Mer fransk jul

Att ta mig ner till Frankrike var — som jag skrev i mitt förra inlägg — en viss utmaning, men när jag till slut kom ner sÃ¥ var det en trevlig jul. För alla bilder i inlägget gäller att man kan klicka pÃ¥ dem för en större version.

Det första man kan konstatera är att i Arles slipper man både snö och minusgrader. Visserligen var det lite kallt de första två dagarna, eftersom Mistralen då låg på. Då blåser det ganska kallt, och man vill helst hålla sig inne.

Men, när vinden väl släppt var det riktigt skönt ute, och på kvällen var det perfekt väder för ett glas vin och en cigarr, så helt plötsligt blev det cigarr-säsong igen; vilket bara i sig var värt hela resan. På flygplatsen i Bryssel köpte jag in mig både på en god whisky (en Old Pulteney WK499 som är cask strength) och några kubanska cigarrer. På bilden nedan avnjuter jag en Hoyo de Monterrey Epicure No 2) som är prisvärd.

Är man i Frankrike måste man förutom god mat, god dryck och goda cigarrer avnjuta lite kultur. Jag besökte därför 53ème Salon International des Santonniers au cloître. Det är en utställning med figurer till julkrubbor som är väldigt populärt i Provences.

Nedan följer flera bilder från denna utställning:

Slutligen måste man givetvis gå på marknaden när man är i Arles. Det är samma marknad varje vecka, med ungefär samma varor och samma försäljare, men det hör till. Nedan två bilder från denna marknad.

Tidernas bästa spel

Ett av mina stora intressen är datorer och tv-spel, och genom Ã¥ren har jag spelat igenom ett antal spel. Det är dock sällan jag skriver om det pÃ¥ bloggen. Innan politiken började ta upp all min fria tid skrev jag dock en del recensioner av spel (pÃ¥ siten spelforum.nu — som exempel min recension pÃ¥ Hearts of iron) och eftersom sommaren brukar vara lÃ¥gsäsong för politiken tänkte jag fylla ut med ett — eller flera — inlägg kring spel.

Jag börjar en tio-i-topp-lista, över de 10 spel som jag anser är de bästa som gjorts. Många spel släpps dessutom med uppföljare, och expansioner, och jag var tvungen att göra en avgränsning här. Jag har valt att bedöma separata spel utifrån sig själva. En expansion (som kräver originalspelet installerat) räknar jag in i spelet, men inte fristående spel i en serie. Spelserien kan dock ge bonuspoäng om det väger jämnt mellan två titlar.

Fokus i den här artikeln är vilka spel som är mina topp-10, och varför. Det blir alltså inga recensioner av spelen. Om någon av titlarna fångar ditt intresse så finns det en hel drös med recensioner på nätet. Google är din vän kort sagt.

Efter topplistan kommer jag även ta upp några titlar som föll på mållinjen. För varje titel anger jag plattform, dvs vilka maskiner som spelet finns till, liksom vilken plattform jag helst spelar på. Men, låt oss börja listan bakifrån:


10. Soul Calibur

Plattform(ar): Namco System 12, Dreamcast, Xbox live arcade (XLA)
Plattform jag föredrar: Dreamcast

Jag har aldrig varit nÃ¥gon större fantast av fighting-spel, och den som letar efter titlar som Street Fighter 2 — eller liknande — pÃ¥ min lista kommer att bli besvikna. Men, en av de titlar som det talades mest om till Dreamcast när jag köpte den var just Soul Calibur, och jag bestämde mig för att chansa; trots att jag egentligen inte är sÃ¥ förtjust i fightingspel.

Soul Calibur
Skärmdump av Soul Calibur. Klicka för större version

Eftersom spelet hamnade på min topp-10 kan man dra slutsatsen att jag inte blev besviken. Det som fick mig att fastna var att kontrollerna var lätta att komma in i (även om det som i alla fightingspel kräver en hel del övning om man ska bli riktigt bra, och någon som spelat mycket fightingspel lär garanterat spöa mig i Soul Calibur) men också att grafiken var imponerande, att musiken var bra, och att det var ett riktigt bra karaktärsgalleri.

