Som jag skrev igår så var jag inbjuden på Handikappalliansens debatt igår och det var både lärorikt och spännande. Det var blandade intryck och erfarenheter, men lite kort:

• Positivt:
  • Lärde mig en massa
  • Fick förmedla Folkpartiets (och min) syn på vissa frågor
  • Engagerad publik som ställde smarta frågor
  • Långt kvar till valet. Det gör att vi fortfarande kan få in sådant som vi missat i vår valplattform.
• Negativt:
  • Få politiker där. Förutom FP (genom mig) så hade S en politiker där och V två. Inga partier i övrigt, vilket innebar att jag var den enda från oppositionen.
  • Långt kvar till valet. Vår plattform för valet är långt ifrån klar vilket gjorde att jag kunde säga väldigt lite om hur vi specifikt ska agera i vissa frågor nästa mandatperiod.
• Lärdomar:
  • I Sundbyberg finns 375 personer med psykiska funktionshinder, vilket motsvarar 1,05 % av vår befolkning.
  • Det är svårt att få en bostad handikappanpassad om det är en bostadsrätt. Det är en fråga som behöver lösas, särskilt eftersom jag i grunden är positiv till ombildningar.
  • Systemet för stöd till föreningslivet i Sundbyberg behöver några små justeringar för att fungera bättre.
  • Ledsagarservice kostar 150 kr/tim i Sundbyberg men är gratis i Stockholm. Är det Stockholm som är generösa eller Sundbyberg som är snåla?

Ikväll, 18-20, i Hallonbergens centrum — aulan i kulturcentrum för att vara specifik — anordnar handikappalliansen i Solna och Sundbyberg en utfrågning / debatt kring frågor som är viktiga för dem inför valet 2010.

Alla partier i fullmäktige är inbjudna och jag ska försöka representera Folkpartiet i Sundbyberg. Jag skriver försöka eftersom det inte är mitt kompetensområde även om jag har viss koll på tillgänglighetsfrågor genom stadsbyggnadsnämnden och kultur & fritidsnämnden.

Kom gärna och lyssna, även om jag inte kan lova att jag kommer att göra bra ifrån mig i debatten.

Idag hade jag möte med JUMP-utskottet som är ett av kommunstyrelsens utskott (som behandlar jämställdhet, upphandlingar, etc) och eftersom den socialdemokratiska ordföranden hade förhinder så gick Morgan Lindqvist (M) in som ordförande.

Dessutom hade s-styret en massa frånvarande ledamöter, så helt plötsligt satt vi (tack vare Morgans utslagsröst som ordförande) med majoritet i utskottet. Var nästan som på den gamla goda tiden, då vi hade den majoritet som väljarna ville att vi skulle ha och då jag och Morgan satt i KIM-utskottet (ett annat utskott under kommunstyrelsen, som numera är avskaffat, som ansvarade för kultur, idrott och myndighetsfrågor).

Enda skillnaden är att på den tiden var det jag som var ordförande, och det var ingen majoritet som var temporär. På nästa möte lär majoritetsförhållandena i utskottet vara tillbaks i det normala (eller onormala kanske man skulle säga, eftersom de faktiskt inte fick majoritet i valet)

Vad vi använde vår tillfälliga majoritet till? Jo, vi återremitterade ett ärende för att få in att vårdenheterna — och deras brukare — skulle få större inflytande över måltiderna. Tyvärr lär vi inte få igenom vår syn på detta.

Det är mycket som sammanfallit de senaste veckorna. Dels har vi haft arbete med budgeten, med allt vad det innebär. Inte har det blivit enklare av att sossarna ändrat villkoren för budgeten hela tiden vilket sliter på ett parti som inte har heltidsarvoderade politiker.

Till detta har tillkommit förberedelserna inför valet 2010 (som lär fortsätta under våren, men just nu är det en liten dipp i arbetsmängden) liksom landsmötet i Växjö som jag tyvärr inte hade tid att åka på; men där jag försökt delta i diskussionen så mycket som är möjligt på distans.

