Mer om valresultatet

Eftersom varken siffrorna för kommunvalet eller landstingsvalet finns publicerade än väljer jag att kommentera enbart riksdagsvalet just nu. Enligt uppgift ska det vara färdigräknat, men alla siffror finns i skrivande stund inte upplagda på valmyndighetens sida än.

Det man kan konstatera inledningsvis är att Folkpartiet backar. Det är inte mycket vi backar, men vi backar trots allt. Tyvärr slÃ¥r det igenom ganska hÃ¥rt för oss som hoppades pÃ¥ en riksdagsgrupp med starka liberaler. Att vi tappade ett mandat i Göteborg — och dessutom med nÃ¥gra fÃ¥ röster — innebär att Jasenko Selimovic inte kommer in, trots att över sju (7) procent personvalskryssade honom (gränsen för riksdagen gÃ¥r vid 8 procent). Jag tror att Jasenko hade kunnat ge en välbehövlig vitamininjektion i riksdagsgruppen och Folkpartiet behöver personer som honom om vi ska utvecklas i rätt riktning; mot en mer liberal politik.

Lika tråkigt var det att vi tappade vårt mandat i Dalarna. Det leder nämligen till att Camilla Lindberg blir av med sin riksdagsplats. Camilla var den enda borgerliga politiker som vågade rösta emot FRA-lagen och det är en gigantisk förlust för integriteten att hon nu tappar sin plats. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att påpeka att det är väljarna som sagt att Camilla inte ska sitta kvar; det är inte Folkpartiet som försökt bli av med Camilla, utan hon var (och är) vårt toppnamn i Dalarna.

Personkryss

Tyvärr lyckades ingen av mina favoriter kryssa sig in. I Östergötland fick Mathias Sundin ”bara” 3,29% vilket inte nÃ¥r upp till spärren pÃ¥ 8%. Räknar man pÃ¥ dörrknackningen sÃ¥ var det 6,25% av de knackade dörrarna som gav ett personvalskryss, eller var 16:e dörrknackning. Eftersom det krävs 1522 kryss för att nÃ¥ upp till 8% sÃ¥ skulle Mathias alltsÃ¥ ha behövt knacka 24.352 dörrar — förutsatt att förhÃ¥llandet 1 kryss per 16 dörrar hade hÃ¥llit i sig.

I Göteborg kom Jasenko nära, men inte upp till de 8% som krävs. När man sänker gränsen till 5% så skulle han komma in med de siffror han har, men det hjälper inte nu, tyvärr. I Västmanland lyckades en Folkpartist, Roger Haddad, kryssa sig in, men tyvärr åt fel håll. Jag har ingenting emot Roger, men jag hade hellre sett Agneta Berliner kvar i riksdagen. Just Agneta och Camilla tycker jag tillhör de Folkpartistiska riksdagsledamöter som mest tydligt drivit en liberal linje den gångna mandatperioden. Detta bedömt på hela mandatperioden; jag gör alltså ingen bedömning av ledamöter som Gulan Avci eller Nina Lundström som inte suttit hela mandatperioden.

För att hitta någonting positivt så tycker jag att det är bra att Nina Lundström kommer in. Vi har ganska många frågor där vi tycker olika, och vi har lite olika syn på vad det innebär att vara liberal (vilket egentligen alla liberaler har; det finns inget facit) men Nina har hög integritet, en enorm arbetskapacitet och hon brinner för viktiga frågor. Jag ser det som en tydlig förstärkning av riksdagsgruppen; någonting som behövs extra väl nu när så många bra ledamöter försvinner.

På en mer personlig nivå så hamnade jag på 15 16 kryss, vilket är mindre än jag hoppades på. Jag insåg givetvis att jag aldrig skulle kunna kryssa mig in, och jag trodde inte heller att jag skulle hamna bland de som kryssades mest. Men, jag hade hoppats på fler kryss för att tydliggöra att det finns många liberaler som ser integritetsfrågor som viktiga; det hade varit ett sätt att belysa de frågor som jag brinner för.

Det man också kan konstatera är att väldigt få av mina kryss kom i Sundbyberg, utan istället handlar det om att jag verkar ha fått mina kryss via bloggen och via sociala medier. Det är då en plattform som jag kan fortsätta använda och gå vidare med i nästa val. Det kan verka konstigt att prata om nästa val redan nu, men om inget oväntat händer planerar jag att kandidera även 2014 (om jag får förtroendet)

Det jämna valet

Jag tycker givetvis att det är tråkigt att alliansen inte fick full valuta för sina röster och att vi inte får den majoritet som väljarna ville att vi skulle ha. Extra tråkigt är det att var två FP-mandat som var de som låg på gränsen, där det ena mandatet dessutom hade kunnat föra Jasenko in i riksdagen.

Samtidigt är en minoritetsregering ingen katastrof; regeringsformen är konstruerad just för minoritetsstyren. Det viktiga är bara att se till att Sverigedemokraterna inte ges något inflytande.

Dessutom hoppas jag att de skevheter som finns i valsystemet nu uppmärksammats tillräckligt och att vi kanske kan få de korrigeringar som behövs; och då gärna även på kommunal nivå.

Sverigedemokraterna

Slutligen lite kort om SD och deras inträde i riksdagen. Jag tycker att det är beklagligt, men det är så väljarna röstat och då måste väljarnas vilja respekteras. Det innebär inte att vi ska samarbeta med dem (varken passivt eller aktivt) men de ska inte marginaliseras heller. Låt dem få utskottsplatser, låt dem delta i debatten, och ge dem inte den martyrroll som de vill ha.

De är politiska tomtar, utan någon som helst kompetens och knappt någon politik alls. Detta lär väljarna upptäcka om man behandlar dem som vilket parti som helst. Då kommer de snabbt att tappa väljare.

