Kapitel 18 – ny version

Det här kapitlet fungerade inte alls, rent tidsmässigt. Där både Ella och Tirandim lägger en dag på sina handlingar så bränner Marmat typ två månader, och då känns inte berättelsen helt ihophållen.

Så, jag skalade ned på tidsåtgången på en del (från veckor till dagar) och flyttade en tidspassage till nästa kapitel. Förhoppningen att kunna hålla huvudpersonerna synkade även i kapitel 21-23 på det sättet.

KAPITEL 18

Korridoren var väl upplyst. Inte med facklor som Marmat hade trott utan det som först såg ut som facklor var av någon typ av metall och skenet kom inte från eld utan från lysande bollar innanför glas. Det såg ut som om någon hade skapat ljusbollar av det slag som Marmat hade använt, men de sken mycket starkare och de verkade lysa mycket väldigt länge eftersom en normal ljusboll började mattas av efter en klockringning om man inte kontinuerligt underhöll den med ny magi.

Dessutom såg korridoren konstig ut. De två första fullstegen hade det varit jord och sten men sedan hade den övergått i någonting annat som Marmat aldrig sett förut. Materialet var alldeles vitt och blänkte ungefär som stearinljus, men när man kände på materialet så var det varmare än vad stearin skulle varit och det kändes mjukare. Dessutom syntes inga skarvar där man sammanfogat materialen utan det fortsatte fullsteg efter fullsteg som ett gigantiskt stycke av tyg.

Marmat hade bestämt sig för att följa korridoren tills den tog slut och på vägen passerade han två dörrar på vänster sida och en dörr på höger sida, men efter att korridoren svängt tog den helt plötsligt slut. Framför honom slutade korridoren i en vägg av metall. Även här var det en vägg utan skarvar, men däremot fanns en glipa som gick från golv till tak, mitt i metallväggen. Marmat försökte sticka in sin fickkniv i glipan, men den var alldeles för smal för att kniven skulle gå in.

Han kunde inte se hur han skulle komma vidare här, och det verkade inte finnas något sätt öppna den här väggen. Till höger om metallväggen fanns en nedsänkning i väggen formad som en hand. Det var en ganska stor nedsänkning, större än någon hand som Marmat någonsin sett, men han provade att hålla sin hand mot den. Avtrycket sken till en kort stund, men efter det hände ingenting och till slut gav Marmat upp och återvände för att prova de dörrar han gått förbi på vägen.

De två första dörrarna verkade låsta. Det hände i vilket fall ingenting varken när han tryckte på dörren eller när han drog i det handtag som satt på dörrarna. Vilket gjorde att det bara var en dörr kvar att prova. Marmat hoppades att den inte skulle vara låst. Han var inte alls sugen på att åka upp igen, och han var inte ens säker på att han skulle kunna hitta hur man skickade upp golvet igen när man var här nere.

Till Marmats stora glädje var den här dörren öppen och han kom in i ett rum fullt med böcker. Väggarna var nästan tjugo fullsteg långa och längs varje vägg fanns flera bokhyllor överfulla med böcker. I rummet stod rad på rad med fler bokhyllor, även de fyllda med böcker. Allt som allt såg det ut att finnas flera tusen böcker i dessa bokhyllor; mångdubbelt mer än vad som fanns i biblioteket ovan jord.

Dessutom finns ett antal skrivbord i rummet som alla dignade med böcker och det låg till och med böcker i travar på golvet. Marmat var både överväldigad och samtidigt besviken. Det fanns inga magiska föremål i rummet och det fanns inga fler utgångar från rummet. Här fanns tillräckligt med böcker för att kunna läsa en hel livstid, men han hade hoppats på någonting mer.

Han vandrade runt en stund bland böckerna tills han hittade en bokhylla märkt med texten ”Magiska föremÃ¥l”. Detta fÃ¥ngade hans uppmärksamhet och bland dessa böcker stod en gigantisk bok med svarta läderpärmar och texten ”Sammanställning av kända magiska föremÃ¥l”. Marmat hoppades att den skulle handla om magiska vapen och även om det stod lite grann om nÃ¥gra av de vapen som funnits tidigare verkade boken mest handla om andra magiska föremÃ¥l.