Framförallt hade jag velat åka dit och försvara mina egna motioner, för att slåss för en individualisering av föräldraförsäkring, för att argumentera emot omskärelse och för att slåss för andra frågor som jag tycker är viktiga (en reformering av upphovsrätten, livstidsstraffets bevarande, gårdsförsäljning av alkohol, etc) och ser man till resultatet hade vi antagligen behövt vara fler som åkt ner för att slåss för dessa frågor. Nåja, några frågor gick ju åt rätt håll i vilket fall och det kommer en ny chans om två år.

Det som gjorde att jag inte kunde åka är den tredje puckeln i arbetsbördan; jag arbetar som IT-konsult och min arbetsmängd är därför ganska varierande. Just den här veckan var — tyvärr — min sista vecka på SLL:s IT-avdelning, med allt avslutsarbete som det innebär när man lämnar ett uppdrag hos en kund. Egentligen skulle jag ha varit kvar året ut, men eftersom SLL drar ner på sina konsultkostnader (vilket jag faktiskt har förståelse för, trots allt måste vården gå i första hand) så var vi ett antal konsulter som fick gå i förtid.

Vilket gör mig lite ambivalent; å ena sidan gillar jag inte att sitta på kontoret i väntan på ett nytt uppdrag, men å andra sidan skulle det vara skönt att inte jobba 150% i några veckor och faktiskt få varva ner lite grann inför julen.

I vilket fall, vi får väl se hur december gestaltar sig. Jag ska på intervju hos en kund för ett uppdrag som verkar spännande. I sådana fall drar det igång igen om en vecka. Blir det ingenting med det uppdraget så blir antagligen december lite lugnare. Eftersom jag förhandlat mig till en vettig grundlön — oavsett om jag sitter hos kund eller ej — så är det inte heller någon ekonomisk katastrof om jag är obelagd ett tag. Stora problemet brukar istället vara att jag blir uttråkad om jag inte har minst fem (5) bollar i luften samtidigt.

I vilket fall ser jag fram mot december; oavsett om jag kommer sitta ute hos kund eller ej. Den 2/12 har föreningen sitt traditionella julöppet för alla medlemmar och då ska också resultatet i provvalet avslöjas, vilket ska bli spännande. Jag hoppas givetvis på ett bra resultat för mig själv i detta, men i slutändan är provvalet alltid en fråga för föreningens medlemmar och inte för mig.

Lyssnar på regeringens presskonferens i bakgrunden där det annonseras att Cecilia Malmström blir ny kommissionär, vilket givetvis är en positiv nyhet.

Dessutom ger det FP ett angenämt problem eftersom det innebär att vi ska utse en ny minister när Cecilia väl tillträder som kommissionär.

Slutligen ska regeringen, och Reinfeldt, ha kudos för att de vågar nominera Cecilia på grund av hennes kompetens och inte nominerar henne för att hon är kvinna och inte nominerar en moderat bara för att de är största parti.

Jag har tidigare skrivit om varför det är en dålig idé att byta namn på Allén till Löfströms allé och varför Folkpartiets namnförslag är bättre. Vi föreslog då att vi istället skulle byta namn på Tornparken till Löfströms allé.

Eftersom jag tyckte att det var synd att “Mitt i Sundbyberg” inte tog upp Folkpartiets namnförslag när man skrev om namnbytet så skrev jag en insändare istället, och i veckans nummer är den med.

Klicka på bilden för en större version

Här kommer insändaren i textform också:

Jag håller på och samlar in lite åsikter kring Kymlinge och skulle uppskatta om du kunde fylla i det här formuläret.

Det är ett kort formulär, och tar inte ens 5 minuter att fylla i så jag hoppas att riktigt många fyller i det.

Det här inlägget har en ganska FP-intern karaktär, så den som inte är medlem i FP och/eller inte har åsikter om Folkpartiets kulturpolitik kan sluta läsa här.

För er som är kvar; partiets samråd utgick från att antal punkter, som du kan läsa i dokumentet
Samråd om kulturpolitiken (PDF).

Utifrån detta skrev jag ner mina kommentarer kring detta. Jag publicerar mina svar av två skäl:

1. Dels tycker jag att många av frågeställningarna är intressanta, och förtjänar att lyftas
2. Dels ger det en bild av vad jag tycker i vissa kulturfrågor

Jag tror att mina svar ska vara förståeliga även om man inte läst dokumentet ovan, men jag rekommenderar att man läser det ändå. Om inte annat för att det är intressant. Eftersom dokumentet legat upplagt på Folkpartiets webbsidor ett bra tag tror jag inte att någon har invändningar mot att jag lägger upp det även här.

