Kapitel 12 – ny version

KAPITEL 12

De följande veckorna var intensiva för Marmat och dagarna följde ett väl inrutat schema; upp i gryningen, armhävningar, tvagning och morgonmål följdes sedan av privatlektioner med Sythen. Efter en kort paus för dagmål blev det sedan fler privatlektioner ända fram tills klockan ringde för kvällsmål.

Efter kvällsmålen hann han oftast med en kortare löptur innan han återvände till rummet för armhävningar och sedan sänggående. Detta gjorde att dagarna flöt ihop och Marmat hade inte längre koll på vilken dag det var.

Som på alla andra ställen i landet brukade fridagen vara en ledig dag, men inte för Marmat. Däremot verkade Sythen vara ledig vissa av dessa och då ersattes han av Hairal. Det var det enda som gav Marmat en känsla för ungefär vilken veckodag det var.

Privatlektionerna bestod till stor del av magiska övningar och även om magi för honom alltid var en kamp mot den magiska ström som han sträckte sig in i så började han få mer kontroll över sina färdigheter.

Han behövde inte längre nöja sig med att doppa sitt medvetande i strömmen. Han kunde nu styra och påverka den och han kunde påverka sin omvärld med magi; även om hans kunskaper, erfarenhet och styrka fortfarande var begränsad.

Ibland blandades övningar upp med lite teori, så att han bättre skulle förstå vad han gjorde och han fick tidigt lära sig om de fem elementen; vatten, eld, trä, metall och jord; liksom hur de kunde påverka varandra och världen omkring oss.

Han kunde inte förstå varför inte även luft var ett element; han hade ju sett hur hans motståndare förändrat luften omkring sig både som skydd och för att anfalla honom, och en lektion passade han på att fråga om detta.

”Du glömmer att elementen inte är exakt samma sak som det de är namngivna efter”, svarade Hairal som just dÃ¥ var hans lärare eftersom detta var en fridag. ”Elementet vatten är namngivet av att det ständigt finns runt oss, liksom att det är en nödvändig egenskap för liv. Har du nÃ¥gonsin varit utomhus när det är riktigt kallt ute?”

Marmat nickade, nÃ¥got förvÃ¥nad över frÃ¥gan, men med tanke pÃ¥ hur varmt det var i den här delen av landet kanske inte alla hade sett en riktig vinter med snö och is. ”DÃ¥ kan du säkert minnas hur det kommer rök ur munnen när du andas?”, fortsatte Hairal.

Återigen nickade Marmat till svar; jo, det var vanligt och när han var mindre hade han tyckt att det varit roligt att leka att han var en skorsten när han varit ute i kylan. Hairal inväntade hans nick och fortsatte sedan.

”Röken bildas av att det är vatten i den luft som du andas ut, och när det vattnet kommer ut i luften sÃ¥ fryser det till smÃ¥ isbitar. Vi kan även se vattnet i luften när vi kommer ut pÃ¥ morgonen efter en sval natt och det bildats dagg pÃ¥ marken. Detta är vatten frÃ¥n luften som kylts ner och landat pÃ¥ marken. SÃ¥ när vi använder vatten för att pÃ¥verka luften omkring sÃ¥ är det inte sÃ¥ konstigt som det kanske lÃ¥ter. ”

”Pojken du stred mot använde just vatten, kombinerat med jord och metall för att överföra metallens hÃ¥rda egenskaper pÃ¥ luften runtomkring honom.” Det svaret besvarade Marmats frÃ¥ga och han kände hur han därmed bättre kunde förstÃ¥ hur han skulle kunna använda magi för att försvara sig frÃ¥n angrepp.
Under en annan lektion – Marmat var osäker på vilken veckodag det varit eftersom det var Sythen som varit hans lärare då, men det kunde ha varit en sköndag – kom de in på magikernas historia och Sythen hade då sagt att innan de splittrades i manliga och kvinnliga magiker, på den tiden då de arbetade tillsammans mot gemensamma mål, så hade Zoream varit en plats där magikerna utvecklade och förvarade magiska vapen.

