En kort uppdatering

Jag har haft en låg profil på bloggen sedan valet, med väldigt få uppdateringar. Detta beroende på två skäl:

  1. Jag har haft extremt mycket att göra. Jag tog ut tre veckors semester för valrörelsen, men det innebär att jag har massvis att jobba ifatt på jobbet. Som konsult måste jag sätta kundens behöv i första rummet och det har gett ett ganska intensivt schema. Samtidigt har vardagsrutinerna rullat igång igen i politiken, med styrelsemöten, föreningsmöten, nämndsammanträden etc. Även om vi haft val så skiftas inte fullmäktige förrän den 1/11 och det är först då som vi får en ny kommunstyrelse. Den 1/1 2011 skiftas nämnderna och det är först då som de nya nämndledamöterna tillträder. Det innebär att jag fortfarande sitter i kommunstyrelsen, i stadsbyggnadsnämnden och i kultur- och fritidsnämnden, med de ansvar som följer därav. Bara för att nämnderna är i slutet av sin mandatperiod kan man inte slå av på takten utan det är fortfarande handlingar som ska läsas, yrkanden som ska förberedas, etc.
  2. Väldigt lite är fortfarande klart i de förhandlingar som förs. Det innebär att jag dels saknar en hel del information (exempelvis vilka politiska frågor jag kommer få ägna mig åt de närmaste fyra åren) samtidigt som stora delar av den lilla information som jag har är sådan information som jag inte kan gå ut med. Jag kan inte kommentera pågående förhandlingar, eller hur olika poster kommer att fördela sig eftersom jag i vissa fall saknar informationen och i andra fall skulle påverka pågående förhandlingar.

Eftersom mitt fokus är på Sundbyberg i första hand, landstinget i andra hand och övrig politik i tredje hand väljer jag att hålla uppdateringsfrekvensen på bloggen låg till dess att det finns information som jag faktiskt kan gå ut med.

Men, till dess ska jag försöka kommentera lite grann om politiken på riksnivå, men det blir några kortare nedslag.

Regeringen

Jag har inte särskilt många invändningar kring regeringsbildningen, och tycker det verkar vara en ganska vettig regering. Dock är jag besviken över att Beatrice Ask är kvar som justitieminister. Hennes enda fördel som just justitieminister är att hon inte är Thomas Bodström, men i övrigt är det inte mycket som talar för henne. Ur ett liberalt perspektiv har hon varit en katastrof den senaste mandatperioden, och i en regering som består av liberaler och konservativa är det extra viktigt att ha någon med liberala värderingar på just justitieministerposten.

Däremot tycker jag inte att justitieministern behöver vara jurist eller ha en bakgrund inom juridiken. Det är dock en fördel om man då har en minister som lyssnar på sina sakkunniga och som förstår sådana finesser som att man ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas (ja, jag syftar på de gredelina kuverten här)

I viss mÃ¥n är det dock en lite färglös regering; det var väldigt fÃ¥ ”skelett” som ministrarna hade i garderoben, och det hade varit trevligt med lite fler ministrar som haft ett liv utanför politiken.

Desto trevligare var det att Ullenhag blev minister, liksom att Moderaterna inte förvandlades till ”jätten Glufs-Glufs” som Ã¥t upp sina samarbetspartners. Likaledes är jag glad att Folkpartiet fick behÃ¥lla ansvaret för skolan eftersom vi har den bästa skolpolitiken.

Religionen i skolan

Det har framförts kritik mot att Björklund vill poängtera kristendomen i religionsundervisningen, men i sak anser jag att han har rätt. I grunden borde inte religion finnas med i grundskolan alls (eller möjligen som en kort introduktionskurs på 40 timmar i nian) men om ämnet ska finnas med i läroplanen bör fokus också ligga på kristendomen.

Inte dÃ¥ för att vi är ett särskilt kristet land, eller för att kristendomen skulle vara finare, utan för att kristendomen är den största religionen i Sverige — har varit sÃ¥ i 1000 Ã¥r — och för att den därmed pÃ¥verkat vÃ¥rt samhälle mer.

VÃ¥ra helgdagar — med undantagen första maj och sjätte juni — är alla kristna högtider och vÃ¥rt samhälle är uppbyggt kring just kristendomen. Som ett ämne som ligger i skärningspunkten mellan historia och samhällskunskap är det därför rimligt att kristendomen ges en större plats i religionsundervisning; om man nu överhuvudtaget ska ha med ämnet i läroplanen.