Som en sidonot: för de flesta spel där Dreamcast är en av plattformarna kommer jag ocksÃ¥ att ange just Dreamcast som favoritplattform. För mig var — och är — Dreamcast den bästa spelkonsollen i förra generationen (dvs Sega Dreamcast, Nintendo Gamecube, Sony PS2, Microsoft Xbox) och det var en tung dag när Sega la ner produktionen och slutade tillverka spelkonsoller.


9. Jagged Alliance 2

Plattform(ar): PC (Windows och Linux)
Plattform jag föredrar: PC (Windows)

Strategispel är en favoritkategori för mig, men jag hade tidigare inte fastnat för strategispel på gruppnivå (dvs där man kontroller specifika individer) men detta spel var ingången i den genren för mig.

I grunden är det ett ganska enkelt spel; hyr in legoknektar och ta över olika städer i en bananrepublik (eller en monarki i det här fallet) för att på så sätt samla ihop pengar som används till ny utrustning och till att hyra fler legoknektar. Till slut är man redo att ge sig på huvudstaden och befria landet.

Mer än hälften av tiden sitter man i omgångsbaserade strider, där man ska orsaka fienden så mycket skada som möjligt samtidigt som man försöker hålla liv i sin trupp.

Spelet har över 10 år på nacken nu, men i samband med den här artikeln installerade jag spelet igen och det håller fortfarande riktigt väl.


8. Heroes of Might & Magic 3

Plattform(ar): PC (Windows och Linux), Macintosh, Gameboy Color
Plattform jag föredrar: PC (Windows)

Jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt att välja här, dvs om jag skulle välja Heroes of Might & Magic (HoMM) 2 eller 3. Tvåan har lite bättre huvudberättelse, men trean är mer balanserat och har några trupper som jag verkligen gillar.

Det blev trean till sist. HoMM 1 är en bra start på serien, men når bara upp till knähöjd på tvåan. Fyran i serien är ett fullständigt misslyckande och det enda spelet i serien som jag inte lagt några veckors speltid på. Femman är en bra nytändning, men når inte riktigt upp till tvåan eller trean.

HoMM-serien är definitivt en variant av strategispel som jag gillar, och det är ett bra exempel pÃ¥ 4X (eXplore, eXpand, eXploit, eXterminate) där man bÃ¥de utforskar, skaffar resurser, bygger ut och krigar. Jämfört med — exempelvis — civilization är fokus mycket mer pÃ¥ striderna här, och man kan utan problem sitta i en timma med en riktigt svÃ¥r strid för att kunna vinna den.

Trots att jag tycker att HoMM3 är roligare än HoMM2 sÃ¥ har jag faktiskt spenderat mer tid pÃ¥ HoMM2. Mycket beroende pÃ¥ att jag plockade ner en massa hemmagjorda kartor (HoMM har alltid haft ett aktivt community) och spelade dessa. Plus att HoMM3 “krockade” med nÃ¥gra andra spel som jag ville spela.

Som en sidonot: det fanns en planerad version till DreamCast också, men den släpptes aldrig


7. Master of Orion 2

Plattform(ar): PC (MS-Dos/Windows), Macintosh
Plattform jag föredrar: PC (Windows)

Under min studietid stötte jag på ett för mig okänt spel; Master of Orion (MOO). Trots en hel del brister fastnade jag för spelet och när uppföljaren MOO2 kom köpte jag givetvis detta, vilket retrospektivt var en bra investering med tanke på hur mycket jag spelat det.


Klicka för större version

Även detta är ett 4X-spel, här dock med lite mindre fokus på striderna och där forskning och diplomati kommer till. Liksom många andra 4X finns det två svagheter i spelet:

  1. Spelet är väldigt beroende av en bra start. Får man inte fart på sin koloni redan från början så kommer man ohjälpligt efter (såvida man inte spelar på lätt svårighetsnivå)
  2. När man börjar få många planeter (i fallet med MOO2, i andra spel kan det vara städer, regioner, länder, etc) så blir det väldigt mycket micro management. Man får lägga väldigt mycket tid på att få fart på sina nya planeter och att underhålla de gamla, och efter ett tag låter man helt enkelt en del av riket vara orört.

