Igår (30/10) hade gamla fullmäktige sitt sista sammanträde, och imorgon (1/11) tillträder det nya fullmäktige.

För mig, personligen, innebär det att gårdagens fullmäktige – antagligen – blir mitt sista fullmäktigemöte på fyra år. Detta då min personvalskampanj inte lyckades få mig inkryssad. Eftersom jag står på plats 14 på listan, med fem mandat (och tre ersättare) är det alltså fem personer före mig på listan i händelse att någon lämnar sitt uppdrag.

En av dessa fem har (tyvärr) valt att lämna kommunen, men det är fortfarande inte särskilt troligt (eller ens önskvärt) att vi skulle få tillräckligt många som lämnar sitt uppdrag för att jag ska komma in i fullmäktige under den här mandatperioden.

Givetvis hade det varit roligt med ytterligare en mandatperiod och möjligheten att försvara vår politik i fullmäktige (istället för att ägna sig åt oppositionspolitik) men jag är samtidigt inte allt för nedslagen. I och med att vi numera är ett parti i majoriteten så har vi en möjlighet att faktiskt bedriva politik och förändra Sundbyberg. Jag kommer att ta min del av det ansvaret, även om det nu inte sker i just kommunfullmäktige.

Samtidigt önskar jag våra ledamöter – Nina, Johan, Anna-Lena, Christian och Kerstin – liksom våra ersättare – Nils-Ove, Jessica och Håkan – lycka till i fullmäktige.

Tyvärr har bloggen blivit ganska eftersatt på sistone, framförallt pga kvardröjande effekter av valrörelsen. Dels prioriterade jag valrörelsen ganska hårt, vilket gjorde att jag inte riktigt hann med allting jag hade velat i mitt jobb som testledare inom IT/Telekom. Detta i sin tur har inneburit att jag behövt jobba hårdare än vanligt för att “jobba i fatt”.

Dels fick jag ansvaret för Folkpartiets i Sundbyberg valanalys, vilket tagit en hel del tid och arbete. Detta samtidigt som valrörelsearbetet lett till en del extra politiskt arbete, bland annat för vår lokala styrelse där jag ingår.

Samtidigt har jag inte velat kommentera den lokala politiken riktigt än, detta då allting inte är riktigt klart. Trots att jag inte sitter i fullmäktige från och med imorgon så har jag fått förtroendet att delta i det politiska arbetet de kommande fyra åren. Jag vill dock inte blogga om detta arbete förrän våra nomineringar omvandlats till val i det nya fullmäktige.

Detta har lett till ett visst vacuum i bloggen, ett vacuum som jag räknar med ska ta slut den närmaste tiden. Då jag samtidigt inte riktigt haft tid att skriva om nationella frågor – jag har några påbörjade artiklar som väntar på att jag ska hinna med att skriva färdigt dem – så har bloggen haft det ganska tunnsått med inlägg den senaste tiden.

Jag planerar även att minska politikfokuset något den närmaste tiden; politik – både i allmänhet och i Sundbyberg i synnerhet – kommer fortfarande att vara mitt primära fokus men jag kommer samtidigt att skriva även mer personliga inlägg, eller om ämnen som roar mig. Detta innebär att jag kommer att lägga till fler kategorier i samband med att jag städar upp lite grann på bloggen (flikarna längst upp behöver bland annat uppdateras)

Oavsett vilket så vill jag tacka de få läsare som hängt kvar i väntan på mer intressanta inlägg och det kommer att bli bättre. Snart.

Det här filmklippet har ingenting med politik att göra, men eftersom jag inte hunnit skriva i bloggen på sistone pga mycket att göra på jobbet och en del eftervalsarbete så postar jag klippet ändå.

Klippet är från YouTube (som alla andra filmklipp på min blogg) och visar en väldigt intressant teori för hur Stonehenge byggdes en gång i tiden.

Innan någon börjar tro att jag hackar på Moderaterna så vill jag poängtera att jag tycker att allianssamarbetet i Sundbyberg är bra och att jag har aldrig haft problem med att samarbeta med Moderaterna.

