En lite ovanligare jul

Den här julen var det planerat att jag skulle fira i Arles, tillsammans med min far och min ena bror. Normalt sett föredrar jag att ha ordentliga marginaler när jag reser, men eftersom julafton var en fredag sÃ¥ fick torsdagen (dvs den 23/12) bli resdag. Hade jag tagit ledigt även pÃ¥ onsdagen — som jag först funderade pÃ¥ — hade arbetsveckan bara blivit en dag, eftersom mÃ¥ndagen gick Ã¥t till budgetfullmäktige.

Jag valde att resa med Brussels airlines eftersom priset var bra och då det kändes tryggt att resa över Bryssel. Dessutom flyger Brussels airlines från Bromma vilket är smidigt för mig som bor i Sundbyberg. Flyget från Stockholm till Bryssel var visserligen något försenat, men eftersom jag i alla fall hade fem timmar mellan planen i Bryssel så fanns det ingen anledning till oro.

Fem timmar är ganska lång tid, men jag tog saker och ting i godan ro. Jag hade både tid att äta, att leta upp vilken butik som hade bäst sortiment på både alkohol och cigarrer, och att njuta en halvliter Hoegaarden i lugn och ro. Jag hann till och med konstatera att ingen av butikerna på flygplatsen hade Bulgari Aqua deostick, vilket var lite av en missräkning.

Visserligen snöade det lite grann i Bryssel, men flygplatsen flaggade inte upp några större förseningar och när det väl var dags att borda mitt plan mot Marseille så angavs att vi skulle bli 10 minuter sena. Gott så, och jag räknade med att vara i Marseille runt angiven tid, dvs strax efter 11 på kvällen. Då skulle jag kunna fira jul i Arles i lugnt tempo.

Men, vi blev sittande i planet, med information om försening efter försening. Tydligen har man pÃ¥ Bryssels flygplats ingen som helst förberedelse för lite snö — och lÃ¥t oss vara ärliga här; det var ett ganska milt snöfall, nÃ¥got snökaos var det aldrig frÃ¥ga om — sÃ¥ de blev tydligen helt handlingsförlamade.

Strax efter midnatt, dvs lagom till dÃ¥ julafton hade startat kalendermässigt, kom sÃ¥ den information som jag inte ville ha; Belgarna klarade inte av ett lätt snöfall utan de stängde flygplatsen och ställde in alla flyg som väntade pÃ¥ att fÃ¥ lyfta — däribland mitt. Visserligen kan jag se ironin i det hela; EU har framfört kritik mot att ett antal flygplatser i Europa inte klarat av snöfallen, men sÃ¥ fort det kommer en snöflinga i EU:s huvudstad Bryssel sÃ¥ fÃ¥r man panik och stänger flygplatsen. Jag skulle dock ha föredragit att inte utsättas för denna ironi.

Så, vi skyfflas av planet, utan någon egentlig information om vart vi ska, mer än att vi ska ta oss till Brussels airlines biljettdisk. Efter att ha irrat runt ett tag, frågat mig fram och konstaterat att mitt bagage lär jag inte få tag i den närmaste timmen i vilket fall så kommer jag till slut fram till biljettdisken, eller snarare kön till densamma.

På bilden ovan (klicka för en större version) så är klockan strax före ett på natten (julaftons morgon) och jag står inte ens i kön, utan i sidokön för att få komma in i kön. Vid det här laget insåg jag inte riktigt hur lång tid jag skulle behöva stå i kö; i sådana fall hade jag nog lagt mig i ett hörn och sovit några timmar istället.

Så jag väntar, och köar, och väntar, och köar.

Efter en timmes köande så är klockan två på natten, och ni ser kön i bilden ovan. Vid det här laget har vi fortfarande inte fått någon som helst information, utan alla står i kö eftersom det är det alternativ som finns. Senare fick jag veta att vid det här laget är det 4 kassor öppna, och varje kassa behöver några minuter per person som de ska hjälpa. Det finns inga transporter från flygplatsen; tågen har slutat gå och det finns inga taxibilar. Alla affärer är stängda, så det går inte att handla mat, eller vatten, eller kaffe. Eftersom jag reser ensam kan jag inte heller lämna kön för att vila benen, utan jag får fortsätta stå, och stå, och stå.