Även om striderna inte är lika viktiga här som i HoMM sÃ¥ innehÃ¥ller striderna den komponent som verkligen lyfter spelet; möjligheten att designa sina egna skepp. Istället för att vara lÃ¥st till ett antal färdiga skepp kan man istället designa den typ av skepp som man själv vill ha. Jag brukar alltid ha ett antal olika “stinger”-skepp, dvs smÃ¥, snabba skepp med 2-3 vapen pÃ¥. Dessa kan man bygga en masse och orsaka en hel del roligheter med.


6. Monkey Island

Plattform(ar): PC (Dos/Scumm-VM), Amiga, Atari ST, FM Towns, Macintosh, Sega Mega-CD (plus alla plattformar som SCUMM-VM finns på)
Plattform jag föredrar: PC (Scumm-VM)
Spelet finns även i enhanced edition:
Plattform(ar) enhanced edition: PC (Windows), Macintosh, iPhone, Xbox360, PS3
Plattform jag föredrar: PS3

Här var det ett svÃ¥rt val mellan Monkey Island 1 (The secret of Monkey Island) och Monkey Island 2 (LeChuck’s revenge) men det utföll till ettans fördel av flera skäl:

  1. Jag spelade det först.
  2. Humorn är snäppet bättre. Även om “the monkey wrench” i tvÃ¥an fick mig att skratta sÃ¥ att tÃ¥rarna rann sÃ¥ skrattade jag ännu mer när Guybrush ramlar ner frÃ¥n klippan i ettan (ett skämt som är helt oförstÃ¥eligt om man inte spelat en massa äventyrsspel frÃ¥n Sierra Online)
  3. Storyn hÃ¥ller ihop lite bättre och det är ett riktigt bra slut. I tvÃ¥an är slutet lite mer “internt skämt mellan LucasFilms fans” typ.

Bilden ovan är frÃ¥n originalversionen, och jag spelade det själv pÃ¥ en PC en gÃ¥ng i tiden. Första gÃ¥ngen med “internal speaker” (vilket inte är en höjdare, alla som hade PC innan ljudkorten blev standard vet vad jag menar) och andra gÃ¥ngen med mitt nyinköpta Soundblaster Pro.

Egentligen är det lite förvånande att det inte är fler äventyrspel på min topp-10. Mellan 82 & 92 var just äventyrsspel min favorit-genre, men det var en genre som inte klarade av att spelen utvecklades. De blev färre och färre och sålde sämre och sämre, och numera är det väldigt få äventyrsspel som släpps.

Det som kommit pÃ¥ sistone är dels ett nytt spel i Monkey Island serien, liksom ett nytt spel om Sam & Max, men ocksÃ¥ remakes pÃ¥ Monkey Island 1 & 2, och bilden ovan är frÃ¥n remaken. Det innebär — förutom bättre grafik — att vi fÃ¥tt tal även i Monkey Island 1, vilket lyfter spelet.

För remaken gäller även här att ettan är snäppet bättre än tvåan. Dessutom avråder jag från iPhone-versionen. Det är snyggt, men styrningen är meckig på en iPhone. Då spelar jag hellre på PS3:an, bekvämt tillbakalutad i tv-soffan.

Som ett tillägg: Scumm-VM är en tilläggsmjukvara som lÃ¥ter dig spela gamla klassiska äventyrsspel frÃ¥n LucasArts utan att behöva krÃ¥ngla med inställningar. MÃ¥nga av dem är släppta för DOS och kräver en hel del krÃ¥ngel om man ska köra dem “pÃ¥ riktigt”.


5. Jet Set radio

Plattform(ar): Dreamcast, Gameboy Advance
Plattform jag föredrar: Dreamcast

I min barndom spelade jag en hel del konsoll-spel (ColecoVision och IntelliVision var mina favoriter) men efter några år på Commodore 64 övergick jag helt till datorer, och länge var jag nöjd med att spela enbart på min PC (som jag skaffade efter c64:an).