Men, räcker det inte snart? Nu har de bytt gruppledare/kommunalråd igen. Nytt kommunalråd blir Bo Genfors som för mig är helt okänd. Det gör fem oppositionsråd/gruppledare/kommunalråd på cirka ett år. Det är dessutom det tredje namnet sedan valrörelsen, vilket innebär att det nya kommunalrådet varit tre olika personer, och detta innan han eller hon ens tillträtt.

Kan vi hoppas att vi med detta kan få ett fokus på politiska frågor istället för personfrågor i Sundbyberg nu?

Det finns mycket skräp bland amerikansk tv-reklam, och deras politiska reklam. Men, en del reklamsnuttar är faktiskt riktigt bra.

Det här råkar vara en av mina favoriter, och då inte enbart för att jag är för stamcellsforskning eller gillar Michael J. Fox.

Normalt sett brukar jag inte lyfta fram att jag bytt omröstning på bloggen, men eftersom det är en viktig fråga för mig så lyfter jag fram omröstningen den här gången.

Denna gång handlar omröstningen om vilken riktning bloggen ska ta nu efter valet. Ska den:

• läggas i vila (inga nya inlägg) fram tills nästa val (vilket då blir EU-valet 2009)
• fortsätta som nu, dvs som en allmänpolitisk blogg med visst fokus på Sundbyberg, Stockholmsregionen och Folkpartiet
• göras om till en mer personlig blogg, där jag blandar inlägg om politik med annat som intresserar mig (film, spel, etc)
• göras om till en Sundbybergsblogg där fokus ligger primärt på Sundbybergsfrågor och sekundärt på politiska frågor i Sundbyberg.

Det tog inte många dagar innan Nyamko Sabuni fick visa att hon är en duktig minister med driv och integritet, och hon har nu avskaffat stödet till CMR. Visserligen är deras stöd en väldigt liten del av det slöseri som staten tidigare ägnat sig åt, men även om det är ett myrsteg så är det ett myrsteg i rätt riktning.

För den som inte är bekant med CMR så är det en organisation som mest lyckats dra ett löjets skimmer över allt arbete mot rasism och det är på tiden att deras stöd dras in.

Jag hade höga förhoppningar på Cecilia Stegö Chilò, men tyvärr orkade hon inte stå upp för sitt principiella motstånd mot tv-licensen. Det jag hade hoppats att hon skulle ha svarat, och det som skulle ha varit mitt svar i hennes skor, är givetvis:

Ja, jag har bojkottat tv-licensen i sexton år, och jag har gjort det av principiella skäl. Som kulturminister ser jag som en av mina viktigaste uppgifter att avskaffa tv-licensen och att rensa upp i den kompisdjungel som råder i kultursektorn där man håller varandra om ryggen.

Men, nu blev det aldrig så. Jag har därför ett förslag på ny kulturminister; Linda Skugge. Nej, jag skämtar inte och jag är medveten om att hon antagligen inte är intresserad. Likförbannat vore hon ett bra namn, då hon bland annat har en hel del vettiga åsikter när det kommer till kulturarbetarnas villkor. Om hon dessutom avskaffar tv-licensen vore hon perfekt som kulturminister.

Sedan skadar det givetvis inte att hon är feminist.

En del av min tid online spenderar jag på diverse olika forum, däribland dvdforum.nu där jag dessutom hjälper till att moderera diskussioner. Normalt sett tillåter vi inte politiska diskussioner, men i samband med valet skapade vi en avdelning just för politik (med primärt fokus på valet).

I en av diskussionerna, som startade med de “skandaler” som uppdagats med den nya regeringen kom vi in på en väldigt spännande diskussion kring lagar och moral. Ett av inläggen, skrivet av Tommie Nygren (eller Repoman som han kallar sig för på forumet) tyckte jag var så bra att jag frågade om jag fick publicera det på min blogg. Därmed fick jag också min första gästkrönika.

Jag har formaterat texten lite grann, korrigerat några små språkliga konstigheter och lagt till lite länkar (bland annat på “habeas corpus” som jag antar alla inte är bekanta med). I övrigt är texten oförändrad.

