen) :


Min favorit är dock den här, om äldrevården och Folkpartiets parboendegaranti (som i sig borde vara tillräckligt skäl att rösta på Folkpartiet) :


Slutligen Folkpartiets film om kärnkraft och jobben. Rent dramaturgiskt är det den bästa filmen, men även om jag håller med om budskapet så känns den inte lika känslosam som de två tidigare filmerna.


Opinionsläget i Stockholm

I veckans ”Mitt i” tidningar, som kom idag, publiceras en SIFO-undersökning av hur Stockholmarna tänkt rösta i riksdagsvalet. Klicka pÃ¥ nedanstÃ¥ende bild att se hela grafiken:

Tyvärr anger inte ”Mitt i” om undersökningen gjorts bland boende i Stockholms stad, eller i Stockholms län (inklusive Stockholms stad). Men, eftersom resultaten är publicerade även i ”Mitt i Sundbyberg” sÃ¥ antar jag att man mätt i hela länet.

Dock bör man ha i åtanke att frågan som ställts är hur man ska rösta i riksdagsvalet. Därmed blir det lite svårt att säga någonting om de olika kommunalvalen, eller om landstingsvalet, mer än att siffrorna ser bra ut för alliansen och för Folkpartiet.

Målsättningen för Folkpartiet i Sundbyberg är att återta de mandat vi tappade i senaste valet, och alltså komma tillbaks upp på 8 mandat, vilket inte borde vara omöjligt med de här siffrorna i ryggen.

Samtidigt har DN publicerat en Synovate-undersökning som visar hur de boende i Stockholms stad tänkt rösta i kommunalvalet (klicka på bilden för att se hela) :

Även här ett tydligt borgerligt övertag, men Ã¥terigen svÃ¥rt att säga nÃ¥gonting om landstinget eller om Sundbyberg; eftersom man mätt hur de svarande skulle rösta i kommunalvalet i Stockholms stad. Vi kan räkna med att de extremt starka siffrorna för MP är väldigt specifika för Stockholms stad, men det siffrorna pekar pÃ¥ är — Ã¥terigen — att alliansen borde vinna i bÃ¥de landstinget liksom i Sundbybergs stad.

Dessutom ser vi även här en indikation på att Folkpartiet kan gå framåt i kommunalvalet, och att vår ambition om (minst) 8 mandat faktiskt är möjlig att uppnå.

Mer om opinionssiffrorna i Stockholm kan du läsa hos Rasmus (liberal).

Anonyma politiker och media

Svenska dagbladet tar i en artikel upp att lokalpolitikerna i Stockholm är okända, dvs att väldigt få väljare känner igen stadens toppolitiker.

Inledningsvis har jag några invändningar mot upplägget:

  1. Är det verkligen utseendet som är det viktiga? Vore det inte mer relevant att fråga vem Sten Nordin är, än att visa en bild på honom?
  2. Man bortser både från de politiker som finns i landstinget (som är politiker för hela länet, och inte bara Stockholms stad) liksom de politiker som finns i andra kommuner i länet.
  3. Vi har fortfarande partival i Sverige, och även om jag är anhängare av utökat personval så är det viktiga att väljarna vet vad partierna står för så länge som det är partival.

Men, bortsett från de invändningarna så håller jag om att det är ett problem att så få politiker är kända bland väljarna. Däremot håller jag inte riktigt med om analysen i artikel nummer två på temat; dolda makthavare hotar demokratin.

Det är ett problem med dolda makthavare, men våra folkvalda är inte dolda. En dold makthavare är istället en politiker med makt som saknar väljarmandat och som inte kommunicerar med väljarna.

