Mer om rättvisemärkt

Jag skriv tidigare om rättvisemärkt och då framförallt med fokus på varför Sundbyberg inte borde bli en s.k. fairtrade city. Men, jag tog även upp viss kritik mot rättvisemärkt i sig.

Några dagar senare nämnde jag fair trade igen, dock mer som en passus i ett inlägg som mest hade fokus på annat.

Nu blev jag dock tipsad om rapporten “Profits and poverty: Certification’s troubled link for Nicaragua’s organic and fairtrade coffee producers”. Normalt sett brukar jag läsa rapporter som jag länkar till, men eftersom rapporten kostar $40 så går jag direkt på sammanfattningen:

The results show that although farm-gate prices of certified coffees are higher than of conventional coffees, the profitability of certified coffee production and its subsequent effect on poverty levels is not clear-cut. Per capita net coffee incomes are insufficient to cover basic needs of all coffee producing households. Certified producers are more often found below the absolute poverty line than conventional producers. Over a period of ten years, our analysis shows that organic and organic-fairtrade farmers have become poorer relative to conventional producers.

Det är intressant, eftersom det visar att de kaffebönder som valt att delta i fair trade inte vunnit på det, utan det har istället varit en förlustaffär. Alla de svenskar som köpt rättvisemärkt kaffe med tanken att man ska hjälpa fattiga bönder har istället bidragit till att dessa bönder fått en ännu sämre ekonomi.

Tipset om rapporten fick jag hos Nonicoclolasos och jag kom till den artikeln genom att följa en länk hos Peace, love and capitalism.