Kapitel 26 – ny version

Då jag flyttat en hel del från kapitel 26 till kapitel 23 så blir det här kapitlet väldigt kort. Jag har som ambition att brodera ut det här kapitlet lite mer.

KAPITEL 26

Några dagar senare var det så dags för mötet med Risurra. Tirandim hade haft viss beslutsvånda inför denna. Å ena sidan hade Illmani erbjudit henne att få låna en klänning och hon ville gärna klä sig extra fint inför mötet med Risurra. Å andra sidan ville hon inte att Risurra skulle tro att hon blivit mallig och för fin för den klänning som hon fick i Certdar.

Illmani hade dock löst hennes dilemma upptäckte hon när hon skulle plocka fram kläder frÃ¥n sin kista. Inga av hennes kläder fanns nämligen där och pÃ¥ en frÃ¥ga frÃ¥n Tirandim svarade hon oskyldigt ”Dina kläder var sÃ¥ smutsiga, sÃ¥ jag skickade ned dem pÃ¥ tvätt igÃ¥r kväll. Kan du inte lÃ¥na en klänning av mig sÃ¥ länge?”

Det löste onekligen problemet med hennes beslutsångest, men hon var ganska säker på att Illmani gjort det med flit så att hon skulle vara tvungen att ta på sig en finare klänning idag. Hon kunde inte vara arg på vännen dock; hon visste att hon inte hade gjort det för att vara elak och hon lånade gärna kläder av henne. De var både vackrare och bekvämare än de två klänningar hon själv hade.

Den här specifika klänningen var blåskimrande i färgen och matchade därmed hennes ögon perfekt. Den var gjord av ett helt annat material än det ylle som hennes klänningar var sydda i och det var både mjukare och svalare. Tunna trådar av silver var invända i tyget vilket bidrog till den skimrande effekten.

För Tirandim var det första gången som hon skulle äta en måltid i något av de privata rummen i matsalen. De brukade oftast användas av en del lärare och när skolan hade gäster, men eleverna brukade aldrig vara inbjudna till dessa. Hon visste dock vart de låg, liksom att varje sådant privat rum hade en siffra. Att hitta rum nummer fem var inte särskilt svårt och hon knackade på dörren.

FrÃ¥n andra sidan dörren hördes en röst som hon direkt kände igen som Risurras som ropade ”Kom in”. Rummet var runt till formen och i mitten fanns ett runt bord som rymde fyra personer. Risurra satt vid den bortre delen av rummet, med ryggen mot väggen och när sÃ¥g dem komma in reste han sig med ett leende. ”Du ser strÃ¥lande ut idag Tirandim, och det är en oerhört vacker klänning du har pÃ¥ dig.”

”Det var värst vad ni är lika varandra. Man skulle nästan kunna tro att ni är systrar. Men, kom in, slÃ¥ er ned”. Han gjorde en handrörelse mot tvÃ¥ lediga stolar och de satte sig ned. En kort stund senare kom deras mat in pÃ¥ varsin bricka. Det brukade inte vara nÃ¥got fel pÃ¥ den mat som serverades pÃ¥ skolan, men det var väldigt traditionell mat och utan nÃ¥gonting speciellt med den.

Det här dagmålet skiljde sig en hel del från den vanliga maten då det var både förrätt, huvudrätt och efterrätt och alla tre rätterna var oerhört delikata. Det kändes som en festmåltid. Tirandim lät sig väl smaka och medan de åt småpratade Risurra både med henne och med Illmani.

När maten väl var slut lutade sig Risurra framÃ¥t och tittade noggrant pÃ¥ Illmani, men hans frÃ¥ga riktade sig till dem bÃ¥da. ”Ursäkta en gammal man, men är inte du kungens yngsta dotter?”. BÃ¥de Tirandim och Illmani nickade. För första gÃ¥ngen smög sig en trötthet in i Risurras ansikte och han sÃ¥g för ovanlighetens skull ut att vara gammal.

”Det förändrar saken”, sa han utan att rikta sig till nÃ¥gon av dem. Han verkade snarast vända kommentaren till sig själv. ”Förändrar vad?” undrade Tirandim. Risurras blick vilade nu Ã¥terigen pÃ¥ Tirandim. ”Unga fröken är observant, och jag försade mig tydligen. Jag kan inte avslöja vad jag menade, eftersom det skulle innebära en fara för bÃ¥de dig och din vän, och det vill jag inte utsätta dig för. Det jag kan säga är att jag blivit ombedd att lösa ett problem, och den lösning som jag hade tänkt mig är inte längre tillgänglig. Jag fÃ¥r försöka hitta en annan lösning.”

Tirandim tyckte inte att Risurras svar var något svar alls. Vad för problem? Vilken lösning? Och varför skulle hon vara i fara om Risurra gav ett svar som inte var kryptiskt? Både tonen i hans röst och blicken i hans ögon avslöjade dock en sak; det här var inte frågor som hon borde ställa och hon skulle inte få svar om hon ställde dem. Hon beslutade sig för att inte fråga vidare. Inte just nu i alla fall.

”I vilket fall”, fortsatte Risurra, ”sÃ¥ var det trevligt att träffa dig och jag är glad att du fÃ¥tt en god vän i Illmani. Hon verkar vara precis vad du behövde efter det som hänt. Jag mÃ¥ste Ã¥tervända till mina plikter, sÃ¥ jag är rädd att den här pratstunden är över.”