Andra hade fördelen att de kunde turas om, eller så hade de bara gett upp och lagt sig att sova. När jag senare lärde känna folk i kön och kunde få dem att hålla min plats så att jag kunde leta upp mitt bagage (och göra ett välbehövligt toalettbesök) såg jag folk som sov i stolar, i soffor, på golvet, på garagebanden, på sitt bagage, etc.

Så jag väntar, och köar, och står, och väntar, och köar, och står. Klockan hinner bli både tre på morgonen (bilden ovan), liksom fyra på morgonen (bilden nedan). Det är fortfarande långt kvar till biljettdisken, och jag är både trött, hungrig, törstig och ganska irriterad.

Någonstans före fyra börjar det komma lite information i vilket fall. Bland annat får vi veta att det är bättre att vi åker hem (tack för det, det skulle jag gärna ha gjort om jag kunnat) och återkommer senare, men framförallt så delar de ut lite vatten. Visst, vattnet räcker inte så långt, och jag skulle gärna ha tagit en macka och en kaffe, men det är en liten tröst i alla fall. Så jag fortsätter stå i kö.

Klockan blir fem pÃ¥ morgonen, och som man kan se pÃ¥ bilden ovan är det fortfarande lÃ¥ngt kvar i kön. Vid det det här laget har det dykt upp lite mer personal, sÃ¥ de har öppnat nÃ¥gra fler luckor och det flyter pÃ¥ lite bättre. Det är dock inget bra tempo i kön direkt. SÃ¥ jag väntar … och väntar … och väntar …

På bilden ovan är klockan nu sex på morgonen. Jag har stått i kö i fem timmar, men det börjar åtminstone närma sig slutet. För första gången på flera timmar känns det som om den här jävla kön äntligen ska ta slut.

Slutligen, strax före sju (därav finns det ingen bild från klockan sju, jag tog en bild i timmen så länge som jag stod i kö) kom jag fram till en biljettlucka för att försöka boka om mina biljetter. Det bästa de kunde erbjuda var en ny biljett 21.10 på kvällen; alla tidigare flighter var fullbokade, liksom flyg till andra städer (exempelvis Nice, som hade varit ett alternativ för mig). Dessutom erbjöd de en matkupong medan jag väntade på flyget.

DÃ¥ brast det nästan för mig, men jag lyckades hÃ¥lla mig relativt lugn när jag förklarade att jag hade stÃ¥tt i kö i över sex timmar och att jag mÃ¥ste fÃ¥ sova nÃ¥gra timmar och jag förväntade mig att de skulle ordna nÃ¥gonstans att sova. DÃ¥ — men först dÃ¥, dvs efter att jag krävt det — fick jag en voucher pÃ¥ ett dagrum pÃ¥ ett hotell i närheten, sÃ¥ jag Ã¥kte dit och sov nÃ¥gra timmar.

Julafton — del tvÃ¥

Så, efter att ha sovit i några timmar (typ 6 timmar) så vaknade jag på mitt hotellrum, se bild nedan, av ett SMS från Brussels airlines som förklarade att de klena Belgarna hade gett upp pga vädret och ställt in resterande flyg den dagen (inklusive mitt). Bara för formens skull tittade jag ut genom fönstret och konstaterade vad jag redan trodde; det låg lite (med betoning på lite) snö på marken och det var uppehåll i snöandet. Det som kallas för helt vanligt vinterväder, men större delen av Europa tycks vara av oerhört klent virke när det kommer till snö och kyla.

