Kapitel 44

Det här är Ellas sista kapitel och Ellas ”slutstrid” för den här boken.

KAPITEL 44

Sofyn tog av sig snöskorna och skapade en kula av ljus som belysningen innan hon gick in genom dörrarna och nedför den trapp som fanns innanför dem.

”StÃ¥ inte där och sov nu, Ella. Du ville väl se vad som fanns här?”

Det kändes lite otäckt att gÃ¥ ned för trappan. Hur mÃ¥nga hundra Ã¥r sedan var det sedan nÃ¥gon var här senast? Hon svalde klumpen i halsen och följde efter Sofyn. Hon funderade pÃ¥ om hon ocksÃ¥ skulle skapa en ljuskula nu när hon hade sett hur Sofyn gjorde — varför hade de inte fÃ¥tt lära sig sÃ¥dana pÃ¥ sina lektioner — men det kändes tryggare att lÃ¥ta Sofyn vara den som bestämde. Hon hade inte haft nÃ¥gonting emot att vara den som ledde de gemensamma utflykterna med Wasa men just nu kända hon sig väldigt liten.

Trappan ned var väldigt lång; Ella tappade räkningen på antalet trappsteg redan vid femtio. När de till sist kommit hela vägen ned stod de i ena änden av en lång korridor. Ella kunde inte se slutet på korridoren. Längs med båda väggarna såg hon ett antal dörrar. Hon hörde hur Sofyn aktiverade hornet igen.

”Eidra? Det här kan ta en stund. Det här stället är enormt och det finns väldigt mÃ¥nga rum som vi mÃ¥ste söka igenom om vi inte har tur och hittar Besökaren i ett de första rummen.”

Någon sådan tur hade de inte. Efter att de öppnat tjugo dörrar och sökt igenom tjugo rum hade fortfarande inte hittat någonting av intresse. Vissa av rummen gick snabbt att söka igenom. De var antingen tomma eller fyllda med bråte. Andra rum hade var fyllda med lådor där flera av dem var tillräckligt stora för att kunna rymma en Besökare. Dessa lådor var de tvungna att öppna innan de kunde avfärda dem.

Ytterligare tjugo rum senare stannade Sofyn upp och tog av sig ryggsäcken.

”Det här verkar ta ett tag. Plocka fram lite mat sÃ¥ äter vi dagmÃ¥l nu. Jag ska prata lite kort med Eidra sÃ¥ att hon vet vad som händer.” —

Efter att de ätit lite ost och lite torkat kött packade Sofyn ned det som var kvar i ryggsäcken och de fortsatte leta. Återigen kom de till ett rum med en massa lådor, där flera av dem var stora nog att rymma en Besökare. Vid det här laget började Ella tappa modet. Skulle de någonsin hitta en besökare?

Hon suckade djupt innan hon började öppna lådorna och tillsammans med Sofyn gick de igenom lådorna i rummet. Nu var det bara en låda kvar och den innehöll väl heller ingen besökare?

Först kunde hon inte tro sina ögon och hon gnuggade dem misstroget. ”Är det?” frÃ¥gade hon Sofyn.

”Minsann. Jag tror att vi hittat ytterligare en Besökare Ella.”

Gemensamt fick de upp den ur lÃ¥dan — hur skulle de kunna transportera upp den här? — och ställde den mitt i rummet. Sofyn drog fram en lÃ¥da och ställde den bredvid besökaren innan hon aktiverade sitt horn och ställde det pÃ¥ lÃ¥dan.

”Eidra. Är ni redo?”

”Har ni hittat en besökare?”, hördes Eidras röst genom hornet.

”Ja, det har vi. Har du hunnit visa Wasa hur en magiker kan länka med en annan magiker?”

”Vad tror du vi ägnat oss Ã¥t medan vi väntat? Wasa har övat varje dag och vi är redo.”

”DÃ¥ börjar vi. Eidra, om du börjar med den svagaste strÃ¥le av jord som du kan och rikta den mot besökaren.”

Sofyn inväntade svar från Eidra innan hon gjorde samma sak på sin sida.

”Planen är den här”, sa Sofyn lika mycket till Ella som till Eidra och Wasa. ”Vi har nu tvÃ¥ väldigt svaga trÃ¥dar av jord riktade. Det är inte tillräckligt mycket för att aktivera den. Ella och Wasa ska nu länka med mig respektive Eidra. DÃ¥ är vi fler som kan hÃ¥lla emot om nÃ¥gonting försöker dra in oss i besökaren. Anledningen till att ni länkar med oss är ocksÃ¥ att om vi behöver avbryta sÃ¥ är det jag eller Eidra som tar det beslutet.”

