Kapitel 4 – ny version

Kapitel 4 har väldigt små omarbetningar; faktiskt bara några språkliga justeringar. Det gör att jag funderar på om jag ska skriva om kapitlet helt. Det är helt enkelt lite av ett mellan-kapitel där det inte händer så mycket. Samtidigt tycker jag innehållet behövs eftersom det är ett smidigt sätt att få in lite av världens bakgrund och historia utan att det känns konstruerat eller långrandigt.

Men, som sagt, det är inte mycket tempo i det här kapitlet.

KAPITEL 4

Provet inleddes och Ella satt på helspänn allt eftersom Estsuldra drog namn och frågor från sina skålar. En del frågor var lätta, och Ella hoppades att hon skulle få en sådan. Andra frågor var svåra och flera av dem resulterade i minustecken på namnlapparna innan de lades tillbaks i skålen.

Wasa fick en svår fråga, som hon dock klarade utan problem, och Ella var glad att hennes kamrat hade klarat frågan. Så kom då ögonblicket som hon hade fruktat, när hon hörde sitt namn läsas och sedan frågan: “Den största byggnaden här består av tre torn som är sammanbundna. Vad används tornen till idag, och vad var deras funktion för femhundra år sedan?”

En fråga som Ella borde kunna, men hon var lite orolig att hon skulle missa någon viktig detalj. “Det västra tornet är det torn där alla noviser bor. Noviser får inte lämna det tornet annat än för lektioner och studier i biblioteket, såvida de inte har tillstånd för detta.”

“Historiskt var tornet för kvinnliga noviser, men sedan magigillets splittring för 500 år sedan har det inte funnits några manliga adepter. Det mittersta tornet innehåller mötesrum, lektionssalar och rum för fullvärdiga magiker. De som verkar här har permanenta rum medan övriga magiker delar på ett antal besöksrum.”

Då Ella visste hur högt Estsuldra värderade biblioteket lade hon även till: “I det mittersta tornet, även känt som huvudtornet eller kunskapens torn, finns vårt bibliotek som är världens största bibliotek. Där finns historia från gillets tusentals år sparat, liksom alla kända böcker som handlar om magi.”

Hon fortsatte, “Det östra tornet är oanvänt. Innan splittringen bodde manliga adepter här, men när gillet splittrades stängdes alla dörrar till det östra tornet igen och bortsett från några få magiker som har fått tillstånd har ingen varit där på 500 år. Att ge sig in i det östra tornet utan tillstånd är straffbart och skulle en novis ens försöka blir hon omedelbart utsparkad.”

En isande kyla spred sig i Ellas mage medan Estsuldra verkade begrunda svaret. Hade hon missat någonting? Hon vågade knappt andas och orden “Det är korrekt. Ett plus på Ellas namnlapp” var en oerhörd lättnad och det krävdes all hennes viljestyrka för att hon inte skulle jubla av glädje.

Dagen, och provet, fortsatte och Ella kände en besvikelse varje gång som någon fick en fråga som hon kunde svaret på. Hon hade velat ha den frågan. Å andra sidan kände hon en lättnad varje gång som någon fick en fråga som hon inte kunde svaret på. Hon ville verkligen inte bli hemskickad.

Några av flickorna i klassen hade redan fått sina tre plus, och fått gå in i den salen där nästa kurs skulle hållas. Däribland Wasa som hade fått sina tre frågor och klarat dessa utan problem. En stackars flicka hade hittills fått tre minustecken och gråtandes hade hon lämnat salen för det rum som Ella hoppades slippa besöka.

Efter vad som kändes en evighet ropades Ellas namn upp igen, och det var dags för hennes andra fråga. “Hur kommer det sig att utbildningen i magi är här i Sadalino och inte i huvudstaden Wamecacu?”. Det här var en fråga som Ella var säker att hon kunde svaret på och hennes svar kom utan betänketid.

“Magin är olika närvarande i olika delar av landet. Huvudstaden ligger i en region där magin är icke närvarande och där det krävs en fullt tränad magiker för att kunna använda den. I Sadalino är det tvärtom, att magin ligger så nära att det ibland händer att helt otränade personer börjar använda magi av misstag. Därför var Sadalino väldigt lämplig som plats för blivande magiker.”

