Vintertid – kapitel 12

Här följer kapitel 12, och det är Marmat vi följer igen. Här fortsätter diskrepansen mellan Marmat och Ella. Redan i förra kapitlet hade Marmat ett kalenderhopp på några veckor, och här blir det några veckor till. Jag behöver därför synka ihop kalendrarna mellan Ella, Marmat och Tirandim så att de stämmer bättre.

Kapitel 12

De följande veckorna var intensiva för Marmat och dagarna följde ett väl inrutat schema; upp i gryningen, armhävningar, tvagning och morgonmål följdes sedan av privatlektioner med Sythen. Efter en kort paus för dagmål blev det sedan fler privatlektioner ända fram tills klockan ringde för kvällsmål.

Efter kvällsmålen hann han oftast med en kortare löptur innan han återvände till rummet för armhävningar och sedan sänggående. Detta gjorde att dagarna flöt ihop och Marmat hade inte längre koll på vilken dag det var.

Som på alla andra ställen i landet brukade fridagen vara en ledig dag, men inte för Marmat. Däremot verkade Sythen vara ledig vissa av dessa och då ersattes han av Hairal. Det var det enda som gav Marmat en känsla för ungefär vilken veckodag det var.

Privatlektionerna bestod till stor del av magiska övningar och även om magi för honom alltid var en kamp mot den magiska ström som han sträckte sig in i så började han få mer kontroll över sina färdigheter.

Han behövde inte längre nöja sig med att doppa sitt medvetande i strömmen utan han kunde nu styra och påverka den och han kunde nu påverka sin omvärld med magi; även om hans kunskaper, erfarenhet och styrka fortfarande var begränsad.

Ibland blandades övningar upp med lite teori, så att han bättre skulle förstå vad han gjorde och han fick tidigt lära sig om de fem elementen; vatten, eld, trä, metall och jord; liksom hur de kunde påverka varandra och världen omkring oss.

Han kunde dock inte förstå varför inte även luft var ett element; han hade ju sett hur hans motståndare förändrat luften omkring sig både som skydd och för att anfalla honom, och en lektion passade han på att fråga om detta.

”Du glömmer att elementen inte är exakt samma sak som det de är namngivna efter”, svarade Hairal som just då var hans lärare eftersom detta var en fridag. ”Elementet vatten är namngivet av att det ständigt finns runt oss, liksom att det är en nödvändig egenskap för liv. Har du någonsin varit utomhus när det är riktigt kallt ute?”

Marmat nickade, något förvånad över frågan, men med tanke på hur varmt det var i den här delen av landet kanske inte alla hade sett en riktig vinter med snö och is. ”Då kan du säkert minnas hur det kommer rök ur munnen när du andas?”, fortsatte Hairal.

Återigen nickade Marmat till svar; jo, det var vanligt och när han var mindre hade han tyckt att det varit roligt att leka att han var en skorsten när han varit ute i kylan. Hairal inväntade hans nick och fortsatte sedan.

”Röken bildas av att det är vatten i den luft som du andas ut, och när det vattnet kommer ut i lyften så fryser det till små isbitar. ”
”Vi kan även se vattnet i luften när vi kommer ut på morgonen efter en sval natt och det bildats dagg på marken. Detta är vatten från luften som kylts ner och landat på marken. Så när vi använder vatten för att påverka luften omkring så är det inte så konstigt som det kanske låter. ”

”Pojken du stred mot använde just vatten, kombinerat med jord och metall för att överföra metallens hårda egenskaper på luften runtomkring honom.” Det svaret besvarade Marmats fråga och han kände hur han därmed bättre kunde förstå hur han skulle kunna använda magi för att försvara sig från angrepp.

Under en annan lektion – Marmat var osäker på vilken veckodag det varit eftersom det var Sythen som varit hans lärare då, men det kunde ha varit en sköndag – kom de in på magikernas historia och Sythen hade då sagt att innan de splittrades i manliga och kvinnliga magiker, på den tiden då de arbetade tillsammans mot gemensamma mål, så hade Zoream varit en plats där magikerna utvecklade magiska vapen.

Detta hade förvånat Marmat eftersom Hairal hade varit väldigt tydlig med att han inte fick använda magi som vapen mot någon utan enbart för att skydda sig.

”Nu förstår jag inte riktigt”, inledde Marmat sin fråga. ”Hur kan detta ha varit en plats för magiska vapen? Hairal var väldigt tydlig med att jag aldrig fick använda magi som vapen, och då kan det väl inte ha funnits en plats där just detta gjordes?”