Kapitel 2: Barn och ungdomar

• Det är positivt att Folkpartiet lyfter kultur- och musikskolorna som fyller en viktig funktion. Den fråga jag tycker att man ska lyfta här är dock om denna verkligen är tillgänglig för alla. Skulle man kunna tänka sig att kultur- och musikskolorna borde ha ett mindre utbud (ett basutbud) som är gratis för alla, men att detta givetvis får kompletteras med avgifter för sådant som ligger utanför basutbudet.
• Vi har inom grundskolan sett vilken positiv effekt det givit att ha olika aktörer. Skulle man kunna bredda utbud (och former) inom kultur- och musikskolan genom att uppmuntra fler aktörer som erbjuder detta. Skulle en kultur- och musik-check (eller något annat system där brukaren styr) kunna leda till en sådan mångfald av aktörer?
• Jag saknar helt diskussionen kring nätet som kulturförmedlare och kulturplattform. Nätet ger både möjlighet att nå ut med smalare kulturformer till fler liksom att utjämna geografiska skillnader. Att i en kulturskola kunna ägna sig åt filmskapande kanske är möjligt i en storstad, men blir svårare i en landsortskommun där för få barn har detta intresse. Genom att ha workshops, föreläsningar, etc, via nätet skulle fler barn kunna få tillgång till detta. Nätet som kulturförmedlare skulle även kunna handla om att musik- och kulturskolan erbjuder möjlighet att spela in föreställningar/konserter/utställningar/etc och att lägga ut dem på nätet. Vore det inte spännande om det på musikskolan.se fanns möjlighet att få se olika framträdanden som gjorts av musikskoleelever?
• Vidare saknar jag en hel del kulturformer i detta kapitel. Även film, drama och spel är kulturformer. Hur kan man via kulturformen spel (som många barn och ungdomar uppskattar) få en ingång in i andra kulturformer? Kan vi knyta ihop olika kulturformer; exempelvis drama med rollspel (och då särskilt lajv, dvs levande rollspel) ?

Kapitel 3: Kulturskaparnas villkor

• Här är ett rent faktafel där det anges att “Genom illegal fildelning går upphovsmannen miste om frukterna av sitt arbete och äganderätten kränks”. Det finns nämligen inga fakta som talar för att upphovsmännen faktiskt förlorar pengar på den fildelning (legal eller illegal) som sker idag, utan snarare verkar det vara tvärtom, dvs att upphovsrättsinnehavarna tjänar på det. Givetvis kan partiet fortfarande vara motståndare till illegal fildelning av principiella skäl, men då bör argumentation utgå från det och inte från inkorrekta fakta.
• Dessutom måste frågan om integritetsperspektivet in här. Vid en konflikt mellan upphovsrätt och integretiet; vad har då företräde? I dagsläget (med exempelvis Ipred-lagen) har Folkpartiet ensidigt tagit
  ställning för upphovsrätten och mot integriteten, vilket för mig framstår som ett väldigt konstigt ställningstagande av ett liberalt parti.

Kapitel 5: Läsning

• Ett problem i dagsläget är den variation i kvalitet, tillgänglighet och utbud som finns i biblioteksverksamheten. Vi vet att vissa kommuner är jätteduktiga på att arbeta med dessa frågor och med resultatet att man har en hög utlåningsfrekvens. Andra kommuner, däribland min egen, är dåliga på det och har väldigt dåliga siffror för utlåning. Hur kan vi på nationell nivå stötta de kommuner som har problem här, och hur kan vi stötta de barn och ungdomar som bor i en kommun som inte tar sitt ansvar?
• Vad som skulle kunna hjälpa i viss mån i ovanstående fall, och som dessutom har flera värden, är att se hur på vi kan anamma ny teknik och modern kommunikation. Skulle det vara möjligt att ha utlåning även över nätet där man skulle kunna ladda ner böcker i ljudboksformat eller textformat, och hur löser vi i sådana fall frågan kring återlämning? Skulle kan kunna köra några pilotprojekt med läsplattor, exempelvis Amazon Kindle som blivit en stor framgång i Usa och som kraftigt ökat Amazons försäljning av böcker.

