Den politiska bloggosfären och debatten däromkring

En viss metadebatt försiggår, där politiska bloggare diskuterar politiska bloggar.

Det inleddes med att Sanna Rayman skrev blogginlägget bloggosfär i lågkonjunktur vilket tolkades på olika sätt. Min lokala moderata kollega Fredrik Antonsson såg det som en hyllning till bloggare som vågar spreta och gå emot partilinjen. Lite senare filosoferar han mer på en meta-nivå kring frågan. Folkpartikollegan Seved Monke ser istället inlägget som ett angrepp på bloggosfären i allmänhet och politiska bloggar i synnerhet. Dessutom har han en av de mer spännande diskussionerna i kommentarsfältet till inlägget. Mary breddar hela diskussionen.

Men, jag ska inte ägna hela inlägget åt länkande. Jag tycker att metadiskussioner är intressanta, men samtidigt lite svåra; detta eftersom man måste ta några steg utåt för att försöka se frågan utifrån.

I grunden tycker jag att Sanna har en poäng. Eftersom det är svårt att föra en diskussion utan att generalisera — såvida man inte tänker spendera en vecka på att skriva varje inläg — så kommer jag också att generalisera här.

Generalisering 1: jag kommer att dela in bloggar i politiska bloggar och icke-politiska bloggar. Jag är givetvis medveten om att det är en generalisering som är orättvis mot alla de bloggar som inte handlar om politik, eftersom de inte definierar sig som “icke politik” utan istället som bloggar om mode, konst, kultur, livsstil, etc. Men, det gör inte så mycket i det här fallet eftersom jag “bara” vill exkludera de bloggar som inte handlar om politik; mitt resonemang är alltså enbart applicerbart på politiska bloggar, där min egen blogg ingår.

Periodicitet

När det kommer till politiska bloggar så har dessa en viss periodicitet. Ett valår, som detta, så vaknar fler bloggar till liv; bloggar som sedan läggs ned. Inget fel i det, min egen blogg var från början planerad att läggas ner efter valet 2006, men jag valde istället att permanenta den.

Precis som en del bloggar startades inför valet 2006, och sedan lades ner, så räknar jag med att en del av de bloggar som startats i år också kommer att läggas ner efter valet. Antalet politiska bloggar växer, men vi får räkna med att se peakar i kurvan när det är valår.

Jag ser inte detta som konstigt, eller ens negativt. Under ett valår så vill fler diskutera politik, och ju fler kanaler desto bättre. Även de bloggar som funnits långt innan valet — och som planeras fortsätta efter valet — tjänar på dessa tillfälliga bloggar som dyker upp, eftersom de skapar ett intresse för att läsa om — och diskutera — politik.

Partigängare kontra frifräsare

Bland politiska bloggar kan man dela upp dessa i partimedlemmar kontra icke partimedlemmar. Likaledes kan man dela upp bloggarna i partilojala kontra kritiska mot alla. Här råder en viss överlappning, där partimedlemmar är mer partilojala och icke partimedlemmar oftare är kritiska även mot det parti som man sympatiserar med.

Samtidigt är det svårt att generalisera här. Det finns många bloggare som både är medlemmar i ett parti — och aktiva i dem — som samtidigt vågar vara kritiska mot sitt eget parti. Jag anser mig själv tillhöra dem som kritiserar mitt parti, när jag anser att det behövs, och det som är gemensamt för alla bloggar som jag länkat till i det här inlägget är att de vågar gå emot partilinjen när de tycker att det är motiverat.

Jag tänker till och med gå så långt som att hävda att en bra blogg kan inte drivas av någon som är 100% lojal partigängare, som håller med partiet om allt. Den person som håller med ett parti — oavsett vilket parti det är — om precis allt, som aldrig har kritik mot ett parti, tänker inte själv. Tänker man inte själv är man heller inte intressant att läsa.

Varför ska man läsa en blogg om det bara är en papegoja som återupprepar partilinjen? Då kan man lika gärna gå till källan ifråga, dvs partiet i fråga.

Kärnan i kritiken

Det är också här som jag tycker att Sanna sätter fingret på problemet med en del politiska bloggar. Om allt man ägnar sig åt är att hålla med varandra och dunka varandra i ryggen så är man ointressant. Eller för att citera Sannas inlägg:

Den systematiseringen är idag vardag. Länkandet är ofta urskillningslöst. Det enda kriteriet verkar vara att man håller på samma lag i valrörelsen. Syftet är inte så mycket att uttrycka sig eller göra en intressant analys, som att driva kampanj åt sitt gäng.

Jag deltar ibland i korslänkande, där ett antal liberala bloggar lyfter varandra för att en viss fråga ska synas. I de fallen tycker jag att det är relevant, eftersom det är frågor som är viktiga för oss, och vi vill lyfta att Folkpartiet har bra politik.

Däremot skulle jag aldrig delta i ett länkande bara för att det är en Folkpartist som skriver någonting. Jag länkar till sådant som är intressant, eller som är bra skrivet, eller som jag håller med om (och ibland sådant som uppfyller alla tre). Länkande till någon bara för att han/hon är i samma parti som mig är ointressant, och jag tror (och hoppas) att de flesta liberaler resonerar som mig.

Oavsett vilket parti — eller vilken ideologi — som man tillhör så anser jag att man sänker värdet på sin blogg om man länkar urskillningslöst. Varje länk man gör som skribent är en rekommendation om att det man länkar till är läsvärt. En icke genomtänkt länkning sänker därmed värdet på ens egen blogg.

Sedan tänker jag inte peka ut något parti — eller någon blogg — som mer benägen att ha meningslösa länkar. De som läser min blogg är fullt kapabla att själva avgöra vilka bloggar som de tycker är läsvärda och vilka som ägnar sig åt meningslöst AOL:ande (eller för all del, +1:ande för de som inte var med på den tiden).

Avslutning

Men, jag ser det delvis som ett övergående problem. Just nu är det mycket bloggväggar och korslänkningar eftersom det är ett enkelt sätt att lyfta en fråga i bloggosfären. När valet väl är över och/eller när Knuff ändrat sina algoritmer så kommer fenomenet att minska.

Samtidigt kommer vi att få se en nedgång i antalet politiska bloggar efter valet. Delvis för att en del bloggar är rena valrörelsebloggar. Delvis för att en del bloggare tröttnar och kommer att vara utbrända efter valet.

Eventuella maktskiften kommer också att minska mängden politiska bloggar. Att byta mellan majoritet och opposition (eller vice versa) är inte helt trivialt, och särskilt inte om valresultat gör att man hamnar på politiska positioner där det är svårare att uttala sig.

Däremot ser jag inte utvecklingen som något problem; varken det ryggdunkande som pågår på vissa ställen, eller den tillväxt som skett i bloggosfären. Jag ser det som en naturlig utveckling; det är den strategi som fungerar bäst just nu, och politiker är som människor i stort; vi väljer framgångsrika strategier när vi kan. Varför välja den slingriga och smala stigen när vi har en motorväg precis bredvid?