Kapitel 28 – ny version

Även här blir det lite Deus exande, men huvudberättelsen rörde sig framåt för långsamt. Det här borde vara typ mitt i bärettelsen och jag är snart uppe i 30 kapitel som var mitt mål från början.

KAPITEL 28

Så, det var alltså Sythens fråga. Om han ville bli en av Väktarna. Å ena sidan ville han lära sig mer om magiska vapen, och det här verkade vara ett bra sätt. Å andra sidan var han inte helt övertygad att Väktarna hade rätt; skulle det verkligen bli bättre om magiker styrde världen?

Men, vad hade han för val egentligen? Om han tackade nej skulle han dö, och han ville verkligen inte dö; livet hade precis börjat för honom. Han tackade ja till erbjudandet.

”Utmärkt! Som du säkert förstÃ¥tt är vi en grupp som agerar i hemlighet. Vilka vi är, och vad vi gör, är ingenting som vi talar om, och vi var alla bra pÃ¥ att bevara hemligheter redan innan vi blev medlemmar. Men, för att skydda vÃ¥ra hemligheter har vi dessutom den här stolen. Det finns flera magiska föremÃ¥l som kan tvinga nÃ¥gon att tala sanning, men den här stolen fungerar tvärtom.”

”Den skyddar dig mot sÃ¥dan magi som tvingar dig att göra nÃ¥gonting du inte vill. Ska man behÃ¥lla en hemlighet är det en fördel om ingen kan tvinga en att berätta den. Samtidigt tillÃ¥ter den dig att berätta sanningen när du själv vill. Om du själv vill.”

Marmat förstod inte alls. Det verkade lite otympligt att släpa omkring pÃ¥ en stol hela tiden, vilket han ocksÃ¥ pÃ¥pekade. Det möttes av ett skratt frÃ¥n Hairal. ”Nej, det fungerar inte sÃ¥. Man använder stolen en gÃ¥ng. Det skapar ett skydd hos dig som gör att det blir mycket svÃ¥rare att använda magi för att tvinga dig till saker. Dessutom blir det svÃ¥rare att använda tortyr för att tvinga av dig hemligheter. Den skyddar inte mot allt, men det är enbart magiker hos väktarna som har tillräcklig kunskap om tvingande magi för att kunna pÃ¥verka dig pÃ¥ det sättet.”

Sythen lotsade honom genom hur han skulle aktivera stolen, för tydligen kunde man inte aktivera stolen åt någon annan. Vid några tillfällen lyste hela stolen upp i olika färger, men i övrigt märkte han inte att stolen gjorde någonting alls utan han fick förlita sig på att när Sythen sa att han var klar så var han också just det.

”Vad händer nu?”, frÃ¥gade han. PÃ¥ nÃ¥got sätt hade han kanske förväntat sig nÃ¥gonting mer av ett livsavgörande beslut än att sitta en stund i en stol som lyste upp i olika färger.

”Det som händer nu är att jag visar dig vilken väg vi brukar ta oss in och att du visar var du brukade smita in sÃ¥ att vi kan lÃ¥sa de dörrarna. Du är fortfarande adept, sÃ¥ du har inte rätt att röra dig var du vill, men det här rummet fÃ¥r du vara i när du vill, och även i biblioteket. Eftersom andra än Väktarna känner till biblioteket behöver du dock vara försiktig sÃ¥ att du inte stöter pÃ¥ nÃ¥gon annan där, och undvik särskilt Hairal.”

Eftersom Sythen inte sagt någonting om sidan han rev ut ur boken antog han att de inte upptäckt detta än, och Marmat tänkte inte säga någonting om de inte frågade om det. Att slippa simma genom fontänen varje gång som han skulle hit lät trevligt; särskilt om han skulle fortsätta ta sig in när det blev kallare utomhus.

”Jag menar, vad händer med skolan? Ska jag sluta i den?”. Sythen skakade pÃ¥ huvudet. ”Du fortsätter precis som vanligt, med dina vanliga lektioner och dina vanliga lärare. Vi vill inte dra uppmärksamhet till Väktarna, och om du helt plötsligt skulle sluta gÃ¥ pÃ¥ dina lektioner sÃ¥ skulle folk frÃ¥ga. Du kan använda din fria tid här pÃ¥ det sätt som du själv vill.”

”Du fÃ¥r dock tvÃ¥ uppgifter av mig som du ska utföra. Det första är att fortsätta prata med de tvÃ¥ kvinnliga noviserna. Försök ta reda sÃ¥ mycket som möjligt om dem som du kan. Det andra är att fortsätta söka efter information om Besökaren. Alla medlemmar i Väktarna har som uppgift att alltid försöka ta reda pÃ¥ mer om denna. Det borde — som vi pratat om tidigare — finnas fler Besökare än den som stÃ¥r i Sadalino och vi vill undvika en öppen konflikt med de kvinnliga magikerna. Ã…tminstone just nu. Tids nog kommer vÃ¥ra planer leda till en konflikt med dem.”

