Nu är det bara en vecka kvar; på torsdag nästa vecka flyttar jag till Rissne och lämnar min lägenhet i centrala Sundbyberg. Det ska bli skönt när det är klart, men det känns lite konstigt eftersom det ändå är nästan 7 år sedan jag flyttade senast. Ett tag kändes det som om jag inte gjorde mycket annat än att flytta, men nu har det som sagt gått ett tag senast.

Till råga på allt har det varit lite körigt på jobbet; som konsult måste jag se till att jag har uppdrag någorlunda regelbundet om jag vill ha ut hela min lön. I morgon börjar jag dock på ett nytt uppdrag där jag ska utöka testresurserna på ett av Sveriges största bolag inom spelbranschen (spel om pengar, inte den andra varianten av spel) vilket ska bli spännande.

För att riktigt orsaka kaos i min kalender så rök förra helgen på en konferens i Berlin, och det har varit väldigt mycket möten på sistone. Inte för att beklaga mig, utan mer som en information om varför bloggens uppdateringsfrekvens varit så låg på sistone.

Forum för levande historia har skapat flera kortfilmer om åskådarrollen; om att vi sällan vågar lägga oss i trots att vi vet att det som händer är fel och där vi efteråt känner att vi borde gjort någonting.

De har släppt tre kortfilmer hittills och jag klipper även in min favorit nedan:

Se den, och se sedan de andra. Om inte annat för att få en tankeställare.

Ja, jag erkänner; jag vill verkligen köpa:

(Det är alltså en elektronisk version av bubbelplast för den som undrar)

Från Opassande fick jag en utmaning som kommer från studiomannen ursprungligen.

Det handlar om att lista 8 saker som man inte tänker ge en chans, dvs där man har så förutbestämda meningar att man inte ens tänker försöka. Jag skulle kunna göra det lätt för mig och svara att jag inte deltar i utmaningar, men det är inte helt sant. Jag brukar ducka om jag kan, men får jag en direkt utmaning så svarar jag. Så här följer 8 saker som jag inte tänker ge en chans:

1. Mumbo Jumbo
• Allt som jag anser är Mumbo Jumbo; astrologi, Ley-linjer, Feng Shui, osv, skippar jag stenhårt. Det som inte går att bevisa i kliniska experiment är ingenting för mig.
2. Nudism/naturalism
• Jag är inte exhibitionist; snarare tvärtom. Jag känner mig inte komfortabel i lite kläder och jag försöker undvika nakenhet i omklädningsrum. Sorry, inte min grej helt enkelt.
3. Moralism
• Jag skiter fullständigt i vad folk gör i sina sovrum (eller på andra ställen) så länge det är frivilliga överenskommelser mellan vuxna människor. Jag har inte ens problem med om någon tar betalt för någonting de gör.
4. Surströmming
• Jo, jag vet; det påstås vara gott, men jag kan bara inte komma över lukten. Jag tänker inte ens prova.
5. Socialism
• Vacker tanke, men det kommer aldrig att fungera i praktiken.
6. Bungy-jumping och andra extremsporter
• Livet är alldeles för kort och skört som det är; jag tänker inte försämra oddsen ännu mer.
7. Oskyddad sex
• Så viktigt är det inte med sex. Första gången med någon föredrar jag kondom. När man känner varandra bättre, och hunnit bygga upp en tillit; visst, då kan jag tänka mig det.
8. Dansbandsmusik
• Dansbandsmusik går bort, stenhårt, liksom allting med dragspel. Nej, nej, nej och åter nej på denna typ av “musik”. Allting annat i musikväg kan jag lyssna på (även om Country&Western undviks för det mesta) men är det dragspel med så är det skräp. By definition.

Det var mina åtta punkter, utan någon inbördes ordning (trots numrering) och jag har antagligen missat en del saker som jag egentligen är mer emot. Väljer dock att inte skicka utmaningen vidare. Mest för att jag inte är så nyfiken på vad andra har för aversioner

Hade egentligen tänkt skriva om kvällens kommunstyrelsemöte, men det är ett halvt träd med handlingar till det mötet och inläsningen tog längre tid än planerat. Därför blir det framskjutet till senare i veckan.

Istället får ni roa er med den här nostalgitrippen, enjoy

Gick igenom en del foton för att skapa några fotoalbum på mitt facebook-konto, och hittade den här gamla videon.