Efter att ha bläddrat en del och läst om några föremål hade Marmat helt fastnat för boken och han skulle gärna läsa mer. Han kunde gärna inte ta med sig boken tillbaka till sitt rum. Det fanns ingenstans att gömma den, och han trodde inte att han kunde smuggla in den på sitt rum utan att någon skulle se den. Han bestämde sig därför för att återvända vid fler tillfällen.

Även om han inte hittat några magiska föremål så var Marmat ändå nöjd med utflykten. Särskilt när han snabbt hade lyckats klura ut hur han skulle få golvet att åka upp igen och han återvände till sitt rum, nöjd med sin upptäckt.

De närmaste dagarna blev jobbiga för Marmat. Förutom sina studier i magi så hade han återupptagit vapenövningarna, vilket var mer än tillräckligt för att fylla upp hans dagar. Ovanpå detta smet han ner i underjorden så ofta han kunde för att läsa vidare i boken.

En av kvällarna hade han varit tvungen att ställa in sitt besök eftersom han såg andra som rörde sig däromkring, men det var kanske tur eftersom det innebar att han fick sova ifatt lite den natten. Han hade lyckats undvika upptäckt än så länge och det var en balans mellan att han gärna ville läsa färdigt boken så snart som möjligt och att undvika upptäckt; en upptäckt som han inte visste vad den skulle leda till.

Han lärde sig massvis om de magiska föremål som en gång funnits. De reseportaler som beskrevs verkade väldigt smidiga och särskilt den flyttbara varianten som man kunde ta med sig. Även de magiska föremål som kunde läka olika sjukdomar var oerhört spännande även om han inte förstod vad vissa av dem var. Ett av föremålen kunde ta bort någon typ av knölar i kroppen, men Marmat hade aldrig hört att man kunde få knölar på det sättet. Det lät otroligt för Marmat.

NÃ¥gra av föremÃ¥len som beskrevs förstod han inte alls, bland annat nÃ¥gra som skulle användas med ett föremÃ¥l som kallades för ”Omställaren”. Han försökte hitta nÃ¥gonting om det föremÃ¥let i boken, men kunde inte hitta nÃ¥gon beskrivning av denna. Däremot var det flera sidor som hade rivits ut och Marmat undrade om det här konstiga föremÃ¥let kanske beskrevs här. Eller sÃ¥ var det nÃ¥gra vapen som nÃ¥gon hade rivit ut texterna om.

Där fanns även beskrivningar av föremål som kunde användas för att kommunicera. På ett av föremålen stod att om man hade två likadana föremål så kunde dessa användas för att se varandra – och prata med varandra – oavsett hur långt från varandra man var.

Hur fantastiska dessa föremål än lät – och Marmat undrade varför de inte fått lära sig om dessa på sina lektioner, eller varför magiker inte använde sådana föremål längre – så var det ett föremål som lät konstigare och mer otroligt än alla andra. Boken beskrev hur det påminde om en reseportal, men istället för att resa till en annan portal så kunde man resa till en helt annan värld, där tiden nästan stod still.

Det lät så otroligt att Marmat inte kunde tro på det. Vilken annan värld? Det fanns ju bara den här världen? Och hur skulle tiden kunna stå still? Den fanns ju bara där och fanns. Hur skulle annars dag bli natt och natt bli dag? Trots att han inte kunde tro på föremålet blev han oerhört fascinerad av det, och varje besök i biblioteket brukade han inleda med att läsa om det ytterligare en gång.
Boken var visserligen ganska tjock, men då Marmat skummade igenom vissa passager – vem är egentligen intresserad av ett magiskt föremål som gör att dina kläder ser nystrukna ut? – och då han lyckades spendera större delen av nästa fridag här tog han sig igenom den på en vecka. Det var många föremål som han läst om med stort intresse och det var lite sorgligt när boken sedan tog slut.

Han funderade pÃ¥ om han skulle försöka med nÃ¥gon annan bok, men risken fanns att han bara skulle bli besviken oavsett vilken bok han läste efter detta. Innan han slog ihop boken för sista gÃ¥ngen rev han ut nÃ¥gra sidor som han ville spara för sig själv. Dels sidorna om den här konstiga reseportalen – som kallades för ”Besökaren” – och dels nÃ¥gra av de vapen som verkade mest intressanta. Han vek noggrant ihop dem och stoppade dem innanför byxlinningen.