Sythen visade honom både hur de brukade ta sig till biblioteket liksom hur de tog sig ned i underjorden. För biblioteket fanns en ingång via skolans vanliga bibliotek, under en skrivpulpet längst in, som ledde till andra sidan av en av de låsta dörrar som Marmat aldrig lyckats öppna. Sythen visade även vilka trådar som skulle användas när och var för att låsa upp dörren.

Till underjorden kom man istället via stallet. Sythen gav honom rekommendationen att lära sig rida och att rida regelbundet så att ingen skulle undra vad han gjorde i stallet. Längst in i den stora sadelkammaren fanns en nedgång till underjorden. Deras vägar in var onekligen både smidigare och torrare än de ingångar som han hittat. I gengäld visade han hur han kommit in, både ingången med det sänkbara golvet och genom fontänen.

”Ah, jag har alltid undrat vad poängen med ett tak av vatten var”, var Sythens kommentar när han visade den ingÃ¥ngen. Marmat var lite förvÃ¥nad att Sythen inte undersökt det själv, men Sythen verkade sakna den nyfikenhet som drev honom.

Större delen av sommaren gick utan några stora framsteg. Han spenderade mycket av sin tid med att läsa i biblioteket, liksom med att undersöka en del av de magiska föremål som fanns. En del av tiden ägnades i extra lektioner med Sythen där han visade vad han kallade förbjuden magi. Han fick lära sig hur man dödade med magi vilket lämnade honom illamående de första gångerna; även om de enbart tränade på djur och aldrig på människor.

Då tyckte han att det var roligare med de lektioner som gick igenom magi som kunde påverka andra. En viss kombination av element som kanaliserades på rätt ställe in i huvudet på någon kunde få dem att känna en oförklarlig rädsla och han provade det med viss framgång vid en av vapenövningarna.

Vapenövningar tog även de upp en stor del av hans tid. Nu när det inte var några lektioner i skolan kunde han spendera mer tid med att öva med både svärd och utan vapen. Han kunde fortfarande inte vinna över någon som var militärt skolad, men han var ganska säker på att han skulle kunna besegra vem som helst i sin gamla hemby. Det fanns flera där som han gärna skulle ha provat sina färdigheter mot.

Varje vecka aktiverade han tittkulan för att tala med Wasa och Ella. De avslöjade inte lika mycket som vid deras första samtal, men det verkade som om de inte längre försökte aktivera den Besökare som fanns hos dem. Han undrade varför, men de blev väldigt tystlåtna när han ställde frågor i den riktningen. För att inte göra dem misstänksamma frågade han om annat istället.

Vid ett av tillfällena var inte Ella där, utan enbart Wasa, och det gav honom en chans att prata mer privat med henne. Han tyckte fortfarande att hon var väldigt söt och han kände en värme när han tänkte på henne. Han fick intrycket att hon gillade honom lika mycket som han gillade henne och han hoppades att de skulle få en chans att träffa varandra någon gång. Han trodde att hon skulle lukta gott, men tittkulan förmedlade inte dofter.
Sommaren var nu nästan slut och de var inne i sista veckan innan lektionerna skulle återupptas. Många av skolans elever var nu tillbaka från sina hembyar och Marmat var tvungen att vara mer försiktig både med när han använde förbjuden magi och när han gav sig av till biblioteket eller till underjorden.

Han var glad att han hade fått rådet att börja rida. Inte bara för att det gav honom skäl att vara i stallet, utan också för att han uppskattade det både som träning och som avkoppling. Dessutom skulle det nu ha varit svårt att ta sig in via fontänen. Ofta satt flera elever på innergården till sent på kvällen.

På väg ned förbi fontänen hälsade han på några av dem eftersom de gick i hans klass. Han kunde fortfarande märka av att han inte kom med i klassen från början; visst hade han deltagit i vissa sociala aktiviteter och det fanns flera av dem som han kände tillräckligt väl för att utan problem kunna sitta och prata en stund, men det var ingen av dem som han kände tillräckligt väl för att se som en vän. Fördelen var att ingen förväntade sig att han skulle stanna någon längre stund och han kunde snart fortsätta med sina aktiviteter.

I början hade en strategi för sina besök i biblioteket där han försökte hitta böcker som i sin titel hade med orden ”magiska föremÃ¥l”, ”den stora splittringen” eller ”underverk”, men han hittade ingenting som tog honom vidare där. Han hade istället bytt till en strategi som han kallade för utforskande läsning som gick ut pÃ¥ att han började med en slumpvis vald bok. Den bläddrade han lite grann i och läste en passage här och en passage där.

