Tio år av saknad

Jag försöker hÃ¥lla mitt privata liv — dvs livet utanför politiken — borta frÃ¥n bloggen sÃ¥ mycket som möjligt, och det är inte min ambition att dränka er i inlägg av privat karaktär (eller, med tanke pÃ¥ min uppdateringsfrekvens sÃ¥ försöker jag inte dränka er med inlägg öht) men ibland dyker händelser upp som gÃ¥r utanpÃ¥ allting annat.

En sådan händelse, som under en period faktiskt fick mig att fundera på att ge upp politiken eftersom det inte kändes roligt längre, skedde för exakt tio år sedan.

Som en bakgrund; jag flyttade till Stockholm i november 2000 men varje jul återvände jag till Linköping för att fira jul med mina föräldrar och mina bröder. Julen 2001 kändes extra positiv eftersom den kom som ett positivt avbräck till att jag några dagar innan fått beskedet att jag blivit uppsagd pga arbetskraftsbrist. Hela 2002 präglades av detta eftersom jag då gick arbetslös, och som akademiker i IT-branschen kändes det väldigt ovanligt, med tanke på att branschen tidigare skrikit om arbetskraft.

En tråkig höst 2002 blev då ännu tråkigare på vintern när min mor diagnosticerades med leukemi, men både hon och jag var övertygade om att hon skulle besegra denna, så när jag åkte ned till Linköping för julfirande så var det övertygelsen om att mamma skulle få komma hem under julen och att vi skulle kunna fira jul tillsammans. När jag besökte henne på sjukhuset den 22:a så var hon pigg och glad och vi såg alla fram mot att hon skulle få komma hem den 23:e, och vi diskuterade även hur hon skulle kunna sitta i köket med ett glas vin och titta på när resten av oss fixade julmaten.

Den 23:e drabbades hon dock av en infektion. Eftersom hon gått på cellgifter i några veckor hade hon ingen motståndskraft och hon blev riktigt dålig. Det var givetvis en besvikelse, men vi besökte henne en kort stund den 23:e och vi bestämde oss för att vi på julafton skulle packa ihop lite julmat och ta med det till sjukhuset för att försöka göra det bästa av situationen.

Tyvärr blev det inte så. Tidigt på julaftons morgon (runt 4 på morgonen om jag minns rätt) ringde de från sjukhuset eftersom mamma akut blivit mycket sämre; hon var inte längre kontaktbar. Min far åkte dit direkt och själv satt jag hemma och väntade vid telefonen för att få besked; jag både trodde och hoppades då på positiva besked.

Beskeden var dock inte positiva. Senare på morgonen (runt halv sex om jag minns rätt) ringde pappa och berättade att mamma inte klarat sig och att hon avlidit. Det enda som fanns att göra var att sätta sig i en taxi till akuten för att ta ett sista adjö av mamma.

Resten av julafton försökte vi upprätthålla ritualerna, med julmat och julklappar, men det blev mest ett mekaniskt repeterande av gamla rutiner. Varje gång som det var en present till mamma eller från henne så påmindes vi om det som hade hänt, och det planerade dopet av min brorson som skulle ha skett i början av januari byttes mot en begravning istället.

Sedan dess har julen tappat en del av den glädje som den hade för mig. Jag försöker fortfarande få ut det som är positivt är julen, och jag tycker fortfarande att det är kul att ge bort presenter, men det känns alltid som om någonting saknas.

Därför vill jag be er att ägna julen åt att spendera tid med nära och kära, så länge som ni kan. Livet är bräckligt och man vet aldrig när någon man älskar rycks bort från en.

Den här dikten av Atle Burman tycker jag på ett bra sammanfattar vad jag känner, så här tio år senare:

Det säjs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer.

En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter.

På väg ner till julfirandet passade jag i år på att besöka graven, Där samlades vi tre bröder, med tillhörande brorsbarn, för en julhälsning till mamma (om bilden blir beskuren kan du klicka på den) :

20121224-135547.jpg

Med det lovar jag också att återgå till politik på den här bloggen. Samtidigt vill jag passa på att tillönska er en riktigt god jul. Glöm nu inte att julen inte handlar om traditioner, det handlar inte om mat och det handlar framförallt inte om presenter. Det viktiga med julen är att umgås med personer som är viktiga för en.