Till och från höjs det röster om att studenternas villkor måste förbättras. Det kan röra sig om studentföreträdare som exempelvis SFS, eller SSCO; det kan vara politiker (exempelvis jag själv) som för fram åsikten att studenters situation ska förbättras; det kan handla om artiklar om hur pressad ekonomin är för en del studenter.

Artikeln i DN tar upp hur många studenter som känner sig tvingade att arbeta vid sidan av studierna för att klara ekonomin:

Det finns egentligen flera skäl till att detta är problematiskt, men det viktigaste — för mig — handlar om att studier borde vara en heltidssyssla, dvs studenter borde ägna sig åt sina studier och inte åt arbete. Nu får man givetvis ha åsikten att studier ska finansieras via deltidsarbete, men då bör man vara medveten om vilka konsekvenser detta ger. Det viktiga är att man inte gör som Sakine Madon — som jag ofta läser och ofta håller med åsiktsmässigt — och utgår från sig själv i sin analys.

Uppdatering: Det var ju det här inlägget jag hade tänkt länka till. Jag skyller på att blogspots sökfunktion är värdelös och att jag därför inte hittade inlägget förrän jag sökte med Google.

Nu vet jag inte hur svår hennes utbildning var, eller om hon kanske var osedvanligt begåvad och lämpad för sina studier, men det finns en hel del utbildningar som är extremt svåra att kombinera med deltidsarbete. Ett exempel är civilingenjörsutbildningar på tekniska högskolor som ofta kräver mer än heltid enbart för att klara studierna. Ju färre som kan leva på sina studiemedel, desto färre som kan utbilda sig på heltid och desto färre civilingenjörer som blir utbildade.

Att utgå från sig själv har ett annat problem; förutsättningarna skiljer sig från ort till ort. I en stad med billiga boendekostnader och där man kan gå eller cykla till universitetet eller högskolan så räcker studielånet antagligen väl. I en stad som Stockholm, där studenter kan vara tvungna att lägga halva lånet på boende och där transportkostnaden är hög, så blir det en helt annan situation.

Därför blir interpolationen så tveksam; att utgå från sina egna erfarenheter är inte särskilt lyckat. Då kommer man till konstiga slutsatser, som att det skulle gå att jämföra SFS med planka.nu, eller att studenter skulle vara bortskämda som grupp.

Tyvärr har mitt eget parti varit dåliga på att hantera den här frågan. Den ökning som utlovades före valet var i sig alldeles för låg, men det hade varit bättre än ingenting. Tyvärr blev just resultatet ingenting och jag hoppas därför att vår avgående partiledare skärpt sig och ordnat det i den budget som snart presenteras.

Jag har tidigare uttryckt en skepsis kring behovet av ett Ungdoms- och Studentparti, men jag kanske hade fel? De etablerade partierna — inklusive det parti jag själv är aktiv inom — kanske inte kan hantera den här frågan och behöver den sporre som ett dylikt parti skulle innebära.

Ungefär på samma sätt som de borgerliga partierna skulle behöva ett piratparti i riksdagen för att inse att personlig integritet faktiskt är viktigt. Som aktiv i ett gammalt parti tycker jag dock att det vore synd om de etablerade partierna inte längre klarar att anpassa sig till den verklighet som råder. Det borde inte behövas fler partier, men ibland undrar man verkligen.

Det har nu gått 21 dagar sedan det moderata avhoppet, och min första artikel den nionde augusti. Efter det har jag skrivit den uppkomna situationen den tionde augusti, den elfte augusti, den trettonde augusti och den fjortonde augusti.

Även om det inte skett några omvälvande saker sedan dess så känns det som om det är dags för en uppdatering, och att gå igenom vilka datum som gäller för processen.

Åttonde september (8/9)

Den 8/9 har Miljöpartiet ett medlemsmöte. Då MP brukar vara noggranna med medlemsförankring och att ha en fungerande interndemokrati i föreningen så verkar det ytterst sannolikt att MP tar slutgiltig ställning här, dvs vilka konstellationer kan de tänka sig att ingå i.