Den är från augusti 2005 (eller möjligen senare under året, lite osäker) och är från en av mina kamraters svensexa. Eftersom videon utstrålar så mycket glädje så tänkte jag dela med mig av den

Uppdatering: Korrigerade första meningen så att den blev mer (språkligt) korrekt.

Jag måste erkänna att jag har ganska dålig koll på tidningen Stockholms fria tidning men nu har jag tecknat en prenumeration på tidningen efter att ha kommit i kontakt med tidningen i samband med en artikel om biblioteken i Stockholm och deras utlåningsfrekvens.

Svensk biblioteksförening gjorde en undersökning om utlåning på de olika biblioteken i landet, och det var inga smickrande siffror för Stockholms län direkt:

Intressant är att Täby (där dessa frågor tidigare legat på Folkpartiets bord) har högsta siffran i Stockholms län, och att man ligger över rikssnittet:

Just detta att man lyckats nå så höga siffror utan att ta in nya kulturformer är intressant, och hade jag fått möjligheten att fortsätta arbeta med kulturfrågor i kommunen så skulle jag tagit kontakt med Folkpartiet i Täby för att se hur de — framgångsrikt — arbetat med denna fråga. Nu har ju tyvärr Sossarna, med sina två stödpartier, kuppat in en ny KSO och gör sitt bästa för att orsaka kaos i kommunen och införa en vänster-”majoritet” i kommunen, vilket tyvärr innebär att vi går tillbaks till en situation där kulturen behandlas som något sorts bihang som bara spelar roll när man ska skriva pressmeddelanden.

För det är tyvärr så att siffrorna för Sundbyberg inte är särskilt roliga:

Inte så roligt för Sundbyberg som kommun, och inte så roligt för mig som politiker med ansvar för just kulturfrågor. En anledning till detta tror jag är de dåliga lokaler som biblioteket har, och det var också en sak som jag tog upp när jag blev uppringd:

Sedan tror jag inte att det är enda anledningen, och därför skulle det ha funnits mer att göra nu när vi ordnat nya lokaler till biblioteksverksamheten, bland annat att stärka verksamheten ute i stadsdelarna.

Men, med det kaos som Sossarna nu ordnat i Sundbyberg lär denna fråga inte direkt bli prioriterad, vilket jag beklagar.

Jag tyckte att den här sångtexten med Thåström var oerhört lämplig för tillfället. Vem som fick mig att tänka på texten — liksom i vilket sammanhang — lämnar jag öppet för tolkning. Istället uppmanar jag läsarna att göra sin egen tolkning.

Observera att detta inlägg inte går att kommentera, eftersom jag inte vill ha kommentarer i just detta fall.

Uppdatering: och helt emot mina principer så stryker jag texten helt, delvis pga upphovsrättsskäl men framförallt för att det blev för mycket utrymme för tolkningar och en del tog illa upp.

Det är extra kommunfullmäktigemöte ikväll och med anledning av det var det kommunstyrelse nu i morse. Jag hade egentligen tänkt utebli eftersom jag varit magsjuk hela helgen, men jag kunde inte hålla mig borta (och jag hoppas att jag inte smittade ner någon, men inkubationstiden borde vara slut nu).

Det var egentligen två frågor som skulle behandlas, dels motionen om att förrätta nyval till nämnder och styrelser, liksom en fråga om budgetprocessen. Till kvällens kommunfullmäktige tillkommer dessutom lite valärenden, liksom några bordlagda ärenden.

Motionen

Den stora frågan under kvällens möte blir vänsterns motion om att lösa upp nämnder och styrelser. Det blev inte mycket diskussion i kommunstyrelsen och det blev ett snabbt avslag där (eftersom alliansen fortfarande har majoriteten i KS) även om en trött ledamot yrkade på votering trots att Helene som KSO hade uppfattat röstsiffrorna korrekt.

Sedan motionen lades för två veckor sedan har vi både inom Folkpartiet och inom alliansen jobbat ganska hårt med frågan, och vår bedömning är att situationen i Sundbyberg inte motsvarar lagstiftarens intentioner för fjärde kapitlet, tionde paragrafen och att KF därför borde avslå motionen. De stora invändningarna mot motionen är:

• Ingen ny stabil majoritetsbildning
  • Inte ens med den bästa vilja i världen kan en “majoritet” som har 25-27 mandat (beroende på vilka som kommer) kallas för en majoritet, när “minoriteten” har 24-26 mandat. Om Spira eller Wijkman är frånvarande så ersätts de av moderater, och är båda frånvarande har KF återigen en borgerlig majoritet.

