Kryssa Mattias

eller när media tycks glömma att oberoende inte betyder samma sak som socialdemokrat.

Som vi redan etablerat så är svenska journalister rejält vänstervridna, vilket i sin tur innebär att om media är vriden åt något håll så är det vänster. Men eftersom de röda gärna drar snyftvalser och vill framställa sig som underdogs så hävdas gång på gång att media är höger och att det pågår någon borgerlig konspiration för att kontrollera media.

Därför är det kanske inte så förvånande att dyngspridarna på Alliansfritt kom i extas när de noterade (för något avslöjande är det givetvis inte när man använder sig av allmänt kända fakta) att TV4:as retorikexpert har en bakgrund i Folkpartiet.

Läser man i artikeln i DN så framställs det som om TV4 hade frågat Camilla om hon hade en partipolitisk koppling och att hon då svarat nej. Skulle så vara fallet bör givetvis Camilla klandras för att hon inte varit ärlig mot uppdragsgivaren, men det gör henne inte mer (eller mindre) partisk som bedömare.

Nu tror jag dock inte att TV4 brytt sig om vilka åsikter Camilla haft som privatperson utan enbart om huruvida Camilla kunnat leverera professionella och korrekta bedömningar av det retoriska i talen (som faktiskt kan bedömas oavsett vad man tycker om innehållet). Påståendet att TV4 skulle ställa krav på “neutrala” bedömare när det kommer till politiken klingar ganska falskt när man vet att de anställt Lena Sundström. Lena är allmänt känd som tokvänster, och hon har aldrig gjort en enda saklig eller opartisk rapportering när det kommer till politik eller samhällsfrågor i hela sitt liv.

Så, då måste man ställa sig frågan; varför är TV4 så noggranna i det här fallet? Varför är de så noggranna att de ställer krav på att en retorikexpert inte får ha politiska åsikter? Det gör de inte; det de ställer krav på att experten inte får ha borgerliga sympatier.

TV4 har nämligen alltid varit en av sossarnas ivrigaste supportrar, vilket inte är så konstigt. Det är tack vare Socialdemokraterna som TV4 kunnat få den starka position som de har i dagsläget. De har så pass länge fått vara landets enda nationella reklam-kanalen; en reklamfinansierad förlängning av SVT kort sagt. TV4 drivs säkerligen enligt ekonomiskt sunda principer, och däribland ingår att man inte biter den hand som föder en. När nu sossarna utstöter primalskrik över att de vågat hyra in någon som inte är sosse så räddar de sitt eget skinn genom att snabbt sparka Camilla.

Dessutom får en av de bloggare som är avlönad av de rödgröna ett “scoop” också, så kan de fortsätta låtsas som om de är relevanta i samhällsdebatten.

Men, jag hade antagligen inte bloggat om det slutat där. Som jag nämnt tidigare så kan Camilla klandras om hon inte informerat TV4 om sina politiska uppdrag, och när hon nu lämnat partipolitiken bakom sig så borde hon ha lämnat sina uppdrag.

Men, efter att ha gett sig på Camilla, så gav de sig på en partikamrat till mig här i Sundbyberg, Martina Skowronska. Precis som SvD skriver så bedömde hon de retoriska kvaliteterna i talen under Almedalsveckan, och hon var samtidigt medlem i Folkpartiet.

I fallet med Camilla så fördes det fram att problemet var att hon hade uppdrag för Folkpartiet, men Martina har inga uppdrag för oss. Detta eftersom hon är en ny medlem och vi är i slutet på en mandatperiod; om Martina själv vill är jag överygad om att vi kan hitta några uppdrag som hon skulle klara av galant efter valet, men så här nära inpå valet så ger vi inte uppdrag till nya medlemmar. Inte ens om de är så smarta och framåt som Martina är.

Sedan hade jag — som valledare — räknat med att kunna dra nytta av henne i valrörelsen, men den aktiva delen av denna börjar inte förrän i slutet av denna vecka. Hittills är det mest valledningen och de medlemmar som har toppuppdrag som satts i arbete. Så när Martina säger att hon inte har (eller inte haft) uppdrag för Folkpartiet så är det helt korrekt.

Därför tar jag också anstöt när bloggen “Röda Berget” skriver:

Eftersom jag inte är bekant med hur (S) i Malmö fungerar skulle jag aldrig få för mig att recensera hur de planerar sin valrörelse, men som sosse kan man tydligen göra vilka antaganden som helst.

Men, hur är det då; är inte Martinas analyser präglade av hennes partimedlemskap? Låt oss till att börja med notera att jag faktiskt tror att de flesta kan hålla isär sina privata åsikter och sin yrkesroll; det är därför jag faktiskt inte är särskilt oroad över att journalister i så hög utsträckning är vänster; anledningen till att jag tar upp det är för att punktera myten om att media är höger.

Men, låt oss studera Martinas analys av Björklunds tal. Som Folkpartist borde hon ju hylla hans tal, om det nu vore så att hon inte kan hålla isär sina roller. Men vad skriver hon då?

Ja, det är ju verkligen opartiskt lovordande av Björklund … Men, låt oss fortsätta:

Allvarligt; den som påstår att Martina låter sitt personliga ställningstagande inom partipolitiken påverka sitt arbete har uppenbarligen inte läst hennes analyser. Det är sakliga analyser av den retoriska delen, utan osakliga tyckanden.

