Det är nu dagen efter kommunfullmäktige, och väljarnas bild av kommunal demokrati lär ha fått sig en och annan törn. De har fått en demonstration av hur vissa sätter makt före politik, hur Socialdemokraterna drivs av form snarare än innehåll och att miljöpartiet inte bryr sig så mycket om miljön om det finns en chans att få klämma till moderaterna.

Hur som haver; det är spilld mjölk, vatten under bron, och allt det där och det är dags att samla ihop spillrorna och jobba vidare.

Vad händer i kommunen?

Fram till att kommunfullmäktige upplöst de gamla nämnderna och de gamla styrelserna så måste verksamheten fortgå. Det innebär att den gamla majoriteten — ni minns; den som faktiskt har väljarnas stöd — får fortsätta dra de ärenden som måste dras. Det innebär bland annat att “mitt” utskott — Kultur-, Idrotts- och myndighetsutskottet — ska bereda remissvaren den första oktober och skicka ett förslag till kommunstyrelsen.

Det känns lite tröstlöst att ett förslag som vi jobbat så hårt med, och som fått positiva kommentarer från föreningslivet i Sundbyberg, antagligen bara kommer att komma upp i KS för att avslås, och sedan lär kommunen återgå till de ad hoc-principer som gällt tidigare, där det handlat om att smöra in sig hos den socialdemokratiska KSO:n om man som förening behöver stöd.

Men, mitt uppdrag — liksom hela utskottets — är att få fram ett nytt förslag, så jag tänker ro vår del i hamn. Om inte annat så kan vi alltid använda det som underlag när kommuninvånarna gjort ett nytt försök att rösta bort Socialdemokraterna i valet 2010.

Nämnderna kommer att hantera de ärenden som de har att hantera, men någon framåtsyftande verksamhet lär inte ske. Hur det ska gå med budgetarbetet vet jag ärligt talat inte; det är Helenes problem nu i vilket fall, eftersom hon är KSO.

Vad händer i Folkpartiet?

Vi har ett medlemsmöte imorgon kväll. Eftersom alliansen är avsatt så lär det föras diskussioner om hur vi ska ställa oss till Socialdemokraternas invit om samtal. Jag kommer att argumentera för att vi inte ska delta i några sådana samtal utan istället gå direkt till opposition.

Jag har tidigare varit mindre negativt inställd till dylika samtal enligt principen att om det redan är kört för alliansen så är det bättre om vi ser till att den politik som förs blir så lite dålig som möjligt, men frågan är om det inte är som att välja mellan pest och kolera.

Socialdemokraterna har redan visat att de sätter makten före allt, och det tyder inte direkt på att de är intresserade av konstruktiva diskussioner. Jag tror helt enkelt att vi får ge upp för mycket av vår politik och våra vallöften för att det ska vara värt det. Det skulle möjligen vara om Socialdemokraterna går med på en krona i skattesänkning och en fortsatt ombildning. Då skulle vi möjligen — som jag ser det — kunna inleda förhandlingar.

Miljöpartiet hade jag ganska höga tankar om, innan gårdagens möte, men jag är så besviken på hur de kan kasta allt de tidigare stått för enbart för att kunna rösta igenom en Socialdemokratisk KSO. Inte i en enda fråga stod de för de värderingar som de tidigare gett uttryck för och det enda som är svårare än att förhandla fram en bra politik med Socialdemokraterna är att göra detsamma med ett Socialdemokratiskt parti som vet att de har Miljöpartiet som lydig röstboskap.

Sedan får vi väl se i vilken riktning mitt parti går. Jag vet att det råder delade åsikter i partiet.

Däremot planerar jag inte att obstruera; jag tror på medlemsstyrda lokalorganisationer och väljer våra medlemmar en annan linje så kommer jag att jobba för den linjen. Jag är fortfarande Folkpartist och jag vill jobba för vår politik. Undantagen är om jag skulle ha ett starkt personvalsmandat (vilket jag inte har) eller om det rör en fråga där jag har väldigt starka åsikter. Övervakning är en sådan fråga, men det lär inte dyka upp som en vattendelare i de här diskussionerna.

Vad händer i framtiden?

Det är svårt att sia om. Det vi kan konstatera är att den budgetsanering som vi avslutat — med en budget med överskott — inte lär leda till de skattesänkningar som vi planerade till andra halvan av mandatperioden. Sundbybergsborna lär få fortsätta betala rejält mycket mer skatt för att få samma service som i Solna — våra grannar med rejält mycket lägre skattetryck.

