I dagens DN finns en debattartikel signerad av Leijonborg som diskuterar mediepolitik och som i slutet även går in lite på IT-politik och bredbandsutbyggnaden. Artikeln, som har många bra poänger innehåller tyvärr även ett riktigt kardinalfel i resonemanget kring tv-licens.
Rent allmänt ser jag det som positivt att Folkpartiets ledning nu försöker ta sig ur den mediaskugga som de själva försatt sig i, men jag hade kanske förväntat mig att de hade valt att göra det inom ett område där vi har högre trovärdighet än inom mediafrågor. Men, om vi börjar med gå igenom det som inte är bra i debattartikeln.
Problemet
Leijonborg argumenterar för att tv-licensen ska behållas, vilket man väl i och för sig kan göra. Problemet är att både ställningstagandet och argumentationen är tveksamma. Jag kan givetvis minnas fel, men jag är ganska säker på att Folkpartiet innan valet förde fram att tv-licensen borde avskaffas. Nu bör givetvis även politiker — och politiska partier — ha rätt att byta åsikt, men då krävs också att man kan förklara varför man inte längre driver en linje som man tidigare drev. Det kan finnas flera anledningar till detta; det kan vara ett resultat av förhandlningar med andra partier, nya fakta som tillkommit, en förändrad omvärld som gör ett tidigare ställningstagande felaktigt, osv, men det viktiga är att man kan ge ett motiv till varför man ändrat åsikt.
Detta görs inte i artikeln. Istället förs det fram en argumentation kring giltigheten i att ha en tv-licens, där man skriver:
Behåll licensfinansieringen så länge den fungerar. Den allmänna meningen bland experter har länge varit att den tekniska utvecklingen, med tevetittande på datorn, radiolyssnande i mobilen etcetera, kommer att göra att människor inte längre är beredda att betala licens. Men hittills har licensintäkterna fortsatt att strömma in. Först om den utvecklingen bryts bör ett skifte till skattefinansiering ske med de garantier för självständighet och oberoende folkpartiets program innehåller.
Problemet är att resonemanget innehåller ett cirkelresonemang. Det man säger är att så länge som folk betalar så kan vi tvinga dem att betala. Men — och detta är viktigt — anledning till att folk betalar är inte för att de vill, utan för att de måste. Det är ungefär som att hävda att personer som sitter i fängelse gör det för att de vill — eftersom inte en majoritet av dem rymmer.
Det är nämligen tvång på att betala — inte för att titta på tv, nota bene, utan för att äga en tv-mottagare. Tv-licensen är en straffskatt på tv-mottagare, och det finns ingen frivillighet i den. Därmed är det inte heller en licens utan en straffskatt maskerad som någonting annat.
Positivt
Däremot finns det en del positivt i artikeln. Det mest positiva är dock det som inte står, men som man kan läsa mellan raderna, och det är att Folkpartiet släppt sitt extremt populistiska krav på att avbryta nedsläckningen av det analoga tv-nätet. Detta var ett förslag som framförallt drevs av den före detta partisekreteraren Johan Jakobsson, och precis som jag skrivit tidigare så var det ett ganska ogenomtänkt förslag.
En positiv överraskning fick jag när jag läste kravet på en utförsäljning av Boxer. Det går att motivera att staten (eller landstinget, eller kommunen) äger infrastruktur, men då ska det finnas konkurrens bland de som säljer mervärden i denna infrastruktur. Boxer är en tjänsteleverantör i infrastrukturen terrestriell digital-tv och som sådan bör de inte ges konkurrensfördelar. När bolaget startade en gång i tiden, som en avknoppning från Teracom, kunde det motiveras eftersom ingen annan levererade tjänster, men i dagsläget är det ett otillbörligt gynnande av en aktör. Detta tas även upp i debattartikeln:
En statsägd aktör som också har myndighetsliknande uppgifter får en orimlig ställning gentemot sina privata konkurrrenter. EU-kommissionen har dragit Sverige inför EG-domstolen för detta.
Tveksamheter
Även avvecklandet av presstödet ser jag som positivt. Jag är inte helt övertygad om att det behöver kombineras med ett avvecklande av reklamskatt, men jag ser hellre den här lösningen än den nuvarande. Däremot är jag lite tveksam till en annan punkt i artikeln, nämligen startandet av en ny nationell radiokanal. Leijonborg skriver:
Starta en rikstäckande, reklamfinansierad radiokanal med en nyhetsredaktion. Det finns eterutrymme för en ytterligare rikstäckande radiokanal. Villkoret för dem som lägger anbud på denna kanal ska vara att den ska ha en välbemannad nyhetsredaktion, som alltså blir en konkurrent till Ekoredaktionen.
Jag måste erkänna att jag har svårt att se poängen med detta. Skulle det vara en “radions motsvarighet till TV4″ ? Jag skulle gärna ha sett lite argumentation kring detta, eller kort sagt; övertyga mig.
Slutligen var det med en kort passage om bredband. Visserligen skulle man kunna göra en mediakoppling genom triple play men jag skulle fortfarande klassificera det som IT-politik, och därför avstår jag från att kommentera just den delen — just nu.
Uppdatering: Även Gudmundsson skriver bra om artikeln och då särskilt med fokus på tv-licensen och public service.