Kapitel 32

I kapitel 32 följer vi återigen Marmat. När jag läste kapitlet nu så kändes det lite tjatigt. Det har att göra med att jag ofta skriver flera kapitel i rad om en person, så jag har egentligen skrivit kapitel 33, 36 och 39 (Tirandim) först. Sedan 31 & 34 (Ella) innan jag började på det här. Det gör att jag ibland tappar känslan för hur kapitlen fungerar ihop.

Det gör att jag nu har två kapitel i rad (31 & 32) som båda är väldigt fokuserade på försvar mot magi, och frågan är om detta upplevs som tjatigt av läsaren. Jag skulle antagligen kunna flytta en del av Marmats kapitel till kapitel 35, men det förutsätter att det jag skriver härnäst för Marmat går att flytta hit. Annars blir det här kapitlet väldigt kort.

KAPITEL 32

Även om Marmat under sommaren haft en del privatlektioner med Sythen uppskattade han att sommaren nu var slut och att lektionerna skulle börja igen. Den första lektionen var mer teoretisk än han hade önskat med en genomgång av vad de skulle gå igenom de närmaste månvarven.

Det första månvarvet skulle fokusera på försvar mot magi. Hairal, som höll i introduktionen, skulle själv inte hålla i denna men han förklarade att det handlade om mer än att försöka gissa vad motståndaren höll på med och därefter försvara sig blint. Som exempel tog han upp att om man skapar en sköld framför sig så ser kraven på denna sköld väldigt olika ut beroende på vad motståndaren använder. En attack som koncentrerar all kraft i en punkt kräver att man kanaliserar all sin kraft till försvar i den specifika punkten, medan attack som slår brett över en stor yta kräver att man sprider ut sitt försvar över hela den ytan. Om man då gissar fel skulle försvaret inte fungera och ingen magiker är så stark att de kan skydda mot allting hela tiden.

En annan typ av försvar handlade om att försöka motverka motståndarens magi genom att neutralisera varje tråd. Här förklarade Hairal att manliga magiker fick träna på detta för att bättre förstå hur kvinnliga magiker försvarade sig. Kvinnor var ofta något svagare i varje tråd som de skapade, men de kunde hålla igång fler trådar än männen. Det gjorde det svårt för männen att försvara sig på det här sättet eftersom de inte hade några större problem att möta varje enskild tråd, men att de fick problem med mängden trådar. Ofta lyckades man då dämpa en del av trådarna vilket i sig gav en annan effekt än vad motståndaren tänkt sig, men det var en farlig strategi eftersom resultatet kunde bli någonting som var minst lika skadligt.

Den strategi som de manliga magikerna oftast använde, och som de skulle få träna mest på, handlade om att skära av de trådar som motståndaren skapat. Inte bara kunde man på det sättet förhindra den magi som motståndaren försökte använda. En lyckad motattack innebar dessutom att de kunde få motståndaren att tappa koncentrationen en kort stund, vilket ofta var tillräckligt för att få in en motattack. En riktigt skicklig och erfaren magiker kunde dessutom hugga av trådarna så effektivt och så kraftfullt att magin ibland kunde kastas tillbaka mot den som skapat den.

Lektionerna under det andra månvarvet skulle inledas med att avgöra vilken som var deras starkaste element och sedan fokusera på magi där detta element var det viktigaste. Marmat drog sig till minnes hur de i början fått jobba mycket med vatten som oftast var det svagaste elementet hos män och det gladde honom att han nu skulle få jobba med sina styrkor istället för sina svagheter.

Under det tredje månvarvet skulle de få jobba mer individuellt. De skulle inleda med några lektioner i hur man skapar ny magi och experimenterar sig fram till sådant som ingen visat hur man gör. Under dessa lektioner skulle de alltid ha en mentor närvarande, där denna mentor var en fullvärdig magiker. Hairal poängterade hur farliga dessa lektioner var och trots alla försiktighetsåtgärder var det alltid någon som blev skadad, men de senaste åren hade de åtminstone lyckats undvika allvarliga olyckor.

Slutligen under det sista månvarvet innan vinterledigheten skulle de samlas i klassen igen och repetera övningarna i magiskt försvar. Men, denna gång skulle det bli svårare eftersom alla blivit starkare i sitt starkaste element och eftersom de då alla hade någon form av magi som de andra aldrig hade sett tidigare. Hairal påpekade här att många upptäckte sådant som fullvärdiga magiker redan kände till, men att det var nyttigt för eleverna att komma på det själva istället för att repetera magi som andra lärde ut.

Under sommaren hade han även haft möjlighet att fortsätta forskandet i vart han skulle kunna tänkas hitta en Besökare och han blev allt mer övertygad om att Siniwi var den plats han borde besöka. Under den stora konflikten då magigillet splittrats och då de manliga magikerna länge låg i krig med både kungahuset och kyrkan verkade Siniwi ha förberetts som en sista reträtt enligt de böcker han hade läst.

På sitt sätt verkade det logiskt; de hade varit som starkast i den södra delen av landet och Siniwi låg ännu längre söderut än Sadalino. Dessutom hade Siniwi varit avstängd även för många magiker och väldigt få personer hade haft tillgång till området. De oroligheter som hade varit i regionen hade fått de bofasta att lämna området och det hade i flera hundra år varit i ruiner. Vad som än funnits där borde därmed kunna finnas kvar, så länge som det inte hade blivit förstört.

Samtidigt var det väldigt förvånande att ingen från Sadalino hade gjort någon expedition dit och särskilt att ingen från Väktarna gjort det. Om deras uppdrag var att värna magin som vapen, magiska föremål och att vara beredda på att dra ut i strid den dag som magin var återställd borde detta ha varit prioriterat.

Siniwi låg dessutom inte så långt bort. Om det funnits bra vägar dit borde det röra sig om sex eller sju dagsritter. Nu låg dock Siniwi en bit in i ett träskområde och halva sträckan var man tvungen att leda hästarna istället för att rida, men det var fortfarande bara nio till elva dagar bort. Det var ytterligare en sak han var tvungen att fråga Sythen om nästa gång han pratade med honom.

En gång i tiden hade det givetvis varit enklare att ta sig dit. Både för att det då var en levande stad med ordentliga vägar in men framförallt hade de då haft reseportalerna. Det fanns fortfarande en portal här, i ett rum som alltid hade minst tre Väktare som vaktade den, men ingen kunde eller visste hur deras kraft skulle fyllas på och det var tveksamt om det fanns tillräckligt mycket kraft kvar för att ens skicka en person en gång.

Det spelade faktiskt inte nÃ¥gon roll om de hade kunnat skicka honom — eller nÃ¥gon annan — via dem. Alla reseportaler gick till ett rum, kallat resecentrum, dit alla portaler ledde. DärifrÃ¥n bytte man till den portal som ledde till ens destination. Men, detta resecentrum lÃ¥g i den byggnad som en gÃ¥ng i tiden varit centrum för magikernas makt, den byggnad som lÃ¥g mitt i huvudstaden Wamecacu och den byggnaden kontrollerades av kyrkan.

Så, även om det fanns kraft kvar nog att ta sig till Wamecacu, och även om han kunde lokalisera rätt portal där, och även om den portalen i sin tur hade kraft nog att ta sig till Siniwi så skulle han behöva hantera de vakter som kyrkan hade i resecentrumet. Visserligen hade han lärt sig en del magi och visserligen kunde han nu hantera vapen, men han skulle aldrig ha en chans mot trettio vältränade soldater. Frågan var om någon magiker var tillräckligt vältränad och tillräckligt kraftfull för att klara av det. Det skulle möjligen ha gått om de hade kunnat använda sina magiska vapen men dessa låg nu och samlade damm i Väktarnas hemliga förråd.

Det som Ã¥terstod var dÃ¥ att resa pÃ¥ traditionellt vis, med den tidsÃ¥tgÃ¥ng och de faror som detta förde med sig. ”Kanske var det detta som gjorde att Väktarna aldrig försökt hämta föremÃ¥l frÃ¥n Siniwi, men vilken chans har jag i sÃ¥dana fall?” tänkte Marmat innan han somnade den kvällen.

Dagen därpå inleddes deras första lektion i magiskt försvar. Det första Marmat la märke till när han kom till deras vanliga lektionssal var att alla bänkar hade tagits bort och istället stod stolarna i rad längs med väggarna vilket skapade ett stort tomt utrymme i mitten av rummet. Han slog sig ned och när klockan ringde för att lektionen skulle börja kom en gammal man in i rummet.

Mannen såg ut att vara lika gammal som byäldsten; en sisådär sjutti år gammal. Han var helt skallig, förutom lite vitt hår som gick i ett smalt band från ena örat, över nacken och slutade vid andra örat. Skägget var desto mer imponerande även om det var lika vitt som håret och det sträckte sig hela vägen ned till bältet. Han hade samma enkla bomullskläder som adepterna och han stödde sig på en käpp när han kom in i rummet.

”Välkommen”, sa mannen. ”Mitt namn är Sulawtai och jag kommer vara er lärare i magiskt försvar. Ni undrar säkert över möbleringen?” Marmat var inte den enda i klassen som nickade och mannen fortsatte. ”Det är ganska enkelt. De första dagarna kommer ni att fÃ¥ öva med publik. Det är för att ni kommer att lära er lika mycket av att titta pÃ¥ varandra som pÃ¥ att öva själva. Dessutom minskar det risken för olyckor sÃ¥ här i början. Om en vecka kommer ni att fÃ¥ öva i grupper om fyra där varje grupp har en fullvärdig magiker som övervakar övningarna.”

”Jag kommer enbart säga det här en gÃ¥ng sÃ¥ lyssna noga. Det är absolut förbjudet att träna pÃ¥ egen hand och det mÃ¥ste alltid finnas en fullvärdig magiker i rummet när ni övar pÃ¥ detta. Den som bryter mot reglerna fÃ¥r en varning. Andra gÃ¥ngen blir ni avstängda frÃ¥n mina lektioner och ni fÃ¥r dÃ¥ vänta tills nästa gÃ¥ng som den här utbildningen ges. Har ni förstÃ¥tt?”

Mannen möttes av nickningar och personer som svarade ja. Mannen pekade på en av eleverna:

”Du. Kom fram hit och ställ dig fyra fullsteg frÃ¥n mig samtidigt som du är vänd mot mig. Nu vill jag att du försöker anfalla mig pÃ¥ nÃ¥got sätt.”

Marmat kunde se hur eleven, vad var det han hette nu igen, blandade trådar av metall och vatten som han band ihop med jord. Det påminde en del om de sköldar som de tidigare tränat på men det var fler trådar av vatten vilket inte bara skapade skölden utan skulle ha slungat den mot Sulawtai. Marmat kände smärtsamt igen det som den magi som hade knockat honom en gång i tiden.

Men, istället för att skydda sig genom att slänga upp en egen sköld såg Marmat hur Sulawtai mötte varje tråd. Varje tråd av av vatten möttes av en lika stark tråd av eld. Varje tråd av metall möttes av en lika stark tråd av trä. Trådarna av jord som band ihop de andra trådarna på olika sätt möttes av trådar av trä som band ihop trådarna helt annorlunda. Under ett kort ögonblick kunde han se hur trådarna möttes och sedan tunnades ut för att slutligen helt försvinna.

Pojken ryckte till och undslapp sig ett ”Aj!”

”SÃ¥g ni hur jag mötte hans trÃ¥dar med omvända element och därigenom kunde minska dem tills de helt försvann?” frÃ¥gade mannen och klassen nickade Ã¥ter bifall. ”De första gÃ¥ngerna man rÃ¥kar ut för detta sÃ¥ tappar man helt fokus bÃ¥de av känslan när magin bara försvinner men även av smärtan. Smärtan kommer aldrig att försvinna men när ni tränat tillräckligt länge kommer ni att kunna ignorera den och snabbt fÃ¥ upp nya trÃ¥dar för att anfalla igen. När ni blir riktigt skickliga kommer ni kunna möta upp genom att öka styrkan pÃ¥ era trÃ¥dar, men det kommer vi träna pÃ¥ lÃ¥ngt senare när vi Ã¥terupptar vÃ¥ra lektioner i vinter.”

”Nu vill jag att du gör dig beredd pÃ¥ att göra samma sak mot mig.”

Sulawtai formade vatten och trä tillsammans med jord för att skapa ett osynligt rep i luften. Med hjälp av mer vatten styrde han repet mot pojken och Marmat kunde se desperationen när han försökte möta detta med eld, metall och mer jord. Tyvärr för pojken så var Sulawtai för snabb och han hann enbart stoppa ett rep innan Sulawtai hade bundit ihop honom och dragit ned honom på golvet.

”Du tänkte helt rätt där, men som ni säkert förstÃ¥tt sÃ¥ hÃ¥ller jag inte igen. Ni kommer fÃ¥ er chans när ni tränar mot varandra. VÃ¥r sista lektion, den som är precis innan vinterlovet, kommer ni fÃ¥ en chans att utmana mig. NÃ¥gra av er kommer dÃ¥ vara tillräckligt skickliga och starka för att Ã¥tminstone kunna fÃ¥ oavgjort mot mig. Just nu övergÃ¥r vi istället till att ni fÃ¥r öva mot varandra.”

”Ni tvÃ¥”, sa mannen och pekade pÃ¥ tvÃ¥ andra elever, ”kom fram hit sÃ¥ börjar vi med er.”

Resten av dagen fick de ägna sig åt att öva mot varandra. Precis som Sulawtai hade förvarnat så gjorde det ont första gången som någon lyckades bryta hans trådar. Det kändes så som han föreställde sig att det kändes att få ett finger kapat och det tog honom en stund innan han kunde koncentrera på sin magi igen. Att försöka blockera andras magi var desto roligare och han lyckades väl med detta.

Andra elever lyckades mindre väl och flera gånger avbröt Sulawtai attacken istället. Detta för att skydda eleverna från den effekt som magin skulle ha åstadkommit. Marmat var extra glad över detta den gång som en elev anföll en annan elev med en eldboll. Om inte Sulawtai hade brutit magin skulle de varit tvungna att utrymma rummet.

Dagen därpå var en fridag och Marmat gav sig av till Sythens rum för att prata med honom om de ledtrådar som han hittat hittills. Sythen höll med om mycket av det som Marmat kommit fram till men på frågan om han inte borde undersöka Siniwi skakade Sythen på huvudet.

”Det är alldeles för farligt och det skulle skapa uppmärksamhet om du lämnade när höstens lektioner precis börjat. När vinterlovet kommer kanske du skulle kunna vara redo, men dÃ¥ behöver du vara sÃ¥ bra pÃ¥ magiskt försvar att du klarar av Sulawtais utmaning.”

”Varför just försvar mot magi? Siniwi är väl övergivet?”

”Vi vet inte. Det finns olika Ã¥sikter hos magiker om hur magi ska användas. En del, som vi, vaktar kunskapen om att använda magi som ett vapen för att kunna använda det i framtiden. Andra, som Hairal, är mer inne pÃ¥ att magi ska användas för att hjälpa och skydda. Lite pÃ¥ samma sätt som de kvinnliga magikerna ser det.”

”Sedan finns en liten grupp som vi kallar eremiterna. Det är inget namn de själva valt, och det är ingen organiserad grupp. Det är ett antal magiker som tror att magin aldrig kan Ã¥terkomma sÃ¥ länge som vi är en del av den här världen och att vi istället mÃ¥ste isolera oss nÃ¥gon stans där det inte finns nÃ¥gra andra personer. För dem är Zoream nedsmutsat eftersom vi har mÃ¥nga anställda som inte är magiker.”

”En del av dem har tagit sin tillflykt till just Siniwi. Vi vet inte hur mÃ¥nga de är. Det kan vara en person, eller fem, eller tio eller till och med sÃ¥ mÃ¥nga som tjugo. Det vi vet är att de anfaller alla som de anser vara ett hot mot deras livsstil. Det är oerhört svÃ¥rt att ansluta sig till dem och vi har därför undvikit Siniwi i mÃ¥nga Ã¥r. Om vi ska vÃ¥ga skicka dig dit mÃ¥ste vi vara säkra pÃ¥ att du har en chans att försvara dig om nÃ¥gon av dem skulle upptäcka dig.”

”Men, varför följer inte du eller nÃ¥gon annan Väktare med i sÃ¥dana fall?”

”Jag kan inte följa med eftersom Neirvad, som tidigare var Väktare, troligen har tagit sin tillflykt till Siniwi. Han kommer garanterat känna igen mig eftersom det var han som rekryterade mig till Väktarna. Dessutom är du novis och den person i Väktarna som vi lättast kan avvara. Även om det är bra om du kommer tillbaka sÃ¥ är det ingen stor förlust för oss om just du skulle dö eller bli tillfÃ¥ngatagen.”

Den råa ärligheten i Sythens svar kändes som ett slag i magen. Han kunde förstå resonemanget att han var minst viktig bland Väktarna, men han hade väldigt svårt att förstå Sythens brist på respekt för liv och död. Allting verkade vara ett kallt kalkylerande från hans sida.

”Vi kan diskutera din resa till Siniwi när vi börjar närma oss vinterlovet”, fortsatte Sythen. ”Till dess rekommenderar jag att du ägnar dig Ã¥t dina lektioner och att leta efter mer information. Om jag tycker att du verkar redo för det kommer jag att visa dig metoder för hur man döljer sin magi, men det är en kunskap som du behöver behärska magiskt försvar för att kunna ta till dig.”

Med det avslöjade Sythen deras samtal. Marmat var väldigt nyfiken på hur man skulle göra för att dölja sin magi, men han hade haft tillräckligt många lektioner med Sythen för att veta att det inte var värt att fråga mer om detta innan Sythen tyckte att det var dags.

Läs mer

One thought on “Kapitel 32

Comments are closed.