Gästkrönika av Tommie Nygren

Angående lagar och moral, vilket jag alltid tycker är skitroligt att diskutera; vilka lagar är ok att bryta mot i protest mot deras existens? Inga eller alla?

Läkare utan gränser hade en stor kampanj i tunnelbanan där de stolt proklamerade att deras läkare bryter mot lagen – ok eller inte?

Ok, tycker nog de flesta, för de lagarna är ju “fel”. Men lagarna har ju stiftats av den lagstiftande församlingen i landet man pratar om, varför blir det rätt ändå?

För att vissa lagar är fel? Finns det objektivt ett sätt att bedöma detta (ja, jag anser nästan det…) eller är det helt enkelt så att om man bryter mot lagar vi redan kommit fram till är felaktiga (homosexförbud, t.ex.) men inte de lagar vi har kvar? Givet alltså att läkare utan gränser bryter mot lagen i ett annat land.

Är det lagen som bestämmer moralen? Eller gäller det bara i en demokrati; vi antar att de lagar läkare utan gränser bryter mot är stiftade i en diktatur? Eller kan även en demokrati stifta korkade, dumma, ointelligenta och kanske t.o.m. onda lagar? Ja, naturligtvis, inser man inte det är man inte så klipsk, anser jag – tydligt exempel är upphävandet av habeas corpus i USA som de nu drivit igenom (mitt tips är att inte åka till USA tills lagen är borta – du kan bli arresterad och stoppad i fängelse utan rättegång eller skäl, numera).

Ett annat är TV-licensen i Sverige. Ruggigt puckad avgift:

1. Den är frivillig, eftersom du bara behöver säga “jag har ingen TV” så slipper du betala.
2. Den är egentligen en skatt.
3. Den täcker inte public service.
4. Du kan inte ha TV och avstå public service.
5. SVT är inte oberoende av staten trots avgiften, det är i allra högsta grad så att SVT är politiskt styrt.

Sådana här system, så kallade imperfekta system, bevisar att vi ständigt måste vara beredda och villiga till förändring och diskussion om hur saker och ting ska fungera. Socialdemokraterna har under femtio års tid misslyckats med detta. En del förändringar har varit bra, en del saker är bara helt enkelt puckade.

Om socialism var “svaret” skulle de inte fatta puckade beslut, alltså är inte socialism svaret utan svaret är socialliberalism med trygghetssystem baserade på frivillighet – dvs TV-licensen är ett kontrakt där du får public service-TV mot att du betalar en avgift.

Yada yada.

När jag läste om Borelius barnflicka blev jag först lite besviken, det stod ju att hon tjänade sjutton miljoner om året… trodde jag!

Men sen var det visst så att hon tjänade tre komma åtta (3,8) miljoner under nio år, det ger en månadslön på ungefär trettiofemtusen (35.000), efter skatt strax över tjugo tusen (20.000) kronor (nej, man får inte ut mer, det alla låginkomsttagare glömmer är att i det här landet straffas man om man utbildar sig längre än gymnasiet och blir belönad med en hög lön – folk som tjänar pengar är onda! ).

Vad kostar en vit barnflicka? Maria Borelius hade fyra barn, hon var inte gift med sin man på nittiotalet (nån påstår det, ren lögn, de gifte sig på tjugohundratalet, varför ljuga i en debatt om detta?) och arbetade som egen företagare. Vem vet hur många hon anställde och vilka värden hon skapade där?

Hur som helst. Vi antar att hon behövde barnpassning åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Vi antar att hon för detta vitt behöver betala hundrafemtion kronor per timme, inklusive avgifter och skatter (blir ingen vidare lön, men vi antar att allt annat som husrum och mat kan undantas). Det är då 150 x 8 x 5 x 4 = 24 000 kronor per månad.

Ergo: hon hade inte råd. Alla variationer av ovanstående formel kommer ge ett liknande resultat. Summa summarum är det helt enkelt så att en privatperson inte kan anställa eller köpa någon tjänst vitt, för det fungerar inte med nuvarande skatter och avgifter. Hela tjänstemarknaden är straffad till döds, egentligen, av skatterna.

Och du är deltagare!

