Att ord har makt kommer knappast som en överraskning. Det är därför politiker ofta väljer ord för att förmedla en uppfattning genom själva valet. Ett exempel är när Socialdemokraterna började kalla jobbskatteavdraget för “pensionärsskatt”. Det var givetvis en helt felaktig beskrivning, men man lyckades sätta en helt annan bild av vad jobbskatteavdraget handlade om än dess egentliga syfte.
På samma sätt är det med många ordval; genom att kalla RUT-avdraget för pigavdrag så ger man det en negativ stämpel; genom att kalla a-kassan för en försäkring så kan man låtsas som om systemet är självförsörjande; kallar man en inkomstskatt för värnskatt så kan man låtsas som om man värnar vissa grupper.
Vissa ord har använts sÃ¥ länge att de satt en världsbild, eller en värderingsgrund som man förmedla. Ett tydligt exempel är när det kommer till skatter och bidrag. Jag blir lika förvÃ¥nad — och irriterad — varje gÃ¥ng som sänkta bidrag beskrivs som att “man tar frÃ¥n de som har det sämst” eller när en skattesänkning beskrivs som att “man ger till de rika”.
Det finns tvÃ¥ sätt att se pÃ¥ individen kontra samhället; antingen sÃ¥ bestÃ¥r samhället av individer, där individerna äger rätten till det de skapar. Eller sÃ¥ är samhället det överordnade, där allting som skapas tillfaller samhället som i sin tur fördelar detta efter behov. Det sistnämnda skulle kunna beskrivas som “FrÃ¥n var och en efter förmÃ¥ga, till var och en efter behov”, dvs en kommunistisk syn pÃ¥ samhället där individen är ointressant.
Problemet är bara att denna världsbild tycks ha satt sig hos mÃ¥nga personer i Sverige, där “rika ska sättas Ã¥t” och där förmÃ¥ner förvandlats till rättigheter; det viktiga är inte om man behöver ett bidrag utan att man “har rätt till det”.
Vad är skatt?
Om vi börjar med skatter, vad är detta? Om man ser enbart till negativa rättigheter, och då specifikt rätten till egendom, så skulle man kunna se all skatt som stöld. Någon annan tar en del av dina pengar.
Samtidigt menar jag, som liberal, att det inte finns enbart negativa rättigheter utan även positiva sådana, vilket i sin tur ger att det i ett samhälle finns ett socialt kontrakt där vi gemensamt finansierar sådant som behöver finnas i ett samhälle där alla ska ha samma möjligheter. Vi avstår en del av våra pengar för att alla ska ha rätt till utbildning, vi avstår en annan del för att alla ska ha rätt till sjukvård och vi avstår en tredje del för att den som för tillfället är satt på obestånd (exempelvis genom sjukdom eller arbetslöshet) ska kunna få ett värdigt liv.
Det finns alltsÃ¥ en underförstÃ¥dd överenskommelse om att vi under delar av livet avstÃ¥r en del av vÃ¥ra inkomster för att sedan under andra delar av livet kunna dra nytta av andras inkomster. Därför hÃ¥ller jag inte med om pÃ¥stÃ¥endet “skatt är stöld” men jag tycker samtidigt att det är viktigt att pÃ¥peka att när vi betalar skatt sÃ¥ tar staten (eller landstinget, eller kommunen) en del av vÃ¥ra pengar för att kunna finansiera sÃ¥dant som vi är överens om att finansiera gemensamt, sÃ¥ att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter.
Därför kan en skattesänkning — per definition — aldrig ge pengar till nÃ¥gon utan det handlar istället om att ta mindre pengar frÃ¥n skattebetalarna. Det är ocksÃ¥ därför som det är oärligt att kalla jobbskatteavdraget för pensionärsskatt, eftersom ingen fÃ¥r höjd skatt. Däremot sänks skatten pÃ¥ arbetsinkomster.
PÃ¥ samma sätt kan man inte — om man vill vara ärlig — kalla en skatt för värnskatt, eftersom det inte är nÃ¥gon som “värnas” genom att de tvingas avstÃ¥ ännu mer av sina pengar. Värnandet sker istället genom hur skattepengarna används, sÃ¥ man skulle kunna tala om ett “värnbidrag” om man under en lÃ¥gkonjunktur ökar ett specifikt bidrag.
