Kapitel 42

Kapitel 42 och troligen det näst sista med Marmat. Jag skriver troligen eftersom jag inte skrivit kapitel 45 än. Näst sista för den här boken ska jag kanske säga. Eller menar jag näst sista ever ? 😉

KAPITEL 42

Morgonen därpå begav sig Marmat till stallet. Även här i södern märktes vintern av. De fick inte mycket snö, men ett tunt lager täckte marken och när han andades ut kom det rök från munnen. Han rös till av kylan. Efter nästan ett år här hade han vant sig vid behagligare klimat, men eftersom han var uppväxt i kallare klimat hade han med sig lite varmare kläder.

Igår kväll hade han i förbigående nämnt till några av sina klasskamrater att han gärna ville se mer av regionen runtomkring Zoream eftersom han knappt varit utanför murarna sedan han kom hit. Ingen verkade tycka att det var särskilt konstigt, särskilt med tanke på att de flesta visste att Marmat ofta var ute och red när han var ledig.

Som utlovat fanns en packning och två hästar redo åt honom när han kom till stallet. Han hade memorerat den vägbeskrivning som han hade fått av Sythen. Han kastade ett sista ögonkast på skolan när han red ut genom porten. Sythen hade sagt att det kunde bli farligt, men han hoppades att han skulle återvända om tre veckor.

I början kunde han hålla ett bra tempo. Genom att han hade två hästar kunde han växla mellan dem och rida stora delar av sträckan i galopp, men till slut orkade inte hästarna hålla det tempot och han växlade ned till trav.

Dag två var han tvungen att avvika från den stora vägen och börja följa stigar genom skogen. Detta sänkte farten ytterligare. Han hade hoppats komma fram till Siniwi på fyra dagar, men nu såg det ut som om det skulle ta honom fem dagar istället. Då skulle han fortfarande ha en vecka på sig i Siniwi och ändå hinna tillbaka innan vinterlovet var slut.

Dag fyra öppnade skogen upp sig och han kunde se det område som varit Siniwi. Han var förvånad över att naturen inte tagit tillbaka området. Bortsett från att de hus som han såg en bit bort verkade vara i väldigt dåligt skick såg det inte ut som ruiner. Inga träd växte på det som tidigare varit bördiga fält och vägarna såg fortfarande ut att vara i gott skick.

Ungefär 3000 fullsteg från det som varit Siniwi låg ett ruckel av någonting som en gång i tiden varit ett värdshus. Han valde detta som sin bas för utforskande. Att rida in i Siniwi när han inte visste om någon var där verkade dumdristigt. Stallet var i dåligt skick, men med lite magi stöttade han upp väggar och tak så att det inte skulle rasa ihop och han lämnade hästarna där. Inne i stallet fanns ett loft där det det en gång i tiden funnits hö. Det höet hade för länge sedan ruttnat bort, men det var ett bra ställe att lämna packningen på.

Sedan begav han sig in mot staden, eller det som hade varit en stad en gång i tiden. Fördelen med snö är att det är lättare att se om någon annan rört sig i området och han såg inga spår av mänsklig aktivitet. Däremot såg han spår både av hare och räv. Det kunde möjligen vara väldigt små vargar också, men han hoppades på räv.

Han smög sig från hus till hus, i förhoppning om att kunna söka skydd bakom en vägg om han skulle se någon. När han var i färd att smyga sig iväg till nästa hus hörde en röst genom det fönster som han precis hade passerat.

”Du är inte riktigt sÃ¥ osynlig som du tycks tro.”

Marmat snurrade runt men han kunde inte se någonting.

”Jag är antagligen den minst farliga personen häromkring. Klättra in genom fönstret sÃ¥ kan vi talas vid.”

Hur skulle han göra? Skulle han göra som rösten sa? Tänk om det var en fälla. Å andra sidan så hade personen redan sett honom och om han bara kunde se honom så skulle han nog kunna övermanna honom. Han klättrade in genom fönstret och blundade hårt en kort stund för att låta ögonen anpassa sig till mörkret därinne.

Rummet var helt tomt och det lilla ljus som fanns strömmade in genom det fönster som han klättrat in genom, men det lyste enbart upp en liten del av rummet. I ett hörn såg han en man. Mannen såg ut att vara i femtioårsåldern även om det var svårt att säga exakt i det här ljuset. Han såg både smutsig och sliten ut och han hans kläder var på god väg att falla sönder.

