Vad blir konsekvensen?

Jag läser i SvD att Kristdemokraternas Skånedistrikt vill tillåta adoption även för homosexuella. Det ser jag som positivt eftersom det innebär att KD:s familjepolitik skulle bli lite modernare och lite rimligare.

Men, inte helt oväntat så stöter förslaget på patrull hos andra Kristdemokrater. Yvonne Andersson, som sitter i riksdagen för KD, säger så här:

– Ett barn behöver en mamma och en pappa, så tycker jag.

Argument, eller någon form av evidens för sitt ställningstagande tycks hon inte anse sig behöva. Men, hur konsekvent är hon då i sin linje? Är hon motståndare även till adoption för ensamstående?

Hon anser därför att det är ett bekymmer att partiet godtar adoptioner för ensamstående.

– Det är en inkonsekvens som jag inte kan tolerera på sikt.

Tydligen, och det är positivt att hon åtminstone är konsekvent i sitt ställningstagande, även om jag inte delar hennes åsikt. Men, det hade varit intressant om SvD dragit konsekvensfrågan lite längre. Rimligtvis bör då Yvonne även tycka:

  • Att gifta par inte ska fÃ¥ skilja sig innan alla barn fyllt 18 Ã¥r.
  • Att ensamstÃ¥ende föräldrar ska tvingas gifta sig; annars tas barnet frÃ¥n dem.
  • Att ogifta mödrar ska frÃ¥ntas barnet vid födseln.
  • Att ensamstÃ¥ende som skaffar barn genom insemination ska frÃ¥ntas barnet.

Det blir väldigt mÃ¥nga barn som ska tvÃ¥ngsomhändertas och sedan adopteras ut i ”riktiga” familjer, dvs familjer med en man och en kvinna som är gifta med varandra (eller möjligen lever under sambo-förhÃ¥llande)

Och det känns ju som en fräsch och modern familjepolitik — om vi hade levt pÃ¥ 1800-talet, dvs.