Att vi inte ska samarbeta med dem är ju för att de har en sÃ¥ kass politik och för att de utgÃ¥r frÃ¥n en felaktig samhällsanalys (som i sin tur beror pÃ¥ en klandervärd människosyn). Precis som vi — inga jämförelser i övrigt — inte samarbetar med Vänsterpartiet eftersom vi ogillar deras politik och inte har nÃ¥gra beröringspunkter.

Så, släpp fram dem i utskotten, och ta debatterna med dem. De kommer förlora varenda debatt och då kommer väljarna att överge dem. Precis som de gör i Landskrona.

NÃ¥gra korta reflektioner kring valet

Uppdatering 2010-09-21: Bara för att vara övertydlig: Jag beskriver personliga reflektioner här, inte partiets officiella linje. Tillägg i texten är gjorde med fetad kursiv stil och strykningar markeras med överstrykning.

Detta är lite snabbt ihopslängt på lunchen eftersom jag nu jobbar som vanligt igen. Lite kort om valresultatet. En disclaimer dock; den slutliga räkningen skulle kunna leda till att något mandat flyttar på sig i riksdagen, eller eventuellt möjligen i Sundbyberg. Jag väljer dock att utgå från valnattsresultatet nu.

Landstinget

Jag börjar med landstinget, eftersom det är det val som gick bäst. Här blev alliansen historiska genom att vi behåller majoriteten. Annars brukar landstinget skifta majoritet varje val och det är skönt att vi fick väljarnas förtroende att fortsätta förbättra vården.

Samtidigt tappade Folkpartiet ett mandat, och vi tappade det i just min valkrets; valkrets Nord. Det är dessutom Sundbyberg som drar ner siffrorna mest. Medan Sollentuna tappade 0,8 procentenheter och Solna 1,3 procentenheter så tappade vi 1,5 procentenheter; och då hade vi redan 2006 sämst siffror i valkretsen.

Som valledare, och som landstingskandidat i Sundbyberg, kan jag inte bli annat än besviken över dessa siffror. Förutsatt att inte personvalskryssen ändrar någonting så har jag fortfarande en ersättarplats, men det är svårt att glädja sig över det när partiets siffror är så dåliga.

I dagsläget har jag ingen analys på varför det gick så dåligt i Sundbyberg, mer än att vi haft problem att komma ut med vår politik, men jag kommer att detaljstudera siffror senare för att försöka få en känsla för var problemen ligger.

Riksdagen

Å ena sidan är jag glad över att alliansen blev största block och att vi slipper en rödgrön regering. Å andra sidan är jag bedrövad över att vi inte fick egen majoritet, att SD kom in och att de dessutom har en vågmästarposition. Tyvärr lyckades de rödgröna med sin slutspurt, dvs de kostade alliansen en egen majoritet. Jag hoppas att de är nöjda när de nu satt SD i en vågmästarposition (för att de rödgröna skulle vinna valet kan de knappast ha trott själva)

Sedan är en minoritetsregering inte den katastrof som det utmålas som; vår grundlag är konstruerad just för minoritetsstyren. Men, det innebär att alliansen måste förhandla med de rödgröna inför varje fråga och inför varje votering. Ett alternativ skulle givetvis vara att plocka med MP i regeringen, men det verkar de inte så sugna på. Dessutom vill jag helst slippa se MP i regeringen eftersom det vore dödsstöten för svensk kärnkraft och för svensk basindustri.

Sundbyberg

Låt oss först notera en sak; Sundbybergsborna röstade för ett maktskifte, mot de rödgröna och för ett alliansstyre i Sundbyberg. Det var 49,3 % som röstade på ett av de borgerliga partierna, och 47 % som röstade på de rödgröna. Inte ens med aktivt stöd av SD (2,3% vilket ger 49,3% totalt) skulle de få mer än alliansen.

Men, valkretsindelningen straffar de borgerliga partierna hårt. Våra 49,3 % ger 24 mandat, medan de rödgröna med 47% får 25 mandat. De 49,3% som de rödgröna + SD får ger 27 mandat. Därmed inte sagt att de rödgröna tänker samarbete med SD, men om de ska ha majoritet så är de beroende av SD.

Tydligaste exemplet på hur valkretsindelningen slår är om man jämför FP med MP. FP fick 9,2% vilket ger oss 4 mandat (minus ett mandat) och MP fick 10,3% vilket ger dem 6 mandat (plus två mandat). 1,1% mer ger alltså två mandat fler. Hade vi haft en valkrets (istället för 2) så hade antagligen vi båda fått 5 mandat.

Sifferexercis åsido så är jag givetvis besviken över vårt resultat lokalt. Vi förde en saklig kampanj där vi förde fram vad vi ville göra. Att vi backar betyder antingen att vi inte lyckats nå ut, eller att väljarna ogillade våra budskap, där jag tror att det är det förstnämnda. Sedan spelar rikstrenden en stor roll i Sundbyberg.

Sedan hade det givetvis varit lättare om inte Moderaterna hade sjabblat bort makten 2007. Då hade vi kunnat gå till val på vad vi gjort; visat att Folkpartiets politik är bra för Sundbyberg. Vi hade haft en plattform att utgå från, och antagligen ett större intresse från media. Men, det tjänar ingenting till att gråta över spilld mjölk.

Det man kan gråta över är dock det politiska läget i Sundbyberg. Det finns inget majoritetsalternativ i kommunen. Varken alliansen eller de rödgröna har en majoritet förutsatt att sluträkningen inte ger ett annat resultat. Från våra diskussioner med Miljöpartiet 2007 vet vi att det är snudd på omöjligt att få in dem i ett femklöver-samarbete, och med tanke på hur Miljöpartiet burit sig åt i Sundbyberg är jag personligen tveksam till att ha ett samarbete med dem.