Likaledes lär det inte hända så mycket med ombildningarna. Hallonbergen lär fortsätta vara ett hundraprocentsområde med enbart hyresrätter i Förvaltarens regi. Förhoppningsvis så behåller sossarna den förstärkningen av föreningslivet som vi budgeterat, men helt säker kan man inte vara.

Råsta kulle lär bli byggvaruhus, istället för att bli en del av den gröna kilen i kommunen, och det finns en uppenbar risk för bebyggelse i Kymlinge. Det finns starka krafter för ett kraftvärmeverk i Kymlinge och Miljöpartiet tycks tyvärr ha släppt sina miljöambitioner i jakten på makt.

I övrigt vill jag inte gissa. Det vi kan konstatera är att väljarna inte får den politik de röstade på i alla fall.

Slutkläm

Oavsett vilket så lär jag återkomma på bloggen med vad som händer. Givetvis har det varit roligare att blogga i majoritet, där man har kunnat skriva positivt om den politik som förs, men jag har blivit alldeles för biten av bloggandet för att lägga av nu.

Men, jag lär inte ha samma insyn i alla frågor längre, och jag har inte samma möjlighet att påverka.

Om rubriken är korrekt, dvs att man får de politiker man förtjänar, måste verkligen vi Sundbybergsbor ha burit oss riktigt illa åt, för det senaste fullmäktigemötet var en travesti på demokrati där sakpolitik blev en bisats och där allting handlade om makt; en makt som skulle säkras på alla möjliga vis.

Men, låt mig ta mötet i kronologisk ordning, dvs jag inleder med de interpellationer som inledde kvällens fullmäktigemöte i Sundbyberg.

Interpellationer

Jag hade faktiskt förhoppningar om att det skulle kunna bli ett givande fullmäktigemöte, särskilt efter att interpellationsdebatterna hade förflutit så väl. Kvällen inleddes med en diskussion kring bostadssituationen i Sundbyberg, liksom de farhågor som en del har kring ombildningar.

Därefter följde en intressant diskussion — huvudsakligen mellan Johan Reuterham (V) och Bo Nilsson (FP) — kring olika driftformer för skolorna i Sundbyberg. Dock är det lite tröttsamt att vänstern alltid tjatar om tvångsprivatiseringar när sådana aldrig skett i Sundbyberg.

Slutligen en kort diskussion kring klottersanering. För ovanlighetens skull tog interpellationerna slut före tiden, så det blev en kort ajournering innan mötet fortsatte.

Beslutsärenden

Det första ärendet handlade om marknadsanvändning, och tyvärr satte Helene Hellmark Knutsson tonen direkt genom att gå rakt på knock och försöka plocka billiga poäng. Det tråkigaste var dock att Miljöpartiet hakade på och agerade stödparti åt Socialdemokraterna. Tydligen var de mer intresserade av att hålla sig väl med sossarna än att bedriva någon politik, vilket bland annat innebar att Miljöpartiet yrkade avslag på marknadsprogrammet, trots att de principiellt var för. Deras motivering var att de såg brister i det förslag som fanns, vilket givetvis hade varit skäl för återremiss eller ändringsyrkanden. Yrkar man däremot avslag så visar man att man inte är intresserad av en diskussion kring sakpolitik.

Ett av de intressantare inläggen stod Bo Nilsson för som hade ett ideologiskt tydligt inlägg, med klara konsekvensbeskrivningar för utbildningsfrågorna som på ett tydligt sätt klargjorde vad som är poängen med Folkpartiets skolpolitik.

I en lång debatt, som till väldigt stor del hade en prägel av allmänpolitisk debatt, så kom inlägg av varierande kvalitet. Själv skakade jag mest på huvudet åt den socialdemokrat som menade att det inte är valfrihet att faktiskt få välja.