Ur ett Sundbybergsperspektiv tillhör jag de dolda makthavarna till första halvan; jag är inte invald av väljarna någonstans men jag har stort inflytande på Folkpartiets politik i Sundbyberg. Under 2007 var jag dessutom politiskt ansvarig för kultur-, idrotts- och fritidsfrågor i Sundbyberg (plus vissa myndighetsfrågor) och hade givetvis ett stort inflytande på den typen av frågor i Sundbyberg. Det är en plattform som jag aldrig hade väljarstöd till, utan det var partiet som satte mig där (sedan menar jag givetvis att det var en välförtjänt utnämning, annars hade jag inte tackat ja)

Däremot har jag aldrig försökt gömma mig, och jag försöker kommunicera via de kanaler som jag har tillgång till. Sedan finns det politiker som verkligen är osynliga för väljarna, samtidigt som de har makt. Dessa kallas ibland för grå eminenser, men det behöver inte handla om trotjänare utan kan lika gärna vara yngre förmågor som har stor möjlighet att påverka men som inte har officiella uppdrag.

I vilket fall; att ha makt utan att vara känd, utan att granskas och utan att väljarna vet vem det är; det är ett problem. Men, det är inte fallet här. De personer som berörs i artikeln är gruppledare för sina partier och de är borgarråd eller oppositionsråd. Medierna skulle kunna granska dem, om de ville.

Och det är där som jag menar att analysen brister. Den media som finns i Stockholm (SvD & DN som rikstidningar, Metro som gratistidning) har inget större intresse av lokal politik. De skriver sällan om lokala frågor, och ännu mer sällan om lokala politiker. Skulle de skriva om en lokal fråga är det oftast Moderaterna eller Sossarna som citeras (att det finns fler partier i Stockholms län tycks sällan vara relevant för media).

Går man ut till andra kommuner i länet blir det ännu sämre. I fallet Sundbyberg skrivs det ytterst sällan om kommunen, och den här mandatperioden är det framförallt kuppen i Sundbyberg som det skrivits om (och även då var det framförallt Moderaterna och Socialdemokraterna som kom till tals) och sedan några kortare artiklar när det blivit politiskt bråk.

Vilket jag på sitt sätt kan förstå; både SvD och DN är rikstidningar och en stor del av deras läsare är helt enkelt inte intresserade av vad som händer lokalt i Stockholms län. Men, det innebär att vi inte har någon lokal media som skriver om lokala frågor. Jämför man med Linköping, där jag spenderade mina första 30 år, fanns där Corren som lägger ett antal sidor på lokala frågor, där till och med Mjölby har sin egen sida i tidningen.

Det vi har i Sundbyberg är ”Mitt i Sundbyberg”, en gratistidning som kommer ut en gÃ¥ng i veckan och där 80% av tidningen är annonser. Det är inga djuplodande reportage i den tidningen, och de skriver sällan om politik. Givetvis är det bättre än ingenting, men som politiker i Sundbyberg har du inte media att vända dig till pÃ¥ samma sätt som i kommuner utanför Stockholms län.

Därmed borde en analys om osynliga politiker i Stockholm handla mer om medias roll. Om politikerna här är okända beror det mer på att media inte rapporterar tillräckligt mycket om politiken i Stockholm, än om att politikerna inte skulle försöka nog.

Även Peter Andersson skriver om artiklarna.

VÃ¥rd i världsklass — nu även för psykiatrin

Vården i Stockholm har länge hållit hög kvalitet; jag skulle till och med vilja påstå att vår vård är i världsklass kvalitetsmässigt. Det har dock länge funnits två problem; köerna och psykiatrin.

Att vår vård är bra hjälper inte så länge som man står i kö; i väntan på behandling. Det är därför som jag är så glad att Folkpartiets kamp lett till vårdval och minskade köer, och med ytterligare en mandatperiod kan vi fortsätta minska köerna samtidigt som vi upprätthåller kvaliteten.

Men, ett sorgebarn har länge varit psykiatrin (och där ömmar jag extra mycket för barn- och ungdomspsykiatrin, liksom psykiatri för unga vuxna) där kvaliteten helt enkelt varit för låg.

Därför blir jag så glad när Birgitta Rydberg skriver om just Psykiatrin och om hur Folkpartiet har förslagen som behövs för att stärka psykiatrin.

