Nu är sommarens semester slut, även om jag mjukstartade redan förra veckan med lite möten. Som en mjukstart kommer därför en kort sammanfattning av vad som hände då.

Stadsbyggnads- och miljönämnd

I måndags kväll var det dags för SMN (Stadsbyggnads- och MiljöNämnden) med en ganska diger lunta. De intressantaste ärendena var de som berör detaljplaner för kvarteren kring strandpromenaden. Eftersom vi ogillar socialdemokraternas upplägg — som vi bland annat menar inkräktar för mycket på strandpromenaden och som inte tar chansen att skapa en grön oas i centrum — så yrkade vi på att detaljplanearbetet skulle avbrytas och att vi istället skulle börja i enlighet med Folkpartiets intentioner.

Tyvärr fick vi inte bifall för vår linje den här gången heller. Vi yrkade även återremiss (eller, om man ska vara petig så stödde vi Moderaternas återremissyrkande) på stadsdelsbiblioteket i Hallonbergen, men mer om det på nästa nämndrapport. Inte heller detta fick vi bifall på.

Däremot var nämnden överens om återremiss på en motion från KD om att tillåta cykeltrafik på Prästgårdsgatan, precis vid vattentornet, i strid med nuvarande enkelriktning. Här drev vi från FP linjen att man skulle vända enkelriktningen för motortrafik och tillåta enbart cykeltrafik åt andra hållet. Det skulle lösa problemet på ett smidigt och billigt sätt, men nämnden återremitterade för att låta förvaltningen presentera fler förslag.

I övrigt yrkade vi bifall på ett antal motioner från FP och C, men fick inte med oss nämnden på detta.

Kultur- och fritidsnämnd

Den stora frågan på denna nämnd var distriktsbiblioteket i Hallonbergen där vi hade en lång diskussion i nämnden och där vi inte var överens. Inledningsvis vill jag påpeka att vi från Folkpartiets sida inte har invändningar mot ett kvartersbibliotek i sig, men vi har en hel del invändningar mot det förslag som ligger:

• Det första är hyresnivån. Man har förhandlat fram en hyresnivå på 1200 kronor kvadratmetern, vilket är en väldigt hög hyra för att vara i Hallonbergen.
  • Som en jämförelse så ligger snitthyran i Solna/Sundbyberg på 1300 kronor kvadraten (källa: hyresbarometern. lokalnytt nr 5/2009) och då har vi bland annat Prime Solna (dvs de mest åtråvärda affärslokalerna i Solna) med en nivå på 1900 kronor per kvadrat som drar upp snittet.
  • Hallonbergen är inget A-läge i Sundbyberg, och knappast B-läge heller — trots de goda kommunikationerna. Därmed bör hyresnivån ligga lägre än detta, och hade gjort det också om kommunens tjänstemän inte hade haft sina händer bundna i förhandlingarna.
  • Nu hade dock majoriteten bestämt sig för att lokalen måste ligga i Hallonbergens centrum, att den måste vara så stor som den är (drygt 700 kvadrat) och att man måste ha en snabb inflyttning. Då blir det givetvis inget förhandlingsutrymme kvar, utan man får ta den hyra som Förvaltaren erbjuder. Det är lite grann som att gå in i en löneförhandling och öppna med kommentaren “Ja, jag är nöjd om jag får behålla mitt jobb…”
  • Till saken hör dessutom att Förvaltarens lokalbolag går dåligt, och det som verkligen drar ner resultatet är Hallonbergens centrum. Socialdemokraterna har misskött detta under så många år att det blivit ett stort svart hål som bara slukar pengar. Genom att lägga biblioteket i Hallonbergens centrum så kan man sponsra Förvaltarens lokalbolag “bakvägen”.
• Det andra är frågan om huvudbiblioteket, en fråga som måste lösas.
  • Från den 1/1 2010 så måste kommunala lokaler vara tillgänglighetsanpassade. Det är inte det nuvarande huvudbiblioteket.
  • Eftersom hyresvärden (som även här är förvaltaren) vet att biblioteket vill flytta så lägger man inte resurser på att renovera lokalerna (vilket är vettigt från Förvaltarens perspektiv, men inget roligt för de som besöker biblioteket eller arbetar där)
  • Tidigare skulle problemet med nya lokaler för huvudbiblioteket ha lösts med Lorryprojektet. När detta gick i stöpet så stod vi helt plötsligt utan en ny lokal, och detta borde vara en prioriterad fråga. Det är det inte. Majoriteten sticker huvudet i sanden och tycks hoppas att det löser sig ändå. Alternativt så försöker man bakvägen flytta huvudbiblioteket ifrån Sundbybergs centrum ut till Hallonbergen.
• Kostnaden är hög.
  • Det är vettigt att personalkostnaden är högre än lokalkostnaden.
  • Det är inte vettigt att kostnaden för media (böcker, filmer, etc) bara är 1/7 av den totala driftsbudgeten. Det blir inte mycket media i det stora biblioteket.
  • Det är inte vettigt att driftsbudgeten, totalt, för ett stadsdelsbibliotek är 3,5 miljoner per år. Inte i en lågkonjunktur när alla andra nämnder får skära ner. Jag har inga invändningar på att man prioriterar idrott och kultur i en lågkonjunktur, men 3,5 miljoner per år är mycket pengar, och särskilt när enbart 1/7 läggs på media.

