Kryssa Mattias

Uppdatering: Inte helt oväntat har Peter valt att ta bort sitt inlägg när det började bränna om fötterna. En inte helt ovanlig debattstrategi från rasister. Även knepet “men, det var ju bara för att skapa debatt, ju” förekommer på hans blogg.

Uppdatering 2: Inte heller helt oväntat att några mer förutseende personer än mig sparade inlägget. Det går att läsa både hos Lennart Regebro och pophöger.

Uppdatering 3: Nu har tydligen Peter blivit polisanmäld.

Via Henrik Alexandersson hamnade jag på Peter Kennerfalks blogg och ett hatiskt inlägg om Polacker i allmänhet och Maciej Zaremba i synnerhet.

Han skriver bland annat:

Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser[...]Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist[så!] haft.”

För den som — liksom jag — undrar vad en rabbulist är så misstänker jag att Peter egentligen menar en rabulist och det är en nedsättande term för någon som man kategoriserar som “en skrikig talare [...] uppviglare [eller] skrävlande politiker”.

Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan hata en person — däremot kan man hata den politik som den personen står för — eller hur man kan ta ut sitt hat på en hel folkgrupp. Men det finns faktiskt ett parti där den typen av beteende skulle ses som ok, och det är Sverigedemokraterna. Tydligen har Peter hamnat i fel parti och jag utgår från att han snarast korrigerar sitt misstag och lämnar Socialdemokraterna.

För — och det vill jag vara tydlig med — detta är inte en typisk Socialdemokratisk ståndpunkt. Jag kritiserar ganska ofta Socialdemokrater på denna blogg, men då för deras politik. Faktum är att de flesta Socialdemokrater jag träffat faktiskt är både trevliga och vettiga personer, som aldrig skulle uttrycka sig — eller tänka — som Peter gör i sin blogg.

Politik handlar dessutom till stor del om konflikter, och finns det ingen konflikt får man skapa en genom att spetsa till sin argumentation något. Det finns dock några gränser som man — i mitt tycke — inte får passera. En sådan gräns är att skilja mellan sak och person, dvs man kritiserar åsikten snarare än personen[1].

En annan gräns är att man inte klumpar ihop folk, att man behandlar folk som individer. Är man liberal så ser man individen, och ser man individen kan man inte vara rasist[2].

Jag utgår givetvis ifrån att Socialdemokraterna “tar Peter i örat” för detta grova övertramp, och om han inte ber om ursäkt borde han uteslutas; men det beslutet är til syvende og sidst faktiskt upp till Socialdemokraterna.

Slutligen; läs mer hos Mathias Sundin, kulturrevolution, sagor från livbåten, Bloggen Bent, pophöger, eller Dyslesbisk.

---

[1] Jo, jag är ibland nära den gränsen, och några gånger har jag även trampat över den. Jag försöker dock undvika det, och om någon tagit illa vid sig så ber jag om ursäkt för detta.

[2] Därmed inte sagt att man måste vara rasist bara för att man inte är — eller kallar sig — liberal. Det finns även de som kallar sig liberala som skulle kunna kategoriseras som rasister, men då är man faktiskt inte liberal på riktigt.