Jag måste dessutom säga att Birgitta går från klarhet till klarhet som Folkpartiets gruppledare i landstinget. För ett år sedan var jag ganska negativ till Birgitta eftersom hon dels var emot ett sprutbytesprogram och dels för att landstinget skulle ägna sig åt omskärelser. Just omskärelse är vi fortfarande inte överens om, men i sprutbytesfrågan var Birgitta en drivande kraft bakom att Stockholms läns landsting nu inför ett sådant och att även denna del av vården präglas av evidens.

Evidens är dessutom en aspekt som Birgitta tar upp i sin artikel, där hon skriver:

Ett annat viktigt tema för framtidens psykiatri är evidens: flumpsykiatrin måste slutligen rensas bort, där den fortfarande finns. Det föråldrade och icke fungerande måste försvinna, vetenskap och beprövad erfarenhet gälla för all vård och behandling. Liksom valfriheten är det något som ska vara lika självklart i psykiatrin som i övrig vård.

Vilket även det gör mig glad. Jag är en stark anhängare av mer evidens inom politiken, och då särskilt inom vården. Vården ska inte syssla med åtgärder som inte har någon positiv effekt bortsett från placebo (eller ännu värre; som är skadliga). För kroppsliga sjukdomar har vi till exempel homeopatin som inte hör hemma i modern sjukvård.

Kort sagt, ett väldigt glädjande besked så här inför valrörelsen; Folkpartiet fortsätter att ha den bästa politiken för landstinget.

Uppdatering: Läs gärna Jessica Ericsson som skriver tänkvärt och insatt om psykiatrin.

Return of ”folkhälsofascism”

Jag har tidigare skrivit om folkhälsofascism och hur kommuner som arbetsgivare tycker sig ha rätt att hindra de anställda från att snusa eller röka på arbetstid.

Precis som då tycker jag att det finns begränsningar som är rimliga, exempelvis att man inte får röka i offentliga lokaler; att man inte får nyttja tobak i situationer där man arbetar med barn och ungdomar; att man inte ska kunna ta rökpaus när man själv vill.

Därför har jag heller inga problem med landsting som förbjuder de anställda att röka annat än på lunchen (och då ombytta till privata kläder) och jag tycker inte att det är problematiskt att patienter tvingas gå ut från sjukhuset för att kunna röka (även om jag tycker att det ska kunna finnas vissa undantag).

Det jag har problem med är när landsting — som i artikeln i SvD — anser sig ha rätt att förhindra folk frÃ¥n att snusa, eller när man förbjuder försäljning av tobak pÃ¥ sjukhuset. Som jag pÃ¥pekat tidigare är snus alldeles utmärkt som rökavvänjning och eftersom snusets skadeverkningar är begränsade är det inget folkhälsoproblem om folk snusar.

Jag tänker därför här och nu utöka min personvalsplattform för landstinget. Om jag blir invald lovar jag att rösta nej till alla förslag om att införa snusningsförbud i landstingets lokaler; detta oavsett om förbudet är riktat mot anställda/personal eller mot patienter/anhöriga. Jag lovar dessutom att rösta nej till alla förslag om att förbjuda försäljning av snus i butiker lokaliserade i landstingets lokaler.

I sammanhanget vill jag påminna om läkareden:

Jag försäkrar på heder och samvete att jag i min läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre. Mitt mål skall vara att vårda och främja hälsa, att förebygga sjukdom samt att bota sjuka och lindra deras plågor.

Det står ingenting om att agera folkhälsopolis eller att försvåra livet för patienter, anhöriga eller kollegor. Ett generellt tobaksförbud är inte i linje med en god folkhälsopolitik och det kränker ett antal liberala principer. Låt de som vill snusa göra det och ägna er åt verkliga hälsoproblem istället.

Och för formens skull; som nikotinist och kedjesnusare är jag givetvis partisk i frågan. Det ändrar dock inte att jag har fakta på min sida.