I övrigt så var det några FP-motioner som vi yrkade bifall på men inte fick med oss nämnden på.

Kräft- och surströmmingsskiva

På torsdagen var det den årliga kräft- och surströmmingsskivan, och det var både fint väder och mycket folk. Vi delade ut vår tidning Sundbybergsliberalen och ett flygblad, samt bjöd på godis. En trevlig aktivitet så här i slutet av semestern.

Studiebesök

Det är väl synd att kalla det studiebesök kanske, men på fredagen besökta jag vår förra politiska sekreterare, Ulrika Frändén, på hennes arbetsplats i Stockholms stadshus. Jag har bara varit i det huset en gång tidigare, och då såg jag enbart en konferenslokal, så det var mycket trevligt.

Dessutom är det alltid roligt att träffa Ulrika.

Slut på semestern

Och där var egentligen semestern slut. Nu är jag tillbaks i verkligheten igen, även om jag tänkte posta lite fler bilder från semestern någon gång under veckan. Det får bli när jag har lite tid över dock.

Idag har jag min sista dag i Frankrike innan jag flyger hem igen på söndag morgon. Några snabba bilder:

Ett av fiskstånden på marknaden

Det finns massvis med kyrkor i Arles. Just denna är bara öppen några få dagar om året

Utsikt från en utsiktsplats alldeles i närheten av kyrkan

Lite fler foton från Arles. Som en sidonot; för ovanlighetens skull har jag valt att inte släppa igenom en kommentar på en av mina tidigare poster. Jag kommer att ta ställning till innehållet i kommentaren när jag kommer hem från semestern, men till dess är den i karantän.

Nu tillbaks till semesterbilderna:

En bild innifrån Arles

tjurfäktning

Den lokala marknaden

Några foton från måndagen

En bild från museet i Arles

Så här tror man att Arles såg ut runt 300 e.kr.

En av alla golvmosaiker som man hittat från romartiden

Bad i medelhavet

Mer bad i medelhavet. Självporträtt är aldrig helt trivialt.

Här “tillverkar” man salt, havssalt för att vara specifik

Saltdammar

I morgon blir det ganska soft tempo, antagligen bara lite bad och sol, men på onsdag ska jag försöka orka med några turistattraktioner igen.

Efter att ha tagit en taxi i ottan (03.20 var den beställd till) så landade jag igår förmiddags i Marseille, där de har riktig sommar — till skillnad från den vattenskadade version som vi haft i Sverige.

Jag bor i en hyrlägenhet i Arles som under romartiden var den viktigaste staden i södra Frankrike och där man kan se en hel del lämningar från romartiden.

Hittills har jag mest ägnat mig åt att njuta av värmen och maten, men om jag bara kan hitta en kabel till kameran så kommer det upp lite bilder också.

Jag har för tillfället semester och uppdateringarna kommer att bli få fram till slutet av månaden, och dessutom ha fokus på annat än politik.

Till dess, titta gärna på den här snorklingsvideon från december 2007.

Eller listan med ord man inte får säga på TV. Tar man anstöt över ord ska man inte se videon, men jag tycker det är humor.

Jag hade väl egentligen tänkt att tre inlägg (1, 2 och 3) skulle vara tillräckligt i ämnet, men så såg jag att Birgitta Rydberg skrivit på brännpunkt (SvD) om ämnet, och då blev det en fjärde artikel.

Jag hade kanske förväntat mig att Birgitta skulle komma med lite nya argument, att hon skulle lyfta fram någonting som den debatt som pågått i några dagar hade missat, men det är mycket upprepande av felaktigheter som redan berörts. Jag vill dock lyfta upp några delar av det Birgitta skriver:

Vilket är ett fånigt påstående. Alla medicinska ingrepp har en risk, även om den kan vara extremt liten och även om risken i normal medicin överväger risken med att inte göra någonting. Vården tar årligen livet av ett antal patienter, men det är alltid värt det eftersom mångfalt fler liv räddas genom att man behandlar patienter.

Ska vi ta omskärelse specifikt så finns det fall från Usa där könsstympningen tagit livet av barnet ifråga.

Dessutom ska man inte glömma att förhuden skyddar urinrörsmynningen och att en könsstympning kan leda till skador på denna mynning.