Ett bidrag är aldrig en rättighet
De bidrag som under åren införts i Sverige, exempelvis föräldrapenning, sjukpenning, a-kassa, pension, etc, är förmåner som införts för att skapa ett bättre samhälle. Men, de är just förmåner och inga rättigheter. För vissa av dessa bidrag har vi gjort vägval i samhället. När ATP infördes valde de som röstade då mellan ett bidragssystem (dvs ATP) eller ett system där man själv sparade ihop sin pension. Vi valde då att låta pensionerna vara bidrag, dvs de som arbetar betalar skatter som i sin tur finansierar pensionerna för de som gått i pension.
Nu är systemet omgjort, eftersom det höll på att kollapsa, och vi sparar själva ihop en större del av vår pension. Men, basen i pensionssystemet är fortfarande ett bidrag som finansieras av skattebetalarna.
PÃ¥ samma sätt är a-kassan ett bidrag. De avgifter som tas in räcker inte för att täcka utgifterna, utan staten skjuter till pengar. A-kasan blir därmed ett omställningsbidrag för att man ska slippa hamna pÃ¥ bar backe medan man letar ett nytt jobb och blir självförsörjande igen. Om nivÃ¥erna i a-kassan sänks sÃ¥ “tar” man inte pengar frÃ¥n nÃ¥gon utan istället ger man mindre i bidrag.
Detta är viktigt att komma ihÃ¥g. VÃ¥ra bidragssystem är rimliga bidrag om man ska ha ett medmänskligt samhälle där vi hjälper varandra och där alla har samma möjligheter, men det är fortfarande bidrag. Det är inga rättigheter och de pengar jag tidigare betalat in i skatt finns inte pÃ¥ ett särskilt konto märkt “Mattias Lönnqvist” utan de perioder jag levt pÃ¥ bidrag (exempelvis de tvÃ¥ Ã¥r där jag var arbetslös större delen av tiden) sÃ¥ fick jag bidrag som finansierades av de som just dÃ¥ arbetade. PÃ¥ samma sätt betalades min skolgÃ¥ng av de som dÃ¥ arbetade, och när jag väl gÃ¥r i pension (som sisÃ¥där en 30 Ã¥r) sÃ¥ kommer delar av min pension att betalas av de som dÃ¥ arbetar.
Mer om bidrag
Detta gäller analogt för alla typer av bidrag. Jag tycker att vi ska ge mycket i bistÃ¥nd, gärna mer än en procent av BNP och jag blev oerhört besviken när alliansen minskade bistÃ¥ndet med 1 miljard (även om man kallade det för avskrivning av ett lÃ¥n), men det är fortfarande ett minskat bidrag, dvs att man ger mindre pengar. Alliansen “tog” inte pengar frÃ¥n nÃ¥gon, utan man gav mindre. Jag skulle gärna sett att man gav mer istället, men det var ingen som blev bestulen.
Sammanfattning
Det är viktigt att komma ihåg att när vi betalar skatt så tar staten en del av våra pengar. Vilket jag tycker är helt ok, men det är fortfarande mina pengar som jag blir av med. Likaledes är det viktigt att komma ihåg att alla bidrag är pengar som vi får, pengar som tidigare tillhört någon annan.
Därför kan en skattesänkning per definition aldrig ge pengar till någon eftersom det handlar om att staten (landstinget, kommunen) tar ifrån individerna mindre pengar.
Sänker man ett bidrag så tar man inte heller pengar från någon, utan man ger mindre.
LÃ¥t oss inte glömma — eller gömma i felaktig terminologi — att det är skattebetalarna, dvs individerna, som finansierar vÃ¥ra gemensamma Ã¥taganden. Staten (landstinget, kommunen) har inga egna pengar utan det är vi som skattebetalare som finansierar verksamheten. Det är ocksÃ¥ därför jag gillar budgetdisciplin eftersom jag ogillar när nÃ¥gon slösar med mina pengar.