Men, så blev jag nyfiken på Segas nya konsoll, Sega Dreamcast, och framförallt ville jag ville prova det rollspel som utlovades; Shenmue. I väntan på det provade jag Jet Set Radio, där det enda jag visste var att de hade en ny typ av grafik (det som kallas cell-shading).


Klicka för större version

Jag fastnade direkt. Det var första gången på länge som jag spelade ett spel som inte var strategi (eller rollspel) och där jag verkligen nötte spelet. Det fick mig att återupptäcka hur kul actionspel kan vara och hur kul det är när man verkligen lär sig ett spel och blir bra på det.

Dessutom fick det mig att minnas hur kul det kan vara med konsoller, och numera har jag drygt 10 olika konsoller stående (dock är det bara fyra av dem som är permanent inkopplade). Däremot avråder jag er ifrån att prova GBA-versionen eftersom styrningen inte är någon höjdare i den versionen (vilket du kan läsa mer om här).


4. Tempest 2000

Plattform(ar): PC (Windows), Macintosh, Atari Jaguar, Sega Saturn, Playstation 1
Plattform jag föredrar: Atari Jaguar

Ok, den här var svårplacerad. Tempest från Atari är en riktigt klassisk titel, en titel som använde vektor-skärm på ett strålande sätt och som bara pumpade ut action. Ett briljant spel som var ett tekniskt mästerverk när det kom.

Tempest 2000, skapat av legenden Jeff Minter till Ataris sista försök att ta sig tillbaks in i konsollbranschen, Atari Jaguar (en underbar maskin för övrigt), lyckas behålla den känslan och gör det ännu bättre med ett tempohöjande ljudspår; med powerups som lyfter spelet; med nya banor och fiender; med en undarbar vektorgrafik som bara skriker teknik.

Samtidigt har det inte riktigt samma hållbarhet som topp-3. Man kan mycket väl spela Tempest 2000 i en hel helg, och sedan bli sugen på att spela igen en vecka senare. Men att nöta det dag ut och dag in känns inte riktigt aktuellt. Det är inte ett sådant spel som man kan välja om man bara ska spela ett enda spel det närmaste året, vilket faktiskt gäller för topp-3.

Det var nära dock, och ett tag hade jag spelet på plats 1, men jag insåg att det var nostalgin som talade där och varma minnen från timmar i arkadhallen när jag var yngre. Det är fortfarande ett förbannat bra spel dock, och tillsammans med Aliens vs Predators är det skäl nog att skaffa ett Atari Jaguar (även om både PC-versionen och Sega Saturn versionen är bra).


Klicka för större version

Dessutom är Tempest (inklusive Tempest 2000 och den svåråtkomliga Tempest 3000 som jag inte lyckats få tag i än) en av de speltitlar som jag samlar på (även om den samlingen inte är den mest prioriterade; den hade kunnat vara större om jag varit beredd att lägga 2000 kronor på ett ovanligt exemplar, men nu är jag inte det) och du ser samlingen i fotot ovan.

3. Baldurs gate 2

Plattform(ar): PC (Windows), Macintosh
Plattform jag föredrar: PC (Windows)

När vi kom upp till topp-3 så blev det svårt, och det är i princip dagsform som avgör vilket jag rankar som bäst. I vissa fall har ålder fått fälla avgörandet; om jag tycker att två spel är lika bra (men på olika meriter) så är det det äldre spelet som vinner.

Baldurs gate är i mitt tycke den bästa rollspelsserie som gjorts. Det finns några som nästan når upp till samma nivå, där Planescape:Torment kommer närmast, men ingen slår Baldurs Gate som spelserie, och Baldurs Gate 2 (inklusive expansionen Throne of Bhaal). Inget annat rollspel har givit mig lika många timmar av glädje. Inget annat rollspel har varit lika komplett, med ett underbart persongalleri, briljant interaktion med NPC (Non-Player Characters) och med lika stort omspelningsvärde. Under flera år ominstallerade jag spelet en gång per år bara för att kunna spela igenom ytterligare en gång.

