Med en blinkning åt the energizer bunny (eller åt duracellkaninen som är mer känd i Sverige).

Jag har varit inblandad i flera valrörelser alltsedan jag blev medlem i folkpartiet 1997, men i tidigare valrörelser har det mer varit av karaktären att jag gått igenom listan av aktiviteter och sedan gått på det jag kunnat/orkat.

Den här valrörelsen är den första där jag deltagit mer eller mindre från början (jag ingick inte i valledningen från början, men någon gång under våren blev jag indragen i arbetet) och framförallt har jag deltagit i alla moment.

Det är först då som man inser hur lång en valrörelse egentligen är och att den inte slutar på valdagen. Istället är det en massa efterarbete som ska göras i form av städning (plocka in alla affischer, bl.a.) diskussioner och analyser. I tisdags var faktiskt första vardagskvällen på extremt länge som jag inte hade någon aktivitet inbokad som var relaterad till valrörelsen och just nu lägger jag ner en hel del tid (och kraft) på eftervalsanalysen för folkpartiet i Sundbyberg där jag fått äran att vara sammanhållande för det arbetet.

Därav liknelsen med kaninen ovan, som “går och går och går”. Inte för att beklaga mig; politik är fortfarande kanonkul, men ibland saknar jag att ha en fritid och att kunna ägna den åt några av mina andra intressen, som exempelvis film och dvd eller spel. Faktum är att jag inte spelat någonting överhuvudtaget på över en månad, vilket är extremt ovanligt för mig.

Men, vi börjar närma oss slutfasen och jag räknar med att faktiskt kunna använda någon av alla mina spelkonsoller till någonting annat än att samla ihop dammkaniner (eller dammråttor som det heter på svenska, men då försvinner kopplingen till kaninen i början).

Dessutom börjar snart den nya mandatperioden. Trots att jag inte lyckades ta mig in i fullmäktige hoppas jag kunna fortsätta med politiken i någon form; exempelvis genom att delta i någon nämnds arbete.

… men inte nödvändigtvis ekonomiskt.

När jag blir ombedd att räkna upp politiska områden som är viktiga för mig brukar jag alltid svara med “framtidsfrågor” vilket för mig oftast handlar om skola och IT. Ett område som definitivt borde kunna räknas som en framtidsfråga – i den meningen att det är en viktig fråga för att det samhälle vi lämnar efter oss är ett bättre samhälle än det vi föddes in i – och som jag på senare år har prioritetat upp är jämställdhetsfrågor.

Normalt sett brukar jag bara skumma det månatliga nyhetsbrevet från ledarna men den här gången var det en artikel som fångade mitt intresse. De skriver om forskningsresultaten från Michael Kimmel som är en viktig forskare inom sociologi och då särskilt mansstudier.

Det intressanta med hans resultat är att de visar att jämställda män lever längre; de är lyckligare, har barn som är mer framgångsrika i skolan och de har lyckligare äktenskap. Studierna visar också att jämställda företag är mer framgångsrika.

Men, för att anknyta till fortsättningen på rubriken; jämställda män tappar något i karriärsammanhang och avancerar inte lika snabbt. Likaledes når de inte riktigt samma lönenivåer som de manliga kollegor som mentalt fortfarande är kvar i medeltiden.

Det visar dock att det gamla talesättet att man inte kan köpa lycka faktiskt verkar stämma och jag tar hellre ett långt och lyckligt liv än jag når de högsta karriärtopparna. Artikeln hos ledarna kan läsas här.

Slutligen är då valkrets nord (Sundbyberg, Solna och Sollentuna) sammanräknad och alla kryss sammanställda. Jag fick 17 kryss i landstinget, vilket är en mindre besvikelse än i kommunen, men samtidigt ingenting jag är nöjd med.

Men, jag får ta nya tag nästa gång. Nästa mandatperiod hoppas jag kunna kryssa in mig både i landstinget och fullmäktige.

