De socialistiska staterna har i motsats till de imperialistiska staterna ett objektivt intresse av freden. De socialistiska staterna tvingas att rusta för att inte riskera sin egen utplåning.
Det är visserligen några dagar sedan, men vi är åtminstone på rätt sida om årsskiftet.
Några korta om årets sista kommunfullmäktige; tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara hela mötet (eller ens halva) eftersom det började redan kl 13 på eftermiddagen och sedan höll på en bra bit in på natten, vilket helt enkelt inte gick att kombinera med det konsultuppdrag som jag för tillfället är ute på.
I korthet skulle man kunna sammanfatta mötet med:
Socialdemokraterna misslyckades återigen med beredningen av ett nytt system för stöd till föreningslivet och blev återigen tvungna att återremittera ärendet. Det innebär att beslutet dröjer ännu längre. Man tycker kanske att ett parti som suttit vid makten i 87 år ska klara av att bereda ett ärende…
Det budgetförslag som motsvarade väljarnas vilja blev nedröstat och den budget som sämst motsvarade vad väljarna uttryckte i valet 2006 röstades igenom av svekkartellen.
En ny nämndstruktur röstades igenom, trots att den juridiska prövningen fortfarande pågår. Detta utökar antalet nämnder, antalet nämndplatser och antal presidialer. Därmed ökar också kommunens kostnader för den politiska organisationen.
Nya nämnder och ledamöter i dessa valdes. Som betalning för sitt svek förärades Michael Spira med en plats i stadsbyggnadsnämnden (vilket jag skrivit mer om här) .
Mängden kommunalråd fördubblades, från 2 till 4. Detta är extra intressant med tanke på hur Socialdemokraterna agerade när vi införde ett andra kommunalråd. Då var det mycket tal om att så hade det aldrig varit, och detta var en rent historisk mängd kommunalråd (vilket givetvis inte var sant, man får ta det mesta som Helene säger med en hel säck med salt) . Nu var det givetvis inga problem att man valde fyra kommunalråd, vilket glatt får mig att plocka fram ett tidigare citat av en av kommunens ledande socialdemokrater:
Helt sjukt med fyra kommunalråd.
Dessutom permanentades konstruktionen med en ordförande och två vice ordförande per nämnd. Låt mig påminna om hur kritiska Socialdemokraterna var till detta när vi införde det. Då framfördes bland annat:
[...]1:e vice ordförande handlar enbart om att fördela uppdragen, ej om arbetsfördelning [… det är] inget problem om minoriteten leder ett möte eller två[...]
Om nu socialdemokraterna tyckte att det var så onödigt då så är det väl lika onödigt nu? Eller handlar det om det vanliga argumentet från (S), dvs att allting som de gör är rätt och allting som andra gör är fel. Det argumentet börjar bli lite tröttsamt.
Slutligen visade svekkartellen hur de anser att politiska motståndare ska behandlas när det sker maktskiften i kommunen genom sitt extremt njugga behandlande av de heltidspolitiker som tvingas bort genom svekkartellens moraliskt förkastliga agerande. Jag utgår från att de inte tänker gnälla om de blir lika illa behandlade vid nästa maktskifte.
Att många socialdemokrater skäms över hur de agerat i Sundbyberg är knappast någon överraskning, men hittills har de varit ganska duktiga på att visa upp en fasad, där de åtminstone försökt låtsas som att det skulle handla om ansvarstagande, eller att enbart göra vad som är nödvändigt för kommunen.
Men, så sprack fasaden. Debattartikeln i SvD den 22/12 fullständigt andas desperation; en känsla av “men de är ju mycket dummare än vi, ju”, dvs argument på ren sandlådenivå.
Det man måste komma ihåg är att situationen i Sundbyberg och Sörmlands landsting inte är rakt av jämförbara. Ger man sig ändå på att göra en jämförelse så utfaller den inte direkt till Socialdemokraternas fördel. Jag väljer att betona några skillnader; skillnader som faktiskt är väldigt viktiga:
Förhandlingarna i Sörmland skedde innan en majoritet formerades. Man behövde alltså inte tänja på kommunallagen och — desto viktigare — gå på kollisionskurs med lagsiftarens intentioner för att formera en ny majoritet. Detta har Socialdemokraterna i Sundbyberg fortfarande inte förstått. De tror fortfarande att det är samma sak och deras brist på kunskap om kommunallagen är pinsam för ett parti som varit stadsbärande i 87 år.
Michael Spira och Arne Wijkman saknar helt väljarmandat. De fick tillsammans 30 personkryss i kommunen och de har inget eget mandat. De sitter i kommunfullmäktige på röster som lagts på moderaterna; väljare som ville se en moderat politik. Marco Venegas — i Sörmlands landsting — är å andra sidan personvald. Han har ett personligt mandat från väljarna och så länge som hans agerande är i linje med det mandat han fått av väljarna så agerar han enligt en demokratisk tradition. Spiras agerande kan aldrig — och kommer aldrig — att bli någonting annat än ett väljarsvek, och socialdemokraterna stöder aktivt detta svek av väljarna genom sitt agerande.