Visst, det finns massvis med rollspel som är snyggare, som har bättre stridssystem, där själva grundstoryn är bättre, etc. Men inget av dem matchar Baldurs Gate när det kommer till karaktärsgalleriet och interaktionen mellan karaktärerna. Det som kommer närmast är just Planescape:Torment.

Jag skulle nästan kunna ge min högra arm för en fortsättning på Baldurs Gate 2 (där man spelar som nybörjar-gud) eller en remake med en modernare motor.

“Go for the eyes Boo, GO FOR THE EYES!!”


2. Civilization

Plattform(ar): PC (MS-Dos / Windows), Macintosh, Amiga, Atari ST, Super NES, PlayStation
Plattform jag föredrar: PC (Windows)

För att vara helt ärlig; anledningen till att ettan kom etta och inte Civilization är helt och hållet nostalgiska skäl. Hade jag kört spelserier skulle dessutom Civilization-serien ha vunnit, eftersom både Civ 1 och Civ 2 är grymt bra.

Jag rankar dock Civ 1 snäppet högre än Civ 2 eftersom jag verkligen tokspelat Civ 1 och lärde mig varenda lite detalj och vartenda litet knep som fanns. Till slut var spelet inte någon större utmaning ens på svåraste nivån med maximalt antal motståndare.

Men, låt oss börja från början. På den här tiden (91) hängde jag en hel del på olika BBS:er, och framförallt s.k. Warez-BBS:er (som en sidonot; som politiskt aktiv bör jag väl tillägga att det inte var olagligt, på den tiden) och jag tankade ofta ner nya releaser för att prova dem. Just Civilization hade jag inte hört talas om (detta var före webben, nyheter om spel kunde man få via tidningar eller UseNet) och jag tankade ner och installerade det.

Jag fastnade direkt för det, och köpte därför spelet (och sÃ¥ finns det de som pÃ¥stÃ¥r att bolagen förlorar pÃ¥ piratkopiering … ) och nÃ¥gra dagar senare hade jag fÃ¥tt spelet, läst manualen och satt igÃ¥ng ordentligt.

Efter det spelade jag Civilization dagligen i drygt ett år. Det första halvåret brukade jag vakna runt 3 på eftermiddagen; satte igång datorn och civilization och sedan spelade jag tills jag höll på att svimma av hunger. En kort matpaus och sedan spelade jag tills jag stupade i säng av trötthet runt 7-8 på morgonen.

Mitt spelande kostade mig tre läsperioder (dvs 3/4 av ett läsÃ¥r) och var en anledning till att jag fick klara mig utan studiemedel i en termin medan jag “lästa ikapp”.

Jag har aldrig fastnat för ett spel på samma sätt igen (som tur är) och jag har aldrig spelat ett spel så intensivt som just Civilization. Tvåan var bra, men fick mig inte att fastna på samma sätt och både trean och fyran tyckte jag var sådär. Trean är faktiskt riktigt kasst om jag ska vara ärlig.


1. Boulderdash

Plattform(ar): Arkad, Atari 400/800, Apple II, MSX, ZX Spectrum, Commodore 64, ColecoVision, NES, BBC Micro, Acorn Electron, PC (Dos), Amstrad CPC, Amiga, iPhone, Gameboy Color, Gameboy Advance
Plattform jag föredrar: Commodore 64, Gameboy Advance (originalet följer med i spelet Boulder Dash EX)

Som jag nämnde redan på Civilization så är nostalgi en viktig faktor här. Jag fastnade stenhårt för Boulder Dash på commodore 64 tiden, och det faktum att det kom en massa hemmagjorda banor minskade inte mitt intresse.

Man kan se det som fusk, men jag har valt att väga in dessa hemmagjorda banor i spelets värde; jag ser dem helt enkelt som expansioner. Detta förlänger spelvärdet enormt. Dessutom är spelvärdet i grundspelet så bra att jag de senaste 26 åren (spelet släpptes 1984) återvänt till spelet gång på gång, och varje gång som det släpps en ny version eller konvertering eller uppföljare så köper jag den. Helt osett.