Jag passar samtidigt på att tacka de som kryssade mig i kommun och landsting och som trodde tillräckligt mycket på min politiska plattform för att personvalsrösta på mig.

Bara ett kort inlägg för att markera att med detta inlägg har bloggen kommit upp etthundra (100) inlägg. Inte illa pinkat för en blogg som nästan uteslutande skriver om politik och som startade i slutet av Maj (med ett semesterupphåll i Juli dessutom).

Igår var det kommunfullmäktige igen. Även om det har varit val så har inte det nya fullmäktige tillträtt, utan det var det gamla fullmäktige (med vänstermajoritet) som sammanträdde. Det som mest utmärkte detta möte var att den avgående majoriteten visade en klar respekt för den nya politiska kartan i Sundbyberg och i flera ärenden gick de på den tillträdande majoritetens förslag, vilket var bordläggning i syfte att hantera ärendena efter att maktskiftet hade genomförts.

Detta ledde också till ganska få debatter, vilket bland annat visade sig i att interpellationerna tröskades igenom på rekordsnabba sju (7) minuter. Det är dock fyra ärenden, varav en interpellation, som jag faktiskt skulle vilja ta upp.

Delårsbokslut

Den längsta debatten uppstod när delårsbokslutet skulle diskuteras. Om vi bortser från den utsvävning som debatten tog – i form av en diskussion kring skolan – handlade debatten framförallt om verklighetsbeskrivningen. Den avgående majoriteten fortsatte att hävda att ekonomin gick bra, och att de hade fått ordning på ekonomin. Termen “dukat bord” användes vid flera tillfällen.

Problemet är bara att den avgående majoriteten mörkar tillståndet genom att dölja de stora underskotten genom markförsäljning. Nu är inte utförsäljningen i sig ett problem – Folkpartiet har aldrig dolt att vi vill frigöra resurser genom att sälja ut förvaltarens kommersiella fastigheter och genom att erbjuda de som så vill att friköpa sin lägenhet – utan problemet ligger i att majoriteten skyfflar in pengarna i budgeten rakt av. Vi vill också förstärka budgeten genom att avyttra vissa tillgångar, men vi vill enbart använda avkastningen på detta kapital.

För att ge ett räkneexempel; låt oss anta att vi frigör tre miljarder genom olika försäljningar. I vänsterkartellens modell ska dessa pengar gå rakt in i verksamheten, vilket gör att efter ett antal år är de slut. Då står vi plötsligt där, med underskott och utan möjligheter att täcka underskotten. I vår modell används avkastningen på kapitalet, vilket för tre miljarder blir ca 150-300 miljoner per år (räknat på en avkastning på fem till tio procent). Detta förstärker budgeten så att underskotten försvinner och kärnverksamheten kan få ett ytterligare tillskott. Dessutom räcker denna avkastning även till en skattesänkning i slutet av mandatperioden.

Vid ett framtida maktskifte (som jag hoppas ligger långt fram; 2018 eller senare så att vi hinner få ordning på allting som sossarna ställt till) kan sedan en ny vänstermajoritet välja att återställa denna försäljning (genom återköp eller genom att bygga nya bostäder) om de verkligen vill. Pengarna finns nämligen kvar. Om man sedan väljer att inte använda hela avkastningen kan man låta kapitalet arbete och därmed öka avkastningen för varje år.

Men, inte ens i avgående stund gick det att få vänsterkartellen att inse hur illa ställt det är med ekonomin. Det var mycket dimridåer om “går åt rätt håll”, “tillgångarna överskrider underskotten”, osv, men ingen som helst sjukdomsinsikt.

Studentbostäder

Jag hade tidigare skrivit en interpellation där jag efterfrågade vad som hade hänt med de utlovade studentbostäderna. Det var ett kortfattat svar, ett ytterst kortfattat svar, så extremt kortfattat att det inte gick att egentligen utläsa ett svar.