Samtidigt är det viktigt att SD inte får något inflytande och att de inte får vara vågmästare, men jag ser personligen i dagsläget inget realistiskt majoritetsalternativ i Sundbyberg. Jag förstår faktiskt inte hur vi ska kunna skapa någon form av majoritet i Sundbyberg. De rödgröna kommer antagligen att föreslå att vi, KD eller C ska stötta ett rödgrönt styre, men för migoss är det helt uteslutet, och jag är övertygad om att övriga borgerliga politikerC+KD har samma åsikt i den frågan.

Det kommer att bli mycket diskussioner i partiföreningen, och det kommer antagligen att bli en ganska känslosam diskussion. Den diskussionen kommer jag inte att redogöra för här; som jag tidigare skrivit så avslöjar jag inte sådant som sägs till mig i förtroende eller som är interna diskussioner. Däremot kommer jag att fortsätta säga vad jag tycker, och jag kommer att skriva om Sundbyberg från mitt perspektiv.

Jag kommer dock INTE avslöja sådan information som kan tänkas påverka förhandlingarna och jag kommer INTE försöka påverka Folkpartiets position i olika frågor via bloggen. Interna diskussioner är just interna. Vad som inte är internt och som Folkpartiet varit tydliga med både före och efter valet är att vi INTE kommer att stötta ett styre som är beroende av SD, vi kommer inte att samarbeta med SD och vi kommer aldrig att sätta oss i en position där vi är beroende av SD.

Jag hoppas att vi som är politiskt aktiva i Sundbyberg kan hitta en lösning som är bra för kommunen, och varken jag eller FP kommer på något sätt bidra till att SD får någon som helst form av inflytande. Deras politik och deras människosyn är alldeles för främmande för oss och jag skulle hellre lämna politiken än att göra mig beroende av Sverigedemokraterna.

Idag är det valdagen

Idag är det valdagen, och för alla de som inte förtidsröstat är det nu dags att avlägga sin röst och påverka vilka som ska styra Sverige, Stockholms läns landsting och Sundbyberg.

Om du inte redan läst den, så finns min personvalsplattform för Sundbyberg här. Tyvärr hann jag aldrig slutföra tre delar, men jag har skrivit om dessa delar förut och hoppas att den skrivna delen ska vara tillräckligt underlag när du beslutar dig.

Min personvalsplattform för landstinget hittar du här. Även här saknas en del text, men här vill jag framförallt hänvisa till mittinlägg om evidens i vården.

Slutligen hittar du min plattform för riksdagen här. Det här segmentet är — hör och häpna — faktiskt färdigskrivet.

Är det någon poäng att kryssa då?

Finns det dÃ¥ nÃ¥gon poäng med att kryssa? PÃ¥ kommunal nivÃ¥ stÃ¥r jag pÃ¥ plats 3 pÃ¥ listan och borde komma in pÃ¥ partival. Men, personvalskryss ger tyngd till de frÃ¥gor som jag vill driva och visar pÃ¥ att du — förutom Folkpartiets i Sundbyberg politik generellt — gillar en del av mina Ã¥sikter. Det gör det lättare för mig vid diskussioner i kommunfullmäktigegruppen efter valet (plus att det givetvis är roligt att fÃ¥ kryss)

På landstingsnivå står jag på plats 4 i valkrets Nord. Här fyller kryss definitivt en funktion. Plats 4 är en ersättarplats och med tillräckligt många kryss blir jag ordinarie ledamot. Jag har fortfarande möjlighet att påverka landstingsgruppen (och Folkpartiets politik) som ersättare, men det blir lättare som ordinarie.

På riksdagslistan står jag på plats 47 och i Stockholms län är det snudd på omöjligt att kryssa sig in. Trots detta fyller kryss en funktion här, eftersom det visar att många väljare bryr sig om de frågor jag driver, och att Folkpartiet borde bli bättre på dessa frågor. Det är kort sagt en tydlig signal om att Folkpartiet behöver återfå sin liberala kompass i integritetsfrågor och att vi behöver byta politik här. Däremot kommer jag inte att komma in i riksdagen, och jag kommer inte få chansen att argumentera dessa frågor där under nästa mandatperiod. Men, jag får en debattplattform och jag får ett mandat att påverka partiet.

Frågor

Jag kommer att vara ute ganska mycket under valdagen. 12-14 står jag i vår valstuga på Stationsgatan och 14-18 står jag och delar ut valsedlar. Jag har dock mobilen med mig. Är det en fråga som du känner att du måste ha svar på innan du bestämmer dig så finns jag på 0709-528 196. När jag delar ut valsedlar är det svårt att svara i telefon, men skicka ett SMS så svarar jag så snabbt jag kan.

Expressens valstuga

Idag söndag, från klockan 14, finns jag i Expressens valstuga på Sergels torg. Jag måste erkänna att jag fortfarande inte har 100% koll på exakt vad jag förväntas göra där (och så här mitt i brinnande valrörelse hinner jag inte direkt förbereda någon större grej) men om jag får möjlighet tänkte jag säga några ord om ett av mina favoritämnen; snuset och varför man ur folkhälsoperspektiv inte bör förbjuda snuset eller jaga snusare.

Först tänkte jag tala om integritet, men det är ganska många som pratat om det ämnet redan. Därför valde jag ett ämne som jag inte tror varit uppe så många gånger.

Vissa pass i valstugan har varit 30 minuter, och andra en timma, så jag är också lite osäker på om min sluttid är 14.30 eller 15.00, men såvida jag inte får order om annat planerar jag att finnas där mellan 14.00 och 15.00.

Kom gärna dit och hälsa på; om inte annat så är Expressens valstuga en lite annorlunda aktivitet så här i valrörelsen.

Vilka kan rösta på mig?