Efter en dusch och en jullunch (en hamburgare med pommes) sÃ¥ hade jag egentligen tänkt Ã¥ka ut till flygplatsen för att försöka boka en ny biljett, men det gick inte att fÃ¥ tag i en taxi (pÃ¥ grund av vädret … veklingar) sÃ¥ jag satt i telefonkö i en timma istället. Som tur var kollade jag med hotellet vad det skulle kosta att ringa genom dem, och valde det ”billiga” alternativet att ringa med mobilen istället.

Till slut fick jag tag i någon, och kunde boka om min biljett (igen) till den 26/12, kl 21.10. Då var jag ganska lack, eftersom jag inte alls var sugen på att spendera hela julhelgen i Bryssel. Istället bestämde jag mig för att försöka ta mig ner med tåg. Dock kändes det som för sent att resa redan på julafton (klockan började närma sig fem på kvällen, och även om jag gillar Paris så kände jag inte för att spendera natten där) så jag bestämde mig för att stanna över natten i Bryssel och sedan åka vidare på juldagens morgon.

Juldagen

Jag var igång tidigt, och lyckades till och med få en taxi till Bruxelles Midi Brussel Zuid, som är den tågstation som snabbtågen går från. Jag bokade en biljett med Thalys från Bryssel till Paris (till det facila priset 90 euro) och skulle åkt från Bryssel vid 08.37. På bilden nedan äter jag frukost på stationen.

Inte mycket till frukost kanske, och jag hade säkert kunna få bättre frukost på hotellet, men jag föredrog att vänta på stationsområdet. Nedanstående bild visar det café som jag åt på, och det ligger då i vänthallsområdet (som var i tunnlar, utan uppvärmning, så det var nästan som att sitta utomhus).

Inledningsvis hade jag tänkt åka med det första tåget, dvs 07.37, men efter att hotellpersonalen hävdat att taxin skulle ta en timma (pga vädret, suck) så köpte jag biljett till 08.37 istället. Helt i onödan visade det sig, eftersom jag var på stationen 07.20, men då gick det inte att boka om. Ytterligare väntan alltså, men jag började bli ganska van.

Jag noterade dock att det var en del förseningar, dock inte så farligt långa på snabbtåget till Paris. På bilden nedan står jag på perrongen och väntar på 08.37-tåget. Det som inte syns är att det är försenat, dock bara 15 minuter vilket inte kändes så farligt.

Till slut kom jag på tåget, och något försenade kom vi iväg. Äntligen var jag på väg bort från Bryssel, och med lite tur borde jag kunna vara i Arles tidig eftermiddag. Skulle det bli krångel i Paris skulle jag ha tid att leta efter alternativa tåg, eller i värsta fall skulle jag kunna åka tillbaks till Bryssel på annandagen och hoppas att flyget skulle gå som planerat. Bilden nedan är inifrån snabbtåget. Andra klass, men komfortmässigt mellan första och andra klass på X2000.

Längs med vägen drog vi på oss några nya förseningar, så istället för att komma fram 09.59 som planerat så kom vi till Paris Nord (som är en av flera tågstationer i Paris) ca 10.40. Ingen katastrofal försening dock, och på bilden nedan har jag precis klivit av tåget.

Eftersom Paris har flera tågstationer var jag nu tvungen att ta mig från Paris Gare Nord till Paris gare de Lyon. Det var dock den del av resan som var smidigast. Det var bara att gå ut från stationen, greppa en taxi och 15 minuter (och 12 euro) senare var jag framme vid nästa stationen. Taxichaffisen talade för lite engelska för att jag skulle kunna fråga om vädret, men trafiken i Paris verkade flyta på bra (även om jag hört att det varit problem på CDG-flygplatsen).

Mot Avignon

Nästa steg i resan var nu att ta mig från Paris till Avignon. Eftersom tågen till Marseille i vilket fall går igenom Avignon, och då Avignon är något närmare Arles än Marseille så blev nästa hållpunkt just Avignon. Att köpa biljet på tågstationen var inga större problem. Det fanns ett antal biljettautomater av samma stuk som de SJ använder, så jag bokade en biljett med TGV (som ska vara snabb-tåg) från Paris 11.16 som skulle anlända i Avignon 13.56. Inte heller denna biljett var helt billig, utan kostade 101 euro.