Återigen kändes det som en evighet innan Estsuldra nickade och konfirmerade hennes svar. “Korrekt. Ytterligare ett plus för Ella. Du kanske inte slarvade med läxorna så mycket som jag trodde.” Kommentaren fick Ella att rodna lite lätt eftersom hon faktiskt hade slarvat en del. Däremot glömde hon sällan någonting som hade sagts på en lektion utan det var sådant som de skulle läsa in på egen hand som hon hade kunskapsluckor inom.

Nu hade hon i alla fall två korrekta svar, och hon hade inte misslyckats med någon fråga. Det innebar att hon nu hade tre chanser att få ett rätt svar; det borde hon väl klara? Utfrågningen fortsatte och fler och fler fick sitt tredje korrekta svar och kunde därmed lämna salen. Två stackare till kom upp i tre felaktiga svar och skickades därmed in till det andra rummet, det rum som Ella verkligen inte ville besöka.

En av dem var en flicka i femtonårsåldern som var en av de första som Ella hade lärt sig namnet på. Lyali, som hon hette, hade alltid verkat så arg och Ella var helt säker på att hon tyckte illa om henne. Hon kunde inte förstå varför, eftersom Ella aldrig hade pratat med henne och inte gärna kunde ha sårat henne på något sätt, men att Lyali inte gillade henne tyckte hon var tydligt från hur ofta hon tyckte att Lyali gav henne arga blickar.

Även om hon tyckte lite synd om Lyali så var hon samtidigt lättad att hon inte skulle behöva ha fler lektioner med henne. Hon skämdes lite grann över att hon kände denna lättnad.

Hon kunde dock inte se an framtiden med tillförsikt riktigt än, utan hon var tvungen att klara den tredje frågan först och nu var de bara två personer kvar i rummet. Den andra personen – vad var det nu hon hette? var det Aerina? – klarade sin tredje fråga och Ella var nu ensam i rummet med Estsuldra.

“Ja, du, Ella. Jag trodde faktiskt att du skulle misslyckas, men det verkar som om jag kanske misstog mig på dig. Ska vi ta en fråga, och se hur det går?” Ella nickade försiktigt och kände hur klumpen i magen återvände.

Efteråt kunde inte Ella minnas vare sig frågan eller svaret, men på något sätt hade hon lyckats svara rätt. Inte heller kunde hon minnas hur hon lämnade salen, utan hennes nästa minnesbild var från den nya lektionssalen där hon tittade på en full sal, med en ledig plats.

Hon blinkade och nöp sig själv i armen, som för att säkerställa att hon verkligen var här. En ledig plats fanns som sagt; längst fram och bredvid Wasa igen. Hon misstänkte att hennes väninna hade hållit just den platsen åt henne, vilket gladde henne.

Tacksamt sjönk hon ned på platsen och undslapp sig en suck av lättnad. Hon kände den varma luften i sitt högra öra när Wasa försiktigt viskade till henne “Fick du svåra frågor? Jag blev så orolig när det tog sådan tid för dig.”

Ella vände sig mot Wasa och gav henne ett försiktigt leende samtidigt som hon försiktigt kramade hennes hand. Hon skakade lätt på huvudet för att svara nej på frågan. Helst hade hon velat prata om den oro som hon hade känt under provet, men då hon såg att deras lärare nu var på väg in i salen nöjde hon sig med ordlös kommunikation. Det fanns tid att diskutera provet senare.

Det enda Ella visste om sin lärare innan den här lektionen var hennes namn – Sofyn – eftersom Estsuldra hade nämnt det innan provet. Till hennes glädje verkade Sofyn väldigt annorlunda från Estsuldra.

Medan Estsuldra alltid sett sträng och bister ut mötte Sofyn dem med ett varmt leende och hennes glädje såg inte påklistrad ut utan speglades även i hennes ögon. Sofyn var dessutom väsentligt yngre, kanske i trettioårsåldern och klädd i en guldskimrande fotsid klänning som framhävde hennes former. Hon var på många sätt rena motsatsen till Estsuldra som alltid varit grå, sträng och tråkig.

Ella hoppades att Sofyn inte bara skulle vara en motsats utseendemässigt utan att hon även skulle vara Estsuldras motsats på det personliga planet.

