Innan jag sätter igång och skriver egna artiklar, en kort sammanfattning av några av de politiska frågor som varit uppe under min semester.

Litterär kanon

Cecilia Wikström (FP) lanserade förslaget om en litterär kanon för att värna det svenska kulturarvet, med motiveringen:

Att förslaget skulle få kritik i DN:s kulturdel var kanske mindre förvånande. Mer förvånande är att vissa skribenter envisas med att försöka göra kopplingar till Dansk Folkeparti och påståenden om att Folkpartiet numera skulle vara ett rasistiskt parti.

Skribenten, Stefan Jonsson, tycks dessutom inte kunna bestämma sig för om det är bra att ha läst de verk som ingår i kanonen, eller inte, men han slår sig gärna på bröstet över att ha läst dem. Det har jag också, men det gör mig inte till en bättre person för det.

Mer intressant, och klart mer saklig, är då Rasmus kritik på copyriot. Rasmus kritik är intressant eftersom den har en syn på kulturen som ligger nära min egen syn, och då Rasmus (till skillnad från mig) har en hög kompetens inom kulturfrågor samtidigt som han (till skillnad från DN:s Stefan Jonsson) inte kör i invanda vänsterspår där det tycks viktigare att kritisera borgeliga partier än att diskutera sakfrågan.

Min personliga åsikt? Jag har inte bildat mig en uppfattning än, men som jag tidigare nämnt så ligger mina åsikter inom kulturfrågor ganska nära Rasmus, men jag inser samtidigt att min kompetens inom området inte låter mig ta en slutgiltig ställning än. Som avslutning, låt mig citera det som jag ser som kärnan i Rasmus debattartikel:

Libanon

Det finns mycket som skulle kunna skrivas om konflikten i Libanon, men så många andra har skrivit så uttömmande att jag inte har något att tillföra. Min åsikt i frågan är dock att Israel har en rätt att skydda sig mot Hizbollahs angrepp, men att de vid flera tillfällen tagit till mer våld än nöden krävt. De som lider mest av konflikten är också de som inte har del i den, dvs civilbefolkning i Libanon och norra Israel.

En av de mer intressanta inläggen står även denna gång Rasmus på Copyriot för. Att vänsterpartister tar ställning för Hizbollah och mot Israel är kanske inte så oväntat, men jag hade inte väntat mig att de skulle applådera tal som dryper av judehat. Förstår man inte vad som sägs så kanske man ska låta bli att applådera?

För att fortsätta länka till Copyriot så har de även en bra bakgrundsartikel kring Hizbollah. Även Federley skriver om konflikten, vilket även Fredrik Malm gör.

Vill man ha ett annat perspektiv, och exempelvis se hur den Israelfientliga vänstern ser på konflikten så rekommenderar jag Ali Esbati. Det är extremt sällan som jag delar hans åsikter (jag vill inte skriva aldrig, eftersom jag inte läser bloggen regelbundet) men han skriver bra och ofta tänkvärt.

Övrigt

Det påstås från regeringshåll att arbetslösheten, liksom ungdsomsarbetslösheten, är på väg ned. Går man till opartiska källor framträder dock en annan bild. En bra artikel finns hos globaljuggler.

I Sundbyberg har det inte hänt särskilt mycket under sommaren. Folkpartiet hade ett bokbord i centrala Sundbyberg igår (lördag) men pga regnskurar och semestertider var det inte många Sundbybergsbor ute. Jag fick dock möjligheten att prata med några boende i Sundbyberg, liksom en möjlighet att dela ut min personvalsbroschyr för landstinget (tyvärr har inte min broschyr för kommunen kommit från tryckeriet ännu). En viss diskussion har även förekommit på Sundbybergs diskussionsforum, men forumet lider en hel del av dess tekniska begränsningar.

