Kapitel 4 – ny version

Kapitel 4 har väldigt små omarbetningar; faktiskt bara några språkliga justeringar. Det gör att jag funderar på om jag ska skriva om kapitlet helt. Det är helt enkelt lite av ett mellan-kapitel där det inte händer så mycket. Samtidigt tycker jag innehållet behövs eftersom det är ett smidigt sätt att få in lite av världens bakgrund och historia utan att det känns konstruerat eller långrandigt.

Men, som sagt, det är inte mycket tempo i det här kapitlet.

KAPITEL 4

Provet inleddes och Ella satt på helspänn allt eftersom Estsuldra drog namn och frågor från sina skålar. En del frågor var lätta, och Ella hoppades att hon skulle få en sådan. Andra frågor var svåra och flera av dem resulterade i minustecken på namnlapparna innan de lades tillbaks i skålen.

Wasa fick en svÃ¥r frÃ¥ga, som hon dock klarade utan problem, och Ella var glad att hennes kamrat hade klarat frÃ¥gan. SÃ¥ kom dÃ¥ ögonblicket som hon hade fruktat, när hon hörde sitt namn läsas och sedan frÃ¥gan: “Den största byggnaden här bestÃ¥r av tre torn som är sammanbundna. Vad används tornen till idag, och vad var deras funktion för femhundra Ã¥r sedan?”

En frÃ¥ga som Ella borde kunna, men hon var lite orolig att hon skulle missa nÃ¥gon viktig detalj. “Det västra tornet är det torn där alla noviser bor. Noviser fÃ¥r inte lämna det tornet annat än för lektioner och studier i biblioteket, sÃ¥vida de inte har tillstÃ¥nd för detta.”

“Historiskt var tornet för kvinnliga noviser, men sedan magigillets splittring för 500 Ã¥r sedan har det inte funnits nÃ¥gra manliga adepter. Det mittersta tornet innehÃ¥ller mötesrum, lektionssalar och rum för fullvärdiga magiker. De som verkar här har permanenta rum medan övriga magiker delar pÃ¥ ett antal besöksrum.”

DÃ¥ Ella visste hur högt Estsuldra värderade biblioteket lade hon även till: “I det mittersta tornet, även känt som huvudtornet eller kunskapens torn, finns vÃ¥rt bibliotek som är världens största bibliotek. Där finns historia frÃ¥n gillets tusentals Ã¥r sparat, liksom alla kända böcker som handlar om magi.”

Hon fortsatte, “Det östra tornet är oanvänt. Innan splittringen bodde manliga adepter här, men när gillet splittrades stängdes alla dörrar till det östra tornet igen och bortsett frÃ¥n nÃ¥gra fÃ¥ magiker som har fÃ¥tt tillstÃ¥nd har ingen varit där pÃ¥ 500 Ã¥r. Att ge sig in i det östra tornet utan tillstÃ¥nd är straffbart och skulle en novis ens försöka blir hon omedelbart utsparkad.”

En isande kyla spred sig i Ellas mage medan Estsuldra verkade begrunda svaret. Hade hon missat nÃ¥gonting? Hon vÃ¥gade knappt andas och orden “Det är korrekt. Ett plus pÃ¥ Ellas namnlapp” var en oerhörd lättnad och det krävdes all hennes viljestyrka för att hon inte skulle jubla av glädje.

Dagen, och provet, fortsatte och Ella kände en besvikelse varje gång som någon fick en fråga som hon kunde svaret på. Hon hade velat ha den frågan. Å andra sidan kände hon en lättnad varje gång som någon fick en fråga som hon inte kunde svaret på. Hon ville verkligen inte bli hemskickad.

Några av flickorna i klassen hade redan fått sina tre plus, och fått gå in i den salen där nästa kurs skulle hållas. Däribland Wasa som hade fått sina tre frågor och klarat dessa utan problem. En stackars flicka hade hittills fått tre minustecken och gråtandes hade hon lämnat salen för det rum som Ella hoppades slippa besöka.

Efter vad som kändes en evighet ropades Ellas namn upp igen, och det var dags för hennes andra frÃ¥ga. “Hur kommer det sig att utbildningen i magi är här i Sadalino och inte i huvudstaden Wamecacu?”. Det här var en frÃ¥ga som Ella var säker att hon kunde svaret pÃ¥ och hennes svar kom utan betänketid.

“Magin är olika närvarande i olika delar av landet. Huvudstaden ligger i en region där magin är icke närvarande och där det krävs en fullt tränad magiker för att kunna använda den. I Sadalino är det tvärtom, att magin ligger sÃ¥ nära att det ibland händer att helt otränade personer börjar använda magi av misstag. Därför var Sadalino väldigt lämplig som plats för blivande magiker.”