I Sörmland fanns ett samarbete mellan de borgerliga partierna och vänsterpartiet före valet. I Sundbyberg fanns inget samarbete mellan moderaterna och socialdemokraterna, och Michael Spira har inget tidigare samarbete att hänvisa till.
Socialdemokraterna gör i artikeln en stor poäng av vilken monetär vinst som görs av vänsterpartisterna i Sörmland:
Ann Berglund är numera partilös men har ett arvode på cirka 40000 kronor i månaden för uppdraget som landstingsråd utan portfölj. Hennes följeslagare Marco Venegas fick bli nämndordförande.
Och? Poängen är vad? Att Michael Spira inte bara är en förrädare som sviker väljarna, utan att han också är så pass korkad att han inte kan förhandla till sig en vettig ersättning för sitt svek? I Sundbyberg får Michael Spira några tusen kr[1] per år som betalning för att han bytte sida, men det faktum att han får sämre betalt gör givetvis inte hans svek av väljarna mindre. Möjligen är det en del väljare som blir förbannade över att de tydligen inte är värda mer — varken för Michael Spira eller Socialdemokraterna.
Sedan återstår att se om Socialdemokraterna tänker betala mer för Michael Spiras medverkan än de redan gjort; min gissning är att han är långt ifrån nöjd och det baserar jag på att han redan bevisat att han är en självisk egoist som sätter sig själv i första rummet.
[1]Jag hittade inte om stadsbyggnadsnämnden har något arvode för ordinarie ledamöter, utan jag räknade på ett mötesarvode på 500 kronor per möte och på att han faktiskt behagar dyka upp på några möten under åren.
Jag hoppas dessutom hinna skriva ett inlägg eller två de närmaste dagarna, och jag tänkte då ta upp senaste fullmäktige liksom sossarnas löjeväckande debattartikel i SvD den 22/12.
Men, till dess, en riktigt god jul och förät er inte på julbordet.
Nej, ingen som helst koppling till filmen (eller serien) med samma namn, utan bara ett uppmärksammande om att jag nu kommit upp i 300 (publicerade) inlägg. För någonting som bara skulle fungera som en plattform i valrörelsen så är det en ganska bra siffra, och även om det finns en del utfyllnadsinlägg bland dessa 300 så handlar huvuddelen fortfarande om politik.
Om nu bara min vinterförkylning kunde släppa så kanske jag kunde orka skriva lite mer genomtänkta (och längre) inlägg också.
Vi hade nomineringsmöte idag, för att bestämma vilka vi ska nominera till de nya nämnderna. Även om min — och Folkpartiets — åsikt fortfarande är att maktskiftet skett på extremt tveksamma grunder (och jag står fast vid mitt överklagande, som kommer att behandlas i början av nästa år — förhoppningsvis) så kan vi inte obstruera genom att utebli från det nämndarbete som behöver göras.
Däremot är inte alla detaljer helt klara än, och jag kommer därmed inte att ange vilka vi nominerar till vilka poster (detta kommer att framgå på kommunfullmäktige den 17/12) men däremot kan jag avslöja att jag för egen del bett att få ett lite annat fokus på vilka frågor som jag arbetar med. Även här får ni dock ge er till tåls till den 17/12 då Folkpartiet lägger sina nomineringar till utskott och nämnder.
Den viktigaste frågan för mig under nästkommande år är dock laglighetsprövningen av svekkartellens agerande. Detta anser jag vara den absolut viktigaste frågan för Sundbyberg under den här mandatperioden och jag kommer att kämpa så långt som det är möjligt (ända upp till regeringsrätten om det blir nödvändigt) för att Sundbybergsväljarnas vilja ska respekteras.
Det är knappast någon nyhet att Socialdemokraterna håller på och ändrar sin skolpolitik, med resultatet att deras politik blir allt mer lik Folkpartiets. Samma fenomen kan vi se på lokal nivå och det skulle inte förvåna mig om det kommer en del förslag från den nya barn- och utbildningsnämnden som i korthet är Folkpartiets politik med en socialdemokratisk stämpel i toppen.
Inget större fel i det; det är givetvis positivt att Socialdemokraterna nu inser att de haft fel hela tiden och att Folkpartiet haft rätt, men jag är lite förbryllad över att de tror att det ska ge väljare. Varför skulle en väljare rösta på kopian, när originalet fortfarande finns där och då originalet hela tiden utvecklas för att fortsätta vara alternativet för de som vill ha en stark skolverksamhet med fokus på inlärning och kunskap.
Eller, i korthet; om man bryr sig om den svenska skolan är det fortfarande bättre att rösta med Folkpartiet.
Det var länge sedan jag postade en musikvideo, och eftersom det är helg och jag på sistone fullständigt snöat in på Miss Li så kommer här hennes musikvideo “Oh Boy”. Kan definitivt rekommendera den senaste plattan, “Songs of a ragdoll”.