Från en del miljöpartister låter det som om MP inte kan tänka sig en moderatledd konstellation (men väl en konstellation där Moderaterna ingår) medan andra uttryckt sig mer skeptiskt om alla former av samarbete som inkluderar Moderaterna. Det som fäller avgörandet är antagligen hur diskussionerna mellan M & MP gått, dvs känner de att de har ett förtroende för varann, en plattform för politisk samverkan och hur fungerar personkemin.

Som jag skrivit tidigare ser jag helst en breddad allians där även MP ingår, och även om jag givetvis hoppas på att Miljöpartiets medlemsmöte tar ställning i den riktningen så är jag lite pessimistisk; det fördes förhandlingar mellan de borgerliga partierna och MP även efter valet 2002 och då valde de att inte samarbeta med en konstellation som innehöll moderaterna.

Tjugofjärde september (24/9)

Nästa viktiga datum är den 24:e september. Det är nämligen första fullmäktige sedan de Moderata avhoppen. Om en ny allians uppstår tidigare (se föregående punkt) är detta fullmäktige inget ovanligt, men om Miljöpartiet sagt nej till ett samarbete med alliansen så har vi en oklar parlamentarisk situation.
Det innebär att vi inte kan veta hur ärendena kommer att utfalla förrän votering utförts.

Det kan mycket väl vara så att oppositionen får igenom sina förslag i fullmäktige, men det är givetvis även möjligt att alliansens förslag går igenom. Detta är också Socialdemokraternas stora problem. Om vi bortser ifrån det moraliska — dvs att väljarna uttryckt ett kraftigt stöd för alliansen och att en vänstermajoritet i fullmäktige går helt på tvärs mot folkviljan — så kan Socialdemokraterna det politiska spelet tillräckligt väl för att inse att man inte kan bygga en majoritet på en parlamentarisk situation som kan ändras beroende på dagsform.

Visst, Spira och Wijkman har sagt att de nu är sossar, och de har sagt att de ska rösta med sossarna, men det finns ingen som kan garantera att de inte blir sjuka eller får andra förhinder till ett fullmäktigemöte. Uppstår förhinder så inträder Moderater som ersättare, vilket gör att en vänsterallians blir parlamentariskt skakig.

Tjugosjätte november (26/11)

Fram tills detta fullmäktigemöte går det att hålla ihop den gamla majoriteten, även om några beslut i fullmäktige går majoriteten emot. Här börjar det dock bli riktigt problematiskt om inte den nuvarande majoriteten (dvs alliansen) har ordnat en majoritet i fullmäktige.

Det är nämligen här som skattesatsen för nästa år måste tas. Ofta kombineras detta med att ta budgeten, men budgeten måste inte tas här. Om alliansen inte kontrollerar budget och skattesats så kan man inte heller styra politiken på det sätt man önskar.

Om majoritetsförhållandena fortfarande är skakiga här kan man vara säker på att Socialdemokraterna kommer att ha ett eget förslag och att de kommer att försöka skapa en majoritet för detta i fullmäktige.

Sjuttonde december (17/12)

Förutsatt att allting fram till hit fallerat så är detta alliansens sista chans; vi måste då försöka få igenom vår budget. Kan vi inte skapa en majoritet för denna budget i fullmäktige så kan inte alliansen sitta kvar. Det alternativ som kvarstår är då att alla partier i alliansen avgår, och nya förhandlingar får då inledas för att försöka skapa en ny majoritet i Sundbyberg.

Alternativet skulle nämligen vara att kommunen inte har någon styrning alls, och det vore inte lyckat varken för kommunen eller dess invånare.

Andra datum och scenarion

Ovanstående datum är dock inte huggna i sten. Det finns en möjlighet för Socialdemokraterna att utlösa den kommunala varianten av förtroendeomröstning. Med denna kan en tidigare majoritet fällas om majoritetsförhållandena i fullmäktige ändrats. Jag är dock övertygad om att sossarna inte kommer att göra detta såvida de inte är helt säkra på att vinna en sådan votering i fullmäktige (och som jag skrev ovan så är majoritetsförhållandena i fullmäktige lite skakiga just nu).