Ã…terigen kändes det som en evighet innan Estsuldra nickade och konfirmerade hennes svar. “Korrekt. Ytterligare ett plus för Ella. Du kanske inte slarvade med läxorna sÃ¥ mycket som jag trodde.” Kommentaren fick Ella att rodna lite lätt eftersom hon faktiskt hade slarvat en del. Däremot glömde hon sällan nÃ¥gonting som hade sagts pÃ¥ en lektion utan det var sÃ¥dant som de skulle läsa in pÃ¥ egen hand som hon hade kunskapsluckor inom.

Nu hade hon i alla fall två korrekta svar, och hon hade inte misslyckats med någon fråga. Det innebar att hon nu hade tre chanser att få ett rätt svar; det borde hon väl klara? Utfrågningen fortsatte och fler och fler fick sitt tredje korrekta svar och kunde därmed lämna salen. Två stackare till kom upp i tre felaktiga svar och skickades därmed in till det andra rummet, det rum som Ella verkligen inte ville besöka.

En av dem var en flicka i femtonårsåldern som var en av de första som Ella hade lärt sig namnet på. Lyali, som hon hette, hade alltid verkat så arg och Ella var helt säker på att hon tyckte illa om henne. Hon kunde inte förstå varför, eftersom Ella aldrig hade pratat med henne och inte gärna kunde ha sårat henne på något sätt, men att Lyali inte gillade henne tyckte hon var tydligt från hur ofta hon tyckte att Lyali gav henne arga blickar.

Även om hon tyckte lite synd om Lyali så var hon samtidigt lättad att hon inte skulle behöva ha fler lektioner med henne. Hon skämdes lite grann över att hon kände denna lättnad.

Hon kunde dock inte se an framtiden med tillförsikt riktigt än, utan hon var tvungen att klara den tredje frågan först och nu var de bara två personer kvar i rummet. Den andra personen – vad var det nu hon hette? var det Aerina? – klarade sin tredje fråga och Ella var nu ensam i rummet med Estsuldra.

“Ja, du, Ella. Jag trodde faktiskt att du skulle misslyckas, men det verkar som om jag kanske misstog mig pÃ¥ dig. Ska vi ta en frÃ¥ga, och se hur det gÃ¥r?” Ella nickade försiktigt och kände hur klumpen i magen Ã¥tervände.

Efteråt kunde inte Ella minnas vare sig frågan eller svaret, men på något sätt hade hon lyckats svara rätt. Inte heller kunde hon minnas hur hon lämnade salen, utan hennes nästa minnesbild var från den nya lektionssalen där hon tittade på en full sal, med en ledig plats.

Hon blinkade och nöp sig själv i armen, som för att säkerställa att hon verkligen var här. En ledig plats fanns som sagt; längst fram och bredvid Wasa igen. Hon misstänkte att hennes väninna hade hållit just den platsen åt henne, vilket gladde henne.

Tacksamt sjönk hon ned pÃ¥ platsen och undslapp sig en suck av lättnad. Hon kände den varma luften i sitt högra öra när Wasa försiktigt viskade till henne “Fick du svÃ¥ra frÃ¥gor? Jag blev sÃ¥ orolig när det tog sÃ¥dan tid för dig.”

Ella vände sig mot Wasa och gav henne ett försiktigt leende samtidigt som hon försiktigt kramade hennes hand. Hon skakade lätt på huvudet för att svara nej på frågan. Helst hade hon velat prata om den oro som hon hade känt under provet, men då hon såg att deras lärare nu var på väg in i salen nöjde hon sig med ordlös kommunikation. Det fanns tid att diskutera provet senare.

Det enda Ella visste om sin lärare innan den här lektionen var hennes namn – Sofyn – eftersom Estsuldra hade nämnt det innan provet. Till hennes glädje verkade Sofyn väldigt annorlunda från Estsuldra.

Medan Estsuldra alltid sett sträng och bister ut mötte Sofyn dem med ett varmt leende och hennes glädje såg inte påklistrad ut utan speglades även i hennes ögon. Sofyn var dessutom väsentligt yngre, kanske i trettioårsåldern och klädd i en guldskimrande fotsid klänning som framhävde hennes former. Hon var på många sätt rena motsatsen till Estsuldra som alltid varit grå, sträng och tråkig.

Ella hoppades att Sofyn inte bara skulle vara en motsats utseendemässigt utan att hon även skulle vara Estsuldras motsats på det personliga planet.

“God morgon” hördes det frÃ¥n Sofyn vilket möttes av ett samstämmigt “God morgon” ifrÃ¥n klassrummet. “Jag hade givetvis hoppats att jag skulle fÃ¥ glädjen att undervisa en hel klass; alla som gick kursen i magins historia hos Estsuldra. Tyvärr kunde jag inte övertyga henne om att ett prov var onödigt.” inledde Sofyn lektionen med.