Vad gäller de eventuella medicinska fördelarna av könsstympning så är detta omstritt, och om det finns så handlar det framförallt om minskad risk för män att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar, vilket givetvis även det är ett fånigt argument. Småpojkar är inte (och ska inte vara) sexuellt aktiva.

Vilket är intressant som ett harm reduction argument. Samtidigt är det lite konstigt att Birgitta anser att harm reduction är ett tillämpligt argument på försvarslösa småbarn som inte kan uttrycka sin vilja, men inte på vuxna människor som själva valt att utsätta sig för ett farligt beteende (jag syftar alltså på Birgitta Rydbergs motstånd mot sprutbytesprogram)

Det som jag förväntar mig av en landstingspolitiker är att landstinget ägnar sig åt medicinskt motiverad sjukvård. Det jag tycker att landstinget skulle ha gjort istället är:

1. Uppvaktat regeringen om att manlig könsstympning måste förbjudas.
2. Gjort en harm reduction i väntan på detta

Denna harm reduction borde dock istället handlat om att motverka könsstympning av småpojkar. Man hade kunnat informera föräldrarna om riskerna (gärna på MVC/BVC) och erbjudit kraftigt rabatterade omskärelser till pojkar som uppnått en sådan mognad att de själva kan fatta beslutet. Exakt var den gränsen ska gå; 12, 15 eller 18, vet jag inte, men då respekterar man barnets religionsfrihet och barnets kroppsliga integritet.

Ingetdera av detta respekteras med nuvarande policy.

Att någonting har funnits i tusentals år är inget argument för (eller för all del emot) någonting. Vi hade slavar i Sverige i tusen år; ska vi kanske återinföra träldomen av traditionsskäl? Likaledes så förföljdes kättare i tusen år; en fin tradition att återuppta kanske?

Problemet är att Birgitta vill respektera föräldrarnas religionsfrihet, men inte barnets. Då glömmer Birgitta det absolut viktigaste rekvisitet för fri- och rättigheter:

Dina rättigheter slutar där mina börjar!

En rättighet kan aldrig kränka någon annans rättigheter, och det är just vad som sker här. En förälder har rätt att välja den religion som han/hon vill, men hon/han kan inte kräva att någon annan följer denna religion. Då kränks nämligen denna persons religionsfrihet.

Sedan är det givetvis så att någon som uppfostras i en kristen familj är mer trolig att bli kristen själv; någon som uppfostras i en muslimsk familj är mer trolig att muslim själv; etcetera. Detta kan vi inte — och ska vi inte — göra någonting åt.

Birgitta skriver även samma sak på sin egen blogg, men den tillför inget ytterligare till debattartikeln så jag citerar ingenting därifrån.

Via SvD-bloggen hittade jag den här lilla filmen på YouTube som väl sammanfattar det s.k. valet i Iran. Se den, det är värt de fyra minuter som det tar.

SvD tar upp en del av av det som Björklund nämnde i sitt Marstrandstal. Framförallt fokuserar de på löftet om mer pengar till kommunerna:

Vilket givetvis är helt fel tänkt av Björklund. Staten ska inte belöna kommuner och landsting som saknar budgetdisciplin, och precis som Johan Ingerö påpekar, så är detta fel av flera skäl, inte minst för att det går på tvärs mot att få budgetar i balans.

Däremot har Björklund vissa poänger. Precis som han — och Folkpartiet — tidigare påpekat är det ett problem att kommunernas balanskrav är per år istället för per konjunkturcykel. Genom att ställa krav på balansen över en cykel så skulle en kommun kunna använda överskottet från en högkonjunktur under en lågkonjunktur. Däremot bör det fortfarande vara balans över en period.

Björklund tar även upp statsbidragens förskaffenhet och att dessa bör vara konjunkturanpassade:

Vilket är vettigt tänkt, men jag måste hålla upp ett varningens finger här. Det vi lärt oss av Keynesianismen är att signalerna för låg- och högkonjunktur upptäcks för sent. Det innebär att en klassiskt keynesiansk budgetpolitik kommer att bromsa sig in i lågkonjunktur och gasa sig in i en högkonjunktur, dvs strypningen kommer försent, liksom gasningen, vilket förstärker svängningarna initialt.

Men, om man har en försiktighet i systemen, så att man inte förstärker konjunktursvängningarna så skulle det kunna fungera.

För att sammanfatta:

• Att låta kommunernas balanskrav sträcka sig över längre perioder än ett år är bra, det uppmuntrar kommunerna att använda sina egna överskott i lågkonjunkturer.
• Att låta statsbidragen vara konjunkturbundna är bra, så länge som svängningarna inte är allt för kraftiga.
• Att belöna slösaktiga kommuner och landsting genom att skjuta till mer pengar 2010 är dåligt. Kommunerna måste lära sig att de har ett eget ansvar och staten ska inte uppmuntra slösaktigt beteende (som huvudsakligen tycks finnas i socialdemokratiskt styrda kommuner)