Detta hade förvånat Marmat eftersom Hairal hade varit väldigt tydlig med att han inte fick använda magi som vapen mot någon utan enbart för att skydda sig.

”Nu förstÃ¥r jag inte riktigt”, inledde Marmat sin frÃ¥ga. ”Hur kan detta ha varit en plats för magiska vapen? Hairal var väldigt tydlig med att jag aldrig fick använda magi som vapen.”

”Det är sant, men ändÃ¥ inte”, svarade Sythen, vilket Marmat inte tyckte besvarade hans frÃ¥ga, men Sythen fortsatte ”SÃ¥ länge som du är en adept fÃ¥r du inte använda magi som vapen, men när du väl är klar med din grundträning väljer du en specialisering och för vissa specialiseringar och i vissa fall är det tillÃ¥tet att använda magi som ett vapen.”

”Ända sedan magikerna splittrades har det funnits en stor grupp som velat förbjuda magi som vapen helt, medan andra hÃ¥llit fast vid att magi ska kunna användas även som vapen. För att slippa ännu mer splittring beslutades om den här uppdelningen och den har bestÃ¥tt ända sedan dess. När du är i slutet av din grundträning kommer du att fÃ¥ en presentation av alla specialiseringar, men inte just nu.”

”Ytterligare ett skäl att detta gäller för adepter är för att ni redan frÃ¥n början ska lära er hur farligt det är att använda magi som ett vapen. I början av splittringen, när de manliga magikerna lÃ¥g i strid mot kungen sÃ¥ vann vi ofta vÃ¥ra strider, tack vare de vapen som vi hade här och som kunde lÃ¥ta en ensam magiker vinna mot hundratalet soldater.”

”Men, sedan hände nÃ¥gonting, även om ingen vet vad. VÃ¥ra vapen slutade inte bara fungera, sÃ¥ att vi inte kunde använda dem i strid, utan de blev livsfarliga att använda. MÃ¥nga är de manliga magiker som förvandlades till brinnande facklor eller isstoder eller lerklumpar när de försökte använda sina vapen och när tillräckligt mÃ¥nga dött slutade vi att använda dem.”

”Det gör att de magiker som är tillÃ¥tna att använda magi som vapen idag alltid använder sina egna krafter, och aldrig använder de magiska vapen som var hjälpmedel för att öka kraft och uthÃ¥llighet i strid. I ren form är magi fortfarande ett formidabelt vapen och en tränad magiker kan mycket väl vinna mot bÃ¥de tio och tjugo soldater pÃ¥ en gÃ¥ng. ”

”Problemet är att man snabbt blir utmattad av att använda sÃ¥ mycket magi och när man är utmattad blir en magiker ett lätt mÃ¥l för tränade soldater eftersom de flesta av oss helt saknar vapenträning.”

Ytterligare några veckor förflöt på samma vis och han kände sig ibland som ett korvskinn där man stoppade in kunskap på kunskap tills han höll på att spricka. Redan när träningen inleddes hade han förstått att han låg rejält efter och han jobbade hårt för att komma ifatt. En av de övningar som han utförde gång på gång under de här veckorna var att använda vatten, tillsammans med jord och metall för att skapa en sköld i luften.

I teorin var det en enkel övning. Använd jord för att binda ihop metall och vatten och överför därmed egenskaperna från metall på på vattnet i luften. Att knyta ihop var inte så svårt, men just att överföra egenskaperna visade sig svårt för Marmat. Hans första försök föll ihop vid minsta beröring och det var först efter flera dagars frustrerande övningar som Marmat kunde skapa en sköld tillräckligt stabil för att stoppa Hairals hand.

Flera gånger var han på väg att ge upp, men hans motivation sporrades av att varje gång som han misslyckades med att stoppa Hairal så landade en handflata på någon av hans kinder. Det gjorde lika ont varje gång, och under den här perioden undvek Marmat matsalen eftersom han inte ville visa sig bland andra med rödglödgade kinder.