I svaret påstods dock att det hade tillkommit fler studentbostäder än de cirka sjuttio bostäder som tillkom genom Folkpartiets försorg 2002. Frågan är bara var; jag har sökt igenom diariet och läst olika planärenden men jag kan inte hitta ett ord om studentbostäder. Så, jag skickar ut en efterlysning; var finns dessa studentbostäder som socialdemokraterna hävdar har tillkommit under den här mandatperioden?

Tornparken och vattentornet

Det fanns två medborgarförslag om vattentornet. Dessa bordlades för att kunna besvaras efter maktskiftet. Detta i sin tur hänger ihop med att vi i Folkpartiet inte accepterar vänsterkartellens riggade rådslag kring dess framtid. Vi vill helt enkelt ha ett rådslag där medborgarna faktiskt får ta ställning till flera olika alternativ. Om det är så att en majoritet av medborgarna inte vill ha bostäder i vattentornet, fine, jag köper det, men medborgarna har fortfarande inte fått ta ställning till det alternativet.

Nyemission i Sundbyberg Stadsnätsbolag AB och Sundbyberg Bredband AB

Jag är egentligen ganska skeptisk till att kommunen ska bedriva den här typen av verksamhet, men efter att ha diskuterat det i partiets kommunfullmäktigegrupp och fått försäkringar om att det enbart rör sig om infrastruktur (som olika operatörer kan erbjuda tjänstelösningar i) valde vi (och jag) att stöda emissionen. Vi valde dock att lägga ett särskilt yttrande där vi valde att trycka på att:

1. det är viktigt att nätet är konkurrensneutralt och att kommunens bolag inte ska konkurrera med tjänsteleverantörer (dvs att det blir en ren infrastrukturinvestering)
2. det är viktigt att bolaget inte låser sig vid gammal teknologi utan även funderar på trådlösa lösningar där så är möjligt och där det är en mer ekonomisk lösning.

Jag valde dessutom att gå upp och trycka på ytterligare en sak; när man nu gör en infrastruktursatsning bör man agera snarare än reagera och man bör då fundera på att även bygga ut offentliga hotspots i offentliga lokaler, såsom i medborgarkontoren och biblioteken. Sedan skulle jag gärna se några hotspots i grönområden, exempelvis vid lötsjön och i tornparken.

Nu är visserligen ett särskilt yttrande en ganska svag markering, men jag hoppas att signalen når det kommunala bolaget och att kommunens representanter i bolagets styrelse väljer att inte låsa fast sig i gårdagens teknik.

Jag la till en ny länkkategori (i menyn till höger) med länkar till olika politiska bloggar i Sundbyberg. Jag har valt att skippa några bloggar som är gränsfall för om de är politiska bloggar, eller där politisk hemvist är väldigt oklar. Bloggar som uppdateras väldigt sporadiskt har inte heller kommit med.

Men, om du känner till (eller driver) en blogg med fokus på politik och där skribenten bor i Sundbyberg, skicka mig länken så lägger jag till den i listan.

Nu är resultatet i Sundbyberg fastställt, och det blev ingen skillnad mot första räkningen vilket innebär att det skiljer ett mandat mellan blocken. För de exakta siffrorna, se bilden nedan:

Klicka för en större bild. Det man snabbt ser i den här bilden är dock att någonting är skevt. De fyra borgeliga partierna har 52,69 % mot vänsterkartellens 45,61 %. Det är alltså ca sju (7) procentenheter som skiljer, och ändå blir det bara ett mandat.

Detta beror på att Sundbyberg är uppdelat i två valkretsar, vilket missgynnar vissa partier och gynnar andra. I valet 2002 ledde det till att Centern inte kom in, men eftersom Moderaterna fick deras mandat så påverkade det inte blocken. I det här valet är det Miljöpartiet som fått ett extra mandat som borde ha gått till Moderaterna.

Vid mandatfördelningen används en metod som kallas för jämkade uddatalsmetoden som i sin tur är en variant på uddatalsmetoden. Genom hur man indelar valkretsar kan man också påverka hur denna metod slår igenom. Många valkretsar är exempelvis ett effektivt sätt att hålla småpartier utanför fullmäktige.