  • Det har inte presenterats vilka som ska styra kommunens nämnder, och ingen politisk plattform har presenterats.
  • Socialdemokraterna har varit tydliga med att de inte formerat en koalition, utan att de lämnar öppet för olika lösningar. Därmed finns heller ingen grund för motionen.
• Inte i enlighet med lagstiftarens intentioner
  • Lagstiftarens intention med fjärde kapitlet, tionde paragrafen handlar om att ge kommuner handlingsutrymme när majoritetskonstellationer spricker genom att ett parti lämnar. Ett skolboksexempel är när ett parti lämnar en majoritet, men denna majoritet fortfarande har majoritet i fullmäktige men inte i nämnder och styrelser. Ett annat skolboksexempel är när en majoritet spricker och en helt annan majoritet formeras. Detta gäller inte för Sundbyberg.

  • Det är inte klartgjort hur lagen ska tolkas i Sundbybergs exempel; det finns inga prejudikat. Det är därför troligt att någon väljer att överklaga; om inte annat för att få prövat vad som gäller.
• Bristfällig beredning av motionen
  • Nämnderna har inte getts möjlighet att ge synpunkter på motionen.

  • En motion har aldrig — i Sundbybergs historia — hanterats på så kort med så bristfällig beredning. Den nyvalda KSO:n, som skulle vara en garant för “en ny stabil ledning” har fullständigt misslyckats med sitt första egentliga ärende som KSO. Det är ingen lovande kvalitetsnivå som sätts för de närmaste tre åren.
• Politiskt kaos
  • Motionärerna anger sig vilja stävja politiskt kaos, men de skapar istället kaos ur stabilitet. Med den nya “majoriteten” uppstår ett oerhört osäkert parlamentariskt läge, där två av de tre partierna i vänsterkartellen tävlar om vem som kan lova att snabbast söka andra samarbeten. De enda som tycks vara säkra på att de vill samarbeta är Vänstern, och deras konsekvens i frågan hedrar dem (även om jag fortfarande anser att agerandet med att väcka motionen och kuppa igenom en ny KSO är demokratiskt tveksamt)

  • Det föreslås nyval till nämnder och styrelser trots att sossarna flaggat för en ny nämndorganisation innan årets slut; en nämndorganisation som skulle kräva nyval till nämnder och styrelser (igen).
  • Under det knappa år som alliansen har suttit vid makten har ett antal beslut tagits, däribland:
    • Ny budgetprocess

    • Påbörjad ombildning inom Förvaltarens hyresbestånd
    • Lorryprojektet har äntligen rotts i hamn
    • Rekrytering av ny kommundirektör
    • Satsning på att bevara Kymlinge grönt genom att förhandla med markägaren
    • Satsning på ett idrottscenter i Miloområdet genom uppdraget att förvärva Milot
    • Nya regler för föreningsbidrag.
    • Budget i balans 2007
    • Beredning av budget år 2008 med stora överskott ( utrymme för skattesänkningar 2009 & 2010)
    • Räddat Bristolteatern och friteaterns verksamhet.
    • Nytt huvudbibliotek som är tillgänglighetsanpassat
    • Sundbybergs grundskolor uppnådde våren 2007 det högsta meritvärde staden haft under de senaste 20 åren. Vi är den kommun i länet som under året mest har stärkt vår kvalitet
    • Ett rättvist för/skolepengssystem har utarbetats vilket sjösätts i Sundbyberg under 2008 vilket innebär att det är slut på att diskriminera fria skolor/förskolor
    • Befolkningsprognoserna för Sundbyberg har reviderats vilket visar att (s) inte hade grepp på hur barnantalet är på väg att utvecklas i Sundbyberg. Nu har vi fått en riktig bild vilket visade på stora brister i de norra stadsdelarna i Sundbyberg samt i Lilla Alby
    • Kulturama kulturgrundskola startar i Hallonbergen hösten 2008. Curasan vårdgymnasium etablerar sig också i staden.
    • Utredning och utveckling av Lötsjögården
    • Öppen kvalitetsredovisning inom äldreomsorgen
    • Vi klarar idag plats till särskilt boende inom 3 månader
    • Satsning på ett renare och snyggare Sundbyberg genom städning och klottersanering
    • Detaljplaneläggning för tvärbana pågår
    • Utredning av kommunala lokaler för föreningslivet
    • Utveckling och satsning på simhallen
    • Satsning på nya cykelbanor
    • Ny energiplan för att minska energiförbrukningen
  • Ovanstående lista (i urval) borde räcka som bevis för att det inte rått politiskt kaos i Sundbyberg.