Däremot kan de mycket väl göra en annan bedömning än mig, och välja att utlösa detta alternativ långt före den sjuttonde december.

Sedan finns givetvis — åtminstone i teorin — risken att något parti aktivt väljer att spräcka alliansen, dvs att det partiet lämnar samarbetet för att inleda ett annat. Jag ser dock detta alternativ som extremt osannolikt; jag har inte fått några som helst sådana signaler från någon borgerlig politiker i Sundbyberg. Men risken finns alltid; åtminstone i teorin.

Några kortare kommentarer, samlade i ett inlägg.

Trevlig middag

En gång varje år anordnar kommunen en middag för de som jobbat 25 år i kommunen, och de tilldelas dessutom en förtjänstutmärkelse. Vart fjärde år är dessutom hela fullmäktige inbjudit, men de flesta år är det “enbart” de som ska äras, fullmäktiges presidium och partiernas gruppledare. Därför brukar jag inte bli inbjuden på dessa.

Men, eftersom vi hade gruppmöte samtidigt — och detta gruppmöte var det första med fler än förtroendemannagruppen sedan avhoppen i fullmäktige — så blev det en krock i kalendern. Jag fick därför rycka in som ersättare på denna middag, och det är också därför som jag vet att det var en trevlig tillställning.

Den ägde rum på Rissne gård och jag ser det som positivt att kommunen visar sin uppskattning för de som varit trotjänare i kommunens verksamhet. I år var det — enligt uppgift — ovanligt få som uppnådde 25 års anställning, men det gav å andra sidan tillställningen en mer familjär inramning.

Kräftskivan

Glöm inte kräft- och surströmmingsskivan nu på torsdag. Folkpartiet kommer att finnas där med ett bokbord för att svara på frågor och prata med de som är intresserade. Den som vill veta mer om vad som händer i politiken, eller som “bara” vill prata med en politiker är mer än välkommen. I år står vi tydligen ganska långt ner på gatan, alldeles i närheten av Euronics-butiken (ganska nära hemköp).

Majoritetssituationen

Det har inte hänt så mycket mer sedan jag skrev om det senast. Diskussioner pågår fortfarande med Miljöpartiet. Som jag förstått det vill inte MP ingå i en moderatledd allians, men de kan tänka sig en allians där moderaterna ingår. Det innebär — med reservationen att jag uppfattat situationen korrekt — att en breddad allians kräver att MP ändrar sig på den punkten, eller att Moderaterna är beredda att släppa posten som KSO (KommunStyrelsens Ordförande).

Miljöpartiet har ett medlemsmöte den åttonde (8) september, och nästa fullmäktige är den tjugofjärde (24) september. Det innebär att vi i slutet av september bör kunna se åt vilket håll det lutar. Finns det ingen lösning så ställs det hela på sin spets senare i höst, då budgeten ska tas. Om nuvarande majoritet inte får igenom sin budget så är det inte hållbart att sitta kvar.

Ska läsas med meteorolog-röst:
Det uppehåll som för tillfället parkerat över bloggen beror på ett högtryck i jobb-regionen som förhindrat all form av nederbörd i form av inlägg och kommentar. Detta högtryck klingar under dagen av, men ersätts av ett annat högtryck, vilket gör att nederbörden kommer tidigast under söndagen.

Längre prognoser än så går inte att ge med någon säkerhet, då allt för många faktorer för nästa veckas nederbörd fortfarande är oklara.

(Eller, i korthet; jag har haft mycket att göra på jobbet, så därför har det varit en viss brist på nya inlägg. Då morgondagen ska ägnas åt sociala aktiviteter så blir det inga nya inlägg förrän tidigast på söndag. Mina ursäkter över denna brist på uppdateringar. )

Ifall någon missat det så är alltså kommunens diskussionsforum öppet igen efter sommarstängningen.