Magnus Persson skriver om om medelhavsväder och global uppvärmning. Även om jag inte delar hans slutsatser, och i kommentarsdelen länkar till en artikel med helt andra slutsatser så är artikeln läsvärd, och ganska passande så här i sommarvärmen.

Sedan har det varit Almedalsvecka också, men det var innan min semester så det känns onödigt att kommentera den i sammanfattning efter semestern.

Det blev en svensk semester i år; en vecka på öland och några dagar i dalarna. Sammanlagt tio dagar med strålande väder, avkoppling och tid spenderad med vänner och släktingar.

Under veckan kommer bloggen att dra igång igen, men full fart får den inte förrän nästa vecka.

Jag fortsätter här den ekonomiska redovisningen av kampanjen.

Ingående saldo från maj 2006: + 1031,50 kronor

Utgifter juni 2006:
Tryckning broschyrer, landstinget: 4107 kronor
Köp av reklam på internet: 0 kronor (tidigare inbetalning på 500 kronor täcker även juni)

Inkomster juni 2006: Inga

Totala inkomster är noll kronor och totala utgifter är 4107 kronor. Med ett tidigare överskott i budgeten på 1031 kronor gör det att nuvarande kampanjstatus är ett underskott på 3076 kronor. Eftersom min smärtgräns för hur mycket jag har råd att lägga (av egna pengar) på en personvalskampanj ligger på tio tusen kronor så har jag fortfarande cirka sju tusen kronor kvar i kampanjbudgeten.

Det enda som grämer mig är att det hade blivit billigare att trycka landstingsbroschyrerna genom folkpartiet, men efter en och halv månads bollande om foton och annat så kan jag fortfarande inte beställa genom från partiets officiella tryckeri och nu har jag tröttnat på att allting ska behöva ta sådan tid.

Eftersom jag jobbar även denna vecka hade jag ingen möjlighet att åka på Almedalsveckan. Men, då det är sista veckan innan semestern för mig har jag inte riktigt hunnit med bloggen; vill inte jobba över hela helgen det sista jag gör innan semestern.

Semestern inleder jag med några dagar i Sundbyberg, då jag ska jobba med mitt personvalsmaterial och varva ner. Eftersom det brukar vara stiltje inom politiken tror jag inte det blir så många inlägg på bloggen under den veckan.

Veckan därpå ska jag spendera på Öland med några kamrater, och då blir det antagligen inte så mycket bloggande heller.

Den sista veckan av semestern (ja, jag tar enbart ut tre veckor, vill spara en del till vintern) räknar jag med att varva upp, hinna med någon kampanj för folkpartiet och dra igång personvalskampanjen igen. Antalet blogginlägg blir då beroende av hur mycket som är värt att kommentera, men sista veckan i juli brukar vara lite av en rötmånad.

Men, vad jag ska göra under semestern är inte så viktigt, utan det viktiga är att bloggen kommer att hålla ett lägre tempo under större delen av juli, för att sedan ta fart igen lite innan månadsskiftet. Innan veckan är slut kommer det dock ett till inlägg, och det är den ekonomiska redovisningen för juni.

Sundbyberg har alla förutsättningar att kunna bli en mycket framgångsrik kommun. Vi har både ett bra läge, bra kommunikationer med övriga mälardalsregionen och god tillgång till personer med hög utbildningsnivå. Dessutom finns lediga lokaler för företag, och det planeras för många nya bostäder i kommunen. Kommunen har alltså alla förutsättningar att lyckas, och vi borde utan problem kunna nå upp i samma nivå som våra grannar Solna och Sollentuna.

Tyvärr har Socialdemokraterna, som suttit vid makten i åttioåtta (88) år och som inte kan skylla de problem som finns på andra partier, misslyckats kapitalt med att ta tillvara på kommunens förutsättningar. De har blivit mer och mer tröttkörda för varje val och de har inte längre några visioner för Sundbyberg; mer än att behålla makten för maktens skull och för att kunna stötta sina partivänner i olika organisationer.

