Besök i Södertäljedepån

Det senaste halvåret har jag gått en utbildning i landstingsgruppens regi för att lära mig mer om landstingets olika verksamheter. Det har varit föredrag varvade med olika studiebesök, och igår fick vi chansen att besöka Södertäljedepån. Då tidigare studiebesök varit inom vården har det inte lämpat sig att fotografera dock, så detta är första gången som jag skriver om ett studiebesök.

Här servas en stor del av pendeltågen och man har även nattlig förvaring av tågen här under de få timmar som pendeltågen inte är i trafik. Studiebesöket inleddes med kort föredragning innan vi fick gå ut och se verksamheten.

På bilden ovan (klicka för en större version) beskådar vi ett parkerat pendeltåg. De två bollarna är ett enkelt verktyg för att föraren ska kunna avgöra om tåget är parkerat på rätt position. När rutan nuddar den gula bollen står tåget rätt och om den nuddar den röda bollen har man kört för långt. Ursprungligen var tanken att man skulle ta fram ett komplicerat system med laser för att mäta när tåget står i rätt position, men man insåg snabbt att detta var helt onödigt när det fanns en enkel (och billig) lösning på problemet.

Värt att notera är att tåget inte tar skada om man kör emot den röda bollen, men då matchar inte dörren i förarkupén den perrong som man ska kliva av på. Annars finns framför tågen en deformationszon, dvs om det skulle uppstå ett fel så att tåget inte stannar så bromsas det upp i denna deformationszon med minimala skador på tåget (och större skador på byggnaden). Detta eftersom ett pendeltåg kostar ca 200 miljoner och har en leveranstid på ett år; det skulle helt enkelt vara mycket värre om tåget tog skada än om byggnaden tar skada.

Vi fick även möjligheten att Ã¥ka med ett tÃ¥g. Att Ã¥ka pendeltÃ¥g känns kanske inte sÃ¥ spännande — det gör man ju ganska ofta om man bor i Stockholm och jag tog faktiskt pendeln till Södertälje — men det var första gÃ¥ngen som jag Ã¥kte i förarhytten. Det var faktiskt riktigt häftigt, även om vi inte fick köra själva utan ”bara” titta pÃ¥.

Färden gick inte så långt, utan enbart bort till en tvätthall. Eftersom tvätten tar en kvart, och vi hade lite dåligt med tid, så körde de ingen tvättning av tåget då. Men, eftersom tvätthallen ser ut som en gigantisk biltvätt så misstänker jag upplevelsen är ganska likartad den när man sitter i bilen i en biltvätt.

Väl tillbaka besökte vi även servicehallen och här ser man ett pendeltåg ovanifrån. Det kan vara värt att notera att det inte finns något skyddande tak. Detta eftersom tågen står inomhus när de inte används och när de körs utvecklas sådan värme att tågen inte tar skada vare sig regn eller snö.

I servicehallen kan man även komma under tågen och på bilden står vi under en Bogie, dvs en hjulupphängning med dämpning och motorer. Det var förvånande små elmotorer som driver pendeltågen.

Förutom ovanstående fick vi även se klottersaneringshallen och tvätthallarna. Från dessa saknar jag dock bra foton. Det kan vara värt att notera att Södertäljedepån hanterar alla skadliga ämnen som uppstår vid tvätt, klottersanering, reparation, etc, och man varken belastar marken eller Södertälje kommuns reningsverk med sin verksamhet.

På grund av förseningarna från banverket (som ansvarar för de nya spåren som numera ska vara klara i december) kan Södertäljedepån fortfarande inte operera på full kapacitet utan man går för tillfället på ungefär 50% kapacitet. Skulle man ta in fler tåg under natten skulle man inte kunna få ut dessa under morgonen, men med de nya spåren kommer man att kunna ta in fler tåg för tvätt, sanering, service och reparation under natten.

Allt som allt ett oerhört intressant besök och jag lärde mig mer om pendeltågstrafiken och vad detta innebär. Visserligen var det lite synd att vi inte fick prova att köra tågen, men det har med säkerhetsbestämmelser att göra och tydligen fick inte ens SL:s VD prova att köra när han var på besök.