Jag brukar försöka läsa det regelbundet (några gånger per vecka) och besvara de frågor som jag känner att jag har kompetens att besvara. Ibland besvarar jag även frågor där jag saknar kompetensen .

(Och ja, detta är ett ovanligt kort inlägg. Mina ursäkter men jobbet går före bloggen. )

Det har förekommit en del felaktiga påståenden om de nya reglerna för föreningsbidrag i Sundbyberg, som att de skulle vara inriktade för att förhindra vissa föreningar att söka bidrag, att de är ett dråpslag mot invandrarföreningar, osv. Socialdemokraterna skriver i sitt pressmeddelande:

Trots fagra ord från Folkpartiet i valrörelsen att man skulle satsa på kultur- och föreningslivet i Sundbyberg om man fick komma i maktposition så väljer nu högeralliansen under Folkpartiets ledning att göra tvärtom.

Längre ner i pressmeddelandet kan man läsa:

Hårdast drabbat av Folkpartiets förslag blir alla kommunens invandrarföreningar som aktivt arbetar med integration och mångfald genom en rad kultur- och studiecirkelarrangemang [...]

För att besvara kritiken väljer jag att backa lite grann, och se på bakgrunden.

Bakgrund

Det har tidigare saknats stringenta regler för föreningsbidrag. Dessa har utbetalats av olika nämnder på olika grunder, och en del bidrag har tagits utanför nämndernas verksamhet baserat på vad vissa politiker råkat tycka vara viktigt. Detta har lett till att samma aktivitet — exempelvis bowling för pensionärer — med två olika arrangörer — exempelvis PRO och Sundbybergs IK — har varit bidragsberättigat i det ena fallet, men inte i det andra.

Vissa föreningar har dessutom fått väldigt mycket bidrag, exempelvis i form av nya lokaler, medan andra föreningar inte fått någonting alls, och allt detta väldigt beroende på personliga preferenser hos vissa politiker och ad hoc.

Förändringar

En målsättning var därför att skapa ett system som var rättvist, lättförståeligt och transparent, dvs det skulle vara enkelt för en förening att se om de kunde få bidrag, och ungefär hur mycket. Dessutom ville vi skapa ett system som prioriterade verksamhet för barn och ungdomar, liksom för pensionärer.

Att vi valde bort friska, vuxnas (som ännu ej är pensionärer) handlar om att denna grupp har råd att finansiera sina egna intresse, medan däremot barn är beroende av vad deras föräldrar är intresserade av. Vi ville alltså inte att barn och ungdomar skulle förhindras att ha en meningsfull fritid bara för att deras föräldrar inte tyckte att fritidsaktiviteten var tillräckligt viktig.

Systemet är dessutom anpassat för aktiviteter. Det innebär att föreningarna redovisar aktiviteter och deltagare och får bidrag baserat på detta. På det sättet får kommunen hela tiden en återkoppling på hur stödet till föreningar används.

Även invandrarföreningar kan givetvis ansöka om dessa bidrag, så länge de har aktiviteter som riktar sig till ungdomar eller till pensionärer och samma sak gäller för studieförbund (ja, även ABF), föreningar med fokus på social verksamhet (ja, även Verdandi) och föreningar som satsar på fritidsverksamhet (ja, även Unga Örnar).

Det viktiga i sammanhanget är att de uppfyller kraven på deltagare och redovisning. Det låter på vissa som om vi försökt förhindra sossarnas egna organisationer (ABF, Verdandi och Unga Örnar) från att kunna få föreningsbidrag, men så är alltså inte fallet.

Problem

Är det nya systemet då perfekt? Nej, det tror jag inte, men det är bättre än det gamla. Det är dock viktigt att vi är observanta på vilka effekter det kan tänkas få och att vi är beredda att göra korrigeringar om någonting fungerar dåligt. Personligen är jag lite orolig över hur kulturföreningarna i Sundbyberg ska påverkas, så där finns en risk att vi kan behöva gå in och korrigera. Även om fokus är på just barn, ungdomar och pensionärer så kan det inte vara meningen att någon förening ska riskera att slås ut.