När han till slut hittade någonting som fångade hans intresse letade han efter böcker som verkade handla om just det. Nu hade den strategin inte lett till någon information som han hade haft nytta av hittills, men det var roligare så. Just den här dagen kom han in på området bortglömda städer och då nämndes bland annat staden Ghatas som för femhundra år sedan hade varit en viktig ort för en grupp som kallades anmödrarna.

Ett problem med att läsa böcker från tiden under splittringen eller precis före är att de utgick från att de olika grupperingar som funnits inom magikerna var allmän kunskap, men när gillet splittrades försvann ett antal grupperingar, liksom kunskapen om dem. Det han fått fram var att det var en gruppering som hållit väldigt låg profil och som enbart hade kvinnliga medlemmar.

Det som fångade hans intresse var istället att det på flera ställen nämndes att Ghatas var en av de städer där man förvarat magiska föremål som bedömdes som extra viktiga, extra kraftfulla eller extra farliga. Om någonting skulle passa in i alla tre grupperna vore det verkligen Besökaren tänkte han samtidigt som han kände en besvikelse över att han inte hittade någon som helst information om var den här staden Ghatas hade legat.

Han bläddrade lite förstrött vidare i boken och skulle precis slå igen den när han noterade att det låg ett löst blad nästan sist i boken. Efter att ha studerat papperet kom han fram till att det var ett fraktbrev som beskrev att ett antal föremål – inte angivet vilka – hade fraktats från Ghatas bara ett år innan splittringen. Dessa hade fraktats till en stad med namnet Siniwi.

Siniwi var inte en stad som fanns längre, utan precis som Ghatas hade den övergivits i samband med splittringen och de strider som ägt rum då. Innan dess hade det dock varit en viktig stad för Tjänarna som hade haft sin vapenträning där. Eftersom Väktarna hade sitt ursprung i Tjänarna borde det gå att hitta information om Siniwi i de böcker som beskriver Väktarnas historia.

Problemet för honom nu var att just de böckerna inte stod i biblioteket, utan fanns någonstans som han inte hade tillgång till. För att komma åt dessa var han tvungen att prata med Sythen, och om han skulle prata med Sythen var han tvungen att avslöja det han visste hittills.

Han var fortfarande inte helt övertygad om att Väktarnas stora plan var rätt väg att gå; han hade fortfarande inte träffat någon magiker som han tyckte var extra lämpad att leda landet. Å andra sidan trodde han att han själv skulle kunna klara det uppdraget med bravur. En varm känsla fyllde honom när han tänkte på det.

Efter att ha argumenterat med sig själv beslöt han sig för att trots allt prata med Sythen. Han ville verkligen få se Besökaren i verkligheten och det här var hans bästa chans till det. Att försöka få tillgång till den Besökare som stod hos de kvinnliga magikerna framstod som omöjligt.

Den här gången slapp han dock plöja igenom ett antal böcker, vilket gladde honom även om han var lite besviken över att inte få se de hemliga böckerna med Väktarnas historia. Anledningen till detta var att Sythen redan visste var både Ghatas och Siniwi hade legat och han plockade fram en karta och pekade ut städerna.

Däremot fanns ingen möjlighet för honom att besöka nÃ¥gotdera ställe nu. Sythen pÃ¥pekade att det skulle leda till onödiga frÃ¥gor om han reste iväg precis innan lektionerna skulle börja. Dessutom tyckte han att Marmat fortfarande var för otränad för att ge sig pÃ¥ en sÃ¥dan resa. ”Har vi väntat i 500 Ã¥r kan vi nog vänta nÃ¥gra mÃ¥nvarv till.” var Sythens kommentar.

Marmat och Sythen kom därför överens om att Ghatas eller Siniwi var troliga ställen för att hitta en Besökare, och att Marmat skulle ge sig iväg till en av dem på vinterledigheten. Då hade han varit här i nästan ett år och var mer erfaren som magiker. Dessutom var det vanligt att elever åkte hem även på vinterledigheten, så ingen skulle ställa onödiga frågor.

I väntan på dess skulle Marmat fortsätta hålla en dialog med Ella och Wasa, och givetvis rapportera om han lärde sig någonting nytt under dessa samtal. Han skulle också fortsätta söka information om Ghatas och Siniwi, för att avgöra vilken stad de skulle lägga fokus på. I övrigt skulle han lägga sin tid på studier och vapenträning.

Även om Marmat var lite besviken över att inte kunna fortsätta utforska den här ledtråden var han samtidigt glad över att kunna fokusera på sina studier de närmaste månvarven. Dessutom hade han fortfarande tillgång till det underjordiska biblioteket och de magiska föremål som fanns lagrade i underjorden.

Det kunde bli ett antal spännande månvarv. Dagen därpå vaknade han i sin säng med en annan känsla än för ett halvt år sedan; han ville verkligen vara här!

Läs mer

2 thoughts on “Kapitel 28 – ny version

Comments are closed.