Betalar du mindre än 85 kr för din lunch i Stockholm (förmodligen högre belopp idag)? Du bidrar till den svarta ekonomin, en studie har gjorts som visar att du inte kan gå runt om du tar det priset – utan svarta pengar.

Går du på krogen överhuvudtaget? Det mesta är svart i krogbranschen – jag har haft viss insyn och sprit, löner, det mesta är svart.

Gått på konsert – nästan all nöjes/underhållningsverksamhet är svart och det betalas få avgifter.

Betalar du mindre än… minns inte siffran, men nånting, för en klippning så bidrar du till den svarta ekonomin.

Vad vi måste förstå är att det svenska uttaget av skatter inte fungerar i en tjänsteekonomi utan enbart i en produktionsekonomi där varje arbetad timme ger en hög utväxling för företaget i produktivitet!

Dvs, en industriarbetare arbetar åtta timmar. Han får (bara som exempel) åttahundra kronor för det. Med skatter och avgifter säger vi att det kostar arbetsgivaren ettusenfemhundra kronor för att han arbetar. Men det han producerar genererar en intäkt på femtusen kronor, som exempel, för företaget (utväxlingen är stor i industrin per arbetad timme).

Jämför detta med en frisör som ska ha hundra kronor i timmen! Samma siffror som ovan: detta kostar honom då 187,50 kr om han betalar sina avgifter (1500 / 800 x 100) korrekt. Men hans utväxling? Om han ska få 100 kr själv måste han ta 240 kr för sitt arbete, om det då bara tar en timme. Då har företaget inte gjort någon vinst alls, i princip – vilket kanske duger, om han kan ta ut en ok timpenning.

Jag orkar inte resonera vidare, min poäng är att tjänster är för hårt beskattade i Sverige generellt. Detta har gjort att tjänstemarknaden generellt är svart. Skatte- och avgiftssystemet är gjort för att “alla” ska jobba för stora industriföretag, arbetare på banden, duktiga ingenjörer vid ritborden, partivänliga ekonomer i ledningen, alltihopa i det vackra folkhemmet.

Ett viktigt tillägg också: om en person säger att han är emot avdrag för hushållsnära tjänster för att han “inte vill betala för rikas städhjälp”, då ljuger han och kan inte heller räkna. Detta eftersom den marknaden (tjänstemarknaden) generellt är svart. Om man sänker skatten som man idag inte får in så att man imorgon får in den, fast lägre, kommer skatteintäkterna öka. Alltså kostar det inget. Om folk ändå fortsätter betala svart – kommer det heller inte kosta något, detta om man då fäster någon som helst vikt vid vad ordet “kostar” faktiskt betyder!

Alltså, ingen betalar idag skatt för hemhjälp. Intäkt = noll kronor. Vi sänker skatten och imorgon betalar fler, intäkt större än noll kronor. På intet sätt kan man få detta till en kostnad, eftersom intäkten idag är mindre än intäkten imorgon!

Kan liknas vid piratkopieringens dilemma:

Hundra tusen personer laddar ner Photoshop. En licens kostar fem tusen kronor. Alltså har Adobe förlorat en halv miljard, det är ju inte klooookt! Fast var alla de potentiella kunder? Dvs om det var omöjligt att ladda ner Photoshop gratis, hade de köpt Photoshop då?

Svaret är förstås nej.

Sänker då Photoshop priset på produkten och tiotusen köper det för femtonhundra kronor, då har man tjänat femton miljoner kronor, inte “förlorat” trettiofem miljoner kronor (10.000 x 5.000 kr – 10.000 x 1.500) på grund av prissänkningen. Och den prissänkningen är helt logisk om den total intäkten för Photoshop inte minskar utan ökar kraftigt om man tar med existerande kunder och kunder man ändå skulle ha fått.

Noterar att Anna Sjödin blivit fälld på alla åtalspunkter, dvs även för att ha kallat vakten för “svartskalle”.

Först hade jag inte tänkt skriva någonting alls; misstänker nämligen att andra bloggar kommer att skriva mer – och bättre – om detta.

Men, så slog mig en tanke; någon som tror att Marita Ulvskog kommer att gå ut med brösttoner om kriminellt beteende och kräva sin egen avgång? Knappast troligt…