Jag har fått frågan några gånger, och tänkte här gå igenom vilka som kan personkryssa mig och hur man går till väga i sådana fall:

Kommunfullmäktige Sundbyberg

Här måste man vara skriven i Sundbyberg, vilket kanske inte är så förvånande i ett kommunfullmäktigeval. Ta en valsedel från Folkpartiet och kryssa mig (plats nummer 3 på listan)

Riksdagsvalet

Lite mer komplicerat eftersom Stockholms län är tvÃ¥ valkretsar. För att kryssa mig mÃ¥ste du bo i det som kallas ”yttre länet” vilket är alla kommuner i Stockholms län utom Stockholms stad.

Bor du i Sundbyberg, i Solna, i Sollentuna, i Täby, i Lidingö eller någon annan kommun i Stockholms län (utom Stockholms stad) så tar du en Folkpartivalsedel, vänder på den (vi har namn både på framsidan och baksidan) och kryssar mig på plats 47.

Landstingsvalet

Faktiskt det val som är krångligast. Landstinget har 12 valkretsar, men är man valbar i en krets så är man valbar i alla. Du måste dock ha tillgång till rätt valsedel. Här ska du ha en valsedel från landstingsvalkrets nord, och den finns bara i Sundbyberg, Solna och Sollentuna.

Vill du rösta på mig i en annan valkrets (exempelvis i Stockholms stad) så går det utmärkt, men du måste då hämta en valsedel från min valkrets först. Detta kan du göra i alla vallokaler i Sundbyberg, Solna och Sollentuna. Eller, så mailar du mig din adress så skickar jag en valsedel.

Denna valsedel tar du med till vallokalen och sedan kryssar du mig på plats nummer 4.

Partivalsedlar (blanka)

Det finns även rena partivalsedlar, dvs där det enbart stÃ¥r ”Folkpartiet liberalerna”. Dessa gÃ¥r tyvärr inte att använda för personval. Det cirkulerar ett pÃ¥stÃ¥ende om att man kan ta en sÃ¥dan valsedel och skriva dit ett namn, men enligt den information som jag fÃ¥tt frÃ¥n valmyndigheten sÃ¥ räknas detta inte som ett personvalskryss. Det svar som jag fick frÃ¥n valmyndigheten var:

Även om väljaren tar en blank valsedel och skriver till NN i NN:s egen valkrets blir det endast en röst på partiet. Detta givet att Folkpartiet anmäler kandidaterna på valsedeln. Att anmäla kandidaterna innebär att det enda sättet för väljarna att personrösta på en kandidat är att kryssa den kandidaten på den tryckta valsedeln. På detta sätt skyddar sig partiet mot tillskrivna namn som inte är önskvärda från partiets sida.

Om du förtidsröstat

Om du förtidsröstat, men efter detta bestämt dig för att du vill kryssa en kandidat kan det vara värt att veta att du kan ändra din röst.

För att göra detta måste du dock gå till din vallokal på valdagen. Där förvaras alla förtidsröster, och de anonymiseras (och läggs bland övriga röster) först när vallokalen stänger. Du kan alltså gå dit och få tillbaks ditt kuvert med förtidsröster. Därefter går du in i valbåset, kryssar någon (exempelvis mig) och lämnar in dina nya röster.

När du väl röstat i vallokal kan du dock inte längre ångra dig, utan lagd röst ligger.

Frågetecken?

Om du fortfarande har frågetecken; ställ frågan som en kommentar här, eller maila mig. Jag svarar gärna på frågor.

Nu blir det reklamfilm

Jag ska strax iväg till Solna för lite landstingskampanjande där, men jag tänkte lägga upp några filmer först.


Först min personvalsfilm. Den togs egentligen fram till provvalet i Stockholms län, men eftersom jag fortfarande står för de frågor som jag tog upp i filmen så fungerar den även som personvalsfilm.


Därefter Folkpartiets film om skolan (och eftersom jag jobbat som lärarvikarie kan jag tyvärr konfirmera att ibland är det så här illa i klassrummen) :


Min favorit är dock den här, om äldrevården och Folkpartiets parboendegaranti (som i sig borde vara tillräckligt skäl att rösta på Folkpartiet) :


Slutligen Folkpartiets film om kärnkraft och jobben. Rent dramaturgiskt är det den bästa filmen, men även om jag håller med om budskapet så känns den inte lika känslosam som de två tidigare filmerna.


Allting är relativt?

Jag tillhör de som anser att politik bör diskuteras utifrån fakta, och retoriskt brukar det ibland slå över; jag använder ofta för mycket logos och för lite pathos i min argumentation.

Utifrån dessa fakta kan man sedan argumentera, dra slutsatser och landa i olika ställningstagande. Så länge som man utgår från samma faktabas kan man föra en intellektuellt hederlig diskussion där man kan få en viss förståelse för varför någon tycker på ett visst sätt.

Men, om en sådan debatt ska kunna ske måste man utgå från absoluta fakta, och inte relativa fakta. När man relativiserar siffror, dvs ställer dem i relation till andra siffror, så gör man en värdering; man går in i slutsatsdelen av argumentationen men framställer det som om man är kvar i faktadelen.

Som ett exempel så har jag tidigare skrivit om att fattigdomen inte ökat. Det är nämligen vad fakta säger; antalet fattiga har inte ökat. Men, detta passar inte in i de rödgrönas argumentation, eftersom de då inte kan framställa det som om vi fått det sämre under alliansen. Istället använder man relativ fattigdom. Men, relativ fattigdom är inte neutrala data, det är inte fakta, utan det är siffror som relativiserats för att säga någonting annat. Man har alltså tagit en slutsats, ett ställningstagande, en argumentation, och kallat det för fakta.