I punkt 4 ovan står partierna i samma ordning som valsammanräkningen, dvs M, C, FP, KD, S, V, MP och slutligen SD (för att se om de skulle ha fått ett mandat)

Det vi ser då är att Moderaterna borde ha fått 18 mandat, istället för 17, och MP borde ha fått tre mandat istället för fyra. Då hade differensen mellan blocken blivit tre mandat, istället för ett, vilket bättre hade motsvarat hur invånarna i Sundbyberg röstade.

Det finns inga praktiska skäl att ha flera valkretsar i en liten kommun som Sundbyberg, och som jag visat så har det slagit väldigt snett i de två senaste valen. Det vore därför bättre om Sundbyberg återgick till enbart en valkrets.

Den som är nyfiken på att räkna själv, kan själv mata in siffror i valsimulatorn.

Ok, jag måste börja med en bekännelse; jag hade räknat med ett bättre resultat för min personvalskampanj och jag blev både ledsen och besviken på resultatet.

I Sundbyberg spenderade jag – på ett ungefär – två månaders heltidsarbete på kampanjande. En stor del av detta gick åt till kampanjande för Folkpartiet i Sundbyberg, men åtminstone en tredjedel av tiden har jag lagt på min personvalskampanj. Jag har varit runt i Sundbyberg (dock med ett visst fokus på centrala Sundbyberg) och delat ut mina broschyrer, pratat med väljare och satt upp affischer. Dessutom har min blogg varit navet i min personvalskampanj och jag har försökt locka läsare genom att delta i diskussioner och köpa reklamplats på lite olika ställen.

Ekonomiskt har kampanjen omsatt cirka 15.000 kronor, och även om en hel del hade kunnat göras bättre så tycker jag att jag gjort vad som borde ha varit tillräckligt för att kunna kryssa mig in i kommunfullmäktige i Sundbyberg.

Resultatet? Åtta (8) personvalskryss, med tre (3) i Sundbybergs andra valkrets och fem (5) i den första. Visserligen visste jag att det är svårt att nå ut med en personvalskampanj, och kryssandet tycks ha gått ner i det här valet. Många andra duktiga folkpartister, som lagt ner lika mycket tid – eller i vissa fall mer – har haft samma problem att få utdelning i kryss baserat på insatsen.

Resultatet var som sagt en besvikelse, och jag blev riktigt ledsen när resultaten började ramla in. Min första spontana reaktion var faktiskt att helt enkelt lägga av med politiken. Utan en plats i fullmäktige blir det svårare att föra den politik som jag vill föra. Framförallt är det frågorna kring personlig integritet och medborgarinflytande där jag upplever att jag är den enda som verkligen drivit dessa frågor.

Samtidigt vill jag inte ge upp bara för ett bakslag. Jag får försöka hitta andra former att driva de politiska frågor som är viktiga och jag kommer att göra ett nytt försök i valet 2010. Fyra år kan verka långt borta, men i politiken är fyra år en ganska kort period.

Det innebär – antagligen – att jag under desa fyra år kommer att lägga mindre tid på politik, och mer på min huvudsakliga sysselsättning, dvs som datavetare med fokus på kvalitetsfrågor (kvalitetssäkring, eller QA) och med en heltäckande kompetens inom hela programutvecklingsfasen.

Jag kommer dock inte att släppa politiken helt, utan jag kommer fortfarande att delta i partiets interna arbete och jag hoppas även kunna få någon nämndplats inom kommunens politiska arbete. Men, det blir mindre politik än jag hade planerat. Jag funderar dessutom på att komplettera den här politiska bloggen med en mer personlig blogg, där jag skriver om annat som roar mig.