Aftonbladet har en artikel om en sammanställning som gjorts av tidningen Fokus som visar hur väl olika kommuner står sig mot varandra. Tyvärr måste man vara plusmedlem för att kunna läsa de olika listor som finns, så jag kan inte länka direkt till listorna. Däremot tänkte jag gå in på detaljer på några av listorna.

Utbildning

Det mått som används för utbildningsnivå är hur många procent som enbart har grundskola eller folkskola i åldern tjugo (20) till sextiofyra (64) år. Här placerar sig Sundbyberg på en tjugonionde (29) plats med femton (15) procent som saknar högre utbildning än grundskola eller folkskola. Det är inte en dålig siffra, men med tanke på hur pass god tillgång till högre utbildning som finns i regionen så borde siffran vara högre. Om vi jämför med några andra kommuner i regioner så ligger Danderyd etta (med fem procent), Täby och Lidingö på en delad tredjeplats och Solna på en delad sjundeplats. Stockholms kommun hamnar på en delad artondeplats (18) med tretton (13) procent.

Intressant vore även att göra en jämförelse med hur många som har högskoleutbildning, men den siffran finns inte med i materialet.

Arbetslöshet

Nästa mått är arbetslösheten, vilket här är den öppna arbetslösheten. Helst hade jag velat jämföra total arbetslöshet, men den siffran finns inte med. Här hamnar Sundbyberg på en åttiofjärde (84) plats med fyra och en halv (4,5) procent öppen arbetslöshet. Plats 84 av totalt 290 kommuner gör att vi hamnar på den översta tredjedelen av listan, men bara knappt.

Här hamnar Danderyd på en andra plats, Täby på en niondeplats, Sollentuna på plats 36, Solna på plats 43 och Stockholm på plats 102. Vi slår alltså Stockholm, med liten marginal, men är återigen sämre än våra grannkommuner Sollentuna och Solna.

Socialbidrag

En annan viktig faktor är hur stor del av kommunens invånarna som har möjlighet att försörja sig själva. Här är siffran socialbidrag i kronor per invånare, dvs man tar totalt utbetalt belopp och delar med antalet invånare. Tilläggas bör väl att man hamnar högre på listan ju lägre utbetalningarna är. Här hamnar Sundbyberg i botten av listan, på plats 249. Det är alltså bara 41 kommuner i Sverige som betalar ut mer socialbidrag per invånare. Solna hittar vi på plats 185 och Sollentuna på plats 128.

Stockholmskommunerna kommer överhuvudtaget dåligt till på den här listan, med Stockholms kommun på plats 284, men återigen har våra grannkommuner bättre siffror. Bäst placerar sig Danderyd med en fjortonde (14) plats.

Brottslighet

Trygghet är en viktig fråga, och hur hög brottsligheten är påverkar hur trygg man känner sig. I den här tabellen hamnar Sundbyberg på en mindre smickrande 269:e plats (av 290) . Sämst placerar sig Stockholm, men för ovanlighetens skull har vi bättre siffror än Solna , men sämre än Sollentuna.

Sammanfattning

Det finns några mätvärden till, såsom jämställdhet (där Sundbyberg är en av toppkommunerna) och skattesats (där Solna har lägst skatt) där ett antal Stockholmskommuner, inklusive Sollentuna har lägre skatt en Sundbyberg.

Det man kan konstatera är att Sundbyberg inte riktigt når upp till de nivåer vi borde. Våra grannkommuner Solna och Sollentuna, som båda har ungefär samma förutsättningar som Sundbyberg lyckas klart bättre än vad vi gör. Det som skiljer Solna och Sollentuna från Sundbyberg är att de har borgelig majoritet, och med ett majoritetsskifte i Sundbyberg borde även vi kunna klättra på listorna. Inte enbart då för att det är bra med maktskiften ibland, utan för att vi faktiskt har visioner för ett bättre Sundbyberg och den politik som behövs för att främja tillväxten i kommunen.