Det gäller också att se hur dessa förändringar påverkar föreningslivet i kombination med de ändringar som vi gör för kommunlokaler, dvs att vi inte tar med ena handen vad vi ger med den andra.

Genomförande

För tillfället ska förslaget på regler för föreningsstöd vara ute på remiss hos nämnder och föreningar. Därefter kommer ärendet till kommunstyrelsen, som lägger ett förslag till kommunfullmäktige, som i sin tur tar det slutgiltiga förslaget. Det är alltså först när det gått igenom fullmäktige som vi har ett nytt regelverk.

Med den gamla majoriteten i fullmäktige hade antagligen förslaget gått igenom utan några större ändringar. Nu vet jag inte riktigt vad som kommer att hända, men det lär vi få se så småningom. Oavsett vilket så har vi alltså inga nya regler än.

Ok, nyheten har några dagar på nacken, men händelserna i Sundbyberg har hållit mig upptagen. För några dagar sedan skrev politikerbloggen om hur SSU hade stoppat Peter Wahlbecks uppträdande på sin kongressfest. Det låter ju som om någonting oerhört hade hänt; var kanske Peter asplakat och ragglade runt på scen? Nej, det visar sig att SSU inte har någon humor:

Det var SSUarnas kongressfest och SSUarnas 90-års kalas. Många SSUare kände sig kränkta, och jag tycker att det räcker med att en enda SSUare ska känna sig kränkt för att bryta. Vi ska inte behöva bli kränkta på vår egna fest, och många tog illa upp.

Tyvärr har det blivit den nya folksjukdomen “att bli kränkt” och ännu hellre ska man bli proxy-kränkt, dvs att bli upprörd å någon annans vägnar eftersom de “borde” bli kränkta. Ett exempel är puckot som blev kränkt över att bli kallad förortare och andra är upprörda över att kafferbuffeln heter just kafferbuffel. För att ta ett annat exempel så har vi nötterna i CMR som orkade bli upprörda över namnet på en glass.

Jag menar; vad är det för fel på en del personer? Sluta ta er själva på sådant extremt allvar, och sluta utgå från att allting är kränkande. Lägg er energi på att arbeta mot verkliga kränkningar och verklig diskriminering istället för att jaga väderkvarnar.

Jag vet inte vad som gör mig mest mörkrädd; att SSU är så extremt lättstötta och så fullständigt besatta av vad andra tänker och tycker hela tiden, eller att dessa personer om 10-20 år kommer att vara viktiga politiker i Sverige.

Jag är ingen större fantast av Peter Wahlbeck, även om han någon gång ibland kan lyckas säga någonting som jag skrattar åt, men vilken typ av ståuppare som Peter är råkar ju vara känt innan. Om SSU nu är så extremt lättstötta så kanske de skulle ha tagit något mer lättsmält; typ Anki & Pytte.

Andra skriver bra om det, däribland Deep edition och opassande. Tyvärr verkar inte SSU:s nya ordförande förstå den rättmätiga kritiken mot deras agerande, utan hon tar det med en klackspark.

Så har då Miljöpartiet tackat nej till alliansens invit enligt dagens DN (verkar ej finnas på nätet) och artikeln skriver:

– Vi vill istället ha en bred uppgörelse tillsammans med socialdemokraterna, folkpartiet och eventuellt centern, säger miljöpartiets gruppledare Siyamak Sajadian till DN.

Den naturliga följdfrågan blir då; vad betyder detta för Sundbyberg? Det första jag måste konstatera är att jag förlitar mig på andrahandskällor här, det är alltså omöjligt för mig att bedöma hur pass definitivt Miljöpartiets svar är. Det jag kan konstatera är dock:

1. Moderaterna är det största partiet i alliansen och därmed faller det tyngsta ansvaret för att försöka förhandla ihop en allians på dem.
2. Det är avhopp från Moderaterna som orsakat den uppkomna situationen.
3. Om det går att förhandla ihop en bredare majoritet så är det upp till Moderaterna och Miljöpartiet. Uppenbarligen har MP inga invändningar mot att samregera med Folkpartiet, så det innebär att eventuella fnurror på tråden är mellan just M och MP.