Det var nu dags att prova om han kunde komma in genom någon av de dörrar som tidigare varit låsta. Trots allt hade han ju tagit sig ned här för att försöka hitta något magiskt föremål, och något sådant hade han inte sett än. Han återvände därför till korridoren och provade den första dörren på vänster sida. Den var fortfarande låst. Han kände hur hjärtat sjönk ned i magen; skulle han vara tvungen att återvända till biblioteket och läsa ytterligare en bok? Han hade haft tur när han hade hittat den bok han läste. Övriga böcker som han snabbt bläddrat i hade varit sida upp och sida ned med text som inte väckte hans intresse.

Skam den som ger sig, tänkte han, innan han bestämde sig att kontrollera även den andra dörren. Redan några fullsteg bort återvände spänsten i hans steg eftersom det såg ut som om dörren stod på glänt och när han kom fram såg han att så var fallet. Någon – vem? – måste ha slarvat med att stänga dörren efter sig. Tur för honom!

Han öppnade dörren och kom in i ett runt rum; det konstigaste rum han någonsin sett. Mitt i rummet fanns en brunn med vatten som var drygt ett fullsteg brett. Från brunnen ledde en stege upp till taket, men det riktigt konstiga var att taket var av vatten och genom vattnet kunde man se att någonting lyste.

Det fanns inga andra dörrar ut från rummet och Marmat undrade vad syftet med det här rummet var. Vattnet i brunnen var djupt, och antagligen kunde man dyka ner till botten. Frågan var vad som fanns där. Även om Marmat var en duktig simmare ville han inte prova; han hade inte förberett sig på något sätt och han kunde inte se hela vägen ned i brunnen.

Istället bestämde han sig för att undersöka taket och han klättrade upp. Han kände på vattnet med en hand och det var svalt men inte kallt och det var inga problem att sticka in handen. Han var inte riktigt redo att ge upp, nu när han äntligen hade lyckats ta sig in i ett nytt underjordiskt rum, men det kändes lite oroväckande med vatten åt båda hållen. Dessutom kunde inte förstå hur vattnet i taket kunde stanna där. Det borde ju rinna ned på golvet.

Minst farligt kändes det att ta sig uppåt. Han kunde se att det lyste några fullsteg upp, så han borde inte behöva simma så långt. Dessutom gick stegen en bra bit upp i vattnet, så han borde kunna dra sig tillbaka i säkerhet ganska enkelt. Det fick bli upp helt enkelt och han tog ett djupt andetag innan han klättrade upp i vattnet.

När han väl hade hela överkroppen i vattnet så började det kännas som när man simmade, och han kunde känna hur kroppen långsamt började glida uppåt. Han tog några simtag och snart kunde han hjälpa till med benen också. Att simma uppåt är alltid lättare än nedåt och han kom enkelt upp till ytan där han tog ett djupt andetag innan han tittade sig omkring.

Till hans stora förvåning kom han upp i den fontän som stod på innergården i adepternas hus. Det innebar att han nu hade hittat ett enklare sätt att ta sig ner i de underjordiska lokalerna, även om man givetvis blev blöt varje gång.

Han skulle precis simma ned igen när det slog honom; han hade ju några utrivna sidor nedstoppade i byxlinningen! Han började nästan gråta när han tänkte på att de antagligen var helt oläsliga nu. Marmat klättrade snabbt ur fontänen och tog fram papperen för att se om någon av dem hade klarat sig.

Till hans förvåning verkade de inte ha påverkats alls. Det var några vattendroppar på papperen, men de kändes helt torra och texten syntes lika tydligt som tidigare. Marmat förstod inte hur detta var möjligt, även om han insåg att magi var inblandat på något sätt, men han tänkte inte klaga över att han hade haft tur återigen. Dessutom hade han haft tur med när han valde att simma upp. Dagen hade övergått i natt, men om han simmat upp här tidigare så hade han kunnat dyka upp i fontänen mitt under kvällsmålet.

Marmat bestämde sig för att han redan haft så mycket tur som man kunde ha på en dag. Han återvände därför till sitt rum. Väl där valde han ett bra gömställe för sina utrivna sidor och efter att ha hängt upp sina kläder på tork och gjort dagens hundra armhävningar kröp han i säng där han drömde om en värld där allting var upp och ner.

Läs mer

One thought on “Kapitel 18 – ny version

Comments are closed.