Och väljarna körs över
Skrivet av Mattias den 9 augusti 2007
Idag meddelar SvD (liksom flera andra medier) att Moderaterna Michael Spira och Arne Wijkman lämnar Moderaterna och går med i Socialdemokraterna. Samtidigt behåller de sina fullmäktigeplatser, vilket innebär att den borgerliga majoriteten (tidigare 26 mot 25 mandat) nu är utraderad och att vi har en ny parlamentarisk situation i kommunfullmäktige.
Nu har jag för lite insyn i Moderaternas interna arbete för att veta vad som föregått detta och jag kan inte bedöma sanningshalten i det Michael Spira säger till SvD:
Michael Spira säger att han till slut gav upp hoppet om sin lokala partiledning, som han anklagar för att bryta mot sina egna stadgar och sakna förmåga att styra kommunen.
Vad jag däremot vet är att det var ett väldigt tydligt mandat för förändring som väljarna gav. Vänsterblocket, S+V+MP, fick 45,61 % och alliansen, M+FP+KD+C, fick 52,69 %. Detta ger en differens på 7.08% eller ca 1500 röster. Genom att byta parti så sviker Michael och Arne de 11.052 Sundbybergsbor som röstade för ett maktskifte.
I en debattartikel i SvD skriver de:
Efter alla ledaravhopp/-avsättningar råder det ledningskaos inom moderaterna, som negativt har påverkat den förda politiken. Det går inte att kombinera ett inre kaos med en ansvarsfull politik.
De stora ledningsproblemen inom moderaterna och alliansen gör att vi för sundbybergarnas bästa väljer att gå över till socialdemokraterna.
Det är lite intressant, eftersom det tyder på att de försöker mörka någonting genom att sätta fokus på någonting annat. Ja, Moderaterna har bytt gruppledare flera gånger, och det är lite anmärkningsvärt. Under det senaste året har de haft tre olika gruppledare, men om vi backar lite mer kommer vi upp i fem. Men, flera av bytena är inte det minsta anmärkningsvärda — åtminstone inte från ett externt perspektiv. Låt oss rekapitulera:
- Hans-Erik Malmros (som numera finns i landstingspolitiken) var Moderaternas gruppledare under flera år. Att han lämnade sin post, när han anklagades för att ha missbrukat tjänstetelefonen är inte så konstigt. Jag trodde inte på anklagelsen då, och jag tror inte på den nu, men för politikens skull var det en fördel att han tog ett uppehåll medan utredningen pågick.
- Ulf Landström var gruppledare under en kort period. Jag vet inte varför han fick lämna posten och det är möjligt att han behandlades illa av sina partikamrater. Jag vet ärligt talat inte, och vill inte spekulera.
- Kristoffer Tamsons fick i samband med valsegern i riksdagsvalet ett jobberbjudande som han inte ville tacka nej till. Visserligen skulle man kunna invända att han gett ett löfte till väljarna, men jag kan inte se att det var särskilt konstigt att han gick vidare.
- Erica Leijonroos fick utan egen skuld ett mediadrev emot sig och kände inte att politiken var värt det. Att Erica valde att lämna gruppledarposten är faktiskt inte det minsta anmärkningsvärt.
- Bo Genfors är nuvarande gruppledare.
Tittar man i listan är det alltså inte så anmärkningsvärt. Under förra mandatperioden bytte Folkpartiet gruppledare två gånger och det är helt enkelt sådant som händer eftersom politiker inte verkar i ett vacuum. Det verkar mer som om Michael och Arne hänger upp sig på någonting annat; kan det vara så att de försökt bli av med nuvarande gruppledare och misslyckats, eller är det så att att de inte fått majoritet för sitt förslag till gruppledare? Kanske någon av dem själva? Egenintresset kan ofta vara starkt, och det kan även vara så att de inte fått majoritet för en viss politisk linje. Eller, kan det vara följande som spökar:
Moderaterna har under den korta perioden haft fyra olika gruppledare, ”ett skepp utan kapten”, säger den moderata avhopparduon, som också kritiserar sitt parti för att ha skänkt folkpartiet ett alltför stort inflytande.
Hur är det då? Har Folkpartiet fått ett stort inflytande? Vi har definitivt fått ett större inflytande än våra mandat i fullmäktige skulle ha gett. Det är en del av förhandlingarna som sker inför majoritetsbildning och det är faktiskt ganska vanligt att det större partiet avstår en del inflytande till de mindre partierna för att skapa en majoritet. Socialdemokraterna har gjort samma sak varje gång de bildat majoritet och om Michael och Arne tror att det går att bilda en majoritet utan att — som största parti — avstå från viss makt så lever de i en drömvärld. Det finns bara en situation där ett stort parti får ut maximalt med inflytande och det är om man är stor nog att bilda en egen majoritet.
Hade Moderaterna haft en egen majoritet i Sundbyberg så hade vi haft en annan situation och en annan struktur. Då hade Moderaterna kunnat välja exakt den modell som de ville ha, men om man vill ha ett samarbete så får man vara beredd att kompromissa. För, det ska man vara medveten om, alla partier i majoriteten har fått kompromissa. Vi har alla fått ge upp sådant som vi vill ha. I Folkpartiets fall fick vi ge upp en kultur- och fritidsnämnd, liksom fler fritidspolitiker, för att i gengäld få igenom annat som vi tyckte var viktigt. För att ta två exempel. På samma sätt har Kristdemokraterna gett upp vissa av sina krav, och samma sak gäller för Centern. Om Michael och Arne tror att borgerlig samverkan betyder att Moderaterna bestämmer allt så är det verkligen på tiden att de vaknar upp och känner doften av kaffe.
Men, för att återgå till rubriken; jag undrar verkligen hur alla de väljare som röstade för ett maktskifte idag känner det, hur de 11.052 väljare som de sviker resonerar. Eller, fel av mig; Michael och Arne fick ju tillsammans hela 30 personvalskryss, så det är “bara” 11.022 väljare som de sviker. Från ett mer neutralt perspektiv skriver även opassande om invånarperspektivet.
Sedan kan man givetvis ha en massa konspirationsteorier. Jag brukar undvika dylika resonemang, men bloggen Helsinki – Stockholm tar upp en intressant frågeställning. För Kymlingeområdets, och kommunens invånares, skull hoppas jag att det inte ligger någonting i detta resonemang.
Slutligen så ska det bli intressant att se hur Socialdemokraterna agerar. De har tidigare haft en karenstid för politiker som byter till Socialdemokraterna, dvs man kan inte få ett nytt spännande uppdrag direkt. Frågan är om de tänker vidhålla denna karenstid eller om de planerar att gå Michael och Arne till mötes och ge dem det inflytande som verkar vara deras primära drivkraft.
Vi lär få se vad som händer, och antagligen ganska snart. Det som stör mig mest är egentligen att allt det arbete som vi lagt ned på att få in transparens i organisationen, att all ad hoc
som präglat den politiska verksamheten tagits bort, att vi fått balans i ekonomin, osv, att allt detta riskerar att bli bortkastat. Dessutom lär det monopol som Förvaltaren har i delar av Sundbyberg kvarstå.