Kryssa Mattias

Liberal fritidspolitiker i Sundbyberg

De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få
lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet.
(Benjamin Franklin)

  • Nya inlägg

  • Senaste kommentarer

  • Senaste Trackbacks:

  • Allmänt

  • Andra bloggar

  • Liberaler

  • Mer från/om mig

  • Politik

  • Politiska bloggar i Sundbyberg

  • Kampanjer

    • Stöd Israel
  • Ekonomiskt stöd

  • Länkregistrering

  • Technorati

  • Networked blogs

  • Licensvillkor

  • Creative Commons License
    Alla texter och alla bilder är licensierade under en Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell- Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
  • Kommunal propaganda, tröskeleffekter och fair trade

    Skrivet av Mattias den 11 maj 2011

    Det blir lite blandat i det här inlägget, men på något sätt kändes det fel med rubriken “gott och blandat”. Därav den något otympliga rubriken.

    Kommunal propaganda

    Nyligen kom Svenskt näringslivs årliga undersökning om företagsklimatet i landets kommuner. Man kan givetvis ha olika åsikter om hur viktig och relevant denna undersökning är. Jag tycker själv att det är en viktig indikator, men jag är samtidigt medveten om att inte alla delar den bilden.

    Samtidigt har näringslivsrankingen varit ett viktigt argument från de styrande i kommunen, en signal om hur duktiga man är. Att vi backade 2008 (som rörde 2007) var man snabba att skylla på det borgerliga styret 2007, och kommunens hemsida brukar gärna lyfta fram hur duktiga vi är.

    Men, i den senaste undersökningen — den som kom 2011 men rör året 2010 — så rasade Sundbyberg i rankingen. Från plats 10 till plats 26, som dessutom är en plats sämre än den ranking som vi hade 2008 (för året 2007). Om nu det borgerliga styret misslyckades under 2007 så måste det rödgröna styret ha misslyckats ännu mer 2010.

    Låt mig dock återgå till rubriken här; om propaganda. När Sundbyberg nu misslyckas kapitalt i årets ranking så borde det väl vara räfts- och rättarting på kommunens hemsida? Inte direkt. På kommunens hemsida lyckas man framställa det som en framgång att vi nått plats 26. Bland annat skriver man:

    – Det är viktigt att vi fortsätter vårt arbete för bättre näringslivsklimat i Sundbyberg. Staden har en stor potential för att kunna locka till sig nya etableringar och jag är övertygad om att det arbete som vi har lagt som grund för att göra Sundbyberg mer företagsvänlig kommer att resultera i bättre resultat i framtiden, säger Siyamak Sajadian (MP), näringslivsrådets ordförande.

    Men hallå? Hur kan man framställa det som att kommunen lyckats bra när vi backat 16 placeringar på listan? Läser man enbart på kommunens hemsida skulle man nästan kunna tro att vår ranking förbättrats när sanningen är att vi rasat på listan.

    Det enda positiva i sammanhanget är att Miljöpartiet erkänner att det är deras fel.

    Fair trade

    För några veckor sedan skrev jag en artikel om fair trade och fair trade city; en artikel som jag fick en del positiv respons på.

    Jag tänker inte återupprepa mig, eftersom artikeln är ganska färsk, men jag noterar inlägget på SvD brännpunkt om just Fair trade city. I sammanhanget tycker jag att det är värt att uppmärksamma att det inte enbart är Timbro som har kritik mot rättvisemärkt.

    Tröskeleffekter

    En lite luddig rubrik kanske. Det jag är ute efter är att föra ett resonemang kring när vi gör justeringar för vissa grupper, men därigenom skapar tröskeleffekter som gör att vi permanentar en struktur som vi egentligen var ute efter att åtgärda.

    Ursprunget till den här texten var länsförbundets senaste ordförandeträff där ordförande för de olika kommunföreningarna i länet samlades för informationsutbyte och diskussioner. Inbjuden var även Erik Ullenhag i egenskap av ny ordförande för länsförbundet. Erik höll ett intressant anförande, och det är alltid en fröjd att lyssna på Ullenhag; faktum är att jag är övertygad om att vi skulle dubbla våra siffror i nästa val om vi körde enbart reklamfilmer med Erik.

    Men, ett av de ämnen som Erik kom in på var den timglas-struktur som finns i svenskt näringsliv där vi har många småföretag och gott om riktigt stora företag. Det som saknas är medelstora företag; de där företagen som kommit förbi småbolagsstorleken men som inte ännu är nästa Ericsson eller nästa Ikea eller nästa H&M.

    Nu är detta givetvis en komplex fråga, och det går inte att peka ut en åtgärd, men ett problem som finns är de tröskeleffekter som vi politiker skapat. Ett exempel är det undantag från LAS som finns för små bolag, där man får undanta två personer från turordningsreglerna vid nedskärningar. Det är ett alldeles utmärkt undantag som varit viktiga för småbolag. Men, så fort bolagen passerar den magiska gränsen i antalet anställda så har de inte längre det undantaget. Finns det någon som tror att detta motiverar de bolag som är precis på gränsen till att växa mer?

    Det finns andra exempel. I dagsläget måste du upprätta en jämställdhetsplan om du har 25 anställda eller fler (innan den 1/1 2009 var gränsen 10 anställda). En arbetsgivare som har 24 anställda får då en tröskeleffekt om man anställer en person till eftersom man då ska lägga tid och kraft (och pengar) på att upprätta en jämställdhetsplan.

    Min åsikt, generellt, är att vi har för många regler, lagar och förordningar för företag och att vi borde skära ner i denna flora. Men, minst lika viktigt är att titta över dessa tröskeleffekter. Om någon lyckas starta ett företag och komma upp i 24 anställda så vill vi givetvis att den företagaren ska bli motiverad att anställa ännu fler; 25 eller 50 eller 100 eller ännu fler. Då behöver vi gå igenom vilka regler som skapar tröskeleffekter.