“Men, vi är i alla fall en stor grupp fortfarande och jag ser fram mot den tid som vi kommer att ägna Ã¥t grunderna i praktisk magi tillsammans. Jag vill vara tydlig med att mitt upplägg är väldigt annorlunda.”

“Inte bara är mina lektioner helt fria frÃ¥n läxor utan jag är tvungen att förbjuda er frÃ¥n att öva pÃ¥ egen hand. Om det är nÃ¥gon del som ni vill repetera mÃ¥ste jag – eller nÃ¥gon annan lärare – vara närvarande under dessa övningar. Vi har haft lite för mÃ¥nga elever som skadat sig, eller andra, när de i sin iver gett sig pÃ¥ sÃ¥dant som de inte behärskar.”

“Har alla förstÃ¥tt?” avslutade Sofyn introduktionen med, och möttes av ett antal nickande huvuden i ett klassrum vars uppmärksamhet nu helt var riktad mot henne. “Bra! Jag har nämligen bara tvÃ¥ regler för mina lektioner. Ett: ingen pratar pÃ¥ mina lektioner sÃ¥vida jag inte ställer en frÃ¥ga. TvÃ¥: ingen övar magi pÃ¥ egen hand. Följ de reglerna sÃ¥ kommer vi att ha en underbar tid tillsammans.”

“Nu förstÃ¥r jag givetvis att ni vill börja med övningar i magi, direkt, men innan vi börjar är det viktigt att ni har en viss förstÃ¥else för vad magi är och hur det fungerar. Har alla här kunskap om de fem element som magin är uppbyggd av?”

Ungefär halva klassen nickade vilket möttes av ett höjt ögonbryn frÃ¥n Sofyn. “Hm, jag trodde Estsuldra hade gÃ¥tt igenom den delen. NÃ¥ja, dÃ¥ börjar vi frÃ¥n nollpunkten. Magi finns runt omkring oss; den är en del av allt och finns överallt. Däremot är den starkare pÃ¥ vissa ställen och svagare pÃ¥ andra, och vissa delar är lättare att pÃ¥verka än andra.”

“Magin är uppbyggd av fem element: jord, trä, eld, vatten och metall. Egentligen är namnen lite felaktiga eftersom det magiska elementet trä inte är samma trä som vi bygger hus av, men de har fÃ¥tt namn efter vilka styrkor och svagheter som de har.”

Sofyn tog en kort konstpaus för att säkerställa att ingen sÃ¥g ut som ett levande frÃ¥getecken innan hon fortsatte: “Elementen är olika starka beroende pÃ¥ Ã¥rstid. Vi har nu precis lämnat vintern dÃ¥ vatten är som starkast och när det väl är vÃ¥r pÃ¥ riktigt kommer trä att vara som starkast.”
“Under sommaren har eld sin starka period och under hösten är metall som starkast.” FrÃ¥gan “Vilka här tror att vatten är starkast just nu?” möttes av ett antal uppsträckta händer och ungefär lika mÃ¥nga räckte upp handen pÃ¥ frÃ¥gan “Och vilka tror att trä är starkast nu”, däribland Ella.

NÃ¥gra i klassen hade dock inte räckt handen pÃ¥ nÃ¥got av alternativen, och dÃ¥ Wasa var en av dem vände sig Sofyn mot henne med varm röst; “Du räckte inte upp handen pÃ¥ nÃ¥got av svaren. Vilket element anser du är starkast just nu?” pÃ¥ vilket svaret frÃ¥n Wasa kom blixtsnabbt: “Det starkaste elementet just nu är jord eftersom jord alltid är starkast i övergÃ¥ngarna mellan Ã¥rstider.”

Ett förnöjt leende spred sig över Sofyns läppar samtidigt som hon nickade. “Helt korrekt, unga dam. Du mÃ¥ste vara Wasa; jag kände din storasyster när hos studerade här.” Till Ellas förvÃ¥ning rodnade Wasa och tittade ner i bänken.

Om Ella hade haft en storasyster som läst här skulle hon ha varit oerhört stolt över detta och antagligen nämnt det så ofta som möjligt, men Wasa hade inte ens på en rak fråga om syskon sagt någonting om en syster. Ella höll på att spricka av nyfikenhet, men var tvungen att vänta med frågan till ett bättre tillfälle.

Sofyn harklade sig och fortsatte: “Det är alltsÃ¥ korrekt att jord är som starkast mellan Ã¥rstiderna och man skulle kunna säga att jord binder, vilket är sant pÃ¥ flera sätt. Jord är nämligen det element man använder för att binda ihop andra element när man sysslar med sÃ¥dan magi som kräver flera element eller flera personer.”

“De övriga fyra elementen har flera egenskaper. Trä är lämpat för sÃ¥dant som växer, vilket förklarar namnet, och man kan använda det för att fÃ¥ växter att frodas. Men man kan lika gärna vända pÃ¥ förloppet, och fÃ¥ en växt att skrumpna ihop.”