”Det är sant, men ändå inte”, svarade Sythen, vilket Marmat inte tyckte besvarade hans fråga, men Sythen fortsatte ”Så länge som du är en adept får du inte använda magi som vapen, men när du väl är klar med din grundträning väljer du en specialisering och för vissa specialiseringar och i vissa fall är det tillåtet att använda magi som ett vapen.”

”Ända sedan magikerna splittrades har det funnits en stor grupp som velat förbjuda magi som vapen helt, medan andra hållit fast vid att magi ska kunna användas även som vapen. För att slippa ännu mer splittring beslutades om den här uppdelningen och den har bestått ända sedan dess. När du är i slutet av din grundträning kommer du att få en presentation av alla specialiseringar, men inte just nu.”

”Ytterligare ett skäl att detta gäller för adepter är för att ni redan från början ska lära er hur farligt det är att använda magi som ett vapen. I början av splittringen, när de manliga magikerna låg i strid mot kungen så vann vi ofta våra strider, tack vare de vapen som vi hade här och som kunde låta en ensam magiker vinna mot hundratalet soldater.”

”Men, sedan hände någonting, även om ingen vet vad. Våra vapen slutade inte bara fungera, så att vi inte kunde använda dem i strid, utan de blev livsfarliga att använda. Många är de manliga magiker som förvandlades till brinnande facklor eller isstoder eller lerklumpar när de försökte använda sina vapen och när tillräckligt många dött slutade vi att använda dem.”

”Det gör att de magiker som är tillåtna att använda magi som vapen idag alltid använder sina egna krafter, och aldrig använder de magiska vapen som var hjälpmedel för att öka kraft och uthållighet i strid. I ren form är magi fortfarande ett formidabelt vapen och en tränad magiker kan mycket väl vinna mot både tio och tjugo soldater på en gång. ”

”Problemet är dock att man snabbt blir utmattad av att använda så mycket magi och när man är utmattad blir en magiker ett lätt mål för tränade soldater eftersom de flesta av oss helt saknar vapenträning.”

Ytterligare några veckor förflöt på samma vis och han kände sig ibland som ett korvskinn där man stoppade in kunskap på kunskap tills han höll på att spricka. Redan när träningen inleddes hade han förstått att han låg rejält efter och även om han numera behärskade magin tillräckligt väl för att kunna försvara sig genom att skapa en sköld i luften var han långt ifrån fullärd i grunderna.

Han insåg även att de andra inte hade väntat på att han skulle komma ifatt utan antagligen kommit ännu längre i sin magiträning nu. Inte heller upplevde han att han längre kunde förbättra sin sköld, och han var osäker på om den verkligen skulle hålla mot en vältränad krigare. Nästa gång han hade en lektion med Hairal passade han på att fråga om detta.

”Oroa dig inte, din sköld kommer att hålla, men det kommer att krävas en hel del ansträngning för att upprätthålla den. ”
”Vatten är inte ditt starkaste element och du kommer inte att bli mycket starkare i det elementet än du är nu”, kom svaret från Hairal.

”Men mäster”, för Marmat hade nu för vana att kalla Hairal just detta, ”vilket är då mitt starka element och varför har vi istället tränat med vatten?”. De hade haft fokus på just elementet vatten och Marmat hade därför trott att det kanske var där han var stark.

Svaret från Hairal bestod – som så ofta – av tre delar. Hairal verkade ha en viss förkärlek för att besvara varje fråga med tre olika svar. ”Vi har tränat vatten av tre skäl. Ett: det är ditt svagaste element och vi behöver få upp din styrka i det så nära max som möjligt för att du ska kunna använda magi som är kombinerat med vatten; annars skulle du inte orka med en del av övningar som kommer i framtiden.”

”Två: de andra adepterna har även de börjat med just vatten eftersom ingen av de adepter som började samtidigt med dig var särskilt starka i vatten. Enda undantaget är pojken som du stred mot som har en tydlig fallenhet för just vatten.”

Marmat inväntade del tre av svaret, även om han var ganska säker på att han redan visste den delen. ”Och slutligen tre så tjatade du i början av lektionerna om att du vill lära dig att skapa en sköld i luften, och därmed hade du rätt motivation för att börja med just vatten.”