Ett annat exempel; de ”progressiva” bloggarna gÃ¥r just nu i spinn över att bloggen storstad relativiserat statsskulden. Hur stor statsskulden är säger i sig inte sÃ¥ mycket, men det är en ren faktauppgift; den är inte överlastad med Ã¥sikter och tyckanden utan säger svart pÃ¥ vitt hur stor statsskulden är. Därmed fungerar dessa siffror alldeles utmärkt som underlag i en diskussion, eftersom det är rena fakta som inte borde behöva diskuteras.

Men, dessa fakta visar en bild som Socialdemokraterna ogillar; den visar nämligen hur statsskulden minskat under alliansen — trots lÃ¥gkonjunktur — och hur den ökade 2002-2006 när Socialdemokraterna styrde i högkonjunktur. Det innebär att om man tillmäter statsskulden ett värde i en politisk diskussion kring ekonomiskt ansvarstagande (vilket man givetvis kan ha olika Ã¥sikter om) sÃ¥ visar den att alliansen sköter ekonomin bättre än socialdemokraterna gjorde.

Det Marika (som driver bloggen storstad) då gjort är att relativisera statsskulden så att siffrorna ska läsas på ett annat sätt; hon går in i slutsatsdragandet och argumenteringen men framställer det som om hon är kvar i faktadelen. Vilket jag menar är intellektuellt ohederligt.

Statsskulden ökar när staten har ett underskott, och minskar när staten har ett överskott. Över en konjunkturcykel ska staten dessutom ha ett visst överskott, men det innebär att man enstaka år kan ha ett underskott utan att för den delen missköta ekonomin. Enligt traditionell Keynesiansk ekonomi är det dessutom positivt om budgetunderskottet ökar i lågkonjunktur eftersom staten då bör låna pengar för att elda på konjunkturen. Även om Keynes idéer till viss del är utfasade så anses det fortfarande sunt att göra vissa stimulanser i lågkonjunktur; det var bland annat därför Socialdemokraterna införde ROT-avdrag under förra lågkonjunkturen.

Men, vad händer dÃ¥ om man kopplar ihop statsskuld och BNP? Jo, det innebär att när man fÃ¥r en lÃ¥gkonjunktur sÃ¥ fÃ¥r man en dubbel effekt; dels sÃ¥ kan staten ta ett underskott (dvs öka statsskulden) och dels kan BNP sjunka (eller dess tillväxt minska/avstanna). Mäter man dÃ¥ statsskuld som del av BNP sÃ¥ ger det dubbel effekt. Det som Socialdemokraterna i grunden tycker är positivt — att stimulera ekonomin i lÃ¥gkonjunktur — ser dÃ¥ ut som om det vore negativt.

Låt mig ta ett annat exempel på relativa data som visar vad jag menar. Låt oss anta att Adam & Eva båda tjänar 15.000 kronor i månaden (efter skatt) och att båda röker. Adam röker ca ett paket om dagen vilket kostar 50 kronor om dagen, eller 1500 kronor på en månad. Eva röker hälften så mycket, dvs för 750 kronor per månad.

Om vi då jämför Adam & Eva med absoluta tal så röker Adam dubbelt så många cigaretter som Eva, och han lägger dubbelt så många kronor per månad på rökandet. Relativt, så lägger Adam 10% av sin disponibla inkomst på rökningen, och Eva 5%. Adam är alltså dubbelt så hälsovådlig som Eva.

Men, låt oss anta att Eva går ner på halvtid. Hennes disponibla inkomst blir då hälften (ja, jag räknar bort olika tröskeleffekter i skattesystemet) dvs 7.500 kronor per månad. Eva väljer dessutom att skära ner på andra kostnader, dvs hon minskar inte sin rökning.

I absoluta tal så röker Adam fortfarande dubbelt så mycket som Eva, men i relativa termer så röker de lika mycket. Vilken är då den rimliga slutsatsen att dra? Är det att Eva är lika hälsovådlig som Adam? Eller är det att relativa termer bör användas med stor försiktighet?

Så, om vi återvänder till statskulden; varför skulle då sossarna vilja använda en relativ term här istället för en absolut? Drabbar det inte dem lika hårt? Nej, det beror på att de borgerliga har fått ta ansvaret för de två stora lågkonjunkturerna sedan oljekrisen. Först fick man städa upp efter sossarnas inflationspolitik under åren 92-94, och nu senast har alliansen fått ta ansvar under finanskrisen.

Så, med det i bakhuvudet, låt oss ta en titt på Marikas graf över statsskulden som del av BNP:

De röda fälten är borgerliga regeringar, och då ser det ju lite illa ut; det ser faktiskt ut som om de borgerliga inte kan sköta ekonomin. Men, låt oss titta på BNP-utvecklingen mellan 1990-2010:

Här ser vi två tydliga dippar i BNP:n, dels 92-94 när den borgerliga regeringen var tvungna att städa efter sossarna, och dels 2008-2010 när den borgerliga regeringen tvingades hantera finanskrisen. Jag har valt att ta med även Finlands och Danmarks utveckling för att visa att Sverige inte var de enda som hade nedgångar i BNP.

Slutligen kan vi titta på statsskulden 1990-2010:

Det vi ser är att den ökar 92-94, liksom 2003-2006. Vi ser också hur den under den här mandatperioden faktiskt minskat (även om den ökar mellan 2008 & 2009). Men, om man då gör som Marika, och relativiserar så får det tre effekter:

  1. Under perioden 92-94 så förstärker statsskuldens ökning och BNP:s nedgång varandra så att det ser värre ut än vad det är.
  2. Det döljer det faktum att statsskulden ökade under förra mandatperioden.
  3. Det får det att framstå som om statskulden ökat den här mandatperioden när den egentligen minskat.

Sedan kan man givetvis argumentera för att statsskulden borde ha ökat mindre under lågkonjunkturen 92-94 (eller mer) och man kan argumentera för att BNP-tillväxt är viktigare än minskad statskuld, eller vad man nu vill argumentera för. Men, allt detta är argument och argument bör bottna i fakta.