“God morgon” hördes det från Sofyn vilket möttes av ett samstämmigt “God morgon” ifrån klassrummet. “Jag hade givetvis hoppats att jag skulle få glädjen att undervisa en hel klass; alla som gick kursen i magins historia hos Estsuldra. Tyvärr kunde jag inte övertyga henne om att ett prov var onödigt.” inledde Sofyn lektionen med.

“Men, vi är i alla fall en stor grupp fortfarande och jag ser fram mot den tid som vi kommer att ägna åt grunderna i praktisk magi tillsammans. Jag vill vara tydlig med att mitt upplägg är väldigt annorlunda.”

“Inte bara är mina lektioner helt fria från läxor utan jag är tvungen att förbjuda er från att öva på egen hand. Om det är någon del som ni vill repetera måste jag – eller någon annan lärare – vara närvarande under dessa övningar. Vi har haft lite för många elever som skadat sig, eller andra, när de i sin iver gett sig på sådant som de inte behärskar.”

“Har alla förstått?” avslutade Sofyn introduktionen med, och möttes av ett antal nickande huvuden i ett klassrum vars uppmärksamhet nu helt var riktad mot henne. “Bra! Jag har nämligen bara två regler för mina lektioner. Ett: ingen pratar på mina lektioner såvida jag inte ställer en fråga. Två: ingen övar magi på egen hand. Följ de reglerna så kommer vi att ha en underbar tid tillsammans.”

“Nu förstår jag givetvis att ni vill börja med övningar i magi, direkt, men innan vi börjar är det viktigt att ni har en viss förståelse för vad magi är och hur det fungerar. Har alla här kunskap om de fem element som magin är uppbyggd av?”

Ungefär halva klassen nickade vilket möttes av ett höjt ögonbryn från Sofyn. “Hm, jag trodde Estsuldra hade gått igenom den delen. Nåja, då börjar vi från nollpunkten. Magi finns runt omkring oss; den är en del av allt och finns överallt. Däremot är den starkare på vissa ställen och svagare på andra, och vissa delar är lättare att påverka än andra.”

“Magin är uppbyggd av fem element: jord, trä, eld, vatten och metall. Egentligen är namnen lite felaktiga eftersom det magiska elementet trä inte är samma trä som vi bygger hus av, men de har fått namn efter vilka styrkor och svagheter som de har.”

Sofyn tog en kort konstpaus för att säkerställa att ingen såg ut som ett levande frågetecken innan hon fortsatte: “Elementen är olika starka beroende på årstid. Vi har nu precis lämnat vintern då vatten är som starkast och när det väl är vår på riktigt kommer trä att vara som starkast.”
“Under sommaren har eld sin starka period och under hösten är metall som starkast.” Frågan “Vilka här tror att vatten är starkast just nu?” möttes av ett antal uppsträckta händer och ungefär lika många räckte upp handen på frågan “Och vilka tror att trä är starkast nu”, däribland Ella.

Några i klassen hade dock inte räckt handen på något av alternativen, och då Wasa var en av dem vände sig Sofyn mot henne med varm röst; “Du räckte inte upp handen på något av svaren. Vilket element anser du är starkast just nu?” på vilket svaret från Wasa kom blixtsnabbt: “Det starkaste elementet just nu är jord eftersom jord alltid är starkast i övergångarna mellan årstider.”

Ett förnöjt leende spred sig över Sofyns läppar samtidigt som hon nickade. “Helt korrekt, unga dam. Du måste vara Wasa; jag kände din storasyster när hos studerade här.” Till Ellas förvåning rodnade Wasa och tittade ner i bänken.

Om Ella hade haft en storasyster som läst här skulle hon ha varit oerhört stolt över detta och antagligen nämnt det så ofta som möjligt, men Wasa hade inte ens på en rak fråga om syskon sagt någonting om en syster. Ella höll på att spricka av nyfikenhet, men var tvungen att vänta med frågan till ett bättre tillfälle.

Sofyn harklade sig och fortsatte: “Det är alltså korrekt att jord är som starkast mellan årstiderna och man skulle kunna säga att jord binder, vilket är sant på flera sätt. Jord är nämligen det element man använder för att binda ihop andra element när man sysslar med sådan magi som kräver flera element eller flera personer.”