Klicka för större version

Mitt stora samlarobjekt när det kommer till gamla spel är just Boulderdash. Även här samlar jag med viss måtta. Jag har sett några riktigt ovanliga versioner på eBay, men de ligger ofta på 400-600 kronor och riktigt så mycket är jag inte beredd att lägga. Inte just nu i alla fall.

Även om jag inte spelat Boulder Dash lika intensivt som Civilization; även om Boulder Dash inte har samma djup som Baldurs Gate 2; även om det är det äldsta spelet i topp-10 så tycker jag att Boulder Dash fortfarande håller, och att det förtjänar sin plats.

En annan dag kanske ordningen på topp-3 hade sett annorlunda ut, men mina topp-3 skulle vara desamma.


Nästan med på listan

Det är givetvis en massa titlar som inte kom med, men som fortfarande är bra spel. Bland annat har jag inte berört mitt riktigt stora samlarintresse; spel på cartridge till commodore 64.


Klicka för större version

Det släpptes över 10.000 titlar till Commodore 64 och de flesta av dem på kassett. Något tusental släpptes även på diskett, och några hundra på cartridge. Just cartridge till c64 är mitt stora samlarintresse och i början köpte jag allt jag hittade på cartridge, men numera köper jag bara spel som jag tycker är bra och/eller som kommer med kartong och manual.

Ingen av dessa titlar är dock som enskilt spel tillräckligt bra för att komma med på topp-10, utan den här samlingen handlar om att samla på titlar till den bästa maskin som någonsin tillverkats; commodore 64. (Det som ligger närmast att ta sig in är annars Gorf, men det har lite för dålig hållbarhet.)

Några andra titlar som nästan tog sig in på topp-10:

  • Might & Magic VI
    • Det var det spel som fick mig att fastna för rollspel pÃ¥ datorn igen och jag har lagt massvis med timmar pÃ¥ det. SÃ¥ här i efterhand inser jag dock att spelmotorn var ganska kass och att det mest är en “dungeon crawl”. DÃ¥ tyckte jag att det var kul dock, och det är lite roligt eftersom handlingen i Might & Magic 6,7,8 liksom i HoMM 2, 3, 4 hänger ihop.
  • Shogun: Total War
    • Total War serien är pÃ¥ mÃ¥nga sätt briljant, men ingen av titlarna (Shogun, Medieval, Mediaval 2, Rome, Empire, Napoleon) kvalar in pÃ¥ listan. Framförallt är strategidelen av spelen svaga, medan taktikdelen oftast är briljant. Det ska bli intressant att se om nästa titel, Shogun 2, kan ta sig in pÃ¥ topp-10. Som spelserie skulle jag antagligen ha med Total War dock.
  • Tetris
    • Nja. Det var kul i nÃ¥gra mÃ¥nader, men jag tycker man tröttnar ganska fort. Kul som exempel inom kognitiv psykologi dock.
  • Warcraft 2
    • Warcraft 2 är pÃ¥ mÃ¥nga sätt ett briljant RTS (Real Time Strategy) som satte fart pÃ¥ hela det segmentet. Problemet är bara att RTS inte är riktig strategi och om ett spel inte är strategi eller rollspel ska det vara verkligt speciellt för att komma med pÃ¥ min topp-10. WC2 är inte tillräckligt speciellt för detta.
  • Starcraft
    • Samma sak som med WC2. RTS är inte riktig strategi. Handlingen (med mellanspelen) är briljant dock.
  • Splinter Cell
    • För mig är detta kronjuvelen inom genren Stealth och det är ett utmärkt FPS. Det är bara inte tillräckligt bra för att kvala in pÃ¥ topp-10.
  • The Sims
    • Sims är verkligen ett spel som man kan fastna i, och under nÃ¥gra mÃ¥nader spelade jag det en hel del. Jag tycker dock att man tröttnar för snabbt. Det finns inte den hÃ¥llbarhet som krävs för topp-10.
  • Lemmings
    • Jag spelade aldrig Lemmings pÃ¥ c64 (det släpptes efter att jag bytte till PC) men spelet var kanonkul pÃ¥ PC. När jag gÃ¥tt tillbaks till spelet senare (bland annat pÃ¥ PS3) sÃ¥ känner jag dock inte att spelet lyckas fÃ¥nga mig igen och jag tröttnar ganska snabbt.
  • Sim city
    • Detta spelade jag pÃ¥ c64:an, men fastnade inte för det dÃ¥. Däremot fastnade jag för det pÃ¥ PC, men även detta är ett spel som inte riktigt hÃ¥ller i längden. Det är kul i nÃ¥gra mÃ¥nader, men inte mer.
  • Need for Speed Underground
  • Shenmue
    • Den titel som fick mig att köpa en Dreamcast, och spelet var ett försök att förnya rollspelsgenren, men ettan nÃ¥r inte ända fram och tvÃ¥an blev framstressad och slutar mitt i.
  • KOTOR/Jade Empire/Dragon Age/Mass Effect 1/2
    • Det har släppts massvis med bra rollspel där nÃ¥gra av de bästa titlarna de senaste Ã¥ren är KOTOR (Knights of the old republic 1 & 2), Jade Empire, Dragon Age och Mass effect 1 & 2. Alla är väl värda att spela, och ligger precis under topp-listan, men de nÃ¥r inte riktigt ända fram. Karaktärerna är inte riktigt lika bra som i Baldurs gate, och interaktionen är inte lika djup. Dragon age och Mass Effect ligger dock ganska nära topp 10.