Fakta är att statskulden minskat den här mandatperioden, och att den ökade förra mandatperioden. Man kan ha olika Ã¥sikter om vad dessa fakta betyder, och man kan dra en massa olika slutsatser. Men, att framställa det som att det relativa begreppet ”statsskuld som del av BNP” är fakta (eller mer relevant i en diskussion) och att det absoluta begreppet ”statsskuld” inte är det; det är intellektuellt ohederligt och ger sken av att verkligheten ser ut pÃ¥ ett annat sätt än den verkligen gör.

PÃ¥ samma sätt är det ohederligt att tala om sysselsättning när man menar sysselsättningsgrad. Sysselsättning är en absolut term, och fakta är att den ökat under alliansen (trots finanskris). UtifrÃ¥n den absoluta termen sysselsättning kan man sedan argumentera, och dÃ¥ — exempelvis — hävda att eftersom sysselsättningsgraden sjunkit sÃ¥ har inte sysselsättningen ökat tillräckligt, men dÃ¥ ska man göra just det och inte komma med argument som saknar verklighetsanknytning. Allt annat är intellektuellt ohederligt.

Så, låt oss skilja på fakta (dvs absoluta siffror) och slutsatser/jämförelser/argumentation (dvs relativa siffror). En diskussion som utgår från fakta är en diskussion där båda sidor kan lära sig från varandra. En diskussion som utgår från åsikter blir mest plakatpolitik av det hela.

När Socialdemokratin blir norm

eller när media tycks glömma att oberoende inte betyder samma sak som socialdemokrat.


Som vi redan etablerat så är svenska journalister rejält vänstervridna, vilket i sin tur innebär att om media är vriden åt något håll så är det vänster. Men eftersom de röda gärna drar snyftvalser och vill framställa sig som underdogs så hävdas gång på gång att media är höger och att det pågår någon borgerlig konspiration för att kontrollera media.

Därför är det kanske inte så förvånande att dyngspridarna på Alliansfritt kom i extas när de noterade (för något avslöjande är det givetvis inte när man använder sig av allmänt kända fakta) att TV4:as retorikexpert har en bakgrund i Folkpartiet.

Läser man i artikeln i DN så framställs det som om TV4 hade frågat Camilla om hon hade en partipolitisk koppling och att hon då svarat nej. Skulle så vara fallet bör givetvis Camilla klandras för att hon inte varit ärlig mot uppdragsgivaren, men det gör henne inte mer (eller mindre) partisk som bedömare.

Nu tror jag dock inte att TV4 brytt sig om vilka Ã¥sikter Camilla haft som privatperson utan enbart om huruvida Camilla kunnat leverera professionella och korrekta bedömningar av det retoriska i talen (som faktiskt kan bedömas oavsett vad man tycker om innehÃ¥llet). PÃ¥stÃ¥endet att TV4 skulle ställa krav pÃ¥ ”neutrala” bedömare när det kommer till politiken klingar ganska falskt när man vet att de anställt Lena Sundström. Lena är allmänt känd som tokvänster, och hon har aldrig gjort en enda saklig eller opartisk rapportering när det kommer till politik eller samhällsfrÃ¥gor i hela sitt liv.

Så, då måste man ställa sig frågan; varför är TV4 så noggranna i det här fallet? Varför är de så noggranna att de ställer krav på att en retorikexpert inte får ha politiska åsikter? Det gör de inte; det de ställer krav på att experten inte får ha borgerliga sympatier.

TV4 har nämligen alltid varit en av sossarnas ivrigaste supportrar, vilket inte är så konstigt. Det är tack vare Socialdemokraterna som TV4 kunnat få den starka position som de har i dagsläget. De har så pass länge fått vara landets enda nationella reklam-kanalen; en reklamfinansierad förlängning av SVT kort sagt. TV4 drivs säkerligen enligt ekonomiskt sunda principer, och däribland ingår att man inte biter den hand som föder en. När nu sossarna utstöter primalskrik över att de vågat hyra in någon som inte är sosse så räddar de sitt eget skinn genom att snabbt sparka Camilla.

Dessutom fÃ¥r en av de bloggare som är avlönad av de rödgröna ett ”scoop” ocksÃ¥, sÃ¥ kan de fortsätta lÃ¥tsas som om de är relevanta i samhällsdebatten.


Men, jag hade antagligen inte bloggat om det slutat där. Som jag nämnt tidigare så kan Camilla klandras om hon inte informerat TV4 om sina politiska uppdrag, och när hon nu lämnat partipolitiken bakom sig så borde hon ha lämnat sina uppdrag.

Men, efter att ha gett sig på Camilla, så gav de sig på en partikamrat till mig här i Sundbyberg, Martina Skowronska. Precis som SvD skriver så bedömde hon de retoriska kvaliteterna i talen under Almedalsveckan, och hon var samtidigt medlem i Folkpartiet.

I fallet med Camilla så fördes det fram att problemet var att hon hade uppdrag för Folkpartiet, men Martina har inga uppdrag för oss. Detta eftersom hon är en ny medlem och vi är i slutet på en mandatperiod; om Martina själv vill är jag överygad om att vi kan hitta några uppdrag som hon skulle klara av galant efter valet, men så här nära inpå valet så ger vi inte uppdrag till nya medlemmar. Inte ens om de är så smarta och framåt som Martina är.

Sedan hade jag — som valledare — räknat med att kunna dra nytta av henne i valrörelsen, men den aktiva delen av denna börjar inte förrän i slutet av denna vecka. Hittills är det mest valledningen och de medlemmar som har toppuppdrag som satts i arbete. SÃ¥ när Martina säger att hon inte har (eller inte haft) uppdrag för Folkpartiet sÃ¥ är det helt korrekt.

Därför tar jag ocksÃ¥ anstöt när bloggen ”Röda Berget” skriver:

Det är också rätt kul att se hur grunda Fp i Sumpan verkar vara. Nyvärvade fullmäktigekandidater som inte ens deltar i valrörelsen, har de så svårt att fylla fullmäktigelistan?

Eftersom jag inte är bekant med hur (S) i Malmö fungerar skulle jag aldrig få för mig att recensera hur de planerar sin valrörelse, men som sosse kan man tydligen göra vilka antaganden som helst.

Men, hur är det då; är inte Martinas analyser präglade av hennes partimedlemskap? Låt oss till att börja med notera att jag faktiskt tror att de flesta kan hålla isär sina privata åsikter och sin yrkesroll; det är därför jag faktiskt inte är särskilt oroad över att journalister i så hög utsträckning är vänster; anledningen till att jag tar upp det är för att punktera myten om att media är höger.

Men, låt oss studera Martinas analys av Björklunds tal. Som Folkpartist borde hon ju hylla hans tal, om det nu vore så att hon inte kan hålla isär sina roller. Men vad skriver hon då?

– Det här gjorde ocksÃ¥ talet tungt och dystert. Han mÃ¥lade upp en ganska mörk bild av verkligheten och det blev en allvarlig ton i talet, säger Martina Skowronska.

Ja, det är ju verkligen opartiskt lovordande av Björklund … Men, lÃ¥t oss fortsätta:

Men även om talets innehåll var utmärkt drogs det ned av framträdandet. Igår kritiserade Martina Skowronska vänsterns Lars Ohly för att vara för manusbunden. Björklund var inte bättre. Han har ett tråkigt kroppsspråk och utnyttjar inte scenen, utan gömmer dig bakom talarstolen.

– Talet var känslosamt. DÃ¥ förlorar det desto mer pÃ¥ att talaren är stel och tittar ner, säger Martina Skowronska, som särskilt reagerade pÃ¥ att Björklund tittade i manus även när han talade om sin egen uppväxt.

– Det ger känslan av att han är osäker, säger hon.

Allvarligt; den som påstår att Martina låter sitt personliga ställningstagande inom partipolitiken påverka sitt arbete har uppenbarligen inte läst hennes analyser. Det är sakliga analyser av den retoriska delen, utan osakliga tyckanden.


Men, är då inte retorik en bedömningssport? Ett område utan några egentliga vetenskapliga kopplingar och där bedömaren mest spelar på volley utan någon egentlig analys?

Nej, verkligen inte. Retorik är en vetenskap, även om den givetvis inte innehåller absoluta sanningar på samma sätt som matematiken. Inom matematiken kan vi säga att 1+1 = 2 (givet vissa axiom) men inom samhällsvetenskapen saknas den typen av absoluta sanningar, vilket givetvis gör dem svårare.

Om vi slår upp retorik hos Wikipedia (som inte heller är källan till all kunskap, man måste vara källkritisk när man läser artiklar hos Wikipedia eftersom de ibland innehåller felaktigheter) så beskrivs retorik som:

Aristoteles strukturerade retoriken som konsten att övertyga på 300-talet f.vt. och hans klassiska strukturer, regler och indelningar fungerar än i dag som utgångspunkt för många retoriska tänkare och teoretiker.

Retorik handlar om att övertyga (men inte om att övertala), dvs om att framföra ett budskap på ett sådant sätt att lyssnaren blir övertygad. Budskapet i sig är ointressant, utan retorisk analys handlar om att analysera om hur väl talaren framförde sitt budskap (oavsett vad budskapet är). Därför kan en Folkpartist mycket väl analysera den retoriska delen hos en vänsterpartist och vice versa; så länge som man har integritet i sin yrkesroll.

En retorisk analys görs utifrån partesmodellen (dvs arbetsgång), utifrån disposition (dvs talets delar) och utifrån Elocutio (dvs språklig utformning). Framförallt kan det vara värt att poängtera vad retorisk analys är:

Inom framförallt den angloamerikanska retorikforskningen har den retoriska analysen blivit central, bland annat tack vare professor Sonja K. Foss verk Rheorical criticism. Några av de analysmetoder som brukar räknas som retoriska är Fantasy-Themeanalys, pentadanalys, topikanalys, klusteranalys och metaforanalys, metoder som används för att studera ett objekt som definierats som retoriskt relevant.

SÃ¥, när man pÃ¥stÃ¥r att en retorisk analys handlar om tyckande — att det skulle vara en bedömningssport — sÃ¥ visar man inte bara sin okunskap om omrÃ¥det utan man uppvisar ett enormt förakt för den vetenskap som retorik faktiskt är. Det är ett kunskapsförakt pÃ¥ rent Gargantuanska nivÃ¥er.

Att TV4 vek sig för sossekritik kan man som sagt förstå; de är inte beredda att bita den hand som föder dem. Men, att SvD inte vågar stå upp för att en retorisk analys handlar om yrkeskunskap och inte om vaga tyckanden tycker jag är oerhört svagt. Jag har alltid sett SvD som den fria borgerliga rösten i mediavärlden (DN är alldeles för sossig för att kunna axla den manteln) och att då vika sig för socialdemokratiska krokodiltårar är svagt, så oerhört svagt. Skäms!


Alla goda ting är tre, sÃ¥ jag tänkte avsluta (och knyta ihop) med en tredje observation. Det tredje exemplet pÃ¥ att mÃ¥nga sossar ser just socialdemokratin som norm; att alla som inte är sossar är partiska och ”särintressen” stÃ¥r denna gÃ¥ng LO för.

De hade bokat in Linda Bengtzing till en familjedag där hon skulle underhålla de besökande. När de upptäckte att hon uppträtt på ett Center-arrangemang valde de dock att avboka.