SÃ¥ en dag hände det som han hade jobbat mot; Hairals hand stannade en fotlängd frÃ¥n hans ansikte precis där han hade placerat skölden och han kostade pÃ¥ sig ett leende. ”Bra”, sa Hairal, ”men du har fortfarande en del att jobba pÃ¥.” Med det lyfte han handen en fotsid och rundade enkelt den lilla sköld han fÃ¥tt upp.

För varje dag lyckades han öka både storlek och styrka på den sköld han skapade och till slut kunde Hairal slänga hela sin kroppsvikt på den utan att den splittrades eller rubbades även om det krävde hans hela koncentration för att hålla skölden på plats.

Frågan var hur väl han skulle stå sig mot de andra eleverna. Det var först nu som hans sköld kunde mäta sig med den sköld som hade besegrat honom den dagen då han lärde sig att magi fungerar och de hade knappast suttit och rullat tummarna medan han jobbat med den här väldigt specifika övningen.

Han kände också att även om han hade lyckats stoppa Hairal så var det inte med några marginaler och han lyckades inte längre öka styrkan i sin sköld mer än marginellt. Frågan var om den skulle hålla mot en vältränad soldat som kom i full fart. Nästa gång han hade en lektion med Hairal passade han på att fråga om detta.

”Oroa dig inte. Allt eftersom du fortsätter träna sÃ¥ kommer din styrka att öka, även om det kommer att gÃ¥ lÃ¥ngsammare att bli starkare ju starkare du är. Den dag du behöver den kommer din sköld att hÃ¥lla, men det kommer att krävas en hel del ansträngning för att upprätthÃ¥lla den. Vatten är inte ditt starkaste element och det är din förmÃ¥ga i vatten som pÃ¥verkar hur mycket som din sköld tÃ¥l”, kom svaret frÃ¥n Hairal.

”Men mäster”, för Marmat hade nu för vana att kalla Hairal just detta, ”vilket är dÃ¥ mitt starka element och varför har vi istället tränat med vatten?”. De hade haft fokus pÃ¥ just elementet vatten och Marmat hade därför trott att det kanske var där han var stark.

Svaret frÃ¥n Hairal bestod – som sÃ¥ ofta – av tre delar. Hairal verkade ha en viss förkärlek för att besvara varje frÃ¥ga med tre olika svar. ”Vi har tränat vatten av tre skäl. Ett: det är ditt svagaste element och vi behöver fÃ¥ upp din styrka i det för att du ska kunna använda magi som är kombinerat med vatten; annars skulle du inte orka med en del av övningar som kommer i framtiden.”

”TvÃ¥: de andra adepterna har även de börjat med just vatten eftersom ingen av de adepter som började samtidigt med dig var särskilt starka i vatten. Enda undantaget är pojken som du stred mot som har en tydlig fallenhet för just vatten.”

Marmat inväntade del tre av svaret, även om han var ganska säker pÃ¥ att han redan visste den delen. ”Och slutligen tre sÃ¥ tjatade du i början av lektionerna om att du vill lära dig att skapa en sköld i luften, och därmed hade du rätt motivation för att börja med just vatten.”

”När det kommer till ditt starkaste element sÃ¥ vet jag inte riktigt än. Du verkar ha en fallenhet för bÃ¥de eld, metall och jord sÃ¥ nÃ¥gon av dem är det, men jag vet inte vilket förrän vi har gjort mer avancerade övningar med dessa element. Just eld brukar vi spara till sist eftersom dessa övningar ofta leder till olyckor.

”Dessutom”, lade Hairal till, ”är eld det element man oftast använder för att anfalla och jag var inte övertygad om att du kunnat avstÃ¥ frÃ¥n att använda magi som ett vapen om vi hade inlett med detta element innan du hade fÃ¥tt en större förstÃ¥else för varför vi inte tillÃ¥ter adepter att använda magi som ett vapen.”