“De övriga fyra elementen har flera egenskaper. Trä är lämpat för sådant som växer, vilket förklarar namnet, och man kan använda det för att få växter att frodas. Men man kan lika gärna vända på förloppet, och få en växt att skrumpna ihop.”

“Jag vet inte om ni observerat det, men våra trädgårdar är helt befriade från ogräs; detta har åstadkommits genom att vända på kraften i det magiska elementet trä. Om vi går vidare till eld kan det elementet användas för uppvärmning, för att skapa bränder eller för att förstöra någonting. Men det kan även användas för att återskapa livsgnistan hos levande varelser.”

“Det är dock viktigt att komma ihåg att detta enbart fungerar på människor och djur. Inte på växter och träd, där eld alltid är destruktivt. Vatten i sin tur kan användas för att kyla, för att lugna ned, för att lindra feber och sjukdomar. Det kan dock även vändas och användas för att skada och döda. Här vill jag passa på att nämna att vi enbart sysslar med positivt användande av magi; skadlig magi är ingenting som vi lär ut eller tillåter.

“Slutligen har vi då metall som används för att påverka mineraler och sten, för att skydda och stärka döda material. Bäst effekt av metall får man oftast om man kombinerar det med eld, och för att kombinera olika element måste de bindas med jord. Att olika element har olika styrkor och olika användningsområden kanske inte låter så viktigt; det är väl bara att använda det element som är mest lämpat, eller hur?”. Sofyn väntade på några nickar från klassrummet innan hon gick vidare.

“Tyvärr är det inte så enkelt. Precis som med mycket annat här i livet har vi olika styrkor och svagheter. En del av er kommer att vara som starkast i vatten, andra i trä, någon kanske i metall eller eld. Det vanliga är att kvinnor är som starkast i vatten eller trä och att män är som starkast i eld eller metall.”

“Det som är allmängiltigt är dock att de absolut starkaste magikerna är de som är starkast i jord, eftersom all riktigt avancerad magi kräver att man kombinerar och förenar. De flesta av kommer att ha ett element som ni är starka i, men bli inte besvikna om ni även där är svaga jämfört med magiker för femhundra år sedan; de kunde utföra magiska underverk som vi idag enbart kan drömma om.”

“Dessa element finns runt omkring oss hela tiden, och de finns i olika styrkor med olika möjlighet att påverka i allt och alla. Tänk er de fem elementen som trådar i olika färger. Då är världen runt omkring oss en matta vävd av dessa trådar. De är så tunna att vi inte kan se dem på avstånd, utan vi kan bara se bilden de bildar. Men, med träning kan ni komma närmare trådarna.”

“I början kan ni bara känna någon enstaka tråd någon enstaka gång, ungefär som när man för fingret över en matta och känner att en av trådarna i mattan är lite tjockare än de andra, men ju mer ni tränar desto fler trådar kommer ni att kunna känna och en riktigt erfaren magiker är som en van vävare som tittar noggrant på en matta; då kan man se alla trådar som bygger upp mönstret.”

“Ni kommer även att kunna väva ihop trådar och skapa egna mönster i den väv som omger oss, men till skillnad från en mattvävare så utgår vi aldrig från ingenting, utan vi utgår från det mönster som vi ser – eller känner – omkring oss och påverkar, omformar och ändrar det.”

“Med det är dagens lektion avslutad. Imorgon kommer vi att ägna oss att försöka hitta den här första tjocka tråden som ni kan känna av, men till dess får ni nöja er med den här introduktionen. Jag vill avslutningsvis betona det jag sade i början. Ingen av er får ägna er åt magiska övningar på egen hand. Bryt mot den regeln och ni kommer att tycka att Estsuldras straff var milda i jämförelse.”

Ella kände en rysning gå genom kroppen med Sofyns avslutande kommentar. I ett ögonblick gick hennes bild av Sofyn från en vänlig storasyster till en sträng förälder som det var bäst att lyda. Åtminstone just nu.

Med det var lektionen slut och Ella rörde sig i tystnad. Hon hade att mycket att tänka på och hon noterade inte att Wasa dröjde sig kvar i lektionssalen. Senare under kvällen skulle hon börja undra vart Wasa tagit vägen.