Något jag måste göra först är dock att utvärdera varför min personvalskampanj gick så illa. Det jag behöver analysera är ifall jag nådde ut med mitt budskap, ifall jag hade ett budskap som inte tilltalade Sundbybergarna, ifall jag var för okänd i kommunen eller om det var en kombination av dessa tre faktorer. Jag behöver också försöka väga in om några andra faktorer spelade en roll; exempelvis frågan om hur folkpartiets tillbakagång påverkade mina kryss.

För att återvända till rubriken vill jag dock betona att jag inte är bitter. Att kampanjer misslyckas är en del av politiken. Nu handlar det bara om att spotta i nävarna och göra ett nytt försök nästa gång, sedan får vi se om det blir valrörelsen 2010 eller om jag gör ett försök att komma med på EU-vallistan.

Jag behöver även lägga ner lite tid på den här bloggen, och omarbeta den. Det är en hel del statiska sidor som hänger ihop med valet 2006, och det valet är nu bakom oss.

Slutligen; landstinget är inte färdigräknat (eller ens påbörjat) så jag vet inte vad resultatet blev där. Jag skulle dock bli positivt överraskad om jag fick många kryss där.

Bättre sent än aldrig, eller hur det nu brukar heta. Jag har helt enkelt inte hunnit med att få upp dessa bilder från valrörelsens sista två dagar.

Sista kampanjen i centrala Sundbyberg.

Ytterligare en bild från centrala Sundbyberg.

Och en sista bild från vår sista kampanj i Sundbyberg (för den här valrörelsen). Därefter åkte flera av oss in till den gemensamma aktiviteten på Norrmalmstorg.

Mycket orange var det på det torget, och jag stod helt felplacerad eftersom alla bilder har alldeles för mycket sol.

Ett antal personer talade, däribland Birgitta Rydberg som har mikrofonen på bilden.

Även Lars Leijonborg talade. Mina ursäkter för den gryniga bilden, men kombinationen med solen rakt på, svart bakgrund och maximal optisk zoom ger inte särskilt bra kvalitet.

Valvakan

På söndagen var det valsedelsutdelning utanför vallokalerna, men tyvärr har jag inga foton från det. Jag skulle behöva köpa en enkel (och liten) kamera för sådana tillfällen när jag inte orkar släpa med den vanliga kameran.

Valvakan, som i år ägde rum på Hotell Hilton vis slussen, inleddes med en buffé. Det fanns en spänning i luften; hur mycket skulle vi tappa, skulle alliansen kunna ta över makten? Så fort som de första resultaten började komma in åkte mobiltelefonerna fram för att snabbt kunna knappa fram olika siffror.

Inte den direkt bästa bilden på mig. Att kavajen korvat till sig skyller jag på de extremt trånga stolarna, men jag borde nog ha klippt mig innan valvakan. Frågan är bara när jag skulle ha klämt in den klippningen i min fullspäckade kalender.

Några glada folkpartister från Sundbyberg i samspråk.

Fler folkpartister, dock inte enbart från Sundbyberg på den här bilden.

Efter en stund dök Leijonborg upp och gav ett kort anförande. Inte ett av hans bästa tal, och inte det mest upplyftande heller.

Jag avslutar med en från lobbyn, där valvakan började och slutade. Efter detta tog några av oss en taxi till Sundbyberg, där vi passade på att gratulera Moderaterna och så avslutade vi med lite vin hos vår ordförande Erik.

Till min förvåning såg jag att jag hade fått in ytterligare en insändare i Mitt i Sundbyberg. Medan jag visserligen är glad att de valt att ta in ytterligare en av mina insändare så är timingen lite tråkig. Dels är det över tre månader sedan jag skrev insändaren, i samband med rådslaget kring tornparken och vattentornet, men framförallt känns insändaren mer som ett tjuvnyp när den publiceras efter valet. Med ett majoritetsskifte har vi faktiskt möjlighet att åtgärda alla de tveksamheter som fanns kring rådslaget och jag hoppas att vi kan få med resten av de borgeliga partierna på ett riktigt rådslag med reella valalternativ.

Bifogar även själva insändaren, se bild nedan.