”Om vi lyckas”, frÃ¥gade Ella, ”Hur vet vi vilken Besökare som Tomo kommer ut frÃ¥n?”

”Det jag tror”, svarade Sofyn, ”efter att ha läst de texter som du och Wasa grävde fram, är att Tomo borde komma ut ur den besökare som vi aktiverade först. Det är därför Eidra började. Men, om jag skulle ha fel sÃ¥ har vi plats för Tomo i vÃ¥r släde.”

Ella skapade sin tråd av jord och länkade upp med Sofyn som inväntade att Wasa skulle göra samma sak med Wasa.

”Jag kommer nu att öka min styrka steg för steg. Varje gÃ¥ng som jag säger att jag ökat styrkan sÃ¥ vill jag att Eidra svarar när hon gjort samma sak. Var hela tiden beredd pÃ¥ att avbryta om vi är pÃ¥ väg att bli indragna.”

Tiden gick långsamt för Ella. Även om hon bidrog med sin magi genom länkningen så gjorde hon ingenting utan hon lyssnade på hur Sofyn och Eidra ökade sin styrka steg för steg.

”Konstigt”, sa Sofyn helt plötsligt. ”Är ni fler personer nu Eidra?”

”Nej, det är fortfarande bara jag och Wasa. Varför frÃ¥gar du?”

”Det kändes som om nÃ¥gon mer började använda magi mot Besökaren. Det kändes som en svag ryckning i trÃ¥den.”

”Ska vi avbryta” frÃ¥gade Eidra.

”Nej. Vi fortsätter. Men var extra vaksam.”

Efter att Sofyn ökat styrkan ytterligare några gånger så kände Ella hur någonting hände. Det var någon som drog i deras gemensamma tråd. Det var ingen stark ryckning, lite grann som när fisken nafsar på betet utan att riktigt hugga.

”Nu börjar det bli farligt. Kände du det där Eidra?” frÃ¥gade Sofyn.

”Ja, ska vi avbryta?”

”Nej, vi fortsätter. När nu Wasa och Ella visat oss ett sätt som vi kanske kan befria Tomo sÃ¥ mÃ¥ste vi göra allt vi kan. Glöm inte att Tomo varit fast därinne i flera Ã¥r.”

Flera gånger till ökade Sofyn styrkan och flera gånger till nafsade det i tråden. Nu började Besökaren skina som om någon tänt ett ljus inuti den och helt plötsligt kände Ella en våt känsla genom sin tråd.

”Vatten”, sa hon förundrat.

”Ja, Ella”, svarade Sofyn. Vi har fÃ¥tt det första svaret frÃ¥n Besökaren om vad vi behöver använda för att aktivera nästa steg. Var alerta. Nu börjar vi stegen att aktivera Besökaren.”

När både Sofyn och Eidra svarade med att skicka in vatten i Besökaren bad de Ella och Wasa att länka upp även den tråden och nafsningarna kom nu i båda trådarna. Flera gånger ryckte det till ordentligt men inte så hårt att hon tappade balansen. Allt eftersom Sofyn och Eidra ökade mängden vatten lyste Besökaren upp allt mer.

Nu hade Besökaren slutat att svara med vatten och den svarade istället med Eld. Sofyn använde hornet för att stämma av med Eidra innan de fortsatte genom att båda skapa varsin tråd av eld. Även denna gång bad Ella att länka med henne och Wasa att länka med Eidra.

Varje gång de ökade styrkan i eld svarade Besökaren med att lysa upp ännu mer samtidigt som det fortsatte rycka i trådarna. Flera gånger ryckte det till rejält och Ella tog ett halvt steg framåt innan hon återfick balansen och kunde ta ett steg tillbaka.

”Eidra”, sa Sofyn till hornet. ”Kan ni ställa er sÃ¥ att ni kan ta spjärn mot nÃ¥gonting?”

”Det har vi redan gjort. Det är därför jag pratar sÃ¥ högt, sÃ¥ att du ska höra oss.”

”Ella. Ta tre steg bakÃ¥t och ställ dig snett bakom lÃ¥dan där sÃ¥ att du har nÃ¥gonting att ta spjärn emot om rycken blir kraftigare”.

Hon gjorde som hon blev tillsagd och Sofyn gjorde likadant bakom en annan låda.