Tyvärr är skyltningen pÃ¥ Gare de Lyon bedrövlig. Mitt tÃ¥g skulle gÃ¥ frÃ¥n spÃ¥r 17, och de enda spÃ¥r jag sÃ¥g var skyltade A-M. Inte heller sÃ¥g jag nÃ¥gon att frÃ¥ga, och samtidigt sÃ¥ gick tiden. Jag köpte min biljett 11.01, och tÃ¥get skulle gÃ¥ 11.16, där jag inte kunde hitta perrongen och informationsskylten sa pÃ¥ förseningsraden ”a tot a l’heure” (med reservation för stavningen) vilket mina begränsade franska-kunskaper (i Frankrike informerar man pÃ¥ franska och enbart pÃ¥ franska) tolkade som att tÃ¥get var i tid. SÃ¥, när jag till slut lyckades lokalisera perrongen sÃ¥ fick jag springa som en tok.

Nu är min kondis redan frÃ¥n början ganska kass, men tvÃ¥ dagar med lite sömn och mycket köande gjorde inte förutsättningarna bättre. I vilket fall lyckades jag till slut — med andan i halsen — slänga mig pÃ¥ rätt tÃ¥g 11.15.55 och jag drog en lättnadens suck.

Medan jag satt där och hämtade andan så började jag undra varför tåget aldrig åkte. Efter att ha plockat några ord i utropen (som sagt, i Frankrike informerar man på franska och enbart franska; kan man inte franska får man skylla sig själv) och frågat runt lite grann så kom jag fram till att tåget var försenat, och rejält försenat. Först skulle det bli en timme sen, sedan två timmar, sedan en okänd försening. Då suckade jag djupt, och började betvivla att jag någonsin skulle komma fram.

Men, sedan satte tåget igång i vilket fall, och vi lämnade Paris ungefär en halv timma försenat. Utanför låg visserligen lite snö, men med svenska mått mätt var det väldigt lite snö. Fotot nedan är taget när vi åkt ungefär i 30 minuter.

Vi åker vidare, och efter ett tag kommer ett meddelande som jag så här i efterhand lyckats dekryptera till att vi måste lämna snabbspårvägen och istället åka de vanliga spåren, med den lägre hastighet och de försningar som de skulle innebära. Antagligen skulle vi bli 2,5 timmar försenade till Avignon, dvs anlända 16.30 istället för 14.00. Vid det laget har jag slutat bry mig; så länge jag kommer fram så är jag nöjd.

Vi passerar Lyon, som ni kan se på bilden nedan (ok, lite svårt att se att vi är i närheten av Lyon) och vid det laget börjar jag känna ett visst lugn. Jag inser nämligen att jag faktiskt kan få chansen att spendera en del av julhelgen på den plats där jag skulle ha varit redan på kvällen den 23/12.

Slutligen börjar jag närma mig Avignon, och trots att resan från Paris tog fyra timmar istället för två, och trots att jag satt granne med en Farbror som tvättade sig någon gång förra året, och trots att han hade med sig en matsäck som stank något otroligt, så känner jag mig ganska nöjd. Jag kommer att komma fram; trots att de klena sydeuropéerna inte tycks ha sett snö sedan andra världskriget och får fullständig panik av ett lätt snöfall.

Och till slut är jag faktiskt framme i Avignon, se bilden ovan, där min far hämtar upp mig. Runt 17.00 är jag till slut i Arles, vilket är 1,5 dygn senare än jag borde ha varit framme. Jag har fått lägga ut nästan 3000 kronor extra på att ta mig fram, och jag har färdats med både flyg, buss, taxi och tåg, men jag är framme och jag kan fira jul.

Äntligen! För att citera en känd radiopersonlighet.

3 thoughts on “En lite ovanligare jul

Comments are closed.