I korthet kan man konstatera att vänsterkartellen i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, inte agerat ansvarsfullt, med Sundbybergarnas bästa för ögonen, utan att de agerat kortsiktigt i ett desperat försök att kuppa åt sig makten för maktens skull.

Hade de agerat ansvarsfullt hade de:

1. Valt att bordlägga valet av KSO, eller lagt ner sina röster.
2. Gett alliansen möjligheten att avgå när vår politik inte går igenom i fullmäktige; detta antingen efter KF 24/9 eller efter att vi inte fått igenom vår budget.
3. Lagt motionen först om det visat sig att alliansen försökt klamra sig fast vid makten trots att vi inte fick igenom vår politik i kommunfullmäktige.

Vi var beredda att ta vårt ansvar och avgå för att ge alla partier en möjlighet att diskutera möjliga plattformar och formera en majoritetspolitik som skulle hålla igenom resten av mandatperioden. Det fanns dock inget intresse från vänsterkartellen av att lösa den uppkomna situationen på ett ansvarsfullt sätt, utan makten fick gå före allting annat. Det är tydligen detta som menas med “att ta ansvar” hos socialdemokraterna.

Som förtroendevalda borde vi ha en plikt mot kommunens invånare att bedriva politik på ett ansvarsfullt sätt. Att vi har olika åsikter i sakpolitiska frågor är varken oönskat eller oväntat, men vi borde ha kunnat enas om att hantera situationen med de två avhopparna på ett ansvarsfullt sätt.

Frågan är om vänsterkartellen är beredda att ta sista chansen att rädda sin ära i det här kaoset. De kan nämligen dra tillbaks motionen, och Helene kan avgå som KSO för att låta alliansen förrätta fyllnadsval. Därefter kan alliansen slutföra processen med att se om vi kan säkra en majoritet i fullmäktige och när/om detta misslyckas så kan vi avgå. Då behövs inget juridiskt finlir, då slipper vi kasta kommunen in i osäkra rättsprocesser.

Om inte annat så kan vänsterkartellen försöka respektera att 53% faktiskt röstade på de partier som ingår i alliansen.

Budgeten

En annan fråga som kommer upp på kvällens KF är en förskjutning av budgetprocessen, vilket är lite konstigt. Om vi ser till budgetdebatten för budgeten 2007 så gjorde Socialdemokraterna ett stort nummer av att de inte behövde lägga någon egen budget eftersom vår budget var så lik deras att enbart några tilläggsyrkanden behövde göras.

Budgeten 2008 bygger i mycket vidare på det arbete som vi gjorde med budgeten 2007. Det innebär att Socialdemokraterna ganska snabbt borde kunna formera en budget utifrån det arbete vi redan lagt ner. Därmed skulle alltså “den nya majoriteten” kunna lägga fram en budget enligt budgetprocessen, en process som de faktiskt godtagit.

Det är dessutom knappast okänt vilka hållpunkter som gäller för budgeten, och de dödlinjer (deadlines) som gäller kommer knappast som en överraskning för vänsterkartellen.

Väl värt att notera är också att Socialdemokraterna, när de satt i majoritet 2002-2006 kritiserade de borgerliga partierna för att vi under en budgetdebatt saknade en egen budget. Oavsett om man delar den kritiken eller ej så borde det ingå i politiskt ledarskap att faktiskt föregå med gott exempel. Man kan därför förvänta sig att Socialdemokraterna har en alternativ budget, och det vore då inte särskilt komplicerat att lägga fram denna istället för att skjuta processen framåt.

Andra ärenden

Slutligen kommer det upp lite andra ärenden, däribland lite valärenden och en del bordlagda punkter. Valärendena är lite intressanta eftersom de ska tas trots att beslutet om att upplösa nämnder och styrelser inte vunnit laga kraft, och trots att partierna i fullmäktige inte givits tid att förhandla.