Glad midsommar

Idag är det midsommar, och i brist på tid att skriva ett längre inlägg klipper jag helt enkelt in ett videoklipp från förra årets midsommar.

Och glöm nu inte att äta massvis med färskpotatis och jordgubbar; helst östgötska sådana.

Höstens kulturtips

Jag tänkte stänga av allt vad politik heter under helgen, så jag avslutar veckan med ett kulturtips.

Via Operaloggen hittade jag höstens program på operan i Malmö, som har flera intressanta uppsättningar på gång.

Själv tänkte jag försöka åka ner och se någon föreställning av Madama Butterfly som både har intressanta vokalister, men som dessutom dirigeras av min bror. För att vara petig så är det delat dirigentskap så jag kommer inte att boka biljetter (eller resa) förrän jag vet vilka föreställningar han dirigerar.

Finns det tid (och möjlighet) är jag dessutom lite sugen på att se Hemligheter. Nyskrivna verk är alltid lite av en chansning, men den verkar spännande.


Dessutom måste jag se till att komma iväg på någon föreställning på Operan här i Stockholm under året. Jag har presentkort som jag måste använda, men det är så tråkigt att gå på opera själv bara.

Jag funderar på att gå på Figaros bröllop som är en av mina favoriter.

Gröna lund

Jag var på Gröna Lund i söndags, tillsammans med min bror och två av brorsbarnen.

Insåg att jag faktiskt inte varit på grönan sedan jag flyttade till Stockholm, så det kändes som om det var dags (även om jag faktiskt tycker att Liseberg är roligare, men det har ju mest att göra med att de har mer plats)

Några foton följer:

radiobil1
Radiobilarna var populära hos barnen

radiobil2
Väldigt populära
vilda_musen
Vilda musen – jag är egentligen för harig för berg-och-dal-bana, men vad gör man inte för brorsbarnen?

kvasten
Kvasten var mer i min smak
ballong
Jag skiter om det “heteronormativt”. Om min guddotter vill ha en rosa enhörning med vingar som ballong sÃ¥ fÃ¥r hon det.

Tron Legacy

Ok, originalfilmen från 1982 har ett otroligt fånigt manus, och filmen var så inriktad på specialeffekter att den inte direkt åldrats med värdighet. Men, jag tycker fortfarande att Tron är en charmig rulle och jag brukar se den någon gång per år.

Men, nu kommer tydligen uppföljaren. Antagligen har den ett lika fånigt manus som ettan, och antagligen kommer den bygga på coola specialeffekter i första hand; precis som sin företrädare. Men, jag tänker se den ändå och jag ser fram mot Tron Legacy. Här är i vilket fall en första trailer: