Kapitel 31

Kapitel 31 är ett helt nytt kapitel. När jag skrev de första 30 kapitlen så var tanken att boken skulle sluta där, men det är ett icke-slut.

SÃ¥, de kapitel som jag skriver nu handlar om ta början av den handling som jag planerade för bok 2 och flytta hit. Detta för att försöka skapa en punkt som känns mer naturlig att pausa berättelsen i. Den mest naturliga handlingen blir dÃ¥ att fortsätta med spÃ¥ret mot Tomo, utan att släppa berättelsen om Marmat eller Tirandim. Samtidigt behöver Tirandim ”komma ifatt”. Jag tycker fortfarande att hon är den mest intressanta personen av de tre — detta trots att Tirandim lades till i efterhand eftersom berättelsen kändes för tunn med enbart Ella och Marmat (eller, egentligen skulle Marmat ha varit icke-magiker och i kyrkan, men den rollen passade inte alls för honom)

Jag har dessutom stärkt en annan konflikt som knappt märktes i de första 30 kapitlen och det är den mellan Ella och Lyali. Det finns en protagonist i berättelsen, men han finns bara i bakgrunden hittills och kommer inte att börja spela roll förrän i bok 2 (tidigast) och då behöver jag få in andra konflikter i början.

KAPITEL 31

Sommaren var slut och lektionerna hade börjat igen. De hade redan haft sin första lektion i avancerad magi och Ella var glad att de återigen fick lära sig nya saker inom magin. Dessutom hade hon försökt hitta Lyali under sommaren men misslyckats varje gång. Hon visste nu att Lyali hade fått en ny chans och att hon därmed skulle hamna i den nya klassen som precis hade påbörjat magins historia. Hon tyckte lite synd om Lyali som skulle behöva genomlida ett månvarv till med Estsuldra, men det innebar också att hon äntligen skulle kunna prata med henne.

Wasa hade gett sig av till biblioteket och eftersom de umgåtts väldigt intensivt de senaste månvarven och ibland gått varandra på nerverna så var de överens om att det var en bra idé om de ibland gjorde saker på egen hand. Dessutom var risken större att Lyali skulle försöka fly om de båda två letade upp henne. Hon väntade därför utanför klassrummet och när de nya noviserna strömmade ut tog hon chansen att följa efter Lyali som inte märkte att hon följde efter.

Till slut kom de fram till novisernas korridor och Lyali gick in i ett rum; antagligen hennes rum. Ella tog mod till sig och knackade pÃ¥ dörren. ”Vem är det?” hördes inifrÃ¥n rummet. Ella tänkte inte ge Lyali en chans att vägra och istället knackade hon pÃ¥ dörren igen. En kort stund senare öppnades dörren och när Lyali sÃ¥g vem det var blev hon vit i ansiktet och fick ur sig ett ”Du…”

Ella trängde sig in i rummet och stängde dörren bakom sig. Hon försökte sig pÃ¥ samma pose som hon tidigare använt mot Wasa. Hon knöt händerna och placerade dessa mot midjan innan hon lutade sig framÃ¥t och gav Lyali sin barskaste blick. ”Vi behöver prata.”

Lyali verkade ha hämtat sig frÃ¥n den första förvÃ¥ningen över att ha blivit uppsökt och försökte svara med ett ”Jag förstÃ¥r inte vad du pratar om.”. Ella betonade varje ord när hon svarade:

”Du vet mycket väl vad jag pratar om. Det var du som smög efter mig och Wasa och rapporterade oss till Sofyn. Det var du som nästan fick oss utslängda frÃ¥n skolan. Hur kunde du göra sÃ¥ mot oss?”

Inte bara hade färgen återvänt till Lyalis ansikte utan det började nu få en väldigt röd ton. Det var inte skammens rodnad utan snarare den rödhet ansiktet får hos någon som är arg. Hon kände mycket väl igen det från när hennes mor hade kommit på henne med att tjuväta kakor.

”Hur kunde jag?”, spottade Sofyn ur sig. ”Det var ju du som nästan fick mig utslängd frÃ¥n skolan när jag misslyckades med Estsuldras test. Jag fick böna och be hos Sofyn om en andra chans och till slut gick hon med pÃ¥ att jag kunde fÃ¥ börja om skolan efter sommaren om jag bara gjorde henne en tjänst först. Jag hade hoppats att de skulle bÃ¥de dig och den där mallgrodan Wasa frÃ¥n skolan.”

Hon kunde inte förstÃ¥ svaret frÃ¥n Lyali. Hur skulle hon kunna ligga bakom Lyalis misslyckande? Det här skulle ta längre tid än hon trott sÃ¥ hon tog fram stolen frÃ¥n skrivbordet och satta sig ned. Hon bad Lyali göra detsamma men möttes av ett trotsigt ”Jag vill inte prata med dig. Nu gÃ¥r jag”.

Egentligen fick de inte använda magi mot andra elever på det här sättet och hon med tanke på hur nära det varit att hon blivit utslängd tidigare så borde hon vara försiktigare. Men just nu brydde sig Ella inte om den regeln eller konsekvenserna; hon behövde ha svar nu. Hon band ihop trä och vatten som hon formade till osynliga rep i luften. Med en snits drog hon ihop dem så att de band ihop Lyalis ben så att hon inte kunde gå, med resultatet att Lyali ramlade omkull. Eftersom Ella enbart bundit ihop benen kunde Lyali bromsa fallet med armarna.

”Stopp! Vad gör du? LÃ¥t mig gÃ¥” sa Lyali och Ella kunde höra desperationen i hennes röst. Eftersom Lyali fortfarande inte pÃ¥börjat lektionerna i magi kunde hon inte se hur Ella använt magi mot henne och hon kunde inte heller ta sig loss. Men det krävdes inget geni för att gissa att det var Ella som använde magi i den här situation.

”Jag vill ha svar pÃ¥ mina frÃ¥gor. SÃ¥ fort som jag fÃ¥tt det sÃ¥ släpper jag lös dig. Om du lovar att inte försöka fly härifrÃ¥n sÃ¥ släpper jag loss dig sÃ¥ att du kan resa dig upp igen.”

”Jag lovar”, kom svaret frÃ¥n Lyali, samtidigt som hon suckade djupt. Med det släppte Ella bindningen och Lyali kunde röra sig fritt igen. Samtidigt var hon beredd att Ã¥terigen binda fast Lyali ifall hon skulle göra ett nytt försök att lämna rummet, men det behövdes aldrig. Lyali reste sig upp, borstade av klänningen och satte sig pÃ¥ sängen där hon tittade stint pÃ¥ Ella. ”Du vet att du bröt mot reglerna — igen — när du använde magi mot mig sÃ¥där?”

”Ja, jag vet”, svarade Ella, ”och jag hoppas att du inte skvallrar pÃ¥ mig — igen.” Hon fick ingen respons pÃ¥ det, men hon kunde inte gärna tvinga Lyali till det. Visserligen fanns det magi som kunde tvinga andra att göra det man ville, men den magin var ännu mer förbjuden. Dessutom ingick det inte i den magi som de fick lära sig.

”Nu tar vi det frÃ¥n början. Hur skulle det vara mitt fel att du misslyckades med Estsuldras prov? Det hade lika gärna kunnat vara jag, men nu hade jag tur med vilka frÃ¥gor som jag fick pÃ¥ provet.”

”Det var inte tur”, sa Lyali, och det var inte det svar som Ella hade förväntat sig. ”Jag hade betalat en hel del för att fÃ¥ med frÃ¥gor som jag kunde pÃ¥ provet eftersom jag visste att jag skulle fÃ¥ svÃ¥rt med en del av dem. När jag väl bestämde mig för att försöka klara provet sÃ¥ var det för sent att läsa ifatt och jag behövde ha ’turen’ pÃ¥ min sida.”

”Döm dÃ¥ om min förvÃ¥ning när du fick mina lätta frÃ¥gor; de frÃ¥gor som jag hade betalat för att fÃ¥ med och som Estsuldra skulle ställa till mig. När du fick den första av mina frÃ¥gor sÃ¥ tänkte jag att det var ett misstag, att Estsuldra rÃ¥kat dra fel lapp av misstag. Men, sedan fick du även min andra frÃ¥ga och jag kunde se pÃ¥ ditt leende hur nöjd du var med det. Jag förstÃ¥r fortfarande inte hur du hade rÃ¥d att betala Estsuldra mer än jag gjorde, men du tog mina frÃ¥gor och istället var det jag som Ã¥kte ut.”

”Istället för att packa och Ã¥ka hem sÃ¥ gick jag och pratade med flera lärare. Estsuldra ville inte hjälpa mig alls och ville inte ens diskutera att jag hade betalat henne. Jag var pÃ¥ väg att ge upp när jag stötte ihop med Sofyn i en korridor. Hon lyssnade pÃ¥ mig och till slut gav hon mig en möjlighet att stanna kvar. Jag är helt säker pÃ¥ att du skulle ha gjort samma sak och jag tänker inte be om ursäkt för det. Att jag dessutom fick en chans att ge igen pÃ¥ dig gjorde det inte svÃ¥rare.”

”Men”, var det enda som Ella fick ur sig. Hon kunde inte riktigt ta in vad Lyali sagt. Varför skulle hon ha betalat Estsuldra? Och för vilka pengar dÃ¥; hon hade inte haft med sig nÃ¥gra pengar frÃ¥n byn. Visserligen var hon glad att hon hade fÃ¥tt lätta frÃ¥gor pÃ¥ provet, men hon hade aldrig märkt nÃ¥got konstigt med provet. Det hade sett ut som om Estsuldra dragit helt slumpmässigt frÃ¥n sina tvÃ¥ skÃ¥lar.

”Men”, försökte hon igen, men blev avbruten av Lyali: ”Nu vill jag inte prata mer med dig. Tänker du lämna mitt rum eller ska jag bli tvungen att gÃ¥ och hämta en lärare?”. Ella suckade och reste sig upp. Hon förstod inte hur Lyali kunde tro att hon lÃ¥g bakom hennes problem eller hur hon skulle förklara detta för henne. Att prata mer med Lyali skulle inte hjälpa och hon vÃ¥gade inte försöka sig pÃ¥ att använda magi igen. DÃ¥ skulle hon bara hamna i ännu värre problem om Lyali skvallrade pÃ¥ henne.

Hon lämnade Lyalis rum, mer förvirrad nu än innan hon gått hit. Hennes frågetecken var nu istället fler än innan, och om Lyali skvallrade på henne så skulle hon få problem med att hon använt magi på det sätt som hon gjort. Hon suckade igen när hon stängde dörren efter sig och gick istället till biblioteket för att prata med Wasa.
När Ella väl kom till bibliotek satt Wasa försjunken i en bok, och hon hade flera andra böcker uppslagna på ett skrivbord som var fullt med böcker och anteckningsmaterial. Hon slog sig ned med en ljudlig suck bredvid Wasa.

Wasa tittade upp frÃ¥n boken hon läste i. ”FrÃ¥n din suck sÃ¥ antar jag att ditt samtal med Lyali inte gick sÃ¥ bra?”

”Ja, sÃ¥ kan man nog beskriva det”, svarade Ella. ”Men, jag vill helst tänka pÃ¥ nÃ¥gonting annat. Har du hittat nÃ¥gonting av intresse?”

”Jag hittade en bok skriven av en Qiancia. Hon forskade pÃ¥ förlorad kunskap och farliga föremÃ¥l för flera hundra Ã¥r sedan. Den här passagen är extra intressant.” Wasa bläddrade en bit bakÃ¥t i boken och pekade pÃ¥ en passage pÃ¥ den sidan. Sedan läste hon högt:

”Att undersöka magiska föremÃ¥l är alltid farligt och ofta mÃ¥ste man börja med sÃ¥ svag magi att man inte fÃ¥r nÃ¥gon effekt. Helst bör man vara tvÃ¥ personer där den ena personen hela tiden stÃ¥r redo att hugga av alla magiska trÃ¥dar för att snabbt avbryta. Inte ens dÃ¥ är det ofarligt och efter flera olyckor tvingas vi nu gÃ¥ ännu försiktigare fram. Det jag upptäckt dock är att man kan minska risken pÃ¥ föremÃ¥l som är länkade. Vi hittade tvÃ¥ föremÃ¥l som ser ut som kohorn. Med dessa kan man skicka ljud frÃ¥n det ena föremÃ¥let till det andra. Det vi upptäckte när vi undersökte dem var att det krävdes mycket mindre magi om vi försökte aktivera föremÃ¥len samtidigt och att vi därmed kunde fÃ¥ igÃ¥ng utan att gÃ¥ över den säkerhetsgräns som vi satt just nu.”

”Vi har länge haft ett förbud mot att undersöka Besökaren. Allt för mÃ¥nga gÃ¥nger har den magiker som undersökt föremÃ¥let varit nära att dras in, oförmögen att bryta den magi som de använt för att undersöka, och det har alltid varit nära att den magiker som assisterat inte klarat av att bryta magin. Men, vi vet ocksÃ¥ att det finns flera Besökare och det är troligt att de alla pekar mot samma ställe. Om de pekar mot samma ställe sÃ¥ är de kanske ocksÃ¥ länkade, och dÃ¥ skulle vi kunna undersöka dem genom att aktivera bÃ¥da samtidigt. Det är givetvis fortfarande en stor risk, men en risk som vore värd att ta. Problemet är bara att hitta en besökare till. All forskning pekar pÃ¥ att det ska finnas ett antal föremÃ¥l kvar i Ghatas, men den platsen är sedan länge markerad som förbjuden och jag har inte lyckats fÃ¥ tillÃ¥telse att resa dit.”

Det här var väldigt spännande nyheter. Om de hade tvÃ¥ Besökare sÃ¥ skulle de kanske kunna undersöka dem, och hitta ett sätt att fÃ¥ ut Tomo. Att lÃ¥ta sig bli indragen, pÃ¥ det sätt som Tomo hade gjort, var ingen bra strategi, men om de kunde aktivera Besökaren utan att kliva in kunde de kanske dra ut Tomo pÃ¥ nÃ¥got sätt, utan att behöva ge sig in och utan att riskera att den magiker som Tomo hade skrivit om — han som hade tagit med sig omställaren in dit — skulle komma fri. Hon frÃ¥gade Ella om hon hade hittat nÃ¥gonting om ifall de lyckats fÃ¥ tag i en Besökare till.

Wasa skakade pÃ¥ huvudet. ”Nej, det verkar som om Qiancia aldrig fick tillstÃ¥nd att reda till Ghatas och ett mÃ¥nvarv senare slutade hon skriva i boken. Titta här i slutet av boken; det är bara en massa tomma sidor som om hon planerat att skriva mer.”

De fortsatte att leta i biblioteket till långt efter sista klockringningen, men till vann tröttheten över deras nyfikenhet och de gick och la sig för att orka med nästa dag.
Nästa dag gav inga nya ledtrådar även om Wasa spenderade varje ledig stund hon hade i biblioteket. Dagens lektion hade varit ovanligt intressant. Sofyn hade inlett med att förklara att det var ovanligt med strider mellan magiker. Kvinnornas magigille var mer intresserade av att skydda och bevara, men de behövde ändå kunna försvara sig igen.

”Det finns flera sätt som man kan försvara sig mot en magiker. Om man känner igen de trÃ¥dar som den andra väver ihop sÃ¥ kan man försöka möta upp resultatet. Om ni ser att nÃ¥gon är pÃ¥ väg att slunga en sten mot er kan ni skapa en sköld för att skydda er. Det finns tvÃ¥ stora nackdelar med detta. Den första är att ni mÃ¥ste känna igen kombinationen av trÃ¥dar för att snabbt inse vad de försöker Ã¥stadkomma sÃ¥ att ni kan skydda er.”

”Den andra nackdelen är att om det är en manlig magiker som ni ska försvara er frÃ¥n sÃ¥ är deras magi annorlunda ut än vÃ¥r och den ser ocksÃ¥ annorlunda ut. Det är fortfarande en form av trÃ¥dar och de riktas mot det som är mÃ¥let, men männens trÃ¥dar ser väldigt annorlunda ut mot vÃ¥ra, mer som pulserande ljus än trÃ¥dar, och det gör dem svÃ¥rare att läsa av.”

”Istället kommer vi att träna pÃ¥ tvÃ¥ tekniker. Den ena är att hugga av trÃ¥darna. Här behöver vi inte vad resultatet ska bli, men det kräver mycket kraft och det är en teknik som männen har mycket lättare för än vi. Ni ska ändÃ¥ fÃ¥ träna pÃ¥ det eftersom det är en väldigt ovan känsla när man fÃ¥r sina trÃ¥dar avhuggna och risken för olyckor ökar om man inte klarar av att hantera det.”

”Den teknik som vi kvinnor använder oftast, och där vi är mycket starkare än männen, är dämpning. Genom att möta varje trÃ¥d med motsatt kraft — trä mot järn, vatten mot eld — sÃ¥ kan vi dämpa ned trÃ¥den sÃ¥ att den inte ger nÃ¥gon effekt. Det som är svÃ¥rast är jord. Som ni minns sÃ¥ används jord för att binda ihop andra element och dÃ¥ kan vi inte använda jord mot jord. Istället använder vi jord för att binda ihop elementen pÃ¥ helt andra sätt och förstöra effekten.”

”Vi kommer att ägna den här dagen Ã¥t att träna pÃ¥ att hugga av trÃ¥dar. I början kommer jag vara den som hugger av era trÃ¥dar sÃ¥ att ni ska fÃ¥ känna hur det känns, men senare idag kommer ni även att fÃ¥ öva pÃ¥ att hugga av varandra. Om nÃ¥gra veckor kommer vi att gÃ¥ över till hur man dämpar andras trÃ¥dar.”

Resten av dagen gick åt till att öva. Det var en väldigt konstig känsla första gången som Ella fick sine trådar huggna. Det var en känsla av saknad och tomhet, med ett litet sting av smärta. De första gångerna hon råkade ut för det ryckte hon till varje gång och hon tappade helt koncentration och de trådar hon tagit fram, men ju mer de tränade desto lättare blev det att hantera och i slutet av dagen kunde hon få tillbaka trådarna igen några hjärtslag senare.

När de sent på dagen lämnade dagens lektion noterade hon hur Lyali stod en bit bort i korridoren och väntade på någon. När hon hade sett Ella hade hon demonstrativt vänt sig bort och det var uppenbart att det inte var Ella som hon väntade på. Hon kände en klump i magen när hon återvände till sitt rum.

Läs mer

2 thoughts on “Kapitel 31

Comments are closed.