Det lilla hår han hade kvar låg i testar på huvudet och det såg ut som om han inte hade några tänder kvar eftersom läpparna var insjunka i munnen.

”Jag har väntat pÃ¥ att du ska dyka upp”, sa mannen.

”Väntat? Vem är du och hur kan du veta vem jag är?”

”Mitt namn är Neirvad. Min förre adept Sythen har antagligen nämnt mitt namn?”

Marmat nickade, men han hade fortfarande inte fått svar på sin fråga så han väntade.

”Svaret pÃ¥ frÃ¥gan hur jag kunde veta att du är pÃ¥ väg är för att jag fortfarande kan tjuvlyssna pÃ¥ Sythen. En gÃ¥ng i tiden vann han en tävling som jag anordnade, pÃ¥ den tiden som jag fortfarande var lärare i Zoream. Priset var ett graverat horn som den dumskallen fortfarande har pÃ¥ piedestal i sitt rum. Antagligen för att det är det enda han nÃ¥gonsin vunnit.”

Han noterade att Neirvad inte enbart hade ett horn fäst i bältet, utan tvÃ¥. Han pekade pÃ¥ dem och frÃ¥gade: ”Men du har tvÃ¥ horn”

”Det är korrekt, och jag kanske förklarar vad det andra hornet är till för senare. Men först; varför tror du att Sythen skickade dig hit?”

Mannen verkade redan veta sÃ¥ mycket att han inte sÃ¥g nÃ¥got skäl att ljuga för honom. ”För att hitta en Besökare sÃ¥ att Väktarna kan undersöka den.”

”Det är nästan korrekt”, svarade Neirvad, ”men inte helt korrekt. Sythen vet redan hur man ska aktivera Besökaren och vad han ska ha den till. Hans mÃ¥l är att släppa ut Xuolian och ta kontroll över Omställaren.”

”Xuolian? Är det … ?”

”Ja. Det är den magiker som försökte ta all magi för sig själv. Som använde Omställaren för att försöka göra sig själv till Gud. Det misslyckades och han har suttit fast där i 500 Ã¥r. Sythens plan är att utnyttja att Xuolian kommer att vara svag och förvirrad precis när han släppts ut och dÃ¥ döda honom och ta kontroll över Omställaren. Om han lyckas använda den för att ta all den kraften själv kommer han bli lika kraftfull som Xuolian försökte bli. DÃ¥ behöver han inte väktarna eller de magiska vapnen.”

Mannen gjorde en paus, som för att lÃ¥ta det sjunka in, innan han fortsatte: ”Säg mig. Tror du att det vore bra om Sythen var envÃ¥ldshärskare och där Väktarna styrde över landet med järnhand?”

Marmat visste inte riktigt hur han skulle svara, men han skakade på huvudet.

”DÃ¥ har du alltsÃ¥ sett samma sak som jag sett. Det som fick mig att Ã¥ngra att jag rekryterade Sythen och som fick mig att lämna Zoream. Sythen är grym och saknar bÃ¥de talang och fantasi. I flera Ã¥r har han försökt fÃ¥ kontroll över Väktarna, men jag har fortfarande nÃ¥gra allierade kvar där och de har lyckats stoppa honom hittills.”

”Vad … vad föreslÃ¥r du att jag ska göra? Jag kan inte bara Ã¥ka tillbaka till Zoream.”

”Mitt förslag är att du och jag tillsammans ska öppna Besökaren och ta ut Omställaren. Xuolian kan vi lämna kvar där. Sedan använder vi omställaren för att Ã¥terställa magin. Män och kvinnor kan Ã¥ter samarbeta om magi och vi kan Ã¥terställa de magiska under som fanns. Det kommer att ta tid och mycket läkning men om vi söker en fredlig väg kanske vi kan fÃ¥ se ett gemensamt magigille Ã¥teruppstÃ¥ under vÃ¥r levnadstid. Ja, kanske inte min levnad men Ã¥tminstone din.”

All information från Neirvad gjorde Marmat förvirrad. Den stämde inte alls med vad Sythen hade sagt, men han kunde inte se några lögner i det mannen sa. Vissa delar visste han ju redan innan. Han hade flera gånger reagerat över Sythen brist på respekt för liv och han verkade njuta av att skada och döda levande varelser. Han önskade att han kunde prata med någon om detta, men vem? Han var ensam här och han måste fatta ett beslut.