    Detta bör vi dessutom ha i åtanke när vi skapar nya lagar eller ändrar befintliga. Nu senast var det Miljöpartiet som ville avskaffa sjuköneansvaret för företag med färre än 10 anställda. Detta är i sig ett jättebra förslag, och det glädjer mig att MP vill förbättra för småföretagare. Men, vi får en ny tröskeleffekt. Med 10 anställda ska man inte bara betala sjuklönen för denna nya anställda, utan även för de 9 anställda som man tidigare sluppit kostnaden för. Om anställningen i sin tur beror på sjukdomar så blir kostnaden dubbel.

    Där Miljöpartiet hade ett bra förslag i sin budget (trots tröskeleffekter) så hade Vänsterpartiet istället ett dåligt förslag med tröskeleffekter. Vänsterpartiet vill avskaffa jobbskatteavdragen (ja, alla fyra) med gigantiska skattehöjningar för de flesta som arbetar. Dock skulle man inte ha skattehöjningar för inkomster på 25.000 eller mindre (med reservation för att jag kan minnas siffran fel).

    Givetvis går ett sådant system att skapa rent praktiskt, men det blir gigantiska tröskeleffekter. Den som tjänar precis under gränsen har ingen som helst motivation att jobba mer eller förhandla fram en högre lön, och den som ligger över gränsen är snarast motiverad att sänka lönen.

    Det innebär både tröskeleffekter, ökat svartjobbande och ett evinnerligt rundande av skattesystemet genom fringisar och andra löneförmåner. I slutändan kommer det att leda till att staten får in mindre i skatt, så allting som Vänsterpartiet hade tänkt finansiera genom sin ändring av skatterna fryser inne eftersom det inte finns några pengar till det.

    Vilket också är någonting som man bör ha i åtanke varje gång som man diskuterar ändringar i skattesystemet; vilka sidoeffekter får det? Ibland ser man — exempelvis — beräkningar på att vi skulle kunna ha “gratis” kollektivtrafik genom att höja landstingsskatten. Vad dessa beräkningar alltid saknar (förutom att de baseras på inkorrekta siffror) är hur det påverkar skatteutjämningssystemet. Om Stockholms läns landsting höjer landstingsskatten med 1 krona så går inte hela höjningen in i landstingets budget utan en del försvinner ut i andra delar av landet.

    • Anonym

       “Givetvis går ett sådant system att skapa rent praktiskt, men det blir gigantiska tröskeleffekter. Den som tjänar precis under gränsen har ingen som helst motivation att jobba mer eller förhandla fram en högre lön, och den som ligger över gränsen är snarast motiverad att sänka lönen.Det innebär både tröskeleffekter, ökat svartjobbande och ett evinnerligt rundande av skattesystemet genom fringisar och andra löneförmåner. I slutändan kommer det att leda till att staten får in mindre i skatt, så allting som Vänsterpartiet hade tänkt finansiera genom sin ändring av skatterna fryser inne eftersom det inte finns några pengar till det.” Detta borde vara lätt att lösa genom ha en lägre skattenivå för de första tusen som ökar progressivt, men ganska typiskt v att inte ha tänkt igenom förslaget utan snarare ha det som princip. För andra än egna företagare och de som utför någon form av tjänst privat på sidan av har jag svårt att se det som ett problem.  .. eller, trösklar är givetvis alltid ett problem men de som skulle se till att hålla sig under gränsen är förhoppningsvis bara unga och de som idag har båda fötterna utanför arbetsmarknaden (eller som i mitt fall ena foten). När man har en fast anställning tänker man väl inte längre så kortsiktigt?Givetvis går ett sådant system att skapa rent praktiskt, men det blir gigantiska tröskeleffekter. Den som tjänar precis under gränsen har ingen som helst motivation att jobba mer eller förhandla fram en högre lön, och den som ligger över gränsen är snarast motiverad att sänka lönen.Det innebär både tröskeleffekter, ökat svartjobbande och ett evinnerligt rundande av skattesystemet genom fringisar och andra löneförmåner. I slutändan kommer det att leda till att staten får in mindre i skatt, så allting som Vänsterpartiet hade tänkt finansiera genom sin ändring av skatterna fryser inne eftersom det inte finns några pengar till det.” Detta borde vara lätt att lösa genom ha en lägre skattenivå för de första tusen som ökar progressivt, men ganska typiskt v att inte ha tänkt igenom förslaget utan snarare ha det som princip. För andra än egna företagare och de som utför någon form av tjänst privat på sidan av har jag svårt att se det som ett problem.  .. eller, trösklar är givetvis alltid ett problem men de som skulle se till att hålla sig under gränsen är förhoppningsvis bara unga och de som idag har båda fötterna utanför arbetsmarknaden (eller som i mitt fall ena foten). När man har en fast anställning tänker man väl inte längre så kortsiktigt?

    • Om man jobbar deltid (vilket är vanligt i offentlig sektor) och får ett erbjudande om att gå upp i heltid så tar man givetvis med även den ekonomiska aspekten.

      Man ska verkligen älska sitt jobb för att vilja jobba fler timmar utan att få någon egentlig effekt i lönekuvertet.

      Sedan är det givetvis så att vi som människor inte alltid tar 100% rationella val och räknar igenom varenda beslut. När jag bytte jobb hade det ekonomiskt varit bättre att vara anställd på båda ställena i två veckor, men ta semester från det jobb jag slutade. Det kändes dock som en allt för krånglig lösning (plus att man då måste planera in semestern innan man säger upp sig)

    • Pingback: Politisk blogg för Mattias Lönnqvist i Sundbyberg()