Men, är då inte retorik en bedömningssport? Ett område utan några egentliga vetenskapliga kopplingar och där bedömaren mest spelar på volley utan någon egentlig analys?

Nej, verkligen inte. Retorik är en vetenskap, även om den givetvis inte innehåller absoluta sanningar på samma sätt som matematiken. Inom matematiken kan vi säga att 1+1 = 2 (givet vissa axiom) men inom samhällsvetenskapen saknas den typen av absoluta sanningar, vilket givetvis gör dem svårare.

Om vi slår upp retorik hos Wikipedia (som inte heller är källan till all kunskap, man måste vara källkritisk när man läser artiklar hos Wikipedia eftersom de ibland innehåller felaktigheter) så beskrivs retorik som:

Retorik handlar om att övertyga (men inte om att övertala), dvs om att framföra ett budskap på ett sådant sätt att lyssnaren blir övertygad. Budskapet i sig är ointressant, utan retorisk analys handlar om att analysera om hur väl talaren framförde sitt budskap (oavsett vad budskapet är). Därför kan en Folkpartist mycket väl analysera den retoriska delen hos en vänsterpartist och vice versa; så länge som man har integritet i sin yrkesroll.

En retorisk analys görs utifrån partesmodellen (dvs arbetsgång), utifrån disposition (dvs talets delar) och utifrån Elocutio (dvs språklig utformning). Framförallt kan det vara värt att poängtera vad retorisk analys är:

Så, när man påstår att en retorisk analys handlar om tyckande — att det skulle vara en bedömningssport — så visar man inte bara sin okunskap om området utan man uppvisar ett enormt förakt för den vetenskap som retorik faktiskt är. Det är ett kunskapsförakt på rent Gargantuanska nivåer.

Att TV4 vek sig för sossekritik kan man som sagt förstå; de är inte beredda att bita den hand som föder dem. Men, att SvD inte vågar stå upp för att en retorisk analys handlar om yrkeskunskap och inte om vaga tyckanden tycker jag är oerhört svagt. Jag har alltid sett SvD som den fria borgerliga rösten i mediavärlden (DN är alldeles för sossig för att kunna axla den manteln) och att då vika sig för socialdemokratiska krokodiltårar är svagt, så oerhört svagt. Skäms!

Alla goda ting är tre, så jag tänkte avsluta (och knyta ihop) med en tredje observation. Det tredje exemplet på att många sossar ser just socialdemokratin som norm; att alla som inte är sossar är partiska och “särintressen” står denna gång LO för.

De hade bokat in Linda Bengtzing till en familjedag där hon skulle underhålla de besökande. När de upptäckte att hon uppträtt på ett Center-arrangemang valde de dock att avboka.

Råkar man inte hålla med sossarna till 100% så är man tydligen opålitlig, kan inte skilja på personliga värderingar och sin yrkesroll, och är ett farligt särintresse som ska hindras på alla möjliga sätt.

Alla dessa tre exempel tecknar en otäck bild; en bild där socialdemokrater vägrar acceptera att man kan tänkas sympatisera med eller rösta på ett annat parti. De övriga partierna i den rödgröna alliansen verkar de motvilligt acceptera, men de är nog lite suspekta ändå.

Vilket är en oerhört tragisk syn på verkligheten. Jag bedömer inte någon utifrån deras politiska engagemang. Jag är bekant med ett antal personer från de rödgröna som är både trevliga, smarta och intressanta att prata med (ja, även vänsterpartister). Jag tror inte att de delar den världsbild som LO och Alliansfritt Sverige målar upp; där alla borgerliga är onda personer som har en hemlig plan för världsherravälde (vilket ger lite ZOG-vibbar). Men, det är beklagligt när två dominerande aktörer på den politiska scenen agerar på det här sättet.

Man kanske inte ska vänta sig mer från LO; de har trots allt ägnat de senaste 20 åren åt att köra över sina egna medlemmar och att köra Negative campaigning och för varje val så har deras övertramp blivit grövre och grövre.

Inte heller Alliansfritt Sverige har direkt gjort sig kända som några som vill diskutera politik (när skrev de senast om de rödgrönas politik? har det ens hänt?) utan de har ägnat det senaste året åt dyngspridning (gärna utblandat med lögner om Folkpartiets politik; eftersom de tycks hata Folkpartiet och Centerpartiet extra mycket) och de är Bloggosfärens fanbärare för Negative campaigning, smutskastning och osakliga påståenden.

Men, samtidigt tycker jag att det är tråkigt med den här utvecklingen. Framförallt när man ser hur de “progressiva” nätrötterna hakar på. Jag hade hoppats att bloggosfären hade kunnat sätta en högre nivå, och när till och Tokmoderaten tycker att det gått för långt, då har man verkligen sjunkit lågt. Vilket inte är menat som kritik mot Fredrik Antonsson, men hans varudeklaration är faktiskt:

Läs även Per Altenberg om valrörelsen som spårade ur, Andreas Froby om rörelsen som inte kan skilja på politik och personer, Frank Thorén Hall om LO åsiktsdiskriminerar och Helena von Schantz om fackföreningarna och demokratin.

Läs även Per Pettersson som skriver om varudeklaration.