Kapitel 6: Kultur som soft power

• Här menar jag att det är viktigt att ett eventuellt stöd handlar om att stötta utövare och inte att staten ska gå ut och marknadsföra. Det är alltså ok — och till och med bra — om staten förmedlar internationella kontakter, bidrar med olika former av stöd, etc, men staten ska inte ha en central “propagandabyrå” som gör reklam för svenska kulturutövare.
• Vi får inte heller glömma nyttan av internationellt utbyte där vi ger svenska kulturutövare möjligheten att utöva sin kulturform i andra länder samtidigt som vi ger utländska kulturutövare möjligheten att göra samma sak i Sverige.

Kapitel 7: Kulturens finansiering

• Här ser jag ingen risk i att det politiska systemets makt minskar på kulturområdet utan jag ser det som positivt och eftersträvansvärt.
• För att få in fler finansiärer bör det finnas möjlighet till skatteavdrag för bidrag till kulturen, och kultur och idrott bör ha samma villkor och regler.

Kapitel 9: Folkbildning

• Ny teknik och nya kommunikationsformer har flera betydelser, varav jag tagit upp två exempel (ett i kapitel 2, ett i kapitel 5) tidigare. Rent generellt innebär utvecklingen en demokratisering av kunskap, där mer kunskap blir tillgänglig för fler. Nackdelen är dock att bruset blir större, dvs risken att få felaktig information ökar; vilket vi bland annat kan se i den mytbildning som skapats kring vaccinering.
• Rent generellt ger nätet en möjlighet att sprida kunskaper och erfarenheter till bredare kretsar. Man behöver inte längre bo i en storstad för att kunna gå en kvällskurs i japanska, utan via nätet skulle det kunna bli tillgängligt för alla.

Uppdatering: Hela listan hittar du här.

Uppdatering 2: Nu står det även på folkpartibloggen och hela listan finns även på länets webbplats.

Det var nomineringsmöte för yttre valkretsen (dvs alla kommuner i Stockholms län utom Stockholms stad) där vi skulle ta vår gemensamma riksdagslista.

Jag kommer inte att publicera slutgiltig lista just nu eftersom det är sent på kvällen och jag hoppas att länsförbundet ska få upp listan någorlunda snart så att jag kan klippa och klistra istället för att skriva in namnen manuellt.

Men, däremot har jag tidigare publicerat nomineringskommitténs förslag så jag utgår från den listan och lyfter några punkter.

Inledningsvis hade vi en diskussion kring inre kontra yttre valkratsen, dvs om man kan förhindra folk från staden från att kandidera i länet. Det hänvisades till både stadgar och vallag här, och att man inte skulle kunna sätta en sådan begränsning, men jag är oerhört tveksam till det resonemanget. Vad jag kan avgöra finns det ingenting i lagstiftningen — eller stadgarna — som förhindrar yttre valkretsen från att kräva att man ska bo i valkretsen för att få kandidera.

Men, eftersom jag inte ville orsaka en onödig konflikt eller splittring så la jag inga skarpa yrkanden här. Vi var tydliga med vad vi ville när principerna fastställdes i våras och då förlorade vi den votering som följdes. Från Sundbybergsföreningen fortsätter vi framhålla vår ståndpunkt, men vi kan inte begära votering varje gång som frågan är uppe. Dessutom tror jag att vi faktiskt kan få igenom vår ståndpunkt inför nästa provval om vi väljer dialog istället för konflikt.

Listan i sig

Jag väljer att lyfta några specifika delar av listan i punktform:

• Topp-namnen blev det ingen diskussion kring alls utan det var först på plats 6 som det fördes fram motkandidater. Det innebär att Nina Lundström nu står på 3:e plats på länslistan. Eftersom vi fick 4 mandat 2006 är detta alltså en valbar plats, och eftersom vi kommer att göra ett bättre val 2010 än 2006 så innebär det att Nina kommer att sitta i riksdagen igen efter valet 2010.
• En av få voteringar som ledde till en förändring av listan var att Martin Andreasson flyttades upp från plats 9 till plats 7 (och att Lennart Rhodin därmed ramlade ner till plats 9). Det är två starka namn, med olika styrkor och väljarattraktioner så båda namnen är viktiga för Folkpartiet. Eftersom jag känner Martin bättre än Lennart är jag dock på ett personligt plan glad över att resultatet blev som det blev.
• På platserna 11 & 13 bytte Makan och Metin plats med varandra. Båda är starka kandidater och jag röstade på båda i provvalet, vilket gjorde den här voteringen till den svåraste för mig.
• Den sista voteringen som ledde till en förändring var att Tom Hedman, som LUF-kandidat, kom upp på 15:e plats på listan. Här röstade jag faktiskt på Tom eftersom jag tyckte att LUF hade en poäng i sin argumentation. Det man skulle kunna invända här är att det blev väldigt mycket Solna, med Solna-kandidater på plats 7, 15 & 16 av topp-20. Detta ledde till att kandideterna på platserna 15, 17, 19 & 21 flyttades ner två steg vardera.
• Roligast var dock att mötet valde att förlänga listan till 51 namn. I början av mötet argumenterade både Gunnar Andrén (som ville ha in Mats Hasselgren som ankare) liksom Christian Löwendahl (från Sundbybergsföreningen, som pläderade för mig) för detta och i slutet av mötet fanns en konsensus om att förlänga listan liksom att lägga till ett antal namn. Ett av de namn som lades till var jag själv, och jag står nu på plats 47 på listan vilket jag är oerhört glad över.

Min egen plats

Man kan givetvis invända att jag hamnade på 41:a plats i provvalet och därmed borde ha hamnat högre på listan, men i ärlighetens namn är det ingen skillnad mellan att stå på plats 37 eller 47. Vi har för länge sedan passerat valbara platser när vi är så här långt ner på listan, utan här handlar det istället om att få stå med, liksom att försöka lyfta ens egna frågor genom att samla kryss.

Vilket också är vad jag kommer att fokusera på; jag vill lyfta mina frågor och det gör jag bäst genom att försöka samla kryss. Det är i princip omöjligt att kryssa sig in i Stockholms län (eftersom det är en så stor valkrets) men jag kan fortfarande skapa ett stöd för frågor som är viktiga för mig; däribland integritetsfrågor.

Dessutom tycker jag faktiskt att det är en ära att få möjlighet att stå med på listan och jag ser det som ett viktigt avstamp inför 2014 då jag hoppas komma högre på listan.

I övrigt

Jag kommer att lägga upp hela listan senare, men just nu prioriterar jag att få lite sömn. Jag vill dock lyfta fram en sak till. I och med att vi förlängde listan fick vi med ytterligare två LUF-kandidater på listan, vilket jag ser som väldigt positivt. För att nå ut bland yngre väljare behöver partiet göra flera saker; en av dem är att inte enbart ha 40-plusare på listan, och det har vi uppnått här.

Dessutom behöver partiet bli bättre på att använda nya media och sociala media. Här pågår ett arbete inom partiet och jag hoppas att vi hinner förändra arbetsformerna i god tid innan valet. Folkpartiet är duktiga på traditionella media — och det ska vi fortsätta vara — vilket gjort att vi har ett bra genomslag bland äldre väljare, men vi behöver även kunna nå första- och andragångsväljare. Vi är alldeles för dåliga på att lyssna på den här åldersgruppen, liksom att kommunicera med dem. Når vi ut här kan vi mycket väl komma tillbaks till de 8 mandat som vi hade i valet 2002.

Jag vill också passa på att tacka de som bidrog till att jag fick stå med på listan, och då särskilt Christian Löwendahl och Amanda Brihed som båda pläderade för mig.

I helgen hade diktaturkramarna och folkmordsapologeterna i SKP (Sveriges Kommunistiska Parti) sin kongress. Med tanke på hur pass illa demokratin behandlats i Sundbyberg den här mandatperioden så är det kanske passande, men den ägde rum i Sundbyberg, i ABF:s lokaler på Esplanaden 3.

Det kanske inte framstår som så illa vid en snabb betraktelse, men detta är alltså samma parti som hyllar diktaturen i Nordkorea. Illamående är allt jag kan uppbåda över att sådana svin får hyra in sig hos ABF. Ska de kanske hyra ut till NRP nästa gång?