Jag kan inte se att det är läge att sjunga Kumbaja kring en öppen eld (se citatet från Aliens ovan) riktigt än, men jag ser inte heller vad jag eller Folkpartiet mer kan göra just nu. De enda som kan rädda alliansstyret nu är Moderaterna, och jag har inte tillräckligt med insyn i Moderaterna för att kunna avgöra om det är troligt att de kan hitta en lösning.

Jag ser heller ingen ko på isen utan det finns faktiskt tid att fortsätta försöka ordna en breddad allians som tar tillvara valresultatet. Det finns ingen anledning att börja förhandla om andra konstellationer just nu, och majoritetsarbetet fortgår som planerat. Däremot oroar det mig att Miljöpartiet så tydligt går ut och säger nej till ett samarbete där Moderaterna ingår. Det är en tydlig varningssignal om att deras möte under gårdagen inte gick så värst bra.

Då var det roligare att läsa artikeln hos realtid om att Michael Spira verkar ha sumpat möjligheten att ombilda sin lägenhet. Vissa straffar gud genast.

Jag läser i politikerbloggen att de försöker skapa en egen spinn på de moderata avhoppen i Sundbyberg, liksom att de försöker hitta nya detaljer.

Innan jag fortsätter, låt mig för tydlighetens skull klargöra att jag ogillar hur herrarna Spira och Wijkman agerat, liksom att det finns ett väldigt tydligt väljarmandat för ett borgerligt styre i Sundbyberg. Likaledes finns det mycket att kritisera Michael Spira för, och jag ämnar avsluta artikeln med just denna kritik.

Men, det får väl vara någon måtta på vilken spinn man ger sina artiklar. I den första artikeln som jag länkar till så publicerar politikerbloggen en telefonintervju med Michael Spira, som inte framställer honom i särskilt sympatisk dager. Inget större fel i detta kan man tycka, men så kommer slutet av intervjun:

Michael Spira får sedan veta vem undertecknad är och blir upplyst om att frågor och svar kommer att publiceras på Politikerbloggen.

Men vad i h-e? Tillhör det inte god journalistisk sed att presentera sig innan man börjar intervjua? Journalister får gärna vända på varenda sten de hittar för att få fram alla detaljer kring det moderata avhoppet, men vad är det här för skitmetoder? Vill de att politiker ska sluta svara på frågor från medborgare av rädsla att det kanske finns en journalist i andra änden som ger intervjun en otäck spinn?

Jag får inte många samtal från medborgare, men jag har fått några stycken. I de samtalen vill jag kunna svara spontant, ärligt och rakt från hjärtat utan att behöva oroa mig över hur det kan tolkas av en journalist. Nej, det är verkligen inte snyggt att presentera sig efter att intervjun är gjord.

Uppdatering: Ovanstående är ett missförstånd från min sida. Politikerbloggen har publicerat följande förklarande kommentar:

Jag [Niklas Svensson - min anm.] var otydlig i den här artikeln. Självklart presenterade jag mig med både namn och redaktion (Politikerbloggen) i samma ögonblick som jag fick tag i Spira.

Artikel två ovan handlar om att Spira fått ett hyreskontrakt med Förvaltaren (det kommunala bostadsbolaget) samtidigt som han satt som lekmannarevisor i bolaget, och det antyds att det skulle ha varit mygel inblandat. Nu har inte jag detaljerna kring Spiras lägenhet i Förvaltaren, så jag vet inte hur länge han stått i kö. Det skiljer dessutom en del mellan stadsdelarna. Det jag kan konstatera dock är att jag stått i kö hos förvaltaren i ett halvår och jag har redan fått flera erbjudanden. Tyvärr har personer före mig i kön tackat ja, så jag har inte fått de erbjudna lägenheterna, men det är inte så svårt att få bostad där.