Park- och grönområdesprogram

När detta program skulle tas så bestod Helenes debatteknik av att ljuga om Kultur-, Idrotts- och myndighetsutskottet, någonting som tyvärr inte är ovanligt när det kommer till hur Helene debatterar. Bara för att klargöra några fakta:

1. Det fanns ingen “förkrossande majoritet” mot att ge ett tillfälligt bygglov på Vackra vägen. Det var tre ledamöter (en ordinarie och två ersättare) som var emot bygglovet på mötet och tre ledamöter (två ordinarie och en ersättare) som inte var emot. Bland de som var för var dessutom utskottets ordförande, dvs jag.
2. Socialdemokraterna hade inte ett alternativt förslag ett år i förväg. De kom med ett alternativt förslag till mötet, ett förslag som var svårbedömt vid sittande bord och som jag inte hade möjlighet att diskutera — eller förankra — i den borgerliga gruppen innan mötet.
3. Inte heller har vi vägrat lyssna på alternativa förslag, men till skillnad från Helene så vill jag förankra förslag. Jag föredrar att hinna diskutera en lösning inom majoriteten innan jag tar ställning till förslaget.
4. Det har inte presenterats en massa alternativa lösningar. Vackra vägen är ett reservalternativ, om vi inte hittar en bättre lösning, men det finns inga andra lösningar — ännu.
5. KIM-utskottet speglar definitivt majoritetsförhållandet i kommunen (eller speglade). Däremot beklagar jag att MP inte är representerade i utskottet.

Sedan spårade det ur helt, när Socialdemokraterna ville riva upp bygglov på ett ärende som inte behandlade bygglov, trots att bygglovet redan getts och utan att hämta in remissvar från berörda nämnder. Till slut insåg nog till och med sossarna hur korkat det förslaget var, eftersom det inte behandlades vid voteringen.

Under själva voteringen fick tyvärr en borgerlig ledamot hjärnsläpp och röstade som en idiot, men i slutänden spelade det ingen roll eftersom oppositionen hade majoritet ändå.

Kvällens stora skratt kom annars när Helene menade att vi misslyckats eftersom vi inte var klara trots att “ni har haft ett helt år på er”. Det är ju iofs glädjande att Helene har så höga tankar om alliansen att hon menar att vi på ett borde hinna fixa sådant som de inte hunnit med på 87 år.

Gott och blandat

Därefter lite blandade ärenden, däribland två ärenden som Socialdemokraterna ville ha bordläggning på, trots att det är ärenden som de berett när de satt i majoritet och som vi inte haft några ändringar på. Men om Socialdemokraterna misstror sin egen politik så får de givetvis gärna bordlägga ärendena.

En besvikelse var dock voteringen om Råsta kulle där Miljöpartiet inte vågade stå upp för sin tidigare åsikt och nu var för att ett byggvaruhus ska byggas på Råsta kulle. Det glädjer säkert deras väljare… För formens skull bör jag dock påpeka att två miljöpartistiska ledamöter uppvisade en viss ryggrad och åtminstone avstod från att rösta. Slutresultatet är dock fortfarande att Miljöpartiet numera stöder ett byggvaruhus på Råsta kulle istället för alternativa placeringar.

Därefter en massa ärenden där Fullmäktige var eniga.

Valärenden

Det alla väntade på var dock valet av ny KSO (kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd) efter att Bo Genfors avgått. De två alternativen var Nina Lundström (FP) och Helene Hellmark Knutsson (S). Tyvärr valde Miljöpartiet här att stöda ett vänsteralternativ före ett mittenalternativ och tydligen har Miljöpartiet bestämt sig för att de vill se en vänstermajoritet i Sundbyberg, trots tidigare uttalanden om att respektera väljarnas vilja.

För, till syvende och sist så är det 53% av väljarna som får se sin vilja överkörd. Väljare som stödde de borgerliga partierna och som ville se ett borgerligt maktövertagande i Sundbyberg. 53 % som tröttnat på Socialdemokraternas maktfullkomlighet och som ville se en förändring. 53 % som ville se en kommun med en ekonomi i balans, utan en massa poster som var dolda i trixiga konstruktioner och där Socialdemokraterna år efter år misslyckats med att få balans i ekonomin. 53 % som ville se en ombildning av fastigheter där Förvaltarens dominerande roll på bostadsmarknaden minskades.

Men, om väljarna väljer fel så är tydligen Socialdemokraternas strategi att hitta sätt att kringgå väljarnas önskemål. Grattis alla Sundbybergsbor; det spelar ingen roll vad ni röstar på. Ni får sosse-styren lik förbannat.

Kvällen avslutades med att Carl Grufman valdes till andre vice ordförande tillika oppositionsråd. Vilket innebär att vi — antagligen — för första gången har ett oppositionsråd som är ordförande i en av kommunens nämnder. Hur som helst; grattis till Carl som är en duktig politiker och antagligen precis vad Moderaterna i Sundbyberg behöver.