”När det kommer till ditt starkaste element så vet jag inte riktigt än. Du verkar ha en fallenhet för både eld, metall och jord så någon av dem är det, men jag vet inte vilket förrän vi har gjort mer avancerade övningar med dessa element. Just eld brukar vi spara till sist eftersom dessa övningar ofta leder till olyckor.

”Dessutom”, lade Hairal till, ”är eld det element man oftast använder för att anfalla och jag var inte övertygad om att du kunnat avstå från att använda magi som ett vapen om vi hade inlett med detta element innan du hade fått en större förståelse för varför vi inte tillåter adepter att använda magi som ett vapen.”

Den kommentaren möttes av en klädsam rodnad från Marmat eftersom han de första veckorna faktiskt funderat mycket på hur magi skulle kunna användas som ett vapen. Han hade inte trott att han varit så genomskinlig dock, men både Hairal och Sythen hade läst honom som en öppen bok.

Det var därför inte så förvånande för Marmat att de därefter hade ett stort fokus på trä som nästa element, och fick han säga det själv blev han ganska duktig på att använda det elementet. Det tog inte många dagar innan det lilla skott som han hade fått när de inledde övningarna hade växt till ett nästan fullsteg högt träd. Kombinationer av vatten och trä kunde verkligen snabba på växtprocessen hos träd.

Mindre roligt var det när han skulle lära sig att vända på processen, och att se det vackra trädet skrumpna ihop när de gjorde dessa övningar var en plåga.
Som tur var hade han inte blivit förbjuden att öva på egen hand, så på kvällarna spenderade han fyra klockringningar på att låta trädet hämta sig från den omilda behandling det fått under dagen. Inte heller verkade Sythen särskilt förvånad när han kom på morgonen och fick se trädet lika friskt och ståtligt som dagen innan.

En vändag bröts dock mönstret. Istället för Sythen som alltid brukade komma, med undantag för några fridagar, var det nu Hairal som kom. Marmat undrade om han möjligen blandat ihop dagarna igen, men han var nästan säker på att den här veckans fridag var först imorgon.

”Inte är det väl fridag redan?” hörde han sig själv säga, vilket fick Hairal att le. ”Nej, det är helt korrekt”, kom svaret. ”Idag är det vändag så fridag är först imorgon. Däremot behöver du inte längre privatlektioner utan du har nu kommit ifatt de övriga eleverna och på visdag kommer du att börja läsa tillsammans med dem.”

Marmat gladdes åt att han kommit ifatt, men kände att han skulle sakna sina privatlektioner. Nu skulle han behöva konkurrera med övriga elever om lärarens uppmärksamhet och han skulle inte kunna göra allting i sitt eget tempo.

”Eftersom det här är sista veckan det här månvarvet så är det inga planerade lektioner på vändagen, utan istället förväntas eleverna spendera tid med varandra för att lära känna varandra bättre och för att bättre leva upp till den egenskap som namngivit den här dagen. De andra eleverna har haft flera månvarv på sig att lära känna varandra, men du har knappt träffat dem. ”
”Därför tänkte vi att det var en god idé om du deltar i deras aktiviteter idag. De har några olika lekar som använder magi, vilket kombinerar utbildning och nöje.”

Marmat kände sig lite splittrad; lekar var för barn och han var nästan vuxen nu. Egentligen skulle han hellre delta i vapenövningarna nu när han fick lite fri tid igen. Å andra sidan var det antagligen en god idé att lära känna de andra eleverna.

”Lekar, mäster?”, svarade han. ”Finns det inget bättre sätt att lära känna varandra?”. Till Marmats förvåning fick han ett muntert skratt som svar. ”Oroa dig inte. De lekar som används här skiljer sig stort från vanliga lekar. Även fullärda magiker deltar ibland i dessa lekar med stort nöje. Men kalla dem för övningar om du tycker att ordet lek är för barnsligt.”

Om även vuxna kunde delta ibland borde det inte vara allt för barnsligt, och även om Marmat aldrig skulle erkänna det kunde han ibland sakna de lekar han slutat delta i när han fyllde tretton år och ansåg sig för gammal för sådana barnsligheter. Han beslutade sig därmed för att tacka ja till erbjudandet.

Dessutom var det fridag imorgon, och utan lektioner borde han kunna använda sin lediga tid till lite vapenövningar på egen hand. Om han hade tackat nej hade hans klass-kamrater antagligen undrat varför han inte ville delta, och så här i början var det antagligen en bra idé att smälta in i gruppen.

Läs mer

2 thoughts on “Vintertid – kapitel 12

Comments are closed.