Dock finns en skillnad mellan områden; Michael fick sin hyresrätt i Storskogen som är ett av de mer populära områdena. Mina erbjudanden har kommit i Rissne, som antagligen är mindre populärt. För mig personligen skulle dock Rissne passa bra, så jag hoppas att jag någorlunda snart kan få ett kontrakt där. Men, nog om mig och tillbaks till förvaltaren.

Jag har vid flera tillfällen kritiserat Förvaltaren, men då har det rört sig om den politiska styrningen. Jag tycker att ett bolag som är värt flera miljarder ska kunna ge en avkastning på hundra miljoner, åtminstone, och jag tycker att det är bedrövligt att alla skattebetalare i Sundbyberg ska subventionera hyrorna i Förvaltaren, men det är fortfarande så att bolaget sköts precis så som ägaren angett.

Det är svårt — för att inte säga omöjligt — att hävda att Förvaltaren sköts inkompetent (däremot har styrelsen tidigare inte varit särskilt affärsmässig) och jag skulle bli ytterst förvånad om inte också bostadskön sköts professionellt och utan mygel. Det vore snarast korkat av Förvaltaren att erbjuda Spira ett hyreskontrakt bara för att han råkar vara revisor.

Däremot tycker jag att Michael har ett moraliskt ansvar; om man står i Förvaltarens bostadskö och aktivt söker en bostad i deras bestånd så tycker jag inte att man ska sitta på ett förtroendeuppdrag i bolaget, och detta oavsett om det handlar om ett uppdrag som revisor eller ett styrelseuppdrag. Det är onödigt att riskera en jävssituation kort sagt.

Kritik

Däremot finns det mycket att kritisera i Spiras agerande. Hur man kan skriva på en kandidatförsäkran och sedan fullständigt skita i den, det förstår jag inte (notera även att alla partier faktiskt inte har en kandidatförsäkran). Det verkar dessutom mer och mer som om Spiras agerande handlar om att försöka få hämnd; att han känner sig orättfärdigt behandlad inom Moderaterna. Men, varför tar han då ut sin hämnd på väljarna och på övriga borgerliga partier. Att han inte gillar Folkpartiet har han ju gjort tydligt, men tycker han lika illa om Kristdemokraterna eller Centern?

Dessutom finns all den kritik som jag tidigare tagit upp. Kort sagt finns det egentligen ingenting som försvarar hur Michael Spira agerat men jag ser inte hur det kan rättfärdiga att en journalist inte presenterar sig eller hur man kan försöka dra igång ett drev om hans hyresrätt hos Förvaltaren.

Jag gjorde en uppstädning och tog bort mina länkar till granska borgarna och oppositionen. Detta eftersom jag inte tycker att någon av bloggarna är särskilt läsvärda längre.

Det innebär dock att jag numera enbart har länkar till tre S-bloggar, varav två i Sundbyberg, och det känns inte tillräckligt. Jag ser gärna att mina läsare bildar sig en egen uppfattning och därför vill jag gärna ha länkar till läsvärda bloggar som erbjuder ett annat perspektiv än mitt.

Därför efterlyser jag läsvärda vänster-bloggar. De får gärna vara läsvärda och väl underbyggda, i stil med Jonas Morians blogg och jag är dessutom ute efter bloggar där skribenten tänker själv och inte bara rapar partilinjen hela tiden. Kritik mot borgerliga partier, regeringar, kommunledningar, osv, är helt ok, så länge kritiken är läsvärd.

Något som går fetbort är bloggar som enbart går ut på att spy galla över alla som inte tycker som en själv, bloggar med extremt selektiv moderering och bloggar som är anti-israeliska (kritik mot Israel är givetvis ok, men jag orkar inte med folk som Jinge som hatar allt som Israel gör och älskar allt som är anti-israel) .

Så; förslag?