Avslutning

I korthet en kväll som gick från en liten ljusglimt, över dysterhet, till travesti och slutade i en parodi på demokrati. För de socialdemokrater som drivs av maktbegär och där formen är viktigare än innehållet var det antagligen en lyckad kväll dock.

Det kan dock inte ha varit särskilt roligt att ha varit Miljöpartistisk väljare ikväll, och jag är lite förvånad över att Miljöpartiet så tydligt tar ställning för en vänstermajoritet i kommunen. Det går på tvärs mot vad de sagt tidigare.

För den som inte fått nog av tragik kan man läsa mer — exempelvis — hos Svenska Dagbladet (SvD).

Jag hade tänkt skriva om detta lite tidigare, men inte riktigt hunnit. Eftersom det är KF (KommunFullmäktige) ikväll tänkte jag dock plita ner några rader eftersom man antagligen kan avläsa en del om kvällens KF från hur det gick på KS (KommunStyrelsen).

Bordläggning, bordläggning, bordläggning

Är det något som utmärkte detta KS-möte så var det bordläggningsyrkanden. Bortsett från några få ärenden så yrkade både S, V & MP på bordläggning i första hand och i andra hand deltog de inte i beslutet. Nu kan jag givetvis förstå att man vill markera och visa att man tycker att det parlamentariska läget är osäkert, men en hel del av de beslut som skulle tas är sådana beslut där vi är överens över blockgränsen, och där vi borde kunna ta beslut.

Bland dessa ärenden som oppositionen ville skjuta upp — som man såg som mindre viktiga än att göra en politisk markering — fanns bland annat ett ärende som rör skollokaler i Ursvik; ett ärende som var brådskande. Tydligen var det viktigare för Vänsterpartiet att göra en politisk markering än att de barn som bor i Ursvik ska ha en fungerande förskole- och skolverksamhet.

Ett annat ärende var avbrytandet av planuppdraget för Råsta kulle. Det var här delar av den gamla majoriteten tyckte att det var en bra idé att spränga bort delar av kullen och bygga ett byggvaruhus. Tydligen tycker Miljöpartiet att detta är en bra idé eftersom de inte vill avbryta planarbetet. Anledningen till att vi från alliansen vill avbryta detta uppdrag är för att kunna diskutera alternativa placeringar med det företag som vill etablera sig; någonting som de — av kontraktsskäl — inte kan göra så länge som detta planuppdrag fortgår.

På KS möte var dessutom ett antal medborgarförslag uppe till behandling. Även dessa ville S+V+MP bordlägga. Tydligen tycker Socialdemokraterna att medborgarförslag är oviktiga, och att det är viktigare att göra en politisk markering än att medborgarna ska få svar på sina förslag.

Det är inte vad jag kallar att ta ansvar för kommunen — någonting som Socialdemokraterna repeterar som sitt mantra just nu — men tydligen var inte ansvar så viktigt när det kom till skarpt läge.

Beslut

Det togs dock vissa beslut. Mest glädjande för mig personligen var att jag fick mig med KS på en återremiss av flera ärenden som rör kameraövervakning. Jag är ingen större vän av övervakning — som jag skrivit om tidigare — och det ska till ganska speciella skäl för att jag känna mig komfortabel med att godkänna detta.

I dessa fall kände jag att dessa skäl inte fanns — eller möjligen inte angavs — liksom att bakgrundsmaterialet saknade en del information. Eftersom jag inte var injusterad (jag är ersättare i KS) så kunde jag inte yrka själv, men min partikamrat Nina Lundström yrkade å mina vägnar, och ärendena blev återremitterade.

Detta är också en fråga där vi var förvånande överens i KS. Det var faktiskt ingen som argumenterade — eller röstade — emot en återremiss vilket kändes väldigt positivt. Dessutom hade vi en positiv diskussion där de som yttrade sig gärna såg att kommunen hade någon typ av policy för den här typen av ärenden.

Inför ikväll

Ska man gå på vad som hände på KS finns det en risk att många beslut kommer att yrkas bordläggning på, liksom att mötet kommer att handla mer om politiska markeringar än sakpolitik. Till det positiva hör dock att det förts en del konstruktiva diskussioner sedan detta KS, så de frågor där vi är överens om sakpolitiken borde kunna avgöras på detta KF.

Förhoppningsvis finns det en klar färdväg för Sundbyberg efter detta möte, men det lär bli ett spännande möte i vilket fall. Dock beklagar jag att jag enbart är åskådare och inte får delta i diskussionerna.