Råkar man inte hålla med sossarna till 100% så är man tydligen opålitlig, kan inte skilja på personliga värderingar och sin yrkesroll, och är ett farligt särintresse som ska hindras på alla möjliga sätt.

Alla dessa tre exempel tecknar en otäck bild; en bild där socialdemokrater vägrar acceptera att man kan tänkas sympatisera med eller rösta på ett annat parti. De övriga partierna i den rödgröna alliansen verkar de motvilligt acceptera, men de är nog lite suspekta ändå.

Vilket är en oerhört tragisk syn på verkligheten. Jag bedömer inte någon utifrån deras politiska engagemang. Jag är bekant med ett antal personer från de rödgröna som är både trevliga, smarta och intressanta att prata med (ja, även vänsterpartister). Jag tror inte att de delar den världsbild som LO och Alliansfritt Sverige målar upp; där alla borgerliga är onda personer som har en hemlig plan för världsherravälde (vilket ger lite ZOG-vibbar). Men, det är beklagligt när två dominerande aktörer på den politiska scenen agerar på det här sättet.

Man kanske inte ska vänta sig mer från LO; de har trots allt ägnat de senaste 20 åren åt att köra över sina egna medlemmar och att köra Negative campaigning och för varje val så har deras övertramp blivit grövre och grövre.

Inte heller Alliansfritt Sverige har direkt gjort sig kända som några som vill diskutera politik (när skrev de senast om de rödgrönas politik? har det ens hänt?) utan de har ägnat det senaste året åt dyngspridning (gärna utblandat med lögner om Folkpartiets politik; eftersom de tycks hata Folkpartiet och Centerpartiet extra mycket) och de är Bloggosfärens fanbärare för Negative campaigning, smutskastning och osakliga påståenden.

Men, samtidigt tycker jag att det är trÃ¥kigt med den här utvecklingen. Framförallt när man ser hur de ”progressiva” nätrötterna hakar pÃ¥. Jag hade hoppats att bloggosfären hade kunnat sätta en högre nivÃ¥, och när till och Tokmoderaten tycker att det gÃ¥tt för lÃ¥ngt, dÃ¥ har man verkligen sjunkit lÃ¥gt. Vilket inte är menat som kritik mot Fredrik Antonsson, men hans varudeklaration är faktiskt:

Politisk korrekthet, ödmjukhet, vett och sans ingår sällan, däremot ironier, sarkasmer, bombastiska inlägg och rena provokationer. För de som önskar en helt seriös politisk blogg utan humor rekommenderas andra bloggar..

Läs även Per Altenberg om valrörelsen som spårade ur, Andreas Froby om rörelsen som inte kan skilja på politik och personer, Frank Thorén Hall om LO åsiktsdiskriminerar och Helena von Schantz om fackföreningarna och demokratin.

Läs även Per Pettersson som skriver om varudeklaration.

Men det var ett j*vla gnäll

Egentligen har jag inte riktigt tid att skriva ett blogginlägg just nu, men det har varit ett sånt extremt gnällande om Björklunds uttalande i dag, där en del kommentarer varit så fullständigt åt fanders, att jag kände att jag var tvungen att skriva några ord.

Tidsbristen gör dock att jag klipper och klistrar lite från ett mail som jag skrev på en maillista där jag är med:


Det finns flera delar i det hela:

  1. Frågan kring religionsfrihet. Den applicerar faktiskt inte alls här. Religionsfrihet ger ingen rätt att se ut hur man vill, var man vill. Däremot skulle det vara applicerbart om det handlade om en offentlig plats.
  2. Skolan som arbetsplats. Rektorn har givetvis rätt att ställa rimliga klädkrav på de anställda. Att kräva att de anställda visar ansiktet i kontakten med elever, andra anställda och föräldrar är på inget sätt orimiligt.
  3. Skolan som skola. För vuxna elever är kravet inte heller problematiskt. Däremot ser jag ett problem om det hamnar i konflikt med skolplikten och minderårigas okränkbara rätt till en utbildning.
  4. Hantering. Jag tycker Björklund skött det hela mindre bra, av flera skäl:
    1. Det är svårt att undvika att se att detta förs fram så nära valet. Även om förslaget givetvis inte är främlingsfientligt så går det lätt att inse att det kan uppfattas så.
    2. Förslaget har sin grund i den DO-anmälan som lämnats in när en (vuxen) kvinnlig elev påstod sig vara diskriminerad för att hon inte fick ha Niqab på sig i klassrummet. Det är problematiskt att DO tagit 1,5 år på sig och fortfarande inte kommit med ett utslag, och om DO finner att det är diskriminering så krävs en lagändring. Men, Björklund skulle givetvis ha väntat till _efter_ DO:s utslag.
    3. Så länge det handlar om att stärka rektors rätt att införa förbud är det positivt, men Björklund verkar spinna iväg på att införa ett generellt förbud också. Det ogillar jag starkt.

Sedan kan man givetvis vara både för och emot förslaget av olika skäl. Det har dock varken med religionsfrihet eller liberalism att göra.

Det finns massa media som skrivit om det redan, men om nÃ¥gon mot all förmodan inte har aning om vad jag skriver om sÃ¥ kan man läsa mer hos — exempelvis — SvD

DO:s extremt långa behandling av ärendet kan man läsa om hos Lotta Edholm.

Och för ovanlighetens skull kan jag länka till någon på vänsterkanten också: alliansfritt. Diskussionstråden är stor humor i vissa delar.


Uppdatering:

Läs gärna dagens ledare i DN som är inne på samma spår som jag är, dvs att ett lagförslag hade varit befogat om DO hade fällt Stockholms stad för diskriminering, men att eventuella förslag till lagändringar bör vänta tills efter att DO kommit med sitt utlåtande.