Om han tackade nej till Neirvads förslag skulle han antagligen vara tvungen att strida mot honom. Han såg inte mycket ut för världen, men Marmat hade för länge sedan lärt sig att med magi så spelade fysisk styrka ingen roll. Dessutom var det för mycket med Sythen som han ogillade.

”Jag vill inte lova nÃ¥gonting förrän jag hört din plan”, svarade han. ”Men jag säger i alla fall inte nej.”

”Det är tillräckligt, för nu”, svarade Neirvad.

”Du undrade varför jag hade tvÃ¥ horn. Jag ska förklara varför och hur det hänger ihop med min plan. Det andra hornet är länkat till tvÃ¥ horn som de kvinnliga magikerna har. De vet hur man ska aktivera dem, men de har inte förstÃ¥tt att man kan aktivera det sÃ¥ att det enbart fungerar Ã¥t ett hÃ¥ll. Jag kan lyssna pÃ¥ dem när de pratar med varandra, men de vet inte att jag lyssnar pÃ¥ dem.”

Marmat tyckte att det var lite nesligt att tjuvlyssna pÃ¥ andra sÃ¥där tills han pÃ¥minde sig själv om att han gjort samma sak med tittkulan. Hur kunde han döma andra för nÃ¥gonting som han gjort själv. Han nickade och väntade pÃ¥ att mannen skulle fortsätta.”

”Eftersom jag kunnat lyssna sÃ¥ vet jag att tvÃ¥ kvinnliga magiker precis är pÃ¥ väg till Ghatas med förhoppningen att hitta ytterligare en Besökare. De har redan en Besökare i Sadalino. Om de lyckas är planen att aktivera bÃ¥da samtidigt för att därigenom rädda en kvinnlig magiker, Tomo, som suttit fast där i flera Ã¥r. Min plan är att lyssna pÃ¥ dem när de jobbar för att exakt samtidigt aktivera en Besökare här och pÃ¥ det sättet komma Ã¥t Omställaren medan de har fokus pÃ¥ att rädda den här kvinnan.”

”Men”, frÃ¥gade Marmat, ”kommer de inte märka att du aktiverar besökaren samtidigt?”

”Kanske, kanske inte. Jag sa aldrig att det var en perfekt plan. Den borde fungera men ingenting är säkert när man leker med elden.”

”Och varför behöver du mig? Skulle du inte lika gärna kunna göra det här pÃ¥ egen hand? Du är ändÃ¥ en fullvärdig magiker och du borde vara starkare än jag.”

”Det är jag inte sÃ¥ säker pÃ¥. Av vad jag hört sÃ¥ är du stark, kanske den starkaste eleven pÃ¥ över hundra Ã¥r, och din styrka i jord är större än vad jag kan uppbÃ¥da. Men, det är inte det främsta skälet till att jag vill ha med dig.”

”Dels behöver jag allierade mot Sythen och om du Ã¥tervänder med en Besökare lär han inte förstÃ¥ vad som hänt förrän han fÃ¥r ut Xuolian och han inte längre har Omställaren. Utan Omställaren kan han inte fÃ¥ den styrka han behöver och om han försöker utmana dig kommer du att vinna.”

”Om du lyssnade noggrant pÃ¥ vad jag sa sÃ¥ nämnde jag att de ska aktivera tvÃ¥ Besökare samtidigt. Vi behöver göra exakt samma sak. Jag har tvÃ¥ besökare men jag orkar inte aktivera bÃ¥da samtidigt. Där kommer du in i bilden. Eftersom det krävs ganska mycket jord för att fÃ¥ igÃ¥ng Besökaren ville jag ha nÃ¥gon som är stark i jord och som ogillar Sythen. DÃ¥ är du helt perfekt. SÃ¥, vad säger du? Är du villig att prova min plan?”

Marmat nickade.

”Bra, jag har gömt tvÃ¥ besökare en bit bort. Under de Ã¥r som jag varit här har jag skapat tunnlar mellan olika hus. Följ efter mig sÃ¥ tar vi oss dit under jord. DÃ¥ riskerar vi inte att nÃ¥gon av de andra ser oss.”

Läs mer