”Vill du avbryta Sofyn?” kom frÃ¥gan frÃ¥n Eidra via hornet.

”Nej! Vi är skyldiga Tomo att försöka.”

Med det fortsatte Sofyn och Eidra att steg för steg öka styrkan i eld tills Besökaren nu sken så starkt att den var svår att titta på. Flera gånger hade de fått kraftiga ryck från tråden av eld och om inte Ella hade tagit stöd mot lådan hade hon tappat balansen och åkt omkull.

Nu förändrades Besökaren. Det valv som Besökaren bestod av slutade skina och återgick till en silveraktig färg igen. Den svarta spegeln, mitt i Besökaren slutade vara svart och tändes upp. Det var ett kraftigt sken, men genom spegeln kunde de nu se ett rum; ett genomskinligt rum som om det vore gjort av glas. På golvet låg en ung kvinna. Ella hade aldrig sett Tomo men den här kvinnan var så lik Wasa att det måste vara hennes syster.

Sida 224
Det var inte bara ett rum, utan genom glasväggen kunde hon se ytterligare ett rum. I det rummet låg en man på golvet med ett underligt föremål som hon aldrig hade sett i sin ena hand. Från tråden av eld kände hon nu både trä och metall. Hur kunde det komma sig? Den lilla erfarenhet de hade av hur magiska föremål instruerade användaren om nästa element hade alltid svarat med ett element. Det hade även besökaren gjort. Först hade den svarat med vatten och sedan hade den svarat med eld.

”Sofyn”, hördes Eidras röst genom hornet. ”Jag känner bÃ¥de trä och metall genom Besökaren. Vad ska vi svara med.”

”Svara med trä”, hörde hon Wasa säga. ”Min syster sa alltid att trä var hennes favorit.”

”Gör som Wasa föreslÃ¥r”, sa Sofyn. Skicka in en svag trÃ¥d av trä sÃ¥ gör jag samma sak.

Även denna gång fick Wasa och Ella instruktioner om att länka ihop med den nya tråden och när de gjorde det kände de ingen ryckning från tråden. Det var som om den inte ville dra in dem i Besökaren.

”Sofyn”, sa Ella. ”Det där mÃ¥ste vara länken till Tomo. Vi borde öka trä sÃ¥ mycket som vi kan och sedan försöka dra ut henne.”

”Jag har ingen bättre plan”, svarade Sofyn. ”Eidra gör som Ella föreslÃ¥r och säg till när du ökat trä som mycket som du orkar.”

På sin sida gjorde Sofyn samma sak. Hon ökade trä steg för steg och för varje ökning följde Ellas länkning med. Ingen av gången möttes de av att ryck eller hugg, utan vad som än fanns bakom tråden av trä ville inte dra in dem i Besökaren.

”Nu kan jag inte öka mer”, hördes Eidras röst genom hornet. ”Vad gör vi nu?”

”Ryck till i trÃ¥den pÃ¥ samma sätt som du gör när du använder magi för att flytta pÃ¥ tunga föremÃ¥l. Jag räknar till tre och sÃ¥ drar vi samtidigt. Är du med?” svarade Sofyn.

”Ja”

”Ett, tvÃ¥, tre” räknade Sofyn och pÃ¥ tre drog hon och Ella allt de orkade i sin trÃ¥d. De kunde se hur Tomo flyttades genom glasrummet, mot den spegel som var en del av Besökaren. Det ena ögonblicket kunde de se Tomo precis vid spegeln, i nästa ögonblick höggs deras trÃ¥dar av och besökaren slocknade ned. Det var nu Ã¥terigen en kolsvart spegel i ett valv av nÃ¥got silverliknande material.

”Vad hände”, ropade Sofyn mot hornet. ”Förlorade vi henne?”

”Tomo är här”, kom svaret frÃ¥n Eidra. ”Vi fick loss henne.”

Ella kände sig helt utmattad, men tillsammans med Sofyn — och en hel del magi — lyckades de fÃ¥ upp Besökaren frÃ¥n rummet, genom korridoren och upp för trappan.

De gick och hämtade sina hästar och sin släde och med viss försiktighet körde de in dem bland ruinerna. De hade inte sett en levande varelse hittills, men de fortsatte vara försiktiga.

Efter att ha lastat in Besökaren i släden återvände de till Sadalino. Ella skulle missa de första dagarna på det nya skolåret men hon var ganska säker på att Sofyn skulle godta hennes försening. Hon såg fram mot att äntligen få träffa Wasas syster.

Läs mer