Personvalet; besviken men inte bitter

Ok, jag måste börja med en bekännelse; jag hade räknat med ett bättre resultat för min personvalskampanj och jag blev både ledsen och besviken på resultatet.

I Sundbyberg spenderade jag – pÃ¥ ett ungefär – tvÃ¥ mÃ¥naders heltidsarbete pÃ¥ kampanjande. En stor del av detta gick Ã¥t till kampanjande för Folkpartiet i Sundbyberg, men Ã¥tminstone en tredjedel av tiden har jag lagt pÃ¥ min personvalskampanj. Jag har varit runt i Sundbyberg (dock med ett visst fokus pÃ¥ centrala Sundbyberg) och delat ut mina broschyrer, pratat med väljare och satt upp affischer. Dessutom har min blogg varit navet i min personvalskampanj och jag har försökt locka läsare genom att delta i diskussioner och köpa reklamplats pÃ¥ lite olika ställen.

Ekonomiskt har kampanjen omsatt cirka 15.000 kronor, och även om en hel del hade kunnat göras bättre så tycker jag att jag gjort vad som borde ha varit tillräckligt för att kunna kryssa mig in i kommunfullmäktige i Sundbyberg.

Resultatet? Ã…tta (8) personvalskryss, med tre (3) i Sundbybergs andra valkrets och fem (5) i den första. Visserligen visste jag att det är svÃ¥rt att nÃ¥ ut med en personvalskampanj, och kryssandet tycks ha gÃ¥tt ner i det här valet. MÃ¥nga andra duktiga folkpartister, som lagt ner lika mycket tid – eller i vissa fall mer – har haft samma problem att fÃ¥ utdelning i kryss baserat pÃ¥ insatsen.

Resultatet var som sagt en besvikelse, och jag blev riktigt ledsen när resultaten började ramla in. Min första spontana reaktion var faktiskt att helt enkelt lägga av med politiken. Utan en plats i fullmäktige blir det svårare att föra den politik som jag vill föra. Framförallt är det frågorna kring personlig integritet och medborgarinflytande där jag upplever att jag är den enda som verkligen drivit dessa frågor.

Samtidigt vill jag inte ge upp bara för ett bakslag. Jag får försöka hitta andra former att driva de politiska frågor som är viktiga och jag kommer att göra ett nytt försök i valet 2010. Fyra år kan verka långt borta, men i politiken är fyra år en ganska kort period.

Det innebär – antagligen – att jag under desa fyra Ã¥r kommer att lägga mindre tid pÃ¥ politik, och mer pÃ¥ min huvudsakliga sysselsättning, dvs som datavetare med fokus pÃ¥ kvalitetsfrÃ¥gor (kvalitetssäkring, eller QA) och med en heltäckande kompetens inom hela programutvecklingsfasen.

Jag kommer dock inte att släppa politiken helt, utan jag kommer fortfarande att delta i partiets interna arbete och jag hoppas även kunna få någon nämndplats inom kommunens politiska arbete. Men, det blir mindre politik än jag hade planerat. Jag funderar dessutom på att komplettera den här politiska bloggen med en mer personlig blogg, där jag skriver om annat som roar mig.

Något jag måste göra först är dock att utvärdera varför min personvalskampanj gick så illa. Det jag behöver analysera är ifall jag nådde ut med mitt budskap, ifall jag hade ett budskap som inte tilltalade Sundbybergarna, ifall jag var för okänd i kommunen eller om det var en kombination av dessa tre faktorer. Jag behöver också försöka väga in om några andra faktorer spelade en roll; exempelvis frågan om hur folkpartiets tillbakagång påverkade mina kryss.

För att återvända till rubriken vill jag dock betona att jag inte är bitter. Att kampanjer misslyckas är en del av politiken. Nu handlar det bara om att spotta i nävarna och göra ett nytt försök nästa gång, sedan får vi se om det blir valrörelsen 2010 eller om jag gör ett försök att komma med på EU-vallistan.

Jag behöver även lägga ner lite tid på den här bloggen, och omarbeta den. Det är en hel del statiska sidor som hänger ihop med valet 2006, och det valet är nu bakom oss.

Slutligen; landstinget är inte färdigräknat (eller ens påbörjat) så jag vet inte vad resultatet blev där. Jag skulle dock bli positivt överraskad om jag fick många kryss där.

4 thoughts on “Personvalet; besviken men inte bitter

  1. Om man tittar runt om i landet och länet sÃ¥ kan man se en stark tendens att kryssa förstanamnet pÃ¥ listan. Det kan man ju se som ett gott tecken – partiet valde rätt förstanamn. Ã… andra sidan vet jag efter samtal med människor att de dels tror att de mÃ¥ste kryssa nÃ¥got namn men ocksÃ¥ att det är som du skriver – svÃ¥rt att nÃ¥ ut. Jag satt i stort sett varje dag i Rissnes valstuga, jag har knackat dörr och jag har delat flygblad. Men jag har inte delat nÃ¥got eget material – det kanske hade genererat nÃ¥gra kryss till. Nu hade jag en sÃ¥ säker plats att jag inte behövde bli inkryssad. Men jag tror att det framförallt i en kommun som vÃ¥r är svÃ¥rt att nÃ¥ ut. Vi har ingen direkt media att tala om.

  2. Om man tittar runt om i landet och länet sÃ¥ kan man se en stark tendens att kryssa förstanamnet pÃ¥ listan. Det kan man ju se som ett gott tecken – partiet valde rätt förstanamn. Ã… andra sidan vet jag efter samtal med människor att de dels tror att de mÃ¥ste kryssa nÃ¥got namn men ocksÃ¥ att det är som du skriver – svÃ¥rt att nÃ¥ ut. Jag satt i stort sett varje dag i Rissnes valstuga, jag har knackat dörr och jag har delat flygblad. Men jag har inte delat nÃ¥got eget material – det kanske hade genererat nÃ¥gra kryss till. Nu hade jag en sÃ¥ säker plats att jag inte behövde bli inkryssad. Men jag tror att det framförallt i en kommun som vÃ¥r är svÃ¥rt att nÃ¥ ut. Vi har ingen direkt media att tala om.

  3. Jag delar din analys, Nathalie, och det är också det intryck jag fått när jag pratat med andra som bedrivit personvalskampanj. Ur ett gräsrotsperspektiv skulle det kanske kännas rättvisare om mängden kryss är proportionerlig mot mängden nedlagt arbete, men nu när jag vet förutsättningarna bättre slipper jag förhoppningsvis bli lika besviken i framtiden.

    Det du tar upp med lokala media, eller snarare frånvaron därav, är en intressant aspekt och jag tror att det inverkar negativt på det lokala demokratiarbetet. Det blir dessutom svårare för de mindre partierna, då exempelvis Mitt i Sundbyberg oftast fokuserar på de två stora partierna (S & M) och då gärna på dessa partiers toppkandidater.

  4. Jag delar din analys, Nathalie, och det är också det intryck jag fått när jag pratat med andra som bedrivit personvalskampanj. Ur ett gräsrotsperspektiv skulle det kanske kännas rättvisare om mängden kryss är proportionerlig mot mängden nedlagt arbete, men nu när jag vet förutsättningarna bättre slipper jag förhoppningsvis bli lika besviken i framtiden.

    Det du tar upp med lokala media, eller snarare frånvaron därav, är en intressant aspekt och jag tror att det inverkar negativt på det lokala demokratiarbetet. Det blir dessutom svårare för de mindre partierna, då exempelvis Mitt i Sundbyberg oftast fokuserar på de två stora partierna (S & M) och då gärna på dessa partiers toppkandidater.

Comments are closed.