Den kommentaren möttes av en klädsam rodnad från Marmat eftersom han de första veckorna faktiskt funderat mycket på hur magi skulle kunna användas som ett vapen. Han hade inte trott att han varit så genomskinlig, men både Hairal och Sythen hade läst honom som en öppen bok.

Det var därför inte så förvånande för Marmat att de därefter hade ett stort fokus på trä som nästa element, och han kände redan från början att det här var lättare än träningen i vatten. Hans framsteg med trä var både snabbare och större än de varit med vatten. Det tog inte många dagar innan det lilla skott som han hade fått när de inledde övningarna hade växt till ett nästan fullsteg högt träd. Kombinationer av vatten och trä kunde verkligen snabba på växtprocessen hos träd.

Mindre roligt var det när han skulle lära sig att vända på processen, och att se det vackra trädet skrumpna ihop när de gjorde dessa övningar var en plåga. Eftersom de uppmanades att träna även på sin lediga spenderade han fyra klockringningar varje kväll på att låta trädet hämta sig från den omilda behandling det fått under dagen. Sythen verkade inte det minsta förvånad när han kom på morgonen och fick se trädet lika friskt och ståtligt som dagen innan.

Den här träningen hade samma regelbundenhet som tidigare lektioner med vatten och ytterligare två veckor förflöt. Men, en vändag bröts mönstret. Istället för Sythen som alltid brukade komma, med undantag för några fridagar, var det nu Hairal som kom. Marmat undrade om han möjligen blandat ihop dagarna igen, men han var nästan säker på att den här veckans fridag var först imorgon.

”Inte är det väl fridag redan?” hörde han sig själv säga, vilket fick Hairal att le. ”Nej, det är helt korrekt”, kom svaret. ”Idag är det vändag sÃ¥ fridag är först imorgon. Däremot behöver du inte längre privatlektioner utan du har nu kommit ifatt de övriga eleverna och pÃ¥ visdag kommer du att börja läsa tillsammans med dem.”

Marmat gladdes åt att han kommit ifatt, men kände att han skulle sakna sina privatlektioner. Nu skulle han behöva konkurrera med övriga elever om lärarens uppmärksamhet och han skulle inte kunna göra allting i sitt eget tempo.

”Eftersom det här är sista veckan det här mÃ¥nvarvet sÃ¥ är det inga planerade lektioner pÃ¥ vändagen, utan istället förväntas eleverna spendera tid med varandra för att lära känna varandra bättre och för att bättre leva upp till den egenskap som namngivit den här dagen. De andra eleverna har haft flera mÃ¥nvarv pÃ¥ sig att lära känna varandra, men du har knappt träffat dem. Därför tänkte vi att det var en god idé om du deltar i deras aktiviteter idag. De har nÃ¥gra olika lekar som använder magi, vilket kombinerar utbildning och nöje.”

Marmat kände sig lite splittrad; lekar var för barn och han var nästan vuxen nu. Egentligen skulle han hellre delta i vapenövningarna nu när han fick lite fri tid igen. Å andra sidan var det antagligen en god idé att lära känna de andra eleverna.

”Lekar, mäster?”, svarade han. ”Finns det inget bättre sätt att lära känna varandra?”. Till Marmats förvÃ¥ning fick han ett muntert skratt som svar. ”Oroa dig inte. De lekar som används här skiljer sig stort frÃ¥n vanliga lekar. Även fullärda magiker deltar ibland i dessa lekar med stort nöje. Men kalla dem för övningar om du tycker att ordet lek är för barnsligt.”

Om även vuxna kunde delta ibland borde det inte vara allt för barnsligt, och även om Marmat aldrig skulle erkänna det kunde han ibland sakna de lekar han slutat delta i när han fyllde tretton år och ansåg sig för gammal för sådana barnsligheter. Dessutom var det fridag imorgon, och utan lektioner borde han kunna använda sin lediga tid till lite vapenövningar på egen hand då istället.

Läs mer

One thought on “Kapitel 12 – ny version

Comments are closed.