Han sköt tillbaka stolen och reste sig. ”Innan jag gÃ¥r skulle jag gärna fÃ¥ en kort stund i enrum med Tirandim. Jag ber om ursäkt för att jag är oförskämd, men skulle du”, Risurra vände sig nu mot Illmani, ”kunna vänta utanför dörren kort stund?”. Illmani nickade och lämnade rummet.

”SÃ¥. Innan jag gÃ¥r vill jag dels säga hur glad jag är att du verkar trivas här och Illmani verkar vara en trevlig flicka.” Tirandim nickade och Risurra fortsatte.

”Jag vill gärna ge dig ett rÃ¥d. Det kan verka konstigt nu, och du väljer själv om du vill följa det, men fundera pÃ¥ rÃ¥det tills du fÃ¥r en chans att använda det. Det kommer en tidpunkt när du studerat tillräckligt länge i Skaparens kyrka för att välja väg pÃ¥ dina studier. Innan dess kommer fem olika alternativ att presenteras för vilken väg du ska välja.”

Att de skulle välja väg visste Tirandim redan. Det hade nämnts vid flera tillfällen. Alternativen hade inte presenterats i detalj, men Tirandim lutade redan nu åt att välja alternativet som vandrande präst, dvs. att följa i Mishis fotspår. Hon försökte bryta in och säga just detta; att hon redan bestämt sig för att följa den väg som hon antog att Risurra tänkte föreslå, men han höll upp handen och hon tystnade.

”Det finns ett sjätte alternativ. Ett alternativ som aldrig nämns, aldrig förklaras, och som man enbart kan välja om man redan innan valet känner till att det finns. När tiden kommer och du ska skriva ner ditt val sÃ¥ vill jag att du skriver problemlösare pÃ¥ den lapp där du gör ditt val.”

Tirandim kände sig förbryllad. Ingen hade nämnt någonting om problemlösare, eller att det skulle finnas ytterligare ett val. Och varför hade Risurra valt att avslöja detta för just henne? Det kändes nästan som om han skämtade med henne, men han hade alltid varit ärlig och rak mot henne tidigare, så hon trodde inte att han skämtade med henne.

”Varför”, frÃ¥gade hon, ”berättar du det här för mig? Och varför tycker du att jag ska välja det här alternativet?”. Ville hon verkligen ha ett svar pÃ¥ den frÃ¥gan?

”Jag berättar det för att jag vill att du ska fundera pÃ¥ det, för att jag tror att du skulle vara verkligen duktig som problemlösare. Men, framförallt nämner jag det för att du mÃ¥ste göra ett val och även om rollen som problemlösare är svÃ¥r och jobbig sÃ¥ är det den bästa vägen om du vill ha en möjlighet att söka hämnd pÃ¥ magikerna.”

”Mer än sÃ¥ kan jag inte säga”, fortsatte han. ”Inte om jag ska kunna hÃ¥lla ett löfte som jag tidigare avgett och jag bryter inte ett löfte om jag inte är tvungen. Skulle jag nÃ¥gon gÃ¥ng vara tvungen att bryta ett löfte sÃ¥ vore det med tungt hjärta och som en sista utväg. SÃ¥ är dock inte fallet nu.”

Efter det tog Risurra adjö, men lämnade henne med ett löfte om att skriva regelbundet till henne. Hon stod kvar i rummet i sina egna tankar till dess att Illmani stack in huvudet och frågade om hon skulle stå där hela dagen.
Senare på kvällen valde Tirandim att avslöja konversationen för Illmani. Risurra hade aldrig sagt att hon inte fick avslöja vad han hade sagt och även om hon inte tänkte berätta det för någon mer ville hon inte ha några hemligheter för Illmani. Under ett månvarv, från det att de lärde känna varandra så hade Tirandim hållit stora delar av sin bakgrund hemlig för Illmani. Hon hade aldrig nämnt att hennes far var magiker.

Men en dag hade hon försagt sig. Hon mindes fortfarande skräcken när hon insåg att hon avslöjat att hennes pappa var en magiker. Hon hade bett Illmani att inte hata henne och hon hade förväntat sig att Illmani skulle lämna rummet i avsmak och kräva att få en ny rumskamrat. Men, det hade hon inte gjort. Istället hade hon skrattat; inte ett hånskratt utan bubblande glädjefullt skratt.

”Men, kära hjärtanes”, hade hon sagt. ”Visste du inte att min syster studerar i Sadalino för att bli en magiker? Eller att kungens äldsta dotter i flera generationer studerat hos magikerna? Varför skulle jag tycka sämre om dig för det?”. Hon hade gett henne den där utforskande blicken som hon hade ibland och frÃ¥gat ”Eller tycker du sämre om min nu när du vet om min syster?”

”Nej, men byborna hatade oss sÃ¥ mycket. Jag trodde att alla hatade magiker och alla som de var släkt med” kom svaret frÃ¥n Tirandim. Sedan hade allting runnit ur henne; hur de hade fängslats av byborna; hur hennes mor blivit hängd av byborna; hur hon och hennes syster flytt ifrÃ¥n byn; hur hon virrat omkring frusen, hungrig och ensam innan hon mötte Risurra.

Illmani hade hållit om henne och tröstat och inte en enda gång hade hon sagt någonting fördömande eller nedsättande. Sedan den stunden litade hon fullständigt på Illmani och hon ville aldrig ha hemligheter för henne. Inte ens den här hemligheten.

De diskuterade vad Risurra hade sagt och även om de inte kunde förstå vad en problemlösare gjorde bestämde de sig båda för att välja den vägen när valmöjligheten kom.

Läs mer

One thought on “Kapitel 26 – ny version

Comments are closed.