“Jag vet inte om ni observerat det, men vÃ¥ra trädgÃ¥rdar är helt befriade frÃ¥n ogräs; detta har Ã¥stadkommits genom att vända pÃ¥ kraften i det magiska elementet trä. Om vi gÃ¥r vidare till eld kan det elementet användas för uppvärmning, för att skapa bränder eller för att förstöra nÃ¥gonting. Men det kan även användas för att Ã¥terskapa livsgnistan hos levande varelser.”

“Det är dock viktigt att komma ihÃ¥g att detta enbart fungerar pÃ¥ människor och djur. Inte pÃ¥ växter och träd, där eld alltid är destruktivt. Vatten i sin tur kan användas för att kyla, för att lugna ned, för att lindra feber och sjukdomar. Det kan dock även vändas och användas för att skada och döda. Här vill jag passa pÃ¥ att nämna att vi enbart sysslar med positivt användande av magi; skadlig magi är ingenting som vi lär ut eller tillÃ¥ter.

“Slutligen har vi dÃ¥ metall som används för att pÃ¥verka mineraler och sten, för att skydda och stärka döda material. Bäst effekt av metall fÃ¥r man oftast om man kombinerar det med eld, och för att kombinera olika element mÃ¥ste de bindas med jord. Att olika element har olika styrkor och olika användningsomrÃ¥den kanske inte lÃ¥ter sÃ¥ viktigt; det är väl bara att använda det element som är mest lämpat, eller hur?”. Sofyn väntade pÃ¥ nÃ¥gra nickar frÃ¥n klassrummet innan hon gick vidare.

“Tyvärr är det inte sÃ¥ enkelt. Precis som med mycket annat här i livet har vi olika styrkor och svagheter. En del av er kommer att vara som starkast i vatten, andra i trä, nÃ¥gon kanske i metall eller eld. Det vanliga är att kvinnor är som starkast i vatten eller trä och att män är som starkast i eld eller metall.”

“Det som är allmängiltigt är dock att de absolut starkaste magikerna är de som är starkast i jord, eftersom all riktigt avancerad magi kräver att man kombinerar och förenar. De flesta av kommer att ha ett element som ni är starka i, men bli inte besvikna om ni även där är svaga jämfört med magiker för femhundra Ã¥r sedan; de kunde utföra magiska underverk som vi idag enbart kan drömma om.”

“Dessa element finns runt omkring oss hela tiden, och de finns i olika styrkor med olika möjlighet att pÃ¥verka i allt och alla. Tänk er de fem elementen som trÃ¥dar i olika färger. DÃ¥ är världen runt omkring oss en matta vävd av dessa trÃ¥dar. De är sÃ¥ tunna att vi inte kan se dem pÃ¥ avstÃ¥nd, utan vi kan bara se bilden de bildar. Men, med träning kan ni komma närmare trÃ¥darna.”

“I början kan ni bara känna nÃ¥gon enstaka trÃ¥d nÃ¥gon enstaka gÃ¥ng, ungefär som när man för fingret över en matta och känner att en av trÃ¥darna i mattan är lite tjockare än de andra, men ju mer ni tränar desto fler trÃ¥dar kommer ni att kunna känna och en riktigt erfaren magiker är som en van vävare som tittar noggrant pÃ¥ en matta; dÃ¥ kan man se alla trÃ¥dar som bygger upp mönstret.”

“Ni kommer även att kunna väva ihop trÃ¥dar och skapa egna mönster i den väv som omger oss, men till skillnad frÃ¥n en mattvävare sÃ¥ utgÃ¥r vi aldrig frÃ¥n ingenting, utan vi utgÃ¥r frÃ¥n det mönster som vi ser – eller känner – omkring oss och pÃ¥verkar, omformar och ändrar det.”

“Med det är dagens lektion avslutad. Imorgon kommer vi att ägna oss att försöka hitta den här första tjocka trÃ¥den som ni kan känna av, men till dess fÃ¥r ni nöja er med den här introduktionen. Jag vill avslutningsvis betona det jag sade i början. Ingen av er fÃ¥r ägna er Ã¥t magiska övningar pÃ¥ egen hand. Bryt mot den regeln och ni kommer att tycka att Estsuldras straff var milda i jämförelse.”

Ella kände en rysning gå genom kroppen med Sofyns avslutande kommentar. I ett ögonblick gick hennes bild av Sofyn från en vänlig storasyster till en sträng förälder som det var bäst att lyda. Åtminstone just nu.

Med det var lektionen slut och Ella rörde sig i tystnad. Hon hade att mycket att tänka på och hon noterade inte att Wasa dröjde sig kvar i lektionssalen. Senare under kvällen skulle hon börja undra vart Wasa tagit vägen.