Det politiska kaos som Socialdemokraterna skapat fortsätter därmed genom att vi riskerar att ta en massa valärenden som — lagligt sett — inte borde ha tagits. Om dessa nämnder hinner börja agera innan beslutet om upplösning vunnit laga kraft riskerar vi att få en del myndighetsbeslut som blir ogiltiga. Vi vill stoppa politiskt kaos, sa Bill. Politiskt kaos, sa Bull.

En annan intressant fråga är frågan kring Hornbachs lokalisering. Det är en fråga som drogs i långbänk i den förra vänstermajoriteten, där Miljöpartiet — genom att spjärna emot — lyckades förhindra en lokalisering på Råsta kulle och därmed räddade en del av Sundbybergs profil; någonting som åtminstone jag är tacksam för.

Nu verkar dock Miljöpartiet ha anslutit sig till betongvänstern, och oavsett om ärendet bordläggs (igen) eller om yrkandet avslås (dvs om planprocessen fortsätter, därmed med ambitionen att bygga ett varuhus på Råsta kulle) så försvann ytterligare en chans att rädda Sundbybergs profil som en miljövänlig kommun med ett tydligt fokus på grönområden. Och detta tack vare Miljöpartiet. Det är så man baxnar; Miljöpartiet byter helt profil och går från ett tillväxtskeptiskt och miljövänligt alternativ, till ett rent betongparti som skiter i miljön så länge det går att tjäna några kronor extra på det.

Frågan är hur Miljöpartiets väljare — och medlemmar — ställer sig till den omsvängningen.

Ända sedan Michael Spira och Arne Wijkman valde att svika sina väljare och hoppa över till Socialdemokraterna är det en sak som gnagt i mitt bakhuvud. I debattartikeln för nämligen Spira fram att Socialdemokraterna är så ansvarsfulla. Han uttrycker sig som följer:

Det har gnagt i mitt bakhuvud eftersom jag satt i fullmäktige förra mandatperioden (2002-2006) och därmed lyssnade på vad Michael hade att säga när han var revisor, och jag kunde inte minnas att han var särskilt positivt inställd till hur Socialdemokraterna skötte kommunen.

Därför grävde jag lite grann i diariet och plockade fram några revisionsberättelser. Om vi börjar med rapporten för 2005 (jag tar inte med 2006 då det var ett år med delat ansvar i kommunen) så kan man läsa följande under kapitel 4, ekonomistyrningen vid gymnasie- och kompetensnämnden:

Detta är faktiskt en ganska kraftig kritik om att Gymnasie- och kompetensnämnden inte kan hålla i pengarna, och att kommunstyrelsen kraftigt brustit i sin kontroll. Ansvarsfull politik sa Bill.

Går vi vidare till kapitel 5, Granskning av intern kontroll avseende övergripande styrning av intern kontroll och räkenskaper kan vi läsa följande:

Återigen en ganska kraftig kritik mot kommunens politiska ledning och hur internkontrollen fungerar dåligt. Ansvarsfull politik sa Bull

Men, det kanske var en engångshändelse? Eftersom Michael Spira är så imponerad av hur Socialdemokraterna styrt Sundbyberg måste det väl mest vara lovord i övriga revisionsrapporter. Låt oss backa till 2003 och titta (rapporten för 2004 kunde jag inte hitta vid en snabb sökning i diariet) :

Smaka särskilt på meningen “Sammantaget föranleder ovanstående förhållanden oss revisorer, enligt god revisionssed, att rikta kritik mot kommunstyrelsen.” Den kommunstyrelse som leddes av Helene Hellmark Knutsson bedömdes alltså av Spira att sköta sitt uppdrag så dåligt att han som revisor var tvungen att rikta kritik mot deras arbete. Det är alltså dett som Spira menar är “ansvarsfull politik”.

För mig är det därmed tydligt att Spiras avhopp inte har någonting med ansvarsfull politik att göra, eller att han anser att Sossarna är bättre på att sköta staden än alliansen, utan det måste ligga personliga överväganden bakom. Sedan tycker jag inte att det spelar någon roll om det handlar en vendetta för upplevda förorätter eller att han inte fått de uppdrag som han tycker sig förtjäna och att han därmed bytt sida i förhoppningen att få bättre utdelning där. Egenintresset talar sitt tydliga språk i båda fallen.