Nej, det har ingenting med två före detta Moderaters svek av väljarna — även om min spontana tanke var att flytta till Solna när nyheten släpptes den nionde augusti.

Istället har jag tröttnat på att bo så trångt som jag gör. Visserligen är läget perfekt, precis i närheten av vattentornet och nära till både Sundbybergs centrum och vår partilokal, men det är alldeles för trångt. Jag har varit på min nuvarande hyresvärd ett antal gånger, men inte fått något erbjudande om en större bostad.

Så, istället ställde jag mig i Förvaltarens bostadskö och efter 9 månaders köande har jag till slut fått ett kontrakt på en trea i Rissne. Jag hade helst bott kvar i centrala Sundbyberg, men eftersom min lägenhet numera är ett mellanting mellan lagerlokal och bostad så var mina alternativ en större bostad, hyra förråd eller slänga en massa prylar. Jag valde alternativ 1.

Så, från november kommer jag att bo i Rissne istället för centrala Sundbyberg vilket gör att jag kommer att få längre till butiker och till träningen, men å andra sidan får jag ju nära till kommunhuset

För att jobba i IT-branschen så skriver jag förvånansvärt sällan om just IT-relaterade ämnen; någonting jag funderar på att ändra på. I vilket fall, igår så fyllde Smileyn 25 år och opassande tipsade om ett test för att se vilken smiley man är:

Jag var tydligen Rolling eyes vilket — faktiskt — kändes ganska träffande för mitt nätbeteende.

Även på den tiden när disketter var det primära mediet för program och spel så gjordes det reklamfilmer som försökte utmåla piratkopiering som det som skulle döda branschen, och det snart. Det är samma mantra som branschen upprepat i 20 år nu (och ändå så ökar vinsterna för varje år… )

I vilket fall hittade jag den här gamla filmen på YouTube. Skön nostalgikick, och en del humor

För att fortsätta på anti-pirat-temat. Tillhör du de som — liksom jag — stör sig på den fåniga reklam som ofta finns på köp-dvd:er; den som förklarar varför man inte ska piratkopiera? Nedanstående parodi fångar ganska väl min åsikt om den reklamen:

Annars tycker jag den här reklamfilmen (som från början är reklam för Zune) där någon hängt på ett pro-piracy-budskap är ganska charmig:

Men, om anti-pirat-reklamen ska fortsätta bli mer och mer överdriven så lär den snart se ut som i den här parodin:

SvD (med flera medier) rapporterar nu att Bo Genfors avgår. Enligt kommunens hemsida verkar det dock som om han inte avgår förrän på nästa KF (KommunFullmäktige, den 24:e september) och man kan då anta att Moderaterna planerar ett fyllnadsval där Bo Genfors ska ersättas av någon annan moderat.

Tyvärr tror jag att det inte är tillräckligt för att öppna den dörr som Miljöpartiet verkar ha stängt. De har varit väldigt tydliga med att de inte tänker ingå i en moderatledd allians, och det här bytet av KSO (KommunStyrelsens Ordförande) innebär ingen förändring på den punkten. Det är fortfarande en moderatledd allians, även om den är ledd av en annan moderat.

Men, jag kan ju ha fel. Man kan alltid hoppas att detta är tillräckligt för att sy ihop ett samarbete med Miljöpartiet.

Har nu uppdaterat fotoalbumen (klicka på fliken fotoalbum bland flikarna längst upp) med några bilder från Kräft- och surströmmingsfesten i Sundbyberg.

Fler bilder (och album) kommer allt eftersom.

DN (med flera media) rapporterar att försvarsministern avgår. Enligt nyheterna så avgår Odenberg för att han har en annan ambitionsnivå för försvaret:

Inte helt oväntat så tolkades detta som “en splittring inom regeringen” av Socialdemokraterna. Mona Sahlin säger bland annat:

Men, det intressanta är att vad Mona Sahlin egentligen säger är att den Socialdemokratiska regeringen 98-02 var ett kapitalt misslyckande. Minnesgoda läsare kan säkert dra sig till minnes hur Erik Åsbrink lämnade posten som finansminister efter oenighet med statsministern om hur landets ekonomi skulle skötas. Då uttryckte sig Åsbrink enligt följande:

Vidare uttalade han att:

Men, det är i alla fall positivt att Mona Sahlin — så här i efterskott — insett hur misslyckad den socialdemokratiska regeringen 98-02 faktiskt var. Jag betvivlar dock att vi kommer att få se ett pressmeddelande om det.